An Entity of Type: Person100007846, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

Slavery in the Ottoman Empire was a lawful institution and a significant part of the Ottoman Empire's economy and traditional society. The main sources of slaves were wars and politically organized enslavement expeditions in the Caucasus, Eastern Europe, Southern Europe, the Balkans, and Africa. It has been reported that the selling price of slaves decreased after large military operations. In Constantinople (present-day Istanbul), the administrative and political center of the Ottoman Empire, about a fifth of the 16th- and 17th-century population consisted of slaves. Statistics of these centuries suggest that Istanbul's additional slave imports from the Black Sea have totaled around 2.5 million from 1453 to 1700.

Property Value
dbo:abstract
  • L'esclavitud a l'Imperi Otomà era legal i era una part important de l'economia i la societat de l'Imperi Otomà. Les principals fonts d'esclaus eren captius de guerra i expedicions d'esclavització organitzades a l'Àfrica del Nord i de l'Est, a als Balcans i al Caucas. El preu de venda dels esclaus queia després de grans operacions militars. A Constantinoble (actual Istanbul), el centre administratiu i polític de l'Imperi, aproximadament un cinquè de la població eren esclaus en 1609. Estadístiques de les usances dels segles xvi i xvii suggereixen que la importació addicional d'esclaus a Istanbul des del mar Negre podria haver arribat als 2,5 milions entre el 1450 i el 1700. Fins i tot després de diverses mesures per prohibir l'esclavitud a finals del segle xix, la pràctica va seguir pràcticament sense disminuir fins al segle xx. El 1908 encara es venien dones esclaves a l'Imperi Otomà. L'esclavitud sexual era una part central del sistema d'esclaus otomà al llarg de la història de la institució. Un membre de la classe otomana d'esclaus, anomenat kul en turc, podia arribar a tenir un estatus alt. Podien ocupar càrrecs com guardes de Harem o ser geníssers, però acostumaven a dedicar-se a la política. Molts oficials otomans eren propietaris d'esclaus, tot i que el sultà era qui sempre en tenia més. Entrenant esclaus com a oficials en escoles de palau com , els otomans van crear administradors amb molt coneixement del govern i amb lleialtat fanàtica. (ca)
  • كانت العبودية في الدولة العثمانية جزءًا قانونيًا وهامًا من اقتصاد الإمبراطورية العثمانية ومجتمعها التقليدي، كانت المصادر الرئيسية للعبيد هي الحروب وحملات الاستعباد المنظمة سياسياً في شمال وشرق إفريقيا وأوروبا الشرقية والبلقان والقوقاز، تم الإبلاغ عن انخفاض سعر بيع العبيد بعد العمليات العسكرية الكبيرة في القسطنطينية (اسطنبول الحالية)، وكان حوالي خمس السكان يتألفون من العبيد في القرن السادس عشر - السابع عشر، تشير إحصائيات الجمارك في القرنين السادس عشر والسابع عشر إلى أن واردات إسطنبول الإضافية من الرقيق من البحر الأسود قد يكون مجموعها حوالي 2.5 مليون من 1453 إلى 1700. حتى بعد عدة تدابير لحظر الرق في أواخر القرن التاسع عشر، استمرت هذه الممارسة بلا هوادة إلى حد كبير في أوائل القرن العشرين، في وقت متأخر من عام 1908، كان لا يزال يتم بيع العبيد في الإمبراطورية العثمانية، كانت العبودية الجنسية جزءًا أساسيًا من نظام العبيد العثمانيين عبر تاريخ المؤسسة. يمكن لعضو من فئة العبيد العثمانيين، يُدعى kul باللغة التركية أن يحقق مكانة عالية، يعد حراس الحريم والنوصيون الأكثر خصوصية من بين المواقف المعروفة التي يمكن أن يشغلها العبد، لكن العبيد الإناث كانت في الغالب تحت إشرافهن. تم شراء نسبة كبيرة من المسؤولين في الحكومة العثمانية الذين تم جمعهم مجانًا، وهو جزء لا يتجزأ من نجاح الإمبراطورية العثمانية من القرن الرابع عشر حتى القرن التاسع عشر، يمتلك العديد من المسؤولين أنفسهم عددًا كبيرًا من العبيد، على الرغم من أن السلطان نفسه كان يملكه إلى حد بعيد، من خلال تربية وتدريب العبيد بشكل خاص كمسؤولين في مدارس القصر، حيث تم تعليمهم لخدمة السلطان والمواد التعليمية الأخرى، أنشأ العثمانيون إداريين لديهم معرفة معقدة في الحكومة والولاء المتعصّب، وقد أسست المؤسسة الذكورية لهذا المجتمع روابط للمعلومات المسجلة، على الرغم من وجود تكهنات للكتابات الأوروبية، ومع ذلك لعبت المرأة وشغلت أهم الأدوار داخل مؤسسة الحريم. (ar)
