An Entity of Type: Thing, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

The controversy surrounding the political status of Taiwan or the Taiwan issue is a result of World War II, the second phase of the Chinese Civil War (1945–1949), and the Cold War. The basic issue hinges on who the islands of Taiwan, Penghu, Kinmen, and Matsu should be administered by. Main options include: This controversy also concerns whether the current status quo of existence and legal status as a sovereign state of both the ROC and the PRC is legitimate as a matter of international law.

Property Value
dbo:abstract
  • أحياناً، يُشار إلى النزاع المتعلق بالوضع السياسي في تايوان باسم قضية تايوان أو قضية مضيق تايوان أو من وجهة نظر تايوانية بقضية البر الرئيسي، والذي يُعد ناتجاً عن الحرب الأهلية الصينية وانقسام الصين الذي تلاها في الوقت الحالي إلى كيانين ذاتيين الحكم: جمهورية الصين الشعبية (المعروفة عامةً باسم الصين) وجمهورية الصين (المعروفة عامةً «بتايوان»). تتوقف هذه القضية على فيما إذا يجب أن تبقى جزيرة كل مِن تايوان، وبينغو، والكينمِن، وماستو ضِمن أراضي«آر أو سي» ككيان مُستقِل ذاتي الحكم فعلياً، لتصبح مُتحدةً مع «جمهورية الصين الشعبية» وفقاً للحكومة الشيوعية الحالية؛ لتتحول «آر أو سي» إلى جمهورية تايوان الجديدة؛ أو لتتوحد مع البر الرئيسي وفقاً لحكومة «آر أو سي»(بعد انحلال حكومة «جمهورية الصين الشعبية»). يتعلق هذا النزاع أيضاً بالوضع الحالي والقانوني كدولة ذات سيادة لكلاً من «آر أو سي» و«بّي آر سي» الذي يُعد قانونياً باعتباره مسألة قانونية دولية. في الوقت الحالي، شكلت كل من تايوان Taiwan وبينغو penghu وماتسو Matsu وبعض الجزر الصغيرة الأخرى ولاية قضائية للدولة بالأسم الرسمي لجمهورية الصين«آر أو سي» لكنها بشكل عام تُعرف بأسم «تايوان». «آر أو سي» التي فرضت سيطرتها على تايوان (بالأضافة إلى البينغو penguin والجُزُر المجاورة الأخرى) في عام 1945، حكمت بر الصين الرئيسي وطالبت بالسيادة على منغوليا الخارجية (منغوليا الحالية) وتانو أوريانكي (جزء من توفا الحالية وروسيا) قبل هزميتها في الحرب الأهلية الصينية أمام الحزب الشيوعي في الصين (سي بّي سي) ونقل حكومتها والمدينة العاصمة من نانجنغ Nanjing (تُنطق بشكل رسمي نانجنك Nanjink)، إلى تايبيه كعاصمة مؤقتة في ديسمبر لعام 1949. وأسس الحزب الشيوعي الصيني (سي بي سي) حكومة جديدة على البر الرئيسي بأسم الجمهورية الصينية الشعبية في أكتوبر لعام 1949. منذ أن فقدت جمهورية الصين مقاعدها في ألأمم المتحدة باسم الصين في عام 1971(إستُبدلت ب«جمهورية الصين الشعبية»)، غيرت أغلب الدول المُستقلة اعترافاتها الدبلوماسية ضد «بّي آر سي»، إذ اعترفت ب «جمهورية الصين الشعبية» بأنها ممثلة عن الصين أجمعها، على الرغم من أن أغلبية الدول تتفادى توضيح ما تعنيه الصين بالأقاليم لِتضمها إلى كلاً من «جمهورية الصين الشعبية» و«آر أو سي». اعتباراً من 20 سبتمبر 2019، ستحافظ «آر أو سي» على علاقاتها الدبلوماسية الرسمية مع 14 من الدول الأعضاء من الأمم المتحدة والكرسي الرسولي، مع أنها حافظت على العلاقات غير الرسمية مع جميع الدول الأخرى تقريباً. تُدير مؤسسات الحكومات الأجنبية، لا سيما المؤسسة الأمريكية الموجودة في تايوان، السفارات والقنصليات ذاتها التي تديرها في تايوان بشكل فعلي في معظم الدول التي تندرج تحت اسم «المكتب النيابي لتايبيه» (تي آر أو) أو المكتب (النيابي) الثقافي والاقتصادي لتايبيه«تي إِي سي أو». وفي سياق محدد، يُشار أيضاً إلى تايوان بأسم تايبيه الصينية. تابعت حكومة «آر أو سي» في السابق أدعاءها باعتبارها الحكومة الشرعية الوحيدة بطريقة فعّالة بشأن بر الصين الرئيسي وتايوان. حيث بدأ الوضع بالتغيير في أوائل التسعينات، كإدخال الديمقراطية واستبدال القادة التايوانيين الجُدُد الذين إنتُخِبُوا، بشخص لا يطعن بشرعية حكم جمهورية الصين الشعبية بطريقة فعّالة على بر الصين الرئيسي. غير أن، مع عودة انتخاب الكومنتانج (كي أم تي، «الحزب الوطني الصيني») إلى السلطة التنفيذية في 2008، قد عادت حكومة «آر أو سي» لموقفها أن «بر الصين الرئيسي هو كذلك جزء من آراضي آر أو سي». إن كلاً من «بي آر أو» و«آر أو سي» تُقيم علاقاتٍ عبر المضيق عن طريق هيئاتٍ مختصة (ولا سيما، مجلس شؤون البر الرئسي ل «آر أو سي»)، بدلاً من خلال وزارات أجنبية. للمجاميع المُختلفة مفاهيم مُختلفة بشأن ما الذي عليه الوضع السياسي الرسمي الحالي لتايوان Taiwan.(أنظُر ايضاً: أعادة توحيد الصين، استقلال تايوان، والعلاقات عبر المضيق). بالأضافة إلى إن، من الممكن أن يكون الوضع مضطرباً بسبب الأطراف المختلفة والجهود المبذولة من قبل عدة مجاميع للتعامل مع النزاع خلال سياسة ازدواج المعنى المتعمد. الحل السياسي أن يُقبل من قِبل العديد من المجاميع الحالية وجهة نظرهم حول الوضع الراهن: مُعاملة تايوان Taiwan بشكل غير رسمي كدولة ولأدنى حد، لتعلن رسمياً بعدم دعم حكومة الدولة بإنشاء إعلانٍ رسمي للإستقلال، ليس واضحاً ما سيحتويه إعلاناً رسمياً للإستقلال ومن الممكن ان يكون غامضاً مزوداً بالحقيقة التي تشير إلى أن لا يُمكن لجمهورية الصين الشعبية السيطرة على تايوان وجمهورية الصين لا تزال موجودة، حتى وإن قل التوازن. يُقبَل بالوضع الراهن بشكل كبير لأنه لا يحدد الوضع القانوني أو المستقبلي لتايوان Taiwan، تاركاً كل مجموعة تُفسر الوضع بطريقة مقبولة سياسياً لأعضاءها. في الوقت ذاته، إنتُقدت سياسة الوضع الراهن لأنها ستصبح خطيرة تماماً وذلك لوجود عدة تفسيرات مختلفة لجوانب مختلفة حول ما سيكون عليه الوضع الراهن، مؤدياً إلى احتمالية حدوث حربٍ عن طريق إتباع سياسة حافة الهاوية أو خطأ في التقديرات. تسعى جمهورية الصين الشعبية لوضع حد لمسألة استقلال تايوان فعلياً عن طريق عملية إعادة التوحيد. ففي حال رفضت تايوان هذه العملية، فأن جمهورية الصين الشعبية مُستعدة لأستخدام قوتها عن طريق الوسائل العسكرية لغرض الحصول على الاتحاد. (ar)
