An Entity of Type: Thing, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

In linguistic typology, subject–verb–object (SVO) is a sentence structure where the subject comes first, the verb second, and the object third. Languages may be classified according to the dominant sequence of these elements in unmarked sentences (i.e., sentences in which an unusual word order is not used for emphasis). English is included in this group. An example is "Sam ate yogurt." The label often includes ergative languages that do not have subjects, but have an agent–verb–object (AVO) order.

Property Value
dbo:abstract
  • Una llengua SVO, o Subjecte Verb Objecte (l'últim un sinònim de complement directe) és aquella que, més freqüentment, disposa els constituents d'una frase en aquell ordre, per exemple: El noi menja les taronges. S'ha de tenir en compte que moltes llengües permeten diversos ordres dels constituents, però típicament es pot discernir un ordre bàsic, i és segons aquest que una llengua es classifica. Les llengües romàniques, incloent-hi el català, són exemples de llengües SVO, junt amb l'anglès, les llengües xineses, l'hebreu modern, el finès, el rus, el suahili, el polonès, l'indonesi, i moltes d'altres. És l'ordre de constituents segon més comú entre les llengües del món, amb un 41,79% de llengües, segons un estudi de 402 llengües. La classificació de llengües pel seu ordre de constituents pertany a la , un camp lingüístic que categoritza les llengües segons característics compartits. (ca)
  • Laŭ lingva tipologio, Subjekto Verbo Objekto (SVO) estas la dua plej ofta tipa vortordo inter la lingvoj de la mondo. Ekzemple: La kato ĉasas la muson. Tiu vortordo estas uzata en: * la Angla lingvo * la Ĉina lingvo * la Hispana lingvo * la Indonezia lingvo * la Itala lingvo * la Pola lingvo * la Portugala lingvo * la Skandinavaj lingvoj * la Svahila lingvo Iuj lingvoj (ekz. la germana, la nederlanda kaj iuj aliaj ĝermanaj lingvoj) havas vortordon V2, t.e., kun la verbo ĉiam la dua loko; se iu komplemento antaŭas la verbon, la subjekto devas iri ien post la verbo. Lingvo estas klasifikata kiel SVO, se tio estas la plej tipa, malplej marka vortordo. Ili povas havi alian vortordon en specifaj cirkonstancoj kaj tamen esti SVO; ekz. la germana havas SOV en subjunkciaj subfrazoj, la franca havas SOV, kiam la objekto estas pronomo, kaj iuj dialektoj de la angla havas VSO en jes/ne-aj demandoj. Formo: Subjekto – Verbo – Objekto Komparu kun SOV, VSO, VOS, OSV, OVS. (eo)
  • Sujeto verbo objeto, normalmente expresado con su abreviatura SVO, es un término que se utiliza en la tipología lingüística para designar un tipo determinado de lengua teniendo en cuenta la secuencia no marcada o neutra de una lengua. Es el orden más presente en los idiomas del mundo y el más común en lenguas criollas y pidgins, que son idiomas mezclados o simplificados por una comunidad. Tiende a ser el orden predeterminado porque el verbo se usa para dividir el sujeto del predicado, sin necesidad de usar partículas para indicar dónde empieza o termina un sujeto o predicado. Es, por ende, una de las secuencias más frecuente, y de hecho es usada en la mayoría de lenguas occidentales y un buen número