The driftwood theory (Finnish: ajopuuteoria, Swedish: drivvedsteorin) states that Finnish involvement in the Second World War as an aggressor was the cause of inadvertent decisions made on the basis of a limited choice of policies.
| Attributes | Values |
|---|
| rdfs:label
| - Driftwood theory (en)
- Drivvedsteorin (sv)
|
| rdfs:comment
| - The driftwood theory (Finnish: ajopuuteoria, Swedish: drivvedsteorin) states that Finnish involvement in the Second World War as an aggressor was the cause of inadvertent decisions made on the basis of a limited choice of policies. (en)
- Drivvedsteorin är en historisk hypotes, enligt vilken Finlands inträde i fortsättningskriget 1941 som Tysklands bundsförvant inte skulle ha varit resultatet av en medveten vilja från finländsk sida utan ha berott på yttre krafters spel, det vill säga att "landet rycktes med i storpolitikens virvlar på samma sätt som en strid ström rycker med sig en drivande stock". (sv)
|
| dcterms:subject
| |
| Wikipage page ID
| |
| Wikipage revision ID
| |
| Link from a Wikipage to another Wikipage
| |
| Link from a Wikipage to an external page
| |
| sameAs
| |
| dbp:wikiPageUsesTemplate
| |
| has abstract
| - The driftwood theory (Finnish: ajopuuteoria, Swedish: drivvedsteorin) states that Finnish involvement in the Second World War as an aggressor was the cause of inadvertent decisions made on the basis of a limited choice of policies. The first arguments that Finland drifted into the Continuation War were made for the war responsibility trials in 1945 by the Hornborg committee, whose final report criticized Finnish political leadership for being passive and fatalistic. In the actual war responsibility trials of 1945–1946, the defense claimed that the defendants lacked active responsibility for the outbreak and continuation of the conflict. In 1948, the professor and historian Arvi Korhonen anonymously published the book Finland in the World War II, in which he interpreted Finland as having acted only as the defender of Western society against communism, and denied all collaboration with Germany. During the war, the German ambassador Wipert von Blücher had written in 1950 that Finland had been at the great powers' mercy, entirely without the possibility of an independent political solution. In his memoirs, Blücher used the analogy of a piece of driftwood to describe Finland's situation: "In the battle of great powers the free will of small states has very narrow limits. Finland was drawn into the whirlpools of great power politics the way a swift Finnish stream snatches a driftwood." Opposing viewpoints also formed, and in 1957 American Charles Leonard Lundin published Finland in the Second World War, in which he emphasized Finns' activeness and guilt in the war. However, the work contained factual errors, which inspired Arvi Korhonen to write Operation Barbarossa and Finland, again representing Finland as the innocent victim of great-power politics. Korhonen cited Blücher and established the driftwood theory, according to which Finland was forced into involvement in the world war. (en)
- Drivvedsteorin är en historisk hypotes, enligt vilken Finlands inträde i fortsättningskriget 1941 som Tysklands bundsförvant inte skulle ha varit resultatet av en medveten vilja från finländsk sida utan ha berott på yttre krafters spel, det vill säga att "landet rycktes med i storpolitikens virvlar på samma sätt som en strid ström rycker med sig en drivande stock". Drivvedsteorin kreerades 1950 vid publiceringen av den tyske diplomaten Wipert von Blüchers memoarer Ödesdigra år. Diplomatiska minnen från Finland 1935–44 (citatet ovan är hämtat från denna bok) och blev snabbt accepterad i vida kretsar i Finland. Den omfattades allmänt ännu på 1960-talet men förlorade i trovärdighet sedan den blivit föremål för kritisk skärskådan av flera utländska historiker. Bland annat påpekade amerikanen , i polemik mot Arvi Korhonen och dennes 1961 utgivna arbete Barbarossaplanen och Finland, att den finländska politiska och militära ledningen redan månader före det tyska anfallet på Sovjetunionen medvetet hade anpassat sin politik till den tyska. De finländska skribenter som behandlade frågan gjorde sig i allmänhet till tolkar för en deterministisk uppfattning. Under 1970- och 1980-talet fick man dock även i Finland en mera nyanserad syn på detta kritiska skede i landets historia, bland annat sedan flera personer som 1940–1941 haft insyn i de centrala skeendena hade uttalat sig i saken. Den slutliga dödsstöten åt drivvedsteorin gavs av Mauno Jokipii, som 1987 konstaterade att Finland redan hösten 1940 hade etablerat ett relativt fast samarbete med Tyskland, vilket sedan fortsatte fram till fortsättningskrigets utbrott sommaren 1941. Vid sekelskiftet 2000 presenterade Heikki Ylikangas en helt ny tolkning om hur vinterkriget förhöll sig till fortsättningskriget. Han hävdade att Finlands politiska och militära ledning hade slutit fred i vinterkriget på tysk uppmaning efter tyska utfästelser om snar kompensation samt nästan omedelbart börjat förbereda sig för ett nytt krig med Sovjetunionen. (sv)
|
| prov:wasDerivedFrom
| |
| page length (characters) of wiki page
| |
| foaf:isPrimaryTopicOf
| |
| is Link from a Wikipage to another Wikipage
of | |
| is foaf:primaryTopic
of | |
![[RDF Data]](/fct/images/sw-rdf-blue.png)
![[cxml]](/fct/images/cxml_doc.png)
![[csv]](/fct/images/csv_doc.png)
![[text]](/fct/images/ntriples_doc.png)
![[turtle]](/fct/images/n3turtle_doc.png)
![[ld+json]](/fct/images/jsonld_doc.png)
![[rdf+json]](/fct/images/json_doc.png)
![[rdf+xml]](/fct/images/xml_doc.png)
![[atom+xml]](/fct/images/atom_doc.png)
![[html]](/fct/images/html_doc.png)