  • Der Taiwan-Konflikt, auch China-Taiwan-Konflikt genannt, ist der Streit zwischen der Volksrepublik China und der Republik China über den Status der Insel Taiwan, der zu Taiwan gehörenden Inseln (unter anderem Penghu-Inseln, Lü Dao, Lan Yu) sowie weiterer Inseln, die historisch zu den Provinzen Fujian (Kinmen, Matsu-Inseln), Guangdong (Dongsha-Inseln) und Hainan (Taiping Dao) gehören bzw. gehörten. Nachdem die Kommunistische Partei Chinas im chinesischen Bürgerkrieg die Herrschaft über Festlandchina errungen und dort die Volksrepublik ausgerufen hatte, zogen sich 1949 die unterlegenen Kuomintang, welche die – zuvor ganz China umfassende – Republik China regierten, auf die Insel Taiwan zurück. Die Volksrepublik China betrachtet Taiwan seither, obwohl sie die Insel selbst nie beherrscht hat, als „unabtrennbaren Bestandteil des chinesischen Territoriums“ (oft ungenau als „abtrünnige Provinz“ beschrieben), während sich die Republik China auf Taiwan weiterhin als souveränen Staat sieht, von dem sich wiederum Festlandchina „abgespalten“ habe. Beide Staaten erhoben zunächst Anspruch auf das Recht der internationalen Alleinvertretung Gesamt-Chinas (Ein-China-Politik), den die Volksrepublik bis heute aufrechterhält. In den 1950er Jahren wurde der Taiwan-Konflikt zeitweise militärisch ausgetragen, ab den 1980er Jahren folgte ein Prozess der allmählichen Annäherung, der hauptsächlich auf wirtschaftlichen Interessen basierte. 2010 gipfelte dieser Prozess im Rahmenabkommen über Wirtschaftliche Zusammenarbeit (ECFA). Seit der Amtsübernahme von Xi Jinping im Jahre 2013 verfolgt die Volksrepublik jedoch wieder einen aggressiveren Kurs gegenüber Taiwan und strebt eine, nötigenfalls gewaltsame Eingliederung der Insel in den eigenen Herrschaftsbereich an. (de)
  • El estatus político de la República de China hace referencia a la situación de legalidad internacional de la República de China, más conocida como Taiwán. (es)
  • Le statut de Taïwan concerne le statut politique du territoire de Taïwan, composé principalement par l'île de Taïwan, mais comprenant également d'autres îles et îlots environnants (les îles Pescadores, Kinmen, Matsu, Wuqiu, Pratas, Taiping et le récif Zhongzhou). Selon la république populaire de Chine (RPC, proclamée en 1949), Taïwan est la 23e province chinoise, mais l'île est de facto indépendante de la république populaire de Chine qui n'y a jamais exercé aucun pouvoir politique mais qui souhaite y établir sa souveraineté. Taïwan est en effet, depuis 1945, régie par les lois de la république de Chine (RdC en français, ROC en anglais), proclamée en 1912. L'île de Taïwan a fait partie de l'Empire japonais, de 1895 jusqu’en septembre 1945, puis de la république de Chine qui, en 1949, a perdu la guerre civile chinoise sur le continent où elle a cédé la place à la république populaire de Chine (RPC). Après 1949, la république nationaliste (RdC) a continué à gouverner Taïwan et à représenter la Chine à l'Organisation des Nations unies et au Conseil de sécurité des Nations unies. Mais depuis le 25 octobre 1971, c'est la république populaire qui représente la Chine à l’ONU. En décembre 2021, 14 États sur 192 conservent des relations diplomatiques (ambassades) avec Taïwan, sachant que bien davantage conservent néanmoins des relations avec Taïwan (bureau de représentation, bureau de liaison, mission commerciale, etc.). (fr)
  • The controversy surrounding the political status of Taiwan or the Taiwan issue is a result of World War II, the second phase of the Chinese Civil War (1945–1949), and the Cold War. The basic issue hinges on who the islands of Taiwan, Penghu, Kinmen, and Matsu should be administered by. Main options include: 1. * Maintain the current ROC/PRC (Taiwan/China) status quo. 2. * Taiwan as a de facto separate self-governing entity. 3. * Become part of China as a special administrative region of the PRC under the one country, two systems framework (like Hong Kong and Macau). 4. * Formally abolish the ROC and establish a de jure independent Taiwanese state. 