An Entity of Type: software, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

Radiocarbon dating (also referred to as carbon dating or carbon-14 dating) is a method for determining the age of an object containing organic material by using the properties of radiocarbon, a radioactive isotope of carbon.

Property Value
dbo:abstract
  • La datació basada en el radiocarboni és un mètode de datació absoluta de mostres orgàniques basada en la determinació d'un isòtop radioactiu del carboni, el carboni 14. Aquesta tècnica va ser descoberta i desenvolupada per Willard Frank Libby i els seus col·laboradors en l'any 1949 i va ser el motiu que se li concedís el premi Nobel de química el 1960. (ca)
  • التأريخ باستخدام الكربون المشع هو التأريخ عن طريق تقنية الإشعاع بحيث يستخدم اضمحلال الكربون-14 (14C) لتقدير عمر المواد العضوية، مثل الخشب والجلود، وتصل إلى نحو 58,000 إلى 62,000 سنة ماضية. التأريخ عن طريق الكربون اكتشف عبر ويلارد ليبي في عام 1949، والذي حصل على جائزة نوبل في الكيمياء. منذ إدخال التأريخ عن طريق الكربون، استخدمت هذه الطريقة مرات عديدة، بما في ذلك عينات من مخطوطات البحر الميت وكفن تورينو، وكذلك مع القطع الأثرية المصرية للحصول على التسلسل الزمني للأسرات الفرعونية في مصر وكذلك مع الأوتزي(رجل الثلج). يحتوي الغلاف الجوي للأرض نظائر مختلفة من الكربون، تقريبا بنسب ثابتة. وتشمل هذه النظائر: النظير المستقر الرئيسي 12C والنظير غير المستقر 14C. من خلال عملية التمثيل الضوئي، النباتات تمتص كلا نظائر ثاني أكسيد الكربون في الغلاف الجوي. وعندما يموت الكائن الحي، فإنه يحتوي على نسبة قياسية بين 14C و12C ولكن 14C يضمحل مع عدم وجود إمكانية التجديد، وبالتالي تختل النسبة بين 14C و12C بمقدار ثابت ومعروف. والوقت المستغرق للاضمحلال لنصف الكمية يسمى عمر النصف. وقياس النسبة المتبقية من النظير الكربوني في المواد العضوية يعطي تقديرا لعمرها (العمر الكربوني). ومع ذلك، فهناك تقلبات صغيرة في نسبة 14C إلى 12C في الغلاف الجوي، والتقلبات هذه سجلت في الطبيعة ويمكن ملاحظتها في حلقات بعض جذوع الأشجار وأحجار الكهوف. هذه السجلات تتيح للباحثين تعديل أو «معايرة» التأريخ الكربوني، لإعطاء تقدير أكثر دقة للعينة. وأحد الاستخدامات الأكثر شيوعا من الكربون المشع هو تقدير عمر البقايا العضوية من المواقع الأثرية. (ar)
  • Radiokarbonová metoda datování (též uhlíková nebo radiouhlíková metoda) je chemicko-fyzikální metoda určená pro zjištění stáří biologického materiálu. Je založena na výpočtu stáří z poklesu počtu atomů radioaktivního izotopu uhlíku 14C v původně živých objektech. Radiokarbonová metoda byla objevena roku 1940 a používá se především v archeologii, ale taky ve vědách etnobotanických. (cs)
  • Die Radiokarbonmethode, auch Radiokohlenstoffdatierung, 14C, C14-Datierung oder Radiokarbondatierung bzw. Radiocarbondatierung, ist ein Verfahren zur radiometrischen Datierung kohlenstoffhaltiger, insbesondere organischer Materialien. Der zeitliche Anwendungsbereich liegt etwa zwischen vor 300 und etwa 60.000 Jahren. Das Verfahren beruht darauf, dass in abgestorbenen Organismen der Anteil an gebundenen radioaktiven 14C-Atomen gemäß dem Zerfallsgesetz abnimmt. Lebende Organismen sind von diesem Effekt nicht betroffen, da sie ständig neuen Kohlenstoff aus der Umwelt aufnehmen, der wieder den normalen Anteil an 14C-Atomen einbringt. Dieser „normale Anteil“ ist trotz des ständigen Zerfalls nahezu konstant, da 14C ständig in der oberen Atmosphäre neu gebildet wird. Entwickelt wurde die Radiokarbondatierung 1946 von Willard Frank Libby, der für diese Leistung 1960 mit dem Nobelpreis für Chemie ausgezeichnet wurde.Die Radiokarbondatierung wird in der archäologischen Altersbestimmung, Archäobotanik und Quartärforschung angewandt. Die Beschränkung der Obergrenze im zeitlichen Anwendungsbereich folgt aus Messungenauigkeiten ab der zehnfachen Halbwertszeit und äußeren Faktoren, die auf das zu untersuchende Material Einfluss genommen haben. (de)
  • Η ραδιοχρονολόγηση είναι ραδιομετρική μέθοδος χρονολόγησης με τη χρήση του ραδιενεργού άνθρακα-14. (el)
  • La radiokarbona datado estas radiometra aĝdifina metodo, kiu uzas la naturan izotopon karbono 14 por difini aĝon de la karbon-entenaj materialoj je ĉirkaŭ 60 000 jaroj reen. En la arĥeologio, oni trovas tion absoluta aĝdifino. La teĥnikon ellaboris profesoro de la Ĉikaga Universitato, kaj liaj kunlaborantoj en 1949. Libby ricevis pro la radiokarbona metodo Nobel-premion pri kemio en 1960. (eo)
