About: Sharia

An Entity of Type: Thing, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

Sharia (/ʃəˈriːə/; Arabic: شريعة, romanized: sharīʿa [ʃaˈriːʕa]) is a body of religious law that forms a part of the Islamic tradition. It is derived from the religious precepts of Islam and is based on the sacred scriptures of Islam, particularly the Quran and the Hadith. In Arabic, the term sharīʿah refers to God's immutable divine law and is contrasted with fiqh, which refers to its human scholarly interpretations. In the historical course, fiqh sects have emerged that reflect the preferences of certain societies and state administrations on behalf of people who are interested in the theoretical (method) and practical application (Ahkam / fatwa) studies of laws and rules, but sharia has never been a valid legal system on its own. It has not been used together with "customary (Urf) law"

Property Value
dbo:abstract
  • الشريعة هي مجموعة من القوانين الدينية التي تشكل جزءًا من التقاليد الإسلامية، وهي مستمدة من تعاليم الإسلام الدينية وتقوم على المصادر المقدسة للإسلام، ولا سيما القرآن والحديث. في اللغة العربية، يشير مصطلح الشريعة إلى قانون الله الذي لا يتغير ويتناقض مع الفقه الذي يشير إلى التفسيرات البشرية. كانت طريقة تطبيق الشريعة في العصر الحديث موضع نزاع بين الأصوليين المسلمين والحداثيين. تعترف النظرية التقليدية للفقه الإسلامي بأربعة مصادر للشريعة: القرآن، والسنة (الحديث الصحيح)، والقياس، والإجماع (الإجماع الفقهي). طورت المذاهب الفقهية المختلفة - ومن أبرزها الحنفية والمالكية والشافعية والحنبلية والجعفرية- منهجيات لاشتقاق أحكام الشريعة من المصادر الكتابية باستخدام عملية تعرف باسم الاجتهاد. يميز الفقه التقليدي فرعين رئيسيين من فروع الفقه، العبادات (الطقوس) والمعاملات (العلاقات الاجتماعية)، والتي تضم معًا مجموعة واسعة من الموضوعات. وتهتم أحكامها بالمعايير الأخلاقية بقدر ما تهتم بالمعايير الفقهية، وتخصص الأفعال لواحدة من خمس فئات: فرض، ومندوب، ومباح، ومكروه، وحرام. تطور الفقه على مر القرون من خلال فتاوى أصدرها فقهاء مؤهلون وطُبقت تاريخيًا في المحاكم الشرعية من قبل قضاة معينين من قبل الحاكم، تكملها العديد من القوانين الاقتصادية والجنائية والإدارية الصادرة عن الحكام المسلمين. في العصر الحديث، استُبدلت القوانين التقليدية في العالم الإسلامي على نطاق واسع بقوانين مستوحاة من النماذج الأوروبية. وبالمثل جُعلت الإجراءات القضائية والتعليم القانوني متماشية مع الممارسات الأوروبية. في حين أن دساتير معظم الدول ذات الأغلبية المسلمة تحتوي على إشارات إلى الشريعة، إلا أن قواعدها يُحتفظ بها إلى حد كبير فقط في قانون الأسرة. سعى المشرعون الذين وضعوا هذه القوانين إلى تحديثها دون التخلي عن أسسها في الفقه التقليدي. جلبت الصحوة الإسلامية في أواخر القرن العشرين دعوات من قبل الحركات الإسلامية للتطبيق الكامل للشريعة، بما في ذلك الحدود الجسدية، مثل الرجم. في بعض الحالات، أدى ذلك إلى إصلاح قانوني تقليدي، بينما شهدت بلدان أخرى إعادة تفسير قضائي للشريعة دعا إليه الإصلاحيون التقدميون. في القرن الحادي والعشرين، أصبح دور الشريعة موضوعًا متنازعًا بشكل متزايد حول العالم. استُشهد بإدخال القوانين المستندة إلى الشريعة كسبب للنزاع في بعض البلدان الأفريقية، مثل نيجيريا والسودان، وقد أصدرت بعض الولايات القضائية في أمريكا الشمالية حظرًا على استخدام الشريعة، على أنها قيود على القوانين الدينية أو الأجنبية. هناك نقاشات نظرية مستمرة حول ما إذا كانت الشريعة متوافقة مع الديمقراطية، وحقوق الإنسان، وحرية الفكر، وحقوق المرأة، وحقوق المثليين، والخدمات المصرفية. قضت المحكمة الأوروبية لحقوق الإنسان في ستراسبورغ في عدة قضايا بأن الشريعة تتعارض مع المبادئ الأساسية للديمقراطية. تتضمن بعض الممارسات التقليدية انتهاكات جسيمة لحقوق الإنسان، وخاصة فيما يتعلق بالمرأة وحرية الدين. (ar)
  • La xaria, xara o llei islàmica (de l'àrab شريعة, xarīʿa, ‘camí [que mena cap a la font]’, ‘camí a seguir’) és la llei canònica de l'islam que regula el conjunt d'activitats públiques i privades de tot fidel musulmà. És un recull de normes, tradicions i costums d'origen divers. En el món islàmic, el concepte de «llei» abasta un àmbit molt més ampli que a l'Occident modern, ja que implica no solament els aspectes legals, sinó també els religiosos i morals. La visió islàmica de la societat és teocràtica, en el sentit en què l'objectiu dels musulmans és seguir «la Llei de Déu a la Terra». L'ideal social musulmà es basa en la noció d'interpenetració de totes les esferes de la vida (espiritual, ritual, política i econòmica) que formen una unitat indivisible. Així, el concepte de «llei islàmica» pretén ser una ajuda per als fidels en aquest sentit, tot definint els objectius morals de la comunitat. La xaria es fonamenta en les dues fonts documentals musulmanes, l'Alcorà i la sunna (basada en els hadits). Com que moltes de les directives presents en aquests texts no són prou específiques, per tal de convertir-les en una legislació aplicable l'islam utilitza dos mètodes d'interpretació basats en l'esforç de comprensió personal (ijtihad): el consens de la comunitat (ijmà) i l'analogia (qiyàs). Aquestes quatre fonts d'estudi s'anomenen les «arrels de la llei» (ussul al-fiqh) i constitueixen la base de la jurisprudència islàmica (fiqh). Degut als diversos punts de vista engendrats per les diferents interpretacions, durant els dos primers segles d'existència de l'islam es van desenvolupar nombroses escoles (màdhhabs) de jurisprudència, de les quals actualment solament en resten actives quatre dins del sunnisme (les escoles xafiïta, hanafita, malikita i hanbalita, que malgrat llurs diferències es reconeixen totes com a legítimes) i una dins del xiisme (la jafarita). (ca)