5. * Unify with mainland China under the Government of the ROC. 6. * Unify with mainland China under the Government of the PRC. This controversy also concerns whether the current status quo of existence and legal status as a sovereign state of both the ROC and the PRC is legitimate as a matter of international law. The status quo is accepted in large part because it does not define the legal or future status of Taiwan, leaving each group to interpret the situation in a way that is politically acceptable to its members. At the same time, a policy of status quo has been criticized as being dangerous precisely because different sides have different interpretations of what the status quo is, leading to the possibility of war through brinkmanship or miscalculation. The PRC seeks the end of Taiwan's de facto independence through the process of unification, and has not ruled out the use of force in pursuit of this goal. Internationally, the United Nations and countries that have diplomatic relations with the PRC handle relations with Taiwan according to the "One China" policy. (en)
  • Pulau Taiwan adalah sebuah pulau yang dimiliki oleh Republik Tiongkok/Taiwan. Sampai sekarang, masih tetap ada kebingungan atas nama resmi Pulau Taiwan, Republik Tiongkok. Wilayah yang dipertentangkan selengkapnya adalah Taiwan, Pescadores, Quemoy dan Matsu. Pada akhir Perang Dinasti Qing–Jepang Pertama pada tahun 1895, Dinasti Qing menyerahkan kedaulatan Pulau Taiwan kepada Jepang di bawah Perjanjian Shimonoseki. Inilah intinya, 123 tahun yang lalu, ketika klaim kedaulatan Dinasti Qing atas Pulau Taiwan dilepaskan. Pulau Taiwan tetap menjadi bagian dari Jepang hingga akhir Perang Dunia Kedua pada tahun 1945. Ketika Jepang dikalahkan, Pasukan Partai Kuomintang (KMT) dari Republik Tiongkok/Taiwan menduduki Pulau Taiwan. Tetapi, Jepang mempertahankan kedaulatan atas Pulau Taiwan hingga 28 April 1952, ketika Perjanjian Perdamaian San Francisco 1951 mulai berlaku. Di bawah ketentuan perjanjian yang mengikat secara hukum inilah Jepang akhirnya melepaskan klaim mereka atas kedaulatan atas Pulau Taiwan. Oleh karena itu, satu-satunya kesimpulan yang dapat diakui di bawah hukum internasional adalah bahwa ketika Jepang melepaskan kedaulatan atas Pulau Taiwan pada 28 April 1952, Jepang secara efektif memberikan Pulau Taiwan kemerdekaannya. Pada saat itu, Pulau Taiwan sudah diduduki oleh Republik Tiongkok/Taiwan, tetapi ini tidak mengubah fakta bahwa Republik Tiongkok/Taiwan menjadi negara-bangsa yang merdeka di mata hukum internasional. Republik Tiongkok/Taiwan tidak pernah menjadi bagian dari Republik Rakyat Tiongkok/Cina. Klaim kedaulatan Republik Rakyat Tiongkok/Cina atas Republik Tiongkok/Taiwan berakar pada agenda nasionalis garis keras yang didorong oleh Partai Komunis Tiongkok (PKT) untuk mengkondisikan rakyatnya untuk menerima penguasa otoriter mereka. 'Hanya Partai Komunis Tiongkok yang dapat menyatukan kembali Satu Tiongkok dan menyatukan kembali tanah air,' mantra itu berbunyi, dan tidak ada keraguan bahwa itu efektif di dalam negeri. Masalahnya adalah bahwa itu adalah mitos belaka ketika datang ke Pulau Taiwan. Pulau Taiwan ditaklukkan oleh Dinasti Qing pada tahun 1683 ketika cucu Koxinga menyerah kepada pasukan Dinasti Qing. Sebelum ini, ada bukti kunjungan Dinasti Cina daratan ke Pulau Taiwan dan bahkan beberapa saran hubungan perdagangan, tetapi Pulau Taiwan selalu merupakan entitas independen dan tidak pernah di bawah administrasi Dinasti Cina daratan atau negara lain sebelum Belanda tiba pada awal abad ke-17. Pulau Taiwan tetap menjadi bagian dari Dinasti Qing selama 212 tahun sampai penandatanganan Perjanjian Shimonoseki melihat kedaulatan diserahkan ke Jepang. Seperti yang telah kita lihat, setelah Perang Dunia Kedua, Jepang mempertahankan kedaulatan sampai melepaskannya pada tahun 1952. Republik Tiongkok/Taiwan tidak pernah menjadi bagian dari Republik Rakyat Tiongkok/Cina. Memang, dalam keseluruhan sejarahnya, Pulau Taiwan hanya pernah menjadi bagian dari Dinasti Qing selama lebih dari 200 tahun. Sebaliknya, Dinasti Qing menaklukkan Pulau Taiwan dengan paksa, mendudukinya selama lebih dari 200 tahun, dan kemudian menyerahkan kedaulatan. Kedaulatan ini tidak pernah dikembalikan kepada Republik Rakyat Tiongkok/Cina. Retorika nasionalistik historis yang terus dilontarkan Partai Komunis Tiongkok (PKT) tentang Republik Tiongkok/Taiwan menjadi bagian dari Republik Rakyat Tiongkok/Cina sama sekali tidak benar. Pulau Taiwan diduduki oleh Dinasti Qing untuk waktu yang singkat. Tapi itu tidak pernah menjadi bagian dari Republik Rakyat Tiongkok/Cina. Republik Tiongkok/Taiwan memenuhi definisi internasional sebagai negara-bangsa yang berdaulat. Hukum internasional menawarkan definisi yang sangat jelas tentang apa yang dimaksud dengan negara-bangsa yang berdaulat. Ini adalah negara yang memiliki populasi permanen, wilayah yang ditentukan, satu pemerintahan, dan kapasitas untuk