About: Concubinage

An Entity of Type: person, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

Concubinage is an interpersonal and sexual relationship between a man and a woman in which the couple does not want, or cannot enter into a full marriage. Concubinage and marriage are often regarded as similar but mutually exclusive. In the Judeo-Christian world, the term concubine has almost exclusively been applied to women, although a cohabiting male may also be called a concubine. In the 21st century, concubinage is used in some Western countries as a gender neutral legal term to refer to cohabitation (including cohabitation between same-sex partners).

Property Value
dbo:abstract
  • Concubinat és l'estat d'una dona que es troba en una relació de tipus matrimonial amb un home amb qui no s'hi pot casar, sovint per la diferència d'estatus social. Durant l'edat mitjana era freqüent que els reis mantinguessin relacions amb dames de la noblesa, algunes d'elles cortesanes. Relacions amoroses que podien donar-se en paral·lel al matrimoni, o que naixien quan el matrimoni es trencava afectivament, o legal. Entre els monarques catalano-aragonesos, com entre els d'altres territoris, la presència de concubines o amistançades és un fet conegut. D'algunes de les concubines, anomenades a Catalunya amistançades, s'han conservat notícies disperses. (ca)
  • Konkubinát je historický a církevně-právní název pro soužití muže a ženy, které se podobá manželství, ale partneři neuzavřeli sňatek. Konkubína, zastarale kuběna nebo souložnice, je žena žijící s mužem v takovém soužití. Podobně jako manželství může mít konkubinát formu polygamickou nebo monogamickou. Monogamické formě konkubinátu odpovídá v moderní společnosti tzv. nesezdané soužití, tedy soužití muže a ženy mimo manželství, ačkoli obvykle již bez negativního chápání ze strany společnosti. V tradičních společnostech konzervativního charakteru byla žena žijící v konkubinátě často považována za společensky méněcennou vůči ženě žijící v řádném manželství. V některých jiných kulturách měl muž, zejména vyššího sociálního postavení, právo mít vedle manželky nebo manželek i konkubíny. Z hlediska kanonického práva katolické církve je konkubinátem i soužití v manželství uzavřeném pouze občansky, ale nikoli církevně. V zemích, kde církev nemá právo uzavírat sňatky platné z hlediska civilního práva, proto katoličtí manželé uzavírají sňatek nadvakrát: občanský před úřadem a církevní před knězem. Tak tomu bylo i v Česku do roku 1992. (cs)
  • المعاشرة دون زواج أو الاستسرار أو أحيانا المساكنة دون زواج أو الزنا (مصطلح ديني) هي علاقة شخصية وجنسية حرة دون زواج أو أوراق رسمية بين شخصين غير متزوجين أو لا يمكن لهما الزواج لكن يعيشان تحت سقف واحد. وقد ترجع أسباب عدم القدرة على الزواج لعوامل متعددة مثل الرغبة الشخصية، الاختلاف في الوضع الاجتماعي، قوانين منع تعدد الزيجات، المحظورات الدينية أو المهنية، أو عدم الاعتراف من قبل السلطات المختصة. ويطلق على المرأة في هذه العلاقة بأنها («المحظية» أو «العشيرة» أو «الخليلة») (concubine)، كما يطلق لفظ («العشير» أو «الخليل») (concubin) على الرجل. تباين شيوع ظاهرة المساكنة دون زواج في العالم العربي مقارنة باستفحاله في الثقافات الغربية التي وضعت قوانين وحقوق لحماية المحظيات، كما هو الحال بالنسبة لحقوق أطفالهن. خلافا لما كان عليه واقع الحال قديما إذ وبغض النظر عن وضع وحقوق المحظية آنذاك، فقد كانت دائما أقل شأنا من تلك الحقوق الخاصة بالزوجة باعتبارها دخلت المجازفة طواعية وعادة لا تملك لا هي ولا أطفالها حق الميراث. وفي بعض الأحيان كان الاستسرار غير الطوعي أو الخبيث يتضمن العبودية الجنسية لأحد أطراف العلاقة والتي عادة ما تكون المرأة. ومع ذلك، فإن العلاقات الجنسية خارج إطار الزواج كانت شائعة لا سيما بين الملوك والنبلاء حيث كانت المرأة في مثل هذه العلاقات توصف عادة بالخليلة أو العشيقة إلا أنه ورغم ذلك اعتبر أطفالها غير شرعيين وجرى منعهم من توريث لقب الأب أو الميراث حتى في حالة غياب ورثة شرعيين. (ar)
