About: Punishment

An Entity of Type: Person100007846, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

Punishment, commonly, is the imposition of an undesirable or unpleasant outcome upon a group or individual, meted out by an authority—in contexts ranging from child discipline to criminal law—as a response and deterrent to a particular action or behavior that is deemed undesirable or unacceptable. It is, however, possible to distinguish between various different understandings of what punishment is.

Property Value
dbo:abstract
  • El càstig, normalment, és la imposició d'un resultat indesitjable o desagradable a un grup o individu, resolt per una autoritat —en contextos que van des de la disciplina infantil fins al dret penal — com a resposta i dissuasió a una acció o comportament particular que es consideri indesitjable o inacceptable. No obstant això, és possible distingir entre diferents enteniments de què és el càstig. El raonament del càstig pot ser condicionar un nen per evitar l'autocomunicació, imposar la conformitat social (en particular, en contextos d'educació obligatòria o ), defensar normes, protegir-se dels danys futurs (en particular, els de ) i mantenir la llei —i el respecte a l' estat de dret— en virtut del qual es regeix el grup social. El càstig es pot autoinfligir, com es fa amb l' i la mortificació de la carn en l'entorn religiós, però sovint és una forma de social. La imposició desagradable pot incloure una multa, pena o , o ser l'eliminació o negació d'alguna cosa agradable o desitjable. L'individu pot ser una persona, o fins i tot un animal. L'autoritat pot ser un grup o una sola persona, i el càstig es pot dur a terme formalment segons un sistema de llei o de manera informal en altres tipus d'entorns socials, com ara dins d'una família. Les conseqüències negatives que no s'autoritzen o que s'administren sense incompliment de les normes no es consideren càstig tal com es defineix aquí. L'estudi i la pràctica del càstig dels delictes, especialment pel que fa a la presó, s'anomena o, sovint en textos moderns, correccions ; en aquest context, el procés de càstig s'anomena eufemísticament "procés correccional". La investigació del càstig sovint inclou investigacions similars sobre prevenció. Les justificacions del càstig inclouen la retribució, la , la rehabilitació i la . La darrera podria incloure mesures com l'aïllament, per evitar que el delinqüent tingués contacte amb possibles víctimes o l'eliminació d'una mà per dificultar el robatori. Si només hi ha algunes de les condicions incloses a la definició de càstig, es poden considerar més exactes les descripcions que no siguin "càstig". Infligir alguna cosa negativa o desagradable a una persona o animal, sense autoritat, es considera venjança o més que un càstig. A més, la paraula "càstig" s'utilitza com a metàfora, com quan un boxejador experimenta " càstig " durant una baralla. En altres situacions, incomplir una norma pot ser recompensat i, per tant, rebre aquesta recompensa naturalment no constitueix un càstig. Finalment, s'ha de complir la condició de trencar (o incomplir) les normes perquè les conseqüències es considerin càstig. Els càstigs difereixen pel seu grau de gravetat i poden incloure sancions com ara , privacions de llibertat o privacions, multes, , ostracisme, infligència de dolor, amputació i pena de mort. El càstig corporal es refereix als càstigs en què es pretén que s'infligeixi dolor físic al transgressor. Els càstigs es poden jutjar com a justos o injustos pel que fa al seu grau de i proporcionalitat a la infracció. El càstig pot ser una part integral de la socialització i castigar el comportament no desitjat sovint forma part d'un sistema de pedagogia o modificació del comportament que també inclou recompenses. (ca)
