An Entity of Type: anatomical structure, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

A Van Allen radiation belt is a zone of energetic charged particles, most of which originate from the solar wind, that are captured by and held around a planet by that planet's magnetosphere. Earth has two such belts, and sometimes others may be temporarily created. The belts are named after James Van Allen, who is credited with their discovery. Earth's two main belts extend from an altitude of about 640 to 58,000 km (400 to 36,040 mi) above the surface, in which region radiation levels vary. Most of the particles that form the belts are thought to come from solar wind and other particles by cosmic rays. By trapping the solar wind, the magnetic field deflects those energetic particles and protects the atmosphere from destruction.

Property Value
dbo:abstract
  • حزام فان ألن الشعاعي هو طارة طاقية من جسيمات المشحونة (بلازما) حول الأرض والذي يثبت في موقعه بسبب قوة الحقل المغناطيسي الأرضي. ولا يتوزع هذا الحزام بشكل متناظر حول الأرض، ففي اتجاه الشمس ينضغط بسبب تأثير الرياح الشمسية، بينما في الطرف المقابل يتمدد إلى ثلاث اضعاف قطر الأرض. وهذا ينشأ فجوة تدعى فجوة شامبان فيرارو. ينقسم الحزام إلى قسمين القسم الأول هو القسم الخارجي حيث تتواجد فيه إلكترونات مشحونة نشطة والجزء الداخلي يحتوي على الإلكترونات والبروتونات كما يحتوي الحزام على أنواع أخرى من النكلونات مثل جسيمات ألفا. يرتبط حزام فان ألن بظاهرة الشفق القطبي بحيث تضرب الجسيمات المشحونة الجزء العلوي من الغلاف الجوي ويحتوي الحزام على المادة المضادة حيث يدرس العلماء إمكانية الحصول عليها بواسطة مجارف مغناطيسية. (ar)
  • El cinturó (o cinyell) de Van Allen (o també cinturons de radiació de Van Allen) és una zona de partícules d'alta energia que envolta la Terra a una gran altitud i forma un gran cinturó, en el que és la magnetosfera terrestre; les partícules que constitueixen el cinturó de Van Allen són electrons i protons de gran energia. La trobada d'aquestes partícules amb les molècules de l'alta atmosfera terrestre és l'origen de les aurores polars. S'anomena així en honor del seu descobridor James Van Allen, que amb el seu equip van descriure'l l'any 1958 a partir de les dades proporcionades pels satèl·lits artificials. Els instruments a bord del satèl·lit Sputnik 2 havien mesurat correctament els efectes magnètics d'aquesta zona, però no van ser rebuts i, per tant, divulgats per l'antiga URSS. L'equip de Van Allen sí que ho pogué fer a partir de les mesures efectuades amb els comptadors Geiger embarcats en els satèl·lits de l'Explorer 1 i l'. És una àrea en forma d'anell de superfície toroïdal en la qual gran quantitat de protons i electrons altament energètics s'estan movent en espiral entre els pols magnètics del planeta. Els electrons formen dos cinturons de radiació, mentre que els protons formen un únic cinturó. Dins d'aquestes dues zones circulars, les partícules poden penetrar al voltant d'1 g/cm² d'un blindatge (p. ex., 1 mil·límetre de plom). Per això, s'estructura en dos nivells: * El cinturó interior, que està a uns 1.000 km per sobre de la superfície de la Terra i s'estén per sobre dels 5.000 km. * El cinturó exterior, que s'estén des d'aproximadament 15.000 km fins als 20.000 km (ca)
  • Van Allenovy radiační pásy nebo jen radiační pásy jsou oblasti v okolí planety, ve kterých je zachycené korpuskulární záření (energetické ionty a elektrony). Jde o částice slunečního větru, zachycené v magnetickém poli planety, proto je jejich existence možná jen u planet s magnetosférou. Radiační pásy Země se nazývají Van Allenovy pásy podle objevitele vnitřního pásu, profesora Van Allena, který ho objevil na základě měření první americké družice Explorer 1. Rozpoznáváme vnější a vnitřní Van Allenův pás. Vnější objevil a jeho spolupracovníci na základě údajů ze sovětské sondy Luna 1. Nově byl objeven také třetí pás. Ovšem počet a tvar pásů se jeví různý pro různé energie částic a je závislý na aktivitě jako je magnetická bouře. (cs)