  • Ως παλλακεία ορίζονται διάφορες μορφές διαπροσωπικών διαρκών σχέσεων μεταξύ των δύο φύλων, που όμως δε συνιστούν γάμο. Η έλλειψη γαμικής διάθεσης οφείλεται, συνήθως, σε διαφορά κοινωνικής θέσης ή οικονομικής κατάστασης. Στο πλαίσιο του βυζαντινορωμαϊκού δικαίου ως παλλακεία ορίζεται η σταθερή συμβίωση και συγκατοίκηση ενός άνδρα και μιας γυναίκας, από την οποία, όμως, συμβίωση λείπει η γαμική διάθεση (affectio maritalis). Η παλλακεία ίσχυσε ως κοινωνικά αποδεκτή ή ανεκτή κατάσταση—ενίοτε δε και ως νομικά αναγνωρισμένος και ρυθμιζόμενος θεσμός—σε διάφορες ιστορικές περιόδους και πολιτισμούς (αρχαία Ελλάδα, Ρώμη, Βυζάντιο, αρχαία Κίνα, Ισλάμ, Ιουδαϊσμός, Η.Π.Α. [για όσο διάστημα απαγορεύονταν οι διαφυλετικοί γάμοι]). Αποτελούσε δε συχνά τη μόνη εναλλακτική επιλογή σύναψης νομικά αναγνωρισμένης σχέσης, όταν ο νόμος ρητά απαγόρευε την τέλεση γάμου σε ορισμένες περιπτώσεις. (el)
  • Als Konkubinat (lateinisch concubinatus) bezeichnet man eine oft dauerhafte und nicht verheimlichte Form der geschlechtlichen Beziehung zwischen einem Mann und einer Frau, die nicht durch das Eherecht geregelt ist. Der weibliche Partner einer Konkubinatsbeziehung wird als Konkubine oder Beischläferin bezeichnet; eine Bezeichnung für den männlichen Partner hat sich im deutschen Sprachgebrauch nicht etabliert. Während der Terminus im deutschen Sprachraum im Allgemeinen veraltet ist, ist er lebendig geblieben und wird auch auf gegenwärtige unverheiratet zusammenlebende Paare angewendet. (de)
  • Konkubineco signifas daŭran kaj seksan kunvivadon de viro(j) kaj virino(j) sen geedziĝo. Tiu formo de kunvivado estas ne aŭ apenaŭ leĝe reguligita. Oni nomas la virinan partneron de la rilato konkubino, sed ĝi ankaŭ signifas kromvirino (krom ekz. la laŭleĝa edzino). * en ReVo (eo)
  • Concubinage is an interpersonal and sexual relationship between a man and a woman in which the couple does not want, or cannot enter into a full marriage. Concubinage and marriage are often regarded as similar but mutually exclusive. Concubinage was a formal and institutionalized practice in China until the 20th century that upheld concubines' rights and obligations. A concubine could be freeborn or of slave origin, and their experience could vary tremendously according to their masters' whim. During the Mongol conquests, both foreign royals and captured women were taken as concubines. Concubinage was also common in Meiji Japan as a status symbol, and in Indian society, where the intermingling of castes and religions was frowned upon and a taboo, and concubinage could be practiced with women with whom marriage was considered undesirable, such as those from a lower caste and Muslim women who wouldn't be accepted in a Hindu household and Hindu women who wouldn't be accepted in a Muslim household. Many Middle Eastern societies utilized concubinage for reproduction. The practice of a barren wife giving her husband a slave as a concubine is recorded in the Code of Hammurabi and the Bible, where Abraham takes Hagar as pilegesh. The children of such relationships would be regarded as legitimate. Such concubinage was also widely practiced in the pre-modern Muslim world, and many of the rulers of the Abbasid caliphate and the Ottoman Empire were born out of such relationships. Throughout Africa, from Egypt to South Africa, slave concubinage resulted in racially-mixed populations. The practice declined as a result of the abolition of slavery. In ancient Rome, the practice was formalized as concubinatus, the Latin term from which the English "concubine" is derived. Romans practiced it monogamously and the concubine's children did not receive inheritance. The Christian Church tried to stamp out concubinage, but it remained widespread in Christian societies until the early modern period. In European colonies and American slave plantations, single and married men entered into long-term sexual relationships with local women. In the Dutch East Indies, concubinage created mixed-race Indo-European communities. In the Judeo-Christian world, the term concubine has almost exclusively been applied to women, although a cohabiting male may also be called a concubine. In the 21st century, concubinage is used in some Western countries as a gender neutral legal term to refer to cohabitation (including cohabitation between same-sex partners). (en)
