About: Physiognomy

An Entity of Type: organisation, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

Physiognomy (from the Greek φύσις, 'physis', meaning "nature", and 'gnomon', meaning "judge" or "interpreter") is the practice of assessing a person's character or personality from their outer appearance—especially the face. The term can also refer to the general appearance of a person, object, or terrain without reference to its implied characteristics—as in the physiognomy of an individual plant (see plant life-form) or of a plant community (see vegetation). Physiognomy is sometimes referred to as 'anthroposcopy', a term originating in the 19th century.

Property Value
dbo:abstract
  • Fyziognomie nebo fyziognomika je nevědecká nauka, podle níž lze podle vzhledu, zvláště obličeje člověka rozpoznat jeho a vlohy. Úzce souvisí s frenologií, která zkoumá tvar mozkové části lebky. Fyziognomie existovala již od starověku, zvláště v Řecku, v 18. století ji značně popularizoval švýcarský básník Johann Kaspar Lavater. Ve 20. století byla vesměs uznána jako pavěda a v moderní psychologii se neuplatňuje. (cs)
  • La fisiognomia és la paraciència que estudia la fisonomia humana en funció de les emocions i els sentiments. Estudia les transformacions que en l'aparença fisonòmica produeixen els sentiments i emocions, més concretament, estudia el gest com a eina de comunicació no verbal. Aquest estudi s'empra per a les arts escèniques i plàstiques: * En l'art escènic per què delimita l'aparença física d'un personatge. Estudia el conjunt de gestos i la dinàmica dels moviments damunt l'escenari en funció de les característiques psicològiques de cada personatge. La importància de la fisiognomia és més gran, òbviament, al teatre de la mímica. * A les arts plàstiques ha estat la qüestió més important des de l'aparició de la individualització dels personatges al període hel·lenístic, en la nostra cultura occidental. La superació d'un model iconogràfic estàndard — el kouros i la koré —, es produeix amb l'aparició del pathos a l'escultura hel·lenística grega. (ca)
  • علم الفراسة (Physiognomy) هي عبارة عن نظرية نفسية تستخدم لوصف شخصية الإنسان وعرفت بواسطة معلم القرن العشرين البلجيكي بول بوتس. توافق الفراسة في شكلها الأساسي تعريف العلوم الزائفة، وهذه النظرية تعتبر قائمة على علم الفراسة وتتضمن بعض المبادئ الخاصة بعلم دراسة الرموز وعلم الجرافولوجي. لا يوجد أي دليل واضح على أن مهارات الفراسة حقيقة ويمكن اكتسابها، ذلك بالرغم من إشارة بعض الدراسات الحديثة أن تعابير وجه الإنسان «تحتوي على نواة الحقيقة» يمكن من خلالها إظهار شخصية الإنسان. (ar)
  • Als Physiognomie (von griechisch φύσις phýsis = Natur, γνώμη gnomē = Wissen) wird die äußere Erscheinung von Lebewesen bezeichnet, insbesondere die des Menschen und hier speziell die für einen Menschen charakteristischen Gesichts­züge. Teilweise versteht man darunter auch seine ganze Statur, etwa als Konstitutionstyp. (de)
  • Fiziognomiko (de la greka φύσις “physis”, naturo, kaj γνώμη, “gnome”, juĝi aŭ interpreto) alternative nomita ankaŭ vizaĝlegado, estas pseŭdoscienco bazita sur la ideo ke per la studo de la ekstera aspekto de persono, ĉefe de ties vizaĝo, oni povas ekkoni la karakteron aŭ personecon de tiu, aŭ eĉ diveni ties estontecon (en kies okzazo estas preferinde uzi la nomon metoposkopio, nome arto koni la estontecon de la personoj pere de la fruntaj faltoj). Simila vorto estas fizionomio, kies signifo (tute aparta) estas “tuto de la vizaĝaj trajtoj kun ilia esprimo”, karakteriza ekstera aspekto de vivuloj aŭ pli ĝenerale, “karakteriza aspekto de iu afero”. En geobotaniko la termino fiziognomiko estas uzata por refereci al la vida aspekto kiun are montras difinita vegetala formaĵo. (eo)
