An Entity of Type: language, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

Akkadian (/əˈkeɪdiən/, Akkadian: 𒀝𒅗𒁺𒌑 akkadû) is an extinct East Semitic language that was spoken in ancient Mesopotamia (Akkad, Assyria, Isin, Larsa and Babylonia) from the third millennium BC until its gradual replacement by Akkadian-influenced Old Aramaic among Mesopotamians by the 8th century BC. Akkadian is a fusional language with grammatical case; and like all Semitic languages, Akkadian uses the system of consonantal roots. The Kültepe texts, which were written in Old Assyrian, include Hittite loanwords and names, which constitute the oldest record of any Indo-European language.

Property Value
dbo:abstract
  • الأكّدية أو اللسان الأكّدي (لِشَانُم أَكّديتُـمْ) هي لغة عراقية قديمة وهي لغة سامية قديمة، ظهرت في بلاد الرافدين، العراق حاليا، منذ 3000 سنة قبل الميلاد وانتشرت لتصبح اللغة الرسمية في الهلال الخصيب، وهي تصنف ضمن مجموعة اللغات السامية الشرقية. وتعد من أقرب اللغات القديمة إلى اللغة العربية. وظلت اللغة الاكدية بلهجتها البابلية الحديثة لغة الخطاب والمكاتبات حتى عام 539 قبل الميلاد، وهو العام التي وقعت فيه البلاد بابل وآشور تحت الاحتلال الأخميني الفارسي ولكن لا زال هناك بعض الكلمات الاكديه في اللهجة العراقيه. كانت تدون بالخط المسماري فوق ألواح الطين التي يرجع تاريخها للنصف الأول للألفية الثالثة ق.م. قبل عام 2000 ق.م. وكانت لهجتان من الأكدية متداولتين وقد ظلتا سائدتين حتى ظهور المسيحية. (ar)
  • L'accadi (en cuneïforme: 𒀝𒅗𒁺𒌑 (ak-ka-du-u₂); en logograma: 𒌵𒆠 (URIKI)) és una llengua semítica ja extinta. N'hi ha documents escrits a partir del 2300 aC, en escriptura cuneïforme. Va ser substituït per l'arameu a la zona de Mesopotàmia on es parlava. Fou una llengua de gran importància en l'antiguitat, i hi trobem poemes com l'Enuma Elish o una de les compilacions de lleis més antiga de la qual es té notícia, l'Estela de Hammurabi. (ca)
  • Akkadština (akkadsky: 𒀝𒅗𒁺𒌑) je mrtvý semitský jazyk (člen širší afroasijské jazykové rodiny), kterým se hovořilo v oblasti starověké Mezopotámie. Tento nejstarší doložený semitský jazyk k zápisu používal klínové písmo, převzaté ze starší sumerštiny (nepříbuzný, izolovaný jazyk, rozšířený na stejném území). Termín akkadština je odvozen od hlavního města Akkadu, které vybudoval kolem roku panovník Sargon a které bylo kulturním centrem starověké Mezopotámie. První stopy akkadštiny tvoří akkadská vlastní jména v sumerských textech (kolem 2800 př. n. l.). Souvislé akkadské texty se postupně objevují až v druhé polovině třetího tisíciletí. Do dnešního dne byly objeveny stovky tisíc textů a textových fragmentů velmi různého zaměření – mýty, oblast sociálně správní, odborné protovědecké práce, korespondence a mnohé další. V druhém tisíciletí př. n. l. se akkadština štěpí do dvou variant – asyrštiny a (jde o lokální dialekty, kterými se hovořilo v severní části starověké Mezopotámie – Asýrii – a v její jižní části – Babylónii). Po mnohá staletí byla akkadština lingua franca celého blízkého východu, v průběhu 8. století př. n. l. však začala být stále citelněji vytlačována aramejštinou. V době helénistické už pak nebyla živým jazykem, znalost akkadštiny se omezovala na písaře a kněze. Nejmladší text psaný klínovým písmem je psán právě akkadsky a vznikl v 1. století n. l. (cs)
  • Η Ακκαδική γλώσσα (lišānum akkadītum) ήταν αρχαία γλώσσα (κλάδος της ευρύτερης ομάδας Αφροασιατικών γλωσσών) και ομιλείτο στην αρχαία Μεσοποταμία, ιδιαίτερα από τους Ασσυρίους και τους Βαβυλωνίους. Στη γραπτή εκδοχή της χρησιμοποιείτο η σφηνοειδής γραφή, σύστημα γραφής που προέκυψε από τη Σουμεριακή γλώσσα, μια μη-σημιτική γλώσσα. Το όνομά της προέκυψε από την πόλη , ένα μεγάλο κέντρο του Μεσοποταμιακού πολιτισμού. (el)
