About: Pharaoh

An Entity of Type: royalty, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

Pharaoh (/ˈfɛəroʊ/, US also /ˈfeɪ.roʊ/; Egyptian: pr ꜥꜣ; Coptic: ⲡⲣ̅ⲣⲟ, romanized: Pǝrro; Biblical Hebrew: פַּרְעֹה‎ Parʿō) is the vernacular term often used by modern authors for the kings of ancient Egypt who ruled as monarchs from the First Dynasty (c. 3150 BC) until the annexation of Egypt by the Roman Empire in 30 BC. However, regardless of gender, "king" was the term used most frequently by the ancient Egyptians for their monarchs through the middle of the Eighteenth Dynasty during the New Kingdom. The term "pharaoh" was not used contemporaneously for a ruler until a possible reference to Merneptah, c. 1210 BC during the Nineteenth Dynasty, nor consistently used until the decline and instability that began with the Twenty-Fifth Dynasty.

Property Value
dbo:abstract
  • Els faraons eren els monarques de l'antic Egipte. Alguns estudis daten la utilització d'aquest terme, com una manera de referir-se al rei, cap al i altres des del 950 aC. Era el líder religiós, civil i militar de l'antic Egipte. La religió va tenir un paper molt important, com es pot constatar en la mitologia egípcia. Tant és així, que el govern va evolucionar cap a un sistema teocràtic, segons la qual el faraó era considerat un déu a la Terra, per la qual cosa ocupava el poder absolut. Durant la dinastia V, els faraons van començar a atribuir-se ascendència divina i des d'aquella època van ser venerats com a fills de Ra. Ra, va ser l'únic déu important venerat de manera constant durant l'antic Egipte. Era el cap de les deïtats, i els primers reis egipcis, els faraons, se'n proclamaven descendents. Durant les primeres dinasties es van construir importants complexos funeraris per als faraons a Abidos i Saqqara, a imitació dels palaus i temples (la tomba era una síntesi de la noció de temple i mansió privada). Durant la dinastia III, la capital es va traslladar a Memfis i els faraons van començar la construcció de les piràmides, que van substituir les mastabes (tombes de planta rectangular), com a tombes reials. (ca)
  • Faraon (ve starší literatuře také někdy farao) je titul používaný pro starověké vládce Egypta v hebrejském a později i v řeckém prostředí. Dnes je toto slovo široce používáno právě díky použití v bibli a u řeckých a římských autorů; obvyklý originální egyptský titul byl nisut-bitej, pod vlivem řečtiny překládaný jako „král Horního a Dolního Egypta“. Slovo pochází z egyptských slov pr ˁȝ – „velký dům“, tedy „královský palác“. Už v nejstarších pramenech má „palác“ také význam slova „vláda“ a stylizované znázornění průčelí paláce, serech, je používáno jako výsostný symbol pro zápis králova jména; později se toto spojení stalo neoficiálním titulem krále jako označení zastávaného úřadu. První doložené použití obratu v tomto významu se týká Thutmose III. z 18. dynastie, před kartuší se zapsaným královským jménem se poprvé objevuje za 22. dynastie. (cs)
  • الفرعون، جرى العرف والعادة والاصطلاح في العصور الحديثة على إطلاق لقب فرعون على الحاكم في مصر القديمة، وذلك جريا على العادة في إطلاق الألقاب على ملوك العالم القديم، فعلى سبيل المثال يطلق على كل من ملك الفرس بكسرى برغم أن من تسمى بذلك هو ملك من ملوكهم، ثم جرت العادة بعد ذلك على تسمية كل ملك فارسي بكسرى، كما تسمى ملوك الروم بقيصر، وملوك الحبشة بالنجاشي، وهكذا وجريا على العادة فإن الناس في العصور الحديثة اصطلحوا على تلقيب ملوك مصر القدماء بـالفراعنة، وكان الحاكم في مصر القديمة الموحدة يلبس (تاج أحمر رمز الشمال وتاج أبيض رمز الجنوب متحدين في تاج واحد دلالة على حكم القطرين وتسلطه عليهما)، أي أنه يحكم مصر العليا ومصر السفلى.والخلاصة أن كلمة فرعون ربما قد أصبحت تستخدم استخداما شائعا في العصور الحديثة كلقب للحاكم في مصر القديمة لأسباب ترجع إلى الميول العقائدية ومحاولات التفسير التوراتية من زاوية واحدة، على أن التحقيق اللغوي للفظة يظل بعيدا كل البعد عن حقيقة تلقب الحكام المصريين بهذا اللقب. (ar)
  • Με το όνομα Φαραώ, εκ της αρχαίας αιγυπτιακής λέξης φερ-άα ή περ-άα, η οποία σημαίνει ανάκτορο φέρονται, ιστορικώς, οι αρχαίοι ηγεμόνες της Αιγύπτου, συνολικά 232 τον αριθμό. Ο όρος αυτός, ως συνώνυμο στην έννοια του βασιλέως, άρχισε να χρησιμοποιείται από την 18η δυναστεία, ενώ στην 22α δυναστεία αποτελούσε, πλέον, τιμητικό τίτλο. Αν και ποτέ δεν χρησιμοποιήθηκε από τους ίδιους τους Αιγύπτιους ηγεμόνες, ο τίτλος αυτός, καθιερώθηκε πολύ μεταγενέστερα, , προς διευκόλυνση αρχαιολόγων και ιστορικών, δεδομένου ότι εκείνοι χρησιμοποιούσαν, επισήμως, πέντε ονόματα, διαδοχικώς, όπου το καθένα εισάγονταν ξεχωριστά με έναν από τους ακόλουθους τίτλους "Ώρος ....", "Χρυσός Ώρος ...." ή "υιός του Ρα ....", "βασιλεύς της Άνω και της Κάτω Αιγύπτου ....", "Άρχοντας της διπλής Γης...." και "Άρχοντας των διαδημάτων....". Το τελευταίο λάμβανε ο εκάστοτε διάδοχος ακολουθούμενο από το όνομά του, αμέσως με τη γέννησή του και, εν συνεχεία, όλα τα προηγούμενα, αμέσως, μετά τη στέψη του. Κατά την αρχαιότητα, οι Φαραώ είχαν, εκτός των αμιγώς διοικητικών, θρησκευτικά καθήκοντα και ταυτίζονταν με τους θεούς Ώρο, Ρα, Άμμωνα Ατών και, μετά θάνατον, με τον Όσιρι. Όντας λοιπόν θεοί, κληροδοτούσαν τη θεϊκή υπόστασή τους στους απογόνους και συνεχιστές της δυναστείας. Έχαιραν θεϊκών τιμών εν ζωή, καθώς και μετά θάνατον, ο οποίος για τους Αιγύπτιους θεωρείτο η μετάβαση σε ένα άλλο κόσμο, αρχέγονο και μυστικιστικό. (el)
