About: Self-esteem

An Entity of Type: Thing, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

Self-esteem is confidence in one's own worth or abilities. Self-esteem encompasses beliefs about oneself (for example, "I am loved", "I am worthy") as well as emotional states, such as triumph, despair, pride, and shame. Smith and Mackie (2007) defined it by saying "The self-concept is what we think about the self; self-esteem, is the positive or negative evaluations of the self, as in how we feel about it."

Property Value
dbo:abstract
  • تقدير الذات . هو تقييم الفرد لنفسه وشعوره بالاحترام والقيمة والكفاءة. يشمل تقدير الذات قناعات الشخص حول نفسه (على سبيل المثال «أنا كفؤ» أو «أنا ذو قيمة») بالإضافة إلى الحالات الشعورية مثل الانتصار واليأس والفخر والخجل. عرّف سميث وماكي (2007) تقدير الذات بأنه «المفهوم الذاتي هو ما نعتقده عن أنفسنا. تقدير الذات هو التقييم الإيجابي أو السلبي للذات وكيف نشعر حيالها.» تقدير الذات جذاب كبناء نفسي اجتماعي لأن الباحثين تصوروه كمحدد مؤثر لبعض المخرجات مثل الإنجازات الأكاديمية والسعادة والرضا في الزواج والعلاقات والتصرف الإجرامي. يمكن أن ينطبق تقدير الذات خاصة في بعض الأبعاد (على سبيل المثال «أنا أعتقد أنني كاتب جيد وأشعر بالسعادة حيال ذلك») أو بشكل عالمي (على سبيل المثال «أنا أعتقد أنني شخص سئ وأشعر بالسوء حيال ذلك بشكل عام»). عادة ما يعتبر علماء النفس تقدير الذات سمة شخصية مستمرة. (ar)
  • L'autoestima o estima de si és el sentiment subjectiu del propi jo que acompanya la valoració global que una persona fa d'ella mateixa. La Major part de les persones sanes s'estimen elles mateixes, és a dir, tenen una autoestima saludable i positiva, i a més creuen tenir una més gran autoestima de la mitjana. Una autoestima deficient és indesitjable, però també ho és una autoestima massa elevada, que pot induir al narcissisme, abús de poder, violència, tirania, etc. Els principals components de l'autoestima són l'autoconcepte (el conjunt de creences i unitats de coneixement associades que donen forma al concepte del "Jo"), els processos perceptius, la càrrega emocional i els referents socials (les persones amb les qui ens comparem). Es tracta d'un tret de la personalitat modificable segons les pròpies experiències de vida, l'evolució de la personalitat, l'avaluació de persones que importen per la persona, les reeixides aconseguides, els missatges rebuts i altres factors. Sempre és un grau (es té en major o menor mesura) i se sol detectar en psicologia amb qüestionaris, si bé no hi ha un mètode fiable, puix que és una percepció subjectiva. La capacitat d'autovalorar-nos es desenvolupa progressivament a comptar de la infantesa.La consideració d'hom mateix es forja al llarg de les dues primeres dècades de la vida d'una persona. Segons Kenneth Kendler, aproximadament 30% de l'autoestima d'una persona està determinada genèticament per la personalitat, que anirà creixent i es modificarà segons l'entorn. Al cap d'un any i mig un nen comença a poder comportar-se com a ésser social i també a ser conscient de les seves capacitats i limitacions. Cap a dos anys comença a tenir en compte les reaccions dels adults de cara als comportaments, si percep que estan orgullosos d'ell es fomenta una autoestima saludable mentre que la vergonya i la culpa van lligades amb perdre valor i dret de ser estimat. Cap a quatre anys el nen reforça la seva identitat i comença a seleccionar i guardar el que consideri records importants. Entre set i vuit anys comencen a tenir conflictes interns, a viure la diferència entre el que voldrien ser o fer i el que pensen que han de fer i que haurien de ser. Poc més tard comencen a adonar-se que existeixen actes mentals com dominar-se, criticar-se o autoenganyar-se. L'autoestima o estimació de la pròpia persona està estretament lligada amb la satisfacció subjectiva i personal amb la vida en general (felicitat). És causa i conseqüència de bones relacions afectives, que al seu torn aporten resiliència, la capacitat per a resistir i superar agressions continuades. L'altra font de la qual es pot obtenir una més gran autoestima saludable són les ocupacions remunerades o no, que poden ser esportives, creatives, físiques, lúdiques, de voluntariat, intel·lectuals o d'altra mena. Els més grans destructors d'una autoestima saludable són el narcissisme i la depressió. (ca)