  • Fisiognomia (grek. φύσις ”, natura, eta γνώμη, “gnome”, epaitu edo interpretatu) aurpegiaren portaera ere deitua, sasizientzia bat da, norbaiten aurpegiaren ikerketa eginez gero, haren izaera edota etorkizuna asma daitekeela baieztatzen duelarik. (Bigarrenaren kasuan, metoeskopia erabiltzea egokiagoa da, jendearen etorkizuna ezagutzeko jarduera da, kopetako marren bidez) Gazteleraz diziplina honen izenak fisionomia edo fisonomia hitzari jatorria eman dio eta haren esanahia “pertsonan baten aurpegiaren itxura da” edo orokortuz “ gauzen irudia”. fisiognomia hitza landare multzo batek osatzen duen taldeari deitzen zaio: beste hizkuntzetan ere horrela delarik. Bi gradu daude fisionomiaren azalpenetan: * Aurreikuspen absolutua duen fisionomia, zeinak baieztatzen duen, %100-eko korrelazioa dagoela ezaugarri fisikoen (aurpegikoak bereziki) eta izaera ezaugarrien artean, jarrera hau gezurtatua izan da. * Korrelazio zientifikoa duen fisiognomia, zeinak baieztatzen duen era bateko adostasun estadistikoa dagoela, ezaugarri fisikoen eta izaerazkoen artean. Honako hau posible da, pertsonen ezaugarri fisikoak eragiten dituzten, aurretiazko izaera ezaugarriengatik, hortaz azpiko jatorri genetikoa korrelazioa horren erantzule izango litzateke. Fisionomia mota hau, izaeraren determinismo biologikoan oinarritzen da. Fisionomia hau ere, zenbait aldiz gezurtatua izan bada ere, beste behin agertu da beste aldaera edo bariante modernoetan pertsonologia edo morfopsikologia bezalakoetan, funts enpirikorik gabe. (eu)
  • La fisiognómica o fisiognomía (del gr. φύσις physis, ‘naturaleza’, y γνώμη gnome, ‘juzgar’ o ‘interpretar’) llamada alternativamente portación de rostro, es una pseudociencia basada en la idea de que por el estudio de la apariencia externa de una persona (sobre todo su cara) puede conocerse el carácter o personalidad de ésta, o incluso adivinarse su futuro (en cuyo caso es preferible usar la denominación metoposcopia, arte de conocer el futuro de la gente mediante las rayas de la frente). Una variante de la metoposcopia es la , arte de adivinar el carácter (e, incluso, el futuro) mediante la posición y tamaño de los lunares en la cara y en el resto del cuerpo. En el idioma español, el nombre de la disciplina ha dado origen a la palabra fisionomía o fisonomía, cuyo significado es ‘aspecto particular del rostro de una persona’, o, generalizando, ‘apariencia de las cosas’. En geobotánica, el término fisiognomía se usa para referirse al aspecto visual que en conjunto ofrece una determinada formación vegetal; este mismo uso se aplica también a los términos equivalentes en otros idiomas. Existen dos grados en las pretensiones explicativas de la fisiognomía: * Una fisiognomía cuya predicción se pretende absoluta, en la que se afirma que existe un 100 % de correlación entre características físicas (particularmente faciales) y rasgos del carácter; esta postura ha sido refutada. * Una fisiognomía de correlación científica, según la cual hay una relativa correlación estadística entre rasgos físicos (particularmente faciales) y rasgos de carácter, debido a las preferencias físicas de la persona causadas por los correspondientes rasgos de carácter, de manera que la misma causa genética subyacente sería la responsable de tal correlación. Este tipo de fisionomía se basa en el determinismo biológico del carácter. Aunque este tipo de fisiognomía también ha sido generalmente refutado, la idea ha vuelto a aparecer en variantes modernas, como la personología y la morfopsicología, sin fundamentación empírica. La personología, otra pseudociencia, intenta explicar cierta asociación de los rasgos físicos con valores y hábitos culturales o subculturales. Es un hecho que la mayoría de los históricos líderes comunistas tienen ojos rasgados, pero esto se debe al hecho de que dicho rasgo incidentalmente ocupa en gran parte el mismo espacio geográfico que las manifestaciones de regímenes comunistas existentes (Eurasia Oriental) y no implica que los ojos rasgados sean la causa de ideologías comunistas. (es)
