About: Polymer

An Entity of Type: Band, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

A polymer (/ˈpɒlɪmər/; Greek poly-, "many" + -mer, "part")is a substance or material consisting of very large molecules called macromolecules, composed of many repeating subunits. Due to their broad spectrum of properties, both synthetic and natural polymers play essential and ubiquitous roles in everyday life. Polymers range from familiar synthetic plastics such as polystyrene to natural biopolymers such as DNA and proteins that are fundamental to biological structure and function. Polymers, both natural and synthetic, are created via polymerization of many small molecules, known as monomers. Their consequently large molecular mass, relative to small molecule compounds, produces unique physical properties including toughness, high elasticity, viscoelasticity, and a tendency to form amorph

Property Value
dbo:abstract
  • Els polímers són macromolècules (generalment orgàniques) formades per la unió de molècules més petites anomenades monòmers. (ca)
  • المبلمر (أو البوليمر) هو مركب ذو وزن جزيئي مرتفع مكون من وحدات جزئية مكررة.قد تكون هذه المواد عضوية أو غير عضوية أو عضوية معدنية، وقد تكون طبيعية أو اصطناعية في أصلها. أصبحت البوليمرات تلعب دوراً أساسياً وكلّياً في استخدامات الحياة اليومية وذلك بسبب خواصها الفريدة. فهي مواد أساسية في القطاعات الصناعية اليومية، مثل المواد اللاصقة، ومواد البناء، والورق، والملابس، والألياف، واللدائن، والسيراميك، والخرسانة، والبلورات السائلة والمقاوم الضوئي، ومواد التكسية. كما أن البوليمرات متواجدة في معظم مكونات التربة، والنباتات، والكائنات الحية. وهي مهمة في التغذية، والهندسة الميكانيكية، وبنية الكائنات الحية، والطب، والحواسيب، واستكشاف الفضاء، والصحة، والبيئة. تستخدم كلمة بلاستيك أو لدائن استخدامًا خاطئًا للدلالة على البوليمرات، في حين أن البوليمرات تضم أصنافًا ضخمة من المواد التركيبية والطبيعية المتباينة في الخواص. تشمل البوليمرات الطبيعية غير العضوية الألماس، والجرافيت، والرمل، والأسبستوس، والعقيق، والصوان، والفلسبار (سيليكات الألومنيوم)، والميكا، والمرو، والتالك. تشمل البوليمرات الطبيعية العضوية عديد السكاريد مثل النشا، والسليولوز، والحموض الأمينية، والبروتينات. وتشمل البوليمرات التركيبية غير العضوية نتريد البورون، والخرسانة، والعديد من الموصلات الفائقة لدرجات الحرارة العالية، والعديد من الزجاجيات. وتمثل مركبات السيلوكسين أو عديد السيلوكسين البوليمرات التركيبية العضوية المعدنية. وتوفر البوليمرات التركيبية في استخدام الطاقة عند مقارنتها مع المعادن. فخفة وزنها تقلل من استهلاك الوقود في العربات والطائرات. وهي تفوق معظم المعادن بالنسبة إلى نسبة قوتها إلى وزنها. وقد طورت البوليمرات فامتلكت خواص جيدة وأصبحت اقتصادية التصنيع. كما أمكن استخدامها للأغراض الهندسية، فأصبحنا نستخدم المسننات، والمدحرجات، والهياكل المصنعة من البوليمرات. (ar)
  • Polymer je makromolekula sestavená z molekul jednoho nebo více druhů atomů nebo skupin spojených navzájem v tak velkém počtu, že řada fyzikálních a chemických vlastností této látky se nezmění přidáním nebo odebráním jedné nebo několika konstitučních jednotek. To, co odlišuje polymery od jiných materiálů, je řetězcová struktura jejich molekul, tj. dlouhá lineární řada vzájemně spojených atomů nebo skupin atomů představuje převažující strukturní motiv, který může (ale nemusí) být občas přerušen místy větvení (např. u větvených nebo roubovaných polymerů, případně u polymerních sítí). Z tohoto důvodu neřadíme k polymerům krystal diamantu nebo vrstvičku grafenu, i když jejich molekulové hmotnosti jsou rovněž vysoké. Polymery obvykle vznikají polymerizací, polyadicí nebo polykondenzací. Dříve se za polymery označovaly výhradně makromolekulární látky složené z molekul o obecném vzorci Xn (kde X značí strukturní jednotku, která se v molekule n-krát opakuje). Dnes se běžně mluví o polymerech také u látek, jako jsou proteiny a nukleové kyseliny, neboť jejich molekuly obsahují velký počet vzájemně si podobných, na sebe napojených strukturních jednotek. Polymery biologického původu nazýváme biopolymery nebo biomakromolekulární látky. Například molekula celulosy se skládá z velkého počtu (kolem 1 000) glukosových jednotek, proto má vysokou relativní molekulovou hmotnost (přibližně 200 000). (cs)
  • Πολυμερή ονομάζονται οι χημικές ενώσεις με μεγάλα μόρια, τα μακρομόρια, που σχηματίζονται από τη σύνδεση πολλών όμοιων μικρών μορίων που λέγονται "μονομερή". Τα πολυμερή προκύπτουν από τη χημική αντίδραση των μονομερών, που ονομάζεται πολυμερισμός. Είναι πιθανό ορισμένα μακρομόρια πολυμερή να μην αποτελούνται από όμοια μόρια , λ.χ. τα λιπίδια. (el)
  • Polimero estas kemia kombinaĵo kies molekuloj estas tre grandaj kaj konsistas el pluraj samaj eroj kiuj estas enligitaj nature aŭ sinteze. Oni nomas ilin . La sintezaj polimeroj ĉefe devenas el nafto. Elastoj, plastoj, likvaj kristaloj kaj fibroj estas gravaj grupoj de polimeraj materialoj. * Natura polimero: ekz. celulozo, proteino * Nenatura polimero: ekz. plasto, arta fibro * Unumero estas molekulo konsistanta je unu mero aŭ reakcianta grupo * Dumero estas molekulo konsistanta je du mero aŭ reakciantaj grupoj * Trimero estas molekulo konsistanta el tri meroj, * Kvarmero estas molekulo, konsistanta el kvar meroj, ktp * Oligomero estas molekula komplekaĵo kiu konsistas je kelkaj unumeraj unuaĵoj, kontraste al polimero, kie la nombro da unumeroj principe ne estas limigita. Dumeroj, trimeroj k kvarmeroj estas, ekzemple, oligomeroj komponitaj je du, tri aŭ kvar unumeroj respektive. (eo)
