An Entity of Type: SocialGroup107950920, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

In analytic philosophy, philosophy of language investigates the nature of language and the relations between language, language users, and the world. Investigations may include inquiry into the nature of meaning, intentionality, reference, the constitution of sentences, concepts, learning, and thought. Gottlob Frege and Bertrand Russell were pivotal figures in analytic philosophy's "linguistic turn". These writers were followed by Ludwig Wittgenstein (Tractatus Logico-Philosophicus), the Vienna Circle, logical positivists, and Willard Van Orman Quine.

Property Value
dbo:abstract
  • اللغة تميز الإنسان عن الحيوان بحكم أنها بنت الفكر. الإنسان يعي ما يقول بعكس الحيوانات ولو امتلكت أعضاء النطق. بالإضافة إلى أن اللغة والفكر يمكن اعتبارهما مرتبطين كوجهي القطعة النقدية لا يجوز فصلهما وخير مثال على ذلك هو أننا نفكر باللغة نعوم تشومسكي أحد أبرز فلاسفة اللغة المعاصرين، ويعد مفكرا إنسانيا، حيث أن دراسة اللغة ترتبط بدراسة الفكر البشري فاللغة تفرض بشكل أو بآخر على الإنسان طريقة التفكير. ترتكز فلسفة اللغة على دراسة التفكير البشري بناءً على الرموز اللغوية التي يستطيع العقل تشكيلها وتداولها. لطالما كانت اللغة محط اهتمام الفلاسفة، غير أنها لم تصبح موضوعاً مركزياً في الفلسفة إلّا في القرن العشرين. لقد تكون اتفاق كبير على أن الوسيلة الفضلى لحل المشاكل في مختلف فروع الفلسفة إنما يتم عبر فحص اللغة التي صيغت بها هذه المشاكل. هذا الاهتمام الذي أبداه الفلاسفة المعاصرون باللغة وازدياد الاعتماد على تحليلها اصطُلح على تسميته بالتحول اللغوي. هناك العديد من الأسباب التي زادت من أهمية اللغة في الفلسفة. أولاً، فبالرغم من صوغنا للمفاهيم والأفكار بلغات كثيرة ومختلفة، وفي بعض الأحيان صوغها بطرق أخرى غير اللغة، فإن الغالبية العظمى من الحالات ترتبط ارتباطاً وثيقاً باللغة. تُرى اللغة الآن على أنها مستودع ضخم من الأصناف (categories) والمفاهيم التي من دونها يصبح التفكير المحنك والمعمق مستحيلاً. يعود ذلك في الغالب لأن النظرة الشائعة القديمة بأن اللغة ما هي إلا أداة تعبير عن الفكر، لم تعد مقبولة بعد الآن. فلو أن الفلسفة عُرِّفت على أنها تحليل المفاهيم، لتبين أنها تستطيع فعل ذلك عن طريق التركيز على كيفية استخدام الكلمات المعبرة عن الأفكار. ثانياً، يعد سلوك استخدام اللغة من أكثر السلوكيات التي يظهرها الإنسان تعقيداً وبراعة، وبالتالي تمنحنا الكثير من المفاتيح ليس لمعرفة كيفية عمل العقل، بل وعن العقلانية، واتباع القواعد، وغيرها من المواضيع الفلسفية الأساسية. ثالثاً، علم اللغة، والذي يدعى باللسانيات، يقدم كماً من المواد للتفكر الفلسفي. هنا، وكما في فلسفة العقل، التحفيز يأتي من التطورات في العلم. في الحقيقة، في بعض الأحيان يصعب القول فيما إذا كان العمل الذي يخوض بشكل كبير في مجالات متعددة، يعد ضمن الفلسفة أم ضمن اللسانيات. الدراسة الفلسفية للغة يمكن مقاربتها من عدة أوجه. أحد التصنيفات المفيدة للمقاربات يقسم دراسة اللغة إلى النحو (الإعراب)، الذي يدرس علاقة الرموز اللغوية مع بعضها وبنية الجملة؛ علم الدلالة، والذي يدرس علاقة الرموز اللغوية بالواقع؛ وعلم المقامية أو الذرائع، الذي يدرس العلاقة بين العلامات اللسانية ومستخدمها الإنسان. وأهم مفهوم في فلسفة اللغة هو مفهوم المعنى. (ar)
  • La filosofia de la llengua és una branca de la filosofia que s'ocupa de la naturalesa de la llengua (aprenentatge, creació, significat, referències, usos, etc.) així com de la interpretació, la comunicació i la traducció. (ca)
  • Filozofie jazyka je filozofické zkoumání jazyka, zejména vztahů mezi jazykem a myšlením a jazykem a skutečností. Tím se liší od jazykovědy, která se zabývá jazykem jako takovým a rozmanitostí jazyků, například složkami jazyka, jeho zvukovou (fonetika), lexikální (morfologie a sémantika), syntaktickou a pragmatickou stránkou, otázkami stylu a podobně. Spojení filozofie jazyka se užívá v širším a užším smyslu: * v širším slova smyslu znamená filozofickou disciplínu, která je téměř tak stará jako filozofie sama; * v užším slova smyslu znamená dvě na sebe navazující filozofická hnutí 20. století, založená sice na evropském kontinentě, ale rozvíjená pak hlavně v anglosaské oblasti jako analytická filozofie; lze je zhruba charakterizovat jako: * filozofie ideálního jazyka, úzce související s logikou a vycházející hlavně z díla německého logika a filozofa Gottloba Frege; * filozofie normálního, empirického jazyka, inspirovaná hlavně pozdním dílem rakouského filozofa Ludwiga Wittgensteina. Zajímá ji především komunikační funkce jazyka a řeč jako druh jednání čili praxe.Aristotelés (Římská kopie, Louvre) (cs)