  • العقوبة هي فرض من السلطة الرسمية لشيء سلبي أو على إنسان أو حيوان أو منظمة أو كيان ردًا على سلوك اعتبر أنه غير مقبول من قبل فرد أو مجموعة أو كيان آخر.والسلطة إما أن تكون مجموعة أو فردًا واحدًا، وقد يتم تنفيذ العقوبة رسميًا في ظل قانون أو بطريقة غير رسمية في أنواع أخرى من الأطر الاجتماعية مثل إطار الأسرة. ولا تعد النتائج السلبية للأفعال غير المصرح بها أو التي تم تنفيذها دون خرق للقواعد، لا تعد عقوبة كما تمت الإشارة للتعريف هنا. ويُطلق على دراسة عقوبات الجريمة وممارساتها، لا سيما المطبقة على المسجونين تسمى علم العقاب أو غالبًا ما يسمى في النصوص الحديثة ؛ وفي هذا السياق تسمى عملية العقوبة مجازًا بـ «عملية إصلاحية».وغالبًا ما تتضمن أبحاث العقوبات أبحاثًا مشابهة في الوقاية من الجرائم. تشتمل المبررات الأساسية للعقوبات على: مثل العزل لمنع منتهك القانون من الاتصال بالضحايا المرتقبين.ومن بين المبررات الأربعة، يعد الجزاء فقط جزءًا من تعريف العقوبة وليس لأي من المبررات الأخرى نتيجة مضمونة. وإذا وُجدت بعض الشروط الواردة في تعريف العقوبة، ففي هذه الحالة تعد الأوصاف الأخرى «للعقوبة» أكثر دقة. ويعد إلحاق شيء سلبي أو أليم بإنسان أو حيوان دون وجود سلطة تفرضه إما أو وليس عقوبة. إضافة إلى أن كلمة «عقوبة» تستخدم على أنها استعارة، كما هو الحال عندما يقال إن الملاكم تعرض لـ«عقوبة» من الحكم في أثناء النزال. بينما في مواقف أخرى تتم المكافأة على كسر القواعد، ومن ثم فليس عليه أي عواقب سلبية ولذلك لا تعد عقوبة. وفي النهاية فإنه يجب أن يتحقق شرط كسر (أو خرق) القواعد ليستحق الفاعل العقاب. تتفاوت العقوبات بحسب شدتها، وقد تشمل مثل والحرمان من الامتيازات أو الحرية والغرامات والحجز والنفي وإيقاع الألم وعقوبة الإعدام.ويشير إلى العقوبات التي توقع الألم المتعمد على المتجاوزين.قد تكون العقوبات عادلة أو غير عادلة حسب درجتها في المعاملة بالمثل .وقد يكون العقاب جزءًا لا يتجزأ من التنشئة الاجتماعية، ومن ثم تمثل معاقبة السلوكيات غير المرغوبة غالبًا جزءًا من نظام التربية أو التعديل السلوكي الذي يتضمن الإثابة أيضًا. (ar)
  • Trest nebo také sankce je uvalení nějakého omezení, újmy, ztráty nebo bolesti, jímž oprávněná osoba vymáhá dodržování mravních, společenských nebo právních pravidel daného společenství. Smyslem trestu může být náprava, odstrašení, ochrana společnosti nebo obnovení narušeného řádu. (cs)
  • Die Strafe ist eine Sanktion gegenüber einem bestimmten Verhalten, das im Regelfall vom Erzieher, Staat oder Vorgesetzten als Unrecht bzw. als (in der konkreten Situation) unangemessen qualifiziert wird. Der Begriff der Strafe wird insbesondere in der Rechtswissenschaft, jedoch auch in Theologie, Philosophie, Psychologie und vor allem in den Erziehungswissenschaften behandelt. In der Lerntheorie wird Strafe oder Bestrafung in zweierlei Form benutzt, als positive und als negative Strafe, und bezeichnet einfach das Gegenteil von Verstärkung. Hier bedeutet positive Bestrafung, dass auf ein bestimmtes Verhalten als Kontingenz ein unangenehmer Reiz (z. B. sozialer Druck) folgt. Negative Bestrafung bedeutet, dass auf ein bestimmtes Verhalten als Kontingenz ein angenehmer Reiz (z. B. Nahrung, Belohnung) verhindert oder versagt bzw. weggenommen wird. (de)
  • Ποινή είναι η τιμωρία που επιβάλλεται από ποινικό δικαστήριο σε αυτόν που καταδικάστηκε για κάποιο έγκλημα, προκειμένου να σωφρονισθεί ο ίδιος και να παραδειγματισθούν τα υπόλοιπα μέλη της κοινωνίας ώστε να αποτρέπονται από την τέλεση εγκλημάτων. (el)