  • La esclavitud en el Imperio otomano fue una parte legal y significativa de la economía y la sociedad del Imperio Otomano. Las principales fuentes de esclavos eran los prisioneros de guerra y las expediciones organizadas para la captura de esclavos en África del Norte y Oriental, Europa del Este, los Balcanes y Circasia en el Cáucaso. Hay reportes de la caída del precio de venta de los esclavos después de grandes operaciones militares. La esclavitud de los caucásicos fue prohibida a principios del siglo XIX, mientras que los esclavos de otros grupos seguían siendo permitidos.​ En 1609 en Constantinopla (actual Estambul), el centro administrativo y político del Imperio, aproximadamente una quinta parte de la población estaba constituida por esclavos. Las estadísticas de aduanas de los siglos XVI y XVII sugieren que la importación adicional de esclavos europeos hacia Estambul desde el mar Negro puede haber ascendido a 2,5 millones entre 1450 y 1700. El comercio de esclavos continuaría en gran medida sin cesar hasta principios del siglo XX. Para el año 1908, todavía se vendían esclavas en el Imperio otomano. La esclavitud sexual era una parte central del sistema esclavo otomano a lo largo de la historia de dicha institución. (es)
  • Perbudakan di Kesultanan Utsmaniyah dianggap legal dan merupakan unsur penting dalam ekonomi dan masyarakat negara tersebut. Sumber budak utama Utsmaniyah adalah tawanan perang dan ekspedisi pencarian budak di Afrika Utara dan Timur, Eropa Timur, Balkan, dan Kaukasus. Dilaporkan harga budak jatuh setelah dilaksanakannya operasi militer yang besar. Di ibu kota kesultanan di Konstantinopel, sekitar seperlima warganya adalah budak pada tahun 1609. Statistik pabean dari abad ke-16 dan ke-17 bahkan menunjukkan bahwa impor budak tambahan dari daerah Laut Hitam ke Konstantinopel berjumlah sekitar 2,5 juta dari tahun 1450 hingga 1700. Setelah diambilnya berbagai tindakan untuk melarang perbudakan pada akhir abad ke-19, praktik ini masih berlanjut hingga abad ke-20. Pada tahun 1908, budak wanita masih dijual di Kesultanan Utsmaniyah. Perbudakan seksual sendiri merupakan unsur penting dalam sistem perbudakan di Utsmaniyah. (in)
  • Slavery in the Ottoman Empire was a lawful institution and a significant part of the Ottoman Empire's economy and traditional society. The main sources of slaves were wars and politically organized enslavement expeditions in the Caucasus, Eastern Europe, Southern Europe, the Balkans, and Africa. It has been reported that the selling price of slaves decreased after large military operations. In Constantinople (present-day Istanbul), the administrative and political center of the Ottoman Empire, about a fifth of the 16th- and 17th-century population consisted of slaves. Statistics of these centuries suggest that Istanbul's additional slave imports from the Black Sea have totaled around 2.5 million from 1453 to 1700. Even after several measures to ban slavery in the late 19th century, the practice continued largely unabated into the early 20th century. As late as 1908, female slaves were still sold in the Ottoman Empire. Sexual slavery was a central part of the Ottoman slave system throughout the history of the institution. A member of the Ottoman slave class, called a kul in