An Entity of Type: university, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

Organic chemistry is a subdiscipline within chemistry involving the scientific study of the structure, properties, and reactions of organic compounds and organic materials, i.e., matter in its various forms that contain carbon atoms. Study of structure determines their structural formula. Study of properties includes physical and chemical properties, and evaluation of chemical reactivity to understand their behavior. The study of organic reactions includes the chemical synthesis of natural products, drugs, and polymers, and study of individual organic molecules in the laboratory and via theoretical (in silico) study.

Property Value
dbo:abstract
  • La química orgànica o química del carboni és una subdisciplina dins la química que tracta de l'estudi científic de l'estructura, propietats, composició, reaccions, i preparacions (per síntesi orgànica o per altres mitjans) de compostos basats en el carboni, hidrocarburs i els seus derivats. Els objectius fonamentals de la química orgànica també són l'elucidació de l'estructura molecular (anàlisi estructural), l'estudi de les propietats específiques i relacions generals entre els composts, els mecanismes de reacció i l'estereoquímica. Els compostos orgànics poden contenir altres elements, incloent-hi hidrogen, nitrogen, oxigen, els halògens (fluor, clor, brom, iode) com també el bor, el silici, el fòsfor, el sofre; més rarament, liti, sodi, magnesi, coure, titani, potassi, ferro, cobalt, zinc i plom. Aquesta darrera química s'anomena organometàl·lica. Els compostos orgànics són diversos estructuralment. El rang d'aplicació dels compostos orgànics és enorme. Formen la base de (o són constituents importants de) molts productes, incloent-hi els plàstics, drogues, petroquímics, aliments, explosius i pintures. Formen la base de tots els processos de la vida a la Terra (que està basada en el carboni) amb molt poques excepcions. (ca)
  • Organická chemie je vědním oborem chemie, který se zabývá strukturou, vlastnostmi, přípravou, reakcemi a využitím organických sloučenin, které obsahují uhlík v kovalentní vazbě. Organická chemie se nezabývá jednoduchými sloučeninami uhlíku (například oxid uhelnatý CO, oxid uhličitý CO2, uhličitan vápenatý CaCO3), ty popisuje anorganická chemie. Uhlík má mezi ostatními prvky unikátní postavení. Ve své valenční vrstvě má 4 elektrony a může vytvářet silné kovalentní vazby. Navíc se mohou uhlíkové atomy navzájem spojovat a tvořit dlouhé řetězce nebo kruhy. Uhlík jako jediný ze všech prvků dokáže tvořit jak jednoduché sloučeniny (například methan CH4, kysličník uhelnatý CO, kysličník uhličitý CO2), tak velmi složité (například bílkoviny nebo DNA s desítkami miliard atomů uhlíku). Řetězec uhlovodíku propanu Počet organických sloučenin je obrovský. Zahrnuje uhlovodíky (sloučeniny obsahující pouze uhlík a vodík) a také sloučeniny obsahující kromě uhlíku další prvky (například kyslík, dusík, síru, fosfor, halogeny). Chemická struktura a funkční skupiny organických sloučenin jsou základem pro rozmanitost organických molekul, které jsou obsaženy v rostlinách a živočiších (cukry, tuky, bílkoviny, nukleové kyseliny a další sloučeniny). Organické sloučeniny tak tvoří základ veškerého života na Zemi. Organická chemie je v současnosti schopna syntetizovat některé organické přírodní látky (například cukry, peptidy, přírodní barviva, alkaloidy, vitamíny), ale i organické látky v přírodě se nevyskytující (například plasty, drogy, pesticidy, syntetická vlákna). Vývoj v organické chemii měl za posledních 150 let významný dopad na lidské zdraví, výživu, oblečení a rozmanitost spotřebního zboží. (cs)