  • Physiognomy (from the Greek φύσις, 'physis', meaning "nature", and 'gnomon', meaning "judge" or "interpreter") is the practice of assessing a person's character or personality from their outer appearance—especially the face. The term can also refer to the general appearance of a person, object, or terrain without reference to its implied characteristics—as in the physiognomy of an individual plant (see plant life-form) or of a plant community (see vegetation). Physiognomy as a practice meets the contemporary definition of pseudoscience and it is so regarded among academic circles because of its unsupported claims, despite this, popular belief in the practice of physiognomy is still widespread. The practice was well-accepted by ancient Greek philosophers, but fell into disrepute in the Middle Ages while practised by vagabonds and mountebanks. It revived and was popularised by Johann Kaspar Lavater, before falling from favor in the late 19th century. Physiognomy in the 19th century is particularly noted as a basis for scientific racism. Physiognomy is sometimes referred to as 'anthroposcopy', a term originating in the 19th century. (en)
  • Fisiognomi atau sering disebut juga wajah atau seseorang lewat wajah. Dalam ilmu fisiognomi wajah dipakai sebagai pedoman dalam memahami sifat seseorang dikarenakan wajah merupakan organ tubuh yang biasanya tidak tertutup. Selain itu untuk melihat wajah seseorang, kita tidak perlu meminta izin kepada yang bersangkutan. Secara sederhana wajah bisa dilihat dari foto atau berhadapan secara langsung. Penguasaan ilmu fisiognomi akan memberikan manfaat yang besar sekali dan dapat meluaskan cakrawala serta pengetahuan terutama yang berhubungan antar manusia. Seandainya kita kaitkan dengan dunia teknologi modern pada zaman sekarang, masih sangat relevan, misalnya menyangkut hubungan bisnis dan kemitraan, persahabatan, percintaan serta perjodohan. Selain itu, ilmu Fisiognomi juga bersifat sangat praktis dan sederhana dalam praktiknya. Karena tidak membutuhkan alat apapun, bahkan tidak ada kesulitan pada saat menerapkannya. Jadi, setidaknya bisa mendapatkan gambaran secara umum mengenai karakter seseorang pada saat berkomunikasi secara langsung dengan membaca karakter wajah seseorang. (in)
  • La physiognomonie est une méthode pseudo-scientifique fondée sur l'idée que l'observation de l'apparence physique d'une personne, et principalement les traits de son visage, peut donner un aperçu de son caractère ou de sa personnalité. Voici la définition qu'en donne Johann Kaspar Lavater : « La physionomie humaine est pour moi, dans l’acception la plus large du mot, l’extérieur, la surface de l’homme en repos ou en mouvement, soit qu’on l’observe lui-même, soit qu’on n’ait devant les yeux que son image. La physiognomonie est la science, la connaissance du rapport qui lie l’extérieur à l’intérieur, la surface visible à ce qu’elle couvre d’invisible. Dans une acception étroite, on entend par physionomie l’air, les traits du visage, et par physiognomonie la connaissance des traits du visage et de leur signification. » La physiognomonie connut son essor au XIXe siècle, en particulier avec les thèses du criminologue Cesare Lombroso, portées