  • Der Van-Allen-Strahlungsgürtel (benannt nach James Van Allen) ist der Strahlungsgürtel der Erde. Er ist ein Ring (Torus) energiereicher geladener Teilchen im Weltraum, die durch das Erdmagnetfeld eingefangen werden. Die Magnetosphäre wirkt dabei als Schutzschild für die Erde, weil sie verhindert, dass solche tödlich wirkenden Teilchen die Erdbewohner erreichen. Auch andere Planeten sind von ähnlichen Gürteln umgeben, aber der Van-Allen-Gürtel bezeichnet nur den Strahlungsgürtel um die Erde. Der Gürtel besteht im Wesentlichen aus zwei Strahlungs­zonen. Die innere erstreckt sich in niedrigen geografischen Breiten, d. h. in der Nähe des Äquators, in einem Bereich von etwa 700 bis 6.000 Kilometer über der Erdoberfläche und besteht hauptsächlich aus hochenergetischen Protonen. Die äußere befindet sich in etwa 16.000 bis 58.000 Kilometer Höhe und enthält vorwiegend Elektronen. Bisher wurde angenommen, dass die Teilchen des Van-Allen-Gürtels überwiegend aus dem Sonnenwind und der kosmischen Strahlung stammen. Neueste Untersuchungen der Ergebnisse der Sonden „Van Allen A“ und „Van Allen B“ zeigen jedoch, dass ein Großteil der Teilchen im Gürtel selbst entsteht, indem dort Atome von elektromagnetischen Feldern quasi zerrissen und so Elektronen herausgelöst werden. Die geladenen kosmischen Teilchen werden im Van-Allen-Gürtel durch das Magnetfeld der Erde infolge der Lorentzkraft abgelenkt, in einer magnetischen Flasche eingeschlossen und schwingen so zwischen den Polen der Erde mit einer Schwingungsdauer von etwa einer Sekunde hin und her. Wenn der Gürtel überladen wird, streifen die Partikel die obere Erdatmosphäre und regen diese zur Fluoreszenz an, wodurch das Polarlicht entsteht. (de)
  • Οι ζώνες Βαν Άλεν αποτελούνται από σωματίδια με μεγάλο ηλεκτρικό φορτίο που παγιδεύτηκαν από το μαγνητικό πεδίο ενός πλανήτη. Βρίσκονται όμως πολύ υψηλότερα από την θερμόσφαιρα. Η κάθε ζώνη απ΄ αυτές έχει το σχήμα ενός πελώριου δακτυλιδιού, και που η μία βρίσκεται στο εσωτερικό της άλλης. Το δε ισχυρότερο τμήμα της εσωτερικής ζώνης βρίσκεται γύρω στα 3.200 χλμ. από την επιφάνεια. Η προέλευσή της, πιθανολογείται ότι οφείλεται στην ακτινοβολιακή ή ακτιενεργό δράση του Ήλιου, ενώ η ύπαρξη της εξωτερικής ζώνης κρίνεται πως έχει ηλιακή και κοσμική καταγωγή. Η ισχυρότερη περιοχή της δεύτερης βρίσκεται γύρω στα 16.000 χλμ. πάνω από τον Ισημερινό της Γης. Στο ερώτημα επί της Διαστημικής πως είναι δυνατόν να γίνονται διαστημικά ταξίδια όταν αφενός στα ανώτερα στρώματα της ατμόσφαιρας υπάρχουν τόσο μεγάλες θερμοκρασίες (στη θερμόσφαιρα) και από την άλλη οι καταστρεπτικές για την ζωή του ανθρώπου ζώνες Βαν Άλεν, η απάντηση είναι πως τα σωματίδια του αέρα στη θερμόσφαιρα είναι τόσο ελάχιστα σε αριθμό και μικροσκοπικά που δεν λαμβάνονται υπόψη στα επανδρωμένα ταξίδια. Οι πραγματικές δυσκολίες στη ζωή των αστροναυτών υφίστανται κατά την επιστροφή τους στις ζώνες Βαν Άλεν. Για να υπερπηδηθούν οι επικίνδυνες αυτές ζώνες λαμβάνονται διάφορα προστατευτικά μέτρα. Ήδη υπάρχει ακόμη η σκέψη όταν πυκνώσουν τα διαστημικά ταξίδια να γίνονται οι εκτοξεύσεις από τους πόλους της Γης, υπεράνω των οποίων οι ζώνες Βαν Άλεν παρουσιάζουν τις μικρότερες τιμές. Πρώτος που μελέτησε τις ζώνες αυτές ήταν ο Τζέιμς Βαν Άλεν, εκ του οποίου και έλαβαν το όνομά τους και αποτελούν μία από τις πλέον σημαντικές πληροφορίες που μετέδωσαν οι πρώτοι τεχνητοί δορυφόροι από απόσταση πέρα και έξω από τα όρια της ατμόσφαιρας. (el)
  • La zonoj de Van Allen estas regionoj ĉirkaŭ la Tero, en kiuj orbitas ŝargitaj partikloj, kaptitaj de la tera magneta kampo. Tiuj zonoj estis nomitaj honore al James A. van Allen. Oni distingas internan kaj eksteran zonojn de Van Allen;la interna etendiĝas en alteco de 3.000 ĝis 8.000 km super la tersurfaco,la ekstera inter 15.000 kaj 30.000 km.La partikloj kaptitaj en ili venas plejparte el la kosma radiado.La zonoj estas certa danĝero por astronaŭtoj, ĉar la forta radiado minacas ilian sanon. Normalaj orbitoj de homportantaj spacŝipoj konsiderinde malsupras la zonojn, sed dum la Usonaj Apolo-flugoj al la Luno la astronaŭtoj devis trairi la zonojn. (eo)
  • Van Allenen gerrikoak, partikula kargatuak metatzen diren Lurreko magnetosferako gune batzuk dira. Izena, aurkitu zituenagatik dute, James Van Allen. Gerriko hauek, toru azalerako eraztun formako guneak dira, non protoi eta elektroi mordoa, espiralean mugitzen diren planetako polo magnetikoen artean, eta bi gerrikotan egituratzen da: barneko bat eta kanpoko bat. Barne gerrikoa, lurrazaletik 1000 kilometro ingurura dago, eta 5.000 kilometrotaraino hedatzen da. Kanpokoa, berriz, 15.000 kilometrotik 20.000 kilometrotararte hedatzen da. (eu)
