An Entity of Type: noble, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

Donatien Alphonse François, Marquis de Sade (French: [dɔnasjɛ̃ alfɔ̃z fʁɑ̃swa maʁki də sad]; 2 June 1740 – 2 December 1814), was a French nobleman, revolutionary politician, philosopher and writer famous for his literary depictions of a libertine sexuality. His works include novels, short stories, plays, dialogues, and political tracts. In his lifetime some of these were published under his own name while others, which Sade denied having written, appeared anonymously.

Property Value
dbo:abstract
  • Donatien Alphonse François de Sade, conegut pel seu títol de marquès de Sade (París, 2 de juny de 1740 – Charenton-Saint-Maurice, 2 de desembre de 1814), va ser un escriptor francès, autor de Justine o les dissorts de la virtut, i altres nombroses novel·les, contes i peces de teatre. També se li atribueixen Les 120 jornades de Sodoma, , La nova Justine i Juliette. En les seves obres, són característics els antiherois, protagonistes de violacions llibertines i de dissertacions amb les quals, mitjançant sofismes, justifiquen cínicament els seus actes. Va ser empresonat per l'absolutisme, per l'Assemblea Revolucionària i pel règim napoleònic, i va passar trenta anys reclòs en diferents fortaleses i manicomis. També va figurar en les llistes de la guillotina. Va protagonitzar diversos incidents que es van convertir en grans escàndols. En vida, i després de mort, l'han perseguit nombroses llegendes. Quan va morir era conegut com l'autor de la «infame» novel·la Justine. Per aquesta novel·la, va passar els darrers anys de la vida tancat al manicomi de Charenton i va ser prohibida. Però, va circular de manera clandestina durant tot el segle xix i la primera meitat del segle xx, i va influir en diferents novel·listes i poetes, com ara Flaubert, que en privat l'anomenava «el gran Sade», Dostoievski, Apollinaire, que va rescatar la seva obra de l'«infern» de la Biblioteca Nacional de París, o Rimbaud. Breton i els surrealistes el van proclamar «el diví marquès» i encara avui la seva obra desperta els més grans elogis i les més grans repulses. Georges Bataille, entre d'altres, va qualificar la seva obra d'«apologia del crim». (ca)
  • Markýz de Sade, celým jménem Donatien Alphonse François, markýz de Sade (2. června 1740, Paříž, Francie – 2. prosince 1814, Charenton-le-Pont, Francie) byl francouzský šlechtic, autor řady zčásti pornografických, zčásti filosofických knih. Z jeho jména byl odvozen pojem sadismus. (cs)
  • دوناتا ألفونس فرانسوا دى ساد. معروف بـماركيز دى ساد (بالفرنسية: Donatien Alphonse François, marquis de Sade)‏؛ (2 يونيو 1740 - 2 ديسمبر 1814). كان أرستقراطيا ثوريا فرنسيا وروائي. كانت رواياته فلسفية وسادية متحررة من كافة قوانين النحو الأخلاقي، تستكشف مواضيع وتخيلات بشرية دفينة مثيرة للجدل وأحيانا للاستهجان في أعماق النفس البشرية من قبيل البهيمية، الاغتصاب...الخكان من دعاة أن يكون المبدأ الأساسي هو السعي للمتعة الشخصية المطلقة من دون أي قيود تذكر سواء أخلاقية أو دينية أو قانونية. احتجز ساد في عدة سجون في فترات متقطعة لنحو 32 عاما من حياته (بينها 10 سنوات في الباستيل)، كما تم احتجازه في مصح للأمراض العقلية. معظم كتاباته تمت في أثناء سجنه. مصطلح السادية تم اشتقاقه من اسمه ليصبح مرادفا في اللغة للعنف والألم والدموية. رغم كتابات دى ساد التي غاصت في أقاصي ما يمكن تخيله من أفكار للنفس البشرية إلا أنه وكما تقول الكاتبة كلويه ديليس في كتابها «دي ساد معاد النظر ومُـلطّفـًا لبنات اليوم»، «...كفرد لم ينكح طفلا ولم يدعُ إلى نكاح الأطفال ولم يشجع هذا أبدا.. فهو مثل لويس كارول لم يدع الفتيات للركض وراء أرانب الجانب الآخر من المرآة..». في إحدى رسائله ذكر دى ساد «...نعم، أنا ركبت المعاصي»libertine«، وقد تخّيلت بكتابات كل ما يمكن تخيّله في هذا المجال، لكنني بالتأكيد لم أفعل كل ما تخيّلته ولن أفعل أبدا. أنا فاجر، لكنني لست مجرما أو قاتلا..» رغم هذا فقد اشتهر ساد بفضائحه وبأفعاله الماجنة كما عرف باستئجاره لخدمات العاهرات. كما تم اتهامه بالكفر والتي كانت تهمة خطيرة آنذاك، كما تضمن سلوكه إقامة علاقة مع شقيقة زوجته والتي أتت لتعيش معه في قلعته في بالجنوب الفرنسي. كما أن فضيحة شهيرة سجلت في تاريخه ألا وهي جلد فتاة شابة وهي روس كيلر مع الإساءة إليها جنسيا وبدنيا وذلك في أحد الفصح في 1768 ورغم أن كيلر أقامت عليه دعوى قضائية إلا أنها سحبت بعد ضغوط عائلية بينها «رسالة عفو» موقعة ملكيا. في بدايات 1763 كان ساد يعيش في أو قرب باريس، وتذمرت وقتها العديد من العاهرات حول سوء المعاملة من قبله، ما أدى أن يوضع تحت مراقبة الشرطة التي أعدت تقارير حول تصرفاته. وبعد فترات سجن قصيرة تم نقله إلى قلعته في لاكوست للإقامة بها جبريا في 1768. تتم الفضيحة الثانية في مرسيليا حيث اتهم وخادمه بالتسبب في تسميم 4 عاهرات بمثير للشهوة الجنسية محضر من مادة (الذبابة الإسبانية) وممارسة الجنس الجماعي بصور مختلفة تضمنت اللواط مع خادمه. في تلك السنة صدر حكم غيابي علي الرجلين بالموت بتهمة اللواط والتسميم، ليفر ساد وبرفقته شقيقة زوجته إلى إيطاليا إضافة إلى خادمه لاتور. يتم اعتقاله وخادمه ويودعن في حصن ميولا في إقليم سافوي في 1772 لكنهما يفران بعد أشهر ليعود مجددا إلى قلعته حيث يغادره الخدم والخادمات بسبب سوء المعاملة والإساءة الجنسية لهم، ليجبر على الفرار إلى إيطاليا مجددا حيث يقوم بكتابة "Voyage d'Italie" رحلة إيطاليا. يعود في 1776 إلى لاكوست حيث تم خداعه ليتمكن من رؤية أمه التي كانت تحتضر والتي كانت في الواقع قد توفيت حديثا، ويتم اعتقاله ليودع في قلعة فنسان شرق باريس لينجح في استئناف حكم الإعدام الصادر بحقه لكنه ظل مسجونا، واستمر في تلك الفترة في الكتابة.في 1784 تم تحويله إلى سجن الباستيل الشهير وفي 2 يوليو 1789 سجل له صياحه من نافذة زنزانته قائلا «إنهم يقتلون السجناء هنا!» محرضا المارة على التمرد متسببا في بعض الشغب. وبعد يومين يتم نقله إلى سجن مصحة العقلية قرب باريس (اقتحام الباستيل تم في 14 يوليو 1789 والذي سجل بداية الثورة الفرنسية). تم إطلاق سراحه من شارنتون في 1790 بعد إلغاء الجمعية الوطنية المؤسسة حديثا قرارات وأحكام ملكية سابقة. حصلت زوجته على الطلاق بعد وقت قصير. بعد الاستيلاء على قلعته في لاكوست ومن ثم بيعها لاحقا قام ساد بكتابة عدد من الروايات وسجن مرارا بينها عام 1794 حيث حكم عليه بالإعدام بتهمة «الانتماء إلى المعتدلين»، إلا أنه ينجو من الحكم بسبب سقوط الحكومة وقتها. إلا أنه دخل السجن مرارا وآخره كان في سجن مصح شارنتون وهنا وضعه وزير الداخلية بعد فترة في غرفة منعزلة ومنع تزويده بالحبر أو الورق ومنع إقامة أي مسرحية له في المصح، لتتدهور صحته في الوقت الذي عانى فيه من تحقيقات من قبل مسؤولين حكوميين لدرجة أن نابليون رأى وجوب بقائه في المصح، لتنتهي حياته في 2 ديسمبر 1814 (ar)