  • الكيمياء العضوية (بالإنجليزية: Organic Chemistry) هي إحدى فروع علم الكيمياء. ويدرس بنية وخواص وتفاعلات المركبات والمواد العضوية، أي المواد التي تحتوي على عنصر الكربون. وهي تهتم بالتفاعلات والمواد الداخلة في تكوين الكائنات الحية أو الناتجة من كائن حي، ولهذا سميت بالعضوية. الكيمياء العضوية هي العلم المتعلق بوجود الحياة على الأرض وتبحث في المركبات المرتبطة بالحياة والكائنات الحية. دراسة المواد العضوية تتضمن استخدام المطيافية (مثل رنين مغناطيسي نووي) ومطيافية الكتلة والطرق الفيزيائية والكيميائية الأخرى لتحديد التركيب الكيميائي والصيغة الكيميائية للمركبات العضوية وفهم تفاعلاتها، بل وإضافة مواد يستفيد منها الإنسان، مثل الأدوية والأسمدة والبوليميرات المختلفة المستخدمة أحيانها كعوازل كهربائية أو حرارية أو صوتية. يدخل في تركيب المواد العضوية بصفة أساسية الكربون والنتروجين والهيدروجين والأكسجين. الكربون هو عمودها الفقري حيث أنه رباعي التكافؤ، وقابل لتكوين سلاسل طويلة وحلقات لجزيئات عضوية، مثل جزيئات البروتين المتعددة والبوليمرات المختلفة . دراسة خواص المواد تتضمن الخواص الفيزيائية والكيميائية، وتستخدم طرقًا شبيهة وطرق تقدير التفاعلية الكيميائية، بهدف فهم سلوك المادة العضوية في شكلها النقي (إن وجد)، وفي المحاليل والمزائج والأشكال المصنعة. وتتضمن دراسة التفاعلات العضوية التحقيق في نطاقها باستخدامها في إعداد المركبات الهدف (مثل المنتجات الطبيعية والأدوية والمكثورات وغيرها) عن طريق الاصطناع الكيميائي، فضلا عن دراسة مركزة في تفاعلية الجزيئات العضوية المفردة، سواء في المختبرات وباستخدام الدراسة النظرية (محاكاة باستخدام الحاسوب). وتتضمن مجموعة المواد الكيميائية المدروسة في الكيمياء العضوية الهيدروكربونات (مركبات تحتوي على الكربون والهيدروجين فقط)، إضافة إلى عدد لا يحصى من المركبات التي تتكون من الكربون أساسًا، ولكنها تحتوي أيضًا على عناصر أخرى، وهي تدخل أساسا في تكوين الكائنات الحية من نبات أو حيوان أو ناتجة منها . مكوناتها تحتوي على الكربون بالإضافة إلى مكونات أساسية من ضمنها: * الأوكسجين والنيتروجين، والكبريت والفسفور (هذه موجودة في العديد من المركبات الكيميائية العضوية في الأحياء) والهالوجينات. يتميز الكربون بأنه رباعي الترابط، مما ييسر بنائه لسلسلات طويلة عضوية، مثل الكربوهيدرات والبروتينات. وفي العصر الحديث، اتسع النطاق إلى مزيد من العناصر في الجدول الدوري، مع عناصر المجموعات الرئيسية، بما في ذلك: * المجموعة 1 و2 مركبات عضوية فلزية، أي تتضمن الفلزات القلوية (مثل الليثيوم والصوديوم والبوتاسيوم) أو الفلزات القلوية الترابية (مثل المغنسيوم) أو * أشباه الفلزات (مثل البورون والسيليكون) أو معادن أخرى (مثل الألمنيوم والقصدير). إضافة إلى ذلك، ركزت البحوث الحديثة في الكيمياء العضوية التي تنطوي على مزيد من الكيمياء العضوية الفلزية، بما في ذلك اللانثينيدات، ولكن خاصة: * الفلزات الانتقالية (مثل الزنك والنحاس والبلاديوم والنيكل والكوبالت والتيتانيوم والكروم، الخ). ولا تنتمي مركبات الكربون المعقدة إلى مجال الكيمياء غير العضوية . فلا تحتوي المواد غير العضوية على روابط كربون-كربون (مثل أول أكسيد الكربون، وثاني أكسيد الكربون، والأحماض والأملاح