  • Los cinturones de Van Allen son dos zonas de la magnetosfera terrestre donde se concentran grandes cantidades de partículas cargadas de alta energía, originadas en su mayor parte por el viento solar capturado por el campo magnético terrestre. Son llamados así en honor de su descubridor, James Van Allen. Fueron descubiertos gracias al lanzamiento del satélite estadounidense Explorer 1, que fue en principio un fracaso debido a su forma alargada, que, junto con un sistema de control mal diseñado, entorpeció el ajuste a la órbita. (es)
  • La ou les ceinture(s) de radiations de Van Allen, ou plus simplement ceinture(s) de Van Allen, ainsi nommées en l'honneur du physicien américain James Van Allen, sont une zone toroïdale de la magnétosphère de la Terre qui entoure l'équateur magnétique et contient une grande densité de particules énergétiques provenant du vent solaire. La rencontre de ces particules avec les molécules de la haute atmosphère terrestre est à l'origine des aurores polaires. (fr)
  • Dhá fháinne cáithníní luchtaithe mórthimpeall ar an Domhan. Meastar gur tháinig siad ón nGrian agus go gcoimeádann an domhantarraingt ann iad. Sa chrios inmheánach, timpeall 300 km os cionn dromchla an Domhain, tá na cáithníní níos fuinniúla ná sa chrios seachtrach timpeall 16,000 km in airde. Tagann siad san áireamh i dteileachumarsáid agus stiúradh satailítí. (ga)
  • Sabuk radiasi Van Allen merupakan dua sabuk partikel bermuatan di sekitar planet Bumi yang ditahan di tempatnya oleh medan magnet Bumi. Sabuk Van Allen eksis karena terdapat “blind spot” di medan magnet Bumi yang disebabkan oleh kompresi dan peregangan dari angin matahari. Sabuk radiasi Van Allen berada pada ketinggian 1000 sampai 60.000 kilometer di atas permukaan Bumi. Medan magnet Bumi berfungsi sebagai cermin magnetik yang memantulkan partikel bermuatan bolak-balik sepanjang garis gaya yang merentang antara Kutub Magnetik Utara dan Selatan. Sabuk Van Allen berhubungan dengan aurora borealis dan aurora australis atau semburat partikel bermuatan yang muncul saat sabuk Van Allen bersinggungan dengan bagian atas atmosfer. Sabuk Van Allen cukup berbahaya bagi satelit dan stasiun ruang angkasa yang mengorbit. Sebisa mungkin mereka harus menghindari kontak dengan sabuk ini karena partikel bermuatan bisa menyebabkan kerusakan pada instrumen yang ada. Pada akhir abad 19 dan awal abad ke-20, beberapa ilmuwan Carl Stormer, Kristian Birkeland, dan Nicholas Christofilos berspekulasi tentang kemungkinan terdapatnya sabuk partikel bermuatan di sekitar Bumi. Namun hal ini tetap menjadi spekulasi sampai tahun 1958 ketika keberadaannya dikonfirmasi oleh beberapa satelit Amerika awal, Explorer 1 dan Explorer 3. Proyek ini dipimpin oleh Dr. James Van Allen dari University of Iowa, di mana sabuk bermuatan ini lantas diberi nama sesuai dengan namanya. Explorer 1, pesawat ruang angkasa dengan berat 14 kg, diluncurkan dalam rangka International Geophysical Year, dan segera mengirimkan data ilmiah setelah berada di luar atmosfer Bumi. Sabuk Van Allen pada awalnya ditemukan saat peralatan deteksi sinar kosmik pada satelit mati sementara akibat adanya radiasi lokal. Terdapat dua sabuk Van Allen, yaitu sabuk Van Allen dalam dan sabuk Van Allen luar. Sabuk Van Allen dalam membentang 0,1-1,5 jari-jari Bumi dari permukaan, terdiri dari proton sangat bermuatan serta mampu menembus sampai satu milimeter timbal dan menyebabkan kerusakan pada peralatan ruang angkasa serta membahayakan astronaut. Sabuk Van Allen luar terletak antara 3 hingga 10 jari-jari Bumi dari permukaan, dan terutama terdiri dari elektron enerjik. Sumber partikel energik bervariasi tergantung pada jenis sabuk. Sabuk Van Allen dalam terdiri dari produk peluruhan dari benturan sinar kosmik dengan atmosfer atas, sedangkan sabuk Van Allen luar diproduksi dari influks partikel bermuatan dari badai geomagnetik. Baru-baru ini astronom berhasil menemukan sabuk radiasi ketiga. Sabuk yang masih bersifat sementara itu muncul pada September 2012 dan bertahan selama satu bulan sebelum lenyap akibat gelombang kejut yang dipancarkan badai matahari. Sabuk radiasi ketiga masih menyimpan banyak misteri. Sabuk / cincin radiasi ketiga ini bertahan sekitar satu bulan dan berada di antara sabuk radiasi dalam dan sabuk radiasi luar. Diduga sabuk ketiga ini dibentuk oleh partikel yang sangat enerjik yang dikenal sebagai partikel ultra-relativistic electrons. Saking enerjiknya partikel ini sampai-sampai bergerak mendekati kecepatan cahaya. Para astronom berharap dapat mengetahui seberapa sering sabuk ketiga muncul dan mempelajari perilaku ketiga sabuk radiasi Bumi. (in)