  • Eble vi serĉas formikon faraonan, aŭ la klasikan polan romanon La Faraono, kies traduko fare de Kazimierz Bein ankaŭ estas grava verkaĵo de la esperantlingva literaturo. Faraono estas titolo por reganto de antikva Egiptio en hebrea kaj pli poste ankaŭ (eventuale) en greka medio. Oficiala nomo signifis "reĝo de Supra kaj Malsupra Egiptio". La vorto devenas el egiptaj vortoj per aa - "granda domo", do reĝa palaco. Jam en la plej malnovaj fontoj la "palaco" havas ankaŭ signifon de vorto "regado", pli poste ĝi fariĝis (neoficiala) titolo de reĝo. La unua dokumentita uzo de parolturno en tiu ĉi signifo rilatas al Tutmoso la 3-a (1479 a. K.-1425 a. K.) antaŭ kartuŝo kun skribita reĝa nomo ĝi unuafoje aperas dum la 22-a dinastio. Hodiaŭ tiu ĉi nomo estas larĝe uzata ĝuste danke al uzo en Biblio kaj ĉe fruaj grekaj kaj romiaj aŭtoroj. (eo)
  • Pharao war ein seit dem Neuen Reich verwendeter Titel für den König von Ober- und Unterägypten. Der Begriff geht auf das ägyptische Wort Per aa („großes Haus“) zurück, das ursprünglich weder ein Herrschertitel noch ein Eigenname war, sondern die Bezeichnung für den königlichen Hof oder Palast. Als Bezeichnung für die Person des Königs kam er erst ab Thutmosis III. auf. Doch auch danach war diese Titulierung nicht die Regel und nur selten Teil des offiziellen Protokolls. Das Koptische als letzte Sprachstufe des Ägyptischen kennt die Entlehnung ⲫⲁⲣⲁⲱ aus dem Griechischen wie auch – in der allgemeineren Bedeutung ‚König/-in‘ – Wörter wie Bohairisch ⲟⲩⲣⲟ/ⲟⲩⲣⲱ, Sahidisch ⲣⲣⲟ/ⲣⲣⲱ, die direkt auf die ägyptische Form zurückgehen. In der hebräischen Sprache der Bibel werden mit „Pharao“ (פַּרְעֹה) anachronistisch alle Könige des Alten Ägypten bezeichnet. Ebenso benutzen zahlreiche Ägyptologen das Wort „Pharao“ für alle ägyptischen Herrscher, obwohl der Titel „König“ (nesut bzw. nesut-biti) zumindest bis Siamun die korrekte Form wäre. Siamun war der erste Herrscher, der Per aa als Königstitel trug. Er regierte als sechster König der 21. Dynastie (Dritte Zwischenzeit). In der deutschsprachigen Wikipedia trägt jeder Herrscher von der Prädynastik bis zu Siamun den Titel „König“, gefolgt von „Pharao“ in Klammern. Für die Zeit danach wird allein der Titel „Pharao“ verwendet. (de)
  • Faraón (en hebreo, פרעה‎; en griego, φαραώ, copto : ⲡⲣ̅ⲣⲟ Pǝrro) era el título dado al rey en el Antiguo Egipto. Para los antiguos egipcios, el primer faraón fue Narmer, denominado Menes por Manetón, quien gobernó hacia el año 3150 a. C. El último faraón fue Cleopatra, de ascendencia helénica, que reinó del año 51 al 30 a. C. Sin embargo, el título de «faraón», con su término egipcio pr ˤ3 (per aa), ‘casa grande’, solo debería utilizarse en puridad, cuando Egipto llegó a serlo de verdad, extendiendo su poder más allá de su territorio original, que se produjo solamente a partir del Imperio Nuevo, más específicamente, a mediados de la Dinastía XVIII, posterior al reinado de Hatshepsut.​ Los faraones fueron considerados seres casi divinos durante las primeras dinastías y eran identificados con el dios Horus. A partir de la dinastía V también eran «hijos del dios Ra». Normalmente no fueron deificados en vida. Era tras su muerte cuando el faraón se fusionaba con la deidad Osiris, adquiría la inmortalidad y una categoría divina, siendo entonces venerados como un dios más en los templos. (es)
  • Faraoia Antzinako Egiptoko agintari gorena zen. Lehena Menes izan zen, K.a. 3100 inguruan agindu zuena eta azkena Kleopatra VII, K.a. 49 eta 31 artean agindu zuena. Faraoi izena "par-o" ("etxe handia") hitz egiptoarretik dator. Horrela, faraoia hasiera batean erregearen etxebizitza zen eta gero agintariari berari jarri zitzaion izena. Lehen faraoia jainkotiarretzat jotzen ziren, Ra eguzkiaren jainkoaren semeak eta buruan Goi Egipto eta Behe Egiptoko koro bikoitza eramaten zuten. Bere nahia sakratua zen, justizi unibertsalaren ordezkariak baitziren lurrean. Hain sakratuak ziren, ezen arrebak soilik har zitzazketen emazte gisa, odol sakratu bera baizuten (nahiz eta honek ez zien eragozten amoranteak edukitzea). (eu)
  • Le terme pharaon (de l'égyptien ancien : per-aâ « grande maison ») sert à désigner les rois et reines de l'Égypte antique. Les noms de 345 pharaons nous sont parvenus grâce à de multiples attestations dont des listes royales compilées par les scribes égyptiens. Ces souverains se sont succédé sur une période de plus de trois millénaires entre 3150 et 30 avant notre ère. Depuis les Ægyptiaca de Manéthon, historien et grand-prêtre d'Héliopolis au IIIe siècle avant notre ère, cette longue période est divisée en trente dynasties depuis l'unification du royaume par le mythique Narmer-Ménès et jusqu'à la disparition de Nectanébo II en 343 avant notre ère, le dernier pharaon d'une Égypte indépendante. Après lui se succèdent deux dynasties étrangères, la XXXIe dynastie des empereurs perses achéménides et la dynastie lagide d'origine macédonienne. L'archéologie a aussi permis de distinguer une dynastie archaïque, antérieure à la première, la dynastie égyptienne zéro. Depuis le XIXe siècle, les égyptologues regroupent ces dynasties en des séquences plus longues. Les trois plus importantes sont les « Empires égyptiens ». Chacun d'eux se termine par une période de déliquescence monarchique appelée « période intermédiaire ». À l'Ancien Empire, période de constructions des grandes pyramides de Gizeh, sont attachés les noms célèbres de Khéops, Khéphren et Mykérinos (IVe dynastie). À