  • Die Sprachphilosophie ist die Disziplin der Philosophie, die sich mit Sprache und Bedeutung beschäftigt, vor allem mit dem Verhältnis von Sprache und Wirklichkeit und dem Verhältnis von Sprache und Bewusstsein (bzw. Denken). Sie ist auch eine Teildisziplin der allgemeinen Linguistik. Sie kann weiter auch als ein Teilbereich der Semiotik angesehen werden, d. h. der allgemeinen Zeichenlehre. Die Sprachphilosophie ist eng verwandt mit der Logik, indem zur Sprachphilosophie auch die Analyse der logischen Struktur von Sprache gehört. Zur Sprachphilosophie wird manchmal auch die sprachphilosophisch orientierte Philosophie gezählt, zu der anthropologische Überlegungen zur Stellung des Menschen als sprachfähiges Wesen gehören. Zur Sprachphilosophie wird manchmal auch die Sprachkritik gezählt. Zu unterscheiden ist die Sprachanalyse als eine philosophische Methode von der Sprachphilosophie als Untersuchung des Gegenstands Sprache. Sprachphilosophische Untersuchungen gibt es seit der Antike, aber erst seit etwa Mitte des 19. Jahrhunderts werden sie als ‚Sprachphilosophie’ bezeichnet (wobei der Begriff schon vorher im Umlauf war, 1748 bei Pierre Louis Moreau de Maupertuis). (de)
  • Φιλοσοφία της γλώσσας ονομάζεται η λογική διερεύνηση της φύσης, των απαρχών και της χρήσης της γλώσσας. Ως θέμα, η φιλοσοφία της γλώσσας για τους αναλυτικούς φιλοσόφους ασχολείται με τέσσερα θεμελιώδη προβλήματα: τη φύση της , τη χρήση της γλώσσας, τη γνώση της γλώσσας (language cognition), και τη σχέση μεταξύ γλώσσας και πραγματικότητας. Αντίθετα, οι , τείνουν να μη θεωρούν τη φιλοσοφία της γλώσσας ως ξεχωριστό αντικείμενο αλλά ως μέρος της λογικής, της ιστορίας ή της πολιτικής. (Δείτε και την ενότητα "Γλώσσα και Ηπειρωτική Φιλοσοφία" παρακάτω.) Αρχικά οι φιλόσοφοι της γλώσσας διερευνούν τη φύση της σημασίας και προσπαθούν να εξηγήσουν τι σημαίνει να "σημαίνει" κάτι. Θέματα προς αυτήν την κατεύθυνση είναι η φύση της , η προέλευση της ίδιας της σημασίας, και πώς μπορεί κάθε σημασία τελικά να γίνει γνωστή. Οι αναλυτικοί φιλόσοφοι της γλώσσας δείχνουν επίσης ειδικό ενδιαφέρον για τον τρόπο με τον οποίο μια πρόταση συντίθεται σε κάτι που συνολικά έχει μια σημασία, μέσω των σημασιών των τμημάτων της. Στη συνέχεια, προσπαθούν να καταλάβουν τι κάνουν οι ομιλητές και οι ακροατές με τη γλώσσα κατά την επικοινωνία, και πώς αυτή χρησιμοποιείται σε κοινωνικό επίπεδο. Ειδικότερο ενδιαφέρον παρουσιάζουν τα θέματα της , της δημιουργίας της γλώσσας, και των δράσεων ομιλίας (speech acts). Τρίτον, ερευνάται η σχέση που έχει η γλώσσα με τη σκέψη, τόσο του ομιλητή όσο και του . Έχει ιδιαίτερο ενδιαφέρον γιατί σε αυτή βασίζεται η επιτυχής μετάφραση των λέξεων σε άλλες λέξεις. Τέλος, ερευνούν πώς η γλώσσα και η σημασία σχετίζονται με την αλήθεια και τον κόσμο. Οι φιλόσοφοι τείνουν να ασχολούνται λιγότερο με το ερώτημα ποιες προτάσεις είναι πραγματικά αληθείς και περισσότερο με το τι είδους σημασίες μπορούν να είναι αληθείς ή ψευδείς. Ένας φιλόσοφος της γλώσσας που ασχολείται με την αλήθεια, αντί να ασχολείται με τον τρόπο που χρησιμοποιούνται οι προτάσεις, μπορεί να ρωτά αν μια πρόταση χωρίς νόημα μπορεί να είναι αληθής ή όχι, ή αν οι προτάσεις μπορούν να εκφράζουν ιδιότητες πραγμάτων που δεν υπάρχουν. (el)
  • La filozofio de lingvo estas tiu branĉo de la filozofio, kiu studas la lingvon. Ĝi ĉefe traktas la ecojn de signifo, , lingva kompreno, vero, komunikado, kaj traduko. Estas kvin fundamentaj demandoj en la filozofio de lingvo: * Kiel frazoj kunmetiĝas al signifohavaj tutoj? * Kiuj estas la signifoj de frazeroj (vortoj)? * Kion ni faras per lingvo? (Kiel ni socie uzas ĝin? Kio estas ĝia celo?) * Kiel lingvo rilatas al la menso? * Kiel lingvo rilatas al la mondo? (eo)