  • Donatien Alphonse François, Comte de Sade, bekannt als Marquis de Sade, abgekürzt: „D.A.F. de Sade“, (* 2. Juni 1740 in Paris; † 2. Dezember 1814 in Charenton-Saint-Maurice bei Paris) war ein französischer Adeliger aus dem Haus Sade. Er wurde bekannt durch seine gewaltpornographischen Romane, wovon er die meisten während jahrzehntelanger Aufenthalte in Gefängnissen und Irrenanstalten schrieb. Sie zeichnen sich dadurch aus, dass die Handlung durch lange philosophische Passagen radikal-atheistischer und materialistischer Konzeption unterbrochen wird. Diese philosophischen Diskurse dienen zum einen der Rechtfertigung des grausamen Plots und zum anderen der Propagierung seiner libertären Ansichten. Der deutsche Psychiater Richard von Krafft-Ebing prägte in seiner im Jahr 1886 publizierten Abhandlung Psychopathia sexualis nach Sade den medizinischen Fachausdruck Sadismus, der eine sexuelle Deviation beschreibt, die darin besteht, dass ein Mensch Lust oder Befriedigung erlebt, wenn er andere Menschen demütigt oder quält. Die Leidenschaft des Marquis galt indes weniger seinen amoralischen Erzähltexten, denen er seinen zweifelhaften Ruhm verdankte, als dem Theater „als moralischer Anstalt“. Er war überzeugt, ein bedeutender Dramatiker zu sein. Er glaubte, dass seinen 21 Stücken, in denen die Tugend triumphiert – ganz im Gegensatz zu seinen Romanen, in denen das Laster den Sieg davonträgt –, noch eine große Zukunft bevorstünde. Ein Wunsch, der bisher unerfüllt geblieben ist. An Person und Werk Sades scheiden sich die Geister. Für manche Kritiker ist er ein amoralisches Ungeheuer, ein Sitten- und Jugendverderber, gar ein Krimineller. Andere Sadologen sehen in ihm ein verkanntes literarisches Genie, einen Vorkämpfer der sexuellen Befreiung der Frau, einen Philosophen: den Vollender der Aufklärung vor Nietzsche. Französische Surrealisten bewunderten Anfang des 20. Jahrhunderts die literarische und philosophische Kreativität des Edelmannes und verliehen ihm den Beinamen „Le Divin Marquis“ („Der Göttliche Marquis“), in Anspielung auf den italienischen Renaissance-Dichter Pietro Aretino, genannt „Der Göttliche Aretino“, bekannt durch seine erotischen sonetti lussuriosi. Allen Surrealisten voran Guillaume Apollinaire, der ihn mit einer superlativischen Formel glorifizierte: Le marquis de Sade, cet esprit le plus libre qui ait encore existé … „Marquis de Sade, dieser freieste Geist, der jemals existiert hat.“ – Guillaume Apollinaire: Les Diables Amoureux, S. 264 Dagegen gibt im Jahr 1947 der Literat Maurice Blanchot über den Doppelroman Justine und Juliette des aristokratischen Libertins ein verheerendes Urteil ab: „Dieses monumentale Werk hat von Anfang an die Welt in Schrecken versetzt. Wenn Bibliotheken ein Enfer besitzen, dann für ein Buch wie dieses. Sicher hat keine Literatur, kein Zeitalter ein derart skandalöses Werk aufzuweisen. Kein anderes Werk hat Gefühl und Denken der Menschen tiefer verletzt … Wir haben hier das anstößigste Werk vor uns, das jemals geschrieben wurde … [wie Rousseau sagte] Jedes junge Mädchen, das auch nur eine Seite dieses Buches liest, ist verloren.“ Sades Werk beeinflusste wichtige Bewegungen in Literatur und bildender Kunst. (de)
  • Ο Ντονασιάν Αλφόνς Φρανσουά, Κόμης ντε Σαντ (γαλλικά: Donatien Alphonse François de Sade) (Παρίσι, 2 Ιουνίου 1740 – , 2 Δεκεμβρίου 1814), ευρύτερα γνωστός ως Μαρκήσιος ντε Σαντ (γαλ.: Marquis de Sade) (όπως ονομαζόταν πριν το θάνατο του πατέρα του και τη λήψη του τίτλου του κόμη), επικαλούμενος από τους θαυμαστές του ο «Θεϊκός Μαρκήσιος», ήταν Γάλλος συγγραφέας και φιλόσοφος με ηδονιστικές, κυρίως, και αθεϊστικές θεωρήσεις, που κατέστη περιώνυμος για τη γενετήσια διαστροφή της απόλαυσης του εκδηλούμενου φόβου, τρόμου και πόνου που προκαλούσε στις συντρόφους του, όπου και εκ του τίτλου του η καθιέρωση του όρου σαδισμός. Η φιλοσοφία του πρεσβεύει μία ακραία μορφή ελευθερίας, η οποία συνδέεται άμεσα με την ηθική ελευθεριότητα, και σκοπεί στην απεξάρτηση του ατόμου από κάθε κατεστημένη νομική, ηθική ή θρησκευτική αρχή με τελικό στόχο την επίτευξη της απόλυτης ατομικής ικανοποίησης, που θεωρεί ως την ανώτατη αξία. Τα έργα του περιέχουν ακραίες μορφές ερωτικών πρακτικών και συχνά οι περιγραφές του κινούνται μέσα στα όρια της πορνογραφίας. Εξ αιτίας της προκλητικής γραφής του και των ιδεών του πέρασε είκοσι εννέα χρόνια έγκλειστος σε άσυλα και σωφρονιστικά ιδρύματα. Το έργο του προκάλεσε και συνεχίζει να προκαλεί αντιμαχόμενες κριτικές ενώ κατέστη πόλος έμπνευσης για άλλους συγγραφείς και καλλιτέχνες διαχρονικά. Η δική του άποψη για το έργο του συμπυκνώνεται στην παρακάτω ρήση του : «Ο τρόπος σκέψης μου είναι το αποτέλεσμα των στοχασμών μου. Είναι κομμάτι της εσώτερης ύπαρξής μου, του τρόπου που είμαι φτιαγμένος. Για το σύστημά μου, το οποίο αποδοκιμάζετε, είναι επίσης η μέγιστη παρηγοριά στη ζωή μου, η πηγή της ευτυχίας μου. Σημαίνει περισσότερα για μένα απ' ό,τι η ίδια μου η ζωή.» (el)
  • Donatien Alphonse François de Sade ([dɔnatjiɛ̃ alfɔnz fʁɑ̃swa də sad], Esperantigite Donatjie Alfonz Frasva DE SAD), pli konata kiel markizo de Sad, franca nobelo, naskiĝis la 2-an de junio 1740 en palaco Condé en Parizo. Lia patro estis Comte de Sade, patrino Marie Elénore Maillé de Carman. Dekomence klerigis lin lia onklo, poste li transiris en liceon kaj sekve li komencis agadi en armeo, li partoprenis ankaŭ en Sepjara milito. En la jaro 1763 li edziĝis kun Renée-Pelagie de Montreuil, filino de riĉa paca juĝisto, kun kiu li havis tri infanojn. Kiam lia patro en januaro 1767 mortis, li akceptis titolon "Comte de Sade". Mallongtempe post la geedziĝo li komencis vivi per skandala diboĉa vivo, liajn ofte partoprenis eĉ lia edzino kaj ŝia fratino. Sad estis en la jaro 1772 kondamnita je morto, sed li ricevis pardonon. En 1777 li estis denove malliberigata en Vincennes, kie estis lia kunmalliberigito , kiu same verkis erotikaj verkojn. En la jaro 1784 Sad provis fuĝi kaj li estis transloĝigita en Bastille. Komence de junio 1789 (ankoraŭ antaŭ atako kontraŭ Bastilla) li estis transveturigita en malsanulejon por degeneritoj en . El Charenton li estis en la jaro 1790 tralasita kaj lia edzino poste eksedziniĝis. Tiutempe li renkontiĝis kun , kun kiu li restis la reston de sia tuta vivo. En la jaro 1801 li estis denove malliberigita en fortikaĵo , sed post interveno de siaj parencoj li estis proklamita kiel mense malsana kaj en 1803 li estis translokigita reen en azilejon en Charenton, kie povis vivi kun li ankaŭ Constance. Abbeo de Coulmier, liberala direktoro de la instituto en Charenton, permesis al li surscenigi kun pacientoj kelke da teatraj prezentoj, kiujn vizitis ankaŭ pariza publiko kaj kiuj estis pozitive taksataj kiel novaj paŝoj de psikoterapio. Sad havis ankaŭ ĉi tie skandalan rilaton kun dekdujara Madeleine Leclerc, kiu daŭris kvar jarojn ĝis lia morto. Donatien Alphonse François de Sade mortis la 2-an de decembro 1814 en Charenton. (eo)
