About: Otoacoustic emission     Goto   Sponge   NotDistinct   Permalink

An Entity of Type : yago:WikicatEarProcedures, within Data Space : dbpedia.org associated with source document(s)
QRcode icon
http://dbpedia.org/describe/?url=http%3A%2F%2Fdbpedia.org%2Fresource%2FOtoacoustic_emission

An otoacoustic emission (OAE) is a sound that is generated from within the inner ear. Having been predicted by Austrian astrophysicist Thomas Gold in 1948, its existence was first demonstrated experimentally by British physicist David Kemp in 1978, and otoacoustic emissions have since been shown to arise through a number of different cellular and mechanical causes within the inner ear. Studies have shown that OAEs disappear after the inner ear has been damaged, so OAEs are often used in the laboratory and the clinic as a measure of inner ear health.

AttributesValues
rdf:type
rdfs:label
  • انبعاثات أذنية سمعية (ar)
  • Otoakustische Emissionen (de)
  • Otoémission acoustique (fr)
  • 耳音響放射 (ja)
  • Otoakoestische emissie (nl)
  • Otoacoustic emission (en)
  • Otoemisja akustyczna (pl)
  • Emissão otoacústica (pt)
  • Otoakustiska emissioner (OAE) (sv)
  • Отоакустическая эмиссия (ru)
rdfs:comment
  • Otoakustische Emissionen (kurz: OAE, von griech. ous, Genitiv otos = Ohr) sind aktive, akustische Aussendungen des Innenohrs, die retrograd, d. h. entgegen der Richtung bei der Schallwahrnehmung, über den Weg Gehörknöchelchen und Trommelfell in den Gehörgang gelangen und dort mit Hilfe von hochempfindlichen Messmikrofonen aufgenommen werden können. Sie sind bei ca. 97 % der Menschen nachweisbar, treten bei allen Landwirbeltieren und sogar in den Hörorganen von Insekten auf. (de)
  • الانبعاثات الأذنية السمعية (بالإنجليزية: Otoacoustic emission)‏ هي أصوات تتكون داخل الأذن الداخلية كان أول من تنبأ بهذه الحالة عام 1948، وكان ديفيد كيمب أول من أجرى عليها تجارب عام 1978 حيث ظهر أن الانبعاثات الأذنية السمعية سببها عدد متنوع من الأسباب الخلوية أو الميكانيكية داخل الأذن الداخلية. كما وجدت الدراسات أن الانبعاثات الأذنية السمعية تختفي بعد تضرر الأذن الداخلية، لذا فإن هذا الانبعاثات تستخدم في المختبرات والعيادات لتقييم الحالة الصحية للأذن. (ar)
  • Les otoémissions acoustiques sont des vibrations de nature sonore générées par les mouvements des cellules ciliées externes, situées le long de la membrane basilaire cochléaire. Phénomène prédit en 1948 par Thomas Gold, sa démonstration expérimentale a été réalisée par le physicien David Kemp en 1978 grâce au perfectionnement de micros ultrasensibles. Il existe deux formes d'otoémissions acoustiques : les otoémissions acoustiques spontanées, qui apparaissent sans stimulation extérieure, et les otoémissions acoustiques provoquées, qui sont observées après ou pendant la présentation d'un son. (fr)
  • 耳音響放射(じおんきょうほうしゃ) は、静かな場所で脳から聞こえる単調な高音である。生理的耳鳴りともいう。 耳音響放射(otoacoustic emission, OAE)とは、内耳において発生する音のことである。耳音響放射の存在は1948年にトーマス・ゴールドによって予言され、1978年にの実験によって、いくつかの異なる細胞から、内耳での機能的な原因によって耳音響放射が生じることが初めて示された。 研究では、内耳がダメージを受けることで耳音響放射が消滅することが判っている。そのため、実験室や病院において内耳の健康状態を測るために耳音響放射の存在が用いられている。概略して、耳音響放射には二つのタイプがある。(spontaneous otoacoustic emissions, SOAEs)は外部からの刺激無しで発生し、(evoked otoacoustic emission, EOAEs)は外部からの刺激を必要とする。 (ja)
  • An otoacoustic emission (OAE) is a sound that is generated from within the inner ear. Having been predicted by Austrian astrophysicist Thomas Gold in 1948, its existence was first demonstrated experimentally by British physicist David Kemp in 1978, and otoacoustic emissions have since been shown to arise through a number of different cellular and mechanical causes within the inner ear. Studies have shown that OAEs disappear after the inner ear has been damaged, so OAEs are often used in the laboratory and the clinic as a measure of inner ear health. (en)