  • Šaría (sharīʿah, arabsky شريعة‎, IPA: [ʃaˈriːʕa]) je systém islámského náboženského práva odvozený z náboženských zásad islámu, zejména z koránu a hadísů. Arabské slovo „šaría“ doslovně znamená „cesta“. Šaría není jako sekulární právní systém, protože zároveň dává věřícímu návod, jak žít v soukromém životě podle islámu. Zabývá se vztahem člověka k Alláhovi a vztahem člověka k člověku a až sekundárně začaly na základě potřeby chalífátu vznikat právní odvětví regulující vztah člověka a společnosti, jako je například trestní právo. Šaría se tedy tradičně zabývá běžnými záležitostmi života včetně politiky, ekonomie, bankovnictví, obchodu, smluv, rodiny, sexuality, hygieny a sociálních věcí. Šaría je založena na výkladu islámských náboženských textů, které představují soubor pravidel Boha (arab. Alláha), ze své podstaty neměnný. Konkrétní aplikace práva na jejich základě ale může být různá; zabývá se jí islámská právní věda (fiqh). Probíhají diskuse o tom, zda je šaría kompatibilní se sekulární formou vlády, lidskými právy, svobodou myšlení a právy žen. Snahy o zavedení šaríi způsobily mezi komunitami v Nigérii násilí a mohly přispět k rozpadu Súdánu. (cs)
  • Με τον όρο Σαρία (αραβικά: شريعة,‎ προφέρεται: [ʃaˈriːʕa]) ή Ισλαμικός Νόμος εννοείται ο ισλαμικός θρησκευτικός κώδικας διαβίωσης. Είναι εμπνευσμένη από το Κοράνιο και χρησιμοποιείται ως αναφορά στο ισλαμικό δίκαιο, αλλά και τον ισλαμικό τρόπο ζωής γενικότερα. Ετυμολογικά σημαίνει ο δρόμος προς την πηγή ύδατος από το ρήμα «shara'a» (شرع), που σύμφωνα με το Λεξικό του Ιερού Κορανίου του σχετίζεται με την ιδέα ενός συστήματος θείου νόμου, μιας ατραπού πίστης και πρακτικής. (el)
  • La Ŝario (arabe الشريعة ŝari'a) estas kolekto de sanktaj tekstoj, kiuj reprezentas la kondutregularon kaj religian juron de islamo. La ŝario devenas de la Korano kaj de la islama tradicio. Popolo en multaj landoj rigardas ŝarion kielsanigo kontraŭ la diboĉaj registaroj en siaj landoj, kiuj ŝajne fidas en modernismo, ne islamo. (eo)
  • Die Scharia, das islamische Gesetz, beschreibt „die Gesamtheit aller religiösen und rechtlichen Normen, Mechanismen zur Normfindung und Interpretationsvorschriften des Islam“. Ein einziger Gott (Allah) gilt in diesem Rechtssystem als der oberste Gesetzgeber (شارع Schāri‘, DMG šāriʿ, auch „Beginner“). Sein Gesetz sei Grundlage der göttlichen Offenbarung im Koran. Bei der Scharia handele es sich allerdings nicht um ein kodifiziertes, unveränderliches Rechtssystem, sondern um „ein Regelwerk, welches sich stets im Wandel befindet“. Scharia lasse sich deshalb nur verstehen, wenn man die „Rechtsquellen- und Rechtsfindungslehre“ (uṣūl al-fiqh) statt „inhaltliche[r] Einzelregelungen“ betrachtet. Die Scharia leitet sich aus Interpretationen islamischer religiöser Texte ab, was bedeutet, dass es keinen Konsens darüber gibt, wie die Scharia wirklich umgesetzt werden sollte, wenn es um Staaten geht, die die Scharia als Teil ihrer Gesetzgebung haben. Länder wie Saudi-Arabien haben die Scharia als Hauptquelle der Gesetzgebung, da das Land jedoch auf dem Wahhabismus gegründet ist, setzt der Staat eine sehr wörtliche Interpretation religiöser Texte um, während er sich weigert, sie zu kontextualisieren. Dies hat zu viel Kritik innerhalb der muslimischen Weltgemeinschaft geführt. (de)
  • Xaria (arabieraz: شريعة‎, xariʿa, euskaraz: «bidea/patua») islamaren lege sistemari eta islameko bizitzako atal guztiei egiten die erreferentzia. Islamaren legea da, Koranean, Sunnan, herri tradizioetan eta islamaren lehenengo bi mendeetako musulman jakintsuen lanean oinarritzen dena. Hainbat gai aipatzen ditu, hala nola politika, ekonomia, banketxeak, negozioak, kontratuak, familia, sexualitatea, garbitasun eta gai sozialak, adibidez. Lege islamikoa da erabiltzen den lege erlijiosorik hedatuena, eta munduko hiru sistema juridiko hedatuena da, eta zuzenbide zibilarekin batera. Islamaren Urrezko Garaian, zuzenbide islamiko klasikoak zuzenbide komunaren garapenean eragin zuela uste da, baita zuzenbide zibilaren hainbat instituzioren garapenean ere. Musulmanak ez diren beste lege sistema askoren aztarnak ikus daitezke xarian: antzinako arabiar beduinoenak, Mekako merkataritza legearenak, Medinako nekazaritza legearenak, konkistatuko herrietakoenak, eta erromatarren eta juduen legearenak. Xaria legea dela esatea, baina, ez da erabat zuzena, legeaz haragokoa baita. Xariak erlijioa, politika, gizarte eta etxeko ohiturak, eta bizitza pribatua, dena hartzen du. Berez, musulman guztiei dago zuzendua, baina musulman gizartean bizi den pertsona orori aplikatzen zaio neurri batean; herrialde musulmanetatik kanpo bizi direnean edo bidaiatzen dutenean, ez daude xaria betetzera derrigorturik. Xaria ez da gizakiarentzat kritikagarri, Jainkoaren nahian oinarritzen baita. Xariaren arauak bi multzotan bana daitezke: elizkizun eta errituei buruzkoak, batetik, eta lege eta politikari buruzkoak, bestetik. Baina halere, xariaren atal gehienek eragin gutxi izan dute, edo batere eraginik ez, musulman gizarte gehienetan, salbu eta islamiartze aldi batean txertatu direnetan (Sudanen, Iranen, Saudi Arabian eta neurri batean, Libian). Baina garrantzi handikoa da etxeko auzietan, hala nola familia, ezkontza edota ondoretasun arazoetan. (eu)