  • Donatien Alphonse François de Sade, más conocido nobiliariamente por su título de marqués de Sade (París, 2 de junio de 1740-Charenton-Saint-Maurice, Val-de-Marne; 2 de diciembre de 1814), fue un escritor, ensayista y filósofo francés, autor de numerosas obras de diversos géneros que lo convirtieron en uno de los mayores y más crudos literatos de la literatura universal. Entre sus obras están Los crímenes del amor, Aline y Valcour y numerosas obras de diversos géneros. También le son atribuidas Justine o los infortunios de la virtud, Juliette o las prosperidades del vicio y La filosofía en el tocador, entre otras. Le es atribuida también la famosa novela Los 120 días de Sodoma o la escuela de libertinaje, que fue publicada recién en 1904 y que sería su obra más famosa. Fue adaptada al cine en 1975 por el autor y cineasta neorrealista italiano Pier Paolo Pasolini, quien sería asesinado después por filmarla ese mismo año. En sus obras son característicos los antihéroes, protagonistas de violaciones y de disertaciones en las que justifican sus actos, según algunos pensadores, mediante sofismas. La expresión de un ateísmo radical, además de la descripción de parafilias y actos de violencia, son los temas más recurrentes de sus escritos, en los que prima la idea del triunfo del vicio sobre la virtud. Fue encarcelado bajo el Antiguo Régimen, la Asamblea Revolucionaria, el Consulado y el Primer Imperio francés, pasando veintisiete años de su vida encerrado en diferentes fortalezas y «asilos para locos». Sade luego se referiría a este período en 1803 diciendo: «Los entreactos de mi vida han sido demasiado largos».​ También figuró en las listas de condenados a la guillotina. Protagonizó varios incidentes que se convirtieron en grandes escándalos. En vida, y después de muerto, le han perseguido numerosas leyendas. Sus obras estuvieron incluidas en el Index librorum prohibitorum (Índice de libros prohibidos) de la Iglesia católica.​ A su muerte era conocido como el autor de la «infame» novela Justine, por lo que pasó los últimos años de su vida encerrado en el manicomio de Charenton. Dicha novela fue prohibida, pero circuló clandestinamente durante todo el siglo XIX y mitad del siglo XX, influyendo en algunos novelistas y poetas, como Flaubert, que en privado lo llamaba «el gran Sade», Dostoyevski, Swinburne, Rimbaud o Apollinaire, quien rescata su obra del «infierno» de la Biblioteca Nacional de Francia, y que llegó a decir que Sade fue «el espíritu más libre que jamás ha existido».​​ André Breton y los surrealistas lo proclamaron «Divino Marqués» en referencia al «Divino Aretino», primer autor erótico de los tiempos modernos (siglo XVI). Aún hoy su obra despierta los mayores elogios y las mayores repulsas. Georges Bataille, entre otros, calificó su obra como «apología del crimen».​ Su nombre ha pasado a la historia convertido en sustantivo. Desde 1834, la palabra «sadismo» aparece en el diccionario en varios idiomas para describir la propia excitación producida al cometer actos de crueldad sobre otra persona. (es)
  • Donatien Alphonse François edo Sadeko markesa (Paris, Frantzia 1740ko ekainaren 2a – Charenton-Saint-Maurice, Marne Harana, Frantzia 1814ko abenduaren 2a) aristokrata, iraultzailea eta frantsesezko idazlea izan zen. Haren idazlanen artean, aipatzekoak dira Justine ou les Malheurs de la vertu («Justine edo bertutearen zorigaiztoak»), («Aline eta Valcour») eta beste hainbat eleberri, ipuin eta antzezlan. Sexu-perbertsio bati, sadismoari, izena eman zion. Bizitzako 30 urte eman zituen kartzelan, eta, erromantizismoaren garaian gaizkiaren iruditzat hartua izan ondoren, XX. mendean baizik ez da benetan ezaguna gertatu. (eu)
  • Donatien Alphonse François, Marquis de Sade (French: [dɔnasjɛ̃ alfɔ̃z fʁɑ̃swa maʁki də sad]; 2 June 1740 – 2 December 1814), was a French nobleman, revolutionary politician, philosopher and writer famous for his literary depictions of a libertine sexuality. His works include novels, short stories, plays, dialogues, and political tracts. In his lifetime some of these were published under his own name while others, which Sade denied having written, appeared anonymously. Sade is best known for his erotic works, which combined philosophical discourse with pornography, depicting sexual fantasies with an emphasis on violence, suffering, anal sex (which he calls sodomy), child rape, crime, and blasphemy against Christianity. Many of the characters in his works are teenagers or adolescents. His work is a depiction of extreme absolute freedom, unrestrained by morality, religion, or law. The words sadism and sadist are derived in reference to the works of fiction he wrote which portrayed numerous acts of sexual cruelty. While Sade mentally explored a wide range of sexual deviations, his known behavior includes "only the beating of a housemaid and an orgy with several prostitutes—behavior significantly departing from the clinical definition of sadism". In 1774, Sade also forcibly held five adolescent girls and a teenage boy hostage in his chateau while forcing them to commit various sexual acts for six weeks. Sade was a proponent of free public brothels paid for by the state: In order both to prevent crimes in society that are motivated by lust and to reduce the desire to oppress others using one’s own power, Sade recommended public brothels where people can satisfy their wishes to command and be obeyed. Despite having no legal charge brought against him, Sade was