Felix von Niemeyer (31 December 1820 – 14 March 1871) was a German internist born in Magdeburg. He was the grandson of theologian August Hermann Niemeyer (1754–1828).
Attributes | Values |
---|
rdf:type
| |
rdfs:label
| - فيليكس فون نيميير (ar)
- Felix von Niemeyer (Mediziner) (de)
- Felix von Niemeyer (en)
- Felix von Niemeyer (it)
- Нимейер, Феликс фон (ru)
- Felix von Niemeyer (sv)
|
rdfs:comment
| - Felix Niemeyer, ab 1870 von Niemeyer, (* 31. Dezember 1820 in Magdeburg; † 14. März 1871 in Tübingen) war ein deutscher Mediziner und königlich württembergischer Leibarzt. (de)
- فيليكس فون نيميير (بالألمانية: Felix von Niemeyer) (و. 1820 – 1871 م) هو طبيب، وأستاذ جامعي، وطبيب باطني ألماني، ولد في مغدبورغ، كان عضوًا في الأكاديمية الملكية السويدية للعلوم، توفي في توبينغن، عن عمر يناهز 51 عاماً. (ar)
- Felix von Niemeyer (31 December 1820 – 14 March 1871) was a German internist born in Magdeburg. He was the grandson of theologian August Hermann Niemeyer (1754–1828). (en)
- Felix von Niemeyer (Magdeburgo, 31 dicembre 1820 – Tubinga, 14 marzo 1871) è stato un medico tedesco. (it)
- Felix von Niemeyer, född 31 december 1820 i Magdeburg, död 14 mars 1871 i Tübingen, var en tysk läkare. Han var sonson till teologen August Hermann Niemeyer och halvbror till läkaren Paul Niemeyer. Niemeyer blev medicine doktor 1843 och kallades 1855 till professor i medicin vid Greifswalds universitet. Där fullbordade han 1858 sin berömda Lehrbuch der speciellen Pathologie und Therapie (två band, 1859–61; elfte upplagan, bearbetad av Eugen Seitz, 1884–85), som även i Sverige länge utgjorde den mest använda handboken i inre medicin och genom vilken Niemeyer utövade ett betydande inflytande på de medicinska studierna i åtskilliga länder. År 1860 kallades han till professor i Tübingen. Trots sin svaga hälsa deltog han som läkare vid ett lasarett i Pont-à-Mousson under fransk-tyska kriget. Ha (sv)
- Феликс фон Нимейер (нем. Felix von Niemeyer; 31 декабря 1820, Магдебург — 14 марта 1871, Тюбинген) — германский медик, педагог, научный писатель и личный врач короля Вюртемберга. Происходил из семьи с вестфальскими корнями, позже перебравшейся в Гёттинген. Его отцом был врач Карл Эдуард Нимейер (1792—1838), дедом — богослов Август Герман Нимейер. С 1839 по 1843 год изучал медицину в Университете Галле. Затем стал ассистентом Петера Крукенберга. После дополнительной стажировки в Праге и Вене под руководством Карла Рокитанского в 1844 году стал врачом для бедных в Магдебурге. Совместно с Теодором Сендлером (1819—1896), Карлом Шнайдером и Францем Беттом (1821—1900) основал 29 марта 1848 года Магдебургское медицинское общество. (ru)
|
foaf:depiction
| |
dcterms:subject
| |
Wikipage page ID
| |
Wikipage revision ID
| |
Link from a Wikipage to another Wikipage
| |
Link from a Wikipage to an external page
| |
sameAs
| |
dbp:wikiPageUsesTemplate
| |
thumbnail
| |
has abstract
| - Felix Niemeyer, ab 1870 von Niemeyer, (* 31. Dezember 1820 in Magdeburg; † 14. März 1871 in Tübingen) war ein deutscher Mediziner und königlich württembergischer Leibarzt. (de)
- فيليكس فون نيميير (بالألمانية: Felix von Niemeyer) (و. 1820 – 1871 م) هو طبيب، وأستاذ جامعي، وطبيب باطني ألماني، ولد في مغدبورغ، كان عضوًا في الأكاديمية الملكية السويدية للعلوم، توفي في توبينغن، عن عمر يناهز 51 عاماً. (ar)
- Felix von Niemeyer (31 December 1820 – 14 March 1871) was a German internist born in Magdeburg. He was the grandson of theologian August Hermann Niemeyer (1754–1828). (en)
- Felix von Niemeyer (Magdeburgo, 31 dicembre 1820 – Tubinga, 14 marzo 1871) è stato un medico tedesco. (it)
- Felix von Niemeyer, född 31 december 1820 i Magdeburg, död 14 mars 1871 i Tübingen, var en tysk läkare. Han var sonson till teologen August Hermann Niemeyer och halvbror till läkaren Paul Niemeyer. Niemeyer blev medicine doktor 1843 och kallades 1855 till professor i medicin vid Greifswalds universitet. Där fullbordade han 1858 sin berömda Lehrbuch der speciellen Pathologie und Therapie (två band, 1859–61; elfte upplagan, bearbetad av Eugen Seitz, 1884–85), som även i Sverige länge utgjorde den mest använda handboken i inre medicin och genom vilken Niemeyer utövade ett betydande inflytande på de medicinska studierna i åtskilliga länder. År 1860 kallades han till professor i Tübingen. Trots sin svaga hälsa deltog han som läkare vid ett lasarett i Pont-à-Mousson under fransk-tyska kriget. Han adlades 1870 och invaldes samma år som utländsk ledamot av svenska Vetenskapsakademien. (sv)
|