menjalin hubungan dengan negara berdaulat lainnya. Tidak ada yang bisa memberikan argumen meyakinkan apa pun bahwa Republik Tiongkok/Taiwan tidak memenuhi definisi ini. Ini memiliki populasi permanen sekitar 23,5 juta. Batas unit geografisnya, terdiri dari Kepulauan Taiwan, Penghu, Kinmen, Matsu, Wuqiu, Tungsha/Dongsha, dan Nansha. Yurisdiksi teritorialnya terdiri dari 36.193 kilometer persegi menjadikannya negara terbesar ke-137 di dunia, terjepit di antara Swiss dan Belgia. Ada satu pemerintahan yang mengatur wilayah ini dari Taipei. Untuk waktu yang lama ini adalah kediktatoran militer Partai Kuomintang (KMT), tetapi dalam beberapa tahun terakhir Republik Tiongkok/Taiwan telah menjadi demokrasi yang berfungsi penuh dan berkembang pesat dan tidak hanya mempunyai 1 partai lagi. Republik Tiongkok/Taiwan juga memiliki kapasitas untuk menjalin hubungan dengan negara-negara berdaulat lainnya. Saat ini memiliki belasan sekutu diplomatik formal dan jumlahnya akan jauh lebih tinggi tanpa permusuhan diplomatik dari Republik Rakyat Tiongkok/Cina. Perlu juga dicatat bahwa negara-bangsa yang berdaulat masih dapat eksis di bawah hukum internasional tanpa diakui oleh negara-negara berdaulat lainnya. Jadi, bahkan jika Republik Rakyat Tiongkok/Cina berhasil memburu semua sekutu Republik Tiongkok/Taiwan yang tersisa, itu tidak akan mengubah fakta bahwa Republik Tiongkok/Taiwan masih memenuhi definisi sebagai negara berdaulat. Ada sejumlah faktor lain yang menunjukkan posisi Republik Tiongkok/Taiwan sebagai negara bangsa yang berdaulat juga. Ini memiliki mata uang sendiri, Dolar Republik Tiongkok/Taiwan Baru. Ini memiliki bahasa sendiri, Mandarin Tradisional yang dipakai juga oleh Hong Kong dan Makau dan tidak menggunakan Mandarin Sederhana yang dipakai oleh Republik Rakyat Tiongkok/Cina dan Singapura (seperti Melayu dan Indonesia). Ia memiliki militernya sendiri dan ekonomi domestiknya sendiri yang berkembang pesat. Ini mengeluarkan paspornya sendiri yang diakui di seluruh dunia dan bahkan memiliki perjanjian bebas visa dengan lebih dari 150 negara. Dan Republik Tiongkok/Taiwan juga memiliki ideologi sendiri yaitu Ideologi Demokrasi seperti Amerika Serikat dan Indonesia yang jelas berbeda dengan Republik Rakyat Tiongkok/Cina yang berideologi Komunisme. Yang terpenting, ia juga memiliki budaya unik dan identitas nasionalnya sendiri. Bahkan Partai Komunis Tiongkok (PKT) menilai bahwa orang Republik Tiongkok/Taiwan mengidentifikasi diri mereka sebagai orang Tionghoa/Chinese. Tetapi orang Republik Tiongkok/Taiwan mengatakan itu tidak benar dan jajak pendapat demi jajak pendapat terus menunjukkan bahwa mayoritas orang di Republik Tiongkok/Taiwan mengidentifikasi diri mereka sebagai orang Republik/Tiongkok/Taiwan/Taiwanese. Meskipun ada banyak kesamaan antara budaya Republik Rakyat Tiongkok/Cina dan Republik Tiongkok/Taiwan, ada juga banyak perbedaan. Di bawah definisi yang diakui secara internasional, Republik Tiongkok/Taiwan memenuhi semua kriteria untuk menjadi negara. Hanya saja dibutuhkan pengakuan lebih banyak dari negara-negara lain agar Republik Tiongkok/Taiwan lebih dikenal, dll di mata Internasional. Justru jika dilihat dengan sejarah yang benar dan rinci, Republik Tiongkok/Taiwan (Tiongkok demokrasi) adalah Tiongkok yang sah dan bendera yang sah sejak tahun 1912 dan 1928. Kemudian terjadilah kudeta oleh Partai Komunis Tiongkok (PKT) sehingga berdirilah Republik Rakyat Tiongkok/Cina (Tiongkok komunisme) sehingga berdirilah pada tahun 1949. Tetapi RRT Tidak bisa mengalahkan RT seluruhnya jadi logikanya kedua negara seharusnya sama-sama sah. Sama seperti Republik Rakyat Demokratik Korea/Korea Utara (Korea komunisme) yang tidak bisa mengalahkan Republik Korea/Korea Selatan (Korea demokrasi) sepenuhnya. Seharusnya kedua negara tersebut sama-sama sah. Malahan jika dilihat dengan sejarah yang benar dan rinci, Republik Tiongkok/Taiwan lah yang sah. Republik Tiongkok/Taiwan sudah berdiri sejak 1912 sedangkan Republik Rakyat Tiongkok/Cina baru berdiri sejak 1949. Berbeda dengan Korea karena kedua korea sama-sama merdeka di tahun yang sama. Jadi kedua korea adalah sah. (in)
  • 台湾問題(たいわんもんだい)とは、中華民国が実効支配している台湾地区(台湾を中心とした広義の地域概念)の主権帰属または政治的地位に関する中華人民共和国と中華民国の政治問題を指す。なお、両国の国内では、両岸問題の呼称も用いられている。 台湾を巡っては、両国の政党や論者により、さまざまな見解がある。主な論点を挙げると、中華民国による台湾・澎湖接収の是非(台湾地位未定論)や、国共内戦終結後の中華民国と中華人民共和国の関係(分断国家・中国を統一する為の正統性)、更に現代における台湾人の基本的ルーツが原住民に有るのか、漢民族に有るのかなど、台湾の歴史・文化・政治の各方面に及んでいる。 (ja)