incarcerated in various prisons and an insane asylum for about 32 years of his life (or, after 1777, solely due to Lettres de cachet and involuntary commitment): seven years in the Château de Vincennes, five years in the Bastille, a month in the Conciergerie, two years in a fortress, a year in Madelonnettes Convent, three years in Bicêtre Asylum, a year in Sainte-Pélagie Prison, and 12 years in the Charenton Asylum. During the French Revolution, he was an elected delegate to the National Convention. Many of his works were written in prison. There continues to be a fascination with Sade among scholars and in popular culture. Prolific French intellectuals such as Roland Barthes, Jacques Derrida, and Michel Foucault published studies of him. In contrast, the French hedonist philosopher Michel Onfray has attacked this interest in Sade, writing that "It is intellectually bizarre to make Sade a hero." There have also been numerous film adaptations of his work, including Pasolini's Salò, an adaptation of Sade's controversial book The 120 Days of Sodom, as well as many of the films of Spanish director Jesús Franco. (en)
  • Marquis de Sade( Pour les articles homonymes, voir Sade. ) Donatien Alphonse François de Sade Profil supposé du marquis de Sade à vingt ans par Charles van Loo vers 1760-1762. Les dépositions du procès de Marseille le décrivent, à trente-deux ans, « d’une jolie figure, visage rempli », yeux turquoise, cheveux blonds, petite bouche avec la lèvre inférieure proéminente, élégamment vêtu d'un frac gris doublé de bleu, portant canne et épée. Œuvres principales * Les Cent Vingt Journées de Sodome (1785) * La Philosophie dans le boudoir (1795) * La Nouvelle Justine ou les Malheurs de la vertu, suivie de l'Histoire de Juliette, ou les Prospérités du vice (1799) Donatien Alphonse François de Sade, communément appelé le Marquis de Sade, né le 2 juin 1740 à Paris et mort le 2 décembre 1814 à Charenton-Saint-Maurice, aujourd'hui Saint-Maurice dans le Val-de-Marne, est un homme de lettres, romancier, philosophe, longtemps voué à l'anathème en raison de la part accordée dans son œuvre à l'érotisme et à la pornographie, associés à des actes de violence et de cruauté (tortures, incestes, viols, pédophilie, meurtres, etc.). L'expression d'un athéisme anticlérical virulent est l'un des thèmes les plus récurrents de ses écrits. Il est l'auteur de nombreux ouvrages de divers genres qui ont fait de lui l’un des plus grands lettrés de la littérature mondiale. Détenu sous tous les régimes politiques (monarchie, République, Consulat, Empire), il est resté enfermé — sur plusieurs périodes, pour des raisons et dans des conditions fort diverses — pendant vingt-sept ans sur les soixante-quatorze années que dura sa vie. Lui-même, en passionné de théâtre, écrit : « Les entractes de ma vie ont été trop longs ». Il meurt à l'asile d'aliénés de Charenton. De son vivant, les de « marquis de Sade » et de « comte de Sade » lui ont été alternativement attribués, mais il est plus connu par la postérité sous son titre de naissance de marquis. Dès la fin du XIXe siècle, il est surnommé le Divin Marquis, en référence au « divin Arétin », premier auteur érotique des temps modernes (XVIe siècle). Occultée et clandestine pendant le XIXe siècle, son œuvre littéraire est réhabilitée au début du XXe siècle par Apollinaire et les surréalistes mais toujours interdite. Jean-Jacques Pauvert est le premier éditeur à braver la censure en publiant sous son nom ses œuvres. Poursuivi en 1956 pour outrage aux mœurs, défendu par maître Maurice Garçon, il est condamné, mais relaxé en appel en 1958. La dernière étape vers la reconnaissance est sans doute représentée par l’entrée de Sade dans la bibliothèque de la Pléiade en 1990. Son nom est passé à la postérité sous forme de substantif. Dès 1834, le néologisme « sadisme », qui fait référence aux actes de cruauté décrits dans ses œuvres, figure dans un dictionnaire ; le mot finit par être transposé dans diverses langues. (fr)
  • Donatien Alphonse François, Marquis de Sade (2 Juni 1740 – 2 Desember 1814) adalah bangsawan, penulis filsafat dan sering pornografi dengan kekerasan. Tulisan filsafatnya beraliran kebebasan ekstrem, tak terikat dengan etika, agama, atau hukum, dengan prinsip utama pengejaran kepuasan personal. Sade ditahan di beberapa penjara dan rumah sakit jiwa selama 29 tahun hidupnya, walaupun ia tidak pernah secara teknis didakwa melakukan kejahatan apapun. Sebagian besar karyanya dibuat sewaktu masa penahanan ini. Istilah "sadisme" diturunkan dari namanya. (in)
  • マルキ・ド・サド(Marquis de Sade, 1740年6月2日 - 1814年12月2日)は、フランス革命期の貴族、小説家。マルキはフランス語で侯爵の意であり、正式な名は、ドナスイェン・アルフォーンス・フランソワ・ド・サド (Donatien Alphonse François de Sade [dɔnaˈsjɛ̃ alˈfɔ̃ːs fʀɑ̃ˈswa dəˈsad])。 サドの作品は暴力的なポルノグラフィーを含み、道徳的に、宗教的に、そして法律的に制約を受けず、哲学者の究極の自由(あるいは放逸)と、個人の肉体的快楽を最も高く追求することを原則としている。サドは虐待と放蕩の廉で、パリの刑務所と精神病院に入れられた。バスティーユ牢獄に11年、コンシェルジュリーに1か月、ビセートル病院(刑務所でもあった)に3年、要塞に2年、に1年、そしてに13年入れられた。サドの作品のほとんどは獄中で書かれたものであり、しばらくは正当に評価されることがなかったが、現在は高い評価を受けている。サディズムという言葉は、彼の名に由来する。 (ja)
  • 사드 후작 도나시앵 알퐁스 프랑수아(Donatien Alphonse François, marquis de Sade, 1740년 6월 2일 ~ 1814년 12월 2일)는 "사디즘"이란 용어로 알려진 프랑스의 작가이며 사상가이다. (ko)
  • Donatien-Alphonse-François de Sade, signore di Saumane, di La Coste e di Mazan, marchese e conte de Sade - pronuncia francese [dɔna'sjɛ̃ al'fɔ̃s frɑ̃'swa də sad] - conosciuto comunemente come Marchese de Sade ma anche come D.A.F. de Sade e soprannominato Divin marchese (Parigi, 2 giugno 1740 – Charenton-Saint-Maurice, 2 dicembre 1814), è stato uno scrittore, filosofo, drammaturgo, saggista, poeta, aristocratico e politico rivoluzionario francese, delegato di sezione alla tribuna della Convenzione nazionale; è noto per le numerose opere letterarie a tema libertino e gotico-horror, incentrate su una commistione di violenza spesso estrema (stupri, orge, omicidi, crudeltà) e sessualità solitamente deviata, feticista e con esiti a volte grotteschi e surreali.Il suo nome è all'origine del termine sadismo, cioè il piacere di causare dolore e sofferenza, atteggiamento che emerge dai suoi romanzi, incentrati sulla descrizione di comportamenti sessuali trasgressivi e perversi, quelli che saranno chiamati appunto "sadici", oltre che su scene di esplicita violenza e tortura, ma anche sui temi filosofici della ricerca del piacere, consistente nel soddisfare gli istinti naturali (in Sade spesso derivanti dall'esercitare la crudeltà a fini sessuali). Nota è anche la difesa dell'ateismo e il rifiuto verso ogni forma di autorità costituita. Assieme a Leopold von Sacher-Masoch (da cui masochismo), il nome di Sade ha dato origine alla parola sadomasochismo, associata spesso ai suoi romanzi. Le sue idee e opere lo hanno fatto considerare un esponente dell'ala estremista del libertinismo, nonché dell'Illuminismo più radicale, ateo, materialista e anticlericale. Appartenente a una famiglia di antica nobiltà, a partire dal 1800 e fino alla morte quattordici anni dopo, rinunciò a ogni titolo nobiliare e si firmò semplicemente «D.