والكربيدات والمعادن). وهذا بالطبع لا ينفي وجود مركبات عضوية غير معقدة لا تحتوي على روابط كربون-كربون (مثل الميثان ومشتقاته البسيطة). ونظرًا للخواص الفريدة للمركبات عديدة الكربون فإنه يوجد مدى بالغ الاتساع لاستخدامات المركبات العضوية. فمثلا تدخل المركبات العضوية كمكونات أساسية في عديد من المنتجات مثل الأدوية والمنتجات البتروكيمياوية واللدائن والأطعمة و الطلاء والمتفجرات والأسمدة والمطاط الاصطناعي والبلاستيك والعديد من المنتجات الأخرى. وبالطبع (بعيدًا عن بعض الاستثناءات البسيطة) فإنها أساس كل العمليات الحيوية التي تتم في أجسام الكائنات الحية، بل هي مركبات الكائنات الحية نفسها، فمكوناتها هي مركبات عضوية بالغة التعقيد. كما أن اختلاف أشكال ونشاط المستبدلات في المركبات العضوية يؤدي لوجود وظائف وأشكال مختلفة لهذه المركبات، مثل حفز الإنزيمات في التفاعلات الحيوية في الأنظمة الحية. وهذه التفاعلات بشكل أو بآخر تعد المحور الذي تدور حوله أشكال الحياة. ونظرا للخواص الفريدة للكربون، فإنه يعتقد أنه يمكن أن يوجد شكل من أشكال الحياة على النجوم الأخرى اعتمادًا على الكربون، وذلك مع أن احتمالية تغيير ذرة الكربون ب سيليكون والذي يقع أسفل الكربون في الجدول الدوري؛ فتكافؤ الكربون : 4، وتكافؤ السيليكون : 4 أو يزيد. وتعد الكيمياء العضوية أحد أهم فروع علم الكيمياء الحديثة وتدرس كمنهج منفصل في الكثير من الأنظمة التعليمية في أنحاء العالم. (ar)
  • Η Οργανική Χημεία είναι ο κλάδος της Χημείας που μελετά τη δομή, τις ιδιότητες και τις αντιδράσεις των οργανικών ενώσεων, περιλαμβάνουν άνθρακα σε ομοιοπολικούς δεσμούς. Η μελέτη της δομής των οργανικών ενώσεων καθορίζει αρχικά τη χημική σύσταση και σταδιακά τα διάφορα είδη χημικών τύπων τους, για την όσο το δυνατό πληρέστερη αποτύπωση της δομής αυτής. Η μελέτη των ιδιοτήτων των οργανικών ενώσεων συμπεριλαμβάνει τις φυσικές και τις χημικές ιδιότητές τους, που οδηγούν στην εκτίμηση της τους, ώστε να γίνει κατανοητή και άρα αξιοποιήσιμη η χημική συμπεριφορά τους. Η μελέτη και αξιοποίηση των οργανικών αντιδράσεων συμπεριλαμβάνει τη φυσικών προϊόντων, φαρμάκων και πολυμερών, καθώς και τη μελέτη των διαχωριστών οργανικών χημικών ειδών, τόσο στο εργαστήριο (in vitro), όσο και θεωρητικά (in silico). Το εύρος των χημικών ενώσεων που μελετούνται από την Οργανική Χημεία συμπεριλαμβάνουν τους υδρογονάνθρακες, που περιέχουν μόνο άνθρακα και υδρογόνο, αλλά επίσης και ενώσεις που βασίζονται μεν και αυτές στον άνθρακα, αλλά συμπεριέχουν και άλλα χημικά στοιχεία, όπως οξυγόνο, άζωτο, θείο, φωσφόρο και αλογόνα. Στις ενώσεις αυτές συμπεριλαμβάνονται και πολλές βιοχημικές ενώσεις. Επίσης, η μελετά ενώσεις που συμπεριέχουν έναν τουλάχιστον χημικό δεσμό άνθρακα - μετάλλου ή και άνθρακα - μεταλλοειδούς, όπως το πυρίτιο, το βόριο, καθώς και διάφορα άλλα μέταλλα ή και μεταλλοειδή. Επιπρόσθετα, εναλλακτική έρευνα στην οργανική χημεία εστιάζει σε άλλες οργανομεταλλικές ενώσεις, που συμπεριλαμβάνουν λανθανίδες, αλλά ιδιαίτερα μέταλλα μετάπτωσης, όπως ψευδάργυρο, χαλκό, παλλάδιο, νικέλιο, κοβάλτιο και χρώμιο. Οι οργανικές ενώσεις αποτελούν τη βάση όλης της γήινης ζωής και αποτελούν την πλειοψηφία των γνωστών χημικών ενώσεων. Η ευρεία ποικιλία των δεσμικών μοτίβων του άνθρακα, με την τετρασθένειά του, συμπεριλαμβάνει απλούς δεσμούς, διπλούς δεσμούς και τριπλούς δεσμούς, αλλά επίσης και δομές απεντοπισμένων ηλεκτρονίων, δίνοντας στη γκάμα των οργανικών ενώσεων δομική ποικιλία και επομένως