  • El concubinato es la relación marital de dos personas que no están unidas en vínculo matrimonial. El impedimento a contraer matrimonio generalmente se debe a factores tales como diferencia social, un matrimonio preexistente, impedimentos religiosos o profesionales, una falta de reconocimiento legal, o porque simplemente no quieren casarse porque no lo consideran importante para su relación. Existen dirigentes en la historia de Asia y de Europa que tenían tanto concubinas como esposas.[cita requerida] Al lado de la unión matrimonial, que es el acto y estado jurídico reconocido por el derecho como generador de efectos no solo respecto de la pareja y de los hijos, sino también en relación con otros parientes, se han dado y existen actualmente otras uniones más o menos permanentes que se asemejan al matrimonio, pero a las cuales el derecho no les ha reconocido efectos, o bien lo ha hecho en términos muy limitados. Una unión con estas características es el concubinato, que puede entenderse como la unión libre y duradera entre dos personas que viven y cohabitan como si estuvieran casados y que puede o no producir efectos legales.​ (es)
  • Ohaidetza ezkontza-loturarik gabeko bi pertsonaren arteko ezkondu-harremana da. Ezkontzan bion eskubideak bereak badira, ohaidetzan ohaideak gizarte-maila baxuagoa du. Antzinako Txinan eta Antzinako Erroman estatus legala izan arren, egun monogamia da nagusi Mendebaldeko kulturan, eta ohaidea maitale bat besterik ez da. Ohaidetza ohikoa zen Erdi Aroan, bereziki elizjendean. 1022an, Erromako Eliza katolikoak apaizek emazterik ez izateko debekua ezarri zuen eta, ordutik aurrera, bikote ez ofizial horiek ohaidetza bihurtu ziren. Hierarkia katolikoak gaitz iritzi egin zion ohaidetza horri, eta gero eta diziplina zorrotzagoa ezarri Mendebaldeko Europan. Trentoko kontzilioak (1563) ohelagunei eskumiku zigorra ezarri zien. (eu)
  • Pergundikan adalah suatu praktik di masyarakat yang berupa ikatan hubungan di luar perkawinan antara seorang perempuan (disebut gundik) dan seorang laki-laki dengan alasan tertentu. Alasan yang paling umum biasanya adalah karena perbedaan status sosial, ras, dan agama. Selain itu, pergundikan terjadi karena adanya larangan dalam masyarakat untuk memiliki lebih dari satu istri. Praktik memelihara selir atau harem merupakan salah satu bentuk pergundikan. Pergundikan merupakan praktik yang umum pada zaman kolonial. Hubungan yang terjadi adalah antara tuan tanah dengan perempuan dari kalangan pribumi atau budak yang menjadi bawahannya. Hal ini dimungkinkan karena kurang tersedianya perempuan dari kalangan sosial yang sederajat di tanah jajahan. Pada masa Hindia Belanda, pergundikan melahirkan kelas masyarakat yang kemudian disebut dengan istilah kaum Indo pada abad ke-19 dan ke-20. (in)
  • 妾(めかけ、しょう)とは、婚姻した男性が、妻以外にも囲う女性のことで、経済的援助を伴う愛人を指す。 (ja)
  • Il concubinato o relazione libera descriveva la situazione familiare in cui una donna, non legata da vincolo di coniugio, conviveva ed era economicamente mantenuta da un amante uomo coniugato con un'altra donna. (it)
  • Concubinato, o relacionamento livre em acepção atual, é um termo jurídico que especifica uma união formalizada pelas relações não eventuais entre o homem e a mulher impedidos de se unir por casamento civil, e também não reconhecido como união estável, conforme redação do artigo 1.727 do Código Civil de 2002. Com efeito, o Código Civil de 2002 fez nítida diferença entre “concubinato” e “união estável”, salientando, em relação ao último, a importância da lealdade e da monogamia. A nova legislação não aceitou o concubinato adulterino (decorrente da infidelidade do casal) ou incestuoso (havido entre aparentados entre si, notadamente consanguíneos) como entidade familiar, por outro lado, definiu a