-A.-F. Sade». Per il periodo rivoluzionario utilizzò anche lo pseudonimo Louis Sade. Fu autore di tutta una serie di classici della letteratura erotica, drammi teatrali, testi vari e saggi filosofici, molti dei quali scritti mentre si trovava in prigione. Sade passò molti anni in manicomio verso la fine della vita, forse affetto oltre che da sadismo da una sorta di quello che poi si chiamerà disturbo borderline e comportamenti sporadicamente antisociali. Durante la sua vita venne accusato (con l'assenso della sua famiglia, specie della suocera) di vari reati, come pratiche di violenza sessuale, di sodomia, di tortura, di tentativi di avvelenamento e condotta immorale (legati alle vicende dette "affare di Arcueil" o caso di Rose Keller, e "affare di Marsiglia"), ma venne riconosciuto, dopo essere stato condannato a morte in contumacia in primo grado, assolto in appello (verdetto annullato), colpevole solo di "libertinaggio" (cioè condotta sessuale illegale e sconveniente) e produzione di materiale pornografico in seguito. Fu perseguito prima dal regime monarchico, poi, in quanto nobile, dalla Rivoluzione francese (alla quale aveva aderito) e infine anche dal governo napoleonico in quanto inviso come autore dal Bonaparte in persona. Passò molti anni della sua vita, come detto, a causa di una lettre de cachet ottenuta dalla suocera da parte del re Luigi XVI e di varie disposizioni successive, ma senza sentenza penale, prima in carcere - tra cui alla Bastiglia per qualche anno - e poi all'"albergo dei pazzi" di Charenton, su ordine del prefetto, dove scrisse molte delle sue opere più celebri. Per molto tempo ritenuto solo un autore immorale o di scarso valore, è stato rivalutato e riscoperto nel XX secolo a opera del surrealismo, della psicoanalisi e dell'esistenzialismo. (it)
  • Donatien Alphonse François de Sade (Parijs, 2 juni 1740 – Charenton-Saint-Maurice, 2 december 1814), bekend als Markies de Sade, was een Franse schrijver, essayist en filosoof. Tijdens zijn leven bracht hij diverse grote werken uit als Liefde's misdaden en Aline et Valcour, ou le roman philosophique. Na zijn overlijden zijn andere stukken aan hem toegeschreven waaronder de beroemde libertijnse novellen Justine of De tegenspoed der deugdzaamheid en Juliette of De voorspoed van de ondeugd. Hij werd vanwege zijn literaire werk en (latere) deelname aan de Franse Revolutie vrijwel voortdurend belaagd. Zijn stukken bevatten ongemakkelijke en harde kritiek op de macht (de adel waar hij toe behoorde) verpakt in spraakmakende humor over de praktijken van grof machtsmisbruik (door de adel, politiek, rechters en religieuze leiders) waarin hij speciale aandacht vestigde op het seksuele daarvan. Koning Lodewijk XV liet hem schaduwen door een politie-inspecteur die persoonlijk aan hem moest rapporteren. In totaal heeft hij zo'n 30 jaar van zijn leven in (verplichte) ballingschap of gevangenschap doorgebracht, is tweemaal tot de dood veroordeeld (maar niet geëxecuteerd) en ten slotte opgesloten in een gesticht. Zijn kinderen zag hij pas toen die twintig waren. Zijn literaire stijl werd door de machthebbers als pornografisch en anti-christelijk weggezet en gecensureerd mede waardoor het woord sadisme aan zijn naam is gekoppeld. Pas sinds 1900 is er serieuze literaire en historische aandacht voor zijn werk en daarmee een groeiende waardering voor de kwaliteit en betekenis daarvan. (nl)
  • Донасье́н Альфо́нс Франсуа́ де Сад (фр. Donatien Alphonse François de Sade; 2 июня 1740, Париж — 2 декабря 1814, , Шарантон, Валь-де-Марн, Королевство Франция), известный как марки́з де Сад (фр. marquis de Sade) — французский аристократ, политик, писатель и философ. Был проповедником идеи абсолютной свободы, которая не была бы ограничена ни нравственностью, ни религией, ни правом. Основной ценностью жизни считал утоление стремлений личности. По его имени сексуальное удовлетворение, получаемое путём причинения другому человеку боли или унижений, получило (в работах сексолога Рихарда фон Крафт-Эбинга) название «садизм» (впоследствии слова «садизм», «садист» стали употребляться и в более широком смысле). (ru)
  • Donatien Alphonse François de Sade (ur. 2 czerwca 1740 w Paryżu, zm. 2 grudnia 1814 w Saint-Maurice) – francuski pisarz, markiz. Od jego nazwiska pochodzi nazwa sadyzmu (jednego z zaburzeń preferencji seksualnych). Był jedną z bardziej kontrowersyjnych postaci epoki ancien régime – czasów monarchii i rewolucji francuskiej. Ponad połowę swojego życia spędził na wygnaniu lub w więzieniu, był libertynem propagującym życie w zgodzie ze skrajnie pojmowaną wolnością jednostki (będącą jego zdaniem ponad moralnością, prawem czy religią). Wolność tę miałoby się osiągnąć poprzez podążanie za wszelkimi pragnieniami i instynktami. W latach 1795–1800 był jednym z najbardziej poczytnych pisarzy paryskich, a w ciągu następnych dziesięciu lat zatarto po nim niemal wszystkie ślady istnienia. W swoich dziełach starał się wniknąć w głąb umysłu człowieka i odkryć jego pierwotne instynkty, czasowo zdaniem autora wytłumione przez bariery kulturowe. W jego dziełach na pierwszym planie są hańba, okrucieństwo, zbrodnia. De Sade przedstawia przemoc jako źródło przeżyć o charakterze seksualnym. (pl)
