rdfs:comment
| - فريدريش ماسين (بالألمانية: Friedrich Maassen) (و. 1823 – 1900 م) هو ، وأستاذ جامعي، ومحامي من ألمانيا، والنمسا، ولد في فيسمار، كان عضوًا في الأكاديمية النمساوية للعلوم، والأكاديمية البافارية للعلوم والعلوم الإنسانية، توفي عن عمر يناهز 77 عاماً. (ar)
- Friedrich Bernard Christian Maassen (24 September 1823 – 9 April 1900, age 76) was a German jurist, professor of law, and Roman Catholic scholar. (en)
- Friedrich Bernhard Christian Maassen, född 24 september 1823 i Wismar, död 9 april 1900 i Innsbruck, var en tysk jurist. Maasen blev 1849 advokat i Rostock, övergick 1851 till romersk-katolska kyrkan samt blev 1855 extra ordinarie professor i romersk rätt vid Karlsuniversitetet i Prag. År 1856 överflyttade han till Innsbrucks och 1860 till Graz universitet samt blev 1871 professor i romersk och kanonisk rätt vid Wiens universitet och 1882 ledamot av högsta domstolen där. Maassens förnämsta arbete är Geschichte der Quellen und der Litteratur des kanonischen Rechts (band I, 1870). (sv)
- Friedrich Bernhard Christian Maassen, auch Maaßen (* 24. September 1823 in Wismar; † 9. April 1900 in Wilten, Tirol) war ein deutsch-österreichischer Rechtsprofessor und Publizist. Maassen studierte Geschichte und Jura in Jena, Berlin, Kiel und ab 1845 in Rostock. Während seines Studiums wurde er 1841 Mitglied der Fürstenkeller-Burschenschaft und 1842/43 der Burgkeller-Burschenschaft in Jena. Er praktizierte als Advokat und wurde Syndicus der Mecklenburgischen Ritterschaft. Zusammen mit Franz Chassot von Florencourt gründete er 1849 die anti-revolutionäre Zeitschrift . 1851 konvertierte er gemeinsam mit Franz Chassot von Florencourt, Karl von Vogelsang und Emil von Bülow vom Protestantismus zur katholischen Kirche und übersiedelte nach Bonn. 1853 verfasste er im Rahmen seiner Lehrtätigkeit (de)
- Фридрих Бернгард Христиан Маассен (нем. Friedrich Bernard Christian Maassen; 24 сентября 1823, Висмар — 9 апреля 1900, Вильтен) — австрийский юрист. Был профессором в Инсбруке, Граце и Вене, член Австрийского имперского суда и палаты господ. Кроме капитального исследования об источниках канонического права («Geschichte der Quellen und Litteratur des canonischen Rechts im Abendlande bis zum Ausgange des Mitelalter», т. I, Грац, 1870), M. напеч.: «Der Primat des Bischofs von Rom» (Бонн, 1853), «Ueber die Gründe des Kampfes zwischen dem heidn.-röm. Staat und dem Christentum» (Вена, 1882) и др. (ru)
|