  • Sebevědomí je sociálně psychologický pojem, skládající se ze dvou slov, které vyjadřují jeho význam, a to vědomí si vlastní ceny. Definice sebevědomí, by mohla znít: „Sebevědomí je vědomí vlastní ceny …přesvědčení, že člověk jedná správně, vhodně a účinným způsobem.… stav mysli nebo pocit, který se vyznačuje nepřítomností nejistoty, ostychu nebo rozpaků a je provázený klidnou vírou v sebe a své schopnosti, beze stop podceňování nebo nadutosti“. Definuje, jaký postoj má člověk k sobě samému, co prožívá, co cítí a jaké má potřeby. Sociální psychologie se zabývá vlivem určitých faktorů na sebevědomí a jak ovlivňuje sebevědomí nás samotné, ostatní jedince a celé okolí. Ptáme se, z jakého důvodu mají někteří lidé menší, nebo naopak větší sebevědomí než jiní, a čím je to způsobeno. Se sebevědomím se člověk nerodí, ale pěstuje si jej od narození a u každého jedince je projev sebevědomí individuální. „ …psychologická analýza sebesystému je v současné sociální psychologii velmi diferencovaná a málo přehledná … já se prezentuje jako mnohovrstevnatý a komplexní fenomén a jeho reflexe málokdy respektuje logické třídění“. V životě se normálně setkáváme s pojmy sebepojetí, sebedůvěra, sebejistota, sebevědomí, sebeúcta apod. Tyto termíny používají běžně i odborníci, ale jejich význam vlastně není zcela přesně určen. V podstatě neexistují přesné definice, které by tyto pojmy přesně vystihly. Sebevědomí úzce souvisí i se sebehodnotou. V podstatě s tím, jak člověk dokáže ocenit sám sebe. „Pocit či vědomí vlastní hodnoty je komplexní charakteristika, která jde jen obtížně vysvětlovat z dílčích aspektů vlastního sebehodnocení. Je těsně provázána s morálními normami, celkovou hodnotovou orientací a se smyslem vlastního života“. (cs)
  • Η αυτοεκτίμηση είναι μια ελκυστική ψυχολογική έννοια επειδή είναι ικανή να αποτελέσει παράγοντα πρόβλεψης για συγκεκριμένα αποτελέσματα, όπως για παράδειγμα η ακαδημαϊκή σταδιοδρομία, η ευτυχία, η ικανοποίηση στον γάμο και τις διαπροσωπικές σχέσεις, ακόμα και την εγκληματική συμπεριφορά. Η αυτοεκτίμηση μπορεί να απευθύνεται σε ένα συγκεκριμένο χαρακτηριστικό (για παράδειγμα, "Πιστεύω ότι είμαι καλός συγγραφέας και νιώθω χαρούμενος για αυτό") ή καθολικά (για παράδειγμα, "πιστεύω ότι είμαι κακός άνθρωπος και αισθάνομαι άσχημα για τον εαυτό μου συνολικά"). Οι ψυχολόγοι συνήθως θεωρούν την αυτοεκτίμηση ως ένα διαρκές χαρακτηριστικό της προσωπικότητας, αν και είναι φυσιολογικό να υπάρχουν βραχυπρόθεσμες διακυμάνσεις. Τα συνώνυμα ή σχεδόν συνώνυμα της αυτοεκτίμησης περιλαμβάνουν πολλές έννοιες: , , υπόληψη, και αυτο-ακεραιότητα.κλ (el)
  • La vortoj memfido, memestimo aŭ malpli ofte memvaloro en la lingvaĵo de psikologio estas la impreso aŭ prijuĝo, kiun persono havas pri si mem, kiom forte ĝi fidas pri si mem, estimas siajn proprajn fortojn, respektive kiom valora persono taksas sin mem. Tiu juĝo povas fokusi la karakteron aŭ la kapablojn de la individuo, la memorojn pri la ĝisnuna vivodaŭro aŭ la senton pri la nuntempa "".. Eksteraj faktoroj povas plifortigi aŭ malplifortigi la memfidon, se la ĉirkaŭo konsekvence kaj kredinde laŭde aŭ mallaŭde reagas al la individuo. Memfido krome ankaŭ estas elemento de la memkompreno de politike aŭ morale difinitaj grupoj, kiu ekzemple donas la certecon al la anoj de tiu grupo, en difinita situacio agi ĝuste, respektive postuli aŭ elbatali tion, kion la grupanoj konsideras sia rajta posedo. Memfido rezultas el la komparo de la subjektive perceptataj personaj kapabloj kun la postuloj, kiujn alfrontas la individuo. Ĝi mezureblas en tute konkretaj, kaj en pli kaj pli ĝeneraligitaj postulaj situacioj, kaj sekve ankaŭ en standardigitaj psikologiaj testoj. Alta memfido mezuratas tiam, kiam antaŭ plenumo de tasko la individuo realisme juĝas, ke ĝi sukcesos pri ĝi. Signife tro granda aŭ tro malgranda memfido povas esti simptomo de psika malsano. Tro alta memfido, sen rilato al la realeco, estas tipa signo ekzemple ĉe manio aŭ la pli malforta variaĵo de tiu malsano, kiu nomatas hipomanio. Tro malforta memfido povas esti signo de depresio aŭ de ĝenerala psika malsekureco. Sed ankaŭ ekster la kadro de psikaj malsanoj, tro alta memfido neniel nepre estas socie juĝata favora trajto: aliaj homoj povas interpreti ĝin kiel aroganteco kaj reagi al la "tro memfida" persono per malsimpatio. Kutime tamen en komparo tro malalta memfido kaŭzas pli da sociaj problemoj ol tro alta, ĉar la tro negativa prijuĝo de la propra persono tre bremsas kaj malkuraĝigas. (eo)
  • La autoestima es un conjunto de percepciones, pensamientos, evaluaciones, sentimientos y tendencias de comportamientos dirigidos hacia uno mismo, hacia nuestra manera de ser, y hacia los rasgos de nuestro cuerpo y nuestro carácter. En resumen: es la evaluación perceptiva de nosotros mismos.​ En su jerarquía de las necesidades humanas, se describe como la necesidad de aprecio, que se divide en dos aspectos, el que se tiene uno mismo (amor propio, confianza, aprecio, suficiencia, etc), y el respeto y estimación que se recibe de otras personas (reconocimiento, aceptación, etc.).​ La expresión de aprecio más sana según Maslow es la que se manifiesta "en el respeto que le merecemos a otros, más que el renombre, la celebridad y la adulación ".​ Carl Rogers, máximo exponente de la psicología humanista, expuso que la raíz de los problemas de muchas personas es que se desprecian y se consideran seres sin valor e indignos de ser amados; de ahí la importancia que le concedía a la aceptación incondicional del cliente.