This HTML5 document contains 440 embedded RDF statements represented using HTML+Microdata notation.

The embedded RDF content will be recognized by any processor of HTML5 Microdata.

Namespace Prefixes

PrefixIRI
dbpedia-nohttp://no.dbpedia.org/resource/
rdfhttp://www.w3.org/1999/02/22-rdf-syntax-ns#
n81http://www.ssl.berkeley.edu/ipn3/
dbpedia-jahttp://ja.dbpedia.org/resource/
n74http://observ.pereplet.ru/
n76http://lt.dbpedia.org/resource/
n89https://heasarc.gsfc.nasa.gov/grbcat/
dbpedia-eohttp://eo.dbpedia.org/resource/
dbphttp://dbpedia.org/property/
dbpedia-svhttp://sv.dbpedia.org/resource/
dbpedia-nlhttp://nl.dbpedia.org/resource/
n101http://www.swift.ac.uk/
n15http://www.esa.int/science/
n67http://dare.uva.nl/personal/pure/en/publications/
n33https://global.dbpedia.org/id/
n32http://www.edpsciences.org/articles/aas/abs/1999/15/contents/
dbpedia-trhttp://tr.dbpedia.org/resource/
dbpedia-plhttp://pl.dbpedia.org/resource/
n108http://dbpedia.org/resource/Gamma-Ray_Burst_Optical/
n61http://antwrp.gsfc.nasa.gov/diamond_jubilee/papers/
n105https://archive.org/details/
dbpedia-cahttp://ca.dbpedia.org/resource/
goldhttp://purl.org/linguistics/gold/
dbpedia-ethttp://et.dbpedia.org/resource/
n19http://dbpedia.org/resource/File:
dbohttp://dbpedia.org/ontology/
n58http://gcn.gsfc.nasa.gov/
dbpedia-elhttp://el.dbpedia.org/resource/
dbpedia-rohttp://ro.dbpedia.org/resource/
dbpedia-afhttp://af.dbpedia.org/resource/
dbpedia-zhhttp://zh.dbpedia.org/resource/
n107https://web.archive.org/web/20060808055335/http:/www.edpsciences.org/articles/aas/abs/1999/15/contents/
foafhttp://xmlns.com/foaf/0.1/
dbchttp://dbpedia.org/resource/Category:
dbpedia-skhttp://sk.dbpedia.org/resource/
n99http://lv.dbpedia.org/resource/
dbpedia-glhttp://gl.dbpedia.org/resource/
dbpedia-pthttp://pt.dbpedia.org/resource/
dbpedia-ukhttp://uk.dbpedia.org/resource/
n36http://nasascience.nasa.gov/about-us/science-strategy/senior-reviews/
dbpedia-dehttp://de.dbpedia.org/resource/
n11http://www.nrao.edu/pr/1997/grbdetect/
xsdhhttp://www.w3.org/2001/XMLSchema#
dbpedia-kohttp://ko.dbpedia.org/resource/
yago-reshttp://yago-knowledge.org/resource/
n82http://cds.cern.ch/record/
n103https://web.archive.org/web/20060715224642/http:/www.batse.msfc.nasa.gov/batse/
dbpedia-ithttp://it.dbpedia.org/resource/
n70https://books.google.com/
n12http://ast.dbpedia.org/resource/
dbpedia-simplehttp://simple.dbpedia.org/resource/
dbpedia-idhttp://id.dbpedia.org/resource/
dbpedia-nnhttp://nn.dbpedia.org/resource/
dbpedia-cshttp://cs.dbpedia.org/resource/
dbpedia-bghttp://bg.dbpedia.org/resource/
n48http://www.umich.edu/~rotse/
dbpedia-huhttp://hu.dbpedia.org/resource/
n38http://www.nasa.gov/mission_pages/swift/bursts/
dctermshttp://purl.org/dc/terms/
n37http://ta.dbpedia.org/resource/
n17https://web.archive.org/web/20090512120847/http:/nasascience.nasa.gov/about-us/science-strategy/senior-reviews/
provhttp://www.w3.org/ns/prov#
dbpedia-hehttp://he.dbpedia.org/resource/
n30http://scn.dbpedia.org/resource/
dbpedia-frhttp://fr.dbpedia.org/resource/
wikidatahttp://www.wikidata.org/entity/
n20https://web.archive.org/web/20080917153503/http:/astro.berkeley.edu/~bait/
dbpedia-hrhttp://hr.dbpedia.org/resource/
dbpedia-eshttp://es.dbpedia.org/resource/
n18https://web.archive.org/web/20120508005921/http:/www.tng.iac.es/news/2009/04/24/grb/
dbpedia-vihttp://vi.dbpedia.org/resource/
dbpedia-srhttp://sr.dbpedia.org/resource/
dbthttp://dbpedia.org/resource/Template:
n64http://ur.dbpedia.org/resource/
n4http://agile.rm.iasf.cnr.it/
dbrhttp://dbpedia.org/resource/
freebasehttp://rdf.freebase.com/ns/
n62https://www.osti.gov/biblio/
n95http://space.mit.edu/HETE/
n26http://fermi.gsfc.nasa.gov/
n45http://d-nb.info/gnd/
n63http://blogs.discovermagazine.com/badastronomy/2008/03/03/wr-104-a-nearby-gamma-ray-burst/
rdfshttp://www.w3.org/2000/01/rdf-schema#
n55http://sydney.edu.au/news/
yagohttp://dbpedia.org/class/yago/
dbpedia-euhttp://eu.dbpedia.org/resource/
n28http://www.swift.psu.edu/
n71http://www.tng.iac.es/news/2009/04/24/grb/
wikipedia-enhttp://en.wikipedia.org/wiki/
n96https://web.archive.org/web/20041014213023/http:/swift.gsfc.nasa.gov/docs/swift/
dbpedia-lbhttp://lb.dbpedia.org/resource/
dbpedia-arhttp://ar.dbpedia.org/resource/
owlhttp://www.w3.org/2002/07/owl#
dbpedia-dahttp://da.dbpedia.org/resource/
n75http://www.mpe.mpg.de/~jcg/GROND/
dbpedia-fihttp://fi.dbpedia.org/resource/
n42http://www.nasa.gov/vision/universe/starsgalaxies/
dbpedia-slhttp://sl.dbpedia.org/resource/
dbpedia-kkhttp://kk.dbpedia.org/resource/
dbpedia-fahttp://fa.dbpedia.org/resource/
dbpedia-thhttp://th.dbpedia.org/resource/
n91http://exist.gsfc.nasa.gov/
n23https://www.sciencedaily.com/releases/2011/06/
dbpedia-ruhttp://ru.dbpedia.org/resource/
n49http://acta.astrouw.edu.pl/Vol56/n4/
n35http://commons.wikimedia.org/wiki/Special:FilePath/
n106http://bootes.iaa.es/
dbpedia-mshttp://ms.dbpedia.org/resource/
n40http://dbpedia.org/resource/Horizons:

Statements

Subject Item
dbr:Gamma-ray_burst
rdf:type
yago:WikicatGamma-rayBursts yago:WikicatAstronomicalEvents yago:Communication100033020 yago:DramaticComposition107007684 yago:Script107009946 yago:Writing106362953 yago:Explosion100377364 yago:Change100191142 yago:PsychologicalFeature100023100 yago:Abstraction100002137 yago:WrittenCommunication106349220 yago:ChangeOfIntegrity100376063 yago:Scenario107012135 yago:WikicatDoomsdayScenarios yago:YagoPermanentlyLocatedEntity yago:Event100029378 owl:Thing yago:Action100037396 yago:Act100030358
rdfs:label
Esclat de raigs gamma Gammablixt Εκλάμψεις ακτίνων γ انفجار أشعة غاما Erupção de raios gama Sursaut gamma Semburan sinar gama Gamo-radia ekbrilo 伽玛射线暴 ガンマ線バースト Гамма-всплеск Rozbłysk gamma Lampo gamma Gamma-ray burst Gammaflits Gammablitz Гамма-спалахи 감마선 폭발 Gamma izpien eztanda Gama záblesk Brote de rayos gamma
rdfs:comment
انفجارات أشعة غاما (بالإنجليزية: GRB أو Gamma-ray Burst)‏ هي ومضات من أشعة غاما مرتبطة بانفجارات نشيطة وبعيدة للغاية في المجرات البعيدة. وهي أكثر الأحداث الكهرومغناطيسية المضيئة التي تحدث في الكون. الانفجارات قد تستغرق من ملي ثانية إلى ما يقارب الساعة، ومعظم الانفجارات تستغرق بضع ثوانٍ. الانفجارات الأولية عادة ما تكون متبوعة بـ«وهيج» ضوئي يتبعه لمدة طويلة قد تستغرق ساعات أو أيام ففي الحقيقة تكون خليطًا من أشعة كهرومغناطيسية ذات أطوال موجات مختلفة منها الأشعة السينية والأشعة فوق البنفسجية والضوء المرئي والأشعة تحت الحمراء والموجات الراديوية. Een gammaflits of gamma-ray burst (GRB) is een heftige uitbarsting van hoogenergetische gammastraling en duurt van enkele milliseconden tot enkele minuten. Men heeft geconcludeerd dat de waargenomen gammaflitsen afkomstig waren van verre sterrenstelsels. Tijdens de flits is de energie-uitstoot honderden malen meer dan de straling die afkomstig is van een supernova-uitbarsting. In beide gevallen is het eindresultaat een zwart gat. En gammablixt, även kallad GRB (av engelskans gamma-ray burst), är ett kort men oerhört kraftfullt utbrott av gammastrålning från en plats i universum. Blixtarna identifieras med beteckningen GRB plus upptäcktsdatum (år månad dag) och ibland en bokstav. Utbrotten klassificeras i korta blixtar (som varar upp till två sekunder) och långa blixtar (som kan vara upp till 100 sekunder). Den tänkta himlakropp som utbrottet kom från har tidigare refererats som gammaburster, men kallas med avseende på den ursprungliga källan för gammablixtföregångare. Un sursaut gamma ou sursaut de rayons gamma (SRG ; en anglais gamma-ray bursts, abrégé en GRB ; quelquefois traduit par « explosion de rayons gamma ») est en astronomie une bouffée de photons gamma qui apparaît de manière aléatoire dans le ciel. Il est caractérisé par sa brièveté (de quelques secondes à quelques minutes) et par la forme particulière de la courbe de lumière. Il est prolongé par des émissions rémanentes, à des longueurs d'onde plus grandes, qui peuvent durer jusqu'à plusieurs mois en s'affaiblissant progressivement. Gama záblesk (někdy ve zkratce GRB z anglického Gamma ray bursts) je označení pro astronomický jev, při kterém se uvolní nesmírné