Turkish, could achieve high status. Eunuch harem guards and janissaries are some of the better known positions an enslaved person could hold, but enslaved women were actually often supervised by them. However, women played and held the most important roles within the Harem institution. A large percentage of officials in the Ottoman government were bought slaves, raised free, and integral to the success of the Ottoman Empire from the 14th century into the 19th. Many enslaved officials themselves owned numerous slaves, although the Sultan himself owned by far the most. By raising and specially training slaves as officials in palace schools such as Enderun, where they were taught to serve the Sultan and other educational subjects, the Ottomans created administrators with intricate knowledge of government, and fanatic loyalty. (en)
  • L’esclavage dans l’Empire ottoman constitue une importante partie juridique de l’économie et de la société de l’Empire ottoman jusqu’à l’interdiction de l’esclavage des peuples du Caucase au début du XIXe siècle, bien que l’asservissement d’autres groupes soit resté autorisé. (fr)
  • La pratica della schiavitù giocò un ruolo sociale ed economico importantissimo nell'impero ottomano, soprattutto nei secoli XIV e XVII: si stima che nel 1609 un quinto della popolazione di Costantinopoli (odierna Istanbul), capitale dell'Impero, fosse costituita da schiavi e che, tra XV e XVIII secolo, i turchi abbiano importato 2,5 milioni di schiavi dalle piazze del Mar Nero. Gli schiavi venivano procacciati dalle spedizioni militari (a seguito delle quali il costo degli schiavi precipitava data l'abbondanza di merce) e/o dalle incursioni ai danni dei paesi europei (Italia, Balcani e Caucaso) e africani (Africa settentrionale). La tratta degli schiavi coinvolgeva attivamente anche popolazioni alleate degli ottomani: i corsari barbareschi, le cui scorrerie, abbinate a quella della marina militare turca, avevano fatto del Mediterraneo un vero e proprio "mare della paura" e i Tatari di Crimea. Nonostante diversi interventi e misure governative volte a cancellare la pratica della schiavitù nell'Impero ottomano siano state avviate sin dal XIX secolo (es. la formale abolizione della tratta di schiavi caucasici) essa rimase pratica diffusa sino ai primordi del XX secolo. Ancora nel 1908, le donne erano vendute come schiave dai turchi. Ciò anche in ragione del fatto che la schiavitù sessuale giocò sempre un ruolo fondamentale nel costume e nella società ottomana: donne giovanissime e belle - meglio se di estrazione nobile - erano prede ambite da collocare sul mercato come concubine per gli harem di ricchi signori ottomani ma potevano anche essere utilizzate come semplici domestiche per le padrone musulmane. Nella società ottomana, uno schiavo (tu. kul) poteva raggiungere un alto status sociale. L'esercito privato del sultano ottomano, il c.d. Kapıkulu (del quale facevano parte i famosi giannizzeri), era integralmente composto da schiavi e schiavi del sultano, almeno in origine, furono molti dei grandi statisti dell'Impero, poi affrancati per i loro meriti. Nel proprio palazzo d'Istanbul, il sultano disponeva di una vera e propria scuola che insegnava ai giovani schiavi i segreti della complessa realtà cortigiana ottomana ed inculcava loro la più assoluta fedeltà. (it)