  • La filosofía del lenguaje es la rama de la filosofía que estudia el lenguaje en sus aspectos más generales y fundamentales, como la naturaleza del significado y de la referencia, la relación entre el lenguaje, el pensamiento y el mundo, el uso del lenguaje (o pragmática), la interpretación, la traducción y los límites del lenguaje. La filosofía del lenguaje se distingue de la lingüística en que se sirve de métodos no-empíricos (como experimentos mentales) para llegar a sus conclusiones.​ Además, en la filosofía del lenguaje generalmente no se hace diferencia entre el lenguaje hablado, el escrito o cualquiera otra de sus manifestaciones, sino que se estudia aquello que es común a todas ellas. Por último, los lingüistas en general estudian el lenguaje con fines descriptivos, analizando sus formas, niveles y funciones. En cambio, el enfoque de los filósofos del lenguaje es más abstracto y desligado de la descripción práctica de los lenguajes particulares. La semántica es la parte de la filosofía del lenguaje (y de la lingüística) que se ocupa de la relación entre el lenguaje y el mundo.​ Algunos problemas que caen bajo este campo son el problema de la referencia, la naturaleza de los predicados, de la representación y de la verdad.​ En el Crátilo, Platón señaló que si la conexión entre las palabras y el mundo es arbitraria o convencional, entonces es difícil entender cómo el lenguaje puede permitir el conocimiento acerca del mundo.​ Por ejemplo, es evidente que el nombre «Venus» pudo haber designado cualquier cosa, aparte del planeta Venus, y que el planeta Venus pudo haberse llamado de cualquier otra forma. Luego, cuando se dice que «Venus es más grande que Mercurio», la verdad de esta oración es convencional, porque depende de nuestras convenciones acerca de lo que significan «Venus», «Mercurio» y el resto de las palabras involucradas. En otro lenguaje, esas mismas palabras podrían, por alguna coincidencia, significar algo muy distinto y expresar algo falso. Sin embargo, aunque el significado de las palabras es convencional, una vez que se ha fijado su significado, parece que la verdad y la falsedad no dependen de convenciones, sino de cómo es el mundo. A este «fijar el significado» se lo suele llamar interpretación, y es uno de los temas centrales de la semántica. Un problema ulterior en esta dirección es que si una interpretación se da en términos lingüísticos (por ejemplo: «Venus es el nombre del segundo planeta a partir del Sol»), entonces queda la duda de cómo deben interpretarse las palabras de la interpretación. Si se las interpreta por medio de nuevas palabras, entonces el problema resurge, y se hace visible una amenaza de regresión al infinito, de circularidad, o de corte arbitrario en el razonamiento (tal vez en palabras cuyo significado sea supuestamente autoevidente). Pero para algunos este problema invita a pensar en una forma de interpretación no lingüística, como por ejemplo el conductismo o la definición ostensiva. La pragmática, por otra parte, es la parte de la filosofía del lenguaje que se ocupa de la relación entre los usuarios del lenguaje y el lenguaje.​ Algunas de las cuestiones centrales de la pragmática son la elucidación del proceso de aprendizaje del lenguaje, de las reglas y convenciones que hacen posible la comunicación, y la descripción de los muchos y variados usos que se le da al lenguaje,​ entre ellos: describir estados de cosas, preguntar, ordenar, bromear, traducir, suplicar, agradecer, maldecir, saludar, rezar, etc.​ (es)
  • Hizkuntzaren filosofia filosofiaren adar bat da, hizkuntzaren izaeraz (ikaskuntza, sorkuntza, esanahia, erreferentziak, erabilerak, etab.) arduratzen dena, baita hizkuntzaren interpretazioaz, komunikazioaz eta itzulpenaz ere. (eu)