  • Ein Polymer [poliˈmeːɐ̯] (von altgriechisch πολύ, polý ‚viel‘ und μέρος, méros ‚Teil‘) ist ein chemischer Stoff, der aus Makromolekülen besteht. Die Makromoleküle dieser Stoffe sind aus einer oder mehreren Struktureinheiten, den sogenannten konstitutionellen Repetiereinheiten oder Wiederholeinheiten, aufgebaut. Das Adjektiv polymer bedeutet entsprechend „aus vielen (gleichen) Teilen aufgebaut“. In vielen Fällen besteht ein Polymer aus nicht identischen Makromolekülen, da die Anzahl der Wiederholeinheiten und damit die Molekülmasse der Moleküle variiert. Synthetische oder halbsynthetische Polymere sind die Hauptkomponente für die Herstellung von Kunststoffen. Von Lebewesen erzeugte Polymere werden Biopolymere genannt und haben essentielle Bedeutung für das Leben. (de)
  • Un polímero (del griego: πολυς [polys] "mucho" y μερος [meros] "parte" o "segmento") es una sustancia compuesta por grandes moléculas, o macromoléculas (generalmente orgánicas) formadas por la unión mediante enlaces covalentes de una o más unidades simples llamadas monómeros.​ Debido a su gran variedad de propiedades, tanto los polímeros sintéticos como los naturales juegan un papel esencial en nuestras vidas.​ Los polímeros abarcan tanto a los plásticos sintéticos que todos conocemos, como el polietileno, así como los biopolímeros naturales como el ADN y las proteínas, que son fundamentales para la estructura y funcionamiento biológico. El poliisopreno (del hule o caucho), es un ejemplo de un polímero natural, y el poliestireno (de la espuma o empaques de poliestireno) es un ejemplo de un polímero sintético. En un contexto biológico, esencialmente todas las macromoléculas, por ejemplo: las proteínas (poliamidas), ácidos nucleicos (polinucleótidos) y polisacáridos, están compuestas en gran parte por polímeros. Los polímeros naturales y sintéticos son creados a partir de la polimerización de varios monómeros. Su gran masa molecular en comparación con otras moléculas de menor talla le aporta (a los polímeros) propiedades físicas únicas que incluyen dureza, alta elasticidad, visco elasticidad y una tendencia a formar estructuras amorfas y/o semi-cristalinas en lugar de cristales. El término de “polímero” fue propuesto en 1833 por Jöns Jacob Berzelius, con una definición distinta a la definición moderna de la IUPAC.​ El concepto actual de polímeros como estructuras macromoleculares unidas de manera covalente fue propuesto en 1920 por Herman Staudinger;​ quien dedicó una década a buscar pruebas experimentales para sustentar esta hipótesis.​ Los polímeros son estudiados en los campos de ciencia de polímeros (que incluye la química de polímeros y física de polímeros), la biofísica y la ciencia de materiales e ingeniería. Históricamente, los productos que resultan de la unión de unidades repetitivas por medio de enlaces covalentes han sido el enfoque principal de la ciencia de polímeros. Sin embargo, actualmente un área emergente de investigación se centra en polímeros supramoleculares que se forman a través de enlaces no covalentes. (es)
  • Polimeroak, kimikaren ikuspegitik, masa molekular txikiko monomero izeneko oinarrizko ehunka molekulez osatutako makromolekulak dira (oro har organikoak). Erabilera ugariko molekulak dira, eta egunerokoan erabiltzen ditugu polimero natural eta artifizialak. Adibidez, plastiko guztiak polimeroak dira, nahiz eta polimero guztiak ez izan plastikoak. DNA ere polimero bat da. Beste gai batetik polimerizatze bidez lortzen dira polimeroak. nmolekulen polimerizazioz , (CH2-CH2)n, lortzen da eta n-ren balioa 500 eta 1000 tartean dago. Monomeroen kopurua aldakorra da, baina gehienetan nahiko handia (3.500, zelulosaren kasuan). Askotan ez da ezagutzen zehatz zein den monomeroen kopurua. Monomero gutxi batzuk elkartzean eratzen diren polimeroak apalak direla esaten da, eta dimero (2 monomero direnean), trimero (3 direnean) eta tetramero (4 direnean) deitu ohi dira; aldiz, monomero askoz eratutakoei polimero garai deitzen zaie. Polimero makromolekulak oso ezagunak dira gai organikoen artean; polimero natural organikoak polisakaridoak, almidoia, , proteinak eta kautxuaren hidrokarburoak dira, adibidez, eta sintesi bidez lortutako polimero elastomero termoplastikoak, nylona, zenbait erretxina, polibinilo kloruroa, polietilenoa eta abar. Polimero inorganiko oso gutxi dira; horien artean, siloxanoa, silikonak, eta silizea. (eu)