  • Akkadian (/əˈkeɪdiən/, Akkadian: 𒀝𒅗𒁺𒌑 akkadû) is an extinct East Semitic language that was spoken in ancient Mesopotamia (Akkad, Assyria, Isin, Larsa and Babylonia) from the third millennium BC until its gradual replacement by Akkadian-influenced Old Aramaic among Mesopotamians by the 8th century BC. It is the earliest documented Semitic language. It used the cuneiform script, which was originally used to write the unrelated, and also extinct, Sumerian (which is a language isolate). Akkadian is named after the city of Akkad, a major centre of Mesopotamian civilization during the Akkadian Empire (c. 2334–2154 BC). The mutual influence between Sumerian and Akkadian had led scholars to describe the languages as a Sprachbund. Akkadian proper names were first attested in Sumerian texts from around the mid 3rd-millennium BC. From about the 25th or 24th century BC, texts fully written in Akkadian begin to appear. By the 10th century BC, two variant forms of the language were in use in Assyria and Babylonia, known as Assyrian and Babylonian respectively. The bulk of preserved material is from this later period, corresponding to the Near Eastern Iron Age. In total, hundreds of thousands of texts and text fragments have been excavated, covering a vast textual tradition of mythological narrative, legal texts, scientific works, correspondence, political and military events, and many other examples. Centuries after the fall of the Akkadian Empire, Akkadian (in its Assyrian and Babylonian varieties) was the native language of the Mesopotamian empires (Old Assyrian Empire, Babylonia, Middle Assyrian Empire) throughout the later Bronze Age, and became the lingua franca of much of the Ancient Near East by the time of the Bronze Age collapse c. 1150 BC. Its decline began in the Iron Age, during the Neo-Assyrian Empire, by about the 8th century BC (Tiglath-Pileser III), in favour of Old Aramaic. By the Hellenistic period, the language was largely confined to scholars and priests working in temples in Assyria and Babylonia. The last known Akkadian cuneiform document dates from the 1st century AD. Mandaic and Assyrian are two (Northwest Semitic) Neo-Aramaic languages that retain some Akkadian vocabulary and grammatical features. Akkadian is a fusional language with grammatical case; and like all Semitic languages, Akkadian uses the system of consonantal roots. The Kültepe texts, which were written in Old Assyrian, include Hittite loanwords and names, which constitute the oldest record of any Indo-European language. (en)
  • La akada lingvo estas lingvo parolita de Akadanoj, por kiu la kaj la asiria estas dialektoj. Akada lingvo parencas al malnovhebrea kaj araba. La akada servis kiel komuna lingvo por la popoloj de sud-okcidenta Azio dum 300 jaroj ekde 9-a jc a.K. La lingvo estis uzata dum ĉirkaŭ 2500 jaroj en Mezopotamio. (eo)
  • Akkadisch (akkadû, 𒀝𒅗𒁺𒌑 ak-ka-du-u2; Logogramm: 𒌵𒆠 URIKI) ist eine ausgestorbene semitische Sprache, die stark vom Sumerischen beeinflusst wurde. Sie wurde bis ins erste nachchristliche Jahrhundert in Mesopotamien und im heutigen Syrien verwendet, in den letzten Jahrhunderten ihres Gebrauchs zunehmend vom Aramäischen verdrängt und diente zuletzt nur noch als Schrift- und Gelehrtensprache. Ihre Bezeichnung ist vom Namen der Stadt Akkad abgeleitet. Akkadisch war zusammen mit dem Aramäischen Volks- und Amtssprache in Mesopotamien sowie zeitweise die Sprache der internationalen Korrespondenz in Vorderasien bis nach Ägypten. Ihre beiden wichtigsten Dialekte waren Babylonisch und Assyrisch. Das Eblaitische wird von den meisten Forschern als nächster Verwandter des Akkadischen betrachtet. (de)
  • Akadera (akaderaz: 𒀝𒅗𒁺𒌑; logograma 𒌵𒆠) ekialdeko hizkuntza semitikoa da, haraitzina Mesopotamian, bertzeak bertze, asiriarrek eta babiloniarrek erabilia. Haren sorburua Akad hirian zuen. Mesopotamiara semiten uhinekin heldu zen 2800 K.a. urteetan. Gero, Akadtar Inperioan hizkuntza ofiziala bihurtu zen, sumerieraren ordez. Idazkera kuneiformea erabiltzen zuen. Maritik (gaurko Siriako ekialdean) Susara (Irango hegoaldean) zabaldu zen. K.a. 2000 urteetan antzinako akaderatik bi hizkera irten dira: eta asiriera. Hammurabi Kodea babilonieraz idatzita dago. Bere garaian, babiloniera Ekialde Hurbilan lingua franca zen (adibidez, Egiptoko faraoien eta hititen erregeen artean); baina Persiar Inperioarekin pixkanaka, herriko hizkuntza gisan desagertu zen, eta III. mendetik aurrera ez dago idatzirik. (eu)