  • Donatien Alphonse François de Sade, mest känd som markis de Sade, född 2 juni 1740 i Paris, död 2 december 1814 i Saint-Maurice, Val-de-Marne, var en fransk aristokrat, revolutionär, filosof och författare, ryktbar som libertin och internerad långa perioder av sitt liv. Han använde själv sällan sin ärvda grevetitel utan föredrog "markis", en hövlighetstitel som han haft innan han blev myndig. Hans släktnamn har gått till eftervärlden som substantiv; redan 1834 förekom det nybildade ordet "sadism" i ett franskt lexikon, och det skulle bli en del av alla språk. Det skulle också bilda en särskild kategori inom läkarvetenskapens beskrivningar av sexualitet och så småningom även införlivas som en i psykoanalytisk teoribildning. Mot slutet av 1800-talet fick författaren Sade tillnamnet le divin marquis, "den gudomlige markisen", i Pietro Aretinos efterföljd, denne slagkraftige satiriker tillika förste erotiske författare i modern tid. Långt in på 1900-talet var flera av Sades litterära verk förbjudna att saluföra. (sv)
  • Donatien Alphonse François de Sade, o Marquês de Sade (Paris, 2 de junho de 1740 – Saint-Maurice, 2 de dezembro de 1814) foi um nobre, político revolucionário, filósofo e escritor francês famoso por sua sexualidade libertina. Suas obras incluem romances, contos, peças de teatro, diálogos e tratados políticos. Durante sua vida, alguns deles foram publicados em seu próprio nome, enquanto outros, que Sade negou ter escrito, apareceram anonimamente. Ele é mais conhecido por suas obras eróticas, que combinavam discurso filosófico com pornografia, retratando fantasias sexuais com ênfase na violência, sofrimento, sexo anal (que ele chama de sodomia), crime e blasfêmia (contra o Cristianismo). Ele era um defensor da liberdade absoluta, sem restrições de moralidade, religião ou lei. As palavras sadismo e sádico são derivadas em referência às obras de ficção que ele escreveu, que retratavam vários atos de crueldade sexual. Enquanto Sade explorava mentalmente uma ampla gama de desvios sexuais, seu comportamento conhecido inclui "apenas o espancamento de uma empregada doméstica e uma orgia com várias prostitutas — comportamento que diverge significativamente da definição clínica de sadismo". Sade era um defensor de bordéis públicos gratuitos fornecidos pelo Estado: a fim de evitar crimes na sociedade que são motivados pela luxúria e para reduzir o desejo de oprimir outros usando seu próprio poder, Sade recomendava bordéis públicos onde as pessoas poderiam satisfazer seus desejos. Sem nenhuma acusação legal contra ele, Sade foi encarcerado em várias prisões e um asilo de loucos por cerca de 32 anos de sua vida: 11 anos em Paris (10 dos quais foram passados na Bastilha), um mês na Conciergerie, dois anos em uma fortaleza, um ano no Convento Madelonnettes, três anos no , um ano na e 12 anos no . Durante a Revolução Francesa, ele foi um delegado eleito na Convenção Nacional. Muitas de suas obras foram escritas na prisão. Continua a haver um fascínio por Sade entre os estudiosos e na cultura popular. Intelectuais franceses prolíficos como Roland Barthes, Jacques Derrida e Michel Foucault publicaram estudos sobre ele. Por outro lado, o filósofo hedonista francês Michel Onfray atacou esse interesse, escrevendo que "é intelectualmente bizarro fazer de Sade um herói". Também houve inúmeras adaptações cinematográficas de sua obra, a mais notável sendo Salò de Pasolini, uma adaptação do polêmico livro de Sade, 120 Dias de Sodoma. (pt)
  • Донасьєн Альфонс Франсуа де Сад (фр. Donatien Alphonse François de Sade; 2 червня 1740, Париж, Франція — 2 грудня 1814, Шарантон-Сен-Морис), відоміший, як Маркіз де Сад (фр. marquis de Sade) — французький письменник, філософ і учасник Французької Революції. У своїх творах відстоював ідеї абсолютної свободи, без обмежень моралі, релігії чи закону. Найголовнішим принципом життя вважав можливість досягнення найвищої особистої насолоди. За свої погляди та твори провів у в'язниці та психіатричних лікарнях близько 32 років свого життя — з них близько 10 років відсидів у сумнозвісній паризькій тюрмі Бастилії і 13 років у психіатричній лікарні. Більшість його творів була написана під час ув'язнення. Пізніше, на основі його ідей отримання сексуальної насолоди від приниження та завдання болю іншій людині був запроваджений термін «садизм». (uk)
  • 唐纳蒂安·阿尔丰斯·弗朗索瓦·德·萨德(法語:Donatien Alphonse François de Sade,法语:[dɔnasjɛ̃ alfɔ̃z fʁɑ̃swa, maʁki də sad],1740年6月2日-1814年12月2日),通称薩德侯爵(法語:Marquis de Sade),法国贵族出身的哲学家、作家和政治人物,是一系列色情和哲学书籍的作者,以色情描写及由此引发的社会丑闻而出名。 萨德经历了法国波旁王朝、第一共和国、执政府到第一帝国等多个历史时期,无论在哪个时期都经常入狱或被关进精神病院,他七十四年的人生中,有二十九年都在监狱和疯人院中度过。在1789年7月14日法國大革命開始時仍被監禁在巴士底獄。由於他的作品中有大量性虐待情節,被認為是變態文學的創始者。與心理著稱的奥地利作家利奧波德·範·薩克-馬索克齊名,薩德主義(Sadism)與马索克主義(Masochism)合稱為「SM」,即是現今印欧语系中「性虐恋」的词源。 (zh)
dbo:birthDate
  • 1740-06-02 (xsd:date)
dbo:birthPlace
dbo:deathDate
  • 1814-12-02 (xsd:date)
dbo:deathPlace
dbo:imdbId
  • 0211381
dbo:thumbnail
dbo:title
  • Marquisde Sade (en)
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 21345243 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 68230 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1121923540 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:author
  • yes (en)
dbp:b
  • no (en)
dbp:birthDate
  • 1740-06-02 (xsd:date)
dbp:birthPlace
dbp:caption
  • 5.995944E8
dbp:d
  • y (en)
dbp:deathDate
  • 1814-12-02 (xsd:date)
dbp:deathPlace
dbp:father
  • Jean Baptiste François Joseph, Comte de Sade (en)
dbp:id
  • 109031 (xsd:integer)
  • 211381 (xsd:integer)
dbp:mother
  • Marie Eléonore de Maillé de Carman (en)
dbp:n
  • no (en)
dbp:name
  • Family (en)
  • Marquis de Sade (en)
  • Donatien Alphonse François de Sade (en)
dbp:s
  • Donatien Alphonse François (en)
dbp:signature
  • Firma-D.A.F.-Sade.png (en)
dbp:spouse
  • 1763 (xsd:integer)
  • 1810 (xsd:integer)
  • (en)
  • died (en)
  • Renée-Pélagie Cordier de Launay (en)
dbp:title
  • Marquis de Sade (en)
dbp:v
  • no (en)
dbp:wikiPageUsesTemplate
dbp:wikt
  • no (en)
dbp:wordnet_type
dcterms:subject
gold:hypernym
schema:sameAs
rdf:type
rdfs:comment
  • Markýz de Sade, celým jménem Donatien Alphonse François, markýz de Sade (2. června 1740, Paříž, Francie – 2. prosince 1814, Charenton-le-Pont, Francie) byl francouzský šlechtic, autor řady zčásti pornografických, zčásti filosofických knih. Z jeho jména byl odvozen pojem sadismus. (cs)