  • Karbono-14 bidezko datazioa isotopo horren erradiazio naturalaren neurketaz baliatzen den datatzeko modu bat da, oso ohikoa duela 60.000 arteko karbonozko materialentzat (aztarnategi arkeologikoetan topatzen direnak). Landareek atmosferako karbono dioxidoa (CO2) fotosintesiaren bidez materia organikoa bihurtzen duenean, karbono-14aren kantitate txiki bat ere hartzen du, isotopo honek atmosferan duen maila bertsuan (badago alde txiki bat, baina laborategiko analisiei esker konpontzen ahal da). Animalia belarjaleek karbono-14a barneratzen dute landareak jatean, eta animalia haragijaleek animalia belajaleak jatean. Landarea edo animalia hiltzean, karbono-14ren kantitatea gutxitzen hasten da erritmo finkoan, isotopo horren desintegrazio erradioaktiboa dela eta. Lagin batean geratzen den karbono-14ren kantitatea eta atmosferatik hartuta egon beharko lukeena alderatzean ezagutu daiteke laginaren adina. Erradikarbonoaren bidezko datazio teknika hau Willard Libbyk garatu zuen 1949an Chicagoko unibertsitatean. Hori zela eta 1960an kimikako Nobel Saria jaso zuen. (eu)
  • La datación por radiocarbono es un método de datación radiométrica que utiliza el isótopo radioactivo carbono-14 (14C) para determinar la edad de materiales que contienen carbono hasta unos 50 000 años.​ El 14C tiene una vida media de 5730 años,​​ (que es muy corta en comparación con otros isótopos usados en datación radiométrica) y se descompone en nitrógeno. ​ En otros métodos de datación, los pesados isótopos parentales se produjeron por nucleosíntesis en supernovas, lo que significa que cualquier isótopo parental con una vida media corta ya debería estar extinto. El 14C, sin embargo, se crea continuamente a través de las colisiones de los neutrones generados por los rayos cósmicos con el nitrógeno en la atmósfera superior y, por lo tanto, permanece en un nivel casi constante en la Tierra. El 14C termina como un componente traza en el dióxido de carbono atmosférico (CO2). Una forma de vida basada en el carbono incorpora carbono continuamente durante toda su vida. Las plantas lo adquieren mediante la fotosíntesis, y los animales, mediante el consumo de plantas y de otros animales. Cuando un organismo muere, deja de absorber nuevo 14C y el isótopo existente decae según su vida media característica. La proporción de 14C que queda cuando se examinan los restos del organismo proporciona una indicación del tiempo transcurrido desde su muerte. Esto hace que el 14C sea un método ideal para datar la edad de los huesos o los restos de un organismo. El límite de datación por 14C se encuentra entre 58 000 años y 62 000 años.​ La tasa de creación de 14C parece ser aproximadamente constante, ya que los controles cruzados de la datación por 14C con otros métodos de datación muestran que da resultados consistentes. Sin embargo, las erupciones locales de volcanes u otros eventos que emiten grandes cantidades de dióxido de carbono pueden reducir las concentraciones locales de 14C y dar fechas inexactas. Las emisiones de dióxido de carbono a la biosfera como consecuencia de la industrialización también han reducido la proporción de 14C en un pequeño porcentaje; y a la inversa, la cantidad de 14C se incrementó mediante las pruebas en superficie de bombas nucleares que se realizaron a principios de los años 1960. Además, un aumento del viento solar o del campo magnético de la Tierra por encima del valor actual deprimiría la cantidad de 14C creado en la atmósfera. En arqueología es considerada una técnica de datación absoluta. En 1946, el químico estadounidense Willard Libby​ dio a conocer los mecanismos de formación del isótopo 14C a través de reacciones nucleares en la atmósfera. Más tarde, en 1949, cuando ocupaba su cargo como profesor en la universidad de Chicago, desarrolló el método conocido como método de datación radiocarbónica. En 1960, Libby fue galardonado con el Premio Nobel de Química por su método de datación mediante 14C. (es)
  • Modh dátaithe ábhar orgánach atá suas le 80,000 bliain d'aois, a d'fhorbair Willard Libby i 1948-1949. Ionsúnn ainmhithe is plandaí beo carbón, cuid de an t-iseatóp radaighníomhach C-14. Nuair a fhaigheann an t-orgánach bás ní thógann sé tuilleadh carbóin isteach, agus de réir mar a mheathann an C-14 ann, laghdaíonn a chodán den charbón iomlán ann. Bíonn an codán seo intomhaiste i sampla an-bheag, fiú, agus díreach i gcomhréir leis an bhfad ama ó bhás an orgánaigh. An-tábhachtach i ndátú seandálaíoch. Tá sé feidhmiúil go 40,000-50,000 bliain ó shin. (ga)