  • El acadio (lišānum akkadītum, 𒀝𒂵𒌈 ak.kADû) es una lengua semítica actualmente extinta, hablada en la antigua Mesopotamia principalmente por asirios y babilonios durante el II milenio a. C. En su tiempo llega a ser lingua franca de toda la región.​ Se escribe usando un sistema de escritura cuneiforme derivado del sumerio. El nombre procede de la ciudad de Acad. El babilonio y el asirio son formas tardías de acadio empleadas en los reinos de Babilonia y Asiria, respectivamente. El acadio llega a Mesopotamia desde el norte con los pueblos semíticos. Los primeros nombres propios acadios recogidos en textos sumerios se remontan al 2800 a. C., lo que indica que, al menos en esa época, gente de habla acadia se había instalado en Mesopotamia. Las primeras tablillas escritas enteramente en acadio usando el sistema cuneiforme datan de 2400 a. C. pero no hay un uso importante del acadio en la escritura antes del 2300 a. C. Es entonces, al formarse el Imperio acadio con Sargón I,​ que crece la importancia de la lengua y su uso en documentos escritos hasta llegar a convertirse en la lengua dominante en Mesopotamia por espacio de 1000 años. Con esto el acadio relega el empleo del sumerio a textos legales o religiosos. Los faraones egipcios y los reyes hititas utilizaron el acadio para comunicarse entre sí. Los funcionarios de Egipto escribían en este idioma en sus relaciones con sus vasallos en Siria y la mayoría de las cartas halladas en el-Amarna están escritas en acadio.​ (es)
  • L'akkadien (akkadū(m) en akkadien) est une langue chamito-sémitique de la famille des langues sémitiques éteinte, qui a été fortement influencée par le sumérien. Elle fut parlée au moins du début du IIIe jusqu'au Ier millénaire av. J.-C. en Mésopotamie. Le nom de la langue, qui est celui employé durant l'Antiquité, est dérivé du nom de la ville d'Akkad, capitale de l'empire du même nom. Au cours du IIe et du Ier millénaire av. J.-C., elle est représentée par deux dialectes : le babylonien, dans le Sud de la Mésopotamie (Babylonie), et l'assyrien, dans le Nord (Assyrie). Au cours des derniers siècles de l'akkadien, il est de moins en moins parlé, supplanté qu'il est par l'araméen et est surtout utilisé comme écriture savante dans le milieu des lettrés de la Babylonie tardive. L'akkadien est attesté par un vaste corpus constitué de dizaines de milliers de tablettes cunéiformes, couvrant une vaste tradition textuelle du récit mythologique, textes juridiques, travaux scientifiques, correspondance, historiographie, poésie et bien d'autres exemples, ce qui en fait la langue la mieux documentée du Proche-Orient ancien. Elle ne fut pas seulement la langue vernaculaire de la Mésopotamie, car elle fut également écrite dans les régions voisines, en particulier en Syrie et au Levant, et en Élam, et fut pendant plusieurs siècles du IIe millénaire av. J.-C. la langue véhiculaire employée dans le Moyen-Orient, notamment pour la correspondance diplomatique. L'influence mutuelle entre sumérien et akkadien avait conduit des savants à décrire les langues comme formant une aire linguistique, ce qui explique que l'akkadien, tout en reprenant les principales caractéristiques des langues sémitiques, ait plusieurs traits dans sa morphologie le distinguant de celles-ci, et également un vocabulaire très vaste, en partie emprunté au sumérien, mais aussi à d'autres langues avec lesquels ses locuteurs ont été en contact au cours de ses nombreux siècles d'existence (hourrite, amorrite, araméen, etc.). (fr)
  • Teanga Sheimíteach, imithe in éag anois, ab ea an Acáidis. (ga)
  • Bahasa Akkadia (lišānum akkadītum) 𒀝𒅗𒁺𒌑 ak-ka-du-u2; logogram: 𒌵𒆠 URIKI) adalah sebuah bahasa dari rumpun bahasa Afro-Asia. Bahasa ini termasuk pula dalam bahasa Semit yang digunakan di Mesopotamia kuno, khususnya oleh bangsa Asyur dan . Bahasa Akkadia adalah bahasa Semit tertua yang dikenal, menggunakan huruf paku dalam system tulisannya, yang pada dasarnya diambil dari bahasa Sumeria kuno, sebuah bahasa yang tidak terkait dan terisolasi. Nama bahasa ini berasal dari kota Akkad, salah satu pusat kebudayaan Mesopotamia kuno. (in)