partir d'Ounas (fin de la Ve dynastie) puis sous ses successeurs de la VIe dynastie, les chambres funéraires s'ornent des Textes des pyramides, les plus anciens écrits religieux de l'Humanité. Au Moyen Empire se rattachent les différents Amenemhat et Sésostris (XIIe dynastie). Cette période se caractérise par son foisonnement littéraire et notamment par ses Sagesses qui encouragent les élites au loyalisme, à l'honnêteté et à la piété. Le Nouvel Empire marque l'apogée de la puissance militaire égyptienne avec la constitution d'une vaste aire d'influence depuis la Nubie au sud et jusqu'en Syrie-Palestine au nord. Cette période est celle des pharaons guerriers Thoutmôsis Ier, Thoutmôsis III, Séthi Ier, Ramsès II et Ramsès III, membres illustres des XVIIIe, XIXe et XXe dynasties. L'ultime représentant de l'institution pharaonique proprement dite est le dernier Lagide, Ptolémée XV (dit Césarion), fils de Jules César et de Cléopâtre. Quelques empereurs romains, tels Trajan à Philæ, ont toutefois accaparé le discours et l'imagerie pharaonique dans le but de s'inscrire dans cette longue tradition monarchique. La monarchie pharaonique a développé dès ses origines un discours idéologique basé sur la symbolique de l'union des Deux Terres (Haute et Basse-Égypte). Chaque pharaon est ainsi le garant d'une unité égyptienne voulue et instituée par les dieux. Lors du couronnement, la puissance royale se matérialise par l'obtention d'emblèmes magiques (couronnes, coiffes, sceptres) et l'élaboration d'une titulature sacrée. Le pouvoir divin de Pharaon est par la suite régulièrement confirmé ; chaque année à l'occasion du Nouvel An et plus fastueusement lors de la fête jubilaire des trente ans de règne. La personnalité de Pharaon est complexe. À la fois humain et dieu, il est le descendant de l'Ennéade d'Héliopolis, la dynastie des dieux-rois. Selon la mythologie monarchique, le trône d'Égypte a été institué par le démiurge. Il le transmit ensuite aux dieux ses successeurs, puis à des êtres semi-divins, les Suivants d'Horus qui précèdent immédiatement les rois historiques dans les listes royales. Dans les textes initiaux, Pharaon est le faucon Horus sur le trône des vivants, dieu puissant et jeune. Mort, il est Osiris, le dieu régénéré par la momification et le souverain éternel de l'Au-delà. Pharaon est aussi le fils de Rê selon la théologie solaire héliopolitaine et le fils d'Amon selon le mythe thébain de la théogamie. Chef religieux, la première mission de Pharaon est de mettre en œuvre la Maât sur terre, c'est-à-dire d'assurer l'harmonie entre les hommes et les dieux, d'affermir la moralité du peuple, d'assurer la prospérité des familles. Maintenir l'ordre du monde (Maât) et combattre le mal (isfet), c'est satisfaire les divinités qui « vivent de Maât ». Aussi Pharaon se doit-il de bâtir, de restaurer et d'agrandir les temples, d’assurer le bien-être matériel des prêtres et de veiller à l’accomplissement correct des rites. Dans la pratique, il délègue l'exercice du culte à un clergé qu'il supervise. Ignorant la séparation des pouvoirs, Pharaon est à la fois le prêtre suprême, l'administrateur principal, le chef des armées et le premier magistrat de l'Égypte antique. À lui seul revient de choisir la politique à mener. Comme pour le culte, il délègue l'exécution de ses décisions gouvernementales à une cohorte de courtisans, de fonctionnaires et de conseillers, le premier d'entre eux étant le vizir. Dans l'entourage royal, les femmes occupent une grande place en tant que mères, épouses ou filles. Quelques-unes, dont Hatchepsout, ont même accédé à la charge pharaonique. Grand polygame, Pharaon dispose de nombreuses concubines, pratique des unions rituelles incestueuses ainsi que des mariages diplomatiques. Ces multiples épouses sont regroupées au sein du harem sous les ordres de la Grande épouse. Ce lieu de vie est régulièrement agité par des conspirations nées de rivalités entre co-épouses jalouses. Dans les cas les plus graves, la vie de Pharaon s'est trouvée menacée, à l'image des fins tragiques de Téti, Amenemhat Ier et Ramsès III. Mort de vieillesse ou assassiné, Pharaon repose momifié dans une somptueuse tombe ; dans un caveau funéraire aménagé dans une pyramide aux Ancien et Moyen Empires, dans un hypogée de la vallée des Rois au Nouvel Empire ou dans une nécropole aménagée dans l'enceinte d'un temple à la Troisième Période intermédiaire et à la Basse époque. À ce jour, la plus célèbre découverte est celle du tombeau de Toutânkhamon réalisée en 1922 par le britannique Howard Carter. Les grands pharaons sont largement passés à la postérité grâce aux écrits égyptiens de l'Antiquité, aux témoignages des historiens et géographes grecs (Hérodote, Diodore, Strabon) et aux chroniques bibliques. Le personnage le plus célèbre est le pharaon de l'Exode, figure archétypale du souverain despotique opposé aux desseins du Dieu de Moïse. Sans preuves tangibles, ce pharaon est fréquemment identifié au glorieux Ramsès II, en particulier dans les films hollywoodiens narrant la sortie des Hébreux hors d'Égypte. (fr)
  • Faró a thugtaí ar an rialtóir sa tSean-Éigipt. (ga)