  • La sharía​ o ley islámica​ (en árabe, شريعة إسلامية‎, šarīʕah al-Islāmīya, ‘vía o senda del Islam’) es el cuerpo de derecho islámico. Constituye un código detallado de su conducta, en el que se incluyen también sus normas relativas a los modos del culto, los criterios de su «moral» y de su vida, aquello que tienen permitido o prohibido y las reglas separadoras entre lo que consideran el bien o el mal. Sin embargo, su identificación con su religión es matizable: aunque está en el islam, no es un dogma ni algo indiscutible, sino objeto de sus interpretaciones. Denota un modo de vida islámico que es más que un sistema de justicia civil o derecho criminal. Como una cuestión de su conciencia personal y guía moral de conducta, la sharía es adoptada por la mayoría de los creyentes y practicantes musulmanes, en distintos grados; pero, a diferencia de las orientaciones morales de la Biblia para los cristianos, no solo constituye un código religioso de su orientación vital, sino que codifica específicamente su conducta y rige todos los aspectos de su vida. Ha sido formalmente instituida como ley por ciertos Estados, que se definen como «Estado islámico». En esos casos, los tribunales de justicia se instituyen como y velan por su cumplimiento. Muchos países del mundo islámico, aunque no se hayan definido de forma completa como Estado islámico, han adoptado parcialmente en su legislación elementos de la sharía (en áreas como las herencias y los testamentos, la regulación de las actividades bancarias y de los contratos, etc.). Algunas de las prácticas clásicas de la sharía implican graves violaciones de los derechos humanos.​​ Algunos pueden considerarse crímenes de guerra o crímenes de lesa humanidad, por ejemplo: las guerras religiosas y el uso de civiles considerados botines de guerra en actos sexuales como esclavos y concubinas.​​​ (es)
  • La charia (en arabe : الشَّرِيعَة, šarīʿa, /ʃaˈriːʕa/) représente dans l'islam diverses normes et règles doctrinales, sociales, cultuelles et relationnelles édictées par la révélation. Le terme utilisé en arabe dans le contexte religieux signifie « chemin pour respecter la loi [de Dieu] ». La charia codifie à la fois les aspects publics et privés de la vie d’un musulman, ainsi que les interactions sociales. Les musulmans considèrent cet ensemble de normes comme l’émanation de la volonté de Dieu (Shar). Le niveau, l’intensité et l’étendue du pouvoir normatif de la charia varient considérablement historiquement et géographiquement. Certaines de ces normes sont incompatibles avec les droits de l'homme, notamment en ce qui concerne la liberté d'expression, la liberté de croyance, la liberté sexuelle et la liberté des femmes. (fr)
  • Syariat Islam (bahasa Arab: شريعة إسلامية‎) yakni berisi hukum dan aturan Islam adalah hukum agama yang membentuk merujuk bagian dari tradisi Islam. Ini berasal dari ajaran agama Islam dan didasarkan pada kitab suci Islam, khususnya Al-Qur'an dan Hadits. Dalam bahasa Arab, istilah "syarah" mengacu pada hukum Allah SWT yang tidak dapat diubah dan dikontraskan dengan fiqh, yang mengacu pada interpretasi ilmiah manusia. Sebagaimana tersebut dalam Al Quran Surat Al Ahzab ayat 36, bahwa sekiranya Allah (Islam) dan Rasul- Nya sudah memutuskan suatu perkara, maka umat Islam tidak diperkenankan mengambil ketentuan lain. Oleh sebab itu secara implisit dapat dipahami bahwa jika terdapat suatu perkara yang Allah dan Rasul- Nya belum menetapkan ketentuannya maka umat Islam dapat menentukan sendiri ketetapannya itu. Pemahaman makna ini didukung oleh ayat dalam Surat Al Maidah QS 5:101 yang menyatakan bahwa hal-hal yang tidak dijelaskan ketentuannya sudah dimaafkan Allah SWT. Dengan demikian perkara yang dihadapi umat Islam dalam menjalani hidup beribadahnya kepada Allah itu dapat disederhanakan dalam dua kategori, yaitu apa yang disebut sebagai perkara yang termasuk dalam kategori Asas Syara' dan perkara yang masuk dalam kategori Furu' Syara'. * Asas Syara' Yaitu perkara yang sudah ada dan jelas ketentuannya dalam Al Quran atau Al Hadits. Kedudukannya sebagai Pokok Syari'at Islam dimana Al Quran itu Asas Pertama Syara' dan Al Hadits itu Asas kedua Syara'. Sifatnya, pada dasarnya mengikat umat Islam seluruh dunia dimanapun berada, sejak kerasulan Nabi Muhammad SAW hingga akhir zaman, kecuali dalam keadaan darurat. * Furu' Syara' Yaitu perkara yang tidak ada atau tidak jelas ketentuannya dalam Al Quran dan Al Hadist. Kedudukannya sebaga Cabang Syari'at Islam. Sifatnya pada dasarnya tidak mengikat seluruh umat Islam di dunia kecuali diterima Ulil Amri setempat sebagai peraturan / perundangan yang berlaku dalam wilayah kekuasaanya. Peran Syariah telah menjadi topik yang diperebutkan di seluruh dunia. Ada perdebatan yang sedang berlangsung mengenai apakah Syariah kompatibel dengan demokrasi, hak asasi manusia, kebebasan berpikir, hak perempuan, hak LGBT, dan perbankan. Beberapa yurisdiksi di Amerika Utara dan Indonesia telah mengeluarkan larangan penggunaan Syariah, yang dibingkai sebagai pembatasan hukum agama atau asing. Pengadilan Hak Asasi Manusia Eropa di Strasbourg (ECtHR) memutuskan dalam beberapa kasus bahwa Syariah "tidak sesuai dengan prinsip-prinsip dasar demokrasi". (in)
  • Sharia (/ʃəˈriːə/; Arabic: شريعة, romanized: sharīʿa [ʃaˈriːʕa]) is a body of religious law that forms a part of the Islamic tradition. It is derived from the religious precepts of Islam and is based on the sacred scriptures of Islam, particularly the Quran and the Hadith. In Arabic, the term sharīʿah refers to God's immutable divine law and is contrasted with fiqh, which refers to its human scholarly interpretations. In the historical course, fiqh sects have emerged that reflect the preferences of certain societies and state administrations on behalf of people who are interested in the theoretical (method) and practical application (Ahkam / fatwa) studies of laws and rules, but sharia has never been a valid legal system on its own. It has not been used together with "customary (Urf) law" since Omar or the Umayyads. It may also be wrong to think that the Sharia, as a religious argument