  • 아카드어(lišānum)는 셈어의 일종으로 고대 메소포타미아 특히 아시리아인과 바빌로니아인들에서 쓰였다. 이 때문에 '아시리아-바빌로니아어'이라고도 불린다. 현존하는 셈어파 언어들과는 이질적인 특징들이 있어 동셈어군으로 따로 분류된다. 최초로 문증된 셈어파의 언어인 아카드어는 고대 수메르어에서 유래한 쐐기 문자를 사용하였다. 언어의 이름은 메소포타미아 문명의 주요 중심인 고대도시 아카드에서 유래하였다. (ko)
  • Akkadisch was een Semitische taal die gebruikt werd van de (ca. 2800 v.Chr.) tot de 1e eeuw na Chr., al werd het als gesproken taal in de laatste eeuwen voor Christus geleidelijk vervangen door het Aramees en bleef het hoofdzakelijk als taal van de wetenschap verder leven (vgl. het Latijn in de middeleeuwen).Van het begin van het 2e millennium tot het einde van het Assyrische Rijk bestonden twee dialecten, Babylonisch en Assyrisch. Mesopotamië was het thuisland van deze taal, maar op verschillende tijdstippen werd het ook ver buiten dit gebied gebruikt, gaande van Perzië in het oosten tot Syrië-Palestina en Egypte, waar het als diplomatieke taal diende, in het westen. Gedurende die lange periode en verspreid over zo'n immens gebied onderging het uiteraard wijzigingen. Men onderscheidt dan ook binnen de term Akkadisch verschillende dialecten. Een overzicht: Na de Oud-Babylonische periode loopt parallel naast de gesproken taal een artificieel geschreven vorm van de taal (Standaard-Babylonisch), die sterk aansluit bij het Oud-Babylonische dialect. Naast deze centrale dialecten zijn er meerdere perifere dialecten geattesteerd. Dit zijn alle geschreven varianten van het Akkadisch, beïnvloed door verschillende lokale dialecten (Susa, , Alalah, Nuzi, Ugarit, Amarna). De teksten, bewaard in het Akkadisch, zijn van velerlei aard: rituelen, gebeden, hymnen, voorspellingen, literatuur, brieven, contracten, zakelijke bestanden, verdragen enz. (nl)
  • アッカド語(: 𒀝𒅗𒁺𒌑‎, ラテン文字転写: akkadū)は、「アッシリア・バビロニア語(Assyro-Babylonian)」とも呼ばれ、古代メソポタミアで話されていたセム語派の言語。当時は国際共通語でもあった。現在知られる最も古いセム語である。 シュメール語から借りた楔形文字で表記されたアッカド語の碑文や粘土板の資料数はすでに100万点に近く、現在もトルコ・シリア・イラクで発見され続けている。書かれた年代は紀元前2350年頃から西暦1世紀までの約2500年に渡り、その種類も宮廷の書簡、王の記念碑、条約、年代記、法律、『ハムラビ法典』のような法律集成、行政文書、契約書、歴史、数学、医学などの学術書、文法書、辞典、宗教的文献、神話、叙事詩など幅広い。 (ja)
  • La lingua accadica (akkadû, in cuneiforme 𒅎𒀝𒂵𒌈) era una lingua semitica orientale parlata nell'antica Mesopotamia, in particolare dagli Assiri e dai Babilonesi. L'accadico è la più antica lingua semitica mai attestata, che utilizza i caratteri cuneiformi come sistema di scrittura (utilizzati inizialmente dai Sumeri). La lingua è stata chiamata "accadico" dalla città di Akkad, forse una fondazione di Sargon, maggior centro abitato dell'impero accadico, ancora oggi non rintracciata con certezza. L'influenza reciproca tra accadico e sumero ha reso le due lingue una lega linguistica. I primi ritrovamenti di testi in accadico sono infatti nei testi sumeri e risalgono al XXIX secolo a.C.. Dalla metà del terzo millennio a.C. inizia l'apparizione di testi interamente in accadico (paleo-accadico). Risalenti da questo periodo in poi, sono poi stati ritrovati numerosi testi e frammenti in accadico di carattere scientifico, militare, politico e mitologico. Dal II millennio a.C. si riscontrano due varianti dell'accadico: l'assiro e il babilonese (che è una delle versioni presenti nelle iscrizioni di Bisotun). Grazie all'espansione dei regni paleo-babilonese, paleo-assiro e poi medio-assiro, l'accadico si diffuse in tutto il Vicino Oriente antico. Gli ultimi testi accadici ritrovati risalgono al 100 d.C. circa. (it)
  • Język akadyjski (akad. lišānum akkadītum), dawniej też zwany „chaldejskim” – język z grupy semickiej, używany w Mezopotamii od połowy III tysiąclecia p.n.e. do początków I tysiąclecia n.e. Nazwa języka pochodzi od miasta Akad w środkowej Mezopotamii, stolicy imperium akadyjskiego, założonego około 2350 roku p.n.e. przez Sargona. W literaturze naukowej określenia „język akadyjski” używa się w dwóch znaczeniach. W węższym termin ten oznacza najstarszy etap rozwoju języka ludów semickich, zamieszkałych na terenach, na których później powstały Babilonia, Asyria i Subartu. W szerszym znaczeniu (choć tu stosowanie terminu nie jest zalecane) jest to język mezopotamski, którym posługiwano się w Międzyrzeczu od III tysiąclecia p.n.e. do początków naszej ery. W drugiej połowie II tysiąclecia p.n.e. był używany w kontaktach dyplomatycznych między państwami Egiptu, Mezopotamii, Anatolii, Izraela i Syrii. Głównymi dialektami języka akadyjskiego były: dialekt staroakadyjski, dialekt asyryjski i dialekt babiloński. (pl)