dans son ouvrage (ce qui vaut encore à cette théorie d'être parfois appelée le lombrosianisme). Cette théorie permit notamment l'avènement d'une école positiviste italienne, qui visait à « mettre la science au service de l’ordre social ». Cette théorie a été profondément critiquée par le corps médical, des philosophes, ainsi que par des juristes. Dénuée de méthodologie scientifique, cette pseudoscience est, d'après ces critiques, un élément du mouvement de racisme scientifique qui s'est développé au cours du XIXe siècle, et du nazisme. La découverte de l'ADN et des lois de la génétique (qui fondamentalement rappellent que l'aspect physique est très fortement lié aux gènes) permet de réfuter les postulats de base de cette peudo science. Dans l'Antiquité, la physiognomonie avait déjà ses détracteurs, comme l'atteste une anecdote racontée par Cicéron. Zopyre, un mage thrace qui, selon Aristote, aurait prédit à Socrate une mort violente, « faisait profession de discerner les mœurs des hommes et leur naturel d'après leur corps, leurs yeux, leur visage, leur front ». Or, face à Socrate, il aurait déduit qu'il avait affaire à un homme « stupide et abruti », et aurait même ajouté : porté sur les femmes. Sur ce, Alcibiade aurait éclaté de rire. Le même Zopyre aurait attribué à Socrate une multitude de vices. Socrate se défendit contre les railleurs en disant : « les vices étaient bien là, mais j'en ai triomphé par la raison ». (fr)
  • 관상학(觀相學, physiognomy)은 인간의 외양(특히 얼굴)을 가지고 그 사람의 성격 등을 파악하는 유사과학의 일종으로서, 과거에는 원형과학의 일종으로 볼 수도 있었다. 관상(觀想)의 원어 테오리아에는 관조(觀照), 관찰, 사자(使者) 파견, 제례(祭禮)와 구경이라는 뜻이 있다. 무엇인가를 '보는 것'으로서, 신이나 신상(神像)을 보는 종교적인 것에서 플라톤의 이데아의 미의 관조로 바뀌어 아리스토텔레스에서는 사물의 원리·원인을 본다――즉 안다는 것, 이론적 지식이 된다. 이것은 제작이나 행위와는 달라 그 자체가 목적이므로 상위(上位)에 속한다. 관상생활(학자의 연구생활 같은 것)은 신의 자기사유(自己思惟)와 흡사하여 행복이며 최고선이라고 한다. 2009년 New Scientist에 의하면 관상과 사람의 성격과는 아무런 연관이 없다는 점을 밝히며. 관상학은 유사과학이라는 점을 밝혔다. (ko)
  • Fysionomie, gelaatskunde of fysiognomie (Oudgrieks: φύσις, phusis, natuur en γνώμων, gnōmōn, beoordeler) was een oude leer die stelde dat aan het uiterlijk van een mens zijn persoonlijkheid af te lezen is. Fysionomie hangt nauw samen met de humorenleer en was een serieuze medische wetenschap in de Oudheid en gedurende de Middeleeuwen. Tegenwoordig wordt de fysionomie als pseudowetenschap beschouwd. Fysionomie was bekend bij de oude Grieken, maar naar toenmalige maatstaven was het niet wetenschappelijk. Men interpreteerde losjes en intuïtief. Aristoteles stelde dit in vraag en schreef er enkele keren over, onder andere in zijn Analytica priora. De vraag werd voor hem op basis van welke criteria aan iemands lichaamsbouw gezien kon worden dat hij of zij bepaalde karaktereigenschappen bezat. Als men wil stellen dat iemand zo dapper is als een leeuw omdat hij daar de trekken van heeft, dan volstaat het niet enkel te oordelen dat leeuwen dapper zijn, want ook andere wezens kunnen dapper zijn. Leeuwen hebben ook krachtige, grote ledematen. De combinatie daarvan met dapperheid is als zodanig voorbehouden aan leeuwen. Aristoteles beschouwt de grote ledematen vervolgens als echte tekens van dapperheid. Daaruit volgt dat grote ledematen wijzen op dapperheid bij wezens. Zo zou de fysionomie volgens hem moeten werken. Een belangrijke vertegenwoordiger van de theorie was de Zwitserse predikant Johann Kaspar Lavater (1741-1801), die de fysionomie bekendheid gaf door de publicatie van zijn boek Physiognomische Fragmente zur Beförderung der Menschenkenntnis und Menschenliebe (1775-1778). Een ander was zijn tijdgenoot, de Duitse arts Franz Joseph Gall (1758-1828), die de craniologie als leer verspreidde. Een latere vertegenwoordiger van de theorie was de Italiaanse medicus Cesare Lombroso (1835-1909). (nl)