  • Radiocarbon dating (also referred to as carbon dating or carbon-14 dating) is a method for determining the age of an object containing organic material by using the properties of radiocarbon, a radioactive isotope of carbon. The method was developed in the late 1940s at the University of Chicago by Willard Libby. It is based on the fact that radiocarbon (14C) is constantly being created in the Earth's atmosphere by the interaction of cosmic rays with atmospheric nitrogen. The resulting 14C combines with atmospheric oxygen to form radioactive carbon dioxide, which is incorporated into plants by photosynthesis; animals then acquire 14C by eating the plants. When the animal or plant dies, it stops exchanging carbon with its environment, and thereafter the amount of 14C it contains begins to decrease as the 14C undergoes radioactive decay. Measuring the amount of 14C in a sample from a dead plant or animal, such as a piece of wood or a fragment of bone, provides information that can be used to calculate when the animal or plant died. The older a sample is, the less 14C there is to be detected, and because the half-life of 14C (the period of time after which half of a given sample will have decayed) is about 5,730 years, the oldest dates that can be reliably measured by this process date to approximately 50,000 years ago, although special preparation methods occasionally make accurate analysis of older samples possible. Libby received the Nobel Prize in Chemistry for his work in 1960. Research has been ongoing since the 1960s to determine what the proportion of 14C in the atmosphere has been over the past fifty thousand years. The resulting data, in the form of a calibration curve, is now used to convert a given measurement of radiocarbon in a sample into an estimate of the sample's calendar age. Other corrections must be made to account for the proportion of 14C in different types of organisms (fractionation), and the varying levels of 14C throughout the biosphere (reservoir effects). Additional complications come from the burning of fossil fuels such as coal and oil, and from the above-ground nuclear tests done in the 1950s and 1960s. Because the time it takes to convert biological materials to fossil fuels is substantially longer than the time it takes for its 14C to decay below detectable levels, fossil fuels contain almost no 14C. As a result, beginning in the late 19th century, there was a noticeable drop in the proportion of 14C as the carbon dioxide generated from burning fossil fuels began to accumulate in the atmosphere. Conversely, nuclear testing increased the amount of 14C in the atmosphere, which reached a maximum in about 1965 of almost double the amount present in the atmosphere prior to nuclear testing. Measurement of radiocarbon was originally done by beta-counting devices, which counted the amount of beta radiation emitted by decaying 14C atoms in a sample. More recently, accelerator mass spectrometry has become the method of choice; it counts all the 14C atoms in the sample and not just the few that happen to decay during the measurements; it can therefore be used with much smaller samples (as small as individual plant seeds), and gives results much more quickly. The development of radiocarbon dating has had a profound impact on archaeology. In addition to permitting more accurate dating within archaeological sites than previous methods, it allows comparison of dates of events across great distances. Histories of archaeology often refer to its impact as the "radiocarbon revolution". Radiocarbon dating has allowed key transitions in prehistory to be dated, such as the end of the last ice age, and the beginning of the Neolithic and Bronze Age in different regions. (en)
  • La datation par le carbone 14, dite également datation par le radiocarbone ou datation par comptage du carbone 14 résiduel, est une méthode de datation radiométrique fondée sur la mesure de l'activité radiologique du carbone 14 (14C) contenu dans la matière organique dont on souhaite connaître l'âge absolu, c'est-à-dire le temps écoulé depuis la mort de l'organisme (animal ou végétal) qui le constitue. Le domaine d'utilisation de cette méthode correspond à des âges absolus de quelques centaines d'années jusqu'à, et au plus, 50 000 ans. L'application de cette méthode à des événements anciens, tout particulièrement lorsque leur âge dépasse 6 000 ans (préhistoriques), a permis de les dater beaucoup plus précisément qu'auparavant. Elle a ainsi apporté un progrès significatif en archéologie et en paléontologie. (fr)