  • Аккадский язык (𒀝 𒅗 𒁺 𒌑; транслит. lišānum akkadītum, по названию города Аккад), или ассиро-вавилонский язык, — один из древнейших семитских языков, образующий их северную или северо-восточную группу (возможно, вместе с эблаитским); разговорный язык трёх народов, населявших территорию Древней Месопотамии — аккадцев, вавилонян и ассирийцев. Древнейший аккадский памятник датируется XXV веком до н. э., позднейшие — I веком; в последние века своего существования аккадский язык, вытесненный арамейским, использовался лишь в нескольких городах Вавилонии. Для письменной фиксации аккадского языка применялась словесно-слоговая клинопись, заимствованная у шумеров. (ru)
  • O acádio (lišānum akkadītum), também conhecido como acadiano ou assiro-babilônio, era uma língua semítica (parte da família afro-asiática) falada na antiga Mesopotâmia, particularmente pelos assírios e babilônios. A mais antiga língua semítica registrada, ela utilizava a escrita cuneiforme, que, por sua vez, havia sido derivada do antigo sumério, uma língua isolada sem qualquer parentesco. O nome da língua é derivado da cidade de Acádia, um dos principais centros da civilização mesopotâmica. O registro mais antigo até agora encontrado data do século XIV a.C. e está escrito em símbolos cuneiformes da língua acadiana. O pedaço de barro escrito foi achado em Jerusalém por arqueólogos israelitas. (pt)
  • Akkadiska (𒀝𒂵𒌈 akkadû) är ett östsemitiskt språk, som var starkt influerat av sumeriskan. Det användes under perioden från omkring 2500 f.Kr. till första århundradet e.Kr. i Mesopotamien och i dagens Syrien. Under de sista århundradena blev det i allt högre grad utträngt av arameiskan och användes slutligen endast som skrift- och lärdomsspråk. Språkets namn är avlett från namnet på staden Akkad. Akkadiskan var folkspråk och ämbetsspråk i Mesopotamien liksom tidvis språket för internationell korrespondens i främre Asien ända till Egypten. Akkadiska är samlingsbeteckning på tre närbesläktade dialekter: gammalakkadiska, babyloniska och assyriska. Den medelbabyloniska språkformen användes även som ett lingua franca i Främre Orienten och är belagd, ofta i former påverkade av språkliga som exempelvis , i dokument från andra delar av regionen, exempelvis de så kallade Amarnabreven. Från och med den medelbabyloniska perioden användes en särskild dialekt, standardbabyloniska, för skrivandet av litterära texter i Babylonien och Assyrien. Denna litteraturdialekt är en syntes av gammal- och medelbabyloniska. (sv)
  • Аккадська мова — мертва мова семітської мовної родини, якою розмовляли у Межиріччі. Це найстародавніша відома семітська мова. Вона використовувала клинопис, запозичений у шумерської. Назва мови походить від назви міста Аккад. (uk)
  • 阿卡德语(阿卡德語:𒀝𒅗𒁺𒌑,akkadû ;意符:𒌵𒆠,URIKI ;或阿卡德語:𒅴𒀝𒅗𒁲𒌈,lišānum akkadītum ))又名亞甲語或亚迦底語,是古代美索不达米亚地区使用的一种亚非语系闪族语言。作为已知最早的闪族语言,阿卡德语使用源于古苏美尔语的楔形文字书写。该语言得名于两河文明名城阿卡德。 (zh)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 50515 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 86336 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1121263540 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:align
  • right (en)
dbp:caption
  • dbr:Sir_Henry_Rawlinson,_1st_Baronet
  • dbr:Edward_Hincks
  • "Antiochus, King, Great King, King of multitudes, King of Babylon, King of countries" (en)
  • Antiochus I Soter with titles in Akkadian on the cylinder of Antiochus: (en)
  • The Antiochus cylinder, written by Antiochus I Soter, as great king of kings of Babylon, restorer of gods E-sagila and E-zida, circa 250 BCE. Written in traditional Akkadian. (en)