  • La fisiognomica o fisiognomonica è una disciplina pseudoscientifica che attraverso la fisiognomia o fisiognomonia pretende di dedurre i caratteri psicologici e morali di una persona dal suo aspetto fisico, soprattutto dai lineamenti e dalle espressioni del volto. Il termine deriva dalle parole greche physis (natura) e gnosis (conoscenza). Fin dal XVI secolo questa disciplina godette di una certa considerazione tanto da essere insegnata nelle università. La parola fisiognomica o fisiognomia venne usata fra gli studiosi per distinguerla dal termine fisionomia (o fisonomia) che ha un significato simile ma più generico. Tutto il sapere umano si basa infatti sulla fisio-gnomica derivata dalla fisio-nomia estetica della realtà. Ovverosia dal dedurre, attraverso i sensi e l'osservazione morfo-genetica della natura, la sua intrinseca legge del divenire in atto. La cosiddetta " fisio-gnosia " in cui rientrava pure l'uomo quale cosciente parte della legge naturale. (it)
  • 人相占い(にんそううらない)または人相学、観相学(かんそうがく、英語: Physiognomy)とは顔相、骨相、体相など、人体のつくりから性格や生涯の運勢を割り出す占いまたは学問の一種である。西洋と東洋のそれぞれに伝統がある。現在は人相といえば、ほとんどが顔相のことを指す。 (ja)
  • Fisiognomia ou fisiognomonia teve sua origem na Índia, quando antigos habitantes daquele país estudavam rugas no corpo, as causas e as origens das mesmas. Mais tarde foi levada para a China, onde foi estudada e desenvolvida como diagnóstico e hoje é tida como uma subdivisão da medicina chinesa. Segundo a fisiognomia os traços da face podem auxiliar em um diagnóstico preciso e ainda indicar um tratamento correto em qualquer área médica, estética, nutricional ou psicológica, e a sua técnica consiste em uma avaliação completa do indivíduo. As marcas e traços que surgem no nosso corpo são registos dos nossos hábitos de vida, podendo servir como indicadores de desequilíbrios diversos. (pt)
  • Fizjonomika (od gr. φύσις natura i γνώμων wskazówka, oznaka) – pseudonauka utrzymująca, że wygląd twarzy, jej cech charakterystycznych decyduje u człowieka o jego przynależności do określonej grupy charakterologicznej, a nawet może decydować o powodzeniu w życiu i całym losie. Fizjonomicy przewidują lub rozpoznają właściwości umysłowe i postawy uczuciowe badanego na podstawie twarzy, postury i czynności wykonywanych bezwiednie.Najwięcej wiadomości uzyskują jednak z twarzy. Zależnie od „szkoły” dzielą ją na trzy lub dwie strefy. Według trzystrefowego podziału: 1. * część od czoła do brwi odzwierciedla stan władz umysłowych – rozumu 2. * nos i policzki świadczą o uczuciowości osobnika 3. * usta i broda określają stan sił witalnych. Dwustrefowy podział przedstawia się następująco: 1. * górna połowa głowy to tzw. połówka intelektualna czyli twarz idealistyczna 2. * dolna połowa głowy to połówka zwierzęca czyli twarz realistyczna. Thimoty Mar opracował szczegółową instrukcję dotyczącą odczytywania cech charakteru i usposobienia z rysów twarzy, zawierającą różne symptomatyczne opisy: owalu twarzy, kształtu czoła, zmarszczek, łuków brwiowych, oczu, nosa, ust, zębów, uszu, brody oraz sposobu trzymania głowy, np. głowa zadarta do góry – fałszywa ambicja. Zwłaszcza w drugiej połowie XIX w. i pierwszej XX w. fizjonomika była wykorzystywana w różnych teoriach o charakterze rasistowskim oraz jako argument w eugenice. Okresami rozwijała się nawet osobna koncepcja pod nazwą patonomiki. Głosiła ona, że dopiero choroby i cierpienia, emocje towarzyszące różnym działaniom odciskają na twarzy specyficzne ślady mogące dawać wartościowe wskazówki co do charakteru badanego. W odmianie eugenicznej usiłowano rozpoznawać patologiczne odchylenia