  • Penanggalan radiokarbon (disebut pula penanggalan karbon atau penanggalan karbon-14) adalah suatu metode penentuan usia suatu objek yang mengandung materi organik dengan memanfaatkan sifat radiokarbon, suatu isotop radioaktif dari karbon. Metode ini dikembangkan pada akhir tahun 1940-an oleh Willard Libby, yang menerima Hadiah Nobel dalam Kimia pada tahun 1960 berkat karyanya ini. Metode ini didasarkan pada fakta bahwa radiokarbon (14C) dihasilkan terus-menerus di atmosfer sebagai hasil interaksi sinar kosmik dengan nitrogen di atmosfer. 14C yang dihasilkan bergabung dengan oksigen di atmosfer untuk membentuk karbon dioksida radioaktif, yang digunakan tumbuhan untuk proses fotosintesis; hewan memakan tumbuhan tersebut dan menerima 14C. Ketika hewan dan tumbuhan tersebut mati, pertukaran karbon antara mereka dengan lingkungan berakhir, dan sejak saat itu, jumlah 14C yang dikandungnya mulai berkurang sedikit demi sedikit ketika 14C mengalami peluruhan radioaktif. Pengukuran jumlah 14C dalam sampel tumbuhan atau hewan mati seperti pada suatu potongan kayu atau potongan tulang menyediakan informasi yang dapat digunakan untuk memperkirakan kapan tumbuhan atau hewan tersebut mati. Semakin tua sampel tersebut, maka semakin sedikit 14C yang dapat dideteksi dari sampel tersebut, dan karena waktu paruh 14C (masa ketika setengah dari sampel yang diberikan telah meluruh) adalah sekitar 5.730 tahun, penanggalan tertua yang dapat terukur melalui metode ini adalah sekitar 50.000 tahun lalu, meskipun metode penyiapan khusus terkadang dapat memberikan analisis akurat bagi sampel yang sudah sangat tua. Sejumlah penelitian telah dilakukan sejak tahun 1960-an untuk menentukan proporsi 14C di atmosfer. Hasilnya, dalam bentuk kurva kalibrasi, saat ini digunakan untuk mengkonversi pengukuran radiokarbon dalam suatu sampel ke dalam perkiraan usia sampel tersebut. Koreksi lainnya harus dibuat dengan mempertimbangkan proporsi 14C dalam jenis organisme yang berbeda (fraksionasi), serta kadar 14C yang bervariasi di biosfer (efek reservoir). Pembakaran bahan bakar fosil seperti arang dan minyak, serta uji nuklir yang dilakukan pada 1950-an dan 1960-an mempersulit perhitungan penanggalan karbon. Karena waktu yang diperlukan untuk mengubah materi biologis menjadi bahan bakar fosil lebih lama dibanding waktu yang diperlukan bagi 14C untuk meluruh pada batas deteksi, bahan bakar fosil hampir sama sekali tidak mengandung 14C, dan karenanya sempat terjadi penurunan proporsi 14C di atmosfer yang berawal pada akhir abad ke-19. Kebalikannya, uji nuklir meningkatkan jumlah 14C di atmosfer, yang mencapai maksimumnya pada sekitar tahun 1965 dengan hampir dua kali dari jumlah 14C yang ada sebelum uji tersebut dimulai. Pengukuran radiokarbon pada mulanya dilakukan dengan alat pencacah-beta, yang menghitung jumlah radiasi beta yang dipancarkan melalui peluruhan atom 14C dalam sampel. Baru-baru ini, menjadi metode pilihan dalam pengukuran radiokarbon; metode ini menghitung seluruh atom 14C dalam sampel dan tidak hanya karbon yang akan meluruh selama pengukuran; karenanya metode ini dapat digunakan dengan sampel yang lebih sedikit (seperti biji tumbuhan), dan lebih cepat memberikan hasil. Pengembangan penanggalan radiokarbon berdampak besar pada bidang arkeologi. Selain memberi penanggalan yang lebih akurat dibandingkan metode sebelumnya, metode ini mampu membandingkan penanggalan dengan jarak yang amat besar. Sejarah arkeologi terkadang merujuk pengaruh ini sebagai "revolusi radiokarbon". Penanggalan radiokarbon memberikan penanggalan bagi sejumlah masa transisi prasejarah penting, seperti akhir zaman es terakhir, dan awal Neolitikum dan Zaman Perunggu di wilayah yang berbeda. Sejak diperkenalkan metode ini telah banyak digunakan sampai saat ini untuk menganalisis banyak objek terkenal, antara lain sampel dari Gulungan Laut Mati, Kain Kafan dari Torino, sejumlah besar artefak dari zaman Mesir kuno untuk memasok informasi bagi kronologi Dinasti Mesir, dan Ötzi, manusia purba yang jasadnya ditemukan terawetkan dalam es. (in)
  • 放射性炭素年代測定(ほうしゃせいたんそねんだいそくてい、英語: radiocarbon dating)は、自然の生物圏内において放射性同位体である炭素14 (14C) の存在比率が1兆個につき1個のレベルと一定であることを基にした年代測定方法である。対象は動植物の遺骸に限られ、無機物及び金属では測定が出来ない。 C14年代測定(シーじゅうよんねんだいそくてい、シーフォーティーンねんだいそくてい)のほか炭素年代測定、炭素14法、C14法とも言う。 (ja)