  • Pharaoh (/ˈfɛəroʊ/, US also /ˈfeɪ.roʊ/; Egyptian: pr ꜥꜣ; Coptic: ⲡⲣ̅ⲣⲟ, romanized: Pǝrro; Biblical Hebrew: פַּרְעֹה‎ Parʿō) is the vernacular term often used by modern authors for the kings of ancient Egypt who ruled as monarchs from the First Dynasty (c. 3150 BC) until the annexation of Egypt by the Roman Empire in 30 BC. However, regardless of gender, "king" was the term used most frequently by the ancient Egyptians for their monarchs through the middle of the Eighteenth Dynasty during the New Kingdom. The term "pharaoh" was not used contemporaneously for a ruler until a possible reference to Merneptah, c. 1210 BC during the Nineteenth Dynasty, nor consistently used until the decline and instability that began with the Twenty-Fifth Dynasty. In the early dynasties, ancient Egyptian kings had as many as three titles: the Horus, the Sedge and Bee (nswt-bjtj), and the Two Ladies or Nebty (nbtj) name. The Golden Horus and the nomen and prenomen titles were added later. In Egyptian society, religion was central to everyday life. One of the roles of the king was as an intermediary between the deities and the people. The king thus was deputised for the deities in a role that was both as civil and religious administrator. The king owned all of the land in Egypt, enacted laws, collected taxes, and defended Egypt from invaders as the commander-in-chief of the army. Religiously, the king officiated over religious ceremonies and chose the sites of new temples. The king was responsible for maintaining Maat (mꜣꜥt), or cosmic order, balance, and justice, and part of this included going to war when necessary to defend the country or attacking others when it was believed that this would contribute to Maat, such as to obtain resources. During the early days prior to the unification of Upper and Lower Egypt, the Deshret or the "Red Crown", was a representation of the kingdom of Lower Egypt, while the Hedjet, the "White Crown", was worn by the kings of the kingdom of Upper Egypt. After the unification of both kingdoms into one united Egypt, the Pschent, the combination of both the red and white crowns was the official crown of kings. With time new headdresses were introduced during different dynasties such as the Khat, Nemes, Atef, Hemhem crown, and Khepresh. At times, a combination of these headdresses or crowns worn together was depicted. (en)
  • Firaun (bahasa Arab: فرعون‎, /fir'aun/ bahasa Inggris: Pharaoh, /ˈfɛəroʊ/; bahasa Mesir: pr ꜥꜣ /pərəʾō/; bahasa Ibrani: פַּרְעֹה‎, /părʿō/) adalah sebuah gelar umum yang sekarang digunakan untuk raja-raja Mesir kuno dari Dinasti Pertama (c. 3150 SM) sampai aneksasi terhadap Mesir oleh Kekaisaran Romawi pada 30 SM. Berasal dari kata dalam Bahasa Mesir Kuno berpelafalan pərəʾō yang secara literlit bermakna "rumah besar", kata ini di Mesir Kuno aslinya digunakan untuk menyebut Istana Kerajaan. Kata ini baru digunakan untuk menyebut raja-raja Mesir secara metonim semenjak era Kerajaan Baru (dimulai dari Dinasti ke-18, 1539–1292 SM). Dan pada Dinasti ke-22 (sekitar 945–730 SM) kata ini pun diadopsi sebagai julukan kehormatan. Kata "fir'aun" atau "pharaoh" tidak pernah menjadi gelar formal raja-raja Mesir pada masanya. Penggunaan kata "pharaoh" sebagai nama generik untuk semua raja Mesir berasal dari penggunaannya dalam Alkitab Ibrani, yang mana di Al-Qur'an penyebutannya adalah "fir'aun". Dalam dokumen resmi, gelar lengkap raja Mesir terdiri atas lima nama, masing-masing didahului oleh salah satu gelar berikut: Horus, Dua Wanita, Horus Emas, Raja Mesir Hulu dan Hilir, dan Putra Re. Nama belakang diberikan saat lahir, sedangkan yang lain saat penobatan. Dalam komunitas Mesir, agama adalah sesuatu yang sentral dalam kehidupan sehari-hari. Salah satu peran Fir'aun ialah sebagai penghubung antara para Tuhan dan manusia. Fir'aun kemudian mewakili Tuhan-Tuhan dalam peran sebagai administrator sipil dan agama. Fir'aun memiliki semua tanah di Mesir, memberlakukan hukum, mengumpulkan pajak, dan membela Mesir dari penjajah sebagai panglima tentara. Secara agama, Fir'aun bertanggung jawab menjaga Maat (mꜣꜥt), atau tatanan kosmik, keseimbangan, dan keadilan, dan salah satu bagiannya termasuk pergi berperang jika diperlukan demi membela negara atau menyerang bangsa lain ketika hal itu diyakini akan berkontribusi kepada Maat, seperti memperoleh sumber daya. Selama hari-hari awal sebelum penyatuan Mesir Hulu dan Mesir Hilir, Deshret atau "Mahkota Merah", merupakan representasi kerajaan Mesir Hilir, sedangkan Hedjet, "Mahkota Putih", dikenakan oleh raja-raja Mesir Hulu. Setelah unifikasi kedua kerajaan menjadi satu Mesir, maka Pschent, kombinasi mahkota merah dan putih menjadi mahkota resmi raja. Seiring waktu diperkenalkanlah hiasan-hiasan kepala baru selama dinasti-dinasti yang berbeda seperti Khat, Nemes, Atef, mahkota Hemhem, dan Khepresh. Terkadang, digambarkan kombinasi dari hiasan kepala atau mahkota ini dipakai bersama-sama. (in)
  • ファラオ(翻字: pr-aA, エジプト語英語化: per aa, 英: Pharaoh, 独: Pharao, 仏: Pharaon)とは、古代エジプトの王を指す称号である。この語は第18王朝のトトメス3世の時代に使われ始めたものであるが、近代ではトトメス3世以前の古代エジプトの王もこの称号で呼ぶ。聖書においては、パロとも表記される。 ファラオは、古代エジプト人の秩序観で美術・文学・宗教と並んで欠かすことのできない中心的要素を構成しており、古代エジプトの国家において政治的・宗教的にどちらも最高の権力を有していた。これは、ファラオの「二つの土地の所有者」と「すべての神殿の最高司祭」という称号に表れている。 政治的には、名目上エジプトのすべての土地を所有し、法律を制定し、税金を徴収し、軍の最高司令官として国家を侵略者から守る役割を果たしていた。ファラオは上下エジプトの統合の象徴である二重冠をかぶり、全エジプトを代表する存在とされた。 また宗教的には、ファラオは儀式を主催し、神々を祭る神殿を建築した。また、王は世界を創造し、宇宙の秩序マアトを定め、これを維持してエジプトの繁栄を保証する神ラーの化身とされた。ファラオは現人神として、神と人々の間の仲介者と見なされていた。現世において神の化身であった王は、死後は神々の一員に加わり永遠の生命を得るなど、数々の特権を有していた。 この項目では、「ファラオ」という言葉が指し示す対象である、古代エジプトの王について包括的に記述する。 (ja)