  • Donatien Alphonse François edo Sadeko markesa (Paris, Frantzia 1740ko ekainaren 2a – Charenton-Saint-Maurice, Marne Harana, Frantzia 1814ko abenduaren 2a) aristokrata, iraultzailea eta frantsesezko idazlea izan zen. Haren idazlanen artean, aipatzekoak dira Justine ou les Malheurs de la vertu («Justine edo bertutearen zorigaiztoak»), («Aline eta Valcour») eta beste hainbat eleberri, ipuin eta antzezlan. Sexu-perbertsio bati, sadismoari, izena eman zion. Bizitzako 30 urte eman zituen kartzelan, eta, erromantizismoaren garaian gaizkiaren iruditzat hartua izan ondoren, XX. mendean baizik ez da benetan ezaguna gertatu. (eu)
  • Donatien Alphonse François, Marquis de Sade (2 Juni 1740 – 2 Desember 1814) adalah bangsawan, penulis filsafat dan sering pornografi dengan kekerasan. Tulisan filsafatnya beraliran kebebasan ekstrem, tak terikat dengan etika, agama, atau hukum, dengan prinsip utama pengejaran kepuasan personal. Sade ditahan di beberapa penjara dan rumah sakit jiwa selama 29 tahun hidupnya, walaupun ia tidak pernah secara teknis didakwa melakukan kejahatan apapun. Sebagian besar karyanya dibuat sewaktu masa penahanan ini. Istilah "sadisme" diturunkan dari namanya. (in)
  • マルキ・ド・サド(Marquis de Sade, 1740年6月2日 - 1814年12月2日)は、フランス革命期の貴族、小説家。マルキはフランス語で侯爵の意であり、正式な名は、ドナスイェン・アルフォーンス・フランソワ・ド・サド (Donatien Alphonse François de Sade [dɔnaˈsjɛ̃ alˈfɔ̃ːs fʀɑ̃ˈswa dəˈsad])。 サドの作品は暴力的なポルノグラフィーを含み、道徳的に、宗教的に、そして法律的に制約を受けず、哲学者の究極の自由(あるいは放逸)と、個人の肉体的快楽を最も高く追求することを原則としている。サドは虐待と放蕩の廉で、パリの刑務所と精神病院に入れられた。バスティーユ牢獄に11年、コンシェルジュリーに1か月、ビセートル病院(刑務所でもあった)に3年、要塞に2年、に1年、そしてに13年入れられた。サドの作品のほとんどは獄中で書かれたものであり、しばらくは正当に評価されることがなかったが、現在は高い評価を受けている。サディズムという言葉は、彼の名に由来する。 (ja)
  • 사드 후작 도나시앵 알퐁스 프랑수아(Donatien Alphonse François, marquis de Sade, 1740년 6월 2일 ~ 1814년 12월 2일)는 "사디즘"이란 용어로 알려진 프랑스의 작가이며 사상가이다. (ko)
  • 唐纳蒂安·阿尔丰斯·弗朗索瓦·德·萨德(法語:Donatien Alphonse François de Sade,法语:[dɔnasjɛ̃ alfɔ̃z fʁɑ̃swa, maʁki də sad],1740年6月2日-1814年12月2日),通称薩德侯爵(法語:Marquis de Sade),法国贵族出身的哲学家、作家和政治人物,是一系列色情和哲学书籍的作者,以色情描写及由此引发的社会丑闻而出名。 萨德经历了法国波旁王朝、第一共和国、执政府到第一帝国等多个历史时期,无论在哪个时期都经常入狱或被关进精神病院,他七十四年的人生中,有二十九年都在监狱和疯人院中度过。在1789年7月14日法國大革命開始時仍被監禁在巴士底獄。由於他的作品中有大量性虐待情節,被認為是變態文學的創始者。與心理著稱的奥地利作家利奧波德·範·薩克-馬索克齊名,薩德主義(Sadism)與马索克主義(Masochism)合稱為「SM」,即是現今印欧语系中「性虐恋」的词源。 (zh)
  • دوناتا ألفونس فرانسوا دى ساد. معروف بـماركيز دى ساد (بالفرنسية: Donatien Alphonse François, marquis de Sade)‏؛ (2 يونيو 1740 - 2 ديسمبر 1814). كان أرستقراطيا ثوريا فرنسيا وروائي. كانت رواياته فلسفية وسادية متحررة من كافة قوانين النحو الأخلاقي، تستكشف مواضيع وتخيلات بشرية دفينة مثيرة للجدل وأحيانا للاستهجان في أعماق النفس البشرية من قبيل البهيمية، الاغتصاب...الخكان من دعاة أن يكون المبدأ الأساسي هو السعي للمتعة الشخصية المطلقة من دون أي قيود تذكر سواء أخلاقية أو دينية أو قانونية. (ar)
  • Donatien Alphonse François de Sade, conegut pel seu títol de marquès de Sade (París, 2 de juny de 1740 – Charenton-Saint-Maurice, 2 de desembre de 1814), va ser un escriptor francès, autor de Justine o les dissorts de la virtut, i altres nombroses novel·les, contes i peces de teatre. També se li atribueixen Les 120 jornades de Sodoma, , La nova Justine i Juliette. En les seves obres, són característics els antiherois, protagonistes de violacions llibertines i de dissertacions amb les quals, mitjançant sofismes, justifiquen cínicament els seus actes. (ca)
  • Ο Ντονασιάν Αλφόνς Φρανσουά, Κόμης ντε Σαντ (γαλλικά: Donatien Alphonse François de Sade) (Παρίσι, 2 Ιουνίου 1740 – , 2 Δεκεμβρίου 1814), ευρύτερα γνωστός ως Μαρκήσιος ντε Σαντ (γαλ.: Marquis de Sade) (όπως ονομαζόταν πριν το θάνατο του πατέρα του και τη λήψη του τίτλου του κόμη), επικαλούμενος από τους θαυμαστές του ο «Θεϊκός Μαρκήσιος», ήταν Γάλλος συγγραφέας και φιλόσοφος με ηδονιστικές, κυρίως, και αθεϊστικές θεωρήσεις, που κατέστη περιώνυμος για τη γενετήσια διαστροφή της απόλαυσης του εκδηλούμενου φόβου, τρόμου και πόνου που προκαλούσε στις συντρόφους του, όπου και εκ του τίτλου του η καθιέρωση του όρου σαδισμός. (el)
  • Donatien Alphonse François de Sade ([dɔnatjiɛ̃ alfɔnz fʁɑ̃swa də sad], Esperantigite Donatjie Alfonz Frasva DE SAD), pli konata kiel markizo de Sad, franca nobelo, naskiĝis la 2-an de junio 1740 en palaco Condé en Parizo. Lia patro estis Comte de Sade, patrino Marie Elénore Maillé de Carman. Dekomence klerigis lin lia onklo, poste li transiris en liceon kaj sekve li komencis agadi en armeo, li partoprenis ankaŭ en Sepjara milito. En la jaro 1763 li edziĝis kun Renée-Pelagie de Montreuil, filino de riĉa paca juĝisto, kun kiu li havis tri infanojn. Kiam lia patro en januaro 1767 mortis, li akceptis titolon "Comte de Sade". Mallongtempe post la geedziĝo li komencis vivi per skandala diboĉa vivo, liajn ofte partoprenis eĉ lia edzino kaj ŝia fratino. Sad estis en la jaro 1772 kondamnita je mor (eo)
  • Donatien Alphonse François, Comte de Sade, bekannt als Marquis de Sade, abgekürzt: „D.A.F. de Sade“, (* 2. Juni 1740 in Paris; † 2. Dezember 1814 in Charenton-Saint-Maurice bei Paris) war ein französischer Adeliger aus dem Haus Sade. Er wurde bekannt durch seine gewaltpornographischen Romane, wovon er die meisten während jahrzehntelanger Aufenthalte in Gefängnissen und Irrenanstalten schrieb. Sie zeichnen sich dadurch aus, dass die Handlung durch lange philosophische Passagen radikal-atheistischer und materialistischer Konzeption unterbrochen wird. Diese philosophischen Diskurse dienen zum einen der Rechtfertigung des grausamen Plots und zum anderen der Propagierung seiner libertären Ansichten. (de)
  • Donatien Alphonse François de Sade, más conocido nobiliariamente por su título de marqués de Sade (París, 2 de junio de 1740-Charenton-Saint-Maurice, Val-de-Marne; 2 de diciembre de 1814), fue un escritor, ensayista y filósofo francés, autor de numerosas obras de diversos géneros que lo convirtieron en uno de los mayores y más crudos literatos de la literatura universal. Entre sus obras están Los crímenes del amor, Aline y Valcour y numerosas obras de diversos géneros. También le son atribuidas Justine o los infortunios de la virtud, Juliette o las prosperidades del vicio y La filosofía en el tocador, entre otras. (es)