  • 방사성 탄소 연대 측정법(放射性炭素年代測定法, Radiocarbon dating)은 탄소화합물 중의 탄소의 극히 일부에 포함된 방사성 동위 원소인 탄소-14(14C)의 조성비를 측정하여 그 만들어진 연대를 추정하는 방사능 연대 측정의 한 방법이다. 간단하게 탄소연대측정이라고도 부른다. 탄소연대측정이 가장 많이 사용되는 대상은 유기물이 포함되어 있는 고고학 유물이다. 대기중의 탄소-14 비율은 일정했다고 알려져 있고 식물은 광합성, 동물은 호흡을 통해 대기중에 있는 탄소를 주고 받기 때문에, 살아 있는 동물과 식물이 가지고 있는 탄소-14의 비율은 공기중의 비율과 일치한다. 사후에는 외부와 격리된 상태에서 탄소-14만이 방사성으로 시간에 따라 감소하므로 반감기를 통해 경과시간 추정이 가능해진다. 탄소-14의 반감기는 약 5730년이며, 이를 이용하여 6만년까지의 연대를 측정할 수 있다. 보정(calibration)을 거치지 않은 순 연대에 대해 흔히 1950년을 기준으로 거꾸로 올라가는 BP(Before Present)라는 단위를 쓰며, 보정을 통해 실제의 날짜와 일치시킨다. 1950년을 기준으로 삼는 것은 핵실험에 의해 대기중 탄소-14의 양이 인위적으로 변화한 시점이 1950년이기 때문이다. 보정에 있어서는 일반적으로 매우 오랫동안 살아있는 나무를 이용한다. 나무는 나이테 분석을 통해 그 나이를 정확히 알 수 있기 때문이다. 이 기술은 시카고 대학교의 윌러드 리비와 그의 동료들이 1949년에 발견하였다. 리비는 탄소-14를 이용하면 1분에 단위 그램 당 14개의 14C가 붕괴한다는 결과를 얻었고, 이로 인해 1960년 노벨 화학상을 받게 되었다. (ko)
  • Il metodo del 14C (carbonio-14), o del radiocarbonio, è un metodo di datazione radiometrica basato sulla misura delle abbondanze relative degli isotopi del carbonio. Fu ideato e messo a punto tra il 1945 e il 1955 dal chimico statunitense Willard Frank Libby, che per questa scoperta ottenne il Premio Nobel per la chimica nel 1960. Il metodo del 14C permette di datare materiali di origine organica (ossa, legno, fibre tessili, semi, carboni di legno, …). Si tratta di una datazione assoluta, vale a dire in anni calendariali, ed è utilizzabile per materiali di età non più antica di 50.000 anni salvo casi particolari. Il suo principale utilizzo è nell'ambito dell'archeologia. Questo metodo è usato per datare reperti costituiti da materia organica, quindi contenenti atomi di carbonio. (it)
  • Datowanie radiowęglowe – metoda badania wieku przedmiotów oparta na pomiarze proporcji między izotopem promieniotwórczym węgla 14C a izotopami trwałymi 12C i 13C (datowanie izotopowe). Metoda dostępna w wielu laboratoriach, również w Polsce, opracowana została przez Willarda Libby’ego i jego współpracowników w 1949. Libby otrzymał za tę pracę Nagrodę Nobla w dziedzinie chemii w 1960 roku. (pl)
  • C14-datering of koolstofdatering is een methode van radiometrische datering waarmee de ouderdom van organisch materiaal en ecofacten wordt bepaald met behulp van de isotoop koolstof-14. Koolstof-14 (14C) is een isotoop van koolstof die in onze atmosfeer uit stikstofkernen gevormd wordt. Dit gebeurt door kernreacties ten gevolge van de kosmische straling waaraan de aarde voortdurend blootstaat. De methode is bruikbaar voor materialen tot circa 60.000 jaar oud. De techniek werd in 1949 ontdekt door Willard Frank Libby en zijn collega's van de Universiteit van Chicago. In 1960 ontving Libby hiervoor de Nobelprijs voor de Scheikunde. (nl)
  • C14-metoden (kol-14-metoden, radiokolmetoden eller C14-datering) är en radiometrisk dateringsmetod som utvecklades i slutet av 1940-talet av professor Willard Frank Libby. Libby fick Nobelpriset 1960 för denna upptäckt. Metoden ledde till en revolution inom arkeologin. Den gör det möjligt att datera fornlämningar och fossil innehållande organiskt material, vanligen träkol och ben, på ett sätt som man inte kunnat göra tidigare. Tekniken är tillförlitlig endast för material som varit levande för mindre än omkring 60 000 år sedan. Metoden bygger på att ett antal olika sorters kol finns i allt levande. Växter tar ständigt upp ett nytillskott av kol från luften i form av koldioxid, och det blir sedan del av vävnader hos djur som äter växter eller andra djur. Kolisotopen kol-14 (14C, utläses ”kol fjorton”) genomgår radioaktivt sönderfall med en halveringstid på 5 730 år. Isotopen 12C är däremot stabil. Fördelningen mellan dessa två isotoper i levande materia är vanligen densamma som i atmosfären, men vid samma tidpunkt som en organism slutar ta upp kol (d.v.s. dör) börjar andelen 14C att sjunka. Genom att mäta mängdförhållandet mellan kolisotoperna i ett prov kan man beräkna när organismen i fråga dog. (sv)
  • Datação por radiocarbono é um método de datação radiométrica que usa o radioisótopo de ocorrência natural carbono-14 (14C) para determinar a idade de materiais carbonáceos até cerca de 60 000 anos. Idades por radiocarbono bruto, ou seja, não-calibrado, são geralmente reportadas em anos de radiocarbono "Antes do Presente" (AP), "Presente" sendo definido como 1950 AD. Tais idades brutas podem ser calibradas para gerarem datas de calendário. A técnica de datação por radiocarbono foi desenvolvida por Willard Libby e seus colegas na Universidade de Chicago em 1949. (pt)