  • 파라오(영어: Pharaoh)는 고대 이집트어로 왕이라고 불리며 최고통치자라는 뜻이다. 원래 파라오는 “큰 집”이라는 뜻으로 이집트 왕의 궁정, 왕궁을 나타내는 말이었으나, 시간이 흐르면서 왕과 동격의 의미를 갖게 되었다. 이집트의 파라오는 호루스의 현신으로 받아들여진다. 하지만 “페르-오”라는 “성스러운 권좌”를 의미하는 단어에서 유래했다는 주장도 있다. 또한 파라오는 인간이 아닌 신으로 숭배되기도 하며, 이 때문에 파라오가 죽으면 육체를 모두 소진하고 영혼으로서 다스린다고 생각했기 때문에 파라오가 영원히 사는 궁궐의 의미로서 피라미드를 만들었다. 그리고 어원은 처음에 파라오는 왕궁을 나타내는 말이었지만 투트모세 3세(Thutmose III)가 파라오로 즉위하여 이집트를 통치한 이후의 모든 이집트 군주들은 군주의 명칭을 파라오라고 불리었 (ko)
  • Faraon (stgr. Φαραώ) – jedno z określeń władcy starożytnego Egiptu, będące zniekształconą wersją staroegipskiego Per-āa – „wielki dom”. Od XVIII dynastii termin ten zaczęto odnosić również do zarządcy tego „wielkiego domu” (pałacu), czyli władcy. Do najwybitniejszych faraonów należeli: Chefren, Totmes III, Seti I, Ramzes II. Jedynie w przypadku czterech kobiet władczyniom przyznano godność i funkcję faraonów: Nitokris, Neferusobek, Hatszepsut i Tauseret. Faraon miał przynajmniej dwa imiona wpisane w kartusz: noszone od urodzenia oraz imię koronacyjne. Tworzyły one królewską tytulaturę, czyli tzw. Królewski Protokół. (pl)
  • Il faraone era il sovrano dell'antico Egitto. (it)
  • Farao is de titel die wordt gebruikt om koningen of koninginnen (met goddelijke status) van Opper en Neder-Egypte vanaf ongeveer 1500 voor Chr. aan te geven. De term is afgeleid van de woorden per aa, hetgeen Groot Huis ofwel paleis betekent. De 'per' was oorspronkelijk het domein rondom de tempel en kon tienduizend hectare of meer beslaan. De Egyptenaren zelf noemden hun koning of koningin meestal n.sut (nesoet vert. koning). In de late tijd werd het woord paleis (per 'a) soms overdrachtelijk gebruikt, zoals men ook nu bijvoorbeeld het paleis zegt als men de koning en zijn hofhouding bedoelt. Het werd in het algemeen niet door Egyptenaren zelf gebruikt. De titel van farao begon men in het Nieuwe Rijk, meer bepaald in het midden van de 18e dynastie van Egypte specifiek voor de mannelijke vertegenwoordiger, de koning, te gebruiken.Het gebruik van het woord in de Bijbel, en met name in het Boek Exodus, is door veel moderne geschiedkundigen overgenomen. Ook de Koran verwijst veelvuldig naar 'de farao' uit Egypte. Ongeveer vanaf 7000 v.Chr. trokken bevolkingsgroepen naar Egypte om zich daar te vestigen in landbouwgemeenschappen. Rond 5000/4000 v.Chr. begon men zich te specialiseren in beroepen en zo kwam er ook een dorpshoofd. Deze dorpshoofden werden machtiger en bevochten elkaar in een serie kleine oorlogen. Rond 3200/3000 v. Chr begon men met het centraler maken van Opper- en Neder-Egypte, de stammen werden verenigd en zo ontstond er twee, later één gecentraliseerde staat met aan het hoofd een koning aan wie ook goddelijke macht werd toegedicht. Met de eenwording van het land begon de eerste dynastie. Vele verschillende farao’s hebben elkaar opgevolgd en meestal hun sporen nagelaten door graftomben, tempels, bouwwerken te bouwen. De farao droeg een dubbele kroon: de rode kroon van Neder-Egypte (noorden) en de witte kroon van Opper-Egypte (zuiden). Zo werd de samenvoeging van beide gebieden gesymboliseerd. Een ander element is dat de koning een stierenstaart droeg. Dit om te symboliseren dat de koning dezelfde kracht en status had als de Hemelstier. Dit element was te zien vanaf de eerste verschijning tot aan de keizerlijke nepfarao's. De farao droeg meestal veel verschillende kleren voor ceremonies. Daarnaast werden er in de loop van de tijd nog meer ontwikkeld. (nl)
  • Фарао́н (др.-рус. фараонъ, ст.‑слав. фарао, от греч. Φαραώ / pharaōn) — современное наименование правителей Древнего Египта. В течение большей части египетской истории оно не было официальным титулом, а возникло первоначально в эпоху Нового царства как эвфемизм, позволяющий обойтись без упоминания царского имени и перечисления официальных царских титулов, и особенно распространилось к середине I тысячелетия до н. э. (ru)
  • Faraó ( /ˈfɛəroʊ/, /USalsoˈfeɪ.roʊ/ ; em copta: ⲡⲣ̅ⲣⲟ) é o título comum atualmente utilizado para se referir aos monarcas do Egito Antigo da Primeira Dinastia (c. 3 150 a.C.) até a anexação do Egito pelo Império Romano em 30 a.C., embora o termo "faraó" não fosse usado contemporaneamente para um governante egípcio até Merneptá, circa 1 210 a.C., durante a Nona Dinastia, com "rei" sendo o termo usado com mais frequência até o meio da Décima Oitava Dinastia. Nas dinastias do milênio anterior, os antigos reis egípcios costumavam ter até três títulos diferentes: Hórus, o Junco e a Abelha (nswt-bjtj) e as "Duas Senhoras" ou Nebty (nbtj). O Hórus Dourado, bem como os títulos de nome e prenome, foram adicionados posteriormente. Na sociedade egípcia, a religião era uma peça central da vida cotidiana. Um dos papéis do faraó era o de ser o intermediário entre as divindades e o povo. O faraó, portanto, representava as divindades em uma função que era tanto de administrador civil quanto religioso. Ele era dono-proprietário de todas as terras do Egito, promulgava leis, coletava impostos e defendia o Egito de invasores externos na posição de comandante em chefe do exército. Religiosamente, o faraó oficiava cerimônias religiosas e escolhia os locais de novos templos. O faraó era responsável por manter o Maat (mꜣꜥt), ou ordem cósmica, equilíbrio e justiça, e parte disso incluía ir à guerra quando necessário para defender o país ou atacar outros quando se acreditava que isso contribuiria para o Maat, como para obter recursos. No período anterior imediato a unificação do Alto e Baixo Egito, o Dexerete, ou "Coroa Vermelha", era uma representação do reino do Baixo Egito, enquanto o Hedjete, ou "Coroa Branca", era usada pelos reis do reino do Alto Egito. Após a unificação de ambos os reinos em um Egito unido, o , a combinação das coroas vermelha e branca, era a coroa oficial dos reis egípcios. Com o tempo, novos cocares e ornamentos foram introduzidos durante diferentes dinastias, como o (um lenço de cabeça usado pela nobreza), o Nemés (o famoso pedaço de lenço listrado), o (um ordenamento branco emplumado utilizado na coroa), a coroa de Hemhem e o (uma peça azul utilizada na cabeça). Às vezes, foi descrito que uma combinação desses toucados ou coroas seriam usados juntos. (pt)