množství energie ve formě gama záření, což na Zemi pozorujeme jako záblesk v gama oboru spektra. Jde o co do svítivosti nejvýraznější doposud známý fyzikální jev ve vesmíru. Trvá řádově od 10 milisekund do 25 tisíců sekund a bývá doprovázen následným několikadenním dosvitem rentgenového či ultrafialového záření nebo i viditelného světla. Semburan sinar gama (SSG) (bahasa Inggris: gamma-ray bursts, disingkat GRBs) adalah fenomena semburan cemerlang sinar gama dari tempat tertentu di luar angkasa pada saat tertentu. Durasi semburan sinar gama biasanya beberapa detik, tetapi dapat bervariasi dari beberapa milisekon hingga beberapa menit, akan tetapi bekasnya dapat terlihat lebih lama namun tidak lagi berupa sinar gama melainkan gelombang elektromagnetik dengan panjang gelombang yang lebih panjang (sinar-X, ultraungu, atau cahaya tampak.). Gamma izpien eztanda (ingelesez: gamma-ray burst edota GRB) Unibertsoan, urrutiko galaxietan, energia oso handia jaurtitzen duten leherketei loturiko gamma izpiak dira. Unibertsoan jazo ohi diren gertakari elektromagnetiko argitsuenak dira. Eztanda horiek nanosegundoak edo zenbait ordu iraun dezakete, baina oro har gamma izpien eztandek zenbait segundo irauten dute. Гамма-всплеск — масштабный космический выброс энергии гамма-излучения электромагнитного спектра. Гамма-всплески (ГВ) — наиболее яркие электромагнитные события, происходящие во Вселенной. За первоначальным всплеском обычно следует гаснущее долгоживущее «послесвечение», излучаемое на все более длинных волнах (рентген, УФ, оптика, ИК и радио). Короткие ГВ образуются при слиянии двух нейтронных звёзд, чёрной дыры и нейтронной звезды, либо, теоретически, двух чёрных дыр . Продолжительность от 10 миллисекунд до 2 секунд. In gamma-ray astronomy, gamma-ray bursts (GRBs) are immensely energetic explosions that have been observed in distant galaxies. They are the most energetic and luminous electromagnetic events since the Big Bang. Bursts can last from ten milliseconds to several hours. After an initial flash of gamma rays, a longer-lived "afterglow" is usually emitted at longer wavelengths (X-ray, ultraviolet, optical, infrared, microwave and radio). En astrofísica es coneix com a esclat de raigs gamma, explosió de raigs gamma o simplement GRB (de l'anglès gamma-ray burst) una font intensa i breu de raigs gamma associada amb explosions extremadament energètiques en galàxies distants. Es tracta del fenomen físic més lluminós i intens de l'univers, que produeix una gran quantitat d'energia en feixos breus de raigs gamma que poden durar des d'uns segons fins a unes poques hores. Els més llargs són seguits per una radiació romanent, més feble, en raigs X, coneguda en termes tècnics com a luminescència residual. Els esclats de raigs gamma ocorren en posicions aleatòries en el cel sense que se'n pugui predir l'aparició. Les diferents teories sobre l'origen requereixen fenòmens molt violents, com explosions de supernoves. A causa del fet que I lampi gamma, anche abbreviati GRB dalla locuzione inglese gamma ray burst (esplosione di raggi gamma), sono, in astronomia, un fenomeno transiente rappresentato da intensi lampi di raggi gamma la cui durata è estremamente varia: da pochi millisecondi a diverse decine di minuti e perfino ore (GRB 11209A). Proprio la constatazione di tale differente durata ha indotto la comunità scientifica a classificarli in due tipi principali: lampi gamma brevi (short gamma-ray bursts) se durano meno di 2 secondi, e lampi gamma lunghi (long gamma-ray bursts) se durano più di 2 secondi. Un terzo tipo di GRB, quello dei lampi gamma ultra-lunghi (ultra-long gamma-ray bursts), è stato proposto sulla base della durata del prompt del GRB 11209A (più di 7 ore), ma non esiste consenso scientifico per tale ulter Гамма-сплески або гамма-спалахи — масштабні космічні енергетичні викиди вибухового характеру, які спостерігаються у віддалених галактиках у діапазоні гамма-випромінювання — найжорсткішій частині електромагнітного спектру. Це найяскравіші електромагнітні події, що відбуваються у Всесвіті. Гамма-спалах може тривати від мілісекунд до години й більше. Тривалість типового спалаху становить кілька секунд. Початковий спалах часто супроводжується тривалим «післясвітінням» на довших хвилях (рентгенівське випромінювання, УФ, оптика, ІЧ та радіо). Gamo-radia ekbriloj (GREj) estas la plej helaj elektromagnetaj eventoj okazantaj en la universo post la Praeksplodo. Ĝi povas liberigi pli energio en 10 s ol nia Suno en lia tuta atendita vivo de 10 miliardo jaroj. As erupções de raios gama (GRB Gamma Ray Burst em inglês) são explosões extremamente energéticas que foram vistas em galáxias distantes. Elas são os fenómenos mais luminosos que se conhecem no universo. Um estudo sugere que, quando se trata das maiores e mais brilhantes explosões, as estrelas precisam de uma estrela parceira para fazer uma explosão de raios gama. 伽玛射线暴(英語:Gamma Ray Burst,缩写GRB),又称伽玛暴,是来自天空中某一方向的伽玛射线强度在短时间内突然增强,随后又迅速减弱的现象,持续时间在0.01-1,000秒,辐射主要集中在0.1-100 MeV的能段。伽玛暴发现于1967年,数十年来,人们对其本质了解得还不很清楚,但基本可以确定是发生在宇宙学尺度上的恒星级天体中的爆发过程。伽玛暴是目前天文学中最活跃的研究领域之一,曾在1997年和1999年两度被美国《科学》杂志评为年度十大科技进展之列。 감마선 폭발(gamma ray burst; GRB)이란 멀리 떨어진 은하들에서 관측되는 에너지의 폭발로 인한 감마선의 섬광이다. 감마선 폭발을 일으킨 천체를 감마선 폭발체(gamma ray burster)라고 한다. 감마선 폭발은 우주에서 일어나는 전자기 복사 현상 중 가장 밝다. 폭발 지속 시간은 짧으면 10 밀리초에서 길면 수 시간까지 지속될 수 있다. 최초의 폭발이 있고 나서 감마선보다 파장이 긴 엑스선, 자외선, 가시광선, 적외선, 마이크로파, 전파의 "잔유휘광(afterglow)"이 감마선 폭발 자체보다 더 긴 시간동안 지속된다. 관측된 대부분의 GRB는 매우 빠르게 자전하는 질량이 큰 항성이 초신성 또는 극초신성으로 짜부라져 중성자별이나 쿼크별, 또는 블랙홀을 형성하면서 방출되는 강렬한 복사선이 집중된 좁은 빛줄기로 생각된다. GRB의 하위 종류 중 어떤 것들은 초신성 폭발이 아닌 중성자별 두 개가 서로 충돌, 융합하여 발생하는 것으로 보인다. 이러한 사건이 일어나면 GRB 전구체인 항성의 껍질과 핵 사이에 공명이 발생, 불과 수 초 동안 엄청난 조석력이 작용하여 별의 껍질 전체를 찢어발겨 흩어놓아 폭발의 원인이 되는 것 같다. Los brotes de rayos gamma (también conocidos como GRB, en sus siglas en inglés, o BRG en español) son destellos de rayos gamma asociados con explosiones extremadamente energéticas en galaxias distantes. Son los eventos electromagnéticos más luminosos que ocurren en el universo. Los brotes pueden durar desde unos nanosegundos hasta varias horas,​ pero, por lo general, un brote típico suele durar unos pocos segundos. Con frecuencia son seguidos por una luminiscencia residual de larga duración de radiación a longitudes de onda mayor (rayos X, radiación ultravioleta, luz visible, radiación infrarroja y radiofrecuencia). Rozbłysk gamma (GRB, ang. gamma-ray burst) – pojawiające się izotropowo na sferze niebieskiej, mniej więcej raz na dobę i trwające od kilku milisekund aż do siedmiu godzin, nagłe wzrosty natężenia promieniowania gamma w niewielkim obszarze nieba. Są to najjaśniejsze źródła promieniowania elektromagnetycznego znane we Wszechświecie. Rozbłyskom towarzyszą również tzw. poświaty, w zakresie większych długości fal (promieniowanie rentgenowskie, ultrafioletowe, optyczne, podczerwone czy radiowe). Οι εκρήξεις ή εκλάμψεις ακτίνων γ, με διεθνή αναφορά και συμβολισμό GRB (Gamma-Ray Burst), είναι συγκεντρώσεις συμπυκνωμένης ακτινοβολίας γ που δημιουργούνται κατά τη γέννηση μαύρων οπών, από τη σύγκρουση αστέρων νετρονίων, από εκρήξεις σουπερνόβα, από άστρα νετρονίων που τρώγονται από μαύρες τρύπες και από άστρα που καταρρέουν. Gammablitze, Gammastrahlenblitze, Gammastrahlenausbrüche oder auch Gammastrahlenexplosionen (englisch gamma-ray bursts, oft abgekürzt GRB) sind Energieausbrüche sehr hoher Leistung im Universum, von denen große Mengen elektromagnetischer Strahlung ausgehen. ガンマ線バースト(ガンマせんバースト、英: gamma-ray burst、GRB)は、天文学の分野で知られている中で最も光度の高い物理現象である。 ガンマ線バーストではガンマ線が数秒から数時間にわたって閃光のように放出され、そのあとX線の残光が数日間見られる。この現象は天球上のランダムな位置で一日に数回起こっている。 ガンマ線バーストを起こす元となる仮想的な天体をガンマ線バースターと呼ぶ。現在では、ガンマ線バーストは極超新星と関連しているという説が最も有力である。超大質量の恒星が一生を終える時に極超新星となって爆発し、これによってブラックホールが形成され、バーストが起こるとされる。多くのガンマ線バーストが何十億光年も離れた場所で生じている事実は、この現象が極めてエネルギーが高く(太陽が100億年間で放出するエネルギーを上回る)、かつめったに起こらない現象である事を示唆している(1つの銀河で数百万年に一度しか発生しない)。これまで観測された全てのガンマ線バーストは銀河系の外で生じている。似たような現象として軟ガンマ線リピーターがあるが、これは銀河系内のマグネターによるものである。ガンマ線バーストが銀河系で生じ、地球方向に放出された場合、大量絶滅を引き起こすと推定されている。 なお、天体物理学界ではガンマ線バーストの詳細な発生機構についての合意は得られていない。