situação jurídica dessas relações extramatrimoniais consideradas como concubinato, como sociedade de fato, aplicando-se as regras do direito das obrigações. Portanto, o concubinato não pode ser considerado como entidade familiar e só poderá receber as regras do direito das obrigações, já que é considerado como uma sociedade de fato entre pessoas. Assim, vemos que não é permitida, nestes casos, a aplicação das regras de direito de família. Tal fenômeno jurídico ocorre quando uma mulher e um homem passam a se relacionar, em caráter duradouro ou não, possuindo o status de meros "amantes". Concubina(o) e Amante, para a grande maioria, são sinônimos. As decisões judiciais do Supremo Tribunal Federal (corte constitucional brasileira) seguem neste sentido. Em várias culturas, incluindo algumas que oficialmente adotam a monogamia, integra o estatuto das estirpes pertencentes à nobreza a faculdade legal ou religiosa do homem tomar, além da esposa, uma ou mais concubinas. (pt)
  • Een concubinaat (Latijn: concubinatus) is een buitenechtelijke samenleving van enige duur. (Latijn con-cubo = 'samen liggen'.) (nl)
  • Konkubinat (latin: concubinalus) är gammalmodig benämning för en sammanlevnad mellan två personer av olika kön utan egentligt äktenskap, en sexuell förbindelse på oviss tid. Hos de gamla romarna under kejsartiden var konkubinat en under vissa villkor (såsom att båda parterna skulle vara ogifta) av rätten erkänd förening, fastän av lägre rang än det egentliga äktenskapet och inte medförande dettas medborgerliga rättigheter för kvinnan och barnen. (sv)
  • Konkubinat (łac. concubinatus od com- „współ-” i cubare „leżeć”), kohabitacja – nieformalny związek dwóch osób, pozostających w pożyciu, bez usankcjonowania w świetle prawa jako małżeństwa. Z praktyki orzeczniczej wiadomo, że jako konkubinaty traktowane są związki, w których trudno ustalić powiązanie stosunków osobistych z majątkowymi przy jednoczesnym istnieniu więzi fizycznej i wspólnym mieszkaniu. (pl)
  • Конкуби́на (лат. concubina, от лат. con — вместе, и лат. cubare — лежать) — в древнем Риме незамужняя женщина низшего сословия, находившаяся в сожительстве с мужчиной. Такое отношение, называемое в Римском праве конкубинатом (лат. concubinatus), не было зазорным, но было лишено всех прав, какие имел законный брак. Дети конкубины считались незаконнорождёнными. Термин, в основном, применяется в отношении римского и христианского права. В Римском праве, рождённые в конкубинате, в отличие от рождённых вне брака детей, имели права на наследование после родителей, был установлен порядок их узаконения и т. п. Ряд прав был признан и за конкубиной. Второе отличие — отсутствие свадебной церемонии и отсутствие претензий мужчины в случае, если женщина-конкубина уйдёт к другому. Конкубиной не могла быть куртизанка. Если мужчина заводил конкубину во время своего официального брака, то это могло являться супружеской изменой, но в случае, если жены не было, то это являлось просто незарегистрированным браком. С другой стороны, конкубина могла быть официальной фавориткой. (ru)
  • Конкубі́нат (лат. concubinatus від com- 'разом' i cubare 'лежати')— подружнє життя на віру, без вінчання. (uk)
  • 妾,又稱陪房、偏房、側室、副室、妾侍、小妻、旁妻、下妻、庶妻、二房、小三儿、姨娘、嬬、姬、簉室等,亦有小老婆的俗稱,中華民國初期又稱姨太、姨太太。狭义上指一夫一妻多妾婚姻中,获得法律认可,但地位遠低於妻的女性配偶。广义上可包括,除情妇外,未获法律认可的姬妾在内。 (zh)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 7016 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 92042 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1123091301 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:auto
  • 1 (xsd:integer)
dbp:d
  • y (en)
dbp:p
  • bì qiè (en)
dbp:t
  • 婢妾 (en)