​ En efecto, el concepto de autoestima se aborda desde entonces en la escuela humanista como un derecho inalienable de toda persona, sintetizado en el siguiente "axioma": Todo ser humano, sin excepción, por el mero hecho de serlo, es digno del respeto incondicional de los demás y de sí mismo; merece estimarse y que se le estime.​ Todos tenemos una imagen mental de quienes somos, qué aspecto tenemos, en qué somos buenos y cuáles son nuestros puntos débiles. Nos formamos esa imagen a lo largo del tiempo, empezando en nuestra infancia. El término auto-imagen se utiliza para referirse a la imagen mental que una persona tiene de sí.En virtud de este razonamiento incluso los seres humanos más viles merecen un trato humano y considerado. Esta actitud, no obstante, no busca entrar en conflicto con los mecanismos que la sociedad tenga a su disposición para evitar que unos individuos causen daño a otros—sea del tipo que sea—.​ El concepto de autoestima varía en función del paradigma psicológico que lo aborde (psicología humanista, psicoanálisis, o conductismo). Desde el punto de vista del psicoanálisis, la autoestima está íntimamente relacionada con el desarrollo del ego;​ por otro lado, el conductismo se centra en conceptos tales como estímulo, respuesta, refuerzo y aprendizaje, con lo cual el concepto holístico de autoestima no tiene sentido. La autoestima es además un concepto que ha traspasado frecuentemente el ámbito exclusivamente científico para formar parte del lenguaje popular. El budismo considera al ego una ilusión de la mente, de tal modo que la autoestima, e incluso el alma, son también ilusiones; el amor y la compasión hacia todos los seres con sentimientos y la nula consideración del ego, constituyen la base de la felicidad absoluta. En palabras de Buda, "no hay un camino hacia la felicidad, la felicidad es el camino".​ (es)
  • Unter Selbstwert (auch: Selbstwertgefühl, Selbstwertschätzung, Selbstachtung) versteht man in der Psychologie die Bewertung, die man an sich selbst vorgenommen hat. Die Begriffe werden wenig trennscharf verwendet, wobei Selbstvertrauen (Selbstsicherheit) sich auf die Kompetenzüberzeugungen (Fähigkeiten des Individuums) bezieht und als Teilkomponente des Selbstwertes verstanden werden kann, der sich darüber hinaus auch auf Eigenschaften beziehen kann, die nichts mit Kompetenzen zu tun haben. Der Selbstwert könnte sich beispielsweise auf Persönlichkeit und die Erinnerungen an die Vergangenheit und das Ich-Empfinden oder auf das Selbstempfinden beziehen. Auf das Selbstvertrauen wird in der Verhaltenstherapie vor allem unter dem Begriff Selbstwirksamkeitserwartung Bezug genommen. Sowohl ein gesteigertes als auch ein geringes Selbstwertgefühl (Insuffizienzgefühl) kann ein Symptom einer psychischen Störung sein. Unterschieden wird nicht nur, ob der Selbstwert einer Person hoch oder niedrig ist, sondern auch ob er stabil oder instabil, kontingent oder nicht-kontingent, explizit (bewusst kognitiv) oder implizit (unbewusst affektiv erfahrungsbedingt), sicher oder fragil ist. Laut Leary und Mitarbeitern dient der Selbstwert als ein Indikator für die soziale Integration eines Menschen (Soziometer-Theorie). Nach dem kognitiven Modell von Aaron T. Beck wird der Selbstwert auch stark von Denkprozessen (Grundannahmen, automatische Gedanken, verzerrte Informationsverarbeitung) beeinflusst. Äußere Faktoren können das Selbstvertrauen prägen, wenn bei bestimmten Anforderungen hinreichend objektive Gründe gegeben sind, wie zum Beispiel Methodenkompetenz, ausreichende Kenntnisse oder Erfahrungen, wiederholte Tätigkeiten in ähnlichen Situationen oder Ähnliches. Selbstwert ist darüber hinaus auch eine politisch-moralische Kategorie, die beispielsweise die Gewissheit begründet, in einer bestimmten Situation „im Recht“ zu sein, bzw. ein zustehendes Recht wahrzunehmen, einzufordern oder zu erstreiten. Im allgemeinen Sprachgebrauch wird Selbstwert auch unpräziser Weise mit Selbstbewusstsein gleichgesetzt. Seltener wird der Begriff Eigenwert benutzt, der heute eine Eigenschaft linearer Abbildungen in der linearen Algebra beschreibt. Der Selbstwert steht in Beziehung zu den wissenschaftlichen Konstrukten des Ich oder des Selbst. (de)
  • Autoestimua norberaren burua estimatzea da. Autoestimua norberarenganako pertzepzioen, pentsamenduen, ebaluazioen, sentimenduen eta portaera-joeren multzo bat da, gure izaeraren ezaugarrietara eta gure gorputzera zuzendutakoa. Laburbilduz: gure buruaren ebaluazio pertzeptiboa da. Giza premien hierarkian, honela deskribatzen da: estimatzeko beharra, bi alderditan banatzen dena: nork bere burua eta beste pertsona batzuengandik jasotzen den errespetua eta estimazioa . Maslowren ustez, estimu adierazpen osasuntsuena "beste batzuei merezi diegun errespetuan agertzen da, ospea, entzutea eta lausengua baino gehiago". (eu)