  • Slavernij in het Ottomaanse Rijk vormde een legaal en belangrijk onderdeel van zowel de economie als de samenleving van het Rijk. In Constantinopel, de hoofdstad van het Rijk, bestond de bevolking van 1609 voor ongeveer een vijfde uit slaven. De slavernij van volkeren uit de Kaukasus werd in het begin van de 19e eeuw verboden, maar slaven uit andere bevolkingsgroepen bleven langer toegestaan. Zelfs na verschillende pogingen om de slavernij in de 19e eeuw af te schaffen, bleef de praktijk tot in de vroege 20e eeuw nagenoeg onaangedaan voortduren. Nog in 1908 werden er vrouwelijke slaven verkocht in het Ottomaanse Rijk. Seksuele exploitatie van slaven bleef gedurende de hele geschiedenis een centraal onderdeel van het Ottomaanse slavensysteem. Een lid van de slavengemeenschap, in het Turks kul (dienaar) genoemd, kon een zekere status bereiken, zoals haremwachter of janitsaar. Niet zelden trof men slaven aan in de voorhoede van het Ottomaanse bestuur. In speciale scholen werden ze gevormd tot ambtenaren met een grote bestuurskennis en extreme loyaliteit. Veel ambtenaren van de Ottomaanse regering waren ooit gekochte slaven, die het succes van het Ottomaanse Rijk uit de 14e eeuw tot de 19e eeuw in belangrijke mate mede bepaalden. Deze ambtenaren bezaten zelf ook een groot aantal slaven, alhoewel niet zoveel als de sultan. (nl)
  • Slaveri var lagligt i det Osmanska riket under nära hela dess existens, och spelade en viktig roll i dess ekonomi och traditionella kultur. Bland de största kategorierna slavar fanns män som användes till slavar och inom administrationen, och kvinnor som användes som hushållsarbetare och slavkonkubiner i haremen. Slavhandeln hade samma karaktär som i andra muslimska länder och reglerades efter islamiska regler kring slaveri, och endast icke muslimer tog som slavar: dessa kom till Osmanska riket dels från slavhandeln med afrikaner, och dels från slavräder och piratverksamhet mot européer. Slavhandeln förbjöds formellt i flera olika steg mellan 1830 och 1890, men tolererades i praktiken fram till 1923. (sv)
  • Jasyr, jassyr – termin polski, ukraiński i ruski oznaczający niewolę turecką lub tatarską. Określenie to pochodzić ma z języka tureckiego (esir – jeniec) lub arabskiego (asir – związany, pojmany). Tatarzy w czambule dokonywali częstych zagonów na Ukrainę, Podole i Wołyń uprowadzając w łykach pojmaną szlachtę i chłopów. Porwany przez Tatarów albo Turków Polak lub Rusin kosztował na targu niewolników w Stambule około 40 czerwonych złotych. Więźniów wykupywano z jasyru; bogatszych – wykupywały same rodziny, pozostali wykupywani byli za zbierane na ten cel pieniądze. Wykupywaniem jeńców zajmował się też Kościół (między innymi zakony trynitarzy, joannitów). Do tych, którzy dostali się do niewoli tatarskiej nie stosowało się prawo polskie o przedawnieniu majątkowym. Najechanym przez Tatarów okolicom udzielano też kilkudziesięcioletniego zwolnienia od dziesięcin kościelnych. (pl)
  • Ясы́рь (тур. esir — узник войны, от араб. أسير‎ [’асӣр]) — пленные, которых захватывали турки и крымские татары во время набегов на русские, украинские, польские, валашские, молдавские земли, а также калмыки, ногайцы и башкиры во время набегов на оседлые поселения Поволжья, Урала и Сибири с XV — до середины XVIII века. (ru)
  • Яси́р (тур. esir, «бранець», «поневоленний», «раб») — історичний термін з середини 15 — до середини 18 століття у Речі Посполитій (зокрема в Україні) та Московській державі для означення бранців, полонених, набраних кримськими татарами та османцями на території цих держав під час війн або спеціальних людоловських набігів. (uk)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 13993862 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 51573 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1124364261 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • L’esclavage dans l’Empire ottoman constitue une importante partie juridique de l’économie et de la société de l’Empire ottoman jusqu’à l’interdiction de l’esclavage des peuples du Caucase au début du XIXe siècle, bien que l’asservissement d’autres groupes soit resté autorisé. (fr)