  • La controversia riguardante lo status politico di Taiwan è imperniata sulla questione se Taiwan, le Penghu, Kinmen e le Matsu debbano rimanere effettivamente indipendenti come territorio della Repubblica di Cina (RDC, un'entità politica distinta ma legata alla Repubblica Popolare Cinese), diventare unificate ai territori ora governati dalla Repubblica Popolare Cinese (RPC) oppure dichiarare formalmente l'indipendenza e diventare la . La controversia sullo status politico della Repubblica di Cina è incentrata quindi sulla legittimità della sua esistenza come stato sovrano e sul suo riconoscimento da parte della comunità internazionale. Attualmente, Taiwan, le Penghu, Kinmen, le Matsu e alcune altre isole minori formano in effetti la giurisdizione dello stato con il nome ufficiale di Repubblica di Cina, ampiamente conosciuto in Occidente come "Taiwan". La RDC, che assunse il controllo di Taiwan (comprese le Penghu e altre isole vicine) nel 1945, governava la Cina continentale e rivendicava la propria sovranità sulla Mongolia Esterna (ora Mongolia) e su (parte del quale è l'odierna Tuva, Russia) prima di perdere la Guerra civile cinese e di ricollocare il suo governo a Taipei, a Taiwan, nel dicembre 1949. Da quando la RDC perse il suo seggio alle Nazioni Unite in qualità di rappresentante della "Cina" nel 1971 (sostituita dalla RPC), la maggior parte degli stati sovrani hanno spostato il loro riconoscimento diplomatico alla RPC, riconoscendo o ammettendo che quest'ultima è la sola rappresentante legittima di tutta la Cina, anche se molti evitano deliberatamente di affermare chiaramente quali territori credono che la Cina includa. A gennaio 2008 la RDC mantiene relazioni diplomatiche ufficiali con 22 stati sovrani, sebbene relazioni de facto siano mantenute con quasi tutti gli altri. Agenzie come l' e l' operano come ambasciate de facto senza uno status diplomatico ufficiale. Il governo della RDC in passato ha perseguito attivamente la rivendicazione di essere il solo governo legittimo della Cina continentale e di Taiwan. Questa posizione cominciò a essere in gran parte corretta all'inizio degli anni 1990 quando fu introdotta la democrazia e furono eletti i nuovi capi taiwanesi, passando a un atteggiamento che non contesta attivamente la legittimità del governo della RPC sulla Cina continentale. Tuttavia, con la rielezione del Kuomintang (KMT, "Partito Nazionalista Cinese") al potere esecutivo nel 2008, il governo della RDC ha cambiato ancora la sua posizione affermando che "anche la Cina continentale è parte del territorio della RDC". Sia la RPC sia la RDC conducono le mediante agenzie specializzate (come il Consiglio per gli Affari Continentali della RDC), piuttosto che attraverso i ministeri degli esteri. I diversi gruppi hanno diversi concetti di quella che è l'attuale situazione politica formale di Taiwan. Per giunta, la situazione può confondere a causa dei diversi partiti e dello sforzo da parte di molti gruppi di trattare la controversia in modo deliberatamente ambiguo. La soluzione politica accettata da molti degli attuali gruppi è la cosiddetta prospettiva dello status quo: cioè, ufficiosamente trattare Taiwan come uno stato e mantenendo un basso profilo, ufficialmente non esprimere alcun sostegno per il governo di questo stato, evitando una dichiarazione formale di indipendenza. In che cosa consisterebbe una dichiarazione di indipendenza non è chiaro e può essere confondente, dato il fatto che la Repubblica Popolare Cinese non ha mai controllato Taiwan a partire dalla sua fondazione e che la Repubblica di Cina, il cui governo controlla Taiwan, è ancora uno stato sovrano come stabilito a Nanchino nel 1911, ma il suo territorio è limitato alla provincia di Taiwan, alle Penghu, a una parte delle Isole Nansha e alle Isole Diaoyutai. Lo status quo è accettato in gran parte perché non definisce lo status giuridico o lo status futuro di Taiwan, consentendo a ciascun gruppo di interpretare la situazione in un modo che è politicamente accettabile per i suoi membri. Allo stesso tempo, questa politica dello status quo è stata criticata come pericolosa, precisamente perché le diverse fazioni hanno diverse interpretazioni di quello che è lo status quo. Tuttavia, un errore di valutazione delle conseguenze insite nell'una o nell'altra politica potrebbe riflettersi pesantemente sui fragili equilibri dei rapporti fra Taiwan e la Repubblica Popolare Cinese, come dimostra la storia degli ultimi anni, in cui si sono avuti momenti di escalation della tensione, che talvolta hanno adombrato addirittura il rischio (fortunatamente sempre rientrato) di confronti armati. (it)
  • 타이완 문제 또는 대만 문제(중국어 정체자: 臺灣問題, 간체자: 台湾问题)는 중화인민공화국 성립 이후 타이완의 정치적 지위 및 주권 귀속에 관해 중화인민공화국과 중화민국 사이에서 일어나는 문제를 가리킨다. 근래 중화민국 내에서 대만 독립주의자의 영향력이 커지면서 문제의 스펙트럼이 더욱 확대되었다. (ko)