de orientales. El chino mandarín, el español y el inglés, los tres idiomas más hablados del mundo, presentan dicho orden gramatical. Algunas lenguas que utilizan esta secuencia son el inglés, el italiano (pero no siempre), el alemán en oraciones principales, el ruso, el francés, el español, el portugués, el suajili, el indonesio y el chino. Un ejemplo: «Los niños comieron manzanas». A continuación, las otras permutaciones en orden de las más comunes a las menos: * Sujeto Objeto Verbo (por ejemplo, japonés, coreano, persa, latín, lenguas quechuas, oraciones subordinadas del alemán) * Verbo sujeto objeto (por ejemplo, galés, mixteco, tagalo, irlandés y árabe) * Verbo objeto sujeto (por ejemplo, fiyiano, paez, javanés y malgache) * Objeto sujeto verbo (por ejemplo, xavante, urarina) * Objeto verbo sujeto (por ejemplo, guarijío) * Datos: Q651641 (es)
  • In der Sprachtypologie sind SVO-Sprachen (Subjekt-Verb-Objekt) diejenigen Sprachen, in denen Subjekt, Verb und Objekt im Normalfall in dieser Reihenfolge auftreten. Die Bezeichnung bezieht sich auf das Modell eines möglichst einfachen Satzes, der als Prädikat nur ein einzelnes Verb enthält (deswegen wird hier „Verb“ erwähnt und nicht „Prädikat“). Ein Beispiel einer solchen Sprache ist das Englische. Das Deutsche zählt – auch wenn die Reihenfolge Subjekt-Verb-Objekt in einfachen Sätzen oft anzutreffen ist – nicht zu den SVO-Sprachen. Ein Grund hierfür ist, dass andere Varianten, vor allem Adverb-V-S-O, ebenso normale („unmarkierte“) Sätze darstellen (in der typologischen Datenbank WALS (World Atlas of Language Structures) wird Deutsch daher als Sprache „ohne feste Grundwortstellung“ geführt; in der Syntaxtheorie wird ansonsten dem Deutschen die Grundwortstellung S-O-V zugeordnet, die aber durch die Verbzweitstellung an der Oberfläche oftmals verdeckt wird). Eine SVO-Sprache liegt erst vor, wenn Abweichungen vom SVO-Schema ganz fehlen oder als eingeschränkte („markierte“) Fälle zu erweisen sind. Beispielsweise kann in der SVO-Sprache Englisch im Prinzip manchmal das Objekt vor dem Subjekt stehen, dies jedoch nur, falls das Objekt besonders hervorgehoben werden soll: I omitted this part. (keine Hervorhebungseffekte)This part I omitted. (Topikalisierung von this part) Sätze in der zweiten Form (O-S-V) sind also im Englischen nicht nur wesentlich seltener als die SVO-Abfolge, sondern vor allem erfüllen sie ihr gegenüber eine besondere Funktion. Daher ist die SVO-Folge diejenige, die für den Wortstellungstyp des Englischen ausschlaggebend ist. SVO ist einer der zwei häufigsten Wortstellungs­typen überhaupt (neben SOV); in der Stichprobe bei WALS zeigen 35 % aller Sprachen diesen Typ in Reinform (weitere 3,6 % schwanken zwischen SVO und einem anderen Typ). SVO-Sprachen sind nach dieser Stichprobe besonders häufig und vorherrschender Typ in Europa, dem südlichen Afrika und Südostasien. In den indigenen Sprachen Süd-, Mittel- und Nordasiens sowie Nordamerikas ist dieser Typ hingegen ausgesprochen selten. (de)