dbp:captionAlign
  • center (en)
dbp:date
  • 2006-05-07 (xsd:date)
dbp:direction
  • horizontal (en)
  • vertical (en)
dbp:era
  • c. 2500 – 500 BCE; academic or liturgical use until AD 100 (en)
dbp:fam
dbp:familycolor
  • Afro-Asiatic (en)
dbp:footer
  • Left: Sumero-Akkadian cuneiform syllabary, used by early Akkadian rulers. Right: Seal of Akkadian Empire ruler Naram-Sin , c. 2250 BC. The name of Naram-Sin , appears vertically in the right column. British Museum. (en)
dbp:glotto
  • akka1240 (en)
dbp:glottorefname
  • Akkadian (en)
dbp:header
  • (en)
  • Cylinder of Antiochus I (en)
  • Sumero-Akkadian cuneiform syllabary (en)
dbp:height
  • 728 (xsd:integer)
  • 1600 (xsd:integer)
dbp:image
  • Antiochus cylinder with transcription.jpg (en)
  • Edward Hincks.jpg (en)
  • Henry Creswicke Rawlinson.jpg (en)
  • Inscription of Naram-Sin.jpg (en)
  • Sumero-Akkadian cuneiform syllabary.jpg (en)
  • Antiochus I Soter with titles on the cylinder of Antiochus.jpg (en)
dbp:imageSize
  • 300 (xsd:integer)
dbp:imagecaption
  • Akkadian language inscription on the obelisk of Manishtushu (en)
dbp:iso
  • akk (en)
dbp:name
  • Akkadian (en)
dbp:nation
  • initially Akkad ; lingua franca of the Middle East and Egypt in the late Bronze and early Iron Ages. (en)
dbp:nativename
  • akkadû (en)
dbp:notice
  • IPA (en)
dbp:perrow
  • 2 (xsd:integer)
dbp:region
dbp:script
dbp:states
  • Assyria and Babylon (en)
dbp:totalWidth
  • 275 (xsd:integer)
  • 300 (xsd:integer)
  • 400 (xsd:integer)
dbp:url
dbp:width
  • 600 (xsd:integer)
  • 1274 (xsd:integer)
dbp:wikiPageUsesTemplate
dbp:wordnet_type
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • L'accadi (en cuneïforme: 𒀝𒅗𒁺𒌑 (ak-ka-du-u₂); en logograma: 𒌵𒆠 (URIKI)) és una llengua semítica ja extinta. N'hi ha documents escrits a partir del 2300 aC, en escriptura cuneïforme. Va ser substituït per l'arameu a la zona de Mesopotàmia on es parlava. Fou una llengua de gran importància en l'antiguitat, i hi trobem poemes com l'Enuma Elish o una de les compilacions de lleis més antiga de la qual es té notícia, l'Estela de Hammurabi. (ca)
  • Η Ακκαδική γλώσσα (lišānum akkadītum) ήταν αρχαία γλώσσα (κλάδος της ευρύτερης ομάδας Αφροασιατικών γλωσσών) και ομιλείτο στην αρχαία Μεσοποταμία, ιδιαίτερα από τους Ασσυρίους και τους Βαβυλωνίους. Στη γραπτή εκδοχή της χρησιμοποιείτο η σφηνοειδής γραφή, σύστημα γραφής που προέκυψε από τη Σουμεριακή γλώσσα, μια μη-σημιτική γλώσσα. Το όνομά της προέκυψε από την πόλη , ένα μεγάλο κέντρο του Μεσοποταμιακού πολιτισμού. (el)
  • La akada lingvo estas lingvo parolita de Akadanoj, por kiu la kaj la asiria estas dialektoj. Akada lingvo parencas al malnovhebrea kaj araba. La akada servis kiel komuna lingvo por la popoloj de sud-okcidenta Azio dum 300 jaroj ekde 9-a jc a.K. La lingvo estis uzata dum ĉirkaŭ 2500 jaroj en Mezopotamio. (eo)
  • Akkadisch (akkadû, 𒀝𒅗𒁺𒌑 ak-ka-du-u2; Logogramm: 𒌵𒆠 URIKI) ist eine ausgestorbene semitische Sprache, die stark vom Sumerischen beeinflusst wurde. Sie wurde bis ins erste nachchristliche Jahrhundert in Mesopotamien und im heutigen Syrien verwendet, in den letzten Jahrhunderten ihres Gebrauchs zunehmend vom Aramäischen verdrängt und diente zuletzt nur noch als Schrift- und Gelehrtensprache. Ihre Bezeichnung ist vom Namen der Stadt Akkad abgeleitet. Akkadisch war zusammen mit dem Aramäischen Volks- und Amtssprache in Mesopotamien sowie zeitweise die Sprache der internationalen Korrespondenz in Vorderasien bis nach Ägypten. Ihre beiden wichtigsten Dialekte waren Babylonisch und Assyrisch. Das Eblaitische wird von den meisten Forschern als nächster Verwandter des Akkadischen betrachtet. (de)
  • Teanga Sheimíteach, imithe in éag anois, ab ea an Acáidis. (ga)
  • Bahasa Akkadia (lišānum akkadītum) 𒀝𒅗𒁺𒌑 ak-ka-du-u2; logogram: 𒌵𒆠 URIKI) adalah sebuah bahasa dari rumpun bahasa Afro-Asia. Bahasa ini termasuk pula dalam bahasa Semit yang digunakan di Mesopotamia kuno, khususnya oleh bangsa Asyur dan . Bahasa Akkadia adalah bahasa Semit tertua yang dikenal, menggunakan huruf paku dalam system tulisannya, yang pada dasarnya diambil dari bahasa Sumeria kuno, sebuah bahasa yang tidak terkait dan terisolasi. Nama bahasa ini berasal dari kota Akkad, salah satu pusat kebudayaan Mesopotamia kuno. (in)