psychiczne. U podstaw fizjonomiki leży wiara w przeznaczenie (determinizm losu). Ponieważ „wiedza” fizjonomiczna nie jest weryfikowalna, łatwo może zostać użyta jako sposób czerpania obfitych zysków kosztem osób naiwnych. Dzisiejsza fizjonomika dla zdobycia zwolenników używa współczesnych argumentów, stwarzających pozory racjonalności i zgodności tej teorii ze współczesną nauką. Dla przykładu: za kształt twarzy odpowiada testosteron a jego poziom wpływa na charakter, od którego zależy sukces w życiu. Fakt, że na charakter oprócz hormonów i genetyki (geny sprzężone) ma wpływ wychowanie, środowisko i wiele innych aspektów, jest pomijany lub bagatelizowany po to, aby wśród potencjalnych klientów nie wzbudzać niepotrzebnych wątpliwości. (pl)
  • Fysiognomik, eller fysionomik, är läran om psykets status såsom beroende av kroppens form. Fysiognomik bygger på en numera inom vetenskaperna övergiven uppfattning att en människa personlighet och förmågor kan bedömas utifrån hennes fysionomi, det vill säga hennes anletsdrag och kroppstyp. Begreppet kommer från grekiskans "fysis", natur, och gnome, att veta. Idén har rötter hos Aristoteles, eller rättare sagt Pseudo-Aristoteles. Under antiken hade läran stor utbredning, och även under medeltid och renässans. En av de mer kända förespråkarna under renässansen var Giambattista della Porta, men det dröjde fram till 1700-talet innan läran gavs en mer utarbetad teoretisk form av Johann Caspar Lavater. Denne påstod sig ha gett fysiognomiken en vetenskaplig form, där människans inre själsliga förmågor präglade personens yttre. I kontrast till frenologin, som bara fokuserar på kraniet, tar fysiognomiken hänsyn till hela personens utseende, om än med fokus på ansiktet. En annan skillnad är att frenologin är materialistisk i det att den ser själen som en kroppslig funktion, fysiognomiken var enligt Lavater förenlig med kristen teologi. (sv)
  • 面相學(英語:Physiognomy)是從一個人的外表(尤其是面部)評估一個人的性格或命運等的做法。該術語還可以指人、物體或地形的一般外觀,而不涉及其隱含特徵—如單個植物或植物群落(見植被)的地貌。 相貌學的歷史研究符合偽科學的當代定義;當今相貌研究的可信度各不相同。這種做法為一些古希臘哲學家所接受,但在中世紀歐洲聲名狼藉。在 19 世紀後期失寵之前,它復興並由約翰·卡斯帕·拉瓦特 (Johann Kaspar Lavater) 推廣。 19 世紀的面相學尤其被認為是科學種族主義的基礎。 相貌學有時被稱為“人體檢查”(英語:anthroposcopy),這個術語起源於 19 世紀。 (zh)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 247335 (xsd:integer)
dbo:wikiPageInterLanguageLink
dbo:wikiPageLength
  • 35992 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1118149642 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:date
  • May 2022 (en)
dbp:reason
  • From what features? (en)
  • What does "beyond demographics mean, if anything? (en)
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • Fyziognomie nebo fyziognomika je nevědecká nauka, podle níž lze podle vzhledu, zvláště obličeje člověka rozpoznat jeho a vlohy. Úzce souvisí s frenologií, která zkoumá tvar mozkové části lebky. Fyziognomie existovala již od starověku, zvláště v Řecku, v 18. století ji značně popularizoval švýcarský básník Johann Kaspar Lavater. Ve 20. století byla vesměs uznána jako pavěda a v moderní psychologii se neuplatňuje. (cs)
  • علم الفراسة (Physiognomy) هي عبارة عن نظرية نفسية تستخدم لوصف شخصية الإنسان وعرفت بواسطة معلم القرن العشرين البلجيكي بول بوتس. توافق الفراسة في شكلها الأساسي تعريف العلوم الزائفة، وهذه النظرية تعتبر قائمة على علم الفراسة وتتضمن بعض المبادئ الخاصة بعلم دراسة الرموز وعلم الجرافولوجي. لا يوجد أي دليل واضح على أن مهارات الفراسة حقيقة ويمكن اكتسابها، ذلك بالرغم من إشارة بعض الدراسات الحديثة أن تعابير وجه الإنسان «تحتوي على نواة الحقيقة» يمكن من خلالها إظهار شخصية الإنسان. (ar)