  • Une langue SVO est, en typologie syntaxique, une langue dont les phrases suivent généralement un ordre sujet-verbe-objet. Cet ordre est l'ordre le plus important pour ce qui est du nombre d'utilisateurs et le deuxième plus fréquent, représentant environ 42 % des langues, après SOV. Ces deux ordres représentant un total de 75 % des langues du monde. L’ordre SVO est également celui qui s'est le plus développé parmi les créoles. Cela laisse supposer qu’il est le plus naturel pour la psychologie humaine. Il est le plus fréquent dans les langues indo-européennes. (fr)
  • In linguistic typology, subject–verb–object (SVO) is a sentence structure where the subject comes first, the verb second, and the object third. Languages may be classified according to the dominant sequence of these elements in unmarked sentences (i.e., sentences in which an unusual word order is not used for emphasis). English is included in this group. An example is "Sam ate yogurt." The label often includes ergative languages that do not have subjects, but have an agent–verb–object (AVO) order. SVO is the second-most common order by number of known languages, after SOV. Together, SVO and SOV account for more than 75% of the world's languages. (en)
  • Dalam tipologi (linguistik), subjek–predikat–objek (SPO) adalah struktur kalimat yang diawali oleh subjek, diikuti predikat, dan diakhiri objek. Bahasa dapat dikelompokkan berdasarkan urutan dominan unsur-unsur ini pada kalimat takbermarkah (unmarked), yaitu kalimat yang tidak memakai urutan kata yang tidak biasa demi penekanan. Istilah ini kerap digunakan pula pada , yang tidak memiliki subjek, tetapi memiliki urutan -predikat-objek. SPO dipakai pada kalimat aktif dan merupakan urutan kedua terbanyak dari bahasa yang dikenal, setelah SOP. SOP dan SPO meliputi lebih dari 75% bahasa dunia. Bahasa Indonesia termasuk bahasa yang menggunakan urutan SPO. (in)
  • SVO(Subject Verb Object)구조란 주어-동사-목적어의 구조로 되어있는 언어를 뜻하며, 영어나 중국어 등(고립어)이 이 어순을 따른다. 예를 들어, 영어의 "I like an apple"(나는 사과를 좋아한다.)라는 문장을 보면, I-주어, like-동사, an apple-목적어의 순으로 되어 있다.한국어같은 교착어인 경우 이러한 어순이 중요하지 않다. 한국어로 "나는 좋아한다 사과를"라고 해도 말이 되지만 영어같은 고립어의 경우 "I an apple like (틀림)"처럼 언어가 놓이는 순서가 달라지는 경우 말이 되지 않고 어순이 달라지면 뜻도 변하게 된다. SVO형은 어순으로서 주어가 동작하고 그 주어가 동작하고 있는 행동의 방향성을 중시하는 경향이 있다. 즉, SVO언어는 어순 자체가 문법이라고 할 수 있다. 그러므로 SVO 어순의 언어들은 SOV 어순의 언어들에 비해 어순의 자유도가 낮은 편이며 어순이 달라지면 의미 자체가 통하지 않거나 다르게 된다. 영어, 중국어 등의 고립어들은 거의 절대적으로 SVO형 어순을 따르기 때문에 어순이 바뀌면 문장의 의미가 바뀌어버리지만, 고립어를 제외한 대부분의 언어는 굴절어나 교착어로써, 항상 주어-동사-목적어의 어순을 따르지는 않는다. (ko)
  • De SVO-volgorde (Subject - Verb - Object) is in de taaltypologie in veruit de meeste talen, waaronder het Nederlands, de meest gebruikelijke volgorde van woorden en zinsdelen in hoofdzinnen. De persoonsvorm staat hierbij achter het subject, maar voor het object. Een voorbeeld is de Nederlandse hoofdzin De koe (onderwerp) eet (persoonsvorm) gras (lijdend voorwerp). Meer dan 75% van alle talen van de wereld hanteren als standaardnorm de SOV-volgorde of SVO-volgorde. De SVO-volgorde is, na de SOV-volgorde, de meest gebruikte volgorde. De SVO-volgorde is ook het meest gebruikelijk in talen die voor het overige tot totaal verschillende taalfamilies behoren. Zo is de SVO-volgorde het meest gebruikelijk in zowel de West-Germaanse talen als in het Fins, Swahili en in de Chinese talen. Dit duidt op een universele tendens om het object in de zin vooraf te laten gaan