  • A Van Allen radiation belt is a zone of energetic charged particles, most of which originate from the solar wind, that are captured by and held around a planet by that planet's magnetosphere. Earth has two such belts, and sometimes others may be temporarily created. The belts are named after James Van Allen, who is credited with their discovery. Earth's two main belts extend from an altitude of about 640 to 58,000 km (400 to 36,040 mi) above the surface, in which region radiation levels vary. Most of the particles that form the belts are thought to come from solar wind and other particles by cosmic rays. By trapping the solar wind, the magnetic field deflects those energetic particles and protects the atmosphere from destruction. The belts are in the inner region of Earth's magnetic field. The belts trap energetic electrons and protons. Other nuclei, such as alpha particles, are less prevalent. The belts endanger satellites, which must have their sensitive components protected with adequate shielding if they spend significant time near that zone. In 2013, the Van Allen Probes detected a transient, third radiation belt, which persisted for four weeks. Apollo Astronauts going through the Van Allen Belts received a very low and non-harmful dose of radiation. (en)
  • ヴァン・アレン帯(ヴァン・アレンたい、英: Van Allen radiation belt)とは、地球の磁場にとらえられた、陽子(陽子線)、電子(ベータ線)からなる放射線帯。 1958年にアメリカ合衆国が打ち上げた人工衛星エクスプローラー1号に搭載されていたガイガーカウンターの観測結果より発見された。名称は発見者であるアメリカの物理学者、ジェームズ・ヴァン・アレンに由来する。 (ja)
  • 밴 앨런대(영어: Van Allen Belt) 또는 밴앨런 복사대(Van Allen radiation belt)는 에너지 하전 입자대의 하나로, 태양풍에서 지구반경의 약 10배의 공간까지 퍼져 있으며 매우 안정해서 한 번 생기면 그 실체가 계속 유지된다. (ko)
  • Pas Van Allena (pas radiacyjny) – obszar intensywnego promieniowania korpuskularnego, otaczającego Ziemię. Składa się z naładowanych cząstek o wielkiej energii (głównie elektronów i protonów), schwytanych w pułapkę przez ziemskie pole magnetyczne, w którym poruszają się one po trajektoriach zbliżonych do helis, których osie są równoległe do linii pola magnetycznego, łączących obydwa ziemskie bieguny magnetyczne. Cząstki te mogą powodować uszkodzenia komponentów elektronicznych satelity, przebywającego przez dłuższy czas w strefie oddziaływania pasów Van Allena. (pl)
  • La fascia di Van Allen è una zona toroidale all'interno della magnetosfera terrestre, in cui si accumulano particelle cariche (plasma) che in genere derivano dal vento solare. La fascia si forma poiché queste particelle vengono trattenute dal campo magnetico terrestre per effetto della forza di Lorentz. Quando queste particelle si urtano tra loro, perdono energia cinetica sotto forma di radiazione che raggiunge i 30 keV. (it)
  • De Van Allengordels, ook stralingsgordels of deeltjesgordels genoemd, zijn twee gordels van geladen deeltjes (vnl. protonen en elektronen) rond de Aarde. De laagstgelegen gordel, op een afstand van 2000–5000 km, bestaat voornamelijk uit protonen. Deze werd in 1958 ontdekt door de satelliet Explorer 1, maar is ook al in 1957 waargenomen door Spoetnik 2. De gordel is genoemd naar zijn ontdekker James Van Allen, die erop stond dat de satelliet een geigerteller aan boord zou meenemen. De tweede gordel bevindt zich op een hoogte tussen de 13.000 en 19.000 km. Deze gordel bestaat voornamelijk uit elektronen en is door Pioneer 1, en (ook in 1958) ontdekt en in kaart gebracht. Deze gordel werd echter ook al in het, in het Nederlands geschreven, proefschrift van Evert Marie Bruins in 1938 voorspeld en met waarnemingen onderbouwd. Zijn waarnemingen werden verzameld tijdens een reis in 1935 van het SS Boskoop, dat voer van Amsterdam naar Corral (Chili). De deeltjes in de buitenste vanallengordel zijn afkomstig van de zonnewind, de deeltjes in de binnenste gordel(s) zijn afkomstig van kosmische straling. (nl)