  • Als Physiognomie (von griechisch φύσις phýsis = Natur, γνώμη gnomē = Wissen) wird die äußere Erscheinung von Lebewesen bezeichnet, insbesondere die des Menschen und hier speziell die für einen Menschen charakteristischen Gesichts­züge. Teilweise versteht man darunter auch seine ganze Statur, etwa als Konstitutionstyp. (de)
  • 관상학(觀相學, physiognomy)은 인간의 외양(특히 얼굴)을 가지고 그 사람의 성격 등을 파악하는 유사과학의 일종으로서, 과거에는 원형과학의 일종으로 볼 수도 있었다. 관상(觀想)의 원어 테오리아에는 관조(觀照), 관찰, 사자(使者) 파견, 제례(祭禮)와 구경이라는 뜻이 있다. 무엇인가를 '보는 것'으로서, 신이나 신상(神像)을 보는 종교적인 것에서 플라톤의 이데아의 미의 관조로 바뀌어 아리스토텔레스에서는 사물의 원리·원인을 본다――즉 안다는 것, 이론적 지식이 된다. 이것은 제작이나 행위와는 달라 그 자체가 목적이므로 상위(上位)에 속한다. 관상생활(학자의 연구생활 같은 것)은 신의 자기사유(自己思惟)와 흡사하여 행복이며 최고선이라고 한다. 2009년 New Scientist에 의하면 관상과 사람의 성격과는 아무런 연관이 없다는 점을 밝히며. 관상학은 유사과학이라는 점을 밝혔다. (ko)
  • 人相占い(にんそううらない)または人相学、観相学(かんそうがく、英語: Physiognomy)とは顔相、骨相、体相など、人体のつくりから性格や生涯の運勢を割り出す占いまたは学問の一種である。西洋と東洋のそれぞれに伝統がある。現在は人相といえば、ほとんどが顔相のことを指す。 (ja)
  • 面相學(英語:Physiognomy)是從一個人的外表(尤其是面部)評估一個人的性格或命運等的做法。該術語還可以指人、物體或地形的一般外觀,而不涉及其隱含特徵—如單個植物或植物群落(見植被)的地貌。 相貌學的歷史研究符合偽科學的當代定義;當今相貌研究的可信度各不相同。這種做法為一些古希臘哲學家所接受,但在中世紀歐洲聲名狼藉。在 19 世紀後期失寵之前,它復興並由約翰·卡斯帕·拉瓦特 (Johann Kaspar Lavater) 推廣。 19 世紀的面相學尤其被認為是科學種族主義的基礎。 相貌學有時被稱為“人體檢查”(英語:anthroposcopy),這個術語起源於 19 世紀。 (zh)
  • La fisiognomia és la paraciència que estudia la fisonomia humana en funció de les emocions i els sentiments. Estudia les transformacions que en l'aparença fisonòmica produeixen els sentiments i emocions, més concretament, estudia el gest com a eina de comunicació no verbal. Aquest estudi s'empra per a les arts escèniques i plàstiques: (ca)
  • Fiziognomiko (de la greka φύσις “physis”, naturo, kaj γνώμη, “gnome”, juĝi aŭ interpreto) alternative nomita ankaŭ vizaĝlegado, estas pseŭdoscienco bazita sur la ideo ke per la studo de la ekstera aspekto de persono, ĉefe de ties vizaĝo, oni povas ekkoni la karakteron aŭ personecon de tiu, aŭ eĉ diveni ties estontecon (en kies okzazo estas preferinde uzi la nomon metoposkopio, nome arto koni la estontecon de la personoj pere de la fruntaj faltoj). En geobotaniko la termino fiziognomiko estas uzata por refereci al la vida aspekto kiun are montras difinita vegetala formaĵo. (eo)
  • La fisiognómica o fisiognomía (del gr. φύσις physis, ‘naturaleza’, y γνώμη gnome, ‘juzgar’ o ‘interpretar’) llamada alternativamente portación de rostro, es una pseudociencia basada en la idea de que por el estudio de la apariencia externa de una persona (sobre todo su cara) puede conocerse el carácter o personalidad de ésta, o incluso adivinarse su futuro (en cuyo caso es preferible usar la denominación metoposcopia, arte de conocer el futuro de la gente mediante las rayas de la frente). Una variante de la metoposcopia es la , arte de adivinar el carácter (e, incluso, el futuro) mediante la posición y tamaño de los lunares en la cara y en el resto del cuerpo. (es)
  • Fisiognomia (grek. φύσις ”, natura, eta γνώμη, “gnome”, epaitu edo interpretatu) aurpegiaren portaera ere deitua, sasizientzia bat da, norbaiten aurpegiaren ikerketa eginez gero, haren izaera edota etorkizuna asma daitekeela baieztatzen duelarik. (Bigarrenaren kasuan, metoeskopia erabiltzea egokiagoa da, jendearen etorkizuna ezagutzeko jarduera da, kopetako marren bidez) Bi gradu daude fisionomiaren azalpenetan: (eu)
  • Physiognomy (from the Greek φύσις, 'physis', meaning "nature", and 'gnomon', meaning "judge" or "interpreter") is the practice of assessing a person's character or personality from their outer appearance—especially the face. The term can also refer to the general appearance of a person, object, or terrain without reference to its implied characteristics—as in the physiognomy of an individual plant (see plant life-form) or of a plant community (see vegetation). Physiognomy is sometimes referred to as 'anthroposcopy', a term originating in the 19th century. (en)