door het subject, die in analytische talen nog sterker is dan in synthetische. In het Russisch kunnen alle mogelijke volgordes van subject, object en persoonsvorm door elkaar worden gebruikt; dit heeft echter wel consequenties voor de nadruk die de spreker legt: de SVO-volgorde geldt als neutrale woordvolgorde, andere varianten zijn minder neutraal en geven aan waar de spreker de nadruk op wil leggen. De voorkeurspositie van het subject ten opzichte van het object manifesteert zich eveneens in een voorkeur voor de bedrijvende vorm boven de lijdende vorm. (nl)
  • SVO型(SVOがた)とは、文を作るときに、主語 (Subject) - 動詞 (Verb) - 目的語 (Object) の語順をとる言語のこと。自然な能動態の表現において、次のような三つの構成素で文を作る言語類型を言う。例:「サム 食べた オレンジ」(サムはオレンジを食べた、英語:Sam ate an orange. ) 代表的な言語には英語がある。現代ヨーロッパでは、SOV型のドイツ語、オランダ語、バスク語、トルコ語など、VSO型のゲール語、ウェールズ語、ブルトン語などを除き、この形式を基本語順とする。曲用あるいは接尾辞により名詞に格を持つスラヴ諸語やフィンランド語、ハンガリー語などには多様な語順が認められる。中国語もSVO型であり、インドシナ半島の言語もSVO型が多い。 ドイツ語およびオランダ語はSOV型のV2語順(動詞第二位)と分析される。V2のため、主語で始まる平叙文に限定すれば、SVOになる。 (ja)
  • In tipologia linguistica, si dice che una lingua è SVO quando le frasi seguono, generalmente, un ordine Soggetto Verbo Oggetto. La lingua italiana "auditiva" è una lingua di questo genere (il gatto mangia il topo), mentre la lingua italiana "visiva" o la cosiddetta lingua dei segni italiana e il giapponese sono invece lingue SOV, e il gaelico VSO. Quest'ordine evidenzia la funzione attiva di chi compie l'azione, ponendo l'azione di transizione in mezzo e chi la subisce/il ricevente al fondo della frase; in questo modo il verbo separa le due parti nominali della frase. (it)
  • SVO (Subject Verb Object) – skrót oznaczający typ zdania, w którym podmiot występuje przed orzeczeniem, a dopełnienie występuje na końcu oraz typ języka, w którym takie zdania są dominujące. Jest to jeden z dwóch najpopularniejszych typów obok SOV, ten rodzaj składni jako podstawowy występuje w 41,79% języków. (pl)
  • Em tipologia linguística, sujeito-verbo-objeto (ou SVO) é uma estrutura oracional na qual o sujeito surge primeiro, seguido do verbo e por último um objeto. As línguas podem ser classificadas de acordo com a sequência destes elementos dominantes. Juntamente com a ordem SOV, a ordem SVO é uma das duas mais comuns, perfazendo mais de 75% das línguas do mundo.É também a ordem mais comum nas línguas crioulas, sugerindo que pode ser de algum modo mais "óbvia" inicialmente para a psicologia humana (possivelmente através de "metáfora física", como no caso de um objecto atirado, em que a atenção passa naturalmente do atirador (sujeito) para o caminho do objecto voador (verbo) e só depois para o alvo (objeto). Porém tal não foi ainda examinado cientificamente. Exemplos de línguas com ordem SVO são o português, inglês, finlandês, chinês, iorubá, malaio, quiché, guarani, entre muitas outras. As línguas românicas também seguem a ordem SVO, exceto em construções em muitas delas nas quais um pronome funciona como o objecto. Um exemplo de ordem SVO em português: O João comeu a maçã. (pt)