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • Concubinat és l'estat d'una dona que es troba en una relació de tipus matrimonial amb un home amb qui no s'hi pot casar, sovint per la diferència d'estatus social. Durant l'edat mitjana era freqüent que els reis mantinguessin relacions amb dames de la noblesa, algunes d'elles cortesanes. Relacions amoroses que podien donar-se en paral·lel al matrimoni, o que naixien quan el matrimoni es trencava afectivament, o legal. Entre els monarques catalano-aragonesos, com entre els d'altres territoris, la presència de concubines o amistançades és un fet conegut. D'algunes de les concubines, anomenades a Catalunya amistançades, s'han conservat notícies disperses. (ca)
  • Als Konkubinat (lateinisch concubinatus) bezeichnet man eine oft dauerhafte und nicht verheimlichte Form der geschlechtlichen Beziehung zwischen einem Mann und einer Frau, die nicht durch das Eherecht geregelt ist. Der weibliche Partner einer Konkubinatsbeziehung wird als Konkubine oder Beischläferin bezeichnet; eine Bezeichnung für den männlichen Partner hat sich im deutschen Sprachgebrauch nicht etabliert. Während der Terminus im deutschen Sprachraum im Allgemeinen veraltet ist, ist er lebendig geblieben und wird auch auf gegenwärtige unverheiratet zusammenlebende Paare angewendet. (de)
  • Konkubineco signifas daŭran kaj seksan kunvivadon de viro(j) kaj virino(j) sen geedziĝo. Tiu formo de kunvivado estas ne aŭ apenaŭ leĝe reguligita. Oni nomas la virinan partneron de la rilato konkubino, sed ĝi ankaŭ signifas kromvirino (krom ekz. la laŭleĝa edzino). * en ReVo (eo)
  • 妾(めかけ、しょう)とは、婚姻した男性が、妻以外にも囲う女性のことで、経済的援助を伴う愛人を指す。 (ja)
  • Il concubinato o relazione libera descriveva la situazione familiare in cui una donna, non legata da vincolo di coniugio, conviveva ed era economicamente mantenuta da un amante uomo coniugato con un'altra donna. (it)
  • Een concubinaat (Latijn: concubinatus) is een buitenechtelijke samenleving van enige duur. (Latijn con-cubo = 'samen liggen'.) (nl)
  • Konkubinat (latin: concubinalus) är gammalmodig benämning för en sammanlevnad mellan två personer av olika kön utan egentligt äktenskap, en sexuell förbindelse på oviss tid. Hos de gamla romarna under kejsartiden var konkubinat en under vissa villkor (såsom att båda parterna skulle vara ogifta) av rätten erkänd förening, fastän av lägre rang än det egentliga äktenskapet och inte medförande dettas medborgerliga rättigheter för kvinnan och barnen. (sv)
  • Konkubinat (łac. concubinatus od com- „współ-” i cubare „leżeć”), kohabitacja – nieformalny związek dwóch osób, pozostających w pożyciu, bez usankcjonowania w świetle prawa jako małżeństwa. Z praktyki orzeczniczej wiadomo, że jako konkubinaty traktowane są związki, w których trudno ustalić powiązanie stosunków osobistych z majątkowymi przy jednoczesnym istnieniu więzi fizycznej i wspólnym mieszkaniu. (pl)
  • Конкубі́нат (лат. concubinatus від com- 'разом' i cubare 'лежати')— подружнє життя на віру, без вінчання. (uk)
  • 妾,又稱陪房、偏房、側室、副室、妾侍、小妻、旁妻、下妻、庶妻、二房、小三儿、姨娘、嬬、姬、簉室等,亦有小老婆的俗稱,中華民國初期又稱姨太、姨太太。狭义上指一夫一妻多妾婚姻中,获得法律认可,但地位遠低於妻的女性配偶。广义上可包括,除情妇外,未获法律认可的姬妾在内。 (zh)
  • المعاشرة دون زواج أو الاستسرار أو أحيانا المساكنة دون زواج أو الزنا (مصطلح ديني) هي علاقة شخصية وجنسية حرة دون زواج أو أوراق رسمية بين شخصين غير متزوجين أو لا يمكن لهما الزواج لكن يعيشان تحت سقف واحد. وقد ترجع أسباب عدم القدرة على الزواج لعوامل متعددة مثل الرغبة الشخصية، الاختلاف في الوضع الاجتماعي، قوانين منع تعدد الزيجات، المحظورات الدينية أو المهنية، أو عدم الاعتراف من قبل السلطات المختصة. ويطلق على المرأة في هذه العلاقة بأنها («المحظية» أو «العشيرة» أو «الخليلة») (concubine)، كما يطلق لفظ («العشير» أو «الخليل») (concubin) على الرجل. (ar)
  • Konkubinát je historický a církevně-právní název pro soužití muže a ženy, které se podobá manželství, ale partneři neuzavřeli sňatek. Konkubína, zastarale kuběna nebo souložnice, je žena žijící s mužem v takovém soužití. Podobně jako manželství může mít konkubinát formu polygamickou nebo monogamickou. Monogamické formě konkubinátu odpovídá v moderní společnosti tzv. nesezdané soužití, tedy soužití muže a ženy mimo manželství, ačkoli obvykle již bez negativního chápání ze strany společnosti. (cs)