  • Fisiognomi atau sering disebut juga wajah atau seseorang lewat wajah. Dalam ilmu fisiognomi wajah dipakai sebagai pedoman dalam memahami sifat seseorang dikarenakan wajah merupakan organ tubuh yang biasanya tidak tertutup. Selain itu untuk melihat wajah seseorang, kita tidak perlu meminta izin kepada yang bersangkutan. Secara sederhana wajah bisa dilihat dari foto atau berhadapan secara langsung. (in)
  • La fisiognomica o fisiognomonica è una disciplina pseudoscientifica che attraverso la fisiognomia o fisiognomonia pretende di dedurre i caratteri psicologici e morali di una persona dal suo aspetto fisico, soprattutto dai lineamenti e dalle espressioni del volto. Il termine deriva dalle parole greche physis (natura) e gnosis (conoscenza). Fin dal XVI secolo questa disciplina godette di una certa considerazione tanto da essere insegnata nelle università. La parola fisiognomica o fisiognomia venne usata fra gli studiosi per distinguerla dal termine fisionomia (o fisonomia) che ha un significato simile ma più generico. (it)
  • La physiognomonie est une méthode pseudo-scientifique fondée sur l'idée que l'observation de l'apparence physique d'une personne, et principalement les traits de son visage, peut donner un aperçu de son caractère ou de sa personnalité. Voici la définition qu'en donne Johann Kaspar Lavater : (fr)
  • Fizjonomika (od gr. φύσις natura i γνώμων wskazówka, oznaka) – pseudonauka utrzymująca, że wygląd twarzy, jej cech charakterystycznych decyduje u człowieka o jego przynależności do określonej grupy charakterologicznej, a nawet może decydować o powodzeniu w życiu i całym losie. Fizjonomicy przewidują lub rozpoznają właściwości umysłowe i postawy uczuciowe badanego na podstawie twarzy, postury i czynności wykonywanych bezwiednie.Najwięcej wiadomości uzyskują jednak z twarzy. Zależnie od „szkoły” dzielą ją na trzy lub dwie strefy. Według trzystrefowego podziału: (pl)
  • Fysionomie, gelaatskunde of fysiognomie (Oudgrieks: φύσις, phusis, natuur en γνώμων, gnōmōn, beoordeler) was een oude leer die stelde dat aan het uiterlijk van een mens zijn persoonlijkheid af te lezen is. Fysionomie hangt nauw samen met de humorenleer en was een serieuze medische wetenschap in de Oudheid en gedurende de Middeleeuwen. Tegenwoordig wordt de fysionomie als pseudowetenschap beschouwd. (nl)
  • Fisiognomia ou fisiognomonia teve sua origem na Índia, quando antigos habitantes daquele país estudavam rugas no corpo, as causas e as origens das mesmas. Mais tarde foi levada para a China, onde foi estudada e desenvolvida como diagnóstico e hoje é tida como uma subdivisão da medicina chinesa. (pt)
  • Fysiognomik, eller fysionomik, är läran om psykets status såsom beroende av kroppens form. Fysiognomik bygger på en numera inom vetenskaperna övergiven uppfattning att en människa personlighet och förmågor kan bedömas utifrån hennes fysionomi, det vill säga hennes anletsdrag och kroppstyp. Begreppet kommer från grekiskans "fysis", natur, och gnome, att veta. (sv)
rdfs:label
  • Physiognomy (en)
  • علم الفراسة (ar)
  • Fisiognomia (ca)
  • Fyziognomie (cs)
  • Physiognomie (de)
  • Fiziognomiko (eo)
  • Fisiognomía (es)
  • Fisiognomia (eu)
  • Physiognomonie (fr)
  • Fisiognomi (in)
  • Fisiognomica (it)
  • 人相占い (ja)
  • 관상학 (ko)
  • Fysionomie (nl)
  • Fizjonomika (pl)
  • Fisiognomia (pt)
  • Fysiognomik (sv)
  • 面相學 (zh)
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:occupation of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:topics of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License