  • Farao, "det stora huset", var titeln för forntida egyptiska kungar. Ursprungligen användes detta fornegyptiska uttryck som en benämning på palatset eller hovet, men från cirka 1350 f.Kr. kom det att beteckna kungen själv (i det fallet farao Akhenaton), och på 800-talet f.Kr. blev det en av den egyptiska kungens titlar. Lite anakronistiskt brukar man idag säga "farao" om alla egyptiska kungar ända från fördynastisk tid (cirka 3200 f.Kr. - 3000 f.Kr.). Faraonerna regerade från omkring 3000 f.Kr. fram till grekisk-romersk tid. Farao uppfattades som son till Horus och gudarnas företrädare på jorden. Den flera tusen år långa regeringsperioden uppdelas av moderna forskare i "riken" och "mellantider" samt i dynastier efter den antika historikern Manethos förebild. Farao var en sorts gud över Egypten, som troddes ha blivit utvald av gudarna att härska över folket. Efter 1300-talet f.Kr. vände det, då trodde man inte längre på detta. De flesta faraonerna levde i Memfis och Thebe. När de dog begravdes de i stora gravar, till exempel i pyramider eller i berg. Dessa gravar innehöll många värdefulla skatter, så att faraonerna skulle få leva ett liv i lyx även efter döden. Detta ledde också till att gravarna gjordes mycket svåra att bryta sig in i, men alla bröts upp och merparten plundrades redan under antiken. Såvitt man känner till blev endast fyra kvinnor faraoner: Sobekneferu, Hatshepsut, Neferneferuaten och Twosret. Hatshepsut bar i ikonografin alla de (manliga) attribut vilka hörde till kungaämbetet, såsom lösskägg, kilt och krona. En av de största faraonerna var Ramses II, men den mest kände torde vara Tutankhamon. (sv)
  • Фарао́н — титул монарха в Стародавньому Єгипті, сучасне найменування правителів Стародавнього Єгипту. Фараон вважався живим богом, який після своєї смерті повинен приєднатися до інших богів. Він носив титул Сина Сонця і мав релігійну, політичну та військову владу в усьому Єгипті. Кожен фараон мав п'ять так званих титульних імен. Фараони з одного роду, котрі правили послідовно, складали династію. Помічником фараона був перший міністр (візир), керівник виконавчої влади. (uk)
  • 法老(希伯來语:פרעה,希腊语:Φαραώ,古埃及文转写:pr ʿ3,科普特語:ⲡⲣ̅ⲣⲟ,阿拉伯语:فرعون‎)是古埃及君主的尊称。是埃及语的希伯来文音译。在古王国时代仅指王宫,从新王国第十八王朝图特摩斯三世起作为颂词开始用于国王自身,并逐渐演变成对国王的一种尊称。第二十二王朝以后,成为国王的正式头衔。习惯上将古埃及的国王通称为法老。法老是国家政权的最高代表,掌握军、政、神权。法老自称是太阳神拉之子,是天神在地上的代理人和化身。 (zh)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 23294 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 26395 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1124595812 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:align
  • center (en)
dbp:appointer
dbp:b
  • Ancient History/Egypt/Pharaohs (en)
dbp:began
  • 3150 (xsd:integer)
dbp:caption
  • (en)
  • Narmer wearing the red crown (en)
  • Narmer wearing the white crown (en)
  • A typical depiction of a pharaoh usually depicted the king wearing the nemes headdress, a false beard, and an ornate shendyt (en)
dbp:coatofarms
  • Double crown.svg (en)
dbp:coatofarmscaption
  • The Pschent combined the Red Crown of Lower Egypt and the White Crown of Upper Egypt (en)
dbp:coatofarmssize
  • 130 (xsd:integer)
dbp:commons
  • Category:Pharaohs (en)
dbp:ended
  • 30 (xsd:integer)
  • 314 (xsd:integer)
  • 343 (xsd:integer)
  • (en)
dbp:firstMonarch
  • King Narmer or King Menes (en)
dbp:header
  • Narmer Palette (en)
dbp:image
  • NarmerPalette-CloseUpOfNarmer-ROM.png (en)
  • NarmerPalette-CloseUpOfProcession-ROM.png (en)
dbp:lastMonarch
  • Caesarion (en)
  • (en)
  • Maximinus Daza (en)
  • Nectanebo II (en)
dbp:n
  • no (en)
dbp:q
  • no (en)
dbp:realm
dbp:residence
dbp:royalTitle
  • Pharaoh (en)
dbp:style
dbp:totalWidth
  • 640 (xsd:integer)
dbp:v
  • no (en)
dbp:wikiPageUsesTemplate
dbp:wikt
  • pharaoh (en)
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • Faró a thugtaí ar an rialtóir sa tSean-Éigipt. (ga)
  • 파라오(영어: Pharaoh)는 고대 이집트어로 왕이라고 불리며 최고통치자라는 뜻이다. 원래 파라오는 “큰 집”이라는 뜻으로 이집트 왕의 궁정, 왕궁을 나타내는 말이었으나, 시간이 흐르면서 왕과 동격의 의미를 갖게 되었다. 이집트의 파라오는 호루스의 현신으로 받아들여진다. 하지만 “페르-오”라는 “성스러운 권좌”를 의미하는 단어에서 유래했다는 주장도 있다. 또한 파라오는 인간이 아닌 신으로 숭배되기도 하며, 이 때문에 파라오가 죽으면 육체를 모두 소진하고 영혼으로서 다스린다고 생각했기 때문에 파라오가 영원히 사는 궁궐의 의미로서 피라미드를 만들었다. 그리고 어원은 처음에 파라오는 왕궁을 나타내는 말이었지만 투트모세 3세(Thutmose III)가 파라오로 즉위하여 이집트를 통치한 이후의 모든 이집트 군주들은 군주의 명칭을 파라오라고 불리었 (ko)
  • Il faraone era il sovrano dell'antico Egitto. (it)
  • Фарао́н (др.-рус. фараонъ, ст.‑слав. фарао, от греч. Φαραώ / pharaōn) — современное наименование правителей Древнего Египта. В течение большей части египетской истории оно не было официальным титулом, а возникло первоначально в эпоху Нового царства как эвфемизм, позволяющий обойтись без упоминания царского имени и перечисления официальных царских титулов, и особенно распространилось к середине I тысячелетия до н. э. (ru)