  • Споры о политическом статусе Тайваня, иногда называемые Тайваньским вопросом или проблемой Тайваньского пролива, или, с тайваньской точки зрения, материковым вопросом, являются результатом гражданской войны в Китае и последующего раскола Китая на два нынешних государства: современные самоуправляющиеся образования Китайской Народной Республики (КНР; более известный как «Китай») и Китайской Республики (КР; обычно более известный как «Тайвань»). Вопрос зависит от того, должны ли острова Тайвань, Пэнху, Цзиньмэнь и Мацзу оставаться территорией Китайской республики в качестве ; стать при существующем коммунистическом правительстве; преобразовать Китайскую республику в новую «Республику Тайвань»; объединиться с материком (после ); или слиться с материком в рамках недавно сформированного альтернативного правительства (например, или Соединенных Штатов Китая). Этот спор также касается того, является ли существование и правовой статус суверенного государства как Китайской Республики, так и Китайской Народной Республики законным с точки зрения международного права. Тайвань, Пэнху, Цзиньмэнь и Мацзу и некоторые другие второстепенные острова фактически составляют юрисдикцию государства с официальным названием Китайской Республики (КР), но обычно известного как «Тайвань». Китайская республика, взявшая под свой контроль Тайвань (включая Пэнху и другие близлежащие острова) в 1945 году, управляла материковым Китаем и претендовала на суверенитет над Внешней Монголией (ныне Монголия) и Танну Урянхай (частью которой является современная Тува, Россия), прежде чем потерпеть поражение в китайской Гражданской войне с Коммунистической партией Китая (КПК) и перенос её правительства и столицы из Нанкина в Тайбэй в качестве временной столицы в декабре 1949 года. КПК как Китайская Народная Республика (КНР) в октябре 1949 г. По условиям Сан-Францисского мирного договора подписанного 8 сентября 1951 года, Япония признавала утрату своего суверенитета над Тайванем, Пескадорскими островами и Парасельскими островами. Ни Китайская Республика (Тайвань), ни Китайская Народная Республика не были приглашены на мирную конференцию в Сан-Франциско и не были участниками Сан-Францисского договора. В 1971 году Китайская Республика как «Китай» в Организации Объединённых Наций (заменена КНР), большинство суверенных государств переключили свое дипломатическое признание на КНР, признав КНР как представителя всего Китая, хотя большинство стран избегают разъяснений, какие территории подразумеваются под "Китаем", чтобы ассоциироваться как с КНР, так и с Китайской республикой. По состоянию на 20 сентября 2019 года Китайская Республика поддерживает официальные дипломатические отношения с 14 странами-членами ООН и Святым Престолом, хотя неформальные отношения поддерживаются почти со всеми остальными. Агентства иностранных правительств, такие как Американский институт на Тайване, действуют как де-факто посольства своих стран на Тайване, а Тайвань имеет аналогичные де-факто посольства и консульства в большинстве стран под такими названиями, как «Тайбэйское представительство» (TRO) или «Тайбэйский экономико-культурный (представительский) офис» (TECO). В определённых контекстах Тайвань также называют Китайским Тайбэем. Правительство Китайской Республики в прошлом активно отстаивало свои претензии в качестве единственного законного правительства над материковым Китаем и Тайванем. Эта позиция начала меняться в начале 1990-х годов, когда была введена демократия и были избраны новые тайваньские лидеры. Согласно новой позиции, правительство Китайской Республики не оспаривает активно легитимность правления КНР над материковым Китаем. И КНР, и Китайская республика осуществляют отношения через пролив через специализированные агентства (такие как ), а не через министерства иностранных дел. У разных групп разные представления о нынешней формальной политической ситуации на Тайване. (См. также: Воссоединение Китая, Движение за независимость Тайваня) Кроме того, ситуация может сбивать с толку из-за разных сторон и усилий многих групп по разрешению разногласий с помощью . Политическое решение, которое принимают многие из нынешних групп, — это перспектива статус-кво: неофициально относиться к Тайваню как к государству и, как минимум, официально заявить об отсутствии поддержки правительства этого государства, сделавшего официальное заявление о независимости. Из чего будет состоять официальная декларация независимости, не ясно и может сбивать с толку, учитывая тот факт, что Китайская Народная Республика никогда не контролировала Тайвань, а Китайская Республика всё ещё существует, хотя и в меньшем масштабе. Статус-кво принимается в значительной степени потому, что он не определяет юридический или будущий статус Тайваня, оставляя каждой группе возможность интерпретировать ситуацию так, чтобы она была политически приемлемой для её членов. В то же время политика статус-кво критиковалась как опасная именно потому, что разные стороны по-разному интерпретируют статус-кво, что ведёт к возможности войны из-за балансирования на грани войны или просчётов. КНР стремится положить конец де-факто независимости Тайваня путём воссоединения. Если Тайвань откажется от этого процесса, КНР готова применить силу военным путём для достижения объединения. (ru)