  • La philosophie du langage est la branche de la philosophie qui s'intéresse aux langages, et plus particulièrement à la signification, à la référence ou au sens en général, à son usage, à son apprentissage et à ses processus de création, ainsi qu'à sa compréhension, à la communication en général, à l'interprétation et à la traduction. Bien que les problèmes philosophiques posés par le langage aient fait l'objet d'analyses dès Platon et Aristote ainsi que dans la philosophie médiévale et classique, on désigne plus particulièrement par philosophie du langage, en tant que champ spécifique, la tradition analytique qui s'est développée au XXe siècle, majoritairement dans la philosophie anglo-saxonne. Toutefois, la philosophie continentale n'a pas délaissé le champ du langage, même si elle a développé une autre approche, en particulier à partir du concept d'intentionnalité dans la phénoménologie husserlienne. Ontologie, métaphysique et philosophie du langage sont en effet liées, et ce depuis Parménide, dans la mesure où le discours semble se référer au réel. Ces deux traditions, analytique et continentale, se sont croisées, par exemple lors du débat entre Jacques Derrida et John Searle ou encore par la formulation d'objections, par Hubert Dreyfus, à l'approche computationnaliste prônée par Jerry Fodor. (fr)
  • In analytic philosophy, philosophy of language investigates the nature of language and the relations between language, language users, and the world. Investigations may include inquiry into the nature of meaning, intentionality, reference, the constitution of sentences, concepts, learning, and thought. Gottlob Frege and Bertrand Russell were pivotal figures in analytic philosophy's "linguistic turn". These writers were followed by Ludwig Wittgenstein (Tractatus Logico-Philosophicus), the Vienna Circle, logical positivists, and Willard Van Orman Quine. In continental philosophy, language is not studied as a separate discipline. Rather, it is an inextricable part of many other areas of thought, such as phenomenology, structural semiotics, language of mathematics, hermeneutics, existentialism, deconstruction and critical theory. (en)
  • Filsafat bahasa (bahasa Inggris: Philosophy of language) dalam filsafat analitik mengkaji sifat bahasa, hubungan antara bahasa, pengguna bahasa, dan dunia. Pengkajiannya mencakup sifat makna, intensionalitas, referensi, konstitusi kalimat, konsep, pembelajaran, dan pemikiran. Gottlob Frege dan Bertrand Russell merupakan tokoh pentinnya. Kedua ahli dan penulis tersebut diikuti oleh Ludwig Wittgenstein (Tractatus Logico-Philosophicus), Lingkaran Wina serta positivis logis, dan Willard Van Orman Quine. Dalam filsafat kontinental, bahasa tidak dipelajari sebagai disiplin ilmu yang terpisah. Sebaliknya, hal tersebut merupakan bagian yang tak terpisahkan dari banyak bidang pemikiran lain, seperti fenomenologi, semiotika struktural, bahasa matematika, hermeneutika, eksistensialisme, dekonstruksi, dan teori kritis. (in)
  • 언어철학(言語哲學)은 언어에 대해 다루는 철학의 한 분야이다. 언어철학은 넓게는 언어적 철학과 언어학의 철학, 언어의 철학을 모두 포함한다. 이 세가지는 근본적으로 서로 연관이 된다. (ko)
  • 言語哲学(げんごてつがく、英語:philosophy of language)は、語義的に二つの意味に大別される。 1. * 言語の構造・意味・使用法・レトリック等についての哲学。言語の哲学(philosophy of linguistics)とも呼ぶ。 2. * 分析哲学、いわば、言語こそが先立つものであり、言語の理解なくして哲学の問題は解決されえないとする哲学。言語的哲学(linguistic philosophy)とも呼ぶ。分析哲学も参照のこと。 (ja)
  • La filosofia del linguaggio si occupa del linguaggio umano e dei suoi sistemi di comunicazione. Poiché indaga le relazioni tra linguaggio, pensiero e realtà la filosofia del linguaggio si pone al confine con altre discipline quali la psicologia, metafisica, l'epistemologia, la logica, la linguistica, la semiotica. Studia quindi il rapporto tra segno e significato e la capacità umana di usarli nella comunicazione. (it)
  • Taalfilosofie of filosofie van de taal betreft het filosofisch onderzoek naar de aard en het gebruik van de taal in haar relatie tot de werkelijkheid en heeft daardoor raakpunten met de linguïstiek, alhoewel haar onderzoek toch eerder conceptueel dan empirisch is. Hierbij worden natuurlijke talen of formele talen (zoals logica) kritisch en filosofisch bestudeerd en bevraagd. Meestal worden deze in samenhang met de werkelijkheid en het denken van de taalgebruiker beschouwd. De taalfilosofie staat vooral centraal in de analytische filosofie, en wordt daar in vier kernproblemen opgedeeld: 1. * Aard van betekenis: wat betekent het om iets te "betekenen". Het gaat hier bijvoorbeeld om wat het betekent synoniemen te zijn, de oorsprong van betekenis en hoe men de betekenis van een woord überhaupt kan kennen. Een andere belangrijke vraag is hoe en op welke wijze zinnen zijn samengesteld uit kleinere gehelen, en hoe deze samenstelling kan leiden tot een betekenisvol geheel. 