foaf:homepage
n96:swiftsc.html
foaf:depiction
n35:GROND_image_of_the_gamma-ray_burst_GRB_151027B.jpg n35:GRB080319B_illustration_NASA.jpg n35:GRB211106A.gif n35:GRB_BATSE_12lightcurves.png n35:Swift_spacecraft.jpg n35:Hubble_captures_infrared_glow_of_a_kilonova_blast.jpg n35:Short_Gamma-Ray_Burst.jpg n35:Gamma-ray-burst-Mechanism.jpg n35:Gamma_ray_burst.jpg n35:BeppoSAX.jpg n35:BATSE_2704.jpg n35:Wolf_rayet2.jpg
dcterms:subject
dbc:Gamma-ray_bursts dbc:Gamma-ray_telescopes dbc:Stellar_phenomena dbc:Astronomical_events dbc:Cosmic_doomsday
dbo:wikiPageID
48803
dbo:wikiPageRevisionID
1124438472
dbo:wikiPageWikiLink
dbr:Black_hole_evaporation dbr:GRB_190114C dbr:GRB_221009A dbr:GRB_970228 dbr:GRB_970508 dbr:GRB_980425 dbr:GRB_990123 dbr:Supernova dbr:Nitrogen dbr:GRB_080916C dbr:GRB_090423 dbr:GRB_090429B dbr:CGRO dbr:GRB_100621A dbr:X-ray dbr:GRB_101225A dbr:GRB_110328A dbr:GRB_111209A dbr:Eta_Carinae dbr:Luminosity dbr:Swift_Gamma-Ray_Burst_Mission dbr:GRB_070714B dbr:GRB_080319B dbr:Photochemical_smog dbr:Star_position dbr:GRB_020813 n19:GRB080319B_illustration_NASA.jpg dbr:Gamma-ray_Burst_Coordinates_Network n19:GRB211106A.gif dbr:Visible_magnitude dbr:Oxygen dbc:Gamma-ray_bursts dbr:Nuclear_Physics_A dbc:Gamma-ray_telescopes dbr:GW170817 dbr:Photons dbr:Ozone_layer dbr:Absorption_spectrum n19:BeppoSAX.jpg dbr:Nature_(journal) dbr:UTC dbr:Stellar_evolution dbr:Solar_flare dbr:Seyfert_galaxy dbr:Space_Telescope_Science_Institute dbr:Soft_gamma_repeater dbc:Stellar_phenomena dbr:Black_hole dbr:Gamma-ray_burst_precursor dbr:Galaxy_halo dbr:Globular_cluster dbr:Optical dbr:National_Radio_Astronomy_Observatory dbr:GRB_031203 dbr:Gamma-ray_astronomy dbr:GRB_130427A dbr:GRB_170817A dbr:Nuclear_Test_Ban_Treaty dbr:Soviet_Astronomy_Letters dbr:SN_1998bw dbr:Search_for_extraterrestrial_intelligence dbr:Relativistic_speed dbr:Earth dbr:Robotic_Optical_Transient_Search_Experiment dbr:Electronvolt n19:GROND_image_of_the_gamma-ray_burst_GRB_151027B.jpg dbr:Late_Ordovician dbr:Space_Science_Reviews n19:GRB_BATSE_12lightcurves.png dbr:AGILE_(satellite) dbr:Accretion_disk dbr:Vela_(satellite) n40:_Exploring_the_Universe dbr:Ecosystem dbr:Type_Ib_supernova dbr:Fast_blue_optical_transient dbr:Core-collapse_supernova dbr:Magnetar dbr:Neutron_stars dbr:Fermi_LAT dbr:Sunlight dbr:Parsec dbr:William_Herschel_Telescope dbr:Sun dbr:Bulletin_of_the_American_Astronomical_Society dbr:Hypernova dbr:Fermi_Gamma-ray_Burst_Monitor dbr:Gamma_ray dbr:Luminous_blue_variable dbr:Gravitational_wave dbr:Synchrotron dbr:International_Journal_of_Astrobiology dbr:Kilonova dbr:Collimated_light dbr:Molecules dbr:Gravitational_radiation dbr:Impact_winter dbr:Redshift dbr:Monthly_Notices_of_the_Royal_Astronomical_Society dbr:Astrophysical_Journal_Letters dbr:Soft_gamma_repeaters dbr:Astronomy_and_Astrophysics dbr:BeppoSAX dbr:Bivalve dbr:INTEGRAL dbr:Metallicity dbr:Fast_radio_burst dbr:Quasar dbr:Tidal_disruption_event dbr:Interstellar_gas dbr:Mass_extinction n19:Short_Gamma-Ray_Burst.jpg dbr:Spectroscopy dbr:Los_Alamos_National_Laboratory dbr:Radio_waves dbr:Acta_Astronomica dbr:Galaxy_cluster dbr:Ray_Klebesadel dbr:Type_Ib_and_Ic_supernovae dbr:UV_index dbr:Special_relativity n19:Gamma-ray-burst-Mechanism.jpg dbr:Blue_supergiant_star dbr:Plankton dbr:Visible_spectrum dbr:Annual_Review_of_Astronomy_and_Astrophysics dbr:Elliptical_galaxy dbr:Astrophysical_Journal dbr:The_Astrophysical_Journal dbr:Partial_Test_Ban_Treaty dbr:Relativistic_beaming dbr:Science_(journal) dbr:Apep_(star_system) dbr:Ordovician–Silurian_extinction_event dbr:Solar_mass dbr:Bad_Astronomy dbr:Light_year dbr:Big_Bang dbr:Trilobite dbr:BOOTES dbr:Superluminous_supernova dbr:Ultraviolet dbr:Pulsar dbr:Science_Daily dbr:BL_Lac_object dbr:Neutron_star n19:Swift_spacecraft.jpg dbr:Neutronium dbr:Binary_star dbr:Microwave dbr:Bolometric_magnitude dbr:AIP_Conference_Proceedings dbr:Isotropy dbr:American_Institute_of_Physics dbr:United_States dbr:Cambridge_University_Press n19:Wolf_rayet2.jpg dbc:Astronomical_events dbr:Shock_wave dbr:Terrestrial_gamma-ray_flashes dbr:Comet dbr:History_of_the_universe dbr:Acid_rain dbr:Electromagnetic_spectrum dbr:MNRAS dbr:Milky_Way_Galaxy dbr:Electromagnetic_pulse dbr:Infrared dbr:Supermassive_black_hole dbr:Slew_(spacecraft) dbr:Primordial_black_hole dbr:Compton_scattering dbr:Oxford_University_Press dbr:Fermi_Gamma-ray_Space_Telescope dbr:Friedwardt_Winterberg dbr:Katzman_Automatic_Imaging_Telescope dbc:Cosmic_doomsday n19:BATSE_2704.jpg dbr:Neutron_star_merger dbr:Compton_Gamma_Ray_Observatory dbr:High_Energy_Transient_Explorer dbr:Publications_of_the_Astronomical_Society_of_the_Pacific dbr:Physical_Review_D dbr:Fundación_Galileo_Galilei dbr:NASA dbr:Wolf–Rayet_star dbr:Light_curve dbr:Star dbr:Physics_Reports dbr:Soviet_Union dbr:Springer_(publisher) dbr:Ejecta dbr:Bimodal_distribution dbr:WR_104 dbr:Nitric_acid dbr:Mass–energy_equivalence dbr:Photosynthesis dbr:Nitrates dbr:White_dwarf dbr:Milky_Way_galaxy dbr:Relativistic_jet dbr:Milky_Way dbr:Nitrogen_oxide dbr:Galaxy dbr:Nitrogen_dioxide dbr:Tidal_forces n19:Hubble_captures_infrared_glow_of_a_kilonova_blast.jpg dbr:List_of_gamma-ray_bursts dbr:774–775_carbon-14_spike n19:Gamma_ray_burst.jpg n108:Near-Infrared_Detector
dbo:wikiPageExternalLink
n4: n11: n15:integral n17:AstroSR08_Report.pdf n18: n20:kait.html n23:110616142709.htm n26: n28: n32:contents.html n36:AstroSR08_Report.pdf n38:cosmic_record.html n38:farthest_grb.html n42:gammaray_extinction.html n48: n49:pap_56_4_3.pdf n55:84.html%3Fnewsstoryid=8812 n58: n61:fishman.html n62:1357451 n63: n67:discovery-of-transient-optical-emission-from-the-error-box-of-the-gammaray-burst-of-february-28-1997(a0c1edf8-68d1-4ae5-888f-accb2b5a6386).html n70:books%3Fid=jZHSdrvzz0gC n71: n74: n75: n81:grbbiblio.pdf n82:317628 n82:855549 n89: n91: n95: n96:swiftsc.html n101: n103: n105:biggestbangsmyst00katz_0 n106: n107:contents.html
owl:sameAs
dbpedia-af:Gammaflits dbpedia-eu:Gamma_izpien_eztanda n12:Biltu_de_rayu_gamma dbpedia-lb:Gammablëtz dbpedia-el:Εκλάμψεις_ακτίνων_γ freebase:m.0d0r0 dbpedia-de:Gammablitz dbpedia-tr:Gama_ışını_patlaması dbpedia-nn:Gammaglimt n30:Lampu_gamma dbpedia-ru:Гамма-всплеск n33:27JhN n37:காமா_கதிர்_வெடிப்பு dbpedia-hu:Gamma-kitörés dbpedia-ja:ガンマ線バースト dbpedia-gl:Gromo_de_raios_gamma dbpedia-pt:Erupção_de_raios_gama n45:4322458-1 dbpedia-uk:Гамма-спалахи dbpedia-bg:Гама_експлозия dbpedia-he:התפרצות_גמא dbpedia-sr:Bljesak_gama-zračenja dbpedia-da:Gammaglimt dbpedia-pl:Rozbłysk_gamma dbpedia-sv:Gammablixt dbpedia-vi:Chớp_gamma dbpedia-it:Lampo_gamma dbpedia-ko:감마선_폭발 n64:گاما_شعاعوں_کا_اخراج dbpedia-fr:Sursaut_gamma dbpedia-hr:Bljesak_gama-zračenja yago-res:Gamma-ray_burst dbpedia-th:แสงวาบรังสีแกมมา dbpedia-no:Gammaglimt n76:Gama_žybsnis dbpedia-sk:Záblesk_gama_žiarenia dbpedia-fi:Gammapurkaus dbpedia-id:Semburan_sinar_gama dbpedia-nl:Gammaflits wikidata:Q22247 dbpedia-sl:Izbruh_žarkov_gama dbpedia-es:Brote_de_rayos_gamma dbpedia-fa:انفجار_پرتوی_گاما dbpedia-ar:انفجار_أشعة_غاما dbpedia-ro:Explozie_de_raze_gama dbpedia-cs:Gama_záblesk dbpedia-zh:伽玛射线暴 dbpedia-ca:Esclat_de_raigs_gamma dbpedia-kk:Гамма-сәуле_шығару dbpedia-eo:Gamo-radia_ekbrilo n99:Gamma_uzliesmotājs dbpedia-simple:Gamma-ray_burst dbpedia-et:Gammasähvatus dbpedia-ms:Letusan_sinar_gama
dbp:wikiPageUsesTemplate
dbt:Refbegin dbt:Reflist dbt:Refend dbt:Sister_project_links dbt:Doomsday dbt:Convert dbt:Cite_press_release dbt:Authority_control dbt:Solar_mass dbt:= dbt:Portal_bar dbt:Featured_article dbt:For dbt:Clear dbt:Div_col dbt:Div_col_end dbt:Cite_news dbt:Neutron_star dbt:Cite_journal dbt:Cite_web dbt:Cite_conference dbt:Cite_book dbt:Main dbt:Black_holes dbt:Short_description dbt:By_whom dbt:Snd
dbo:thumbnail
n35:Gamma_ray_burst.jpg?width=300
dbp:b
General Astronomy/Introduction and Brief History of Gamma-Ray Bursts
dbp:commons
Category:Gamma ray bursts
dbp:wikt
gamma-ray burst
dbo:abstract
