| dbo:abstract
|
- Ludwig Joseph Ferdinand Gustav Windthorst (* 17. Januar 1812 auf Gut Caldenhof bei Ostercappeln bei Osnabrück; † 14. März 1891 in Berlin) war ein deutscher Politiker der katholischen Deutschen Zentrumspartei. Ursprünglich kam er aus dem Königreich Hannover, das 1866 von Preußen annektiert wurde. Im Norddeutschen Bund schloss der Abgeordnete Windthorst sich der Bundesstaatlich-Konstitutionellen Vereinigung an. Schließlich wurde er der bekannteste Politiker des Zentrums und ein Gegenspieler von Reichskanzler Bismarck. (de)
- Ludwig Windthorst (Ostercappeln, 17 de enero de 1812-Berlín, 14 de marzo de 1891) fue un político alemán, líder del católico Partido del Centro. Apodado la Excelencia chica debido a su escasa estatura, en contraste con la gran talla del canciller Otto von Bismarck (la Excelencia grande), destacó por haber combatido con éxito la política anticatólica del Kulturkampf promovido por Bismarck. (es)
- Baron Ludwig von Windthorst (17 January 1812 – 14 March 1891) was a German politician and leader of the Catholic Centre Party and the most notable opponent of Chancellor Otto von Bismarck during the Prussian-led unification of Germany and the Kulturkampf. Margaret L. Anderson argues that he was "Imperial Germany's greatest parliamentarian" and bears comparison with Irishmen Daniel O'Connell and Charles Stewart Parnell "in his handling of party machinery and his relation to the masses." He entered politics during the revolutionary years of 1848 and 1849 in the Protestant Kingdom of Hanover, where his legal and political skills overcame the handicap of near blindness and being in an unpopular minority. He supported Hanoverian independence ("particularism") and was loyal to monarchism. He was not a Liberal but they admired his opposition to the king's reactionary policies and his strong support for an independent judiciary and the rights of the accused. He served in 1851 and 1862 as minister of justice. When Prussia absorbed Hanover and then set up the German Empire in 1871, Windthorst dealt with the new state of affairs and became a leader of the all-Catholic Centre Party. It won over 80% of the Catholic vote in a new nation that was one-third Catholic. He opposed Bismarck's harassment of minorities such as Catholics, Hanoverian Guelphs, Poles, Danes, and Alsatians. He argued for natural law as the basis of political rights. He perfected the arts of opposition, forming alliances that could win majorities. The Centre party became what Anderson calls "a liberal party manque." That is, it kept its distance from the anti-Catholic National Liberal Party but championed the rights of minorities, the powers of parliament, and the rule of law against Bismarck's moves. In the 1870s, he was a vigorous enemy of the Bismarck's Kulturkampf, which persecuted the Catholic Church in Prussia in an effort to destroy papal control. Bismarck eventually lost, but it was Pope Leo XIII who negotiated with Bismarck in the end, cutting out Windthorst. (en)
- Ludwig Windhorst, né le 7 janvier 1812, mort le 14 mars 1891, est un homme politique allemand catholique, cofondateur du parti Zentrum avec Mgr Wilhelm Emmanuel von Ketteler. (fr)
- Ludwig Johann Ferdinand Gustav Windthorst (Ostercappeln, 17 gennaio 1812 – Berlino, 14 marzo 1891) è stato un politico tedesco, esponente di spicco del partito centrista cattolico Deutsche Zentrumspartei ed oppositore del cancelliere del Reich Otto von Bismarck durante l'unificazione della Germania e il Kulturkampf. (it)
- Ludwig Windthorst (ur. 17 stycznia 1812 w posiadłości Caldenhof, gmina Ostercappeln koło Osnabrück, zm. 14 marca 1891 w Berlinie) – niemiecki prawnik, polityk, współzałożyciel i nieformalny przywódca Niemieckiej Partii Centrum w latach 1870–1891. (pl)
- Людвиг Иоганн Фердинанд Густав Виндтхорст (англ. Ludwig Johann Ferdinand Gustav Windthorst; 17 января 1812, поместье Кальденхоф под Оснабрюком — 14 марта 1891, Берлин) — немецкий политик (католик центристского толка) второй половины XIX века. (ru)
- Ludwig Johann Ferdinand Gustav Windthorst, född 17 januari 1812 på Gut Caldenhof vid Osnabrück, död 14 mars 1891 i Berlin, var en tysk politiker. Windthorst blev advokat, sedermera konsistorialråd i Osnabrück och 1848 oberappellationsrat i Celle. Han var 1851-53 och 1862-65 stats- och justitieminister i kungariket Hannover samt därefter kronoberanwalt i Celle. Sin parlamentariska bana började han i Hannovers andra kammare 1849 och blev redan 1851 dess president. Ett större verksamhetsfält fick han, sedan Hannover 1866 annekterats av Preussen. Han inträdde då som ledamot både i preussiska lantdagens deputeradekammare och i Nordtyska förbundets, sedermera Tyska rikets riksdag för kretsen Lingen-Meppen. Som trogen anhängare