2. * Taalgebruik: men wil begrijpen hoe zenders en ontvangers gebruikmaken van taal in onderlinge communicatie, en dus hoe taal sociaal gebruikt wordt. Meer specifieke vragen gaan over hoe men een taal kan aanleren en creëren. Ook naar de aard van een taalhandeling wordt hier onderzoek verricht. 3. * Cognitie van taal: ook willen taalfilosofen begrijpen wat de exacte relatie tussen taal en geest is, en hoe men hierbij dus een gedachte of idee overbrengt van een persoon naar een ander persoon. Specifieker stelt men zich hier ook de vraag hoe een woord "vertaald" kan worden in een andere taal of in andere woorden. 4. * Relatie tussen taal en de werkelijkheid: een laatste belangrijke vraag is de relatie tussen enerzijds taal en betekenis, en anderzijds waarheid en de wereld. Het gaat hier niet zozeer om de vraag welke uitspraken waar zijn of niet, maar om de vraag welke soort van betekenissen al dan niet waar of fout kan zijn. Men stelt bijvoorbeeld de vraag of een betekenisloze zin een waarheidswaarde heeft of niet, of de vraag of uitspraken proposities kunnen uitdrukken over dingen die niet bestaan. In de continentale filosofie wordt eveneens veel aandacht aan de taal besteed, maar niet zozeer als onafhankelijke discipline, maar eerder als deel van grotere historische of politieke theorieën. (nl)
  • Filozofia języka – dział filozofii podejmujący problem natury, pochodzenia oraz użycia języka. Filozofów analitycznych interesują cztery kluczowe problemy: natura znaczenia, użycie języka, rozumienie języka oraz relacja między językiem a rzeczywistością. Dla filozofów kontynentalnych z kolei, filozofia języka rozpatrywana jest nie jako osobne zagadnienie, lecz jako część logiki, historii lub polityki. (pl)
  • Филосо́фия языка́ — исследовательская область философии, выявляющая основополагающую роль языка и речи в познании и структурах сознания и знания. Философия языка — одно из центральных направлений исследований в современной западной философии, в центре внимания которого представление о языке как ключе к пониманию мышления и знания. Предшественниками философско-лингвистического направления[уточнить] были Аристотель (трактат «Категории»), И. Кант (разработка категорий рассудка), Ж. Ж. Руссо (идеи о происхождении письменности), Дж. Милль (вклад в теорию референции), В. Гумбольдт и другие. Переход от философской классики к периоду философии языка связан с изменением объекта исследования: на место «идей» приходят лингвистические сущности — предложения и термины. Познающий субъект зачастую сдвигается на периферию познавательного процесса или вообще устраняется, и дискурс начинает рассматриваться как автономный. В то же время так называемый «лингвистический поворот» характерен для чрезвычайно широкого спектра современных линий развития философии, в него попадают феноменология и герменевтика, структурализм и постструктурализм. Современная философия считает в принципе проблематичным отвлекаться от языкового аспекта философских проблем. Начиная со второй половины XX века, все основные разделы философии испытывают как минимум стилистическое влияние философско-лингвистических ходов мысли. Таким образом, философия языка — это не просто отдельно взятое направление философских исследований (хотя возможны и более узкие определения, отождествляющие философию языка только с аналитической философией), но и особый стиль философского мышления, который связан с преимущественным интересом к вопросам о способах построения теорий и с изучением принципов упорядоченности средств выражения знаний. (ru)