  • 아카드어(lišānum)는 셈어의 일종으로 고대 메소포타미아 특히 아시리아인과 바빌로니아인들에서 쓰였다. 이 때문에 '아시리아-바빌로니아어'이라고도 불린다. 현존하는 셈어파 언어들과는 이질적인 특징들이 있어 동셈어군으로 따로 분류된다. 최초로 문증된 셈어파의 언어인 아카드어는 고대 수메르어에서 유래한 쐐기 문자를 사용하였다. 언어의 이름은 메소포타미아 문명의 주요 중심인 고대도시 아카드에서 유래하였다. (ko)
  • アッカド語(: 𒀝𒅗𒁺𒌑‎, ラテン文字転写: akkadū)は、「アッシリア・バビロニア語(Assyro-Babylonian)」とも呼ばれ、古代メソポタミアで話されていたセム語派の言語。当時は国際共通語でもあった。現在知られる最も古いセム語である。 シュメール語から借りた楔形文字で表記されたアッカド語の碑文や粘土板の資料数はすでに100万点に近く、現在もトルコ・シリア・イラクで発見され続けている。書かれた年代は紀元前2350年頃から西暦1世紀までの約2500年に渡り、その種類も宮廷の書簡、王の記念碑、条約、年代記、法律、『ハムラビ法典』のような法律集成、行政文書、契約書、歴史、数学、医学などの学術書、文法書、辞典、宗教的文献、神話、叙事詩など幅広い。 (ja)
  • Аккадська мова — мертва мова семітської мовної родини, якою розмовляли у Межиріччі. Це найстародавніша відома семітська мова. Вона використовувала клинопис, запозичений у шумерської. Назва мови походить від назви міста Аккад. (uk)
  • 阿卡德语(阿卡德語:𒀝𒅗𒁺𒌑,akkadû ;意符:𒌵𒆠,URIKI ;或阿卡德語:𒅴𒀝𒅗𒁲𒌈,lišānum akkadītum ))又名亞甲語或亚迦底語,是古代美索不达米亚地区使用的一种亚非语系闪族语言。作为已知最早的闪族语言,阿卡德语使用源于古苏美尔语的楔形文字书写。该语言得名于两河文明名城阿卡德。 (zh)
  • الأكّدية أو اللسان الأكّدي (لِشَانُم أَكّديتُـمْ) هي لغة عراقية قديمة وهي لغة سامية قديمة، ظهرت في بلاد الرافدين، العراق حاليا، منذ 3000 سنة قبل الميلاد وانتشرت لتصبح اللغة الرسمية في الهلال الخصيب، وهي تصنف ضمن مجموعة اللغات السامية الشرقية. وتعد من أقرب اللغات القديمة إلى اللغة العربية. وظلت اللغة الاكدية بلهجتها البابلية الحديثة لغة الخطاب والمكاتبات حتى عام 539 قبل الميلاد، وهو العام التي وقعت فيه البلاد بابل وآشور تحت الاحتلال الأخميني الفارسي ولكن لا زال هناك بعض الكلمات الاكديه في اللهجة العراقيه. (ar)
  • Akkadština (akkadsky: 𒀝𒅗𒁺𒌑) je mrtvý semitský jazyk (člen širší afroasijské jazykové rodiny), kterým se hovořilo v oblasti starověké Mezopotámie. Tento nejstarší doložený semitský jazyk k zápisu používal klínové písmo, převzaté ze starší sumerštiny (nepříbuzný, izolovaný jazyk, rozšířený na stejném území). Termín akkadština je odvozen od hlavního města Akkadu, které vybudoval kolem roku panovník Sargon a které bylo kulturním centrem starověké Mezopotámie. (cs)
  • Akkadian (/əˈkeɪdiən/, Akkadian: 𒀝𒅗𒁺𒌑 akkadû) is an extinct East Semitic language that was spoken in ancient Mesopotamia (Akkad, Assyria, Isin, Larsa and Babylonia) from the third millennium BC until its gradual replacement by Akkadian-influenced Old Aramaic among Mesopotamians by the 8th century BC. Akkadian is a fusional language with grammatical case; and like all Semitic languages, Akkadian uses the system of consonantal roots. The Kültepe texts, which were written in Old Assyrian, include Hittite loanwords and names, which constitute the oldest record of any Indo-European language. (en)
  • El acadio (lišānum akkadītum, 𒀝𒂵𒌈 ak.kADû) es una lengua semítica actualmente extinta, hablada en la antigua Mesopotamia principalmente por asirios y babilonios durante el II milenio a. C. En su tiempo llega a ser lingua franca de toda la región.​ Se escribe usando un sistema de escritura cuneiforme derivado del sumerio. El nombre procede de la ciudad de Acad. El babilonio y el asirio son formas tardías de acadio empleadas en los reinos de Babilonia y Asiria, respectivamente. (es)
  • Akadera (akaderaz: 𒀝𒅗𒁺𒌑; logograma 𒌵𒆠) ekialdeko hizkuntza semitikoa da, haraitzina Mesopotamian, bertzeak bertze, asiriarrek eta babiloniarrek erabilia. Haren sorburua Akad hirian zuen. Mesopotamiara semiten uhinekin heldu zen 2800 K.a. urteetan. Gero, Akadtar Inperioan hizkuntza ofiziala bihurtu zen, sumerieraren ordez. Idazkera kuneiformea erabiltzen zuen. Maritik (gaurko Siriako ekialdean) Susara (Irango hegoaldean) zabaldu zen. K.a. 2000 urteetan antzinako akaderatik bi hizkera irten dira: eta asiriera. (eu)
  • L'akkadien (akkadū(m) en akkadien) est une langue chamito-sémitique de la famille des langues sémitiques éteinte, qui a été fortement influencée par le sumérien. Elle fut parlée au moins du début du IIIe jusqu'au Ier millénaire av. J.-C. en Mésopotamie. (fr)