  • Les polymères (étymologie : du grec polus, plusieurs, et meros, partie) constituent une classe de matériaux. D'un point de vue chimique, un polymère est une substance composée de macromolécules et issue de molécules de faible masse moléculaire. Un polymère est caractérisé par le degré de polymérisation. Les polymères d'origine biochimique sont souvent appelés « fibres ». Les polymères les plus connus sont : * les fibres naturelles : * les protéines qui sont des polymères d'acides aminés, * les acides nucléiques : ADN et ARN sont des polymères de nucléotides, * les fibres de polyholoside (glucides) : * la cellulose : bois, papier, textiles naturels (chanvre, lin, coton), * glucides complexes : amidon, glycogène, et d'autres fibres, * les fibres protéiques : collagène, que l'on retrouve dans le cuir, la kératine que l'on retrouve dans la laine, etc. ; * les matières plastiques ; * les caoutchoucs naturels (latex) et synthétiques ; * les colles ; * les peintures ; * les résines. Ils sont très utilisés pour les matrices des matériaux composites. Ils ont les propriétés générales suivantes : * ce sont des matériaux « légers », ils ont une masse volumique faible (en général inférieure à 1 500 kg m−3, soit une densité par rapport à l'eau inférieure à 1,5) ; * ils sont en général souples, les polymères thermoplastiques ont un module de Young inférieur à environ 3 GPa, comparé à environ 20 GPa pour les bétons, 70 GPa pour l'aluminium et 200 GPa pour l'acier ; * ils ne sont stables qu'à des températures modérées. La plupart des polymères thermoplastiques se ramollissent ou fondent à des températures comprises entre 100 °C et 250 °C ; un polymère est dit « thermostable » s'il résiste à 300 °C durant quelques instants, la plupart des polymères se dégradent à des températures supérieures ; * ce sont des isolants électriques et thermiques, sauf cas particuliers. Les propriétés sont déterminées par : * la nature chimique des macromolécules, et en particulier des liaisons qui peuvent s'établir entre les atomes de la chaîne et des chaînes voisines ; les liaisons interatomiques peuvent être souples ou rigides, faibles ou fortes ; * la « forme » de la macromolécule : il peut s'agir d'une chaîne linéaire longue ou courte, ou bien d'une structure ramifiée, réticulée. Les macromolécules peuvent se placer au hasard ou bien sont alignées. Elles peuvent s'imbriquer pour former des cristallites ; * la formulation (nature, taux des ingrédients) : outre les macromolécules, on introduit divers constituants (charge éventuellement renforçante, plastifiant, antioxydant, durcisseur, système de vulcanisation pour un élastomère, agent anti-ozonant, ignifugeant, colorant, déshydratant, agent de mise en œuvre, conducteur électrique, etc.). Les polymères de synthèse sont devenus l'élément essentiel d'un nombre très important d'objets de la vie courante, dans lesquels ils ont souvent remplacé les substances naturelles. Ils sont présents dans de nombreux domaines industriels. Un domaine émergent important se concentre désormais sur les polymères supramoléculaires formés par des liaisons non-covalentes. Il existe une corrélation étroite entre le produit national brut (PNB) d'un pays et sa consommation de polymères. (fr)
  • Is éard is polaiméir ann, (Gréigis:πολύς (polus, a chiallaíonn "go leor", "a lán"), agus μέρος (meros, a chiallaíonn "cuid") ná substaint nó ábhar arb éard atá ann móilíní an-mhór, nó macramóilíní, atá comhdhéanta de go leor . Due to their broad spectrum of properties, both synthetic and natural polymers play essential and ubiquitous roles in everyday life. Mar gheall ar a speictream leathan airíonna, tá ról riachtanach agus uileláithreach ag polaiméirí sintéiseacha agus nádúrtha sa saol laethúil. Cuimsíonn polaiméirí ó ghnáth phlaistigh shintéiseacha mar pholaistiréin go nádúrtha mar ADN agus próitéiní atá bunúsach do struchtúr agus d'fheidhm bhitheolaíoch. Cruthaítear polaiméirí, nádúrtha agus sintéiseacha, trí pholaiméiriú a dhéanamh ar go leor móilíní beaga, ar a dtugtar monaiméirí. Mar thoradh ar a mais mhóilíneach mhór, i gcoibhneas le comhdhúile , cruthaítear uathúla lena n-áirítear righneas, ard-leaisteachas, slaodleaisteachas, agus claonadh chun struchtúir éagruthacha agus a chruthú seachas criostail. Tagraíonn an téarma 'polaiméir' do mhóilíní móra a bhfuil struchtúir comhdhéanta d'aonaid athfhillteacha iolracha iomadúla acu, as a dtagann a sainairíonna de mhais mhóilíneach choibhneasta ard agus d'airíonna comhghaolmhara. Díorthaíonn na haonaid a chomhdhéanann polaiméirí, i ndáiríre nó go coincheapúil, ó mhóilíní a bhfuil mais mhóilíneach choibhneasta íseal acu. Ba é Jöns Jacob Berzelius a chum an téarma sa bhliain 1833, ach le sainmhíniú ar leith ón sainmhíniú nua-aimseartha AIGCF. Mhol Hermann Staudinger, an coincheap comhaimseartha de pholaiméirí mar struchtúir macromóilíneacha atá nasctha go comhfhiúsach i 1920, agus chaith sé na deich mbliana amach roimhe ag fáil fianaise thurgnamhach don hipitéis seo. Déantar staidéar ar pholaiméirí i réimsí na (lena n-áirítear agus ), bithfhisic agus eolaíocht na n-ábhar agus na hinnealtóireachta. Go stairiúil, bhí táirgí a d’eascair as nascadh aonaid athfhillteacha trí nasc comhfhiúsach ceimiceach mar phríomhfhócas na . Díríonn réimse tábhachtach atá ag teacht chun cinn anois ar arna bhfoirmiú ag naisc neamhchomhfhiúsacha. Is sampla de pholaiméir nádúrtha í de laitéis rubair, agus is sampla de pholaiméir shintéiseach í de Styrofoam. I gcomhthéacsanna bitheolaíocha, go bunúsach tá gach macramóilín bitheolaíoch - i.e., Próitéiní (polaimídí), aigéid núicléasacha (polanúicléitídí), agus polaisiúicrídí - polaiméireach amháin, nó tá siad comhdhéanta den chuid is mó de chomhpháirteanna polaiméireacha. (ga)