  • Puno estas sufero kaŭzita pro malpermesita faro, kun la celo ke oni ne faru tion plu. Ekzemploj estas monpuno, mortopuno, korpa puno ktp. La puno estas la kutima rimedo uzata de la ŝtato aŭ de aliaj aŭtoritatoj por reagi kontraŭ krimoj kaj deliktoj, nome la limigoj de rajtoj al responsuloj aŭ kulpuloj. Pro tio, la juro kiu reguligas la deliktojn estas foje nomata Punjuro aŭ Kriminala juro. La puno estas difinita ankaŭ kiel sankcio (administracia decido) kiu okazigas perdon aŭ limigon personaj rajtoj de unuopulo kiu estas konsiderata responsa de la faro de punenda konduto (ago aŭ malago). La termino "puno" derivas de la latina vorto poena kaj tiu posedas konotacion de doloro okazigita per la puno. La puno devas esti regulata per leĝo kaj atribuata de la koncerna tribunalo, pere de proceso. La moderna Kriminala juro celas proporciecon inter la delikto kaj la puno. En multaj landoj oni celas ankaŭ, ke la puno utilu por la rehabilitigo de la krimulo (kio evitas la aplikon de punoj kiel la mortopuno aŭ la ĝismorta malliberigo). La ŝtato estas normiga ento kaj havas institucian karakteron, kiu permesas regi per devigo kaj limigo, pro kio en la moderna vivo estas la nura ento kiu rajtas apliki punon. Aliaj alitipaj punoj korespondas al aliaj epokoj aŭ je similsenca (metafora) senco povas esti komprenitaj en alitipaj organizoj, ekzemple futbalteamo kiu monpunas teamanon, organizo kiu kontrolas sian anaron ktp. (eo)
  • Zigorra hausteagatik edo komenigarritzat jotzen ez den zerbait egiteagatik hori egin duenari agintea edo boterea duenak ezartzen dion betebeharra da. Zigorrak nahigabea, nekea, umiliazioa edo mina ekartzen du, eta zigortuak zigorra eragin duen jokabidea berriz ez egitea du xede. Zigorra ez da mendekua edo besterik gabe pertsona bat erasotzea; zigorra onartutako arau bat —inplizitua bada ere— hausteagatik ezartzen da. Gizartearen eremu anitzetan zigortzen da. Adibidez: eskolan haur batek etxeko lanak ez egiteagatik jolasaldirik gabe uztea; pertsona bat beste bati lapurreta egin diolako kartzelan urte zenbait preso sartzea; eta abar. (eu)
  • La pena es el recurso que utiliza el Estado para reaccionar frente al delito, expresándose como la "restricción de derechos del responsable". Por ello, el Derecho que regula los delitos se denomina habitualmente Derecho penal. El penas también se define como una sanción que produce la pérdida o restricción de derechos personales de un sujeto hallado responsable de la comisión de una conducta punible. El término pena deriva del término en latín poena y posee una connotación de dolor causado por un castigo. La pena está contemplada en la ley y es impuesta por el órgano jurisdiccional, mediante un proceso. El Derecho Penal moderno aboga por la proporcionalidad entre el delito y la pena. En muchos países se busca también que la pena sirva para la rehabilitación del criminal (lo cual excluye la aplicación de penas como la pena de muerte o la cadena perpetua). El estado es un ente normativo y carácter institucional, que permite regir de manera coaccionada y limítrofe, por lo tanto es el único ente encargado de suplir o aplicar una pena, ya sea de cualquier tipo. Cabe destacar que la pena cumple un rol importante de suma utilidad el cual es la de prevención, ya que el Estado reacciona frente al delito expresándolo así como una sanción, imponiendo de esa manera la pena. Por otro lado la ley no puede considerarse como una norma puesto que la norma tiene características muy diferentes, es así que se puede hacer notorio que la norma está estructurado por un suceso, nexo causal y consecuencia jurídica. La pena está relacionada con conductas socialmente desvaloradas de personas, siendo, por consiguiente, una consecuencia jurídica asignada a cualquier individuo que haya realizado un hecho punible contrario a la norma.​ (es)