  • L’estime de soi est, en psychologie, un terme désignant le jugement ou l'évaluation qu'une personne a de sa propre valeur. Lorsqu'un individu accomplit un acte qu'il pense valable, il ressent une valorisation ; lorsqu'il évalue ses actions comme étant en opposition à ses valeurs, il réagit en « baissant dans son estime ». Selon certains psychologues, cette notion est à distinguer de la « confiance en soi » qui, bien que liée, est en rapport avec des capacités plus qu'avec des valeurs. (fr)
  • Harga diri adalah pandangan keseluruhan dari individu tentang dirinya sendiri. Individu melakukan penilaian terhadap hal-hal yang berkaitan dengan dirinya. Harga diri juga mencakup bagaimana individu memandang dirinya sebagai pribadi yang cakap, berharga, serta berhasil. Penghargaan diri juga kadang dinamakan martabat diri atau gambaran diri. Misalnya, anak dengan penghargaan diri yang tinggi mungkin tidak hanya memandang dirinya sebagai seseorang, tetapi juga sebagai seseorang yang baik. Rasa rendah diri yang menetap dan berlebihan dapat diakibatkan oleh prestasi yang buruk, depresi, gangguan makan, dan tindak kejahatan. Keseriusan masalah ini akan tergantung bukan hanya kepada sifat dari rasa rendah diri individu, tetapi juga pada kondisi lainnya. Saat perasaan rendah diri diiringi dengan kesulitan pada masa transisi atau masalah keluarga, maka masalah seorang individu mungkin bisa bertambah berat. Harga diri berkaitan dengan bagaimana seseorang berperilaku. Apabila seseorang memiliki harga diri yang tinggi, maka memiliki kecenderungan untuk berperilaku positif. Sebaliknya, jika harga diri yang dimiliki rendah, maka seseorang akan cenderung berperilaku negatif. Selain itu, individu yang memiliki harga diri tinggi akan memandang dirinya secara positif dan menyadari kelebihan-kelebihan yang dimiliki dirinya. Pada saat mengalami suatu kegagalan atau situasi yang tidak menyenangkan, individu yang memiliki harga diri tinggi cenderung lebih bisa mengatasi hal tersebut dan menyesuaikan diri dengan perubahan. Sedangkan individu yang memiliki harga diri rendah akan cenderung berfokus pada kelemahan-kelemahan yang dimiliki dan memandang dirinya secara negatif. Tidak hanya itu, individu yang memiliki harga diri yang rendah juga merasa dirinya kurang bermanfaat, tidak dicintai, serta kurang berharga. Perasaan tidak berharga itu akan membuat individu tidak berani untuk berhubungan sosial dengan lingkungannya. (in)
  • Self-esteem is confidence in one's own worth or abilities. Self-esteem encompasses beliefs about oneself (for example, "I am loved", "I am worthy") as well as emotional states, such as triumph, despair, pride, and shame. Smith and Mackie (2007) defined it by saying "The self-concept is what we think about the self; self-esteem, is the positive or negative evaluations of the self, as in how we feel about it." Self-esteem is an attractive psychological construct because it predicts certain outcomes, such as academic achievement, happiness, satisfaction in marriage and relationships, and criminal behavior. Self-esteem can apply to a specific attribute or globally. Psychologists usually regard self-esteem as an enduring personality characteristic (trait self-esteem), though normal, short-term variations (state self-esteem) also exist. Synonyms or near-synonyms of self-esteem include: self-worth, self-regard, self-respect, and self-integrity. (en)
  • 自尊心(じそんしん)とは、心理学的には自己に対して一般化された肯定的な態度である。英語のままセルフ・エスティーム(英: self-esteem)とも呼ばれる。 ここでは社会心理学における自己の概念に関して、育み維持される自己評価や、あるいは「ありのままの自己を尊重し受け入れる」態度とする。 (ja)
  • Eigenwaarde (ook zelfwaarde), zelfrespect of eigendunk is een term uit de psychologie. Het is het beeld dat een mens op emotioneel niveau van zichzelf heeft. Deze mening over de eigen persoon kan reëel zijn, en overeenkomen met de mening van anderen, en kan ook te positief of negatief zijn. Voor het welzijn van een mens is het belangrijk dat zij/hij positief over zichzelf is, dus een positieve eigenwaarde heeft. De eigenwaarde kan verschillen van het beeld dat anderen van de persoon hebben; iemand kan zelfverzekerd of zelfs opschepperig overkomen, maar daaronder een negatieve eigenwaarde verborgen houden. Rustige of teruggetrokken mensen kunnen toch positief over zichzelf zijn.Eigenwaarde kan worden ontleend aan algemeen gangbare normen. Eigenwaarde kan streekgebonden zijn. Meebewegen met de massa kan onder sociale druk de best geaccepteerde vorm zijn om een gezonde eigenwaarde te behouden. Maar voor persoonlijke ontwikkeling kan loslaten van de gangbare mening en normen een stimulans zijn. Een te hoge eigenwaarde kan ertoe leiden dat iemand in situaties terechtkomt die hij eigenlijk niet aankan. Een te lage eigenwaarde kan het functioneren en de ontplooiing belemmeren. In beide gevallen kan zich een psychische aandoening vormen. Bij positief onderling contact wordt oxytocine aangemaakt. Dit vergroot het gevoel van eigenwaarde. (nl)