  • A polymer (/ˈpɒlɪmər/; Greek poly-, "many" + -mer, "part")is a substance or material consisting of very large molecules called macromolecules, composed of many repeating subunits. Due to their broad spectrum of properties, both synthetic and natural polymers play essential and ubiquitous roles in everyday life. Polymers range from familiar synthetic plastics such as polystyrene to natural biopolymers such as DNA and proteins that are fundamental to biological structure and function. Polymers, both natural and synthetic, are created via polymerization of many small molecules, known as monomers. Their consequently large molecular mass, relative to small molecule compounds, produces unique physical properties including toughness, high elasticity, viscoelasticity, and a tendency to form amorphous and semicrystalline structures rather than crystals. The term "polymer" derives from the Greek word πολύς (polus, meaning "many, much") and μέρος (meros, meaning "part"). The term was coined in 1833 by Jöns Jacob Berzelius, though with a definition distinct from the modern IUPAC definition. The modern concept of polymers as covalently bonded macromolecular structures was proposed in 1920 by Hermann Staudinger, who spent the next decade finding experimental evidence for this hypothesis. Polymers are studied in the fields of polymer science (which includes polymer chemistry and polymer physics), biophysics and materials science and engineering. Historically, products arising from the linkage of repeating units by covalent chemical bonds have been the primary focus of polymer science. An emerging important area now focuses on supramolecular polymers formed by non-covalent links. Polyisoprene of latex rubber is an example of a natural polymer, and the polystyrene of styrofoam is an example of a synthetic polymer. In biological contexts, essentially all biological macromolecules—i.e., proteins (polyamides), nucleic acids (polynucleotides), and polysaccharides—are purely polymeric, or are composed in large part of polymeric components. (en)
  • Polimer adalah rantai berulang dari atom yang panjang, terbentuk dari pengikat yang berupa molekul identik yang disebut monomer. Sekalipun biasanya merupakan organik (memiliki rantai karbon), ada juga banyak polimer . Contoh terkenal dari polimer adalah plastik dan DNA. Polimer didefinisikan sebagai substansi yang terdiri dari molekul-molekul yang menyertakan rangkaian satu atau lebih dari satu unit monomer. Manusia sudah berabad-abad menggunakan polimer dalam bentuk minyak, aspal, damar, dan permen karet. Tapi industri polimer modern baru mulai berkembang pada masa revolusi industri. Di akhir 1830-an, Charles Goodyear berhasil memproduksi sebentuk karet alami yang berguna melalui proses yang dikenal sebagai “vulkanisasi”. 40 tahun kemudian, seluloid (sebentuk plastik keras dari nitrocellulose) berhasil dikomersialisasikan. Adalah diperkenalkannya vinyl, neoprene, polystyrene, dan nilon pada tahun 1930-an yang memulai ‘ledakan’ dalam penelitian polimer yang masih berlangsung sampai sekarang. (in)
  • ( 폴리머는 여기로 연결됩니다. 다른 뜻에 대해서는 폴리머 (동음이의) 문서를 참고하십시오.) 중합체(重合體, polymer)는 단위체가 반복되어 연결된 고분자의 한 종류이다. 대개는 화학적 합성에 의한 고분자를 '중합체'라 칭한다. '중합체'(polymer)라는 용어는 1833년에 바젤리우스(Jons Jacob Berzelius)에 의하여 처음 사용되었다. 본래는 'Macromolecule'(고분자, 독일어에서 기원함 'Makromolekül')이 1900년대 이전에 주로 쓰이던 용어였으나, 차후 주로 화학적 결합에 의하여 동일한 단위체가 계속 반복된 형태를 '중합체'(polymer)로 칭하게 되었다. (ko)
  • Een polymeer (Grieks: poly is veel en meros is deel) is een organische verbinding waarvan de moleculen bestaan uit een opeenvolging van identieke, of soortgelijke, delen (monomere eenheden) die chemisch aan elkaar zijn gekoppeld. Polymeren worden bestudeerd in de polymeerchemie en de polymeerfysica. (nl)
  • 重合体(じゅうごうたい)またはポリマー(英: polymer)とは、複数のモノマー(単量体)が重合する(結合して鎖状や網状になる)ことによってできた化合物のこと。このため、一般的には高分子の有機化合物である。現在では、高分子と同義で用いられることが多くなっている。ポリマー(polymer)の poly- は接頭語で「たくさん」を意味する。 2種類以上の単量体からなる重合体のことを特に共重合体と言う。 身近なものとしては、繊維に用いられるナイロン、ポリ袋のポリエチレンなどの合成樹脂がある。また、生体内のタンパク質は、アミノ酸の重合体である。 (ja)