Los brotes de rayos gamma (también conocidos como GRB, en sus siglas en inglés, o BRG en español) son destellos de rayos gamma asociados con explosiones extremadamente energéticas en galaxias distantes. Son los eventos electromagnéticos más luminosos que ocurren en el universo. Los brotes pueden durar desde unos nanosegundos hasta varias horas,​ pero, por lo general, un brote típico suele durar unos pocos segundos. Con frecuencia son seguidos por una luminiscencia residual de larga duración de radiación a longitudes de onda mayor (rayos X, radiación ultravioleta, luz visible, radiación infrarroja y radiofrecuencia). Se cree que muchos de los BRG son haces muy colimados con radiación intensa producidos a causa de una supernova. Una subclase de BRG (denominados brotes «cortos») parece ser originada por un proceso diferente, posiblemente la fusión de estrellas binarias de neutrones; mientras que los «brotes largos» parecen derivarse a causa de la muerte de estrellas masivas, es decir, por una supernova, o incluso por una hipernova. Los dos tipos de brotes se diferencian por su tiempo de duración: los primeros suelen durar menos de dos segundos, mientras que los otros tienden a alargarse durante más tiempo. Las fuentes de los BRG se encuentran a miles de millones de años luz de distancia de la Tierra, lo que implica que las explosiones sean extremadamente energéticas (se ha comprobado que un brote típico puede generar la misma energía que el Sol en un periodo de diez mil millones de años) y extremadamente raras (algunas por galaxia cada millón de años).​ Todos los BRG observados se han originado fuera de la Vía Láctea, aunque una clase de fenómenos relacionados, las , se asocian con los magnetares dentro de la Vía Láctea. Se ha establecido la hipótesis de que un brote de rayos gamma en la Vía Láctea pudo haber sido la causa de una extinción masiva en la Tierra.​ Los BRG se detectaron por primera vez en 1967 por los satélites Vela, una serie de satélites diseñados para detectar pruebas de armas nucleares encubiertas. En los años posteriores a su descubrimiento se propusieron cientos de modelos teóricos para explicar estos brotes, tales como las colisiones entre cometas y estrellas de neutrones.​ Había escasa información disponible para verificar estos modelos hasta que se detectaron en 1997 de los primeros rayos X, resplandores ópticos y la medición directa de sus corrimientos al rojo usando espectroscopios ópticos. Estos descubrimientos, y los estudios posteriores de las galaxias y supernovas asociados con los brotes, clarificaron la distancia y luminosidad de estos fenómenos, corroborando definitivamente que tenían lugar en galaxias distantes y que estaban estrechamente relacionados con la muerte de estrellas masivas. Rozbłysk gamma (GRB, ang. gamma-ray burst) – pojawiające się izotropowo na sferze niebieskiej, mniej więcej raz na dobę i trwające od kilku milisekund aż do siedmiu godzin, nagłe wzrosty natężenia promieniowania gamma w niewielkim obszarze nieba. Są to najjaśniejsze źródła promieniowania elektromagnetycznego znane we Wszechświecie. Rozbłyskom towarzyszą również tzw. poświaty, w zakresie większych długości fal (promieniowanie rentgenowskie, ultrafioletowe, optyczne, podczerwone czy radiowe). Ponieważ błyski nie wykazują śladów gromadzenia się w płaszczyźnie naszej Galaktyki, a ponadto w ich rozkładzie widoczne są efekty kosmologiczne, zatem pochodzenie ich jest pozagalaktyczne. Hipotezę tę, wysuniętą pod koniec lat 80. XX w. przez polskiego astrofizyka Bohdana Paczyńskiego, potwierdziły obserwacje wykonane przez detektor BATSE. Ponadto dla części błysków udało się zmierzyć przesunięcia ku czerwieni w widmach poświat optycznych, co również potwierdziło kosmologiczny charakter tych zjawisk. Ze względu na duży strumień energii, jaki dociera do Ziemi z tak wielkich odległości, błyski gamma zaliczane są do najjaśniejszych znanych źródeł promieniowania we Wszechświecie. Źródła błysków gamma zlokalizowane są miliardy lat świetlnych od Ziemi. Oznacza to, że te eksplozje są bardzo energetyczne (typowy wybuch uwalnia w ciągu kilku sekund tyle energii, ile Słońce w ciągu całego swojego życia, czyli 10 miliardów lat) oraz bardzo rzadkie (kilka zdarzeń na jedną galaktykę na kilka milionów lat). Wszystkie zaobserwowane błyski gamma pochodzą spoza naszej galaktyki, chociaż zbliżona klasa obiektów powtarzalne źródła miękkich promieni gamma, jest kojarzona z magnetarami znajdującymi się w Drodze Mlecznej. Istnieją pewne obawy, że jeśli źródło błysku gamma z naszej Galaktyki byłoby skierowane w stronę Ziemi, mogłoby spowodować masowe wymieranie. Większość zaobserwowanych rozbłysków gamma to strumień promieniowania, który uwalniany jest w wyniku wybuchu supernowej albo hipernowej wtedy kiedy szybko rotująca, masywna gwiazda zapada się tworząc gwiazdę neutronową, gwiazdę kwarkową albo czarną dziurę. Pewna podgrupa rozbłysków gamma (krótkie rozbłyski gamma) wydają się pochodzić w wyniku innego procesu. Mogą one być wynikiem koalescencji składników gwiazdy podwójnej składającej się z gwiazd neutronowych. 21 listopada 2013 roku NASA opublikowała dane z jednego z najjaśniejszych zarejestrowanych przypadków błysków gamma GRB 130427A zaobserwowanego 27 kwietnia 2013. Z kolei rozbłysk gamma GRB 090429B jest obecnie rekordzistą, jeśli chodzi o najdalszy zarejestrowany obiekt we Wszechświecie. As erupções de raios gama (GRB Gamma Ray Burst em inglês) são explosões extremamente energéticas que foram vistas em galáxias distantes. Elas são os fenómenos mais luminosos que se conhecem no universo. Um estudo sugere que, quando se trata das maiores e mais brilhantes explosões, as estrelas precisam de uma estrela parceira para fazer uma explosão de raios gama. Consistem em potentes flashes de raios gama que duram entre uns poucos segundos até várias horas. Estes flashes ocorrem aparentemente de forma aleatória no céu sem seguir uma distribuição concreta. Foram descobertos inicialmente pelos satélites encarregados de detectar explosões nucleares atmosféricas ou no espaço. Apesar da surpresa inicial, de seguida foi constatado que provinham de fora do sistema solar. Há que ter em conta que não haviam sido descobertos a partir da superfície da Terra porque a atmosfera absorve de maneira eficaz a radiação gama. De seguida foi construído o Compton gamma ray observatory, no ano de 1991, com a finalidade de estudar estas manifestações a fundo. Este satélite levava um instrumento chamado (Burst and Transient Source Experiment), o qual detectava vários flashes por dia. Calculou-se que sua distribuição no espaço era isotrópica. Isto revelou que eram fenómenos extragalácticos, já que se ocorressem na Via Láctea, a sua distribuição não poderia ser uniforme porque o Sol está muito afastado do centro da galáxia. Dada a sua intensidade e seu distanciamento, deduziu-se que deviam ser fenómenos muito potentes. Ao mesmo tempo, detectou-se que havia um mínimo de potência nos GRBs que correspondia a galáxias mais afastadas. Não os havia mais fracos porque tão longe no espaço, a esse tempo já não haveria galáxias. Os flashes que se detectavam eram de curta e larga duração: desde apenas umas fracções de segundo até dezenas de segundos ou mais. Mas durante muito tempo foi impossível caçar essas emissões com os telescópios ópticos convencionais, para observar sua possível correspondência no visível, quer devido à sua brevidade quer pela pobre resolução angular que tinham os detectores gama. Esta dificuldade tecnológica impedia observar o espectro. Para obviar esta dificuldade, foi lançado em 1997 o Beppo-Sax. Este satélite tinha, para além de detector gama, um par de câmeras mais precisas nos raios-X. Sabia-se que também emitiam nessa frequência e tratava-se de que uma vez detectada a fonte gama, essas câmeras davam o seu enfoque para essa zona do espaço para precisar melhor sua posição e poder transmitir as coordenadas celestes aos telescópios na Terra. Graças à coordenação entre o satélite e diversos observatórios terrestres, conseguiu-se por fim observá-los no espectro óptico. Via-se um ponto que logo desaparecia. Mas só isso era suficiente