  • Радиоуглеро́дное дати́рование — разновидность метода радиоизотопного датирования, применяемая для определения возраста органических останков путём измерения содержания в материале радиоактивного изотопа 14C по отношению к стабильным изотопам углерода. Метод радиоуглеродного датирования предложен Уиллардом Либби в 1946 году, за что ему была присуждена Нобелевская премия по химии 1960 года. Метод основан на том, что живые организмы поглощают вместе с пищей и нерадиоактивный, и радиоактивный углерод, который постоянно вырабатывается в атмосфере из-за воздействия космических лучей на атмосферный азот. После гибели животного или растения обмен углеродом с окружающей средой прекращается, 14C в останках постепенно распадается, и по его остаточной удельной активности можно оценить время гибели организма. Для уточнения возраста необходимо использовать калибровочные кривые. В 2020 году были приняты новые версии калибровочных кривых для Северного полушария (IntCal20), Южного полушария (SHCal20) и морских образцов (Marine20), которые позволяют датировать образцы возрастом до 55 000 лет. (ru)
  • Радіовуглецеве датування, радіовуглецевий метод — метод датування органічних речовин, заснований на визначенні відносного вмісту ізотопу 14С (найчастіше — у вугіллі, деревині, залишках кісток тощо). Застосовується в археології, палеонтології. Метод запропонував Віллард Ліббі 1946 року (Нобелівська премія з хімії, 1960). (uk)
  • 放射性碳定年法,亦作放射性碳测年、14C测年方法、放射性14C定年法等,是一种利用碳的同位素14C的放射性来对含有有機物質的物品进行的方法。 威拉得·利比于1940年代在美国芝加哥大学发现了放射性碳定年法,并因此在1960年获得诺贝尔化学奖。这种方法基于大气中的氮与宇宙線反应不断在大气中产生放射性碳(14C),这些14C与大气中的氧结合形成具有放射性的二氧化碳,又通过植物的光合作用进入生物圈,然后再被动物进食摄入体内,故此所有的生物终其一生都不断地与大自然交换着14C,直至死亡。这个交换在死后会停止,14C的含量就会透过放射衰变逐步减少。通过测量死去动植物样本的14C含量,例如一块木头或者一段骨头,就可以推算出动植物死亡的时间。样本越古老,可检测到的14C含量就越少。因为14C的半衰期(一个样本的一半衰变的时间周期)大约是5730年,所以这种方法可以可靠地测量的最古老的样本大约是五万年左右,不过特殊的制备方法有时可以准确分析更古老的样本。 1960年代以来,科学家一直在研究过去的五万年里大气中的14C比例,研究结果的数据形成了一条校准曲线,可以通过样本中放射性碳的测量值来估计样本的绝对年代。不过,不同类型的生物中14C的含量不同(即同位素分馏),加之环境因素亦会影响生物圈中14C的含量(即碳库效应),因此计算时必须要进行额外的校准。化石燃料(如煤和石油)的燃烧和50、60年代在近地的核试验使事情变得更复杂。因为生物体变成化石燃料所需要的时间远远比其14C含量降低到可检测值以下所需的时间要长,因此化石燃料几乎没有14C,结果就是自19世纪末期开始,大气中的14C比例大幅下降。反过来,核试验大大提高了大气中14C的含量,在1960年代中期达到了最大值,是核试验之前含量的两倍。 放射性碳的测量最早使用β粒子计数器,计算样本中14C原子衰变时放射出的β粒子。而现在人们一般使用加速器质谱法,这个方法能统计样本中全部的14C原子数量,而不是只统计少量在测量时发生衰变的14C,所以这种方法可以应用在更小的样本上(如植物种子),结果出的也更快。放射性碳定年法的发展对考古学有着深远的影响——相较之前的方法,除了可以更准确地给考古遗址断代,还可以比较距离很远的地方的两个事件的发生时间。考古学史上常称之为“放射性碳革命”。地质学上,放射性碳定年法可以确定史前时代大事件的年份(如末次冰期的结束时间)。 (zh)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 26197 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 104235 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1120896690 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • La datació basada en el radiocarboni és un mètode de datació absoluta de mostres orgàniques basada en la determinació d'un isòtop radioactiu del carboni, el carboni 14. Aquesta tècnica va ser descoberta i desenvolupada per Willard Frank Libby i els seus col·laboradors en l'any 1949 i va ser el motiu que se li concedís el premi Nobel de química el 1960. (ca)
  • Radiokarbonová metoda datování (též uhlíková nebo radiouhlíková metoda) je chemicko-fyzikální metoda určená pro zjištění stáří biologického materiálu. Je založena na výpočtu stáří z poklesu počtu atomů radioaktivního izotopu uhlíku 14C v původně živých objektech. Radiokarbonová metoda byla objevena roku 1940 a používá se především v archeologii, ale taky ve vědách etnobotanických. (cs)
  • Η ραδιοχρονολόγηση είναι ραδιομετρική μέθοδος χρονολόγησης με τη χρήση του ραδιενεργού άνθρακα-14. (el)
  • La radiokarbona datado estas radiometra aĝdifina metodo, kiu uzas la naturan izotopon karbono 14 por difini aĝon de la karbon-entenaj materialoj je ĉirkaŭ 60 000 jaroj reen. En la arĥeologio, oni trovas tion absoluta aĝdifino. La teĥnikon ellaboris profesoro de la Ĉikaga Universitato, kaj liaj kunlaborantoj en 1949. Libby ricevis pro la radiokarbona metodo Nobel-premion pri kemio en 1960. (eo)
  • Modh dátaithe ábhar orgánach atá suas le 80,000 bliain d'aois, a d'fhorbair Willard Libby i 1948-1949. Ionsúnn ainmhithe is plandaí beo carbón, cuid de an t-iseatóp radaighníomhach C-14. Nuair a fhaigheann an t-orgánach bás ní thógann sé tuilleadh carbóin isteach, agus de réir mar a mheathann an C-14 ann, laghdaíonn a chodán den charbón iomlán ann. Bíonn an codán seo intomhaiste i sampla an-bheag, fiú, agus díreach i gcomhréir leis an bhfad ama ó bhás an orgánaigh. An-tábhachtach i ndátú seandálaíoch. Tá sé feidhmiúil go 40,000-50,000 bliain ó shin. (ga)