  • Un polimero (dal greco polymerḗs, comp. di polýs- e -méros, letteralmente "che ha molte parti") è una macromolecola, ovvero una molecola dall'elevato peso molecolare, costituita da un gran numero di gruppi molecolari (o unità strutturali) uguali o diversi (nei copolimeri), uniti "a catena" mediante la ripetizione dello stesso tipo di legame (covalente). Secondo la definizione internazionale IUPAC, l'unità strutturale viene denominata "unità ripetentesi costituzionale" (CRU, Constitutional Repeating Unit). I termini "unità ripetitiva" e "monomero" non sono sinonimi: infatti un'unità ripetitiva è una parte di una molecola o macromolecola, mentre un monomero è una molecola composta da un'unica unità ripetitiva. Nel seguito, quando si parla di "monomeri" s'intendono dunque i reagenti da cui si forma il polimero attraverso la reazione di polimerizzazione, mentre con il termine "unità ripetitive" si intendono i gruppi molecolari che assieme ai gruppi terminali costituiscono il polimero (che è il prodotto della reazione di polimerizzazione). Per definire un polimero bisogna conoscere: * la natura dell'unità ripetente; * la natura dei gruppi terminali; * la presenza di ramificazioni e/o reticolazioni; * gli eventuali difetti nella sequenza strutturale che possono alterare le caratteristiche meccaniche del polimero. Benché a rigore anche le macromolecole tipiche dei sistemi viventi (proteine, acidi nucleici, polisaccaridi) siano polimeri (i cosiddetti "polimeri naturali"), nel campo dell'industria chimica col termine "polimeri" s'intendono comunemente le macromolecole di origine sintetica: materie plastiche, gomme sintetiche e fibre tessili (ad esempio il nylon), ma anche polimeri sintetici biocompatibili largamente usati nelle industrie farmaceutiche, cosmetiche e alimentari, tra cui i polietilenglicoli (PEG), i poliacrilati e i . I polimeri inorganici più importanti sono a base di silicio (silice colloidale, siliconi, polisilani). (it)
  • Polimery (gr. polymeres, wieloczęściowy, zbudowany z wielu części) – substancje chemiczne o bardzo dużej masie cząsteczkowej, które składają się z wielokrotnie powtórzonych jednostek zwanych merami. Przez „bardzo dużą masę cząsteczkową” rozumie się zwykle taką sytuację, gdy odjęcie lub przyłączenie jednego meru nie zmienia w zasadniczym stopniu ogólnych właściwości chemicznych i fizycznych związku chemicznego. Odróżnia to polimery od oligomerów, które mają jeszcze na tyle małą masę cząsteczkową, że dodanie do nich lub odjęcie jednego meru skutkuje zauważalną zmianą ich właściwości (na przykład temperatury topnienia). Polimery naturalne są jednym z podstawowych budulców organizmów żywych. Polimery syntetyczne są podstawowym budulcem tworzyw sztucznych, a także wielu innych powszechnie wykorzystywanych produktów chemicznych takich jak: farby, lakiery, oleje przemysłowe, środki smarujące, kleje itp. Polimery syntetyczne otrzymuje się w wyniku łańcuchowych lub sekwencyjnych reakcji polimeryzacji ze związków posiadających minimum dwie grupy funkcyjne zwanych monomerami. (pl)
  • Um polímero (/ˈpɒlɪmər/; grego poli-, "muitos" + -mero, "parte") é um material ou uma substância composta de moléculas muito grandes conhecidas como macromoléculas. Devido ao seu amplo espectro de propriedades, os polímeros sintéticos e naturais desempenham papéis essenciais e onipresentes na vida cotidiana. Os polímeros variam de plásticos sintéticos familiares, como poliestireno ou PET, a biopolímeros naturais, como DNA e proteínas, que são fundamentais para a estrutura e função biológicas. Os polímeros, naturais e sintéticos, são formados a partir de unidades de baixa massa molecular (monômeros) em reações de polimerização. As unidades repetitivas de um polímero são chamadas de meros. O número de unidades estruturais repetidas, ou seja, o número de meros que podem se verificar na estrutura de uma macromolécula, é chamado grau de polimerização. Em geral, os polímeros contêm os mesmos elementos nas mesmas proporções relativas que seus monômeros, mas em maior quantidade absoluta. Sua grande massa molecular produz propriedades físicas originais que incluem a dureza, a elasticidade alta, a viscoelasticidade, e uma tendência formar estruturas amorfas e semicristalinas invés de cristais. (pt)
  • Полиме́ры (от греч. πολύ «много» + μέρος «часть») — вещества, состоящие из «мономерных звеньев», соединённых в длинные макромолекулы химическими связями. Полимерами могут быть неорганические и органические, аморфные и кристаллические вещества. Полимер — это высокомолекулярное соединение: количество мономерных звеньев в полимере (степень полимеризации) должно быть достаточно велико (в ином случае соединение будет называться олигомером). Во многих случаях количество звеньев может считаться достаточным, чтобы отнести молекулу к полимерам, если при добавлении очередного мономерного звена молекулярные свойства не изменяются. Как правило, полимеры — вещества с молекулярной массой от нескольких тысяч до нескольких миллионов. Если связь между макромолекулами осуществляется с помощью слабых сил Ван-Дер-Ваальса, они называются термопласты, если с помощью химических связей — реактопласты. К линейным полимерам относится, например, целлюлоза, к разветвлённым, например, амилопектин, есть полимеры со сложными пространственными трёхмерными структурами. В строении полимера можно выделить мономерное звено — повторяющийся структурный фрагмент, включающий несколько атомов. Полимеры состоят из большого числа повторяющихся группировок (звеньев) одинакового строения, например поливинилхлорид (−CH2−CHCl−)n, каучук натуральный и др. Высокомолекулярные