para observar os primeiros espectros e conseguiam-se distâncias baseadas no desvio para o vermelho. No primeiro que se observou-se um desvio Z=0,6. Comparando distâncias e intensidades luminosas, obtiveram-se valores de energia incríveis: 1055 - 1056 ergs, comparados com os 1053 ergs que emite uma supernova. A hipótese para explicar semelhante fonte de energia foi a de que os flashes seriam emitidos num eixo estreito e bipolar não isotrópico. A energia total do duplo jorro de energia concentrada poderia não ser maior que os 1052 - 1053 ergs, ajustando-se assim de maneira melhor às ordens de magnitude dos fenómenos estelares. Mas esta solução apresentava um novo problema, já que, sendo dessa maneira, o lógico era pensar que se produziam muitas mais explosões de raios gama do que as que se observavam realmente. O mistério prosseguiu até que se detectou uma contrapartida óptica num flash situado numa galáxia próxima, à qual se associou uma supernova de tipo SNIb. Mas esta associação somente se havia observado para as erupções de larga duração, que pareceriam responder às especulativas hipernovas, fenómenos associados ao colapso de estrelas supermassivas em buracos negros. No que diz respeito às erupções mais curtas, de menos de um segundo, poderiam estar associadas a objectos compactos pré-existentes, que teriam colidido. Estrela de nêutrons chocando entre si ou contra buracos negros, por exemplo. Os modelos indicam que duas estrelas de nêutrons que se precipitem uma sobre a outra formariam um buraco negro e de seguida emitiriam uma erupção de muito curta duração antes que alguma emissão pudesse escapar. No entanto, por azar e devido à sua brevidade, são muito difíceis de captar com um telescópio óptico, uma vez se tenha realizado o avistamento desde o espaço. A sincronia deveria ser perfeita e instantânea, algo que ainda não se logrou fazer por agora. Assim sendo, estas hipóteses são puras especulações. ガンマ線バースト(ガンマせんバースト、英: gamma-ray burst、GRB)は、天文学の分野で知られている中で最も光度の高い物理現象である。 ガンマ線バーストではガンマ線が数秒から数時間にわたって閃光のように放出され、そのあとX線の残光が数日間見られる。この現象は天球上のランダムな位置で一日に数回起こっている。 ガンマ線バーストを起こす元となる仮想的な天体をガンマ線バースターと呼ぶ。現在では、ガンマ線バーストは極超新星と関連しているという説が最も有力である。超大質量の恒星が一生を終える時に極超新星となって爆発し、これによってブラックホールが形成され、バーストが起こるとされる。多くのガンマ線バーストが何十億光年も離れた場所で生じている事実は、この現象が極めてエネルギーが高く(太陽が100億年間で放出するエネルギーを上回る)、かつめったに起こらない現象である事を示唆している(1つの銀河で数百万年に一度しか発生しない)。これまで観測された全てのガンマ線バーストは銀河系の外で生じている。似たような現象として軟ガンマ線リピーターがあるが、これは銀河系内のマグネターによるものである。ガンマ線バーストが銀河系で生じ、地球方向に放出された場合、大量絶滅を引き起こすと推定されている。 なお、天体物理学界ではガンマ線バーストの詳細な発生機構についての合意は得られていない。 انفجارات أشعة غاما (بالإنجليزية: GRB أو Gamma-ray Burst)‏ هي ومضات من أشعة غاما مرتبطة بانفجارات نشيطة وبعيدة للغاية في المجرات البعيدة. وهي أكثر الأحداث الكهرومغناطيسية المضيئة التي تحدث في الكون. الانفجارات قد تستغرق من ملي ثانية إلى ما يقارب الساعة، ومعظم الانفجارات تستغرق بضع ثوانٍ. الانفجارات الأولية عادة ما تكون متبوعة بـ«وهيج» ضوئي يتبعه لمدة طويلة قد تستغرق ساعات أو أيام ففي الحقيقة تكون خليطًا من أشعة كهرومغناطيسية ذات أطوال موجات مختلفة منها الأشعة السينية والأشعة فوق البنفسجية والضوء المرئي والأشعة تحت الحمراء والموجات الراديوية. تُشاهد معظم انفجارات أشعة غاما في هيئة حزمة ضيقة من الإشعاع المكثف (نفاثة) تنبعث خلال انفجار مستعر أعظم (سوبرنوفا)، أو في نجم ذو معدل دوران عال حول نفسه (مثل النجوم النباضة)، أو عندما يتقلص نجم كبير الكتلة (ربما 10 - 100 كتلة شمسية مكوّنًا ثقبًا أسودًا. كما تشاهد انفجارات أشعة غاما قصيرة الأمد ولا تستغرق إلى بضعة ثوان، وهذه تنشأ من مصدر آخر، يرجح أن يكون ناتجا عن اندماج بين النجوم الثنائية أو تقلص مفاجئي لنجم نيوتروني. معظم مصادر انفجارات أشعة غاما تبعد بلايين السنين الضوئية عن الأرض، مما يعني أن هذه الانفجارات هي في نفس الوقت قوية جدًا (الانفجار العادي يطلق في ثوان قليلة طاقة تقترب مما تطلقه الشمس خلال بلايين سنة)، وهي تحدث في أجزاء الكون جميعًا ونادرة جدًا (بضعة انفجارات في كل مجرة خلال كل مليون سنة). جميع انفجارات أشعة غاما التي رُصدت أتت من خارج مجرة درب التبانة، على الرغم من رصد نوع من الظواهر قريب منها في مجرتنا، مثل «انفجارات أشعة غاما الضعيفة المتكررة» والتي تصدرها النجوم المغناطيسية (نوع من النجوم النيوترونية) داخل درب التبانة. ويفترض الفلكيون أنه إذا حدث انفجار أشعة غاما في درب التبانة وأصابت نفاثته الأرض إصابة مباشرة فقد يسبب انقراضًا جماعيًا للحياة على الأرض. Un sursaut gamma ou sursaut de rayons gamma (SRG ; en anglais gamma-ray bursts, abrégé en GRB ; quelquefois traduit par « explosion de rayons gamma ») est en astronomie une bouffée de photons gamma qui apparaît de manière aléatoire dans le ciel. Il est caractérisé par sa brièveté (de quelques secondes à quelques minutes) et par la forme particulière de la courbe de lumière. Il est prolongé par des émissions rémanentes, à des longueurs d'onde plus grandes, qui peuvent durer jusqu'à plusieurs mois en s'affaiblissant progressivement. La théorie dominante est que le sursaut gamma est dû soit à l'effondrement gravitationnel d'une étoile géante, aboutissant à la formation d'un trou noir ou d'une étoile à neutrons (sursauts longs), soit à la fusion de deux étoiles à neutrons — organisées en système binaire — (sursauts courts). Ce phénomène déclenche l'émission d'un faisceau étroit et symétrique de matière atteignant des vitesses relativistes. Les sursauts gamma, observés au rythme moyen d'un par jour, ont leurs sources dans d'autres galaxies que la notre, et semblent représenter les événements les plus lumineux de l'Univers, après le Big Bang. Ils ont été découverts accidentellement en 1967 et ne commencent à être expliqués qu'au milieu des années 1990. Semburan sinar gama (SSG) (bahasa Inggris: gamma-ray bursts, disingkat GRBs) adalah fenomena semburan cemerlang sinar gama dari tempat tertentu di luar angkasa pada saat tertentu. Durasi semburan sinar gama biasanya beberapa detik, tetapi dapat bervariasi dari beberapa milisekon hingga beberapa menit, akan tetapi bekasnya dapat terlihat lebih lama namun tidak lagi berupa sinar gama melainkan gelombang elektromagnetik dengan panjang gelombang yang lebih panjang (sinar-X, ultraungu, atau cahaya tampak.). Radiasi cemerlang yang diamati dari kebanyakan SSG dipercaya dipancarkan pada saat terjadinya supernova atau hipernova ketika bintang bermassa besar yang berotasi dengan cepat, meledak membentuk bintang neutron, bintang kuark, atau lubang hitam. SSG dengan durasi yang lebih pendek berasal dari proses yang berbeda, yaitu bintang neutron biner yang saling mengitari satu sama lain bertabrakan menjadi satu. Sumber SSG sangat jauh dari bumi yaitu miliaran tahun cahaya, sehingga semburan yang dihasilkan sangatlah dahsyat (umumnya energi SSG dalam beberapa detik sama dengan energi matahari yang dipancarkan selama hidupnya sampai berumur 10 miliar tahun) dan juga sangat langka (setiap galaksi hanya terdapat sedikit SSG dalam waktu jutaan tahun). SSG yang pernah diamati berasal dari luar galaksi Bima Sakti, walaupun ada fenomena yang mirip SSG yaitu soft gamma repeater (SGR) yang berasal dari magnetar (bintang neutron dengan medan magnet yang sangat kuat) di dalam galaksi Bima Sakti. Ilmuwan berhipotesis bahwa SSG di dalam galaksi Bima Sakti yang tepat menghadap ke bumi akan menyebabkan peristiwa kepunahan massal. SSG pertama kali dideteksi oleh Satelit Vela milik Amerika Serikat yang sebenarnya bertujuan untuk mengamati tes senjata nuklir yang kemungkinan dilakukan Uni Soviet. Setelah terdeteksi, ratusan model diusulkan para ilmuwan untuk menjelaskan hal ini, misalnya tabrakan antara komet dengan bintang neutron. Sedikit informasi yang dapat digunakan untuk mengkonfirmasi model yang diusulkan sampai pada tahun 1997 ketika bekas SSG berupa sinar-X dan cahaya tampak berhasil terdeteksi dan pengukuran langsung pergeseran merahnya (naiknya panjang gelombang dan menurunnya frekuensi sebuah gelombang elektromagnetik) menggunakan spektroskopi, serta pengukuran jarak dan energi yang dipancarkan. Penemuan ini beserta penelitian selanjutnya menyimpulkan bahwa SSG terjadi di galaksi yang jauh. Гамма-сплески або гамма-спалахи — масштабні космічні енергетичні викиди вибухового характеру, які спостерігаються у віддалених галактиках у діапазоні гамма-випромінювання — найжорсткішій частині електромагнітного спектру. Це найяскравіші електромагнітні події, що відбуваються у Всесвіті. Гамма-спалах може тривати від мілісекунд до години й більше. Тривалість типового спалаху становить кілька секунд. Початковий спалах часто супроводжується тривалим «післясвітінням» на довших хвилях (рентгенівське випромінювання, УФ, оптика, ІЧ та радіо). Більшість спостережуваних гамма-спалахів, імовірно, є порівняно вузьким променем потужного випромінювання, що випромінюється під час спалахів наднових: швидке обертання; колапс масивної зорі в чорну діру. Підклас гамма-спалахів — «короткі» спалахи — мабуть, походять від інших процесів, можливо, злиття подвійних нейтронних зір. Джерела гамма-спалахів розташовані на відстанях у мільярди світлових років від Землі, що означає їхню надзвичайну потужність і рідкісність. За кілька секунд спалаху вивільняється стільки ж енергії, скільки Сонце випромінює за 10 мільярдів років. За мільйон років в одній галактиці виявляють лише кілька гамма-спалахів. Всі спостережувані гамма-спалахи відбуваються поза межами Чумацького Шляху, крім явищ спорідненого класу, м'яких повторюваних гамма-сплесків, які асоціюються з магнетарами Чумацького шляху. Є припущення, що гамма-спалах, який стався б у нашій Галактиці, призвів би до масового вимирання всього живого на Землі.[джерело?] Een gammaflits of gamma-ray burst (GRB) is een heftige uitbarsting van hoogenergetische gammastraling en duurt van enkele milliseconden tot enkele minuten. Men heeft geconcludeerd dat de waargenomen gammaflitsen afkomstig waren van verre sterrenstelsels. Tijdens de flits is de energie-uitstoot honderden malen meer dan de straling die afkomstig is van een supernova-uitbarsting. Men neemt aan dat de meeste waargenomen GRBs twee smalle bundels straling (2 tot 20 graden) uitzenden in tegengestelde richtingen, waarvan er één toevallig in onze richting is. Dit betekent enerzijds dat er veel soortgelijke gebeurtenissen plaatsvinden die we niet waarnemen omdat geen van beide bundels naar ons toe gericht is, en dat we anderzijds bij een gegeven hoeveelheid totale stralingsenergie relatief veel energie opvangen als een van de bundels toevallig wel in onze richting is. Tot omstreeks 2003 waren de flitsen een mysterie in de astronomie - meer dan honderd theorieën waren ter verklaring bedacht. Hoewel veel details nog ter discussie staan, zijn onderzoekers het de laatste jaren grotendeels eens geworden over het volgende beeld: * korte gammaflitsen (korter dan 2 seconden) ontstaan door samensmelting van * twee neutronensterren of * een neutronenster en een zwart gat * lange gammaflitsen (langer dan 2 seconden) komen door de ineenstorting van een zware ster (hypernova-explosies). In beide gevallen is het eindresultaat een zwart gat. GRBs gloeien na in röntgenstraling, zichtbaar licht en radiostraling. De positie van een GRB kan bepaald worden met de röntgenstraling, die snel na het begin van de GRB optreedt. De aardatmosfeer absorbeert gammastraling uit de ruimte, dus ook gammaflitsen. Ze zijn dus vanaf het aardoppervlak niet waar te nemen. Waarnemingen hiervan vinden daarom plaats vanuit satellieten. Het kan belangrijk zijn om de waarneming van een gammaflits in realtime door te geven aan andere observatoria zodat men zijn waarnemingen tegelijk of kort erna kan concentreren op het betreffende deel van de hemel, en zo de gammaflits of verwante fenomenen kan waarnemen. En gammablixt, även kallad GRB (av engelskans gamma-ray burst), är ett kort men oerhört kraftfullt utbrott av gammastrålning från en plats i universum. Blixtarna identifieras med beteckningen GRB plus upptäcktsdatum (år månad dag) och ibland en bokstav. Utbrotten klassificeras i korta blixtar (som varar upp till två sekunder) och långa blixtar (som kan vara upp till 100 sekunder). Den tänkta himlakropp som utbrottet kom från har tidigare refererats som gammaburster, men kallas med avseende på den ursprungliga källan för gammablixtföregångare. Utbrotten inträffar omkring en gång per dag i det observerbara universum och förekommer i alla riktningar och inte i galaxplanet som först förväntades. Detta visar att de inte har med Vintergatan att göra. Gammablixtar är de våldsammaste fenomen vi känner till i universum. De är så kraftfulla att de från jorden sett totalt dominerar över alla andra gammastrålande objekt så länge utbrottet varar, inkluderande solen och hela galaxer. Den totala energimängden som frigörs i en gammablixt är av samma storleksordning som den från en supernova, men det sker på några sekunder istället för under några månader som för en supernova. Den största delen av energin avges i form av neutriner och gravitationsvågor, men den strålning som detekterats hittills är gammastrålning i olika frekvensband. Man har på senare år med hjälp av specialkonstruerade satellitobservatorier lyckats identifiera vissa GRB:er med synliga objekt. Dessa har visat att de ligger på kosmologiska avstånd, det vill säga på skalan miljarder ljusår från oss. Den nuvarande tolkningen av de långa gammablixtarna är att de inträffar i samband med en så kallad hypernova, när en mycket tung och mycket het stjärna blir en supernova och kollapsar så att ett svart hål bildas i dess inre. Detta leder till att resten av stjärnans material kastas ut med hög hastighet, varvid en enorm mängd gammastrålning alstras. En astrofísica es coneix com a esclat de raigs gamma, explosió de raigs gamma o simplement GRB (de l'anglès gamma-ray burst) una font intensa i breu de raigs gamma associada amb explosions extremadament energètiques en galàxies distants. Es tracta del fenomen físic més lluminós i intens de l'univers, que produeix una gran quantitat d'energia en feixos breus de raigs gamma que poden durar des d'uns segons fins a unes poques hores. Els més llargs són seguits per una radiació romanent, més feble, en raigs X, coneguda en termes tècnics com a luminescència residual. Els esclats de raigs gamma ocorren en posicions aleatòries en el cel sense que se'n pugui predir l'aparició. Les diferents teories sobre l'origen requereixen fenòmens molt violents, com explosions de supernoves. A causa del fet que la radiació gamma no travessa l'atmosfera terrestre, aquests fenòmens només poden detectar-se des de l'espai, si bé la luminescència residual pot ser observada amb telescopis terrestres. Es creu que molts dels GRB són feixos molt col·limats amb radiació intensa produïda a causa d'una supernova, quan una estrella de ràpida rotació i gran massa es col·lapsa per formar un forat negre. Una subclasse de GRB (denominats «esclats curts») semblen ser originats per un procés diferent, possiblement la fusió d'estrelles binàries de neutrons; mentre que els «esclats llargs» semblen derivar-se a causa de la mort d'estrelles massives; és a dir, per una supernova, o fins i tot, per una hipernova. Els dos tipus d'esclats es diferencien pel seu temps de durada: els primers solen durar menys de dos segons, mentre que els altres tendeixen a allargar-se durant més temps. Les fonts dels GRB es troben a milers de milions d'anys llum de distància de la Terra, la qual cosa implica que les explosions són extremadament energètiques (s'ha comprovat que un esclat típic pot generar la mateixa energia que el Sol en un període de deu mil milions d'anys) i extremadament rares (algunes per galàxia cada milió d'anys). Tots els GRB observats s'han originat fora de la Via Làctia, encara que una classe de fenòmens relacionats, les flamarades de raigs gamma suaus, s'associen amb els magnetars dins de la Via Làctia. S'ha establert la hipòtesi que un esclat de raigs gamma en la Via Làctia va poder haver estat la causa d'una extinció massiva a la Terra. Els esclats de raigs gamma còsmics van ser descoberts el 1967 per la sèrie de satèl·lits estatunidencs Vela, la missió dels quals era la detecció d'explosions i proves nuclears fetes per la Unió Soviètica. Els satèl·lits Vela van detectar unes explosions ocasionals de raigs gamma d'origen desconegut. Encara que les dades