or belief, is entirely within or related to Allah's commands and prohibitions. Several non-graded crimes are mentioned in the Qur'an, and they are met with qisas or a single ungraded corporal punishment. Many regulations such as tazir punishments, which are not included in the few crimes called hudud, rajm, which is considered contrary to the Qur'an by some jurists and the sharp distinction between free women and concubines in women's clothing can be counted within this scope. Traditional theory of Islamic jurisprudence recognizes four sources of Sharia: the Quran, sunnah (authentic hadith), qiyas (analogical reasoning), and ijma (juridical consensus). Different legal schools—of which the most prominent are Hanafi, Maliki, Shafiʽi, Hanbali, and Jaʽfari—developed methodologies for deriving Sharia rulings from scriptural sources using a process known as ijtihad. Traditional jurisprudence (fiqh) distinguishes two principal branches of law, ʿibādāt (rituals) and muʿāmalāt (social relations), which together comprise a wide range of topics. Its rulings are concerned with ethical standards as much as with legal norms, assigning actions to one of five categories: mandatory, recommended, neutral, abhorred, and prohibited. This classification has also been integrated with the motto enjoining good and forbidding wrong, which is accepted as a type of jihad and has a place in the Qur'an about 30 repeat. Fiqh was elaborated over the centuries by legal opinions (fatwas) issued by qualified jurists (muftis) and historically applied in Sharia courts by ruler-appointed judges, complemented by various economic, criminal and administrative laws issued by Muslim rulers. In the 21st century, the role of Sharia has become an increasingly contested topic around the world especially on political basis. There are ongoing theoretical debates as to whether Sharia is compatible with democracy, human rights, freedom of thought, women's rights, LGBT rights, and banking. The European Court of Human Rights in Strasbourg (ECtHR) ruled in several cases that Sharia is "incompatible with the fundamental principles of democracy". Some traditional practices include serious violations of human rights, especially on women and freedom of religion. The manner of its application in modern times has been a subject of dispute between Muslim fundamentalists and modernists. In the modern era, traditional laws in the Muslim world have been widely replaced by statutes inspired by European models. Judicial procedures and legal education were likewise brought in line with European practice. While the constitutions of most Muslim-majority states contain references to Sharia, its rules are largely retained only in family law. The legislators who codified these laws sought to modernize them without abandoning their foundations in traditional jurisprudence. The Islamic revival of the late 20th century brought along calls by Islamist movements for full implementation of Sharia, including hudud corporal punishments, such as stoning. Today, fundamentalist terrorist organizations and modernist Islamists have advocated the implementation of the different interpretations of the sharia adopted by them through religious-political-terrorist organizations and different propaganda methods. On the other hand, theologian thinkers such as Fazlur Rahman Malik joined this discussion with their views that can be summarized as the Qur'anic expressions and the provisions derived from them have historical characteristics and should be abandoned. In some cases, this resulted in traditionalist legal reform, while other countries witnessed juridical reinterpretation of Sharia advocated by progressive reformers. (en)
  • NellʼIslam la Shariʿah o sharia, in italiano anche sciaria (in arabo: شريعة‎ sharīʿa 'legge'; letteralmente "strada battuta", "il cammino che conduce alla fonte a cui abbeverarsi"), è il complesso di regole di vita e di comportamento dettato da Dio per la condotta morale, religiosa e giuridica dei suoi fedeli. È un concetto suscettibile di essere interpretato in chiave metafisica o pragmatica. Nel significato metafisico, la sharīʿah è la Legge di Dio e, in quanto sua rivelazione diretta, rimane assoluta e incontestabile dagli uomini. Mercato degli schiavi del XIII secolo, Yemen. Schiavi e concubine sono considerati proprietà nell'ambito della comprensione della Sharia; Per questo possono essere acquistati, venduti, affittati, donati, condivisi ed ereditati in caso di morte del proprietario. In quello pragmatico, il fiqh, ovvero la scienza giurisprudenziale islamica interpretata secondo la legge sacra, rappresenta lo sforzo concreto esercitato per identificare la Legge di Dio; in tal senso, la letteratura legale prodotta dai giuristi (faqīh; pl. fuqahāʾ) costituisce opera di fiqh, non di sharīʿa. Alcune delle pratiche classiche della sharia sono accusate da studiosi dell'argomento di gravi violazioni dei diritti umani fondamentali, dell'uguaglianza di genere e della libertà di espressione. Il dibattito è aperto. (it)