  • Punishment, commonly, is the imposition of an undesirable or unpleasant outcome upon a group or individual, meted out by an authority—in contexts ranging from child discipline to criminal law—as a response and deterrent to a particular action or behavior that is deemed undesirable or unacceptable. It is, however, possible to distinguish between various different understandings of what punishment is. The reasoning for punishment may be to condition a child to avoid self-endangerment, to impose social conformity (in particular, in the contexts of compulsory education or military discipline), to defend norms, to protect against future harms (in particular, those from violent crime), and to maintain the law—and respect for rule of law—under which the social group is governed. Punishment may be self-inflicted as with self-flagellation and mortification of the flesh in the religious setting, but is most often a form of social coercion. The unpleasant imposition may include a fine, penalty, or confinement, or be the removal or denial of something pleasant or desirable. The individual may be a person, or even an animal. The authority may be either a group or a single person, and punishment may be carried out formally under a system of law or informally in other kinds of social settings such as within a family. Negative consequences that are not authorized or that are administered without a breach of rules are not considered to be punishment as defined here. The study and practice of the punishment of crimes, particularly as it applies to imprisonment, is called penology, or, often in modern texts, corrections; in this context, the punishment process is euphemistically called "correctional process". Research into punishment often includes similar research into prevention. Justifications for punishment include retribution, deterrence, rehabilitation, and incapacitation. The last could include such measures as isolation, in order to prevent the wrongdoer's having contact with potential victims, or the removal of a hand in order to make theft more difficult. If only some of the conditions included in the definition of punishment are present, descriptions other than "punishment" may be considered more accurate. Inflicting something negative, or unpleasant, on a person or animal, without authority is considered revenge or spite rather than punishment. In addition, the word "punishment" is used as a metaphor, as when a boxer experiences "punishment" during a fight. In other situations, breaking a rule may be rewarded, and so receiving such a reward naturally does not constitute punishment. Finally the condition of breaking (or breaching) the rules must be satisfied for consequences to be considered punishment. Punishments differ in their degree of severity, and may include sanctions such as reprimands, deprivations of privileges or liberty, fines, incarcerations, ostracism, the infliction of pain, amputation and the death penalty.Corporal punishment refers to punishments in which physical pain is intended to be inflicted upon the transgressor.Punishments may be judged as fair or unfair in terms of their degree of reciprocity and proportionality to the offense.Punishment can be an integral part of socialization, and punishing unwanted behavior is often part of a system of pedagogy or behavioral modification which also includes rewards. (en)
  • Hukuman (bahasa Inggris: punishment) adalah sebuah cara untuk mengarahkan sebuah tingkah laku agar sesuai dengan tingkah laku yang berlaku secara umum. Dalam hal ini, hukuman diberikan ketika sebuah tingkah laku yang tidak diharapkan ditampilkan oleh orang yang bersangkutan atau orang yang bersangkutan tidak memberikan respon atau tidak menampilkan sebuah tingkah laku yang diharapkan. (in)
  • Un châtiment est un traitement violent qui est infligé en réponse à un acte ou une attitude considérée comme répréhensible, immorale ou déplacée. Il consiste à imposer quelque chose de désagréable à une personne, dans le but de lui faire craindre le châtiment infligé pour la dissuader de conserver ce type d'attitude. Il est infligé par l'autorité supérieure à l'égard de ceux qu'elle gouverne. Par exemple, un État avec ses citoyens, une armée avec ses prisonniers, un employeur avec ses employés, un enseignant avec ses élèves, un parent avec ses enfants ou un maître avec son animal de compagnie. (fr)