  • 放射性炭素年代測定(ほうしゃせいたんそねんだいそくてい、英語: radiocarbon dating)は、自然の生物圏内において放射性同位体である炭素14 (14C) の存在比率が1兆個につき1個のレベルと一定であることを基にした年代測定方法である。対象は動植物の遺骸に限られ、無機物及び金属では測定が出来ない。 C14年代測定(シーじゅうよんねんだいそくてい、シーフォーティーンねんだいそくてい)のほか炭素年代測定、炭素14法、C14法とも言う。 (ja)
  • Datowanie radiowęglowe – metoda badania wieku przedmiotów oparta na pomiarze proporcji między izotopem promieniotwórczym węgla 14C a izotopami trwałymi 12C i 13C (datowanie izotopowe). Metoda dostępna w wielu laboratoriach, również w Polsce, opracowana została przez Willarda Libby’ego i jego współpracowników w 1949. Libby otrzymał za tę pracę Nagrodę Nobla w dziedzinie chemii w 1960 roku. (pl)
  • Datação por radiocarbono é um método de datação radiométrica que usa o radioisótopo de ocorrência natural carbono-14 (14C) para determinar a idade de materiais carbonáceos até cerca de 60 000 anos. Idades por radiocarbono bruto, ou seja, não-calibrado, são geralmente reportadas em anos de radiocarbono "Antes do Presente" (AP), "Presente" sendo definido como 1950 AD. Tais idades brutas podem ser calibradas para gerarem datas de calendário. A técnica de datação por radiocarbono foi desenvolvida por Willard Libby e seus colegas na Universidade de Chicago em 1949. (pt)
  • Радіовуглецеве датування, радіовуглецевий метод — метод датування органічних речовин, заснований на визначенні відносного вмісту ізотопу 14С (найчастіше — у вугіллі, деревині, залишках кісток тощо). Застосовується в археології, палеонтології. Метод запропонував Віллард Ліббі 1946 року (Нобелівська премія з хімії, 1960). (uk)
  • التأريخ باستخدام الكربون المشع هو التأريخ عن طريق تقنية الإشعاع بحيث يستخدم اضمحلال الكربون-14 (14C) لتقدير عمر المواد العضوية، مثل الخشب والجلود، وتصل إلى نحو 58,000 إلى 62,000 سنة ماضية. التأريخ عن طريق الكربون اكتشف عبر ويلارد ليبي في عام 1949، والذي حصل على جائزة نوبل في الكيمياء. منذ إدخال التأريخ عن طريق الكربون، استخدمت هذه الطريقة مرات عديدة، بما في ذلك عينات من مخطوطات البحر الميت وكفن تورينو، وكذلك مع القطع الأثرية المصرية للحصول على التسلسل الزمني للأسرات الفرعونية في مصر وكذلك مع الأوتزي(رجل الثلج). (ar)
  • Die Radiokarbonmethode, auch Radiokohlenstoffdatierung, 14C, C14-Datierung oder Radiokarbondatierung bzw. Radiocarbondatierung, ist ein Verfahren zur radiometrischen Datierung kohlenstoffhaltiger, insbesondere organischer Materialien. Der zeitliche Anwendungsbereich liegt etwa zwischen vor 300 und etwa 60.000 Jahren. (de)
  • La datación por radiocarbono es un método de datación radiométrica que utiliza el isótopo radioactivo carbono-14 (14C) para determinar la edad de materiales que contienen carbono hasta unos 50 000 años.​ El 14C tiene una vida media de 5730 años,​​ (que es muy corta en comparación con otros isótopos usados en datación radiométrica) y se descompone en nitrógeno. ​ En otros métodos de datación, los pesados isótopos parentales se produjeron por nucleosíntesis en supernovas, lo que significa que cualquier isótopo parental con una vida media corta ya debería estar extinto. El 14C, sin embargo, se crea continuamente a través de las colisiones de los neutrones generados por los rayos cósmicos con el nitrógeno en la atmósfera superior y, por lo tanto, permanece en un nivel casi constante en la Tier (es)
  • Karbono-14 bidezko datazioa isotopo horren erradiazio naturalaren neurketaz baliatzen den datatzeko modu bat da, oso ohikoa duela 60.000 arteko karbonozko materialentzat (aztarnategi arkeologikoetan topatzen direnak). Erradikarbonoaren bidezko datazio teknika hau Willard Libbyk garatu zuen 1949an Chicagoko unibertsitatean. Hori zela eta 1960an kimikako Nobel Saria jaso zuen. (eu)
  • Radiocarbon dating (also referred to as carbon dating or carbon-14 dating) is a method for determining the age of an object containing organic material by using the properties of radiocarbon, a radioactive isotope of carbon. (en)
  • Penanggalan radiokarbon (disebut pula penanggalan karbon atau penanggalan karbon-14) adalah suatu metode penentuan usia suatu objek yang mengandung materi organik dengan memanfaatkan sifat radiokarbon, suatu isotop radioaktif dari karbon. Sejak diperkenalkan metode ini telah banyak digunakan sampai saat ini untuk menganalisis banyak objek terkenal, antara lain sampel dari Gulungan Laut Mati, Kain Kafan dari Torino, sejumlah besar artefak dari zaman Mesir kuno untuk memasok informasi bagi kronologi Dinasti Mesir, dan Ötzi, manusia purba yang jasadnya ditemukan terawetkan dalam es. (in)