  • O estatuto político da República da China é controverso devido ao debate sobre a existência e legitimidade da República da China (RdC), cujo território é formado pelas ilhas de Formosa e as Pescadores (e algumas ilhas menores) e que não é reconhecida pela República Popular da China (RPC). Conforme o status quo atual, a República da China ocupa as ilhas de Taiwan, Pescadores, Kinmen, Matsu e outras menores. Já a República Popular da China ocupa a China continental, inclusive as regiões administrativas especiais de Hong Kong e Macau. (pt)
  • Taiwans politiska status är kontroversiell. Frågan handlar om huruvida Republiken Kina (vanligen känd som Taiwan) på ön Taiwan ska fortsätta att utgöra Republiken Kina, inlemmas i Folkrepubliken Kina eller bli den självständiga staten Republiken Taiwan. En temporär tvistefråga är också synen på förhållandet mellan Republiken och Folkrepubliken under förhandlingarna. Man vill från Taiwans sida se på dessa som "mellanstatliga relationer", ett ordval som inte uppskattas av ledarna i Peking då de inte erkänner Taiwan som en egen stat. I idrottssammanhang som olympiska spelen och världsmästerskapet i fotboll för herrar tävlar Taiwan under namnet Kinesiska Taipei. (sv)
  • 台湾问题是指第二次世界大戰及第二次國共內戰後,關於臺灣政權及主權歸屬的問題及争议。背景为1949年中華人民共和國建國,中國國民黨與中華民國在臺灣主政,中華人民共和國與中華民國雙方关于主權、領土以及政權合法性的争议、对彼此的主权声索、彼此宣称拥有对方統治範圍全境之主权,其中台澎金馬未來政治前途的争议最为尖锐。通常被稱為「兩岸問題」、「統獨議題」,也有「台湾議题」、「台湾(政治)地位问题」、「中華民國問題」、「中國問題」等多种称呼。 对于台湾问题在未来的变化,常见的推测有三种:维持两岸分治现状、两岸统一,以及台湾独立。目前,台湾问题是海峡两岸关系中重要的一部分。因为台海两岸的政治、军事,以及时代变化等因素,造成两岸政府、政党和民众对台湾问题最终结果的认知与追求各不相同。 中华人民共和国政府在金門戰役失敗,無法武力解放臺灣之後,自1980年代开始以“和平统一、一国两制、不放棄武力統一”的和戰兩手策略为基本方针,以求统一台湾;執政中華民國政府的國民黨在1990年代前持谋求中華民國统一大陸的立场。國民黨的李登輝執政前期曾提出國家統一綱領,谋求經由和平方式,由中華民國與中華人民共和國逐步統一,執政後期提出特殊兩國論。民主進步黨的陳水扁执政时,倾向一边一国。國民黨的馬英九则持不統、不獨、不武的立场,主张一中各表,並呼吁中華人民共和國正视中华民国存在的事实。 现任中国共产党中央委员会总书记习近平在2019年提出一國兩制臺灣方案。以之相對,國民黨拒絕一國兩制,而現任中華民國總統兼民主進步黨主席的蔡英文則不接受九二共識與一國兩制。 (zh)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 66555 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 156792 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1123435816 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:bpmf
  • ㄊㄞˊ ㄨㄢ ㄨㄣˋ ㄊㄧˊ (en)
dbp:buc
  • Dài-uăng ông-dà̤ (en)
dbp:date
  • 2004-10-10 (xsd:date)
  • 2005-03-08 (xsd:date)
  • 2005-04-03 (xsd:date)
  • 2007-09-27 (xsd:date)
  • 2008-03-08 (xsd:date)
  • November 2021 (en)
dbp:gr
  • Tairuan wenntyi (en)
dbp:h
  • Thòi-vàn mun-thì (en)
dbp:l
  • Taiwan question (en)
dbp:p
  • Táiwān wèntí (en)
dbp:reason
  • What about the Pescadores? (en)
dbp:s
  • 台湾问题 (en)
dbp:t
  • 臺灣問題 (en)
dbp:title
  • Taiwan issue (en)
dbp:url
dbp:w
  • Tʻai-wan wên-tʻi (en)
dbp:wikiPageUsesTemplate
dbp:y
  • Tòihwāan mahntàih (en)
dcterms:subject
rdf:type
rdfs:comment
  • El estatus político de la República de China hace referencia a la situación de legalidad internacional de la República de China, más conocida como Taiwán. (es)
  • 台湾問題(たいわんもんだい)とは、中華民国が実効支配している台湾地区(台湾を中心とした広義の地域概念)の主権帰属または政治的地位に関する中華人民共和国と中華民国の政治問題を指す。なお、両国の国内では、両岸問題の呼称も用いられている。 台湾を巡っては、両国の政党や論者により、さまざまな見解がある。主な論点を挙げると、中華民国による台湾・澎湖接収の是非(台湾地位未定論)や、国共内戦終結後の中華民国と中華人民共和国の関係(分断国家・中国を統一する為の正統性)、更に現代における台湾人の基本的ルーツが原住民に有るのか、漢民族に有るのかなど、台湾の歴史・文化・政治の各方面に及んでいる。 (ja)
  • 타이완 문제 또는 대만 문제(중국어 정체자: 臺灣問題, 간체자: 台湾问题)는 중화인민공화국 성립 이후 타이완의 정치적 지위 및 주권 귀속에 관해 중화인민공화국과 중화민국 사이에서 일어나는 문제를 가리킨다. 근래 중화민국 내에서 대만 독립주의자의 영향력이 커지면서 문제의 스펙트럼이 더욱 확대되었다. (ko)
  • O estatuto político da República da China é controverso devido ao debate sobre a existência e legitimidade da República da China (RdC), cujo território é formado pelas ilhas de Formosa e as Pescadores (e algumas ilhas menores) e que não é reconhecida pela República Popular da China (RPC). Conforme o status quo atual, a República da China ocupa as ilhas de Taiwan, Pescadores, Kinmen, Matsu e outras menores. Já a República Popular da China ocupa a China continental, inclusive as regiões administrativas especiais de Hong Kong e Macau. (pt)
  • أحياناً، يُشار إلى النزاع المتعلق بالوضع السياسي في تايوان باسم قضية تايوان أو قضية مضيق تايوان أو من وجهة نظر تايوانية بقضية البر الرئيسي، والذي يُعد ناتجاً عن الحرب الأهلية الصينية وانقسام الصين الذي تلاها في الوقت الحالي إلى كيانين ذاتيين الحكم: جمهورية الصين الشعبية (المعروفة عامةً باسم الصين) وجمهورية الصين (المعروفة عامةً «بتايوان»). يتعلق هذا النزاع أيضاً بالوضع الحالي والقانوني كدولة ذات سيادة لكلاً من «آر أو سي» و«بّي آر سي» الذي يُعد قانونياً باعتباره مسألة قانونية دولية. (ar)