  • Una pena, in diritto, indica una sanzione predisposta per la violazione di un precetto penale comminata secondo il diritto penale. È erogata dall'autorità giudiziaria, con le forme e le garanzie previste dalla legge. (it)
  • ( 심리학 용어에 대해서는 처벌 (심리학) 문서를 참고하십시오.) 처벌(處罰)은 일반적인 의미로 벌을 주는 것이며, 법적 의미에서 국가 권력에 의한 형벌권의 발동을 의미한다. (ko)
  • 処罰(しょばつ)とは、一般的な意味として「罰を与えること」と定義される。法的な意味では、国家権力による刑罰権の発動を意味する。近代国家の多くは私的復讐や仇討ちを認めず、刑罰権を独占することで民主主義を担保している。刑罰原理はおおむね三つの観点から説明されるのが一般的である。すなわち、 1. * 侵害原理(harm principle) 2. * 道徳原理(moralism) 3. * 家父長主義原理(paternalism) のいずれかによって正当化される。 (ja)
  • Kara (prawo) – określona przepisami prawa dolegliwość dla podmiotu prawa będąca sankcją za niepodporządkowanie się normom prawnym. Kary mogą wymierzać jedynie podmioty uprawnione, zazwyczaj organy państwa, ale ustawa może upoważniać do tego inny podmiot. Najczęściej karę nakładają: * organy administracji publicznej, * sądy, * . (pl)
  • Een straf is een sanctie waarbij men een 'gestrafte' opzettelijk een onaangename ervaring laat ondergaan. Een straf wordt opgelegd door een persoon of instantie die daartoe de macht en bevoegdheid heeft. (nl)
  • De forma geral, punição, castigo, ou sanção penal quando aplicadas usando as leis de um país específico, é a imposição de um resultado ou desagradável sobre um grupo ou indivíduo, imposto por uma autoridade - em contextos que vão desde a ao direito penal - como resposta e dissuasão a uma determinada ação ou comportamento que é considerado indesejável ou inaceitável . O raciocínio pode ser condicionar uma criança a evitar o auto-risco, impor a conformidade social (em particular, nos contextos de educação compulsória ou ), defender normas, proteger contra danos futuros (em particular, os ), e manter a lei - e o - sob a qual o grupo social é governado. O castigo pode ser auto-infligido como com auto-flagelação e mortificação da carne no ambiente religioso, mas é na maioria das vezes uma forma de coerção social. (pt)
  • Med straff i juridisk mening menas i regel brottspåföljderna frihetsberövande eller böter. Villkorlig dom var förr ett svenskt straff men räknas numera till . I Sverige anges de flesta brottspåföljderna förutom civilrättsliga mål i Brottsbalken. Liknande explicita påföljdsangivelser förekommer i de flesta länder: för att ett samhälle ska anses uppfylla kraven på rättssäkerhet ska straff vara förutsägbara och rättvisa. Den vanligaste formen av frihetsberövande straff är fängelsestraff. Detta gäller vare sig brottstypen finns rubricerad inom civil-, straff- eller internationell rätt. Fängelsestraff kan utfästas på viss tid eller på livstid. Straff på viss tid ska vara tidsbestämt vid utdömandet. Straffets grad ska stå i proportion till brottets svårighetsgrad, uppsåt och eventuella andra orsaker som kan anses vara förmildrande. Brottspåföljder anges därför med en strafflatitud, en skala från lägsta verkställighetsgrad till högsta för specificerade brott. Andra, ringare berövanden eller inskränkningar av friheten som utdöms för civila brott kan vara skyddstillsyn, samhällstjänst, och intensivövervakning med fotboja. Besöksförbud är en preventiv åtgärd som när det är aktuellt ofta meddelas i anslutning till ett brott, och är i strikt mening inget straff. Stater kan även besluta att frysa en människas tillgångar i brottspreventivt syfte, vilket kan anses vara ett slags straff. I Brottsbalken 36 kap finns regelverket för förverkande av egendom för svenska förhållanden. Den vanligaste formen av ekonomiskt straff är böter, som tillfaller staten och skiljer sig från skadestånd som betalas till offret. Böter kan i Sverige utdömas i form av dagsböter och penningböter och företag kan bli skyldiga att betala företagsbot. Vissa