соединения, молекулы которых содержат несколько типов повторяющихся группировок, называют сополимерами или гетерополимерами. Полимер образуется из мономеров в результате реакций полимеризации или поликонденсации. К полимерам относятся многочисленные природные соединения: белки, нуклеиновые кислоты, полисахариды, каучук и другие органические вещества. В большинстве случаев понятие относят к органическим соединениям, однако существует и множество неорганических полимеров. Большое число полимеров получают синтетическим путём на основе простейших соединений элементов природного происхождения путём реакций полимеризации, поликонденсации и химических преобразований. Названия полимеров образуются из названия мономера с приставкой поли-: полиэтилен, полипропилен, поливинилацетат и т. п. (ru)
  • Polymerer (från grekiskans πολύ - poly som betyder flera och μέρος - meros som betyder delar) är kemiska föreningar som består av mycket långa kedjor byggda av upprepade mindre enheter, monomerer. Polymerkedjor skiljer sig från andra kedjemolekyler inom den organiska kemin därför att de är mycket längre än exempelvis kedjorna i alkoholer eller organiska syror. Reaktionen som sker när monomererna blir en polymer kallas polymerisation. Polymerer i form av konstruktionsmaterial kallas i dagligt tal för plaster. Med plaster menas emellertid konstruktionsmaterial som baseras på polymerer, i allmänhet med olika tillsatser för att ge materialet önskade egenskaper. Det kan till exempel vara färger eller mjukgörare. Polymera material brukar delas in i följande. * gummimaterial (elastomerer) * härdplaster * termoplaster Inom den naturvetenskapliga forskningen har man andra indelningar med fler undergrupper såsom , , geler och . Ett exempel är polypropen (PP) även kallad "polypropylen" som byggs upp av monomeren propen. Polymerer är nästan alltid organiska men kan i vissa fall vara oorganiska. Ett exempel på en oorganisk polymer är som består av polysiloxaner, där kedjan byggs upp av kisel- och syreatomer. (sv)
  • 聚合物(英語:Polymer)又稱多聚體、高聚物,是指具有非常大的分子量的化合物,分子間由(structural unit)或單體(monomer)由共價鍵連接在一起 。聚合物的英文(polymer)是源自希臘文:polys代表的是多,而meros 代表的是小單位(part),所以很多小單位連結在一起的這種特別的分子,我們稱之為聚合物,例如塑膠和高分子。 聚合物一般为“有机聚合物”,但亦有“”;通常聚合物的分子量大於十萬,聚合度大於三千。 (zh)
  • Поліме́ри (грец. πολύ- — «багато» + μέρος — «частина»; буквально — «багатоскладовий») — природні та штучні високомолекулярні сполуки, молекули яких складаються з великої кількості повторюваних однакових або різних атомних угруповань (мономерів), з'єднаних хімічними або координаційними зв'язками у довгі лінійні або розгалужені ланцюги. (uk)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 23001 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 72337 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1108650981 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:align
  • right (en)
dbp:quote
  • A polymer is a substance composed of macromolecules. A macromolecule is a molecule of high relative molecular mass, the structure of which essentially comprises the multiple repetition of units derived, actually or conceptually, from molecules of low relative molecular mass. (en)
dbp:title
  • IUPAC definition (en)
dbp:width
  • 30.0
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • Els polímers són macromolècules (generalment orgàniques) formades per la unió de molècules més petites anomenades monòmers. (ca)
  • Πολυμερή ονομάζονται οι χημικές ενώσεις με μεγάλα μόρια, τα μακρομόρια, που σχηματίζονται από τη σύνδεση πολλών όμοιων μικρών μορίων που λέγονται "μονομερή". Τα πολυμερή προκύπτουν από τη χημική αντίδραση των μονομερών, που ονομάζεται πολυμερισμός. Είναι πιθανό ορισμένα μακρομόρια πολυμερή να μην αποτελούνται από όμοια μόρια , λ.χ. τα λιπίδια. (el)
  • Ein Polymer [poliˈmeːɐ̯] (von altgriechisch πολύ, polý ‚viel‘ und μέρος, méros ‚Teil‘) ist ein chemischer Stoff, der aus Makromolekülen besteht. Die Makromoleküle dieser Stoffe sind aus einer oder mehreren Struktureinheiten, den sogenannten konstitutionellen Repetiereinheiten oder Wiederholeinheiten, aufgebaut. Das Adjektiv polymer bedeutet entsprechend „aus vielen (gleichen) Teilen aufgebaut“. In vielen Fällen besteht ein Polymer aus nicht identischen Makromolekülen, da die Anzahl der Wiederholeinheiten und damit die Molekülmasse der Moleküle variiert. Synthetische oder halbsynthetische Polymere sind die Hauptkomponente für die Herstellung von Kunststoffen. Von Lebewesen erzeugte Polymere werden Biopolymere genannt und haben essentielle Bedeutung für das Leben. (de)
  • ( 폴리머는 여기로 연결됩니다. 다른 뜻에 대해서는 폴리머 (동음이의) 문서를 참고하십시오.) 중합체(重合體, polymer)는 단위체가 반복되어 연결된 고분자의 한 종류이다. 대개는 화학적 합성에 의한 고분자를 '중합체'라 칭한다. '중합체'(polymer)라는 용어는 1833년에 바젤리우스(Jons Jacob Berzelius)에 의하여 처음 사용되었다. 본래는 'Macromolecule'(고분자, 독일어에서 기원함 'Makromolekül')이 1900년대 이전에 주로 쓰이던 용어였으나, 차후 주로 화학적 결합에 의하여 동일한 단위체가 계속 반복된 형태를 '중합체'(polymer)로 칭하게 되었다. (ko)
  • Een polymeer (Grieks: poly is veel en meros is deel) is een organische verbinding waarvan de moleculen bestaan uit een opeenvolging van identieke, of soortgelijke, delen (monomere eenheden) die chemisch aan elkaar zijn gekoppeld. Polymeren worden bestudeerd in de polymeerchemie en de polymeerfysica. (nl)