  • Радиацио́нный по́яс — область магнитосфер планет, в которой накапливаются и удерживаются проникшие в магнитосферу высокоэнергичные заряженные частицы (в основном протоны и электроны). (ru)
  • Strålningsbälten eller van Allen-bälten är områden i en planets magnetosfär där elektroner och joner (främst protoner) med hög energi (MeV-området) fångas in av planetens magnetfält. Jordens strålningsbälten upptäcktes 31 januari 1958 av James Van Allen utifrån sensordata från den amerikanska satelliten Explorer 1. De finns koncentrerade dels på ett avstånd av 700 - 10 000 km ovanför ekvatorn och dels mellan 12 000 och 20 000 km. Det inre bältet innehåller protoner med energier typiskt runt 10 - 50 MeV och elektroner på hundratals keV. Det yttre bältet, som är mycket större än det inre, består mest av elektroner med energier oftast mellan 10 keV och 1 MeV. Framför allt de yttre bältena påverkas starkt vid en geomagnetisk storm. På grund av egenheter i jordens magnetfält når det inre bältet extra lågt ner över södra Atlanten. Detta område kallas för sydatlantiska magnetiska anomalin och passagen genom detta kan ge satelliter på låg höjd en stor del av deras totala stråldos. De höga strålningsnivåerna i strålningsbältena innebär en risk för elektroniken ombord på rymdfarkoster. Detta är illa nog vid jorden, där man håller satelliter borta från dessa områden i möjligaste mån, men ännu mycket värre vid Jupiter, vars strålningsbälten är mycket starkare än jordens och utgör ett stort problem vid design av rymdfarkoster till jätteplaneten och dess månar. (sv)
  • O Cinturão de Van Allen é uma região onde ocorrem vários fenômenos atmosféricos devido a concentrações de partículas no campo magnético terrestre, descobertas em 1958 por James Van Allen, que elaborou um experimento de raios cósmicos embarcado na sonda americana Explorer 1, lançada em janeiro de 1958. As radiações de Van Allen não ocorrem, salvo em raras exceções, nos polos, e sim na região equatorial. Estas formam dois cinturões em forma de anéis, com centro no equador. O mais interno se estende entre as altitudes de mil e cinco mil quilômetros, sua intensidade máxima ocorrendo em média aos três mil quilômetros. Consiste de prótons altamente energéticos, que se originam pelo decaimento de nêutrons produzidos quando raios cósmicos vindos do espaço exterior colidem com átomos e moléculas da atmosfera terrestre. Parte dos nêutrons é ejetada para fora da atmosfera e se desintegra em prótons e elétrons ao atravessar esta região do cinturão. Essas partículas se movem em trajetórias espirais ao longo de linhas de força do campo magnético terrestre. O segundo cinturão, que fica situado entre 15 000 e 25 000 km, contém partículas eletricamente carregadas de origem tanto atmosférica quanto solar. São principalmente íons hélio trazidos pelo vento solar. As partículas mais energéticas deste são elétrons cuja energia atinge várias centenas de milhares de elétrons-volt. Os prótons são muito menos energéticos do que os do primeiro cinturão, porém seu fluxo é mais intenso. Via de regra, não existe entre os dois cinturões uma delimitação; eles fundem-se em altitudes variáveis. Durante os períodos de intensa atividade solar, grande parte das partículas eletricamente carregadas vindas do Sol consegue romper a barreira formada pelos cinturões de radiação de Van Allen. Ao atingir a alta atmosfera produzem os fenômenos de auroras polares e as tempestades magnéticas. (pt)
  • 范艾伦辐射带(Van Allen belt) 是在地球附近的近层宇宙空间中包围着地球的大量帶電粒子聚集而成的輪胎狀辐射层,由美国物理学家詹姆斯·范·艾伦(英文:James Alfred Van Allen (页面存档备份,存于互联网档案馆))发现并以他的名字命名。范艾倫帶粒子的主要來源是被地球磁場俘獲的太陽風粒子,這些帶電粒子在范艾倫帶兩轉折點間來回運動。當太陽發生磁暴時,地球磁層受擾動變形,而侷限在范艾倫帶的高能帶電粒子大量洩出,並隨磁力線於地球的極區進入大氣層,激發空氣分子產生極光。范艾伦辐射带一般情况下分为内外兩層,海拔高度处在约500至58000公里之间,内外层之间存在范艾伦带缝,缝中辐射很少,偶尔会因为太阳风暴等突发情况临时被破坏分离导致多层产生。 (zh)