straff berör individens förhållande till en stat och samhället, som till exempel utvisning för utlänningar, landsförvisning för medborgare och förlust av vissa eller alla medborgerliga rättigheter, (rösträtt med mera). FN:s konventioner innehåller restriktioner mot dessa slags straff. I historien och ännu i vissa länder har andra former av straff använts. Fram till 1964 förekom straffarbete i Sverige och till omkring 1800 kunde brottslingar bli fredlösa eller biltoga. Skamstraff har likaså praktiserats, till exempel med skampåle. Fysiska straff är fortfarande vanligt globalt sett. Sådana straff kan vara spöstraff (avskaffades i Sverige 1855), stympning och stening. Fysiska och psykiska straff räknas som tortyr, vilket förbjöds internationellt 1984 genom Konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Dödsstraff är förbjudet i fredstid i de länder som ratificerat FN:s Den internationella konventionen om civila och politiska rättigheter från 1966 och dess tilläggsprotokoll utan reservationer. Historiskt och globalt sett har det varit den vanligaste strafformen. (sv)
  • Наказа́ние — применение каких-либо, правовых или неправовых, неприятных или нежелательных мер в отношении человека, животного или их групп в ответ на неповиновение или на неугодное или морально неправильное поведение. Наказание может использоваться для формирования у индивидуума социально приемлемой модели поведения и социальных поступков. Детей за проступки наказывают родители или заменяющие их лица, а также воспитатели и учителя. Работников за проступки на работе наказывают (дисциплинарное взыскание) работодатели или их представители. С военнослужащих взыскивают за их проступки командиры. Рабов и крепостных имели право наказывать их хозяева. За преступления предусмотрено уголовное наказание, применяемое по приговору суда. При этом характер наказания в различных ситуациях может очень сильно разниться — от устного замечания и/или предупреждения до воздействия, коренным образом влияющего на жизнь человека, а то и вовсе лишающего его жизни в результате смертной казни. (ru)
  • 懲罰或處罰(英語:punishment)一般是指因為某種不當的行為,所受的痛苦或損失。在刑法和行為主義的心理學中,有不同的定義。 (zh)
  • Покара́ння може означати: 1. * Особлива міра виховання. 2. * Захід юридичної відповідальності. 3. * Розплата за якісь нерозважливі вчинки. (uk)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 146764 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 42977 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1115027646 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:date
  • October 2011 (en)
dbp:reason
  • 1 (xsd:integer)
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • Trest nebo také sankce je uvalení nějakého omezení, újmy, ztráty nebo bolesti, jímž oprávněná osoba vymáhá dodržování mravních, společenských nebo právních pravidel daného společenství. Smyslem trestu může být náprava, odstrašení, ochrana společnosti nebo obnovení narušeného řádu. (cs)
  • Ποινή είναι η τιμωρία που επιβάλλεται από ποινικό δικαστήριο σε αυτόν που καταδικάστηκε για κάποιο έγκλημα, προκειμένου να σωφρονισθεί ο ίδιος και να παραδειγματισθούν τα υπόλοιπα μέλη της κοινωνίας ώστε να αποτρέπονται από την τέλεση εγκλημάτων. (el)
  • Hukuman (bahasa Inggris: punishment) adalah sebuah cara untuk mengarahkan sebuah tingkah laku agar sesuai dengan tingkah laku yang berlaku secara umum. Dalam hal ini, hukuman diberikan ketika sebuah tingkah laku yang tidak diharapkan ditampilkan oleh orang yang bersangkutan atau orang yang bersangkutan tidak memberikan respon atau tidak menampilkan sebuah tingkah laku yang diharapkan. (in)