  • 자아존중감(自我尊重感, 영어: self-esteem)이란 자신이 사랑받을 만한 가치가 있는 소중한 존재이고 어떤 성과를 이루어낼 만한 유능한 사람이라고 믿는 마음이다. 자아존중감이 있는 사람은 정체성을 제대로 확립할 수 있고, 정체성이 제대로 확립된 사람은 자아존중감을 가질 수 있다. 자아존중감은 객관적이고 중립적인 판단이라기보다 주관적인 느낌이다. 자신을 객관화하는 것은 자아존중감을 갖는 첫 단추이다. 간단히 자존감(自尊感)으로도 부른다. 이 용어는 미국의 의사이자 철학자인 윌리엄 제임스가 1890년대에 처음 사용하였다. 자존감이라는 개념은 자존심과 혼동되어 쓰이는 경우가 있다. 자존감과 자존심은 자신에 대한 긍정이라는 공통점이 있지만, 자존감은 '있는 그대로의 모습에 대한 긍정'을 뜻하고 자존심은 '경쟁 속에서의 긍정'을 뜻하는 등의 차이가 있다. (ko)
  • L'autostima è il processo soggettivo e duraturo che porta il soggetto a valutare e apprezzare se stesso tramite l'autoapprovazione del proprio valore personale fondato su autopercezioni. La parola autostima deriva appunto dal termine "stima", ossia la valutazione e l'apprezzamento di sé stessi e degli altri. (it)
  • Poczucie własnej wartości – stan psychiczny powstały na skutek elementarnej, uogólnionej oceny dokonanej na własny temat. Samoocena to uogólniona postawa w stosunku do samego siebie, która wpływa na nastrój oraz wywiera silny wpływ na pewien zakres zachowań osobistych i społecznych. Podstawą samooceny jest samowiedza, czyli zespół sądów i opinii, które jednostka odnosi do własnej osoby. Te sądy i opinie dotyczą właściwości fizycznych, psychicznych i społecznych. Psycholodzy wyróżniają dwa rodzaje postaw związanych z samooceną ogólną: i samoodtrącenie. Samoakceptację określa się jako postawę nacechowaną wiarą, zaufaniem i zdrowym szacunkiem dla samego siebie. Postawa taka sprawia, że jednostka może wykonywać i wykorzystywać swoje możliwości, a także potrafi skorygować swoje zachowanie pod wpływem innych. Osoby, które akceptują siebie, mają pozytywne mniemanie o sobie i dobre samopoczucie. Przez samoodtrącenie rozumie się postawę wobec siebie łączącą się z przeżywaniem , poczucia winy, poczucia niższości albo innych doznań związanych z pretensją i żalem do siebie. Osoba taka nie docenia własnych sukcesów, a przecenia porażki, dąży do poniżenia siebie, czasem wręcz siebie nienawidzi. Samoocenę można mierzyć na dwóch wymiarach – wysokości i pewności. W tym sensie samoocena może być: * zawyżona i pewna, * zawyżona i niepewna, * zaniżona i pewna, * zaniżona i niepewna. Pewność samooceny ma większe znaczenie dla regulacji zachowania niż sama jej wysokość. Jakość dokonywanej samooceny zależy często od wychowania. Zaburzenie poczucia własnej wartości powstaje zazwyczaj na podstawie komunikatów podważających wartość dziecka, jakie dostaje ono od osób znaczących (np. rodziców, opiekunów). Początkowo np. dziecko jest uważane za cenne samo w sobie, dlatego że jest i dostaje komunikaty od otoczenia stosowne do takiego sposobu jego postrzegania. Z czasem jednak na skutek rozmaitych oczekiwań otoczenia czy sposobów wychowania otrzymuje komunikaty, które przekonują je albo pozwalają podejrzewać, że wartość jego jako człowieka zależy od rozmaitych czynników zewnętrznych lub od konkretnych działań czy umiejętności. Tak wychowywane dziecko zaczyna się starać, by sprostać tym wymaganiom i zasłużyć ponownie na to, by móc się poczuć wartościowym i kochanym przez rodziców dzieckiem. Tak wychowywane dziecko staje się często także jako dorosły osobą zależną od otoczenia, zewnątrzsterowną i niepewną siebie (własnej elementarnej wartości jako człowieka). Poczucie własnej wartości determinuje wybór z posiadanego repertuaru zachowań tych, które odpowiadają określonej sytuacji napotkanej w otaczającym świecie zewnętrznym. (pl)
  • Autoestima é a avaliação subjetiva que um índividuo faz de si mesmo como sendo intrinsecamente positiva ou negativa em algum grau. A autoestima envolve tanto crenças autossignificantes (por exemplo: "eu sou competente/incompetente", "eu sou querido/odiado") como emoções autossignificantes associadas (por exemplo: triunfo/desespero, orgulho/vergonha). Também encontra expressão no comportamento (por exemplo: assertividade/temeridade, confiança/cautela). Entende-se por autoestima, em psicologia, a avaliação que a pessoa faz de si mesma expressando uma atitude de aprovação ou de repulsa bem como a suas capacidades e valor, tanto para si como para o meio em que vive. Os psicólogos consideram a autoestima uma característica duradoura da personalidade, embora também existam variações normais de curto prazo. É contudo um termo controverso entre académicos devido a alguns acreditarem que o conceito não existe e é melhor medido pelos níveis de traços de extraversão e introversão. (pt)