  • Ett subjekt–verb–objekt-språk (SVO-språk) är inom lingvistiken ett språk som har en grundordföljd där subjektet (S) står först i satser, följt av (predikats-)verbet (V) och sedan objektetet (O). Cirka 43 % av jordens språk är SVO-språk, bland dem engelska, spanska, portugisiska, de skandinaviska språken, arabiska, indonesiska och standardkinesiska. Svenska är ett SVO-språk, men kallas också för ett V2-språk eftersom verbet hamnar före subjektet i satser som börjar med adverb. Jämför ”jag ser dig” (subjekt–predikat–objekt), med ”nu ser jag dig” (adverb–predikat–subjekt–objekt). (sv)
  • 在語言類型學中,主-动-宾语序(SVO,Subject–Verb–Object)指句子中主语(S)、宾语(O)、动词(V)按照“主-动-宾”的顺序排列。以人數計算,这种语序最為普及;以語言種類計算,這種語序為第二普及,次於主賓動語序(SOV,Subject–Object–Verb)。關於語序分類,詳見右表。 现代汉语的語序也被認為是SVO。“我爱你”这三个字,我是主语,爱是谓语,你就是宾语,不過汉语语法具有相当多語序為SOV的语言的特色。 虽然語序為SVO的語言數量不及語序為SOV的語言,SVO的語序為第二常用的語序,但也为数可观,且许多克里奧爾語的主要语序皆為SVO。 主要語序為SVO的語言主要集中於包括中國且直至印尼南島語系語言分佈區的東南亞地區、撒哈拉沙漠以南的許多非洲地區,以及歐洲和地中海周邊的地區,在此外的其他地區,此種語序並不普遍。 某些語序為SVO的语言(像漢語和英語)傾向於將形容詞置於名詞前,而其他的一些(如法語、西班牙語、越南語等)則傾向於將形容詞置於名詞後,在指名去向、時間等時,許多語序為SVO的語言(像英語、法語等)使用的順序,許多語序為SVO的語言將助動詞置於動詞之前。 (zh)
dbo:wikiPageID
  • 29617 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 8088 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1124060522 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
rdfs:comment
  • Une langue SVO est, en typologie syntaxique, une langue dont les phrases suivent généralement un ordre sujet-verbe-objet. Cet ordre est l'ordre le plus important pour ce qui est du nombre d'utilisateurs et le deuxième plus fréquent, représentant environ 42 % des langues, après SOV. Ces deux ordres représentant un total de 75 % des langues du monde. L’ordre SVO est également celui qui s'est le plus développé parmi les créoles. Cela laisse supposer qu’il est le plus naturel pour la psychologie humaine. Il est le plus fréquent dans les langues indo-européennes. (fr)
  • SVO型(SVOがた)とは、文を作るときに、主語 (Subject) - 動詞 (Verb) - 目的語 (Object) の語順をとる言語のこと。自然な能動態の表現において、次のような三つの構成素で文を作る言語類型を言う。例:「サム 食べた オレンジ」(サムはオレンジを食べた、英語:Sam ate an orange. ) 代表的な言語には英語がある。現代ヨーロッパでは、SOV型のドイツ語、オランダ語、バスク語、トルコ語など、VSO型のゲール語、ウェールズ語、ブルトン語などを除き、この形式を基本語順とする。曲用あるいは接尾辞により名詞に格を持つスラヴ諸語やフィンランド語、ハンガリー語などには多様な語順が認められる。中国語もSVO型であり、インドシナ半島の言語もSVO型が多い。 ドイツ語およびオランダ語はSOV型のV2語順(動詞第二位)と分析される。V2のため、主語で始まる平叙文に限定すれば、SVOになる。 (ja)
  • In tipologia linguistica, si dice che una lingua è SVO quando le frasi seguono, generalmente, un ordine Soggetto Verbo Oggetto. La lingua italiana "auditiva" è una lingua di questo genere (il gatto mangia il topo), mentre la lingua italiana "visiva" o la cosiddetta lingua dei segni italiana e il giapponese sono invece lingue SOV, e il gaelico VSO. Quest'ordine evidenzia la funzione attiva di chi compie l'azione, ponendo l'azione di transizione in mezzo e chi la subisce/il ricevente al fondo della frase; in questo modo il verbo separa le due parti nominali della frase. (it)
  • SVO (Subject Verb Object) – skrót oznaczający typ zdania, w którym podmiot występuje przed orzeczeniem, a dopełnienie występuje na końcu oraz typ języka, w którym takie zdania są dominujące. Jest to jeden z dwóch najpopularniejszych typów obok SOV, ten rodzaj składni jako podstawowy występuje w 41,79% języków. (pl)