  • Donatien Alphonse François, Marquis de Sade (French: [dɔnasjɛ̃ alfɔ̃z fʁɑ̃swa maʁki də sad]; 2 June 1740 – 2 December 1814), was a French nobleman, revolutionary politician, philosopher and writer famous for his literary depictions of a libertine sexuality. His works include novels, short stories, plays, dialogues, and political tracts. In his lifetime some of these were published under his own name while others, which Sade denied having written, appeared anonymously. (en)
  • Donatien-Alphonse-François de Sade, signore di Saumane, di La Coste e di Mazan, marchese e conte de Sade - pronuncia francese [dɔna'sjɛ̃ al'fɔ̃s frɑ̃'swa də sad] - conosciuto comunemente come Marchese de Sade ma anche come D.A.F. de Sade e soprannominato Divin marchese (Parigi, 2 giugno 1740 – Charenton-Saint-Maurice, 2 dicembre 1814), è stato uno scrittore, filosofo, drammaturgo, saggista, poeta, aristocratico e politico rivoluzionario francese, delegato di sezione alla tribuna della Convenzione nazionale; è noto per le numerose opere letterarie a tema libertino e gotico-horror, incentrate su una commistione di violenza spesso estrema (stupri, orge, omicidi, crudeltà) e sessualità solitamente deviata, feticista e con esiti a volte grotteschi e surreali.Il suo nome è all'origine del termin (it)
  • Marquis de Sade( Pour les articles homonymes, voir Sade. ) Donatien Alphonse François de Sade Profil supposé du marquis de Sade à vingt ans par Charles van Loo vers 1760-1762. Les dépositions du procès de Marseille le décrivent, à trente-deux ans, « d’une jolie figure, visage rempli », yeux turquoise, cheveux blonds, petite bouche avec la lèvre inférieure proéminente, élégamment vêtu d'un frac gris doublé de bleu, portant canne et épée. Œuvres principales (fr)
  • Donatien Alphonse François de Sade (ur. 2 czerwca 1740 w Paryżu, zm. 2 grudnia 1814 w Saint-Maurice) – francuski pisarz, markiz. Od jego nazwiska pochodzi nazwa sadyzmu (jednego z zaburzeń preferencji seksualnych). (pl)
  • Donatien Alphonse François de Sade (Parijs, 2 juni 1740 – Charenton-Saint-Maurice, 2 december 1814), bekend als Markies de Sade, was een Franse schrijver, essayist en filosoof. Tijdens zijn leven bracht hij diverse grote werken uit als Liefde's misdaden en Aline et Valcour, ou le roman philosophique. Na zijn overlijden zijn andere stukken aan hem toegeschreven waaronder de beroemde libertijnse novellen Justine of De tegenspoed der deugdzaamheid en Juliette of De voorspoed van de ondeugd. Hij werd vanwege zijn literaire werk en (latere) deelname aan de Franse Revolutie vrijwel voortdurend belaagd. Zijn stukken bevatten ongemakkelijke en harde kritiek op de macht (de adel waar hij toe behoorde) verpakt in spraakmakende humor over de praktijken van grof machtsmisbruik (door de adel, politiek, (nl)
  • Donatien Alphonse François de Sade, o Marquês de Sade (Paris, 2 de junho de 1740 – Saint-Maurice, 2 de dezembro de 1814) foi um nobre, político revolucionário, filósofo e escritor francês famoso por sua sexualidade libertina. Suas obras incluem romances, contos, peças de teatro, diálogos e tratados políticos. Durante sua vida, alguns deles foram publicados em seu próprio nome, enquanto outros, que Sade negou ter escrito, apareceram anonimamente. Ele é mais conhecido por suas obras eróticas, que combinavam discurso filosófico com pornografia, retratando fantasias sexuais com ênfase na violência, sofrimento, sexo anal (que ele chama de sodomia), crime e blasfêmia (contra o Cristianismo). Ele era um defensor da liberdade absoluta, sem restrições de moralidade, religião ou lei. As palavras sad (pt)
  • Донасье́н Альфо́нс Франсуа́ де Сад (фр. Donatien Alphonse François de Sade; 2 июня 1740, Париж — 2 декабря 1814, , Шарантон, Валь-де-Марн, Королевство Франция), известный как марки́з де Сад (фр. marquis de Sade) — французский аристократ, политик, писатель и философ. Был проповедником идеи абсолютной свободы, которая не была бы ограничена ни нравственностью, ни религией, ни правом. Основной ценностью жизни считал утоление стремлений личности. (ru)
  • Donatien Alphonse François de Sade, mest känd som markis de Sade, född 2 juni 1740 i Paris, död 2 december 1814 i Saint-Maurice, Val-de-Marne, var en fransk aristokrat, revolutionär, filosof och författare, ryktbar som libertin och internerad långa perioder av sitt liv. Han använde själv sällan sin ärvda grevetitel utan föredrog "markis", en hövlighetstitel som han haft innan han blev myndig. (sv)
  • Донасьєн Альфонс Франсуа де Сад (фр. Donatien Alphonse François de Sade; 2 червня 1740, Париж, Франція — 2 грудня 1814, Шарантон-Сен-Морис), відоміший, як Маркіз де Сад (фр. marquis de Sade) — французький письменник, філософ і учасник Французької Революції. У своїх творах відстоював ідеї абсолютної свободи, без обмежень моралі, релігії чи закону. Найголовнішим принципом життя вважав можливість досягнення найвищої особистої насолоди. За свої погляди та твори провів у в'язниці та психіатричних лікарнях близько 32 років свого життя — з них близько 10 років відсидів у сумнозвісній паризькій тюрмі Бастилії і 13 років у психіатричній лікарні. Більшість його творів була написана під час ув'язнення. Пізніше, на основі його ідей отримання сексуальної насолоди від приниження та завдання болю іншій л (uk)
rdfs:label
  • Marquis de Sade (en)
  • ماركيز دي ساد (ar)
  • Marquès de Sade (ca)
  • Markýz de Sade (cs)
  • Marquis de Sade (de)
  • Μαρκήσιος ντε Σαντ (el)
  • Markizo de Sade (eo)
  • Marqués de Sade (es)
  • Sadeko markesa (eu)
  • Marquis de Sade (in)
  • Donatien Alphonse François de Sade (fr)
  • Marchese de Sade (it)
  • 도나시앵 알퐁스 프랑수아 드 사드 (ko)
  • マルキ・ド・サド (ja)
  • Markies de Sade (nl)
  • Donatien Alphonse François de Sade (pl)
  • Marquês de Sade (pt)
  • Маркиз де Сад (ru)
  • Markis de Sade (sv)
  • Маркіз де Сад (uk)
  • 薩德侯爵 (zh)
owl:sameAs
skos:exactMatch
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
foaf:name
  • Donatien Alphonse François de Sade (en)
is dbo:author of
is dbo:influenced of
is dbo:influencedBy of
is dbo:nonFictionSubject of
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbo:writer of
is dbp:author of
is dbp:caption of
is dbp:characters of
is dbp:influenced of
is dbp:influences of
is dbp:prisoners of
is dbp:subject of
is dbp:writer of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License