  • Självkänsla eller självuppfattning är den självkännedom som handlar om uppfattningen man har om sig själv och den man är. En svag självkänsla kan både vara att under- och överskatta sin person eller kapacitet, och behöver hållas isär från begreppet självförtroende som har med prestationer att göra. God självkänsla är att veta vad man faktiskt går för. Det ska också hållas isär från, som handlar om att acceptera och tycka om sig själv. Att ha dålig och låg självkänsla kallas mindervärdeskomplex eller , vilket är mycket destruktivt för personen. Dålig och förhöjd självkänsla kan yttra sig som storhetsvansinne eller narcissistisk personlighetsstörning, eller som ett accentuerat personlighetsdrag av narcissism, vilka kännetecknas av att personen inte inser sina begränsningar och inte har en sann bild av sina förmågor. Även under den maniska fasen av bipolär sjukdom syns förhöjd men ogrundad självkänsla. Att utveckla god självkänsla innebär att skapa en objektiv uppfattning om sig själv, på gott och ont. Självkänslan uppstår i relation mellan individen och dess omgivning. Mobbning och psykisk misshandel kan sänka självkänslan så att den blir handikappande för individen. Det finns olika teorier om självkänsla, varav en menar att metakognitioner styr vårt fokus till negativa aspekter av oss själva. Behandling som ämnar ändra sådana metakogntioner har setts öka självkänsla hos deprimerade personer. (sv)
  • Самоповага — почуття власної гідності; в соціології і психології відображає суб'єктивну емоційну оцінку власної значущості, а також ставлення індивіда до себе як до особистості. Включає як думку про себе (наприклад, «я компетентний / некомпетентний»), так і пов'язані з цим емоції (наприклад, радість / відчай, гордість / сором). Воно також відбивається на поведінці (наприклад, наполегливість / поступливість, впевненість / сумнів). (uk)
  • Самоуваже́ние (также чувство собственного достоинства) — в социологии и психологии отражает субъективную эмоциональную оценку собственной значимости, а также отношение индивида к себе как к личности. Включает в себя как мнение о себе (например, «я компетентен/некомпетентен», «я популярен/непопулярен»), так и связанные с этим эмоции (например, радость/отчаяние, гордость/стыд). Оно также отражается на поведении (например, /уступчивость, уверенность/). По мнению американского учёного-обществоведа Эрика Хоффера, чувство собственного достоинства (англ. self-esteem) является "ключом" к самореализации. (ru)
  • 自尊(英語:Self-esteem),或稱自我肯定,是個體對自身價值的主觀評價。自尊包括對自己的信念(例如,“我不被愛”、“我值得”)以及情緒狀態,例如勝利、絕望、驕傲和羞恥。 Smith 和 Mackie 在2007年發表的論文中,將其定義為“自我概念是我們對自我的看法;自尊是對自我的正面或負面評價,就像我們對自我的感受一樣。” 自尊是一種引人關注的心理學概念,因為它可以預測某些結果,例如學業成績、幸福感、婚姻和人際關係的滿意度以及犯罪行為。 自尊可以應用於特定屬性或全局。心理學家通常將自尊視為一種持久的人格特徵(自尊特質,英語:trait self-esteem),但也存在正常的短期變化(自尊狀態,英語:state self-esteem)。自尊的同義詞或近義詞包括:自我價值和自我完整性等。這是學術界之間有爭議的術語,因為有些人認為該概念不存在,並可透過外向性和內向性特徵水平來更好地衡量。喬丹·彼得森和阿爾伯特·埃利斯是批評該概念最著名的兩位心理學家。 (zh)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 150497 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 81949 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1123956651 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:about
  • yes (en)
dbp:bgcolor
  • #F0F0F0 (en)
dbp:by
  • no (en)
dbp:fontsize
  • 90.0
dbp:label
  • Self esteem (en)
dbp:onlinebooks
  • no (en)
dbp:others
  • no (en)
dbp:quote
  • "The courage to be is the courage to accept oneself, in spite of being unacceptable.... This is the Pauline-Lutheran doctrine of 'justification by faith.'" Paul Tillich (en)
dbp:width
  • 20 (xsd:integer)
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
rdf:type
rdfs:comment
  • Autoestimua norberaren burua estimatzea da. Autoestimua norberarenganako pertzepzioen, pentsamenduen, ebaluazioen, sentimenduen eta portaera-joeren multzo bat da, gure izaeraren ezaugarrietara eta gure gorputzera zuzendutakoa. Laburbilduz: gure buruaren ebaluazio pertzeptiboa da. Giza premien hierarkian, honela deskribatzen da: estimatzeko beharra, bi alderditan banatzen dena: nork bere burua eta beste pertsona batzuengandik jasotzen den errespetua eta estimazioa . Maslowren ustez, estimu adierazpen osasuntsuena "beste batzuei merezi diegun errespetuan agertzen da, ospea, entzutea eta lausengua baino gehiago". (eu)
  • L’estime de soi est, en psychologie, un terme désignant le jugement ou l'évaluation qu'une personne a de sa propre valeur. Lorsqu'un individu accomplit un acte qu'il pense valable, il ressent une valorisation ; lorsqu'il évalue ses actions comme étant en opposition à ses valeurs, il réagit en « baissant dans son estime ». Selon certains psychologues, cette notion est à distinguer de la « confiance en soi » qui, bien que liée, est en rapport avec des capacités plus qu'avec des valeurs. (fr)
  • 自尊心(じそんしん)とは、心理学的には自己に対して一般化された肯定的な態度である。英語のままセルフ・エスティーム(英: self-esteem)とも呼ばれる。 ここでは社会心理学における自己の概念に関して、育み維持される自己評価や、あるいは「ありのままの自己を尊重し受け入れる」態度とする。 (ja)
  • 자아존중감(自我尊重感, 영어: self-esteem)이란 자신이 사랑받을 만한 가치가 있는 소중한 존재이고 어떤 성과를 이루어낼 만한 유능한 사람이라고 믿는 마음이다. 자아존중감이 있는 사람은 정체성을 제대로 확립할 수 있고, 정체성이 제대로 확립된 사람은 자아존중감을 가질 수 있다. 자아존중감은 객관적이고 중립적인 판단이라기보다 주관적인 느낌이다. 자신을 객관화하는 것은 자아존중감을 갖는 첫 단추이다. 간단히 자존감(自尊感)으로도 부른다. 이 용어는 미국의 의사이자 철학자인 윌리엄 제임스가 1890년대에 처음 사용하였다. 자존감이라는 개념은 자존심과 혼동되어 쓰이는 경우가 있다. 자존감과 자존심은 자신에 대한 긍정이라는 공통점이 있지만, 자존감은 '있는 그대로의 모습에 대한 긍정'을 뜻하고 자존심은 '경쟁 속에서의 긍정'을 뜻하는 등의 차이가 있다. (ko)