  • Ett subjekt–verb–objekt-språk (SVO-språk) är inom lingvistiken ett språk som har en grundordföljd där subjektet (S) står först i satser, följt av (predikats-)verbet (V) och sedan objektetet (O). Cirka 43 % av jordens språk är SVO-språk, bland dem engelska, spanska, portugisiska, de skandinaviska språken, arabiska, indonesiska och standardkinesiska. Svenska är ett SVO-språk, men kallas också för ett V2-språk eftersom verbet hamnar före subjektet i satser som börjar med adverb. Jämför ”jag ser dig” (subjekt–predikat–objekt), med ”nu ser jag dig” (adverb–predikat–subjekt–objekt). (sv)
  • 在語言類型學中,主-动-宾语序(SVO,Subject–Verb–Object)指句子中主语(S)、宾语(O)、动词(V)按照“主-动-宾”的顺序排列。以人數計算,这种语序最為普及;以語言種類計算,這種語序為第二普及,次於主賓動語序(SOV,Subject–Object–Verb)。關於語序分類,詳見右表。 现代汉语的語序也被認為是SVO。“我爱你”这三个字,我是主语,爱是谓语,你就是宾语,不過汉语语法具有相当多語序為SOV的语言的特色。 虽然語序為SVO的語言數量不及語序為SOV的語言,SVO的語序為第二常用的語序,但也为数可观,且许多克里奧爾語的主要语序皆為SVO。 主要語序為SVO的語言主要集中於包括中國且直至印尼南島語系語言分佈區的東南亞地區、撒哈拉沙漠以南的許多非洲地區,以及歐洲和地中海周邊的地區,在此外的其他地區,此種語序並不普遍。 某些語序為SVO的语言(像漢語和英語)傾向於將形容詞置於名詞前,而其他的一些(如法語、西班牙語、越南語等)則傾向於將形容詞置於名詞後,在指名去向、時間等時,許多語序為SVO的語言(像英語、法語等)使用的順序,許多語序為SVO的語言將助動詞置於動詞之前。 (zh)
  • Una llengua SVO, o Subjecte Verb Objecte (l'últim un sinònim de complement directe) és aquella que, més freqüentment, disposa els constituents d'una frase en aquell ordre, per exemple: El noi menja les taronges. S'ha de tenir en compte que moltes llengües permeten diversos ordres dels constituents, però típicament es pot discernir un ordre bàsic, i és segons aquest que una llengua es classifica. La classificació de llengües pel seu ordre de constituents pertany a la , un camp lingüístic que categoritza les llengües segons característics compartits. (ca)
  • In der Sprachtypologie sind SVO-Sprachen (Subjekt-Verb-Objekt) diejenigen Sprachen, in denen Subjekt, Verb und Objekt im Normalfall in dieser Reihenfolge auftreten. Die Bezeichnung bezieht sich auf das Modell eines möglichst einfachen Satzes, der als Prädikat nur ein einzelnes Verb enthält (deswegen wird hier „Verb“ erwähnt und nicht „Prädikat“). I omitted this part. (keine Hervorhebungseffekte)This part I omitted. (Topikalisierung von this part) (de)
  • Laŭ lingva tipologio, Subjekto Verbo Objekto (SVO) estas la dua plej ofta tipa vortordo inter la lingvoj de la mondo. Ekzemple: La kato ĉasas la muson. Tiu vortordo estas uzata en: * la Angla lingvo * la Ĉina lingvo * la Hispana lingvo * la Indonezia lingvo * la Itala lingvo * la Pola lingvo * la Portugala lingvo * la Skandinavaj lingvoj * la Svahila lingvo Iuj lingvoj (ekz. la germana, la nederlanda kaj iuj aliaj ĝermanaj lingvoj) havas vortordon V2, t.e., kun la verbo ĉiam la dua loko; se iu komplemento antaŭas la verbon, la subjekto devas iri ien post la verbo. (eo)
  • Sujeto verbo objeto, normalmente expresado con su abreviatura SVO, es un término que se utiliza en la tipología lingüística para designar un tipo determinado de lengua teniendo en cuenta la secuencia no marcada o neutra de una lengua. Es el orden más presente en los idiomas del mundo y el más común en lenguas criollas y pidgins, que son idiomas mezclados o simplificados por una comunidad. Tiende a ser el orden predeterminado porque el verbo se usa para dividir el sujeto del predicado, sin necesidad de usar partículas para indicar dónde empieza o termina un sujeto o predicado. Es, por ende, una de las secuencias más frecuente, y de hecho es usada en la mayoría de lenguas occidentales y un buen número de orientales. El chino mandarín, el español y el inglés, los tres idiomas más hablados del (es)