  • Een otoakoestische emissie (OAE) is een verschijnsel waarbij het oor zelf geluid voortbrengt. Het verschijnsel werd voor het eerst waargenomen door in 1979. Kemp ontdekte dat wanneer het oor gestimuleerd wordt door een korte stimulus (een klikgeluid), er zo'n 5 tot 10 milliseconde (ms) later een 15 ms durend signaal (de zogenoemde echo van Kemp) terugkwam uit het oor. Er zijn twee types otoakoestische emissies: (nl)
  • Otoemisja akustyczna, ang. otoacoustic emission – OAE, nazywana również emisją otoakustyczną – jedna z obiektywnych metod diagnostycznych stosowanych w audiologii. Metoda ta pozwala na wykrycie niedosłuchu odbiorczego pochodzenia ślimakowego. Działanie OAE opiera się na zjawisku fizjologicznym o tej samej nazwie odkrytym w 1978 roku przez . Polega ono na emisji przez ucho wewnętrzne dźwięków w odpowiedzi na bodziec akustyczny (trzask) lub spontanicznie. Słaby sygnał emitowany jest przez ucho wewnętrzne do otoczenia (przewód słuchowy zewnętrzny), skąd może być rejestrowany za pomocą aparatu do pomiaru OAE. (pl)
  • Emissão otoacústica (EOA) são a energia mecânica produzida pelas contração rápida das (CCE) presentes na cóclea na orelha interna. Tendo sido prevista por Thomas Gold em 1948, sua existência foi comprovada experimentalmente por David Kemp em 1978 e, desde então, as emissões otoacústicas tem demonstrado surgir por meio de diferentes atividades celulares e mecânicas na orelha interna. Estudos apontam que as EOA desaparecem após a orelha interna ser danificada; portanto, as EOAs são frequentemente usadas no laboratório e na clínica como uma medida da saúde da orelha interna. (pt)
  • Otoakustiska emissioner är svaga ljud som kan registreras i hörselgången och anses återspegla ett biologiskt aktivt inneröra (cochlea). Registrering av otoakustiska emissioner används ofta vid . Sedan 2005 erbjuds alla nyfödda barn i Sverige denna typ av hörselscreeningtest redan på BB. Syftet med hörselprov för nyfödda är att så tidigt som möjligt upptäcka hörselskador hos barn och så snabbt som möjligt initiera habiliterande åtgärder för att främja barnens tal- och språkutveckling. (sv)
  • Отоакустическая эмиссия — звук, генерируемый в наружном слуховом проходе колебаниями наружных волосковых клеток улитки. Её существование было предсказано Томасом Голдом в 1948 году, а сама она была впервые обнаружена экспериментально Дэвидом Кемпом в 1978 году. Дальнейшие исследования показали, что наличие у человека отоакустической эмиссии зависит от состояния внутреннего уха. При нейросенсорной тугоухости отоакустическая эмиссия, как правило, отсутствует (при патологии улитки). (ru)
dcterms:subject
Wikipage page ID
Wikipage revision ID
Link from a Wikipage to another Wikipage
sameAs
dbp:wikiPageUsesTemplate
has abstract
  • Otoakustische Emissionen (kurz: OAE, von griech. ous, Genitiv otos = Ohr) sind aktive, akustische Aussendungen des Innenohrs, die retrograd, d. h. entgegen der Richtung bei der Schallwahrnehmung, über den Weg Gehörknöchelchen und Trommelfell in den Gehörgang gelangen und dort mit Hilfe von hochempfindlichen Messmikrofonen aufgenommen werden können. Sie sind bei ca. 97 % der Menschen nachweisbar, treten bei allen Landwirbeltieren und sogar in den Hörorganen von Insekten auf. (de)
  • الانبعاثات الأذنية السمعية (بالإنجليزية: Otoacoustic emission)‏ هي أصوات تتكون داخل الأذن الداخلية كان أول من تنبأ بهذه الحالة عام 1948، وكان ديفيد كيمب أول من أجرى عليها تجارب عام 1978 حيث ظهر أن الانبعاثات الأذنية السمعية سببها عدد متنوع من الأسباب الخلوية أو الميكانيكية داخل الأذن الداخلية. كما وجدت الدراسات أن الانبعاثات الأذنية السمعية تختفي بعد تضرر الأذن الداخلية، لذا فإن هذا الانبعاثات تستخدم في المختبرات والعيادات لتقييم الحالة الصحية للأذن. (ar)
  • Les otoémissions acoustiques sont des vibrations de nature sonore générées par les mouvements des cellules ciliées externes, situées le long de la membrane basilaire cochléaire. Phénomène prédit en 1948 par Thomas Gold, sa démonstration expérimentale a été réalisée par le physicien David Kemp en 1978 grâce au perfectionnement de micros ultrasensibles. Il existe deux formes d'otoémissions acoustiques : les otoémissions acoustiques spontanées, qui apparaissent sans stimulation extérieure, et les otoémissions acoustiques provoquées, qui sont observées après ou pendant la présentation d'un son. (fr)