  • 샤리아(아랍어: شَرِيعَة)는 이슬람교의 율법이며 규범 체계(規範體系)이다. 샤리아는 꾸란과 하디스에 나오는 규칙들과 원리들이며 그 후 판례들과 율법으로 편찬되어 샤리아가 되었다. 샤리아는 이슬람의 기본법으로 이슬람 공동체의 헌법이며 신적인 뜻을 삶의 모든 정황에 적용한 것이다. 신이 정해준 계시법(啓示法)으로서 종교적 의무, 개인과 사회생활, 상업, 형벌에 이르기까지 모든 것을 규정하고 있다. 이 율법 관념에서는 세속적인 법 영역과 종교적인 의무 관념이 불가분의 관계에 있고 사회규범은 무엇보다도 종교적 의무관념 그 자체이다. 모든 행위는 다음과 같은 5분법(五分法)의 기준에 의하여 분류된다. 1. * 의무적인 행위 2. * 권장되는 행위 3. * 시비를 문책하지 않는 행위 4. * 비판을 받지만 금지할 수 없는 행위 5. * 금지된 행위 이슬람 법의 근원은 꾸란과 하디스이며 이를 종합한 것은 이즈마이고, 계시의 본문과 해석의 적용은 이즈마에 따르며 이즈마가 판단 기준이 된다. 이와 같이 이슬람 법 체계가 학문적으로 확립된 것은 이슬람력 3세기였으며, 이후 법 체계로서 새로운 원칙의 도입은 없었다. 이 이슬람법의 법관(法官)은 '카디'라고 하며 점차 세속적 권력 아래 놓이게 되어서 결국 세속적 권력의지에 밀착되어 간다. 세속적 권력을 위한 세속법은 일반적으로 발달하지 못하고 있었으나 후대에 와서 '카눈'이라고 하는 일정한 법 영역(法領域)을 갖게 되었다. 또한 세속적 권력은 '마라림 법정(法廷)'을 가지고 자기의 재판 기구로 삼는다. 샤리아에 종속되는 법 체계로는 지방적 관습법인 '' 내지 ''가 있어 왔다. 이 샤리아에 관한 학문이 법학(피크)이라고 일컬어지고 법학자 ''가 샤리아의 전문 해석자였다. '파키'라는 말은 라틴어 'jurisprudens'의 역어로 추정된다. 법관인 '카디'는 '파키'의 자격을 갖춘 자를 말한다. 오늘날 이슬람 세계에 속하는 많은 국가들에서 유럽식 체제와 함께 법률의 근원이 되고 있다. 현대의 이슬람법은 신분법에 주로 많이 남아 있으며 특히 민법전(民法典)에 강력하게 반영되어 있음을 볼 수 있다. 고전적인 샤리아 관행 중 일부는 현대적 관점에서 인권에 대한 심각한 침해를 포함한다고 여겨진다. 그들 중 일부는 전쟁 범죄 또는 로 간주될 수 있는데, 예를 들면 샤리아의 해석에 따르면 종교 전쟁에서 민간인을 노예, 첩 등 전리품으로서 사용하는 것이 지하드 용사들의 자연스러운 권리로 간주되었다. (ko)
  • シャリーア(アラビア語: شريعة‎ Shari'a)は、イスラム教の経典コーランと預言者ムハンマドの言行(スンナ)を法源とする法律。ムスリムが多数を占める地域・イスラム世界で現行している法律である。イスラム法(イスラムほう)、イスラーム法(イスラームほう)、イスラーム聖法(イスラームせいほう)などとも呼ばれる。 シャリーアは民法、刑法、訴訟法、行政法、支配者論、国家論、国際法(スィヤル)、戦争法にまでおよぶ幅広いものである。シャリーアのうち主にイスラム教の信仰に関わる部分をイバーダート(儀礼的規範)、世俗的生活に関わる部分をムアーマラート(法的規範)と分類する。イバーダートは神と人間の関係を規定した垂直的な規範、ムアーマラートは社会における人間同士の関係を規定した水平的な規範と位置づけられる。また、イスラム共同体(ウンマ)は、シャリーアの理念の地上的表現としての意味を持つとされる。 (ja)
  • Sharia (Arabisch: شريعة sjarī'a) is een Arabisch woord dat zoveel betekent als "de islamitische wet" of "de wet van God" en het betekent letterlijk 'weg naar de bron', ook: 'gebaande weg', 'wet' en 'rite'. Een Nederlandse term is islamitisch recht. De sharia lijkt in een aantal opzichten op de joodse halacha. (nl)
  • Шариа́т (араб. شريعة‎ — букв. [правильный] путь, образ действия‎) — комплекс предписаний, определяющих убеждения, а также формирующих религиозную совесть и мусульман. Шариатские предписания закреплены прежде всего Кораном и сунной пророка Мухаммеда и выступают источниками конкретных норм, регулирующих практически все сферы повседневной жизни мусульман. Роль шариата стала предметом споров во всем мире. Введение законов, основанных на шариате, спровоцировало межобщинное насилие в Нигерии и, возможно, способствовало распаду Судана. Некоторые юрисдикции в Северной Америке приняли запреты на использование шариата, сформулированные как ограничения религиозных или иностранных законов. Продолжаются споры о том, совместим ли шариат с демократией, правами человека, свободой мысли, банковским делом. (ru)
  • Szariat, szari’at (arab. ‏شريعة‎, šarīʿa „droga prowadząca do wodopoju”) – prawo normujące życie wyznawców islamu, zarówno w jego odmianie sunnickiej, jak i szyickiej. Islam nie uznaje rozdziału życia świeckiego od religijnego i dlatego reguluje zarówno zwyczaje religijne, organizację władzy religijnej oraz codzienne życie wszystkich obywateli państwa, które wprowadziło prawo szariatu. Szariat opiera się na założeniu, że prawo musi dostarczać wszystkiego, co potrzebne dla duchowego i fizycznego rozwoju jednostki. Wszystkie czyny muzułmanina są podzielone na pięć kategorii – konieczne, chwalebne, dozwolone, naganne oraz zakazane. Podstawą określenia czynów koniecznych jest pięć filarów islamu. (pl)
  • A xaria (em árabe: شريعة; romaniz.: sharīʿah, "legislação"), também grafado xariá, xária, sharia, shariah, shari'a ou syariah, é o direito islâmico. Em várias sociedades islâmicas, ao contrário do que ocorre na maioria das sociedades ocidentais, não há separação entre a religião e o direito, sendo todas as leis fundamentadas no Corão, nos hádices e na Suna, e na sua interpretação pelos líderes religiosos muçulmanos. O Alcorão é a mais importante fonte da jurisprudência islâmica, sendo a segunda a Suna (obra que narra a vida e os caminhos do profeta). Não é possível praticar o Islão sem consultar ambos os textos. A partir da Suna, relacionada mas não a mesma, vêm os hádices, as narrações do profeta. Um hádice é uma narração acerca da vida do profeta ou o que ele aprovava - ao passo que a Suna é a sua própria vida em si. Como se disse, as suas principais fontes são o próprio Alcorão e os hádices, mas o , o consenso da comunidade, também se tem aceitado como uma fonte menor. , o raciocínio por analogia, foi usado pelos estudiosos da lei e religião islâmica (Mujtahidun) para lidar com situações onde as fontes sagradas não providenciam regras concretas. Algumas práticas incluídas na xaria têm também algumas raízes nos costumes locais. A jurisprudência islâmica chama-se fiqh e está dividida em duas partes: o estudo das fontes e metodologia (usul al-fiqh, "raízes da lei") e as regras práticas (furu' al-fiqh, "ramos da lei"). A xaria é o corpo da lei religiosa islâmica. O termo significa "caminho para a fonte" ou "rota para a fonte [de água]", e é a estrutura legal dentro do qual os aspectos públicos e privados da vida do adepto do islamismo são regulados, para aqueles que vivem sob um sistema legal baseado na fiqh (os princípios islâmicos da jurisprudência) e para os muçulmanos que vivam fora do seu domínio. A xaria lida com diversos aspectos da vida quotidiana, bem como a política, economia, bancos, negócios, contratos, família, sexualidade, higiene e questões sociais. Antes do século XIX a teoria legal era considerada domínio das escolas tradicionais de pensamento. A maior parte dos muçulmanos sunitas seguem os hanafitas, hambalitas, maliquitas ou shafi'i, enquanto a maior parte dos xiitas, os duodecimanos, seguem a escola de pensamento. A xaria é, atualmente, o sistema legal religioso mais utilizado no mundo, e um dos três sistemas legais mais comuns do planeta, juntamente com a common law anglo-saxônica e o sistema romano-germânico. Durante a Era de Ouro Islâmica, a lei islâmica clássica pode ter influenciado o desenvolvimento da lei comum, e também influenciaram o desenvolvimento de diversas instituições da lei civil. (pt)