  • Filosofia da linguagem é o ramo da filosofia que estuda a essência e natureza dosfenômenos linguísticos. Uma das principais características da filosofia da linguagem é a maior diferença entre o ser humano e os outros seres que existem no mundo. Ela trata, de um ponto de vista filosófico, da natureza do significado linguístico, da referência, do uso da linguagem, do aprendizado da linguagem, da criatividade dos , da compreensão da linguagem, da interpretação, da tradução, de aspectos linguísticos do pensamento e da experiência. Trata também do estudo da sintaxe, da semântica, da pragmática e da referência. As principais questões investigadas pela disciplina são: * Como as frases compõem um todo significativo? O que é o significado das "partes" (palavras) das frases? * Qual a natureza do significado? O que é o significado? * O que fazemos com a linguagem? Como a usamos socialmente? Qual sua finalidade? * Como a linguagem se relaciona com a mente do falante e do intérprete? * Como a linguagem se relaciona com o mundo? (pt)
  • Språkfilosofin är en gren av filosofin som undersöker språkets natur, ursprung och användning. Inom den analytiska filosofin intresserar man sig för fyra huvudsakliga problem: mening, språkanvändning, kognitiv lingvistik och förhållandet mellan språket och verkligheten. Inom kontinentalfilosofin tenderar språkfilosofin emellertid att inte betraktas som ett separat ämne, utan snarare som en del av logik, historia eller politik. Den amerikanske filosofen Charles Sanders Peirce är känd som pragmatismens grundare. Idag är han också känd för att ha utvecklat en teckenlära, semiotik, som också den var en underkategori till hans pragmatism. Att språkfilosofin är väsentlig för analytisk filosofi är självklart med tanke på att man anser att filosofiska problem först bör klargöras genom en analys av språket. Filosofer som Gottlob Frege, Bertrand Russell och Ludwig Wittgenstein ägnade därför mycket tid åt de logiska grundvalarna för en sådan analys. Vardagsspråksfilosofi är en del av språkfilosofin som studerar vardagsspråket, både i syfte att lära om själva språkets natur och i syfte i att med hjälp av kunskaper om vardagsspråkets funktion lösa mer generella filosofiska problem, till exempel i moral och metafysik. Viktiga företrädare är J.L. Austin och H Paul Grice. Teorin för talakter är kanske det mest berömda resultatet, men också driften från språkets mening till menande och implikaturens funktion har sin plats i språkfilosofin. Språkfilosofin inom kontinental filosofi härstammar främst från Ferdinand de Saussure vars projekt vissa menar bär stora likheter med Freges. Inom den kontinentala traditionen är även filosofer som Edmund Husserl, Martin Heidegger och Jacques Derrida viktiga inom språkfilosofin. (sv)
  • 語言哲學是一門哲學的分支,對語言的用法、來源及本質作理性的研究。對於分析哲學來說,有四個主要關心的問題:意義的本質、語言用法、語言認知及語言與現實的關係。對分析哲學家來說,語言哲學是邏輯、歷史甚至政治的一部分。 首先,語言哲學家尋求意義的本質,解釋「意義」的意義。順著這個脈絡,找尋同義詞的本質。 研究人的语言的哲学成为当代哲学的主要方向之一。主要代表人物有维特根斯坦。 (zh)
  • Філосо́фії мо́ви — розділ філософії, предметом якого є вивчення підстав і меж залежності пізнавального процесу від мови. (uk)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 6880370 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 70647 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1122226069 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:date
  • 2009-09-23 (xsd:date)
  • 2011-07-06 (xsd:date)
dbp:url
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
rdf:type
rdfs:comment
  • La filosofia de la llengua és una branca de la filosofia que s'ocupa de la naturalesa de la llengua (aprenentatge, creació, significat, referències, usos, etc.) així com de la interpretació, la comunicació i la traducció. (ca)
  • La filozofio de lingvo estas tiu branĉo de la filozofio, kiu studas la lingvon. Ĝi ĉefe traktas la ecojn de signifo, , lingva kompreno, vero, komunikado, kaj traduko. Estas kvin fundamentaj demandoj en la filozofio de lingvo: * Kiel frazoj kunmetiĝas al signifohavaj tutoj? * Kiuj estas la signifoj de frazeroj (vortoj)? * Kion ni faras per lingvo? (Kiel ni socie uzas ĝin? Kio estas ĝia celo?) * Kiel lingvo rilatas al la menso? * Kiel lingvo rilatas al la mondo? (eo)
  • Hizkuntzaren filosofia filosofiaren adar bat da, hizkuntzaren izaeraz (ikaskuntza, sorkuntza, esanahia, erreferentziak, erabilerak, etab.) arduratzen dena, baita hizkuntzaren interpretazioaz, komunikazioaz eta itzulpenaz ere. (eu)
  • 언어철학(言語哲學)은 언어에 대해 다루는 철학의 한 분야이다. 언어철학은 넓게는 언어적 철학과 언어학의 철학, 언어의 철학을 모두 포함한다. 이 세가지는 근본적으로 서로 연관이 된다. (ko)