  • An otoacoustic emission (OAE) is a sound that is generated from within the inner ear. Having been predicted by Austrian astrophysicist Thomas Gold in 1948, its existence was first demonstrated experimentally by British physicist David Kemp in 1978, and otoacoustic emissions have since been shown to arise through a number of different cellular and mechanical causes within the inner ear. Studies have shown that OAEs disappear after the inner ear has been damaged, so OAEs are often used in the laboratory and the clinic as a measure of inner ear health. Broadly speaking, there are two types of otoacoustic emissions: spontaneous otoacoustic emissions (SOAEs), which occur without external stimulation, and evoked otoacoustic emissions (EOAEs), which require an evoking stimulus. (en)
  • Een otoakoestische emissie (OAE) is een verschijnsel waarbij het oor zelf geluid voortbrengt. Het verschijnsel werd voor het eerst waargenomen door in 1979. Kemp ontdekte dat wanneer het oor gestimuleerd wordt door een korte stimulus (een klikgeluid), er zo'n 5 tot 10 milliseconde (ms) later een 15 ms durend signaal (de zogenoemde echo van Kemp) terugkwam uit het oor. Het produceren van een OAE blijkt een eigenschap te zijn van oren die beschikken over gezonde haarcellen. Onderzoek toont aan dat ze niet voorkomen bij personen bij wie het binnenoor beschadigd is. Daarom worden OAE-tests vaak toegepast om na te gaan of het gehoor nog goed werkt, onder andere bij pasgeboren baby's en mensen die geopereerd moeten worden aan een brughoektumor. Het optreden van een otoakoestische emissie na stimulatie wijst op een gezond midden- en binnenoor, maar niet met zekerheid dat de patiënt inderdaad kan horen, aangezien er in de gehoorzenuw nog wel een defect zou kunnen zitten. In de algemene bevolking is de specificiteit voor het vaststellen of een oor (vrijwel) nor­maal gevoelig is meer dan 97%, wat de methode bij uitstek voor screening geschikt maakt. Er zijn twee types otoakoestische emissies: * Spontaneous Otoacoustic Emissions (SOAE), een spontane OAE * Evoked Otoacoustic Emissions (EOAE), een opgewekte OAE (meestal met behulp van een klikgeluid) waarbij men onderscheid maakt tussen TEOAE (transiente OAE) en DPOAE (Distorsie Product OAE) (nl)
  • 耳音響放射(じおんきょうほうしゃ) は、静かな場所で脳から聞こえる単調な高音である。生理的耳鳴りともいう。 耳音響放射(otoacoustic emission, OAE)とは、内耳において発生する音のことである。耳音響放射の存在は1948年にトーマス・ゴールドによって予言され、1978年にの実験によって、いくつかの異なる細胞から、内耳での機能的な原因によって耳音響放射が生じることが初めて示された。 研究では、内耳がダメージを受けることで耳音響放射が消滅することが判っている。そのため、実験室や病院において内耳の健康状態を測るために耳音響放射の存在が用いられている。概略して、耳音響放射には二つのタイプがある。(spontaneous otoacoustic emissions, SOAEs)は外部からの刺激無しで発生し、(evoked otoacoustic emission, EOAEs)は外部からの刺激を必要とする。 (ja)
  • Otoemisja akustyczna, ang. otoacoustic emission – OAE, nazywana również emisją otoakustyczną – jedna z obiektywnych metod diagnostycznych stosowanych w audiologii. Metoda ta pozwala na wykrycie niedosłuchu odbiorczego pochodzenia ślimakowego. Działanie OAE opiera się na zjawisku fizjologicznym o tej samej nazwie odkrytym w 1978 roku przez . Polega ono na emisji przez ucho wewnętrzne dźwięków w odpowiedzi na bodziec akustyczny (trzask) lub spontanicznie. Słaby sygnał emitowany jest przez ucho wewnętrzne do otoczenia (przewód słuchowy zewnętrzny), skąd może być rejestrowany za pomocą aparatu do pomiaru OAE. Za emisję dźwięków w uchu wewnętrznym odpowiedzialne są komórki rzęsate (słuchowe) zewnętrzne, które mają zdolność kurczenia się. Właściwości kurczliwe komórek słuchowych zewnętrznych ujawniają się w spoczynku (stałe napięcie spoczynkowe) lub podczas pobudzania dźwiękiem: podczas głośnego dźwięku usztywniają one błonę pokrywową narządu Cortiego, hamując jej nadmierną ruchomość, przy cichych dźwiękach naprzemienne ruchy komórek mają na celu amplifikację sygnału docierającego do narządu Cortiego. OAE jest więc miarą czynności ślimaka. W sposób nieinwazyjny umożliwia ona ocenę jego mikromechaniki. Dzięki temu możliwa jest ocena czynności ślimaka w chorobach pochodzenia laryngologicznego , jak i w chorobach poza laryngologicznych (cukrzyca, kolagenozy, itp.). (pl)