  • Sharia eller sharīʾa (arabiska: شريعة Šarīʿah) betyder ursprungligen "vägen till vattenkällan" eller "lagen av Gud" och är ett begrepp inom islam som avser texter i religiösa urkunder som ligger till grund för islamisk rätt. Sharia är en idé om en gudomlig rätt, och dess tolkning fiqh utgör konkreta lagar och normer. Dessa stöder sig på föreskrifter i 350 verser i Koranen (Muhammeds uppenbarelse), samt på exempel ur Muhammeds sunna, som återfinnes i haditherna. Sharia vänder sig inte bara till den enskilde troendes personliga samvete, etik och rättspatos, men utgör även grund för politisk islam (islamism), och lägger stor vikt vid en idé om andlig renhet genom kroppslig renhet. Sharia liknar på så sätt i mångt och mycket talmud, den judiska lagen (se halacha), men har även vissa likheter med tankarna bakom kristen puritanism. Reglerna omfattar: * plikter inför Gud ibadat, som behandlar personliga frågor som till exempel klädsel, hygien, kost, bönen och gudstjänstlivet. * transaktioner mellan människor muamalat, som rör samhälleliga föreskrifter om kriminalitet, politik, ägande och giftermål, samt regler för hur icke-muslimer ska behandlas i muslimska områden, vid krig och konflikter. Införandet av sharia är ett mål för islamistiska rörelser i många samhällen, med argument som att plikter att utöva religion och de stränga straffen förväntas minska kriminalitet, korruption och regimers förtryck, och ge ett rättvist samhällssystem såsom rättvisebegreppet definieras inom Islam. En tydlig majoritet av muslimer i muslimskt dominerade länder är positivt inställda till sharia, men inställningen till hur sharia ska tolkas varierar. Försök att införa sharia i olika länder har emellertid åtföljts av konflikter med befolkningsgrupper som utövar andra religioner såväl som med sekulära och liberala muslimer, och har förorsakat krig såsom det andra sudanesiska inbördeskriget 1983-2005. Tillämpning av sharia är mycket olika i olika kulturer, och debatt pågår om hur sharia ska tillämpas i västerländska samhällen. I Storbritannien använder den muslimska skiljedomstolen (Muslim Arbitration Tribunal) sedan 1966 sharia för att lösa civilrättsliga tvister i familjerätt och ägandefrågor. I länder som Iran, Pakistan och Saudiarabien är sharia officiell lag, medan den i många länder som Egypten utgör en källa för lagstiftningen. I vissa länder gäller sharia inte dem som utövar en annan tro, och i vissa länder har tolkningen påverkats av kolonialmakternas gamla rättssystem eller av regionala traditioner såsom acceptans för hedersmord. Sekulära muslimer och icke-muslimer har framfört kritik mot föreskrifter och tolkningar som skiljer sig mycket från moderna sekulära etiska normer om mänskliga rättigheter. Det gäller bestraffningen av homosexualitet, otrohet, konvertering från islam och behandlingen av icke-muslimer. Hududstraffen (kroppsstraff) uppmärksammas ofta men även qisas ("blodshämnd" som föreskrivs i Koranen). Hudud betyder ungefär begränsning och syftar på fem olika typer av brott som man menar att det redan finns bestämda straffsatser för och som går att finna i uppenbarelsen: (1) äktenskapsbrott/sexuella relationer utanför äktenskapet, (2) stöld, (3) rån, (4) falsk anklagelse för äktenskapsbrott, (5) berusning. Offentliga kroppsstraff som t.ex. halshuggning, stening, stympning och spöstraff, istället för frihetsstraff genom fängelse, uppfattas som obarmhärtigt av icke-muslimer och sekulära muslimer, och har också ett varierande stöd bland den muslimska befolkningen i olika länder. Fängelsestraff syftar liksom kroppsstraff till en avskräckningseffekt och inkapacitering från brottsutövning, men dessutom till rehabilitering av fången till laglydig yrkesutövning. Sharias rättvisebegrepp skiljer sig avsevärt från sekulär lag, exempelvis i synen på könsroller, och i vissa länder som praktiserar sharia, exempelvis Saudiarabien, behandlas inte muslimska gästarbetare likvärdigt med landets medborgare. Även om Islams införande på 600-talet i allmänhet avsevärt förbättrade kvinnans svaga ställning i flertalet arabiska stamkulturer, så kritiseras sharia idag för att konservera patriarkala strukturer och leda till diskriminering och förtryck av kvinnor, eftersom döttrar ärver hälften så mycket som söner och kvinnors rörelsefrihet och möjligheter att utbilda sig är begränsad i länder som praktiserar sharia. Religiösa ledare har utfärdat fatwor som uppmanat till mord på islamkritiker, varför sharia kritiseras för att leda till förtryck av oliktänkande och hindrande av åsiktsfrihet. (sv)
  • Шаріа́т (араб. شريعة‎ [ʃaˈriːʕa]), укр. [правильний] шлях, спосіб дії) — комплекс приписів, що визначають переконання, а також формують релігійну совість і моральні цінності мусульман. Приписи шаріату закріплені насамперед Кораном і сунною пророка Мухаммеда і виступають джерелами конкретних норм, які регулюють практично всі сфери повсякденного життя мусульман. Правила шаріату не містять жодних порушень прав людини. (uk)
  • 伊斯兰教法(阿拉伯语:شريعة‎,羅馬化:Šarīʿa,直译:道路;阿拉伯語發音:[ʃaˈriːʕa],音译:沙里亞),是一套以伊斯蘭教教義為準則的法律,其根據伊斯蘭教聖書(特别是《古蘭經》和部分聖訓)的內容,规范人民日常生活和行為。在阿拉伯语世界,“沙里亚”也指代神所定下不可更改的神圣律法,而侧重人类对法律的阐述则被称为“费格赫”。在当代,如何应用伊斯兰教法一直是伊斯兰原教旨主义者和伊斯兰现代主义者之间争论的一个话题。 伊斯蘭教法的傳統理論承認四种沙里亚:《古蘭經》、聖行、(類比推理)、伊制瑪爾(司法共識) 。包括哈乃斐派、马立克派、沙斐仪派在内的各大法律学派制定了各自认同的从经书来源中推导出伊斯兰教法的方法,称为“伊智提哈德”。 欧洲人权法院在一系列判决中认为伊斯兰教法“与民主的基本原则不相容”。一些基于古兰经的表达和解释的伊斯兰教法在人权方面存在嚴重问题,特别是性别平等、宗教自由方面,但反对者指责法院以偏颇及傲慢的世俗标准来查看该法。 (zh)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 28840 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 237713 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1124614635 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:date