  • Фарао́н — титул монарха в Стародавньому Єгипті, сучасне найменування правителів Стародавнього Єгипту. Фараон вважався живим богом, який після своєї смерті повинен приєднатися до інших богів. Він носив титул Сина Сонця і мав релігійну, політичну та військову владу в усьому Єгипті. Кожен фараон мав п'ять так званих титульних імен. Фараони з одного роду, котрі правили послідовно, складали династію. Помічником фараона був перший міністр (візир), керівник виконавчої влади. (uk)
  • 法老(希伯來语:פרעה,希腊语:Φαραώ,古埃及文转写:pr ʿ3,科普特語:ⲡⲣ̅ⲣⲟ,阿拉伯语:فرعون‎)是古埃及君主的尊称。是埃及语的希伯来文音译。在古王国时代仅指王宫,从新王国第十八王朝图特摩斯三世起作为颂词开始用于国王自身,并逐渐演变成对国王的一种尊称。第二十二王朝以后,成为国王的正式头衔。习惯上将古埃及的国王通称为法老。法老是国家政权的最高代表,掌握军、政、神权。法老自称是太阳神拉之子,是天神在地上的代理人和化身。 (zh)
  • الفرعون، جرى العرف والعادة والاصطلاح في العصور الحديثة على إطلاق لقب فرعون على الحاكم في مصر القديمة، وذلك جريا على العادة في إطلاق الألقاب على ملوك العالم القديم، فعلى سبيل المثال يطلق على كل من ملك الفرس بكسرى برغم أن من تسمى بذلك هو ملك من ملوكهم، ثم جرت العادة بعد ذلك على تسمية كل ملك فارسي بكسرى، كما تسمى ملوك الروم بقيصر، وملوك الحبشة بالنجاشي، وهكذا وجريا على العادة فإن الناس في العصور الحديثة اصطلحوا على تلقيب ملوك مصر القدماء بـالفراعنة، وكان الحاكم في مصر القديمة الموحدة يلبس (تاج أحمر رمز الشمال وتاج أبيض رمز الجنوب متحدين في تاج واحد دلالة على حكم القطرين وتسلطه عليهما)، أي أنه يحكم مصر العليا ومصر السفلى.والخلاصة أن كلمة فرعون ربما قد أصبحت تستخدم استخداما شائعا في العصور الحديثة كلقب للحاكم في مصر القديمة لأسباب ترجع إلى الميول العقائدية ومحاولات التفسير التوراتية من زاوية و (ar)
  • Els faraons eren els monarques de l'antic Egipte. Alguns estudis daten la utilització d'aquest terme, com una manera de referir-se al rei, cap al i altres des del 950 aC. Era el líder religiós, civil i militar de l'antic Egipte. (ca)
  • Faraon (ve starší literatuře také někdy farao) je titul používaný pro starověké vládce Egypta v hebrejském a později i v řeckém prostředí. Dnes je toto slovo široce používáno právě díky použití v bibli a u řeckých a římských autorů; obvyklý originální egyptský titul byl nisut-bitej, pod vlivem řečtiny překládaný jako „král Horního a Dolního Egypta“. (cs)
  • Pharao war ein seit dem Neuen Reich verwendeter Titel für den König von Ober- und Unterägypten. Der Begriff geht auf das ägyptische Wort Per aa („großes Haus“) zurück, das ursprünglich weder ein Herrschertitel noch ein Eigenname war, sondern die Bezeichnung für den königlichen Hof oder Palast. Als Bezeichnung für die Person des Königs kam er erst ab Thutmosis III. auf. Doch auch danach war diese Titulierung nicht die Regel und nur selten Teil des offiziellen Protokolls. Das Koptische als letzte Sprachstufe des Ägyptischen kennt die Entlehnung ⲫⲁⲣⲁⲱ aus dem Griechischen wie auch – in der allgemeineren Bedeutung ‚König/-in‘ – Wörter wie Bohairisch ⲟⲩⲣⲟ/ⲟⲩⲣⲱ, Sahidisch ⲣⲣⲟ/ⲣⲣⲱ, die direkt auf die ägyptische Form zurückgehen. (de)
  • Με το όνομα Φαραώ, εκ της αρχαίας αιγυπτιακής λέξης φερ-άα ή περ-άα, η οποία σημαίνει ανάκτορο φέρονται, ιστορικώς, οι αρχαίοι ηγεμόνες της Αιγύπτου, συνολικά 232 τον αριθμό. Ο όρος αυτός, ως συνώνυμο στην έννοια του βασιλέως, άρχισε να χρησιμοποιείται από την 18η δυναστεία, ενώ στην 22α δυναστεία αποτελούσε, πλέον, τιμητικό τίτλο. Αν και ποτέ δεν χρησιμοποιήθηκε από τους ίδιους τους Αιγύπτιους ηγεμόνες, ο τίτλος αυτός, καθιερώθηκε πολύ μεταγενέστερα, , προς διευκόλυνση αρχαιολόγων και ιστορικών, δεδομένου ότι εκείνοι χρησιμοποιούσαν, επισήμως, πέντε ονόματα, διαδοχικώς, όπου το καθένα εισάγονταν ξεχωριστά με έναν από τους ακόλουθους τίτλους "Ώρος ....", "Χρυσός Ώρος ...." ή "υιός του Ρα ....", "βασιλεύς της Άνω και της Κάτω Αιγύπτου ....", "Άρχοντας της διπλής Γης...." και "Άρχοντας των δ (el)
  • Eble vi serĉas formikon faraonan, aŭ la klasikan polan romanon La Faraono, kies traduko fare de Kazimierz Bein ankaŭ estas grava verkaĵo de la esperantlingva literaturo. Faraono estas titolo por reganto de antikva Egiptio en hebrea kaj pli poste ankaŭ (eventuale) en greka medio. Oficiala nomo signifis "reĝo de Supra kaj Malsupra Egiptio". Hodiaŭ tiu ĉi nomo estas larĝe uzata ĝuste danke al uzo en Biblio kaj ĉe fruaj grekaj kaj romiaj aŭtoroj. (eo)
  • Faraón (en hebreo, פרעה‎; en griego, φαραώ, copto : ⲡⲣ̅ⲣⲟ Pǝrro) era el título dado al rey en el Antiguo Egipto. Para los antiguos egipcios, el primer faraón fue Narmer, denominado Menes por Manetón, quien gobernó hacia el año 3150 a. C. El último faraón fue Cleopatra, de ascendencia helénica, que reinó del año 51 al 30 a. C. (es)
  • Faraoia Antzinako Egiptoko agintari gorena zen. Lehena Menes izan zen, K.a. 3100 inguruan agindu zuena eta azkena Kleopatra VII, K.a. 49 eta 31 artean agindu zuena. Faraoi izena "par-o" ("etxe handia") hitz egiptoarretik dator. Horrela, faraoia hasiera batean erregearen etxebizitza zen eta gero agintariari berari jarri zitzaion izena. (eu)
  • Pharaoh (/ˈfɛəroʊ/, US also /ˈfeɪ.roʊ/; Egyptian: pr ꜥꜣ; Coptic: ⲡⲣ̅ⲣⲟ, romanized: Pǝrro; Biblical Hebrew: פַּרְעֹה‎ Parʿō) is the vernacular term often used by modern authors for the kings of ancient Egypt who ruled as monarchs from the First Dynasty (c. 3150 BC) until the annexation of Egypt by the Roman Empire in 30 BC. However, regardless of gender, "king" was the term used most frequently by the ancient Egyptians for their monarchs through the middle of the Eighteenth Dynasty during the New Kingdom. The term "pharaoh" was not used contemporaneously for a ruler until a possible reference to Merneptah, c. 1210 BC during the Nineteenth Dynasty, nor consistently used until the decline and instability that began with the Twenty-Fifth Dynasty. (en)