το εύρος των εφαρμογών τους τεράστιο. Οι οργανικές ενώσεις αποτελούν τη βάση ή και αποτελούν συστατικά πολλών εμπορικών προϊόντων, που συμπεριλαμβάνουν φαρμακευτικά, πετροχημικά και , λιπαντικά, διαλύτες, καύσιμα και εκρηκτικά. Η μελέτη της Οργανικής Χημείας επικαλύπτει την οργανομεταλλική χημεία, τη βιοχημεία, αλλά επίσης τη , τη και την επιστήμη υλικών. Ο πρώτος που μελέτησε συστηματικά τις οργανικές ενώσεις ήταν ο (Carl Wilhelm Scheele), ο οποίος απομόνωσε πλήθος οργανικών ενώσεων από φυτικές και ζωικές ύλες. Ο Γενς Γιάκομπ Μπερζέλιους (Jöns Jacob Berzelius), ένας γιατρός, εισήγαγε τον όρο «Οργανική Χημεία» το 1807, για τη μελέτη των χημικών ενώσεων που προέρχονται από βιολογικές πηγές. Μέχρι και τις αρχές του 19ου αιώνα αιώνα οι φυσιοδίφες και οι επιστήμονες παρατήρησαν ορισμένες κρίσιμες διαφορές μεταξύ των χημικών ενώσεων που προέρχονται από ζώντες οργανισμούς και αυτών που δεν προέρχονται. Οι χημικοί της περιόδου σημείωσαν ότι φαινόταν να υπάρχουν ουσιαστικές αλλά ανεξήγητες (για την εποχή) διαφορές μεταξύ των ιδιοτήτων των δυο αυτών κατηγοριών χημικών ενώσεων. Γι' αυτό διατυπώθηκε και έγινε ευρύτατα αποδεκτή η Θεωρία της ζωτικής δύναμης (vis vitalis), σύμφωνα με την οποία υπάρχει μια άγνωστη προέλευσης δύναμη στις οργανικές ενώσεις αλλά όχι στις ανόργανες και η οποία εξηγούσε (τρόπος του λέγειν δηλαδή) τις διαφορές στις ιδιότητες και εμπόδιζε την παραγωγή οργανικών ενώσεων από μη οργανικές, παρά μόνο μέσα σε ζωντανούς οργανισμούς. Ο Φρίντριχ Βέλερ (Friedrich Wöhler) θεωρείται ευρύτατα ως ένας πρωτοπόρος της οργανικής χημείας, αφού με την εργαστηριακή σύνθεση της ουρίας που πραγματοποίησε διέψευσε τη μυθώδη θεωρία της ζωτικής δύναμης. Η ιστορική διεργασία που ακολούθησε ονομάζεται . Η διεργασία αυτή μπορεί να συνοψιστεί απλοποιημένα στην παρακάτω στοιχειομετρική εξίσωση: (ανόργανο ) (οργανική ουρία) Παρόλο που η Οργανική Χημεία αρχικά είχε οριστεί ως η Χημεία των βιολογικής προέλευσης χημικών ενώσεων, ο ορισμός της έχει ξαναοριστεί ως η Χημεία των ενώσεων του άνθρακα εκτός από μια σειρά εξαιρέσεων, δηλαδή χημικών ενώσεων του άνθρακα που όμως κατατάσσονται στις ανόργανες. Συγκεκριμένα, οι ανόργανες ενώσεις του άνθρακα είναι κυρίως οι ακόλουθες: μονοξείδιο του άνθρακα (CO), διοξείδιο του άνθρακα (CO2), τα απλά και όξινα ανθρακικά άλατα (π.χ. ανθρακικό νάτριο Na2CO3), το (θεωρητικό) ανθρακικό οξύ (H2CO3), το υδροκυάνιο (HCN), το δικυάνιο ((CN)2), το (HSCN), το (θεωρητικό) (HCNO), το (θεωρητικό) (HSCNO), τα κυανιούχα, θειοκυανιούχα, κυανικά και θειοκυανικά άλατα (π.χ. το , NH4CNO), μερικά μετάλλων (π.χ. το , CaC2) και ορισμένες ανθρακούχες που περιέχουν ως μόνο CO, CN ή SCN (π.χ. το σιδηροκυανιούχο κάλιο, K4[Fe(CN)6]). Στις μέρες μας ο διαχωρισμός σε οργανική και ανόργανη γίνεται για καθαρά συστηματικούς λόγους στην εκμάθηση, γιατί δεν υπάρχουν ουσιαστικές διαφορές στις ιδιότητες των οργανικών και των ανόργανων ενώσεων. Οι οργανικές ενώσεις μέχρι στιγμής είναι περισσότερες από 12.000.000. (el)