  • Радіаці́йні пояси́ (від лат. radiatio — випромінюю) — внутрішні шари магнітосфер планет, у яких утримуються високоенергійні заряджені частинки (здебільшого протони та електрони). Існування радіаційних поясів Землі було передбачено ще на початку XX сторіччя, проте відкрито та досліджено їх тільки на початку космічної ери. Вони отримали назву поясів Ван Аллена на честь американського астрофізика Джеймса Ван Аллена. Згодом потужні радіаційні пояси було виявлено у планет-гігантів — Юпітера і Сатурна. (uk)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 59953 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 35989 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1122468764 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • حزام فان ألن الشعاعي هو طارة طاقية من جسيمات المشحونة (بلازما) حول الأرض والذي يثبت في موقعه بسبب قوة الحقل المغناطيسي الأرضي. ولا يتوزع هذا الحزام بشكل متناظر حول الأرض، ففي اتجاه الشمس ينضغط بسبب تأثير الرياح الشمسية، بينما في الطرف المقابل يتمدد إلى ثلاث اضعاف قطر الأرض. وهذا ينشأ فجوة تدعى فجوة شامبان فيرارو. ينقسم الحزام إلى قسمين القسم الأول هو القسم الخارجي حيث تتواجد فيه إلكترونات مشحونة نشطة والجزء الداخلي يحتوي على الإلكترونات والبروتونات كما يحتوي الحزام على أنواع أخرى من النكلونات مثل جسيمات ألفا. يرتبط حزام فان ألن بظاهرة الشفق القطبي بحيث تضرب الجسيمات المشحونة الجزء العلوي من الغلاف الجوي ويحتوي الحزام على المادة المضادة حيث يدرس العلماء إمكانية الحصول عليها بواسطة مجارف مغناطيسية. (ar)
  • Van Allenovy radiační pásy nebo jen radiační pásy jsou oblasti v okolí planety, ve kterých je zachycené korpuskulární záření (energetické ionty a elektrony). Jde o částice slunečního větru, zachycené v magnetickém poli planety, proto je jejich existence možná jen u planet s magnetosférou. Radiační pásy Země se nazývají Van Allenovy pásy podle objevitele vnitřního pásu, profesora Van Allena, který ho objevil na základě měření první americké družice Explorer 1. Rozpoznáváme vnější a vnitřní Van Allenův pás. Vnější objevil a jeho spolupracovníci na základě údajů ze sovětské sondy Luna 1. Nově byl objeven také třetí pás. Ovšem počet a tvar pásů se jeví různý pro různé energie částic a je závislý na aktivitě jako je magnetická bouře. (cs)
  • La zonoj de Van Allen estas regionoj ĉirkaŭ la Tero, en kiuj orbitas ŝargitaj partikloj, kaptitaj de la tera magneta kampo. Tiuj zonoj estis nomitaj honore al James A. van Allen. Oni distingas internan kaj eksteran zonojn de Van Allen;la interna etendiĝas en alteco de 3.000 ĝis 8.000 km super la tersurfaco,la ekstera inter 15.000 kaj 30.000 km.La partikloj kaptitaj en ili venas plejparte el la kosma radiado.La zonoj estas certa danĝero por astronaŭtoj, ĉar la forta radiado minacas ilian sanon. Normalaj orbitoj de homportantaj spacŝipoj konsiderinde malsupras la zonojn, sed dum la Usonaj Apolo-flugoj al la Luno la astronaŭtoj devis trairi la zonojn. (eo)
  • Van Allenen gerrikoak, partikula kargatuak metatzen diren Lurreko magnetosferako gune batzuk dira. Izena, aurkitu zituenagatik dute, James Van Allen. Gerriko hauek, toru azalerako eraztun formako guneak dira, non protoi eta elektroi mordoa, espiralean mugitzen diren planetako polo magnetikoen artean, eta bi gerrikotan egituratzen da: barneko bat eta kanpoko bat. Barne gerrikoa, lurrazaletik 1000 kilometro ingurura dago, eta 5.000 kilometrotaraino hedatzen da. Kanpokoa, berriz, 15.000 kilometrotik 20.000 kilometrotararte hedatzen da. (eu)
  • Los cinturones de Van Allen son dos zonas de la magnetosfera terrestre donde se concentran grandes cantidades de partículas cargadas de alta energía, originadas en su mayor parte por el viento solar capturado por el campo magnético terrestre. Son llamados así en honor de su descubridor, James Van Allen. Fueron descubiertos gracias al lanzamiento del satélite estadounidense Explorer 1, que fue en principio un fracaso debido a su forma alargada, que, junto con un sistema de control mal diseñado, entorpeció el ajuste a la órbita. (es)
  • La ou les ceinture(s) de radiations de Van Allen, ou plus simplement ceinture(s) de Van Allen, ainsi nommées en l'honneur du physicien américain James Van Allen, sont une zone toroïdale de la magnétosphère de la Terre qui entoure l'équateur magnétique et contient une grande densité de particules énergétiques provenant du vent solaire. La rencontre de ces particules avec les molécules de la haute atmosphère terrestre est à l'origine des aurores polaires. (fr)
  • Dhá fháinne cáithníní luchtaithe mórthimpeall ar an Domhan. Meastar gur tháinig siad ón nGrian agus go gcoimeádann an domhantarraingt ann iad. Sa chrios inmheánach, timpeall 300 km os cionn dromchla an Domhain, tá na cáithníní níos fuinniúla ná sa chrios seachtrach timpeall 16,000 km in airde. Tagann siad san áireamh i dteileachumarsáid agus stiúradh satailítí. (ga)