  • Firaun (bahasa Arab: فرعون‎, /fir'aun/ bahasa Inggris: Pharaoh, /ˈfɛəroʊ/; bahasa Mesir: pr ꜥꜣ /pərəʾō/; bahasa Ibrani: פַּרְעֹה‎, /părʿō/) adalah sebuah gelar umum yang sekarang digunakan untuk raja-raja Mesir kuno dari Dinasti Pertama (c. 3150 SM) sampai aneksasi terhadap Mesir oleh Kekaisaran Romawi pada 30 SM. Berasal dari kata dalam Bahasa Mesir Kuno berpelafalan pərəʾō yang secara literlit bermakna "rumah besar", kata ini di Mesir Kuno aslinya digunakan untuk menyebut Istana Kerajaan. Kata ini baru digunakan untuk menyebut raja-raja Mesir secara metonim semenjak era Kerajaan Baru (dimulai dari Dinasti ke-18, 1539–1292 SM). Dan pada Dinasti ke-22 (sekitar 945–730 SM) kata ini pun diadopsi sebagai julukan kehormatan. Kata "fir'aun" atau "pharaoh" tidak pernah menjadi gelar formal raja- (in)
  • Le terme pharaon (de l'égyptien ancien : per-aâ « grande maison ») sert à désigner les rois et reines de l'Égypte antique. Les noms de 345 pharaons nous sont parvenus grâce à de multiples attestations dont des listes royales compilées par les scribes égyptiens. Ces souverains se sont succédé sur une période de plus de trois millénaires entre 3150 et 30 avant notre ère. Depuis les Ægyptiaca de Manéthon, historien et grand-prêtre d'Héliopolis au IIIe siècle avant notre ère, cette longue période est divisée en trente dynasties depuis l'unification du royaume par le mythique Narmer-Ménès et jusqu'à la disparition de Nectanébo II en 343 avant notre ère, le dernier pharaon d'une Égypte indépendante. Après lui se succèdent deux dynasties étrangères, la XXXIe dynastie des empereurs perses achéméni (fr)
  • ファラオ(翻字: pr-aA, エジプト語英語化: per aa, 英: Pharaoh, 独: Pharao, 仏: Pharaon)とは、古代エジプトの王を指す称号である。この語は第18王朝のトトメス3世の時代に使われ始めたものであるが、近代ではトトメス3世以前の古代エジプトの王もこの称号で呼ぶ。聖書においては、パロとも表記される。 ファラオは、古代エジプト人の秩序観で美術・文学・宗教と並んで欠かすことのできない中心的要素を構成しており、古代エジプトの国家において政治的・宗教的にどちらも最高の権力を有していた。これは、ファラオの「二つの土地の所有者」と「すべての神殿の最高司祭」という称号に表れている。 政治的には、名目上エジプトのすべての土地を所有し、法律を制定し、税金を徴収し、軍の最高司令官として国家を侵略者から守る役割を果たしていた。ファラオは上下エジプトの統合の象徴である二重冠をかぶり、全エジプトを代表する存在とされた。 また宗教的には、ファラオは儀式を主催し、神々を祭る神殿を建築した。また、王は世界を創造し、宇宙の秩序マアトを定め、これを維持してエジプトの繁栄を保証する神ラーの化身とされた。ファラオは現人神として、神と人々の間の仲介者と見なされていた。現世において神の化身であった王は、死後は神々の一員に加わり永遠の生命を得るなど、数々の特権を有していた。 (ja)
  • Farao is de titel die wordt gebruikt om koningen of koninginnen (met goddelijke status) van Opper en Neder-Egypte vanaf ongeveer 1500 voor Chr. aan te geven. De term is afgeleid van de woorden per aa, hetgeen Groot Huis ofwel paleis betekent. De 'per' was oorspronkelijk het domein rondom de tempel en kon tienduizend hectare of meer beslaan. (nl)
  • Faraon (stgr. Φαραώ) – jedno z określeń władcy starożytnego Egiptu, będące zniekształconą wersją staroegipskiego Per-āa – „wielki dom”. Od XVIII dynastii termin ten zaczęto odnosić również do zarządcy tego „wielkiego domu” (pałacu), czyli władcy. Do najwybitniejszych faraonów należeli: Chefren, Totmes III, Seti I, Ramzes II. Jedynie w przypadku czterech kobiet władczyniom przyznano godność i funkcję faraonów: Nitokris, Neferusobek, Hatszepsut i Tauseret. (pl)
  • Faraó ( /ˈfɛəroʊ/, /USalsoˈfeɪ.roʊ/ ; em copta: ⲡⲣ̅ⲣⲟ) é o título comum atualmente utilizado para se referir aos monarcas do Egito Antigo da Primeira Dinastia (c. 3 150 a.C.) até a anexação do Egito pelo Império Romano em 30 a.C., embora o termo "faraó" não fosse usado contemporaneamente para um governante egípcio até Merneptá, circa 1 210 a.C., durante a Nona Dinastia, com "rei" sendo o termo usado com mais frequência até o meio da Décima Oitava Dinastia. Nas dinastias do milênio anterior, os antigos reis egípcios costumavam ter até três títulos diferentes: Hórus, o Junco e a Abelha (nswt-bjtj) e as "Duas Senhoras" ou Nebty (nbtj). O Hórus Dourado, bem como os títulos de nome e prenome, foram adicionados posteriormente. (pt)
  • Farao, "det stora huset", var titeln för forntida egyptiska kungar. Ursprungligen användes detta fornegyptiska uttryck som en benämning på palatset eller hovet, men från cirka 1350 f.Kr. kom det att beteckna kungen själv (i det fallet farao Akhenaton), och på 800-talet f.Kr. blev det en av den egyptiska kungens titlar. Lite anakronistiskt brukar man idag säga "farao" om alla egyptiska kungar ända från fördynastisk tid (cirka 3200 f.Kr. - 3000 f.Kr.). En av de största faraonerna var Ramses II, men den mest kände torde vara Tutankhamon. (sv)
rdfs:label
  • Pharaoh (en)
  • فرعون (ar)
  • Faraó (ca)
  • Faraon (cs)
  • Pharao (de)
  • Φαραώ (el)
  • Faraono (eo)
  • Faraón (es)
  • Faraoi (eu)
  • Faró (ga)
  • Pharaon (fr)
  • Firaun (in)
  • Faraone (it)
  • 파라오 (ko)
  • ファラオ (ja)
  • Farao (nl)
  • Faraon (pl)
  • Faraó (pt)
  • Фараон (ru)
  • Farao (sv)
  • 法老 (zh)
  • Фараон (uk)
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:occupation of
is dbo:parent of
is dbo:predecessor of
is dbo:spouse of
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:father of
is dbp:nickname of
is dbp:subject of
is dbp:title of
is dbp:titleLeader of
is dbp:titles of
is gold:hypernym of
is rdfs:seeAlso of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License