  • 言語哲学(げんごてつがく、英語:philosophy of language)は、語義的に二つの意味に大別される。 1. * 言語の構造・意味・使用法・レトリック等についての哲学。言語の哲学(philosophy of linguistics)とも呼ぶ。 2. * 分析哲学、いわば、言語こそが先立つものであり、言語の理解なくして哲学の問題は解決されえないとする哲学。言語的哲学(linguistic philosophy)とも呼ぶ。分析哲学も参照のこと。 (ja)
  • La filosofia del linguaggio si occupa del linguaggio umano e dei suoi sistemi di comunicazione. Poiché indaga le relazioni tra linguaggio, pensiero e realtà la filosofia del linguaggio si pone al confine con altre discipline quali la psicologia, metafisica, l'epistemologia, la logica, la linguistica, la semiotica. Studia quindi il rapporto tra segno e significato e la capacità umana di usarli nella comunicazione. (it)
  • Filozofia języka – dział filozofii podejmujący problem natury, pochodzenia oraz użycia języka. Filozofów analitycznych interesują cztery kluczowe problemy: natura znaczenia, użycie języka, rozumienie języka oraz relacja między językiem a rzeczywistością. Dla filozofów kontynentalnych z kolei, filozofia języka rozpatrywana jest nie jako osobne zagadnienie, lecz jako część logiki, historii lub polityki. (pl)
  • 語言哲學是一門哲學的分支,對語言的用法、來源及本質作理性的研究。對於分析哲學來說,有四個主要關心的問題:意義的本質、語言用法、語言認知及語言與現實的關係。對分析哲學家來說,語言哲學是邏輯、歷史甚至政治的一部分。 首先,語言哲學家尋求意義的本質,解釋「意義」的意義。順著這個脈絡,找尋同義詞的本質。 研究人的语言的哲学成为当代哲学的主要方向之一。主要代表人物有维特根斯坦。 (zh)
  • Філосо́фії мо́ви — розділ філософії, предметом якого є вивчення підстав і меж залежності пізнавального процесу від мови. (uk)
  • اللغة تميز الإنسان عن الحيوان بحكم أنها بنت الفكر. الإنسان يعي ما يقول بعكس الحيوانات ولو امتلكت أعضاء النطق. بالإضافة إلى أن اللغة والفكر يمكن اعتبارهما مرتبطين كوجهي القطعة النقدية لا يجوز فصلهما وخير مثال على ذلك هو أننا نفكر باللغة نعوم تشومسكي أحد أبرز فلاسفة اللغة المعاصرين، ويعد مفكرا إنسانيا، حيث أن دراسة اللغة ترتبط بدراسة الفكر البشري فاللغة تفرض بشكل أو بآخر على الإنسان طريقة التفكير. ترتكز فلسفة اللغة على دراسة التفكير البشري بناءً على الرموز اللغوية التي يستطيع العقل تشكيلها وتداولها. (ar)
  • Die Sprachphilosophie ist die Disziplin der Philosophie, die sich mit Sprache und Bedeutung beschäftigt, vor allem mit dem Verhältnis von Sprache und Wirklichkeit und dem Verhältnis von Sprache und Bewusstsein (bzw. Denken). (de)
  • Filozofie jazyka je filozofické zkoumání jazyka, zejména vztahů mezi jazykem a myšlením a jazykem a skutečností. Tím se liší od jazykovědy, která se zabývá jazykem jako takovým a rozmanitostí jazyků, například složkami jazyka, jeho zvukovou (fonetika), lexikální (morfologie a sémantika), syntaktickou a pragmatickou stránkou, otázkami stylu a podobně. Spojení filozofie jazyka se užívá v širším a užším smyslu: (cs)
  • Φιλοσοφία της γλώσσας ονομάζεται η λογική διερεύνηση της φύσης, των απαρχών και της χρήσης της γλώσσας. Ως θέμα, η φιλοσοφία της γλώσσας για τους αναλυτικούς φιλοσόφους ασχολείται με τέσσερα θεμελιώδη προβλήματα: τη φύση της , τη χρήση της γλώσσας, τη γνώση της γλώσσας (language cognition), και τη σχέση μεταξύ γλώσσας και πραγματικότητας. Αντίθετα, οι , τείνουν να μη θεωρούν τη φιλοσοφία της γλώσσας ως ξεχωριστό αντικείμενο αλλά ως μέρος της λογικής, της ιστορίας ή της πολιτικής. (Δείτε και την ενότητα "Γλώσσα και Ηπειρωτική Φιλοσοφία" παρακάτω.) (el)
  • La filosofía del lenguaje es la rama de la filosofía que estudia el lenguaje en sus aspectos más generales y fundamentales, como la naturaleza del significado y de la referencia, la relación entre el lenguaje, el pensamiento y el mundo, el uso del lenguaje (o pragmática), la interpretación, la traducción y los límites del lenguaje. (es)
  • In analytic philosophy, philosophy of language investigates the nature of language and the relations between language, language users, and the world. Investigations may include inquiry into the nature of meaning, intentionality, reference, the constitution of sentences, concepts, learning, and thought. Gottlob Frege and Bertrand Russell were pivotal figures in analytic philosophy's "linguistic turn". These writers were followed by Ludwig Wittgenstein (Tractatus Logico-Philosophicus), the Vienna Circle, logical positivists, and Willard Van Orman Quine. (en)