  • Il metodo del 14C (carbonio-14), o del radiocarbonio, è un metodo di datazione radiometrica basato sulla misura delle abbondanze relative degli isotopi del carbonio. Fu ideato e messo a punto tra il 1945 e il 1955 dal chimico statunitense Willard Frank Libby, che per questa scoperta ottenne il Premio Nobel per la chimica nel 1960. (it)
  • La datation par le carbone 14, dite également datation par le radiocarbone ou datation par comptage du carbone 14 résiduel, est une méthode de datation radiométrique fondée sur la mesure de l'activité radiologique du carbone 14 (14C) contenu dans la matière organique dont on souhaite connaître l'âge absolu, c'est-à-dire le temps écoulé depuis la mort de l'organisme (animal ou végétal) qui le constitue. (fr)
  • 방사성 탄소 연대 측정법(放射性炭素年代測定法, Radiocarbon dating)은 탄소화합물 중의 탄소의 극히 일부에 포함된 방사성 동위 원소인 탄소-14(14C)의 조성비를 측정하여 그 만들어진 연대를 추정하는 방사능 연대 측정의 한 방법이다. 간단하게 탄소연대측정이라고도 부른다. 탄소연대측정이 가장 많이 사용되는 대상은 유기물이 포함되어 있는 고고학 유물이다. 대기중의 탄소-14 비율은 일정했다고 알려져 있고 식물은 광합성, 동물은 호흡을 통해 대기중에 있는 탄소를 주고 받기 때문에, 살아 있는 동물과 식물이 가지고 있는 탄소-14의 비율은 공기중의 비율과 일치한다. 사후에는 외부와 격리된 상태에서 탄소-14만이 방사성으로 시간에 따라 감소하므로 반감기를 통해 경과시간 추정이 가능해진다. 이 기술은 시카고 대학교의 윌러드 리비와 그의 동료들이 1949년에 발견하였다. 리비는 탄소-14를 이용하면 1분에 단위 그램 당 14개의 14C가 붕괴한다는 결과를 얻었고, 이로 인해 1960년 노벨 화학상을 받게 되었다. (ko)
  • C14-datering of koolstofdatering is een methode van radiometrische datering waarmee de ouderdom van organisch materiaal en ecofacten wordt bepaald met behulp van de isotoop koolstof-14. Koolstof-14 (14C) is een isotoop van koolstof die in onze atmosfeer uit stikstofkernen gevormd wordt. Dit gebeurt door kernreacties ten gevolge van de kosmische straling waaraan de aarde voortdurend blootstaat. (nl)
  • Радиоуглеро́дное дати́рование — разновидность метода радиоизотопного датирования, применяемая для определения возраста органических останков путём измерения содержания в материале радиоактивного изотопа 14C по отношению к стабильным изотопам углерода. Метод радиоуглеродного датирования предложен Уиллардом Либби в 1946 году, за что ему была присуждена Нобелевская премия по химии 1960 года. Метод основан на том, что живые организмы поглощают вместе с пищей и нерадиоактивный, и радиоактивный углерод, который постоянно вырабатывается в атмосфере из-за воздействия космических лучей на атмосферный азот. После гибели животного или растения обмен углеродом с окружающей средой прекращается, 14C в останках постепенно распадается, и по его остаточной удельной активности можно оценить время гибели орг (ru)
  • C14-metoden (kol-14-metoden, radiokolmetoden eller C14-datering) är en radiometrisk dateringsmetod som utvecklades i slutet av 1940-talet av professor Willard Frank Libby. Libby fick Nobelpriset 1960 för denna upptäckt. Metoden ledde till en revolution inom arkeologin. Den gör det möjligt att datera fornlämningar och fossil innehållande organiskt material, vanligen träkol och ben, på ett sätt som man inte kunnat göra tidigare. Tekniken är tillförlitlig endast för material som varit levande för mindre än omkring 60 000 år sedan. (sv)
  • 放射性碳定年法,亦作放射性碳测年、14C测年方法、放射性14C定年法等,是一种利用碳的同位素14C的放射性来对含有有機物質的物品进行的方法。 威拉得·利比于1940年代在美国芝加哥大学发现了放射性碳定年法,并因此在1960年获得诺贝尔化学奖。这种方法基于大气中的氮与宇宙線反应不断在大气中产生放射性碳(14C),这些14C与大气中的氧结合形成具有放射性的二氧化碳,又通过植物的光合作用进入生物圈,然后再被动物进食摄入体内,故此所有的生物终其一生都不断地与大自然交换着14C,直至死亡。这个交换在死后会停止,14C的含量就会透过放射衰变逐步减少。通过测量死去动植物样本的14C含量,例如一块木头或者一段骨头,就可以推算出动植物死亡的时间。样本越古老,可检测到的14C含量就越少。因为14C的半衰期(一个样本的一半衰变的时间周期)大约是5730年,所以这种方法可以可靠地测量的最古老的样本大约是五万年左右,不过特殊的制备方法有时可以准确分析更古老的样本。 (zh)
rdfs:label
  • Radiocarbon dating (en)
  • تأريخ بالكربون المشع (ar)
  • Datació basada en el carboni 14 (ca)
  • Radiokarbonová metoda datování (cs)
  • Radiokarbonmethode (de)
  • Ραδιοχρονολόγηση άνθρακα-14 (el)
  • Radiokarbona datado (eo)
  • Datación por radiocarbono (es)
  • Karbono-14 bidezko datazioa (eu)
  • Dátú radacharbóin (ga)
  • Penanggalan radiokarbon (in)
  • Datation par le carbone 14 (fr)
  • Metodo del carbonio-14 (it)
  • 방사성 탄소 연대 측정 (ko)
  • C14-datering (nl)
  • 放射性炭素年代測定 (ja)
  • Datowanie radiowęglowe (pl)
  • Datação por radiocarbono (pt)
  • Радиоуглеродное датирование (ru)
  • Радіовуглецеве датування (uk)
  • Kol-14-metoden (sv)
  • 放射性碳定年法 (zh)
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:academicDiscipline of
is dbo:knownFor of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:discipline of
is dbp:knownFor of
is dbp:subDiscipline of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License