  • ヴァン・アレン帯(ヴァン・アレンたい、英: Van Allen radiation belt)とは、地球の磁場にとらえられた、陽子(陽子線)、電子(ベータ線)からなる放射線帯。 1958年にアメリカ合衆国が打ち上げた人工衛星エクスプローラー1号に搭載されていたガイガーカウンターの観測結果より発見された。名称は発見者であるアメリカの物理学者、ジェームズ・ヴァン・アレンに由来する。 (ja)
  • 밴 앨런대(영어: Van Allen Belt) 또는 밴앨런 복사대(Van Allen radiation belt)는 에너지 하전 입자대의 하나로, 태양풍에서 지구반경의 약 10배의 공간까지 퍼져 있으며 매우 안정해서 한 번 생기면 그 실체가 계속 유지된다. (ko)
  • Pas Van Allena (pas radiacyjny) – obszar intensywnego promieniowania korpuskularnego, otaczającego Ziemię. Składa się z naładowanych cząstek o wielkiej energii (głównie elektronów i protonów), schwytanych w pułapkę przez ziemskie pole magnetyczne, w którym poruszają się one po trajektoriach zbliżonych do helis, których osie są równoległe do linii pola magnetycznego, łączących obydwa ziemskie bieguny magnetyczne. Cząstki te mogą powodować uszkodzenia komponentów elektronicznych satelity, przebywającego przez dłuższy czas w strefie oddziaływania pasów Van Allena. (pl)
  • La fascia di Van Allen è una zona toroidale all'interno della magnetosfera terrestre, in cui si accumulano particelle cariche (plasma) che in genere derivano dal vento solare. La fascia si forma poiché queste particelle vengono trattenute dal campo magnetico terrestre per effetto della forza di Lorentz. Quando queste particelle si urtano tra loro, perdono energia cinetica sotto forma di radiazione che raggiunge i 30 keV. (it)
  • Радиацио́нный по́яс — область магнитосфер планет, в которой накапливаются и удерживаются проникшие в магнитосферу высокоэнергичные заряженные частицы (в основном протоны и электроны). (ru)
  • 范艾伦辐射带(Van Allen belt) 是在地球附近的近层宇宙空间中包围着地球的大量帶電粒子聚集而成的輪胎狀辐射层,由美国物理学家詹姆斯·范·艾伦(英文:James Alfred Van Allen (页面存档备份,存于互联网档案馆))发现并以他的名字命名。范艾倫帶粒子的主要來源是被地球磁場俘獲的太陽風粒子,這些帶電粒子在范艾倫帶兩轉折點間來回運動。當太陽發生磁暴時,地球磁層受擾動變形,而侷限在范艾倫帶的高能帶電粒子大量洩出,並隨磁力線於地球的極區進入大氣層,激發空氣分子產生極光。范艾伦辐射带一般情况下分为内外兩層,海拔高度处在约500至58000公里之间,内外层之间存在范艾伦带缝,缝中辐射很少,偶尔会因为太阳风暴等突发情况临时被破坏分离导致多层产生。 (zh)
  • Радіаці́йні пояси́ (від лат. radiatio — випромінюю) — внутрішні шари магнітосфер планет, у яких утримуються високоенергійні заряджені частинки (здебільшого протони та електрони). Існування радіаційних поясів Землі було передбачено ще на початку XX сторіччя, проте відкрито та досліджено їх тільки на початку космічної ери. Вони отримали назву поясів Ван Аллена на честь американського астрофізика Джеймса Ван Аллена. Згодом потужні радіаційні пояси було виявлено у планет-гігантів — Юпітера і Сатурна. (uk)
  • El cinturó (o cinyell) de Van Allen (o també cinturons de radiació de Van Allen) és una zona de partícules d'alta energia que envolta la Terra a una gran altitud i forma un gran cinturó, en el que és la magnetosfera terrestre; les partícules que constitueixen el cinturó de Van Allen són electrons i protons de gran energia. La trobada d'aquestes partícules amb les molècules de l'alta atmosfera terrestre és l'origen de les aurores polars. (ca)
  • Der Van-Allen-Strahlungsgürtel (benannt nach James Van Allen) ist der Strahlungsgürtel der Erde. Er ist ein Ring (Torus) energiereicher geladener Teilchen im Weltraum, die durch das Erdmagnetfeld eingefangen werden. Die Magnetosphäre wirkt dabei als Schutzschild für die Erde, weil sie verhindert, dass solche tödlich wirkenden Teilchen die Erdbewohner erreichen. Auch andere Planeten sind von ähnlichen Gürteln umgeben, aber der Van-Allen-Gürtel bezeichnet nur den Strahlungsgürtel um die Erde. (de)
  • Οι ζώνες Βαν Άλεν αποτελούνται από σωματίδια με μεγάλο ηλεκτρικό φορτίο που παγιδεύτηκαν από το μαγνητικό πεδίο ενός πλανήτη. Βρίσκονται όμως πολύ υψηλότερα από την θερμόσφαιρα. Η κάθε ζώνη απ΄ αυτές έχει το σχήμα ενός πελώριου δακτυλιδιού, και που η μία βρίσκεται στο εσωτερικό της άλλης. Το δε ισχυρότερο τμήμα της εσωτερικής ζώνης βρίσκεται γύρω στα 3.200 χλμ. από την επιφάνεια. Η προέλευσή της, πιθανολογείται ότι οφείλεται στην ακτινοβολιακή ή ακτιενεργό δράση του Ήλιου, ενώ η ύπαρξη της εξωτερικής ζώνης κρίνεται πως έχει ηλιακή και κοσμική καταγωγή. Η ισχυρότερη περιοχή της δεύτερης βρίσκεται γύρω στα 16.000 χλμ. πάνω από τον Ισημερινό της Γης. (el)