recollides pels Vela eren de molt baixa resolució angular, el 1973 investigadors en el Laboratori Nacional Los Alamos a Nou Mèxic van ser capaços de determinar que aquests esclats procedien de l'espai i no de proves realitzades a la Terra. El 21 de novembre de 2013, la NASA va publicar les dades detallades sobre un dels esclats de raigs gamma més forts, designat GRB 130427A, que es va observar el 27 d'abril de 2013. I lampi gamma, anche abbreviati GRB dalla locuzione inglese gamma ray burst (esplosione di raggi gamma), sono, in astronomia, un fenomeno transiente rappresentato da intensi lampi di raggi gamma la cui durata è estremamente varia: da pochi millisecondi a diverse decine di minuti e perfino ore (GRB 11209A). Proprio la constatazione di tale differente durata ha indotto la comunità scientifica a classificarli in due tipi principali: lampi gamma brevi (short gamma-ray bursts) se durano meno di 2 secondi, e lampi gamma lunghi (long gamma-ray bursts) se durano più di 2 secondi. Un terzo tipo di GRB, quello dei lampi gamma ultra-lunghi (ultra-long gamma-ray bursts), è stato proposto sulla base della durata del prompt del GRB 11209A (più di 7 ore), ma non esiste consenso scientifico per tale ulteriore categoria di GRB. Tuttavia, il riscontro negli anni di lampi gamma "borderline" tra le due classi ha indotto all'introduzione di una classificazione più recente basata su altri criteri, in cui gioca ruolo chiave in particolare la natura del "progenitore", con lampi di Tipo I, prodotti in sistemi binari (due stelle di neutroni o una stella di neutroni ed un buco nero), e lampi di Tipo II, ovvero i classici lampi associabili alla morte di stelle massicce, ma quest'ultima non è universale. Se si assume che i GRB emettano energia isotropica (Eiso), ovvero uniforme in tutte le direzioni, queste potenti esplosioni possono sfiorare i 1048 Joule (GRB 080916C), pari a circa 10.000 volte l'energia emessa dal Sole nell'intero arco della sua esistenza di 10 miliardi di anni o all'energia media nel visibile di 10.000 supernove (foe), costituendo il fenomeno transiente più energetico finora osservato nell'universo. Attualmente si pensa che i lampi gamma siano esplosioni altamente collimate, con l'energia concentrata in due getti che si muovono in direzioni opposte. Il loro valore reale (Eo) è così minore a causa del fattore di collimazione. Per angoli di 4-8 gradi si riduce a 1044-45 Joule. Schema illustrativo delle fasi di un GRB lungo secondo il modello della collapsar. La stella collassa in un buco nero rotante e il materiale si concentra in un disco di accrescimento; la distorsione dei campi magnetici e/o dello spazio-tempo fa sì che i getti relativistici siano proiettati dai "poli" del buco nero, liberi dal disco di accrescimento. Si ritiene che siano prodotti dalla fusione di due stelle di neutroni, o di una stella di neutroni ed un buco nero nel caso dei GRB brevi, o dal collasso gravitazionale di una stella massiccia nel caso dei GRB lunghi (collapsar) che produce una magnetar (stella di neutroni con campo magnetico estremo) ad altissima rotazione, o un buco nero. Il meccanismo più ampiamente accettato per l'origine dei GRB lunghi è il modello collapsar, in cui il nucleo di una stella estremamente massiccia, a bassa metallicità e in rapida rotazione, collassa in un buco nero nelle fasi finali della sua evoluzione. La materia vicino al nucleo della stella piove verso il centro e vortica in un disco di accrescimento ad alta densità. L'immane quantità di materia non viene del tutto "assorbita" dal buco nero, che così spinge una coppia di getti relativistici di materia in eccesso lungo l'asse di rotazione; essi si propagano a velocità relativistiche lungo l'involucro stellare e alla fine ne oltrepassano la superficie, irradiandosi come raggi gamma. Alcuni modelli alternativi sostituiscono il buco nero con una magnetar di nuova formazione; in realtà il meccanismo è il medesimo, indipendentemente dalla natura del "motore interno". Scoperti per la prima volta nel 1967 dai satelliti "Vela" per identificare radiazioni gamma provenienti da detonazioni di armi nucleari sovietiche, dopo un iniziale, fugace ed intensissimo flusso di raggi gamma che costituisce il fenomeno del lampo gamma in senso stretto, un bagliore residuo (afterglow), visibile nelle altre bande spettrali (radio, IR, visibile, UV, raggi X) venne rilevato solo nel 1997 da BeppoSAX per il GRB 970228. Già nel 1993 si teorizzava l'effetto del fenomeno su più lunghezze d'onda dello spettro elettromagnetico. I GRB, a dispetto della loro potenza, sono fenomeni abbastanza frequenti (all'incirca uno al giorno) e la loro distribuzione nel cielo è isotropa, ovvero avvengono in direzioni del tutto casuali ed imprevedibili. I GRB sono eventi cosmologici, situati in galassie esterne alla Via Lattea e talvolta la fonte viene rilevata fino all'estremità dell'universo visibile. Il lampo gamma più lontano finora osservato, denominato GRB 090423, testimonia una esplosione stellare catastrofica avvenuta più di 13 miliardi di anni fa. Date le immani energie coinvolte nel fenomeno, è stato ipotizzato che se un GRB si verificasse nella Galassia e puntasse uno dei 2 fasci di energia verso la Terra da una distanza anche di migliaia di anni luce, potrebbe causare estinzione di massa della vita animale e vegetale sul pianeta, e uno dei possibili "colpevoli" dell'estinzione di massa dell'Ordoviciano-Siluriano è stato identificato proprio in un lampo gamma. Un GRB è usualmente indicato con la data (anno-mese-giorno) in cui è stato osservato e, se più di un burst è stato rivelato nello stesso giorno, si usa porre una lettera finale per indicarne l'ordine (A per il primo, B per il secondo, etc.). Ad esempio, GRB 050509B è il secondo GRB osservato il 9 maggio 2005. Gama záblesk (někdy ve zkratce GRB z anglického Gamma ray bursts) je označení pro astronomický jev, při kterém se uvolní nesmírné množství energie ve formě gama záření, což na Zemi pozorujeme jako záblesk v gama oboru spektra. Jde o co do svítivosti nejvýraznější doposud známý fyzikální jev ve vesmíru. Trvá řádově od 10 milisekund do 25 tisíců sekund a bývá doprovázen následným několikadenním dosvitem rentgenového či ultrafialového záření nebo i viditelného světla. 伽玛射线暴(英語:Gamma Ray Burst,缩写GRB),又称伽玛暴,是来自天空中某一方向的伽玛射线强度在短时间内突然增强,随后又迅速减弱的现象,持续时间在0.01-1,000秒,辐射主要集中在0.1-100 MeV的能段。伽玛暴发现于1967年,数十年来,人们对其本质了解得还不很清楚,但基本可以确定是发生在宇宙学尺度上的恒星级天体中的爆发过程。伽玛暴是目前天文学中最活跃的研究领域之一,曾在1997年和1999年两度被美国《科学》杂志评为年度十大科技进展之列。 Гамма-всплеск — масштабный космический выброс энергии гамма-излучения электромагнитного спектра. Гамма-всплески (ГВ) — наиболее яркие электромагнитные события, происходящие во Вселенной. За первоначальным всплеском обычно следует гаснущее долгоживущее «послесвечение», излучаемое на все более длинных волнах (рентген, УФ, оптика, ИК и радио). Короткие ГВ образуются при слиянии двух нейтронных звёзд, чёрной дыры и нейтронной звезды, либо, теоретически, двух чёрных дыр . Продолжительность от 10 миллисекунд до 2 секунд. Длинный ГВ испускается во время вспышки сверхновой, когда быстро вращающееся ядро массивной звезды коллапсирует. Его длительность от 2 секунд до 6 часов. Это сравнительно узкий луч мощного излучения, поэтому гамма-всплески наблюдаются в отдалённых галактиках и до сих пор только два слабых были замечены в нашей. Энергия ГВ не бывает сферически равномерно распределена. Джеты сосредоточенны подобно космической пушке, конусообразно из полюсов пульсара. За несколько секунд вспышки высвобождается столько энергии, сколько Солнцем выделилось бы за 10 миллиардов лет свечения. За миллион лет в одной галактике обнаруживаются лишь несколько ГВ. Все наблюдаемые ГВ происходят вне нашей галактики, кроме явления родственного класса — мягких повторяющихся гамма-всплесков, которые ассоциируются с магнетарами Млечного Пути. Имеется предположение, что ГВ, произошедший в нашей галактике, мог бы привести к массовому вымиранию всего живого на Земле (кроме глубоководных биовидов). ГВ впервые был случайно