  • L'autostima è il processo soggettivo e duraturo che porta il soggetto a valutare e apprezzare se stesso tramite l'autoapprovazione del proprio valore personale fondato su autopercezioni. La parola autostima deriva appunto dal termine "stima", ossia la valutazione e l'apprezzamento di sé stessi e degli altri. (it)
  • Самоповага — почуття власної гідності; в соціології і психології відображає суб'єктивну емоційну оцінку власної значущості, а також ставлення індивіда до себе як до особистості. Включає як думку про себе (наприклад, «я компетентний / некомпетентний»), так і пов'язані з цим емоції (наприклад, радість / відчай, гордість / сором). Воно також відбивається на поведінці (наприклад, наполегливість / поступливість, впевненість / сумнів). (uk)
  • 自尊(英語:Self-esteem),或稱自我肯定,是個體對自身價值的主觀評價。自尊包括對自己的信念(例如,“我不被愛”、“我值得”)以及情緒狀態,例如勝利、絕望、驕傲和羞恥。 Smith 和 Mackie 在2007年發表的論文中,將其定義為“自我概念是我們對自我的看法;自尊是對自我的正面或負面評價,就像我們對自我的感受一樣。” 自尊是一種引人關注的心理學概念,因為它可以預測某些結果,例如學業成績、幸福感、婚姻和人際關係的滿意度以及犯罪行為。 自尊可以應用於特定屬性或全局。心理學家通常將自尊視為一種持久的人格特徵(自尊特質,英語:trait self-esteem),但也存在正常的短期變化(自尊狀態,英語:state self-esteem)。自尊的同義詞或近義詞包括:自我價值和自我完整性等。這是學術界之間有爭議的術語,因為有些人認為該概念不存在,並可透過外向性和內向性特徵水平來更好地衡量。喬丹·彼得森和阿爾伯特·埃利斯是批評該概念最著名的兩位心理學家。 (zh)
  • تقدير الذات . هو تقييم الفرد لنفسه وشعوره بالاحترام والقيمة والكفاءة. يشمل تقدير الذات قناعات الشخص حول نفسه (على سبيل المثال «أنا كفؤ» أو «أنا ذو قيمة») بالإضافة إلى الحالات الشعورية مثل الانتصار واليأس والفخر والخجل. عرّف سميث وماكي (2007) تقدير الذات بأنه «المفهوم الذاتي هو ما نعتقده عن أنفسنا. تقدير الذات هو التقييم الإيجابي أو السلبي للذات وكيف نشعر حيالها.» (ar)
  • L'autoestima o estima de si és el sentiment subjectiu del propi jo que acompanya la valoració global que una persona fa d'ella mateixa. La Major part de les persones sanes s'estimen elles mateixes, és a dir, tenen una autoestima saludable i positiva, i a més creuen tenir una més gran autoestima de la mitjana. Una autoestima deficient és indesitjable, però també ho és una autoestima massa elevada, que pot induir al narcissisme, abús de poder, violència, tirania, etc. (ca)
  • Sebevědomí je sociálně psychologický pojem, skládající se ze dvou slov, které vyjadřují jeho význam, a to vědomí si vlastní ceny. Definice sebevědomí, by mohla znít: „Sebevědomí je vědomí vlastní ceny …přesvědčení, že člověk jedná správně, vhodně a účinným způsobem.… stav mysli nebo pocit, který se vyznačuje nepřítomností nejistoty, ostychu nebo rozpaků a je provázený klidnou vírou v sebe a své schopnosti, beze stop podceňování nebo nadutosti“. (cs)
  • Η αυτοεκτίμηση είναι μια ελκυστική ψυχολογική έννοια επειδή είναι ικανή να αποτελέσει παράγοντα πρόβλεψης για συγκεκριμένα αποτελέσματα, όπως για παράδειγμα η ακαδημαϊκή σταδιοδρομία, η ευτυχία, η ικανοποίηση στον γάμο και τις διαπροσωπικές σχέσεις, ακόμα και την εγκληματική συμπεριφορά. Η αυτοεκτίμηση μπορεί να απευθύνεται σε ένα συγκεκριμένο χαρακτηριστικό (για παράδειγμα, "Πιστεύω ότι είμαι καλός συγγραφέας και νιώθω χαρούμενος για αυτό") ή καθολικά (για παράδειγμα, "πιστεύω ότι είμαι κακός άνθρωπος και αισθάνομαι άσχημα για τον εαυτό μου συνολικά"). Οι ψυχολόγοι συνήθως θεωρούν την αυτοεκτίμηση ως ένα διαρκές χαρακτηριστικό της προσωπικότητας, αν και είναι φυσιολογικό να υπάρχουν βραχυπρόθεσμες διακυμάνσεις. Τα συνώνυμα ή σχεδόν συνώνυμα της αυτοεκτίμησης περιλαμβάνουν πολλές έννοιες: (el)
  • La vortoj memfido, memestimo aŭ malpli ofte memvaloro en la lingvaĵo de psikologio estas la impreso aŭ prijuĝo, kiun persono havas pri si mem, kiom forte ĝi fidas pri si mem, estimas siajn proprajn fortojn, respektive kiom valora persono taksas sin mem. Tiu juĝo povas fokusi la karakteron aŭ la kapablojn de la individuo, la memorojn pri la ĝisnuna vivodaŭro aŭ la senton pri la nuntempa "".. Eksteraj faktoroj povas plifortigi aŭ malplifortigi la memfidon, se la ĉirkaŭo konsekvence kaj kredinde laŭde aŭ mallaŭde reagas al la individuo. (eo)
  • Unter Selbstwert (auch: Selbstwertgefühl, Selbstwertschätzung, Selbstachtung) versteht man in der Psychologie die Bewertung, die man an sich selbst vorgenommen hat. Die Begriffe werden wenig trennscharf verwendet, wobei Selbstvertrauen (Selbstsicherheit) sich auf die Kompetenzüberzeugungen (Fähigkeiten des Individuums) bezieht und als Teilkomponente des Selbstwertes verstanden werden kann, der sich darüber hinaus auch auf Eigenschaften beziehen kann, die nichts mit Kompetenzen zu tun haben. Der Selbstwert könnte sich beispielsweise auf Persönlichkeit und die Erinnerungen an die Vergangenheit und das Ich-Empfinden oder auf das Selbstempfinden beziehen. Auf das Selbstvertrauen wird in der Verhaltenstherapie vor allem unter dem Begriff Selbstwirksamkeitserwartung Bezug genommen. (de)