  • 2015-02-20 (xsd:date)
dbp:url
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • Με τον όρο Σαρία (αραβικά: شريعة,‎ προφέρεται: [ʃaˈriːʕa]) ή Ισλαμικός Νόμος εννοείται ο ισλαμικός θρησκευτικός κώδικας διαβίωσης. Είναι εμπνευσμένη από το Κοράνιο και χρησιμοποιείται ως αναφορά στο ισλαμικό δίκαιο, αλλά και τον ισλαμικό τρόπο ζωής γενικότερα. Ετυμολογικά σημαίνει ο δρόμος προς την πηγή ύδατος από το ρήμα «shara'a» (شرع), που σύμφωνα με το Λεξικό του Ιερού Κορανίου του σχετίζεται με την ιδέα ενός συστήματος θείου νόμου, μιας ατραπού πίστης και πρακτικής. (el)
  • La Ŝario (arabe الشريعة ŝari'a) estas kolekto de sanktaj tekstoj, kiuj reprezentas la kondutregularon kaj religian juron de islamo. La ŝario devenas de la Korano kaj de la islama tradicio. Popolo en multaj landoj rigardas ŝarion kielsanigo kontraŭ la diboĉaj registaroj en siaj landoj, kiuj ŝajne fidas en modernismo, ne islamo. (eo)
  • シャリーア(アラビア語: شريعة‎ Shari'a)は、イスラム教の経典コーランと預言者ムハンマドの言行(スンナ)を法源とする法律。ムスリムが多数を占める地域・イスラム世界で現行している法律である。イスラム法(イスラムほう)、イスラーム法(イスラームほう)、イスラーム聖法(イスラームせいほう)などとも呼ばれる。 シャリーアは民法、刑法、訴訟法、行政法、支配者論、国家論、国際法(スィヤル)、戦争法にまでおよぶ幅広いものである。シャリーアのうち主にイスラム教の信仰に関わる部分をイバーダート(儀礼的規範)、世俗的生活に関わる部分をムアーマラート(法的規範)と分類する。イバーダートは神と人間の関係を規定した垂直的な規範、ムアーマラートは社会における人間同士の関係を規定した水平的な規範と位置づけられる。また、イスラム共同体(ウンマ)は、シャリーアの理念の地上的表現としての意味を持つとされる。 (ja)
  • Sharia (Arabisch: شريعة sjarī'a) is een Arabisch woord dat zoveel betekent als "de islamitische wet" of "de wet van God" en het betekent letterlijk 'weg naar de bron', ook: 'gebaande weg', 'wet' en 'rite'. Een Nederlandse term is islamitisch recht. De sharia lijkt in een aantal opzichten op de joodse halacha. (nl)
  • Шаріа́т (араб. شريعة‎ [ʃaˈriːʕa]), укр. [правильний] шлях, спосіб дії) — комплекс приписів, що визначають переконання, а також формують релігійну совість і моральні цінності мусульман. Приписи шаріату закріплені насамперед Кораном і сунною пророка Мухаммеда і виступають джерелами конкретних норм, які регулюють практично всі сфери повсякденного життя мусульман. Правила шаріату не містять жодних порушень прав людини. (uk)
  • 伊斯兰教法(阿拉伯语:شريعة‎,羅馬化:Šarīʿa,直译:道路;阿拉伯語發音:[ʃaˈriːʕa],音译:沙里亞),是一套以伊斯蘭教教義為準則的法律,其根據伊斯蘭教聖書(特别是《古蘭經》和部分聖訓)的內容,规范人民日常生活和行為。在阿拉伯语世界,“沙里亚”也指代神所定下不可更改的神圣律法,而侧重人类对法律的阐述则被称为“费格赫”。在当代,如何应用伊斯兰教法一直是伊斯兰原教旨主义者和伊斯兰现代主义者之间争论的一个话题。 伊斯蘭教法的傳統理論承認四种沙里亚:《古蘭經》、聖行、(類比推理)、伊制瑪爾(司法共識) 。包括哈乃斐派、马立克派、沙斐仪派在内的各大法律学派制定了各自认同的从经书来源中推导出伊斯兰教法的方法,称为“伊智提哈德”。 欧洲人权法院在一系列判决中认为伊斯兰教法“与民主的基本原则不相容”。一些基于古兰经的表达和解释的伊斯兰教法在人权方面存在嚴重问题,特别是性别平等、宗教自由方面,但反对者指责法院以偏颇及傲慢的世俗标准来查看该法。 (zh)
  • الشريعة هي مجموعة من القوانين الدينية التي تشكل جزءًا من التقاليد الإسلامية، وهي مستمدة من تعاليم الإسلام الدينية وتقوم على المصادر المقدسة للإسلام، ولا سيما القرآن والحديث. في اللغة العربية، يشير مصطلح الشريعة إلى قانون الله الذي لا يتغير ويتناقض مع الفقه الذي يشير إلى التفسيرات البشرية. كانت طريقة تطبيق الشريعة في العصر الحديث موضع نزاع بين الأصوليين المسلمين والحداثيين. (ar)
  • La xaria, xara o llei islàmica (de l'àrab شريعة, xarīʿa, ‘camí [que mena cap a la font]’, ‘camí a seguir’) és la llei canònica de l'islam que regula el conjunt d'activitats públiques i privades de tot fidel musulmà. És un recull de normes, tradicions i costums d'origen divers. (ca)
  • Šaría (sharīʿah, arabsky شريعة‎, IPA: [ʃaˈriːʕa]) je systém islámského náboženského práva odvozený z náboženských zásad islámu, zejména z koránu a hadísů. Arabské slovo „šaría“ doslovně znamená „cesta“. Šaría není jako sekulární právní systém, protože zároveň dává věřícímu návod, jak žít v soukromém životě podle islámu. Zabývá se vztahem člověka k Alláhovi a vztahem člověka k člověku a až sekundárně začaly na základě potřeby chalífátu vznikat právní odvětví regulující vztah člověka a společnosti, jako je například trestní právo. (cs)
  • Die Scharia, das islamische Gesetz, beschreibt „die Gesamtheit aller religiösen und rechtlichen Normen, Mechanismen zur Normfindung und Interpretationsvorschriften des Islam“. Ein einziger Gott (Allah) gilt in diesem Rechtssystem als der oberste Gesetzgeber (شارع Schāri‘, DMG šāriʿ, auch „Beginner“). Sein Gesetz sei Grundlage der göttlichen Offenbarung im Koran. Bei der Scharia handele es sich allerdings nicht um ein kodifiziertes, unveränderliches Rechtssystem, sondern um „ein Regelwerk, welches sich stets im Wandel befindet“. Scharia lasse sich deshalb nur verstehen, wenn man die „Rechtsquellen- und Rechtsfindungslehre“ (uṣūl al-fiqh) statt „inhaltliche[r] Einzelregelungen“ betrachtet. (de)
  • La sharía​ o ley islámica​ (en árabe, شريعة إسلامية‎, šarīʕah al-Islāmīya, ‘vía o senda del Islam’) es el cuerpo de derecho islámico. Constituye un código detallado de su conducta, en el que se incluyen también sus normas relativas a los modos del culto, los criterios de su «moral» y de su vida, aquello que tienen permitido o prohibido y las reglas separadoras entre lo que consideran el bien o el mal. Sin embargo, su identificación con su religión es matizable: aunque está en el islam, no es un dogma ni algo indiscutible, sino objeto de sus interpretaciones. (es)
  • Xaria (arabieraz: شريعة‎, xariʿa, euskaraz: «bidea/patua») islamaren lege sistemari eta islameko bizitzako atal guztiei egiten die erreferentzia. Islamaren legea da, Koranean, Sunnan, herri tradizioetan eta islamaren lehenengo bi mendeetako musulman jakintsuen lanean oinarritzen dena. Hainbat gai aipatzen ditu, hala nola politika, ekonomia, banketxeak, negozioak, kontratuak, familia, sexualitatea, garbitasun eta gai sozialak, adibidez. (eu)