  • Organika kemio estas branĉo de ĥemia scienco, kiu okupiĝas pri organikaj kombinaĵoj, kiuj enhavas karbonon; nome, studado de ties strukturo, sintezo kaj reakcioj. La organika kemio ne okupiĝas pri la karbon-monoksido, karbon-dioksido, karbonata acido, karbonatoj kaj karbidoj, aŭ pri la diversaj formoj de la karbono (grafito, diamanto, fulereno); tiuj ĉi temoj apartenas al neorganika kemio. Organika kemio temas pri la studado de molekuloj, kiuj enhavas ĉefe karbonon, hidrogenon kaj ofte aliajn elementojn kiel oksigeno, nitrogeno, halogenoj, sulfuro kaj aliaj. Originae la fako temis pri la studado de la kemio de vivulaj procezoj, sed nun pligrandiĝas kiel scienca fako. Pri la studado de la kemio de vivo okupiĝas biokemio. Kontraste al neorganika kemio, kombinaĵojn organikajn oni ne povas priskribi simple per la kvanto da atomoj de ĉiu elemento en la kombinaĵo, ĉar povas ekzisti pluraj, iafoje multegaj organikaj molekuloj havantaj la saman kemian formulon (do havantaj la saman kvanton de ĉiu elemento), sed kies la strukturo, la aranĝado de la atomoj estas malsamaj: tiuj do estas malsamaj molekuloj, kun malsamaj fizikaj kaj ĥemiaj ecoj kaj kondutoj. La diversaj molekuloj havantaj la saman krudan formulon estas nomataj izomeroj. Pro tio, oni devas ankaŭ priskribi la aranĝadon de la atomoj por esprimi nedusence apartan molekulon: tio estas, kiu atomo estas ligita al alia, kaj kiel (per kia ligaĵo). Plej ofte, speciale por pli komplikaj molekuloj, oni simple montras la strukturan formulon anstataŭ uzi nomon; tamen ekzistas ankaŭ ebleco nomi ĉiun molekulon laŭ la reguloj de IUPAC.Ekzistas pluraj aliaj sistemoj de molekul-struktura priskribo, meze de kiuj la topologia formulo kaj la ĉeno SMILES. Kiel fondinto de la organika kemio konsideriĝas la germana kemiisto Justus von Liebig. (eo)
  • Die organische Chemie (kurz OC oder häufig auch Organik) ist ein Teilgebiet der Chemie. Darin werden die chemischen Verbindungen behandelt, die auf Kohlenstoff basieren, abgesehen von einigen Ausnahmen wie manchen anorganischen Kohlenstoffverbindungen und dem elementaren (reinen) Kohlenstoff. Die große Bindungsfähigkeit des Kohlenstoffatoms ermöglicht eine Vielzahl von unterschiedlichen Bindungen zu anderen Atomen. Während viele anorganische Stoffe durch Temperatureinfluss und katalytische Reagenzien nicht verändert werden, finden organische Reaktionen oft bei Raumtemperatur oder leicht erhöhter Temperatur mit katalytischen Mengen an Reagenzien statt. Auch die Entstehung der Vielzahl der Naturstoffe (pflanzliche, tierische Farbstoffe, Zucker, Fette, Proteine, Nukleinsäuren) und letztlich der bekannten Lebewesen basiert auf dieser Bindungsfähigkeit. Organische Moleküle enthalten als Elemente neben Kohlenstoff häufig Wasserstoff, Sauerstoff, Stickstoff, Schwefel, Halogene; die chemische Struktur und die funktionellen Gruppen sind die Grundlage für die Verschiedenartigkeit der Einzelmoleküle. In der organischen Analytik erfolgt zunächst aus einem Gemisch von Stoffen eine physikalische Trennung und Charakterisierung (Schmelzpunkt, Siedepunkt, Brechungsindex) von Einzelstoffen, dann werden die elementare Zusammensetzung (Elementaranalyse), Molekülmasse und funktionellen Gruppen (mit Hilfe von chemischen Reagenzien, NMR-, IR- und UV-Spektroskopie) bestimmt. Untersucht wird die Einwirkung von Reagenzien (Säuren, Basen, anorganischen und organischen Stoffen) auf organische Stoffe, um Gesetzmäßigkeiten von chemischen Reagenzien auf bestimmte funktionelle Gruppen und Stoffgruppen