  • La lingua accadica (akkadû, in cuneiforme 𒅎𒀝𒂵𒌈) era una lingua semitica orientale parlata nell'antica Mesopotamia, in particolare dagli Assiri e dai Babilonesi. L'accadico è la più antica lingua semitica mai attestata, che utilizza i caratteri cuneiformi come sistema di scrittura (utilizzati inizialmente dai Sumeri). La lingua è stata chiamata "accadico" dalla città di Akkad, forse una fondazione di Sargon, maggior centro abitato dell'impero accadico, ancora oggi non rintracciata con certezza. (it)
  • Akkadisch was een Semitische taal die gebruikt werd van de (ca. 2800 v.Chr.) tot de 1e eeuw na Chr., al werd het als gesproken taal in de laatste eeuwen voor Christus geleidelijk vervangen door het Aramees en bleef het hoofdzakelijk als taal van de wetenschap verder leven (vgl. het Latijn in de middeleeuwen).Van het begin van het 2e millennium tot het einde van het Assyrische Rijk bestonden twee dialecten, Babylonisch en Assyrisch. Een overzicht: (nl)
  • O acádio (lišānum akkadītum), também conhecido como acadiano ou assiro-babilônio, era uma língua semítica (parte da família afro-asiática) falada na antiga Mesopotâmia, particularmente pelos assírios e babilônios. A mais antiga língua semítica registrada, ela utilizava a escrita cuneiforme, que, por sua vez, havia sido derivada do antigo sumério, uma língua isolada sem qualquer parentesco. O nome da língua é derivado da cidade de Acádia, um dos principais centros da civilização mesopotâmica. (pt)
  • Język akadyjski (akad. lišānum akkadītum), dawniej też zwany „chaldejskim” – język z grupy semickiej, używany w Mezopotamii od połowy III tysiąclecia p.n.e. do początków I tysiąclecia n.e. Nazwa języka pochodzi od miasta Akad w środkowej Mezopotamii, stolicy imperium akadyjskiego, założonego około 2350 roku p.n.e. przez Sargona. W drugiej połowie II tysiąclecia p.n.e. był używany w kontaktach dyplomatycznych między państwami Egiptu, Mezopotamii, Anatolii, Izraela i Syrii. Głównymi dialektami języka akadyjskiego były: dialekt staroakadyjski, dialekt asyryjski i dialekt babiloński. (pl)
  • Akkadiska (𒀝𒂵𒌈 akkadû) är ett östsemitiskt språk, som var starkt influerat av sumeriskan. Det användes under perioden från omkring 2500 f.Kr. till första århundradet e.Kr. i Mesopotamien och i dagens Syrien. Under de sista århundradena blev det i allt högre grad utträngt av arameiskan och användes slutligen endast som skrift- och lärdomsspråk. Språkets namn är avlett från namnet på staden Akkad. Akkadiskan var folkspråk och ämbetsspråk i Mesopotamien liksom tidvis språket för internationell korrespondens i främre Asien ända till Egypten. (sv)
  • Аккадский язык (𒀝 𒅗 𒁺 𒌑; транслит. lišānum akkadītum, по названию города Аккад), или ассиро-вавилонский язык, — один из древнейших семитских языков, образующий их северную или северо-восточную группу (возможно, вместе с эблаитским); разговорный язык трёх народов, населявших территорию Древней Месопотамии — аккадцев, вавилонян и ассирийцев. Древнейший аккадский памятник датируется XXV веком до н. э., позднейшие — I веком; в последние века своего существования аккадский язык, вытесненный арамейским, использовался лишь в нескольких городах Вавилонии. (ru)
rdfs:label
  • Akkadian language (en)
  • أكدية (لغة) (ar)
  • Accadi (ca)
  • Akkadština (cs)
  • Akkadische Sprache (de)
  • Ακκαδική γλώσσα (el)
  • Akada lingvo (eo)
  • Idioma acadio (es)
  • Akadera (eu)
  • An Acáidis (ga)
  • Bahasa Akkadia (in)
  • Akkadien (fr)
  • Lingua accadica (it)
  • 아카드어 (ko)
  • アッカド語 (ja)
  • Akkadisch (nl)
  • Język akadyjski (pl)
  • Língua acádia (pt)
  • Аккадский язык (ru)
  • Akkadiska (sv)
  • Аккадська мова (uk)
  • 阿卡德語 (zh)
owl:differentFrom
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:language of
is dbo:officialLanguage of
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:child of
is dbp:commonLanguages of
is dbp:fam of
is dbp:language of
is dbp:languages of
is dbp:nativeLang of
is dbp:officialLanguages of
is dbp:writing of
is owl:differentFrom of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License