  • 重合体(じゅうごうたい)またはポリマー(英: polymer)とは、複数のモノマー(単量体)が重合する(結合して鎖状や網状になる)ことによってできた化合物のこと。このため、一般的には高分子の有機化合物である。現在では、高分子と同義で用いられることが多くなっている。ポリマー(polymer)の poly- は接頭語で「たくさん」を意味する。 2種類以上の単量体からなる重合体のことを特に共重合体と言う。 身近なものとしては、繊維に用いられるナイロン、ポリ袋のポリエチレンなどの合成樹脂がある。また、生体内のタンパク質は、アミノ酸の重合体である。 (ja)
  • 聚合物(英語:Polymer)又稱多聚體、高聚物,是指具有非常大的分子量的化合物,分子間由(structural unit)或單體(monomer)由共價鍵連接在一起 。聚合物的英文(polymer)是源自希臘文:polys代表的是多,而meros 代表的是小單位(part),所以很多小單位連結在一起的這種特別的分子,我們稱之為聚合物,例如塑膠和高分子。 聚合物一般为“有机聚合物”,但亦有“”;通常聚合物的分子量大於十萬,聚合度大於三千。 (zh)
  • Поліме́ри (грец. πολύ- — «багато» + μέρος — «частина»; буквально — «багатоскладовий») — природні та штучні високомолекулярні сполуки, молекули яких складаються з великої кількості повторюваних однакових або різних атомних угруповань (мономерів), з'єднаних хімічними або координаційними зв'язками у довгі лінійні або розгалужені ланцюги. (uk)
  • المبلمر (أو البوليمر) هو مركب ذو وزن جزيئي مرتفع مكون من وحدات جزئية مكررة.قد تكون هذه المواد عضوية أو غير عضوية أو عضوية معدنية، وقد تكون طبيعية أو اصطناعية في أصلها. أصبحت البوليمرات تلعب دوراً أساسياً وكلّياً في استخدامات الحياة اليومية وذلك بسبب خواصها الفريدة. فهي مواد أساسية في القطاعات الصناعية اليومية، مثل المواد اللاصقة، ومواد البناء، والورق، والملابس، والألياف، واللدائن، والسيراميك، والخرسانة، والبلورات السائلة والمقاوم الضوئي، ومواد التكسية. (ar)
  • Polymer je makromolekula sestavená z molekul jednoho nebo více druhů atomů nebo skupin spojených navzájem v tak velkém počtu, že řada fyzikálních a chemických vlastností této látky se nezmění přidáním nebo odebráním jedné nebo několika konstitučních jednotek. To, co odlišuje polymery od jiných materiálů, je řetězcová struktura jejich molekul, tj. dlouhá lineární řada vzájemně spojených atomů nebo skupin atomů představuje převažující strukturní motiv, který může (ale nemusí) být občas přerušen místy větvení (např. u větvených nebo roubovaných polymerů, případně u polymerních sítí). Z tohoto důvodu neřadíme k polymerům krystal diamantu nebo vrstvičku grafenu, i když jejich molekulové hmotnosti jsou rovněž vysoké. Polymery obvykle vznikají polymerizací, polyadicí nebo polykondenzací. (cs)
  • Polimero estas kemia kombinaĵo kies molekuloj estas tre grandaj kaj konsistas el pluraj samaj eroj kiuj estas enligitaj nature aŭ sinteze. Oni nomas ilin . La sintezaj polimeroj ĉefe devenas el nafto. Elastoj, plastoj, likvaj kristaloj kaj fibroj estas gravaj grupoj de polimeraj materialoj. (eo)
  • Un polímero (del griego: πολυς [polys] "mucho" y μερος [meros] "parte" o "segmento") es una sustancia compuesta por grandes moléculas, o macromoléculas (generalmente orgánicas) formadas por la unión mediante enlaces covalentes de una o más unidades simples llamadas monómeros.​ (es)
  • Polimeroak, kimikaren ikuspegitik, masa molekular txikiko monomero izeneko oinarrizko ehunka molekulez osatutako makromolekulak dira (oro har organikoak). Erabilera ugariko molekulak dira, eta egunerokoan erabiltzen ditugu polimero natural eta artifizialak. Adibidez, plastiko guztiak polimeroak dira, nahiz eta polimero guztiak ez izan plastikoak. DNA ere polimero bat da. (eu)
  • Les polymères (étymologie : du grec polus, plusieurs, et meros, partie) constituent une classe de matériaux. D'un point de vue chimique, un polymère est une substance composée de macromolécules et issue de molécules de faible masse moléculaire. Un polymère est caractérisé par le degré de polymérisation. Les polymères d'origine biochimique sont souvent appelés « fibres ». Les polymères les plus connus sont : Ils sont très utilisés pour les matrices des matériaux composites. Ils ont les propriétés générales suivantes : Les propriétés sont déterminées par : (fr)
  • Is éard is polaiméir ann, (Gréigis:πολύς (polus, a chiallaíonn "go leor", "a lán"), agus μέρος (meros, a chiallaíonn "cuid") ná substaint nó ábhar arb éard atá ann móilíní an-mhór, nó macramóilíní, atá comhdhéanta de go leor . Due to their broad spectrum of properties, both synthetic and natural polymers play essential and ubiquitous roles in everyday life. Mar gheall ar a speictream leathan airíonna, tá ról riachtanach agus uileláithreach ag polaiméirí sintéiseacha agus nádúrtha sa saol laethúil. Cuimsíonn polaiméirí ó ghnáth phlaistigh shintéiseacha mar pholaistiréin go nádúrtha mar ADN agus próitéiní atá bunúsach do struchtúr agus d'fheidhm bhitheolaíoch. Cruthaítear polaiméirí, nádúrtha agus sintéiseacha, trí pholaiméiriú a dhéanamh ar go leor móilíní beaga, ar a dtugtar monaiméirí. M (ga)