zu bestimmen. Die organische Chemie synthetisiert organische Naturstoffe (z. B. Zucker, Peptide, Naturfarbstoffe, Alkaloide, Vitamine) ebenso wie in der Natur unbekannte organische Stoffe (Kunststoffe, Ionenaustauscher, Arzneistoffe, Pflanzenschutzmittel, Kunstfasern für Kleidungsstücke). Die Entwicklungen der organischen Chemie hatten in den letzten 150 Jahren einen bedeutenden Einfluss auf die menschliche Gesundheit, die Ernährung, die Kleidung und die Vielfalt der verfügbaren Konsumgüter. Sie trug in großem Maße zum Wohlstand einer Gesellschaft bei. (de)
  • Kimika organikoa karbonozko hezurduraz osaturiko konposatu kimikoen egitura, propietateak, sintesia eta erreakzioak aztertzen duen kimikaren arloa da. Konposatu organikoen elementu nagusia karbonoa izan arren, hidrogenoa, oxigenoa eta, noizbehinka, halogenoak, fosforoa, silizioa eta sufrea ere eduki dezakete. (eu)
  • La química orgánica es la rama de la química que estudia una clase numerosa de moléculas que en su gran mayoría contienen carbono formando enlaces covalentes: carbono-carbono o carbono-hidrógeno y otros heteroátomos, también conocidos como compuestos orgánicos. Debido a la omnipresencia del carbono en los compuestos que esta rama de la química estudia, esta disciplina también es llamada química del carbono.​ (es)
  • La chimie organique est le domaine de la chimie qui étudie les composés organiques, c'est-à-dire les composés du carbone (à l'exception de quelques composés simples qui par tradition relèvent de la chimie minérale). Ces composés peuvent être naturels ou synthétiques. Une caractéristique du carbone consiste en l’aptitude qu’ont ses atomes à s’enchaîner les uns aux autres, par des liaisons covalentes, d'une façon presque indéfinie, pour former des chaînes carbonées d’une grande diversité. Les composés organiques sont ainsi constitués de molécules caractérisées par des enchaînements carbonés propres aux molécules dites « organiques ». L'aptitude caractéristique du carbone implique qu'« il suffit alors de quelques autres éléments […] pour former avec lui des millions de molécules différentes, dont la masse moléculaire peut atteindre 100 000 ou même 1 000 000 ; on parle alors de macromolécules ». Les molécules organiques contiennent fréquemment des atomes d’hydrogène et souvent des atomes d'oxygène ou d'azote et les molécules synthétiques proviennent souvent du pétrole. La chimie organique étudie en particulier leur structure chimique, leurs propriétés, leurs caractéristiques, leur composition chimique, leurs réactions chimiques et leur préparation (par synthèse ou autres moyens). Ces composés peuvent comprendre d'autres éléments chimiques, comme les halogènes (fluor, chlore, brome, iode) ainsi que le bore, le silicium, le phosphore, le soufre ; plus rarement, le lithium, le sodium, le magnésium, le cuivre, le titane, le potassium, le fer, le cobalt, le zinc et le plomb. Cette dernière est appelée chimie organométallique. La première définition de la chimie « organique » par Nicolas Lémery dans son Cours de chimie publié en 1690 était due à la conception erronée selon laquelle les composés organiques seraient les seuls entrant en jeu dans les processus du vivant. Cependant, les molécules organiques