  • Filsafat bahasa (bahasa Inggris: Philosophy of language) dalam filsafat analitik mengkaji sifat bahasa, hubungan antara bahasa, pengguna bahasa, dan dunia. Pengkajiannya mencakup sifat makna, intensionalitas, referensi, konstitusi kalimat, konsep, pembelajaran, dan pemikiran. Gottlob Frege dan Bertrand Russell merupakan tokoh pentinnya. Kedua ahli dan penulis tersebut diikuti oleh Ludwig Wittgenstein (Tractatus Logico-Philosophicus), Lingkaran Wina serta positivis logis, dan Willard Van Orman Quine. (in)
  • La philosophie du langage est la branche de la philosophie qui s'intéresse aux langages, et plus particulièrement à la signification, à la référence ou au sens en général, à son usage, à son apprentissage et à ses processus de création, ainsi qu'à sa compréhension, à la communication en général, à l'interprétation et à la traduction. (fr)
  • Taalfilosofie of filosofie van de taal betreft het filosofisch onderzoek naar de aard en het gebruik van de taal in haar relatie tot de werkelijkheid en heeft daardoor raakpunten met de linguïstiek, alhoewel haar onderzoek toch eerder conceptueel dan empirisch is. Hierbij worden natuurlijke talen of formele talen (zoals logica) kritisch en filosofisch bestudeerd en bevraagd. Meestal worden deze in samenhang met de werkelijkheid en het denken van de taalgebruiker beschouwd. De taalfilosofie staat vooral centraal in de analytische filosofie, en wordt daar in vier kernproblemen opgedeeld: (nl)
  • Filosofia da linguagem é o ramo da filosofia que estuda a essência e natureza dosfenômenos linguísticos. Uma das principais características da filosofia da linguagem é a maior diferença entre o ser humano e os outros seres que existem no mundo. Ela trata, de um ponto de vista filosófico, da natureza do significado linguístico, da referência, do uso da linguagem, do aprendizado da linguagem, da criatividade dos , da compreensão da linguagem, da interpretação, da tradução, de aspectos linguísticos do pensamento e da experiência. Trata também do estudo da sintaxe, da semântica, da pragmática e da referência. As principais questões investigadas pela disciplina são: (pt)
  • Språkfilosofin är en gren av filosofin som undersöker språkets natur, ursprung och användning. Inom den analytiska filosofin intresserar man sig för fyra huvudsakliga problem: mening, språkanvändning, kognitiv lingvistik och förhållandet mellan språket och verkligheten. Inom kontinentalfilosofin tenderar språkfilosofin emellertid att inte betraktas som ett separat ämne, utan snarare som en del av logik, historia eller politik. (sv)
  • Филосо́фия языка́ — исследовательская область философии, выявляющая основополагающую роль языка и речи в познании и структурах сознания и знания. Философия языка — одно из центральных направлений исследований в современной западной философии, в центре внимания которого представление о языке как ключе к пониманию мышления и знания. Предшественниками философско-лингвистического направления[уточнить] были Аристотель (трактат «Категории»), И. Кант (разработка категорий рассудка), Ж. Ж. Руссо (идеи о происхождении письменности), Дж. Милль (вклад в теорию референции), В. Гумбольдт и другие. (ru)
rdfs:label
  • Philosophy of language (en)
  • فلسفة اللغة (ar)
  • Filosofia de la llengua (ca)
  • Filozofie jazyka (cs)
  • Sprachphilosophie (de)
  • Φιλοσοφία της γλώσσας (el)
  • Filozofio de lingvo (eo)
  • Filosofía del lenguaje (es)
  • Hizkuntzaren filosofia (eu)
  • Filsafat Bahasa (in)
  • Philosophie du langage (fr)
  • Filosofia del linguaggio (it)
  • 언어철학 (ko)
  • 言語哲学 (ja)
  • Filozofia języka (pl)
  • Taalfilosofie (nl)
  • Filosofia da linguagem (pt)
  • Философия языка (ru)
  • Språkfilosofi (sv)
  • Філософія мови (uk)
  • 语言哲学 (zh)
rdfs:seeAlso
owl:differentFrom
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:academicDiscipline of
is dbo:mainInterest of
is dbo:nonFictionSubject of
is dbo:philosophicalSchool of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:fields of
is dbp:mainInterests of
is dbp:schoolTradition of
is dbp:subDiscipline of
is dbp:subject of
is dbp:subjects of
is dc:subject of
is owl:differentFrom of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License