  • Dalam tipologi (linguistik), subjek–predikat–objek (SPO) adalah struktur kalimat yang diawali oleh subjek, diikuti predikat, dan diakhiri objek. Bahasa dapat dikelompokkan berdasarkan urutan dominan unsur-unsur ini pada kalimat takbermarkah (unmarked), yaitu kalimat yang tidak memakai urutan kata yang tidak biasa demi penekanan. Istilah ini kerap digunakan pula pada , yang tidak memiliki subjek, tetapi memiliki urutan -predikat-objek. (in)
  • In linguistic typology, subject–verb–object (SVO) is a sentence structure where the subject comes first, the verb second, and the object third. Languages may be classified according to the dominant sequence of these elements in unmarked sentences (i.e., sentences in which an unusual word order is not used for emphasis). English is included in this group. An example is "Sam ate yogurt." The label often includes ergative languages that do not have subjects, but have an agent–verb–object (AVO) order. (en)
  • SVO(Subject Verb Object)구조란 주어-동사-목적어의 구조로 되어있는 언어를 뜻하며, 영어나 중국어 등(고립어)이 이 어순을 따른다. 예를 들어, 영어의 "I like an apple"(나는 사과를 좋아한다.)라는 문장을 보면, I-주어, like-동사, an apple-목적어의 순으로 되어 있다.한국어같은 교착어인 경우 이러한 어순이 중요하지 않다. 한국어로 "나는 좋아한다 사과를"라고 해도 말이 되지만 영어같은 고립어의 경우 "I an apple like (틀림)"처럼 언어가 놓이는 순서가 달라지는 경우 말이 되지 않고 어순이 달라지면 뜻도 변하게 된다. (ko)
  • De SVO-volgorde (Subject - Verb - Object) is in de taaltypologie in veruit de meeste talen, waaronder het Nederlands, de meest gebruikelijke volgorde van woorden en zinsdelen in hoofdzinnen. De persoonsvorm staat hierbij achter het subject, maar voor het object. Een voorbeeld is de Nederlandse hoofdzin De koe (onderwerp) eet (persoonsvorm) gras (lijdend voorwerp). De voorkeurspositie van het subject ten opzichte van het object manifesteert zich eveneens in een voorkeur voor de bedrijvende vorm boven de lijdende vorm. (nl)
  • Em tipologia linguística, sujeito-verbo-objeto (ou SVO) é uma estrutura oracional na qual o sujeito surge primeiro, seguido do verbo e por último um objeto. As línguas podem ser classificadas de acordo com a sequência destes elementos dominantes. Juntamente com a ordem SOV, a ordem SVO é uma das duas mais comuns, perfazendo mais de 75% das línguas do mundo.É também a ordem mais comum nas línguas crioulas, sugerindo que pode ser de algum modo mais "óbvia" inicialmente para a psicologia humana (possivelmente através de "metáfora física", como no caso de um objecto atirado, em que a atenção passa naturalmente do atirador (sujeito) para o caminho do objecto voador (verbo) e só depois para o alvo (objeto). Porém tal não foi ainda examinado cientificamente. (pt)
rdfs:label
  • Llengua SVO (ca)
  • Subjekt-Verb-Objekt (de)
  • Υποκείμενο-Ρήμα-Αντικείμενο (el)
  • Subjekto Verbo Objekto (eo)
  • Sujeto verbo objeto (es)
  • Subjek–predikat–objek (in)
  • Langue SVO (fr)
  • Soggetto Verbo Oggetto (it)
  • SVO형 (ko)
  • SVO型 (ja)
  • SVO-volgorde (nl)
  • SVO (Subject Verb Object) (pl)
  • Sujeito-verbo-objeto (pt)
  • Subject–verb–object word order (en)
  • Subjekt–verb–objekt-språk (sv)
  • 主動賓語序 (zh)
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License