  • Sharia (/ʃəˈriːə/; Arabic: شريعة, romanized: sharīʿa [ʃaˈriːʕa]) is a body of religious law that forms a part of the Islamic tradition. It is derived from the religious precepts of Islam and is based on the sacred scriptures of Islam, particularly the Quran and the Hadith. In Arabic, the term sharīʿah refers to God's immutable divine law and is contrasted with fiqh, which refers to its human scholarly interpretations. In the historical course, fiqh sects have emerged that reflect the preferences of certain societies and state administrations on behalf of people who are interested in the theoretical (method) and practical application (Ahkam / fatwa) studies of laws and rules, but sharia has never been a valid legal system on its own. It has not been used together with "customary (Urf) law" (en)
  • Syariat Islam (bahasa Arab: شريعة إسلامية‎) yakni berisi hukum dan aturan Islam adalah hukum agama yang membentuk merujuk bagian dari tradisi Islam. Ini berasal dari ajaran agama Islam dan didasarkan pada kitab suci Islam, khususnya Al-Qur'an dan Hadits. Dalam bahasa Arab, istilah "syarah" mengacu pada hukum Allah SWT yang tidak dapat diubah dan dikontraskan dengan fiqh, yang mengacu pada interpretasi ilmiah manusia. * Asas Syara' * Furu' Syara' (in)
  • La charia (en arabe : الشَّرِيعَة, šarīʿa, /ʃaˈriːʕa/) représente dans l'islam diverses normes et règles doctrinales, sociales, cultuelles et relationnelles édictées par la révélation. Le terme utilisé en arabe dans le contexte religieux signifie « chemin pour respecter la loi [de Dieu] ». La charia codifie à la fois les aspects publics et privés de la vie d’un musulman, ainsi que les interactions sociales. Les musulmans considèrent cet ensemble de normes comme l’émanation de la volonté de Dieu (Shar). Le niveau, l’intensité et l’étendue du pouvoir normatif de la charia varient considérablement historiquement et géographiquement. (fr)
  • 샤리아(아랍어: شَرِيعَة)는 이슬람교의 율법이며 규범 체계(規範體系)이다. 샤리아는 꾸란과 하디스에 나오는 규칙들과 원리들이며 그 후 판례들과 율법으로 편찬되어 샤리아가 되었다. 샤리아는 이슬람의 기본법으로 이슬람 공동체의 헌법이며 신적인 뜻을 삶의 모든 정황에 적용한 것이다. 신이 정해준 계시법(啓示法)으로서 종교적 의무, 개인과 사회생활, 상업, 형벌에 이르기까지 모든 것을 규정하고 있다. 이 율법 관념에서는 세속적인 법 영역과 종교적인 의무 관념이 불가분의 관계에 있고 사회규범은 무엇보다도 종교적 의무관념 그 자체이다. 모든 행위는 다음과 같은 5분법(五分法)의 기준에 의하여 분류된다. 1. * 의무적인 행위 2. * 권장되는 행위 3. * 시비를 문책하지 않는 행위 4. * 비판을 받지만 금지할 수 없는 행위 5. * 금지된 행위 샤리아에 종속되는 법 체계로는 지방적 관습법인 '' 내지 ''가 있어 왔다. 이 샤리아에 관한 학문이 법학(피크)이라고 일컬어지고 법학자 ''가 샤리아의 전문 해석자였다. '파키'라는 말은 라틴어 'jurisprudens'의 역어로 추정된다. 법관인 '카디'는 '파키'의 자격을 갖춘 자를 말한다. (ko)
  • NellʼIslam la Shariʿah o sharia, in italiano anche sciaria (in arabo: شريعة‎ sharīʿa 'legge'; letteralmente "strada battuta", "il cammino che conduce alla fonte a cui abbeverarsi"), è il complesso di regole di vita e di comportamento dettato da Dio per la condotta morale, religiosa e giuridica dei suoi fedeli. È un concetto suscettibile di essere interpretato in chiave metafisica o pragmatica. Nel significato metafisico, la sharīʿah è la Legge di Dio e, in quanto sua rivelazione diretta, rimane assoluta e incontestabile dagli uomini. (it)
  • Szariat, szari’at (arab. ‏شريعة‎, šarīʿa „droga prowadząca do wodopoju”) – prawo normujące życie wyznawców islamu, zarówno w jego odmianie sunnickiej, jak i szyickiej. Islam nie uznaje rozdziału życia świeckiego od religijnego i dlatego reguluje zarówno zwyczaje religijne, organizację władzy religijnej oraz codzienne życie wszystkich obywateli państwa, które wprowadziło prawo szariatu. (pl)
  • A xaria (em árabe: شريعة; romaniz.: sharīʿah, "legislação"), também grafado xariá, xária, sharia, shariah, shari'a ou syariah, é o direito islâmico. Em várias sociedades islâmicas, ao contrário do que ocorre na maioria das sociedades ocidentais, não há separação entre a religião e o direito, sendo todas as leis fundamentadas no Corão, nos hádices e na Suna, e na sua interpretação pelos líderes religiosos muçulmanos. (pt)
  • Шариа́т (араб. شريعة‎ — букв. [правильный] путь, образ действия‎) — комплекс предписаний, определяющих убеждения, а также формирующих религиозную совесть и мусульман. Шариатские предписания закреплены прежде всего Кораном и сунной пророка Мухаммеда и выступают источниками конкретных норм, регулирующих практически все сферы повседневной жизни мусульман. (ru)
  • Sharia eller sharīʾa (arabiska: شريعة Šarīʿah) betyder ursprungligen "vägen till vattenkällan" eller "lagen av Gud" och är ett begrepp inom islam som avser texter i religiösa urkunder som ligger till grund för islamisk rätt. Reglerna omfattar: * plikter inför Gud ibadat, som behandlar personliga frågor som till exempel klädsel, hygien, kost, bönen och gudstjänstlivet. * transaktioner mellan människor muamalat, som rör samhälleliga föreskrifter om kriminalitet, politik, ägande och giftermål, samt regler för hur icke-muslimer ska behandlas i muslimska områden, vid krig och konflikter. (sv)
rdfs:label
  • Sharia (en)
  • الشريعة الإسلامية (ar)
  • Xaria (ca)
  • Šaría (cs)
  • Scharia (de)
  • Σαρία (el)
  • Ŝario (eo)
  • Sharía (es)
  • Xaria (eu)
  • Syariat Islam (in)
  • Charia (fr)
  • Shari'a (it)
  • シャリーア (ja)
  • 샤리아 (ko)
  • Szariat (pl)
  • Sharia (nl)
  • Xaria (pt)
  • Шариат (ru)
  • Sharia (sv)
  • Шаріат (uk)
  • 伊斯蘭教法 (zh)
rdfs:seeAlso
owl:differentFrom
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:ideology of
is dbo:knownFor of
is dbo:mainInterest of
is dbo:notableIdea of
is dbo:notableWork of
is dbo:profession of
is dbo:type of
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:mainInterests of
is rdfs:seeAlso of
is owl:differentFrom of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License