  • Slaveri var lagligt i det Osmanska riket under nära hela dess existens, och spelade en viktig roll i dess ekonomi och traditionella kultur. Bland de största kategorierna slavar fanns män som användes till slavar och inom administrationen, och kvinnor som användes som hushållsarbetare och slavkonkubiner i haremen. Slavhandeln hade samma karaktär som i andra muslimska länder och reglerades efter islamiska regler kring slaveri, och endast icke muslimer tog som slavar: dessa kom till Osmanska riket dels från slavhandeln med afrikaner, och dels från slavräder och piratverksamhet mot européer. Slavhandeln förbjöds formellt i flera olika steg mellan 1830 och 1890, men tolererades i praktiken fram till 1923. (sv)
  • Ясы́рь (тур. esir — узник войны, от араб. أسير‎ [’асӣр]) — пленные, которых захватывали турки и крымские татары во время набегов на русские, украинские, польские, валашские, молдавские земли, а также калмыки, ногайцы и башкиры во время набегов на оседлые поселения Поволжья, Урала и Сибири с XV — до середины XVIII века. (ru)
  • Яси́р (тур. esir, «бранець», «поневоленний», «раб») — історичний термін з середини 15 — до середини 18 століття у Речі Посполитій (зокрема в Україні) та Московській державі для означення бранців, полонених, набраних кримськими татарами та османцями на території цих держав під час війн або спеціальних людоловських набігів. (uk)
  • كانت العبودية في الدولة العثمانية جزءًا قانونيًا وهامًا من اقتصاد الإمبراطورية العثمانية ومجتمعها التقليدي، كانت المصادر الرئيسية للعبيد هي الحروب وحملات الاستعباد المنظمة سياسياً في شمال وشرق إفريقيا وأوروبا الشرقية والبلقان والقوقاز، تم الإبلاغ عن انخفاض سعر بيع العبيد بعد العمليات العسكرية الكبيرة في القسطنطينية (اسطنبول الحالية)، وكان حوالي خمس السكان يتألفون من العبيد في القرن السادس عشر - السابع عشر، تشير إحصائيات الجمارك في القرنين السادس عشر والسابع عشر إلى أن واردات إسطنبول الإضافية من الرقيق من البحر الأسود قد يكون مجموعها حوالي 2.5 مليون من 1453 إلى 1700. (ar)
  • L'esclavitud a l'Imperi Otomà era legal i era una part important de l'economia i la societat de l'Imperi Otomà. Les principals fonts d'esclaus eren captius de guerra i expedicions d'esclavització organitzades a l'Àfrica del Nord i de l'Est, a als Balcans i al Caucas. El preu de venda dels esclaus queia després de grans operacions militars. A Constantinoble (actual Istanbul), el centre administratiu i polític de l'Imperi, aproximadament un cinquè de la població eren esclaus en 1609. Estadístiques de les usances dels segles xvi i xvii suggereixen que la importació addicional d'esclaus a Istanbul des del mar Negre podria haver arribat als 2,5 milions entre el 1450 i el 1700. (ca)
  • La esclavitud en el Imperio otomano fue una parte legal y significativa de la economía y la sociedad del Imperio Otomano. Las principales fuentes de esclavos eran los prisioneros de guerra y las expediciones organizadas para la captura de esclavos en África del Norte y Oriental, Europa del Este, los Balcanes y Circasia en el Cáucaso. Hay reportes de la caída del precio de venta de los esclavos después de grandes operaciones militares. La esclavitud de los caucásicos fue prohibida a principios del siglo XIX, mientras que los esclavos de otros grupos seguían siendo permitidos.​ En 1609 en Constantinopla (actual Estambul), el centro administrativo y político del Imperio, aproximadamente una quinta parte de la población estaba constituida por esclavos. Las estadísticas de aduanas de los siglos (es)
