rdfs:comment
| - Charles Tristan, marquis de Montholon (21 July 1783 – 21 August 1853) was a French general during the Napoleonic Wars. He chose to go into exile on Saint Helena with the ex-Emperor after Napoleon's second abdication. (en)
- Charles Tristan, Marquis de Montholon, Graf von Lee (* 21. Juli 1783 in Paris; † 24. August 1853 in Paris), war Generaladjutant des Kaisers Napoleon I. (de)
- シャルル=トリスタン・ド・モントロン(Charles-Tristan, marquis de Montholon、1783年7月21日 - 1853年8月21日)は、フランス第一帝政期の貴族・軍人。山師的な才能の持ち主。 ルイ18世から元帥に任命される。エルバ島を脱出後の百日天下のナポレオン1世もこれを承認した。 ワーテルローの戦いでナポレオンが敗れるとセント・ヘレナ島へ同行した。ナポレオンの死後、遺言の執行者となりナポレオンから遺産を相続したが使い果たしてしまった。 のちにルイ=ナポレオン(ナポレオン3世)の企てに参加したことで20年の禁固を言い渡されたが、1848年に釈放された。 (ja)
- Charles Tristan, marquis de Montholon, né le 21 juillet 1783 à Paris et mort dans la même ville le 21 août 1853, est un général français, compagnon de Napoléon Ier sur l’Île de Sainte-Hélène. (fr)
- Charles-Tristan de Montholon (Parijs, 1782 - aldaar, 24 augustus 1853) was een Franse generaal tijdens de napoleontische oorlogen. Hij vergezelde Napoleon toen die in 1815 naar Sint-Helena verbannen werd. Volgens sommige historici was hij verantwoordelijk voor de vergiftiging van Napoleon. (nl)
- Carlo Tristano, conte di Montholon (21 luglio 1783 – Parigi, 23 agosto 1853), è stato un generale francese, conte di Lee, discendente d'antica famiglia borgognona, figlio di un colonnello del reggimento di dragoni Penthiève, fu a sua volta colonnello e poi generale dell'esercito francese, ambasciatore di Napoleone I, compagno d'esilio di quest'ultimo all'isola di Sant'Elena e suo erede, deputato dell'impero sotto Napoleone III. (it)
- Маркиз Шарль-Тристан де Монтолон (фр. Charles-Tristan de Montholon; 21 июля 1783 — 21 августа 1853) — адъютант Наполеона I, последовал за низложенным императором на остров Святой Елены. Граф Империи (28.05.1809), генерал-майор (1814). (ru)
- Charles-Tristan de Montholon, född den 21 juli 1783 i Paris, död där den 21 augusti 1853, var en fransk markis, militär och memoarförfattare. de Montholon deltog med utmärkelse i de napoleonska krigen, särskilt i slaget vid Wagram (1809), där han erhöll fem sår. Han blev samma år greve och kammarherre hos kejsaren, till vars närmaste omgivning han alltsedan dess hörde; han blev 1811 brigadgeneral och tjänstgjorde under "de hundra dagarna" som kejsarens generaladjutant. (sv)
|