av den fördrivna welfiska kungaätten i Hannover var han ledare för de så kallade welferna i riksdagen samt till följd av detta motståndare till Otto von Bismarcks system. Trots detta visar hans anföranden, särskilt under de första åren, att hans mål var, att de nya institutioner, som höll på att skapas, skulle bli så goda som möjligt, och han anses ha inlagt stora förtjänster särskilt vid ordnandet av rättsväsendet. Windthorst var dock även en övertygad romersk katolik och när det började visa sig, att Bismarcks politik tog en för de romersk-katolska intressena farlig vändning, skärptes hans motstånd mot rikskanslern. År 1869 bildades det romersk-katolska Centrumpartiet och Windthorst blev en av dess medlemmar. Han blev snart partiledare och Bismarcks farligaste motståndare i riksdagen. Han motarbetade kraftigt de mot de romerska katolikerna riktade åtgärder, som karakteriserade Preussens inre politik under 1870-talet, men till en början utan framgång. Centrumpartiets fiendskap blev emellertid till sist farlig för regeringen, allteftersom antalet av dess radikalare motståndare ökades inom representationen, och Bismarck blev med tiden tvingad att försöka vinna de romerska katolikerna genom att återge dem deras religionsfrihet. Detta var främst Windthorsts förtjänst är säkert, även om Bismarck, för att inte framstå som besegrad av den "lille excellensen", såsom Windthorst kallades, flyttade det viktigaste av dessa förhandlingar till lantdagens övre kammare, herrehuset, där den där insatte biskop Georg von Kopp blev de romersk-katolska intressenas ledare. Windthorst upplevde dock ej de romerska katolikernas fulla seger, sedan Leo von Caprivi 1890 blivit rikskansler. Wikimedia Commons har media relaterad till Ludwig Windthorst. (sv)
|
| rdfs:comment
|
- Ludwig Joseph Ferdinand Gustav Windthorst (* 17. Januar 1812 auf Gut Caldenhof bei Ostercappeln bei Osnabrück; † 14. März 1891 in Berlin) war ein deutscher Politiker der katholischen Deutschen Zentrumspartei. Ursprünglich kam er aus dem Königreich Hannover, das 1866 von Preußen annektiert wurde. Im Norddeutschen Bund schloss der Abgeordnete Windthorst sich der Bundesstaatlich-Konstitutionellen Vereinigung an. Schließlich wurde er der bekannteste Politiker des Zentrums und ein Gegenspieler von Reichskanzler Bismarck. (de)
- Ludwig Windthorst (Ostercappeln, 17 de enero de 1812-Berlín, 14 de marzo de 1891) fue un político alemán, líder del católico Partido del Centro. Apodado la Excelencia chica debido a su escasa estatura, en contraste con la gran talla del canciller Otto von Bismarck (la Excelencia grande), destacó por haber combatido con éxito la política anticatólica del Kulturkampf promovido por Bismarck. (es)
- Ludwig Windhorst, né le 7 janvier 1812, mort le 14 mars 1891, est un homme politique allemand catholique, cofondateur du parti Zentrum avec Mgr Wilhelm Emmanuel von Ketteler. (fr)
- Ludwig Johann Ferdinand Gustav Windthorst (Ostercappeln, 17 gennaio 1812 – Berlino, 14 marzo 1891) è stato un politico tedesco, esponente di spicco del partito centrista cattolico Deutsche Zentrumspartei ed oppositore del cancelliere del Reich Otto von Bismarck durante l'unificazione della Germania e il Kulturkampf. (it)
- Ludwig Windthorst (ur. 17 stycznia 1812 w posiadłości Caldenhof, gmina Ostercappeln koło Osnabrück, zm. 14 marca 1891 w Berlinie) – niemiecki prawnik, polityk, współzałożyciel i nieformalny przywódca Niemieckiej Partii Centrum w latach 1870–1891. (pl)
- Людвиг Иоганн Фердинанд Густав Виндтхорст (англ. Ludwig Johann Ferdinand Gustav Windthorst; 17 января 1812, поместье Кальденхоф под Оснабрюком — 14 марта 1891, Берлин) — немецкий политик (католик центристского толка) второй половины XIX века. (ru)
- Baron Ludwig von Windthorst (17 January 1812 – 14 March 1891) was a German politician and leader of the Catholic Centre Party and the most notable opponent of Chancellor Otto von Bismarck during the Prussian-led unification of Germany and the Kulturkampf. Margaret L. Anderson argues that he was "Imperial Germany's greatest parliamentarian" and bears comparison with Irishmen Daniel O'Connell and Charles Stewart Parnell "in his handling of party machinery and his relation to the masses." (en)
- Ludwig Johann Ferdinand Gustav Windthorst, född 17 januari 1812 på Gut Caldenhof vid Osnabrück, död 14 mars 1891 i Berlin, var en tysk politiker. Windthorst blev advokat, sedermera konsistorialråd i Osnabrück och 1848 oberappellationsrat i Celle. Han var 1851-53 och 1862-65 stats- och justitieminister i kungariket Hannover samt därefter kronoberanwalt i Celle. Sin parlamentariska bana började han i Hannovers andra kammare 1849 och blev redan 1851 dess president. Wikimedia Commons har media relaterad till Ludwig Windthorst. (sv)
|