  • Slavery in the Ottoman Empire was a lawful institution and a significant part of the Ottoman Empire's economy and traditional society. The main sources of slaves were wars and politically organized enslavement expeditions in the Caucasus, Eastern Europe, Southern Europe, the Balkans, and Africa. It has been reported that the selling price of slaves decreased after large military operations. In Constantinople (present-day Istanbul), the administrative and political center of the Ottoman Empire, about a fifth of the 16th- and 17th-century population consisted of slaves. Statistics of these centuries suggest that Istanbul's additional slave imports from the Black Sea have totaled around 2.5 million from 1453 to 1700. (en)
  • Perbudakan di Kesultanan Utsmaniyah dianggap legal dan merupakan unsur penting dalam ekonomi dan masyarakat negara tersebut. Sumber budak utama Utsmaniyah adalah tawanan perang dan ekspedisi pencarian budak di Afrika Utara dan Timur, Eropa Timur, Balkan, dan Kaukasus. Dilaporkan harga budak jatuh setelah dilaksanakannya operasi militer yang besar. Di ibu kota kesultanan di Konstantinopel, sekitar seperlima warganya adalah budak pada tahun 1609. Statistik pabean dari abad ke-16 dan ke-17 bahkan menunjukkan bahwa impor budak tambahan dari daerah Laut Hitam ke Konstantinopel berjumlah sekitar 2,5 juta dari tahun 1450 hingga 1700. (in)
  • La pratica della schiavitù giocò un ruolo sociale ed economico importantissimo nell'impero ottomano, soprattutto nei secoli XIV e XVII: si stima che nel 1609 un quinto della popolazione di Costantinopoli (odierna Istanbul), capitale dell'Impero, fosse costituita da schiavi e che, tra XV e XVIII secolo, i turchi abbiano importato 2,5 milioni di schiavi dalle piazze del Mar Nero. (it)
  • Slavernij in het Ottomaanse Rijk vormde een legaal en belangrijk onderdeel van zowel de economie als de samenleving van het Rijk. In Constantinopel, de hoofdstad van het Rijk, bestond de bevolking van 1609 voor ongeveer een vijfde uit slaven. De slavernij van volkeren uit de Kaukasus werd in het begin van de 19e eeuw verboden, maar slaven uit andere bevolkingsgroepen bleven langer toegestaan. Zelfs na verschillende pogingen om de slavernij in de 19e eeuw af te schaffen, bleef de praktijk tot in de vroege 20e eeuw nagenoeg onaangedaan voortduren. Nog in 1908 werden er vrouwelijke slaven verkocht in het Ottomaanse Rijk. Seksuele exploitatie van slaven bleef gedurende de hele geschiedenis een centraal onderdeel van het Ottomaanse slavensysteem. (nl)
  • Jasyr, jassyr – termin polski, ukraiński i ruski oznaczający niewolę turecką lub tatarską. Określenie to pochodzić ma z języka tureckiego (esir – jeniec) lub arabskiego (asir – związany, pojmany). Tatarzy w czambule dokonywali częstych zagonów na Ukrainę, Podole i Wołyń uprowadzając w łykach pojmaną szlachtę i chłopów. Porwany przez Tatarów albo Turków Polak lub Rusin kosztował na targu niewolników w Stambule około 40 czerwonych złotych. Więźniów wykupywano z jasyru; bogatszych – wykupywały same rodziny, pozostali wykupywani byli za zbierane na ten cel pieniądze. Wykupywaniem jeńców zajmował się też Kościół (między innymi zakony trynitarzy, joannitów). (pl)
rdfs:label
  • Slavery in the Ottoman Empire (en)
  • العبودية في الدولة العثمانية (ar)
  • Esclavitud a l'Imperi Otomà (ca)
  • Esclavitud en el Imperio otomano (es)
  • Perbudakan di Kesultanan Utsmaniyah (in)
  • Schiavitù nell'Impero ottomano (it)
  • Esclavage dans l'Empire ottoman (fr)
  • Slavernij in het Ottomaanse Rijk (nl)
  • Jasyr (pl)
  • Ясырь (ru)
  • Slaveri i Osmanska riket (sv)
  • Ясир (uk)
rdfs:seeAlso
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License