зарегистрирован 2 июля 1967 года американскими военными спутниками «Vela». Чтобы объяснить процессы, которые могут порождать ГВ, были построены сотни теоретических моделей, таких как столкновения между кометами и нейтронными звёздами. Но данных для подтверждения предложенных моделей было недостаточно, пока в 1997 году не зарегистрировали первое рентгеновское и оптическое послесвечения, и определили их красное смещение прямым измерением с помощью оптического спектроскопа. Эти открытия и последующие исследования галактик и сверхновых, ассоциированных с ГВ, помогли оценить яркость и расстояния до источника ГВ, окончательно локализовав их в отдалённых галактиках и связав ГВ со смертью массивных звёзд. Тем не менее, процесс исследования ГВ ещё далеко не закончен, и ГВ остаются одной из самых больших загадок астрофизики. Неполна даже наблюдательная классификация ГВ на длинные и короткие. ГВ регистрируются приблизительно раз в день. Как было установлено в советском эксперименте «Конус», который осуществлялся под руководством Евгения Мазеца на космических аппаратах «Венера-11», «Венера-12» и «Прогноз» в 1970-е годы, ГВ с равной вероятностью приходят с любого направления, что, вместе с экспериментально построенной зависимостью log N — log S (N — количество ГВ, дающих около Земли гамма-лучевой поток больший или равный S), говорило о том, что ГВ имеют космологическую природу (точнее, связаны не с Галактикой или не только с ней, но происходят во всей Вселенной, причём мы их видим из удалённых мест Вселенной). Направление на источник оценивалось с помощью метода триангуляции. In gamma-ray astronomy, gamma-ray bursts (GRBs) are immensely energetic explosions that have been observed in distant galaxies. They are the most energetic and luminous electromagnetic events since the Big Bang. Bursts can last from ten milliseconds to several hours. After an initial flash of gamma rays, a longer-lived "afterglow" is usually emitted at longer wavelengths (X-ray, ultraviolet, optical, infrared, microwave and radio). The intense radiation of most observed GRBs is thought to be released during a supernova or superluminous supernova as a high-mass star implodes to form a neutron star or a black hole. A subclass of GRBs (the "short" bursts) appear to originate from the merger of binary neutron stars. The cause of the precursor burst observed in some of these short events may be the development of a resonance between the crust and core of such stars as a result of the massive tidal forces experienced in the seconds leading up to their collision, causing the entire crust of the star to shatter. The sources of most GRBs are billions of light years away from Earth, implying that the explosions are both extremely energetic (a typical burst releases as much energy in a few seconds as the Sun will in its entire 10-billion-year lifetime) and extremely rare (a few per galaxy per million years). All observed GRBs have originated from outside the Milky Way galaxy, although a related class of phenomena, soft gamma repeaters, are associated with magnetars within the Milky Way. It has been hypothesized that a gamma-ray burst in the Milky Way, pointing directly towards the Earth, could cause a mass extinction event. GRBs were first detected in 1967 by the Vela satellites, which had been designed to detect covert nuclear weapons tests; after thorough analysis, this was published in 1973. Following their discovery, hundreds of theoretical models were proposed to explain these bursts, such as collisions between comets and neutron stars. Little information was available to verify these models until the 1997 detection of the first X-ray and optical afterglows and direct measurement of their redshifts using optical spectroscopy, and thus their distances and energy outputs. These discoveries, and subsequent studies of the galaxies and supernovae associated with the bursts, clarified the distance and luminosity of GRBs, definitively placing them in distant galaxies. Gamma izpien eztanda (ingelesez: gamma-ray burst edota GRB) Unibertsoan, urrutiko galaxietan, energia oso handia jaurtitzen duten leherketei loturiko gamma izpiak dira. Unibertsoan jazo ohi diren gertakari elektromagnetiko argitsuenak dira. Eztanda horiek nanosegundoak edo zenbait ordu iraun dezakete, baina oro har gamma izpien eztandek zenbait segundo irauten dute. Οι εκρήξεις ή εκλάμψεις ακτίνων γ, με διεθνή αναφορά και συμβολισμό GRB (Gamma-Ray Burst), είναι συγκεντρώσεις συμπυκνωμένης ακτινοβολίας γ που δημιουργούνται κατά τη γέννηση μαύρων οπών, από τη σύγκρουση αστέρων νετρονίων, από εκρήξεις σουπερνόβα, από άστρα νετρονίων που τρώγονται από μαύρες τρύπες και από άστρα που καταρρέουν. 감마선 폭발(gamma ray burst; GRB)이란 멀리 떨어진 은하들에서 관측되는 에너지의 폭발로 인한 감마선의 섬광이다. 감마선 폭발을 일으킨 천체를 감마선 폭발체(gamma ray burster)라고 한다. 감마선 폭발은 우주에서 일어나는 전자기 복사 현상 중 가장 밝다. 폭발 지속 시간은 짧으면 10 밀리초에서 길면 수 시간까지 지속될 수 있다. 최초의 폭발이 있고 나서 감마선보다 파장이 긴 엑스선, 자외선, 가시광선, 적외선, 마이크로파, 전파의 "잔유휘광(afterglow)"이 감마선 폭발 자체보다 더 긴 시간동안 지속된다. 관측된 대부분의 GRB는 매우 빠르게 자전하는 질량이 큰 항성이 초신성 또는 극초신성으로 짜부라져 중성자별이나 쿼크별, 또는 블랙홀을 형성하면서 방출되는 강렬한 복사선이 집중된 좁은 빛줄기로 생각된다. GRB의 하위 종류 중 어떤 것들은 초신성 폭발이 아닌 중성자별 두 개가 서로 충돌, 융합하여 발생하는 것으로 보인다. 이러한 사건이 일어나면 GRB 전구체인 항성의 껍질과 핵 사이에 공명이 발생, 불과 수 초 동안 엄청난 조석력이 작용하여 별의 껍질 전체를 찢어발겨 흩어놓아 폭발의 원인이 되는 것 같다. 대부분의 감마선 폭발체들은 지구에서 수십억 광년 떨어져 있다. GRB는 그 에너지가 무지막지하게 크며(일반적인 GRB는 태양이 1백억 년 동안 낼 수 있는 에너지를 불과 수 초에 걸쳐 방출한다), 또 극도로 드물다(수백만 년 동안 몇 개 은하에 한두 번). 지금까지 관측된 모든 GRB들은 우리은하 바깥에서 폭발했으나, 유사 현상인 연감마선 연속 방출원(SGR)은 우리은하 안의 마그네타와 관련된 현상인 것으로 생각된다. 우리은하 내부에서 발생한 GRB의 축이 지구를 똑바로 향하고 있으면 대량절멸을 일으킬 수 있다는 설이 있다. 1967년 비밀 핵실험을 탐지하기 위해 쏘아올렸던 벨라 위성이 GRB를 처음 포착했다. 이후 수 년에 걸쳐 GRB의 정체를 밝히기 위한 수백 가지의 가설들이 제기되었는데, 그 정체로 거론된 천체는 가깝게는 혜성에서 멀게는 중성자별에 이르기까지 다양했다. 그러나 이러한 가설들을 검증하기에는 정보가 너무 적었다. 1997년에 이르러서야 GRB의 엑스선-가시광선 잔유휘광을 포착하고 가시광 분광학으로 그 적색편이를 직접 측정함으로써 GRB의 거리와 에너지를 알아낼 수 있었다. 이 발견들과 뒤따른 은하 및 초신성 연구에 의해 GRB의 거리와 광도가 더욱 정확히 밝혀졌다. 그 결과 GRB가 먼 외부은하들에서 발생한 현상이며 그 원인은 질량이 큰 항성의 폭발과 관련이 있다는 이해가 정립되었다. Gammablitze, Gammastrahlenblitze, Gammastrahlenausbrüche oder auch Gammastrahlenexplosionen (englisch gamma-ray bursts, oft abgekürzt GRB) sind Energieausbrüche sehr hoher Leistung im Universum, von denen große Mengen elektromagnetischer Strahlung ausgehen. Die Entstehung der Gammablitze ist noch nicht vollständig geklärt. Man beobachtete einen Gammablitz erstmals am 2. Juli 1967 mit den US-amerikanischen Vela-Überwachungssatelliten, die eigentlich zur Entdeckung oberirdischer Atombombentests dienten. Dass die Strahlen aus den Tiefen des Weltraums kamen, wurde erst 1973 durch Wissenschaftler im Los Alamos National Laboratory in New Mexico mit den Daten der Satelliten sicher festgestellt. Die Bezeichnung „Gammablitz“ hat sich wahrscheinlich eingebürgert, weil die Vela-Satelliten zur Detektion der Gammastrahlung von Kernwaffenexplosionen gedacht und ausgerüstet waren. Auch wird elektromagnetische Strahlung mit Photonenenergien im keV-Bereich und höher oft allgemein als Gammastrahlung bezeichnet, wenn ihre Quelle und Entstehung nicht bekannt ist. Um Gammastrahlung im engeren, kernphysikalischen Sinn handelt es sich bei den Gammablitzen nicht. Gamo-radia ekbriloj (GREj) estas la plej helaj elektromagnetaj eventoj okazantaj en la universo post la Praeksplodo. Ĝi povas liberigi pli energio en 10 s ol nia Suno en lia tuta atendita vivo de 10 miliardo jaroj. GRE estas brilaĵo de gamaj radioj emanantaj de kvazaŭ hazardaj lokoj en profunda kosmo je hazardaj momentoj. La daŭro de gamo-radia ekbrilo estas tipe kelkaj sekundoj, sed ĝi povas esti inter kelkaj milisekundoj kaj kelkaj minutoj, kaj la komenca ekbrilo estas kutime sekvata de pli longa posta radiado je pli longaj ondolongoj (ikso-radioj, ultraviolkolora, optika, transruĝa, mikroondoj, radiofonia spektro). Gamo-radiaj ekbriloj estas detektataj per orbitantaj satelitoj proksimume du- aŭ tri-foje dum semajno.
gold:hypernym
dbr:Flashes
prov:wasDerivedFrom
wikipedia-en:Gamma-ray_burst?oldid=1124438472&ns=0
dbo:wikiPageLength
103928
foaf:isPrimaryTopicOf
wikipedia-en:Gamma-ray_burst