  • Polimer adalah rantai berulang dari atom yang panjang, terbentuk dari pengikat yang berupa molekul identik yang disebut monomer. Sekalipun biasanya merupakan organik (memiliki rantai karbon), ada juga banyak polimer . Contoh terkenal dari polimer adalah plastik dan DNA. Polimer didefinisikan sebagai substansi yang terdiri dari molekul-molekul yang menyertakan rangkaian satu atau lebih dari satu unit monomer. Manusia sudah berabad-abad menggunakan polimer dalam bentuk minyak, aspal, damar, dan permen karet. Tapi industri polimer modern baru mulai berkembang pada masa revolusi industri. Di akhir 1830-an, Charles Goodyear berhasil memproduksi sebentuk karet alami yang berguna melalui proses yang dikenal sebagai “vulkanisasi”. 40 tahun kemudian, seluloid (sebentuk plastik keras dari nitrocellu (in)
  • A polymer (/ˈpɒlɪmər/; Greek poly-, "many" + -mer, "part")is a substance or material consisting of very large molecules called macromolecules, composed of many repeating subunits. Due to their broad spectrum of properties, both synthetic and natural polymers play essential and ubiquitous roles in everyday life. Polymers range from familiar synthetic plastics such as polystyrene to natural biopolymers such as DNA and proteins that are fundamental to biological structure and function. Polymers, both natural and synthetic, are created via polymerization of many small molecules, known as monomers. Their consequently large molecular mass, relative to small molecule compounds, produces unique physical properties including toughness, high elasticity, viscoelasticity, and a tendency to form amorph (en)
  • Un polimero (dal greco polymerḗs, comp. di polýs- e -méros, letteralmente "che ha molte parti") è una macromolecola, ovvero una molecola dall'elevato peso molecolare, costituita da un gran numero di gruppi molecolari (o unità strutturali) uguali o diversi (nei copolimeri), uniti "a catena" mediante la ripetizione dello stesso tipo di legame (covalente). Per definire un polimero bisogna conoscere: I polimeri inorganici più importanti sono a base di silicio (silice colloidale, siliconi, polisilani). (it)
  • Polimery (gr. polymeres, wieloczęściowy, zbudowany z wielu części) – substancje chemiczne o bardzo dużej masie cząsteczkowej, które składają się z wielokrotnie powtórzonych jednostek zwanych merami. Przez „bardzo dużą masę cząsteczkową” rozumie się zwykle taką sytuację, gdy odjęcie lub przyłączenie jednego meru nie zmienia w zasadniczym stopniu ogólnych właściwości chemicznych i fizycznych związku chemicznego. Odróżnia to polimery od oligomerów, które mają jeszcze na tyle małą masę cząsteczkową, że dodanie do nich lub odjęcie jednego meru skutkuje zauważalną zmianą ich właściwości (na przykład temperatury topnienia). (pl)
  • Um polímero (/ˈpɒlɪmər/; grego poli-, "muitos" + -mero, "parte") é um material ou uma substância composta de moléculas muito grandes conhecidas como macromoléculas. Devido ao seu amplo espectro de propriedades, os polímeros sintéticos e naturais desempenham papéis essenciais e onipresentes na vida cotidiana. Sua grande massa molecular produz propriedades físicas originais que incluem a dureza, a elasticidade alta, a viscoelasticidade, e uma tendência formar estruturas amorfas e semicristalinas invés de cristais. (pt)
  • Polymerer (från grekiskans πολύ - poly som betyder flera och μέρος - meros som betyder delar) är kemiska föreningar som består av mycket långa kedjor byggda av upprepade mindre enheter, monomerer. Polymerkedjor skiljer sig från andra kedjemolekyler inom den organiska kemin därför att de är mycket längre än exempelvis kedjorna i alkoholer eller organiska syror. Reaktionen som sker när monomererna blir en polymer kallas polymerisation. * gummimaterial (elastomerer) * härdplaster * termoplaster (sv)
  • Полиме́ры (от греч. πολύ «много» + μέρος «часть») — вещества, состоящие из «мономерных звеньев», соединённых в длинные макромолекулы химическими связями. Полимерами могут быть неорганические и органические, аморфные и кристаллические вещества. Полимер — это высокомолекулярное соединение: количество мономерных звеньев в полимере (степень полимеризации) должно быть достаточно велико (в ином случае соединение будет называться олигомером). Во многих случаях количество звеньев может считаться достаточным, чтобы отнести молекулу к полимерам, если при добавлении очередного мономерного звена молекулярные свойства не изменяются. Как правило, полимеры — вещества с молекулярной массой от нескольких тысяч до нескольких миллионов. (ru)
rdfs:label
  • Polymer (en)
  • مبلمر (ar)
  • Polímer (ca)
  • Polymer (cs)
  • Polymer (de)
  • Πολυμερές (el)
  • Polimero (eo)
  • Polímero (es)
  • Polimero (eu)
  • Polaiméir (ga)
  • Polimer (in)
  • Polymère (fr)
  • Polimero (it)
  • 중합체 (ko)
  • 重合体 (ja)
  • Polimery (pl)
  • Polymeer (nl)
  • Polímero (pt)
  • Полимеры (ru)
  • Polymer (sv)
  • 聚合物 (zh)
  • Полімери (uk)
rdfs:seeAlso
owl:sameAs
skos:closeMatch
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:academicDiscipline of
is dbo:associatedBand of
is dbo:associatedMusicalArtist of
is dbo:industry of
is dbo:knownFor of
is dbo:product of
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:associatedActs of
is dbp:fields of
is dbp:industry of
is dbp:medium of
is dbp:paperType of
is dbp:products of
is dbp:r1Surface of
is gold:hypernym of
is rdfs:seeAlso of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License