  • La autoestima es un conjunto de percepciones, pensamientos, evaluaciones, sentimientos y tendencias de comportamientos dirigidos hacia uno mismo, hacia nuestra manera de ser, y hacia los rasgos de nuestro cuerpo y nuestro carácter. En resumen: es la evaluación perceptiva de nosotros mismos.​ En su jerarquía de las necesidades humanas, se describe como la necesidad de aprecio, que se divide en dos aspectos, el que se tiene uno mismo (amor propio, confianza, aprecio, suficiencia, etc), y el respeto y estimación que se recibe de otras personas (reconocimiento, aceptación, etc.).​ La expresión de aprecio más sana según Maslow es la que se manifiesta "en el respeto que le merecemos a otros, más que el renombre, la celebridad y la adulación ".​ (es)
  • Harga diri adalah pandangan keseluruhan dari individu tentang dirinya sendiri. Individu melakukan penilaian terhadap hal-hal yang berkaitan dengan dirinya. Harga diri juga mencakup bagaimana individu memandang dirinya sebagai pribadi yang cakap, berharga, serta berhasil. Penghargaan diri juga kadang dinamakan martabat diri atau gambaran diri. Misalnya, anak dengan penghargaan diri yang tinggi mungkin tidak hanya memandang dirinya sebagai seseorang, tetapi juga sebagai seseorang yang baik. (in)
  • Self-esteem is confidence in one's own worth or abilities. Self-esteem encompasses beliefs about oneself (for example, "I am loved", "I am worthy") as well as emotional states, such as triumph, despair, pride, and shame. Smith and Mackie (2007) defined it by saying "The self-concept is what we think about the self; self-esteem, is the positive or negative evaluations of the self, as in how we feel about it." (en)
  • Eigenwaarde (ook zelfwaarde), zelfrespect of eigendunk is een term uit de psychologie. Het is het beeld dat een mens op emotioneel niveau van zichzelf heeft. Deze mening over de eigen persoon kan reëel zijn, en overeenkomen met de mening van anderen, en kan ook te positief of negatief zijn. Een te hoge eigenwaarde kan ertoe leiden dat iemand in situaties terechtkomt die hij eigenlijk niet aankan. Een te lage eigenwaarde kan het functioneren en de ontplooiing belemmeren. In beide gevallen kan zich een psychische aandoening vormen. (nl)
  • Poczucie własnej wartości – stan psychiczny powstały na skutek elementarnej, uogólnionej oceny dokonanej na własny temat. Samoocena to uogólniona postawa w stosunku do samego siebie, która wpływa na nastrój oraz wywiera silny wpływ na pewien zakres zachowań osobistych i społecznych. Podstawą samooceny jest samowiedza, czyli zespół sądów i opinii, które jednostka odnosi do własnej osoby. Te sądy i opinie dotyczą właściwości fizycznych, psychicznych i społecznych. Psycholodzy wyróżniają dwa rodzaje postaw związanych z samooceną ogólną: i samoodtrącenie. (pl)
  • Autoestima é a avaliação subjetiva que um índividuo faz de si mesmo como sendo intrinsecamente positiva ou negativa em algum grau. A autoestima envolve tanto crenças autossignificantes (por exemplo: "eu sou competente/incompetente", "eu sou querido/odiado") como emoções autossignificantes associadas (por exemplo: triunfo/desespero, orgulho/vergonha). Também encontra expressão no comportamento (por exemplo: assertividade/temeridade, confiança/cautela). (pt)
  • Самоуваже́ние (также чувство собственного достоинства) — в социологии и психологии отражает субъективную эмоциональную оценку собственной значимости, а также отношение индивида к себе как к личности. Включает в себя как мнение о себе (например, «я компетентен/некомпетентен», «я популярен/непопулярен»), так и связанные с этим эмоции (например, радость/отчаяние, гордость/стыд). Оно также отражается на поведении (например, /уступчивость, уверенность/). (ru)
  • Självkänsla eller självuppfattning är den självkännedom som handlar om uppfattningen man har om sig själv och den man är. En svag självkänsla kan både vara att under- och överskatta sin person eller kapacitet, och behöver hållas isär från begreppet självförtroende som har med prestationer att göra. God självkänsla är att veta vad man faktiskt går för. Det ska också hållas isär från, som handlar om att acceptera och tycka om sig själv. (sv)
rdfs:label
  • تقدير الذات (ar)
  • Autoestima (ca)
  • Sebevědomí (sociální psychologie) (cs)
  • Selbstwert (de)
  • Αυτοεκτίμηση (el)
  • Memfido (eo)
  • Autoestima (es)
  • Autoestimu (eu)
  • Harga diri (in)
  • Autostima (it)
  • Estime de soi (fr)
  • 自尊心 (ja)
  • 자아존중감 (ko)
  • Eigenwaarde (psychologie) (nl)
  • Self-esteem (en)
  • Poczucie własnej wartości (pl)
  • Самоуважение (ru)
  • Autoestima (pt)
  • Självkänsla (sv)
  • Самоповага (uk)
  • 自尊 (zh)
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:nonFictionSubject of
is dbo:symptom of
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:subject of
is gold:hypernym of
is rdfs:seeAlso of
is owl:differentFrom of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License