  • Sabuk radiasi Van Allen merupakan dua sabuk partikel bermuatan di sekitar planet Bumi yang ditahan di tempatnya oleh medan magnet Bumi. Sabuk Van Allen eksis karena terdapat “blind spot” di medan magnet Bumi yang disebabkan oleh kompresi dan peregangan dari angin matahari. Sabuk radiasi Van Allen berada pada ketinggian 1000 sampai 60.000 kilometer di atas permukaan Bumi. Pada akhir abad 19 dan awal abad ke-20, beberapa ilmuwan Carl Stormer, Kristian Birkeland, dan Nicholas Christofilos berspekulasi tentang kemungkinan terdapatnya sabuk partikel bermuatan di sekitar Bumi. (in)
  • A Van Allen radiation belt is a zone of energetic charged particles, most of which originate from the solar wind, that are captured by and held around a planet by that planet's magnetosphere. Earth has two such belts, and sometimes others may be temporarily created. The belts are named after James Van Allen, who is credited with their discovery. Earth's two main belts extend from an altitude of about 640 to 58,000 km (400 to 36,040 mi) above the surface, in which region radiation levels vary. Most of the particles that form the belts are thought to come from solar wind and other particles by cosmic rays. By trapping the solar wind, the magnetic field deflects those energetic particles and protects the atmosphere from destruction. (en)
  • De Van Allengordels, ook stralingsgordels of deeltjesgordels genoemd, zijn twee gordels van geladen deeltjes (vnl. protonen en elektronen) rond de Aarde. De laagstgelegen gordel, op een afstand van 2000–5000 km, bestaat voornamelijk uit protonen. Deze werd in 1958 ontdekt door de satelliet Explorer 1, maar is ook al in 1957 waargenomen door Spoetnik 2. De gordel is genoemd naar zijn ontdekker James Van Allen, die erop stond dat de satelliet een geigerteller aan boord zou meenemen. (nl)
  • O Cinturão de Van Allen é uma região onde ocorrem vários fenômenos atmosféricos devido a concentrações de partículas no campo magnético terrestre, descobertas em 1958 por James Van Allen, que elaborou um experimento de raios cósmicos embarcado na sonda americana Explorer 1, lançada em janeiro de 1958. As radiações de Van Allen não ocorrem, salvo em raras exceções, nos polos, e sim na região equatorial. Estas formam dois cinturões em forma de anéis, com centro no equador. O mais interno se estende entre as altitudes de mil e cinco mil quilômetros, sua intensidade máxima ocorrendo em média aos três mil quilômetros. Consiste de prótons altamente energéticos, que se originam pelo decaimento de nêutrons produzidos quando raios cósmicos vindos do espaço exterior colidem com átomos e moléculas da (pt)
  • Strålningsbälten eller van Allen-bälten är områden i en planets magnetosfär där elektroner och joner (främst protoner) med hög energi (MeV-området) fångas in av planetens magnetfält. Jordens strålningsbälten upptäcktes 31 januari 1958 av James Van Allen utifrån sensordata från den amerikanska satelliten Explorer 1. De finns koncentrerade dels på ett avstånd av 700 - 10 000 km ovanför ekvatorn och dels mellan 12 000 och 20 000 km. Det inre bältet innehåller protoner med energier typiskt runt 10 - 50 MeV och elektroner på hundratals keV. Det yttre bältet, som är mycket större än det inre, består mest av elektroner med energier oftast mellan 10 keV och 1 MeV. Framför allt de yttre bältena påverkas starkt vid en geomagnetisk storm. På grund av egenheter i jordens magnetfält når det inre bältet (sv)
rdfs:label
  • حزام فان آلن الإشعاعي (ar)
  • Cinturó de Van Allen (ca)
  • Van Allenovy pásy (cs)
  • Van-Allen-Gürtel (de)
  • Ζώνες Βαν Άλεν (el)
  • Zonoj de Van Allen (eo)
  • Cinturones de Van Allen (es)
  • Van Allenen gerrikoak (eu)
  • Creasa Van Allen (ga)
  • Sabuk radiasi Van Allen (in)
  • Ceinture de Van Allen (fr)
  • Fasce di Van Allen (it)
  • 밴 앨런대 (ko)
  • ヴァン・アレン帯 (ja)
  • Vanallengordels (nl)
  • Pas Van Allena (pl)
  • Cinturão de Van Allen (pt)
  • Радиационный пояс (ru)
  • Van Allen radiation belt (en)
  • Van Allen-bältena (sv)
  • 范艾伦辐射带 (zh)
  • Радіаційні пояси (uk)
owl:sameAs
skos:exactMatch
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:knownFor of
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:knownFor of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License