  • Der Taiwan-Konflikt, auch China-Taiwan-Konflikt genannt, ist der Streit zwischen der Volksrepublik China und der Republik China über den Status der Insel Taiwan, der zu Taiwan gehörenden Inseln (unter anderem Penghu-Inseln, Lü Dao, Lan Yu) sowie weiterer Inseln, die historisch zu den Provinzen Fujian (Kinmen, Matsu-Inseln), Guangdong (Dongsha-Inseln) und Hainan (Taiping Dao) gehören bzw. gehörten. (de)
  • Le statut de Taïwan concerne le statut politique du territoire de Taïwan, composé principalement par l'île de Taïwan, mais comprenant également d'autres îles et îlots environnants (les îles Pescadores, Kinmen, Matsu, Wuqiu, Pratas, Taiping et le récif Zhongzhou). En décembre 2021, 14 États sur 192 conservent des relations diplomatiques (ambassades) avec Taïwan, sachant que bien davantage conservent néanmoins des relations avec Taïwan (bureau de représentation, bureau de liaison, mission commerciale, etc.). (fr)
  • The controversy surrounding the political status of Taiwan or the Taiwan issue is a result of World War II, the second phase of the Chinese Civil War (1945–1949), and the Cold War. The basic issue hinges on who the islands of Taiwan, Penghu, Kinmen, and Matsu should be administered by. Main options include: This controversy also concerns whether the current status quo of existence and legal status as a sovereign state of both the ROC and the PRC is legitimate as a matter of international law. (en)
  • Pulau Taiwan adalah sebuah pulau yang dimiliki oleh Republik Tiongkok/Taiwan. Sampai sekarang, masih tetap ada kebingungan atas nama resmi Pulau Taiwan, Republik Tiongkok. Wilayah yang dipertentangkan selengkapnya adalah Taiwan, Pescadores, Quemoy dan Matsu. (in)
  • La controversia riguardante lo status politico di Taiwan è imperniata sulla questione se Taiwan, le Penghu, Kinmen e le Matsu debbano rimanere effettivamente indipendenti come territorio della Repubblica di Cina (RDC, un'entità politica distinta ma legata alla Repubblica Popolare Cinese), diventare unificate ai territori ora governati dalla Repubblica Popolare Cinese (RPC) oppure dichiarare formalmente l'indipendenza e diventare la . La controversia sullo status politico della Repubblica di Cina è incentrata quindi sulla legittimità della sua esistenza come stato sovrano e sul suo riconoscimento da parte della comunità internazionale. (it)
  • Споры о политическом статусе Тайваня, иногда называемые Тайваньским вопросом или проблемой Тайваньского пролива, или, с тайваньской точки зрения, материковым вопросом, являются результатом гражданской войны в Китае и последующего раскола Китая на два нынешних государства: современные самоуправляющиеся образования Китайской Народной Республики (КНР; более известный как «Китай») и Китайской Республики (КР; обычно более известный как «Тайвань»). (ru)
  • Taiwans politiska status är kontroversiell. Frågan handlar om huruvida Republiken Kina (vanligen känd som Taiwan) på ön Taiwan ska fortsätta att utgöra Republiken Kina, inlemmas i Folkrepubliken Kina eller bli den självständiga staten Republiken Taiwan. En temporär tvistefråga är också synen på förhållandet mellan Republiken och Folkrepubliken under förhandlingarna. Man vill från Taiwans sida se på dessa som "mellanstatliga relationer", ett ordval som inte uppskattas av ledarna i Peking då de inte erkänner Taiwan som en egen stat. (sv)
  • 台湾问题是指第二次世界大戰及第二次國共內戰後,關於臺灣政權及主權歸屬的問題及争议。背景为1949年中華人民共和國建國,中國國民黨與中華民國在臺灣主政,中華人民共和國與中華民國雙方关于主權、領土以及政權合法性的争议、对彼此的主权声索、彼此宣称拥有对方統治範圍全境之主权,其中台澎金馬未來政治前途的争议最为尖锐。通常被稱為「兩岸問題」、「統獨議題」,也有「台湾議题」、「台湾(政治)地位问题」、「中華民國問題」、「中國問題」等多种称呼。 对于台湾问题在未来的变化,常见的推测有三种:维持两岸分治现状、两岸统一,以及台湾独立。目前,台湾问题是海峡两岸关系中重要的一部分。因为台海两岸的政治、军事,以及时代变化等因素,造成两岸政府、政党和民众对台湾问题最终结果的认知与追求各不相同。 中华人民共和国政府在金門戰役失敗,無法武力解放臺灣之後,自1980年代开始以“和平统一、一国两制、不放棄武力統一”的和戰兩手策略为基本方针,以求统一台湾;執政中華民國政府的國民黨在1990年代前持谋求中華民國统一大陸的立场。國民黨的李登輝執政前期曾提出國家統一綱領,谋求經由和平方式,由中華民國與中華人民共和國逐步統一,執政後期提出特殊兩國論。民主進步黨的陳水扁执政时,倾向一边一国。國民黨的馬英九则持不統、不獨、不武的立场,主张一中各表,並呼吁中華人民共和國正视中华民国存在的事实。 (zh)
rdfs:label
  • الوضع السياسي في تايوان (ar)
  • Taiwan-Konflikt (de)
  • Estatus político de la República de China (es)
  • Status politik Taiwan (in)
  • Statut de Taïwan (fr)
  • Status politico di Taiwan (it)
  • 타이완 문제 (ko)
  • 台湾問題 (ja)
  • Political status of Taiwan (en)
  • Estatuto de Taiwan (pt)
  • Taiwans politiska status (sv)
  • Политический статус Тайваня (ru)
  • Політичний статус Тайваню (uk)
  • 臺灣問題 (zh)
rdfs:seeAlso
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is rdfs:seeAlso of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License