has abstract
| - Baháʼís venerate Muhammad as one of a number of prophets or "Manifestations of God", but consider his teachings (as with the teachings of Jesus and Moses) to have been superseded by those of Baháʼu'lláh, the founder of the Baháʼí Faith. (en)
- Islams profet Muhammed (570 – 632) är en central gestalt även för de baha’i-troende. Enligt islam är Muhammed den siste profeten, och bahá'í-trons grundare Bahá'u'lláh (1817 - 1892) avvisas, ofta tämligen bryskt, av islam som något nytt sändebud från Gud. I försök till dialoger mellan de bägge religionerna säger bahá'íer att den muslimska termen "" kan tolkas som att Muhammed avslutade Adams 6000-åriga profetiska cykel. Dock är den huvudsakliga uppfattningen bland bahá'íer annorlunda: Bahá'u'lláh både är kulminationen på den 6000-åriga adamska cykeln och den förste i den bahaiska cykeln. Detta går inte ihop enligt bahá'í-tron. Grundregeln om profeternas enhet i bahá'í-tron säger nämligen att både Muhammed och Bahá'u'lláh och Jesus, osv, måste ha rätt. Detta har sin förklaring i att ord som "profet" och "budbärare" använts vårdslöst, Bahá'u'lláh införde i själva verket ett helt nya begrepp, nämligen gudsmanifestationer och kontinuerlig uppenbarelse. Manifestationerna är inte inkarnationer av Gud eftersom Gud till sin natur är ett andligt väsen som inte kan inhysas i materien (i en människokropp) eller delas upp i bitar. I stället fungerar manifestationen som en nödvändig mellanhand, ett perfekt uttryck för Guds vilja och undervisning. Gud i sig är ofattbar, och det är endast manifestationerna – de kända är Adam, Nuh, Abraham, Zoroaster, Krishna, Moses, Buddha, Jesus, Muhammed, Báb och Baha'u'llah – som kan förmedla Guds vilja och undervisning till mänskligheten. (sv)
|