  • Un châtiment est un traitement violent qui est infligé en réponse à un acte ou une attitude considérée comme répréhensible, immorale ou déplacée. Il consiste à imposer quelque chose de désagréable à une personne, dans le but de lui faire craindre le châtiment infligé pour la dissuader de conserver ce type d'attitude. Il est infligé par l'autorité supérieure à l'égard de ceux qu'elle gouverne. Par exemple, un État avec ses citoyens, une armée avec ses prisonniers, un employeur avec ses employés, un enseignant avec ses élèves, un parent avec ses enfants ou un maître avec son animal de compagnie. (fr)
  • Una pena, in diritto, indica una sanzione predisposta per la violazione di un precetto penale comminata secondo il diritto penale. È erogata dall'autorità giudiziaria, con le forme e le garanzie previste dalla legge. (it)
  • ( 심리학 용어에 대해서는 처벌 (심리학) 문서를 참고하십시오.) 처벌(處罰)은 일반적인 의미로 벌을 주는 것이며, 법적 의미에서 국가 권력에 의한 형벌권의 발동을 의미한다. (ko)
  • 処罰(しょばつ)とは、一般的な意味として「罰を与えること」と定義される。法的な意味では、国家権力による刑罰権の発動を意味する。近代国家の多くは私的復讐や仇討ちを認めず、刑罰権を独占することで民主主義を担保している。刑罰原理はおおむね三つの観点から説明されるのが一般的である。すなわち、 1. * 侵害原理(harm principle) 2. * 道徳原理(moralism) 3. * 家父長主義原理(paternalism) のいずれかによって正当化される。 (ja)
  • Kara (prawo) – określona przepisami prawa dolegliwość dla podmiotu prawa będąca sankcją za niepodporządkowanie się normom prawnym. Kary mogą wymierzać jedynie podmioty uprawnione, zazwyczaj organy państwa, ale ustawa może upoważniać do tego inny podmiot. Najczęściej karę nakładają: * organy administracji publicznej, * sądy, * . (pl)
  • Een straf is een sanctie waarbij men een 'gestrafte' opzettelijk een onaangename ervaring laat ondergaan. Een straf wordt opgelegd door een persoon of instantie die daartoe de macht en bevoegdheid heeft. (nl)
  • 懲罰或處罰(英語:punishment)一般是指因為某種不當的行為,所受的痛苦或損失。在刑法和行為主義的心理學中,有不同的定義。 (zh)
  • Покара́ння може означати: 1. * Особлива міра виховання. 2. * Захід юридичної відповідальності. 3. * Розплата за якісь нерозважливі вчинки. (uk)
  • العقوبة هي فرض من السلطة الرسمية لشيء سلبي أو على إنسان أو حيوان أو منظمة أو كيان ردًا على سلوك اعتبر أنه غير مقبول من قبل فرد أو مجموعة أو كيان آخر.والسلطة إما أن تكون مجموعة أو فردًا واحدًا، وقد يتم تنفيذ العقوبة رسميًا في ظل قانون أو بطريقة غير رسمية في أنواع أخرى من الأطر الاجتماعية مثل إطار الأسرة. ولا تعد النتائج السلبية للأفعال غير المصرح بها أو التي تم تنفيذها دون خرق للقواعد، لا تعد عقوبة كما تمت الإشارة للتعريف هنا. ويُطلق على دراسة عقوبات الجريمة وممارساتها، لا سيما المطبقة على المسجونين تسمى علم العقاب أو غالبًا ما يسمى في النصوص الحديثة ؛ وفي هذا السياق تسمى عملية العقوبة مجازًا بـ «عملية إصلاحية».وغالبًا ما تتضمن أبحاث العقوبات أبحاثًا مشابهة في الوقاية من الجرائم. (ar)
  • El càstig, normalment, és la imposició d'un resultat indesitjable o desagradable a un grup o individu, resolt per una autoritat —en contextos que van des de la disciplina infantil fins al dret penal — com a resposta i dissuasió a una acció o comportament particular que es consideri indesitjable o inacceptable. No obstant això, és possible distingir entre diferents enteniments de què és el càstig. (ca)
  • Puno estas sufero kaŭzita pro malpermesita faro, kun la celo ke oni ne faru tion plu. Ekzemploj estas monpuno, mortopuno, korpa puno ktp. La puno estas la kutima rimedo uzata de la ŝtato aŭ de aliaj aŭtoritatoj por reagi kontraŭ krimoj kaj deliktoj, nome la limigoj de rajtoj al responsuloj aŭ kulpuloj. Pro tio, la juro kiu reguligas la deliktojn estas foje nomata Punjuro aŭ Kriminala juro. (eo)
  • Die Strafe ist eine Sanktion gegenüber einem bestimmten Verhalten, das im Regelfall vom Erzieher, Staat oder Vorgesetzten als Unrecht bzw. als (in der konkreten Situation) unangemessen qualifiziert wird. Der Begriff der Strafe wird insbesondere in der Rechtswissenschaft, jedoch auch in Theologie, Philosophie, Psychologie und vor allem in den Erziehungswissenschaften behandelt. (de)