  • Emissão otoacústica (EOA) são a energia mecânica produzida pelas contração rápida das (CCE) presentes na cóclea na orelha interna. Tendo sido prevista por Thomas Gold em 1948, sua existência foi comprovada experimentalmente por David Kemp em 1978 e, desde então, as emissões otoacústicas tem demonstrado surgir por meio de diferentes atividades celulares e mecânicas na orelha interna. Estudos apontam que as EOA desaparecem após a orelha interna ser danificada; portanto, as EOAs são frequentemente usadas no laboratório e na clínica como uma medida da saúde da orelha interna. De um modo geral, existem dois tipos de emissões otoacústicas: emissões otoacústicas espontâneas, que podem ocorrer sem estímulo externo e emissões otoacústicas evocadas, que requerem estímulo evocativo. As emissões evocadas são decorrentes de um estímulo, e as espontâneas, que ocorrem sem estímulo, sendo que esta, não está presente em todas as orelhas com CCE íntegras. Consiste em um método objetivo, rápido e não invasivo que pode ser feito por pessoas de qualquer idade, onde há o posicionamento de uma sonda que gera estímulos no conduto auditivo externo. (pt)
  • Otoakustiska emissioner är svaga ljud som kan registreras i hörselgången och anses återspegla ett biologiskt aktivt inneröra (cochlea). Registrering av otoakustiska emissioner används ofta vid . Sedan 2005 erbjuds alla nyfödda barn i Sverige denna typ av hörselscreeningtest redan på BB. Syftet med hörselprov för nyfödda är att så tidigt som möjligt upptäcka hörselskador hos barn och så snabbt som möjligt initiera habiliterande åtgärder för att främja barnens tal- och språkutveckling. Otoakustiska emissioner påvisades och uppmättes första gången 1978 av David Kemp och ledde till en omfattande förändring inom hörselforskning och klinisk audiologi och även förändrade hur vår förståelse för hur innerörat fungerar. Emissionerna kallas ibland också för cochleära emissioner eller cochleära ekon (engelska: Kemp's echoes). (sv)
  • Отоакустическая эмиссия — звук, генерируемый в наружном слуховом проходе колебаниями наружных волосковых клеток улитки. Её существование было предсказано Томасом Голдом в 1948 году, а сама она была впервые обнаружена экспериментально Дэвидом Кемпом в 1978 году. Дальнейшие исследования показали, что наличие у человека отоакустической эмиссии зависит от состояния внутреннего уха. При нейросенсорной тугоухости отоакустическая эмиссия, как правило, отсутствует (при патологии улитки). Различают два вида отоакустической эмиссии: спонтанная отоакустическая эмиссия — звуковые колебания, которые самопроизвольно появляются в наружном слуховом проходе, и вызванная отоакустическая эмиссия, которая возникает в ответ на предъявление в слуховой проход звукового стимула. (ru)
gold:hypernym
prov:wasDerivedFrom
page length (characters) of wiki page
foaf:isPrimaryTopicOf
is Link from a Wikipage to another Wikipage of
Faceted Search & Find service v1.17_git139 as of Feb 29 2024


Alternative Linked Data Documents: ODE     Content Formats:   [cxml] [csv]     RDF   [text] [turtle] [ld+json] [rdf+json] [rdf+xml]     ODATA   [atom+xml] [odata+json]     Microdata   [microdata+json] [html]    About   
This material is Open Knowledge   W3C Semantic Web Technology [RDF Data] Valid XHTML + RDFa
OpenLink Virtuoso version 08.03.3330 as of Mar 19 2024, on Linux (x86_64-generic-linux-glibc212), Single-Server Edition (61 GB total memory, 49 GB memory in use)
Data on this page belongs to its respective rights holders.
Virtuoso Faceted Browser Copyright © 2009-2024 OpenLink Software