  • Ως παλλακεία ορίζονται διάφορες μορφές διαπροσωπικών διαρκών σχέσεων μεταξύ των δύο φύλων, που όμως δε συνιστούν γάμο. Η έλλειψη γαμικής διάθεσης οφείλεται, συνήθως, σε διαφορά κοινωνικής θέσης ή οικονομικής κατάστασης. Στο πλαίσιο του βυζαντινορωμαϊκού δικαίου ως παλλακεία ορίζεται η σταθερή συμβίωση και συγκατοίκηση ενός άνδρα και μιας γυναίκας, από την οποία, όμως, συμβίωση λείπει η γαμική διάθεση (affectio maritalis). (el)
  • Concubinage is an interpersonal and sexual relationship between a man and a woman in which the couple does not want, or cannot enter into a full marriage. Concubinage and marriage are often regarded as similar but mutually exclusive. In the Judeo-Christian world, the term concubine has almost exclusively been applied to women, although a cohabiting male may also be called a concubine. In the 21st century, concubinage is used in some Western countries as a gender neutral legal term to refer to cohabitation (including cohabitation between same-sex partners). (en)
  • El concubinato es la relación marital de dos personas que no están unidas en vínculo matrimonial. El impedimento a contraer matrimonio generalmente se debe a factores tales como diferencia social, un matrimonio preexistente, impedimentos religiosos o profesionales, una falta de reconocimiento legal, o porque simplemente no quieren casarse porque no lo consideran importante para su relación. Existen dirigentes en la historia de Asia y de Europa que tenían tanto concubinas como esposas.[cita requerida] (es)
  • Ohaidetza ezkontza-loturarik gabeko bi pertsonaren arteko ezkondu-harremana da. Ezkontzan bion eskubideak bereak badira, ohaidetzan ohaideak gizarte-maila baxuagoa du. Antzinako Txinan eta Antzinako Erroman estatus legala izan arren, egun monogamia da nagusi Mendebaldeko kulturan, eta ohaidea maitale bat besterik ez da. (eu)
  • Pergundikan adalah suatu praktik di masyarakat yang berupa ikatan hubungan di luar perkawinan antara seorang perempuan (disebut gundik) dan seorang laki-laki dengan alasan tertentu. Alasan yang paling umum biasanya adalah karena perbedaan status sosial, ras, dan agama. Selain itu, pergundikan terjadi karena adanya larangan dalam masyarakat untuk memiliki lebih dari satu istri. Praktik memelihara selir atau harem merupakan salah satu bentuk pergundikan. Pada masa Hindia Belanda, pergundikan melahirkan kelas masyarakat yang kemudian disebut dengan istilah kaum Indo pada abad ke-19 dan ke-20. (in)
  • Concubinato, o relacionamento livre em acepção atual, é um termo jurídico que especifica uma união formalizada pelas relações não eventuais entre o homem e a mulher impedidos de se unir por casamento civil, e também não reconhecido como união estável, conforme redação do artigo 1.727 do Código Civil de 2002. Portanto, o concubinato não pode ser considerado como entidade familiar e só poderá receber as regras do direito das obrigações, já que é considerado como uma sociedade de fato entre pessoas. Assim, vemos que não é permitida, nestes casos, a aplicação das regras de direito de família. (pt)
  • Конкуби́на (лат. concubina, от лат. con — вместе, и лат. cubare — лежать) — в древнем Риме незамужняя женщина низшего сословия, находившаяся в сожительстве с мужчиной. Такое отношение, называемое в Римском праве конкубинатом (лат. concubinatus), не было зазорным, но было лишено всех прав, какие имел законный брак. Дети конкубины считались незаконнорождёнными. Термин, в основном, применяется в отношении римского и христианского права. (ru)
rdfs:label
  • Concubinage (en)
  • معاشرة دون زواج (ar)
  • Concubinat (ca)
  • Konkubinát (cs)
  • Konkubinat (de)
  • Παλλακεία (el)
  • Konkubineco (eo)
  • Concubinato (es)
  • Ohaidetza (eu)
  • Pergundikan (in)
  • Concubinato (it)
  • Concubinage (histoire) (fr)
  • (ja)
  • Concubinaat (nl)
  • Konkubinat (pl)
  • Конкубина (ru)
  • Concubinato (pt)
  • Konkubinat (sv)
  • Конкубінат (uk)
  • (zh)
rdfs:seeAlso
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:mother of
is gold:hypernym of
is rdfs:seeAlso of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License