  • La pena es el recurso que utiliza el Estado para reaccionar frente al delito, expresándose como la "restricción de derechos del responsable". Por ello, el Derecho que regula los delitos se denomina habitualmente Derecho penal. El penas también se define como una sanción que produce la pérdida o restricción de derechos personales de un sujeto hallado responsable de la comisión de una conducta punible. El término pena deriva del término en latín poena y posee una connotación de dolor causado por un castigo. (es)
  • Zigorra hausteagatik edo komenigarritzat jotzen ez den zerbait egiteagatik hori egin duenari agintea edo boterea duenak ezartzen dion betebeharra da. Zigorrak nahigabea, nekea, umiliazioa edo mina ekartzen du, eta zigortuak zigorra eragin duen jokabidea berriz ez egitea du xede. Zigorra ez da mendekua edo besterik gabe pertsona bat erasotzea; zigorra onartutako arau bat —inplizitua bada ere— hausteagatik ezartzen da. (eu)
  • Punishment, commonly, is the imposition of an undesirable or unpleasant outcome upon a group or individual, meted out by an authority—in contexts ranging from child discipline to criminal law—as a response and deterrent to a particular action or behavior that is deemed undesirable or unacceptable. It is, however, possible to distinguish between various different understandings of what punishment is. (en)
  • De forma geral, punição, castigo, ou sanção penal quando aplicadas usando as leis de um país específico, é a imposição de um resultado ou desagradável sobre um grupo ou indivíduo, imposto por uma autoridade - em contextos que vão desde a ao direito penal - como resposta e dissuasão a uma determinada ação ou comportamento que é considerado indesejável ou inaceitável . O raciocínio pode ser condicionar uma criança a evitar o auto-risco, impor a conformidade social (em particular, nos contextos de educação compulsória ou ), defender normas, proteger contra danos futuros (em particular, os ), e manter a lei - e o - sob a qual o grupo social é governado. O castigo pode ser auto-infligido como com auto-flagelação e mortificação da carne no ambiente religioso, mas é na maioria das vezes uma fo (pt)
  • Med straff i juridisk mening menas i regel brottspåföljderna frihetsberövande eller böter. Villkorlig dom var förr ett svenskt straff men räknas numera till . I Sverige anges de flesta brottspåföljderna förutom civilrättsliga mål i Brottsbalken. Liknande explicita påföljdsangivelser förekommer i de flesta länder: för att ett samhälle ska anses uppfylla kraven på rättssäkerhet ska straff vara förutsägbara och rättvisa. Besöksförbud är en preventiv åtgärd som när det är aktuellt ofta meddelas i anslutning till ett brott, och är i strikt mening inget straff. (sv)
  • Наказа́ние — применение каких-либо, правовых или неправовых, неприятных или нежелательных мер в отношении человека, животного или их групп в ответ на неповиновение или на неугодное или морально неправильное поведение. Наказание может использоваться для формирования у индивидуума социально приемлемой модели поведения и социальных поступков. При этом характер наказания в различных ситуациях может очень сильно разниться — от устного замечания и/или предупреждения до воздействия, коренным образом влияющего на жизнь человека, а то и вовсе лишающего его жизни в результате смертной казни. (ru)
rdfs:label
  • Punishment (en)
  • عقوبة (ar)
  • Càstig (ca)
  • Trest (cs)
  • Strafe (de)
  • Ποινή (el)
  • Puno (juro) (eo)
  • Pena (es)
  • Zigor (eu)
  • Châtiment (fr)
  • Hukuman (in)
  • Pena (it)
  • 처벌 (ko)
  • 処罰 (ja)
  • Kara (prawo) (pl)
  • Straf (nl)
  • Sanção penal (pt)
  • Наказание (ru)
  • 惩罚 (zh)
  • Straff (sv)
  • Покарання (uk)
rdfs:seeAlso
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:subject of
is dc:subject of
is gold:hypernym of
is rdfs:seeAlso of
is owl:differentFrom of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License