peuvent être produites par des processus sans rapport avec le vivant et le vivant dépend aussi de la chimie inorganique. Par exemple, de nombreuses enzymes ont besoin de métaux de transition comme le fer ou le cuivre pour être actifs ; et des matériaux comme les coquillages, les dents ou les os sont constitués en partie de composés organiques et en partie de matière inorganique (minérale). Bien qu'il y ait un recouvrement avec la biochimie, cette dernière s'intéresse spécifiquement aux molécules fabriquées par les organismes vivants qui appartiennent aux grands groupes classiques (lipides, glucides, protides, acides nucléiques) ainsi qu'aux petites molécules produites par le métabolisme. Les composés organiques sont donc au cœur de ces disciplines. On les désignera sous le terme général de « substances » organiques qui inclut des macromolécules comme les protéines (polymères polypeptidiques). (fr)
  • Organic chemistry is a subdiscipline within chemistry involving the scientific study of the structure, properties, and reactions of organic compounds and organic materials, i.e., matter in its various forms that contain carbon atoms. Study of structure determines their structural formula. Study of properties includes physical and chemical properties, and evaluation of chemical reactivity to understand their behavior. The study of organic reactions includes the chemical synthesis of natural products, drugs, and polymers, and study of individual organic molecules in the laboratory and via theoretical (in silico) study. The range of chemicals studied in organic chemistry includes hydrocarbons (compounds containing only carbon and hydrogen) as well as compounds based on carbon, but also containing other elements, especially oxygen, nitrogen, sulfur, phosphorus (included in many biochemicals) and the halogens. Organometallic chemistry is the study of compounds containing carbon–metal bonds. In addition, contemporary research focuses on organic chemistry involving other organometallics including the lanthanides, but especially the transition metals zinc, copper, palladium, nickel, cobalt, titanium and chromium. Organic compounds form the basis of all earthly life and constitute the majority of known chemicals. The bonding patterns of carbon, with its valence of four—formal single, double, and triple bonds, plus structures with delocalized electrons—make the array of organic compounds structurally diverse, and their range of applications enormous. They form the basis of, or are constituents of, many commercial products including pharmaceuticals; petrochemicals and agrichemicals, and products made from them including lubricants, solvents; plastics; fuels and explosives. The study of organic chemistry overlaps organometallic chemistry and biochemistry, but also with medicinal chemistry, polymer chemistry, and materials science. (en)
  • Is é is ceimic orgánach ann ná staidéar ar chomhdhúile carbón-bhunaithe. Is féidir lehadaimh charbóin naisc chomhfhiúsacha láidre a fhoirmiú le hadaimh eile carbóin, rud a chruthaíonnslabhraí agus fáinní adamh carbóin ar a dtugtar an cnámharlach carbóin. Is féidir leis an charbón naiscshingile, naisc dhúbailte agus naisc thriaracha a fhoirmiú leis féin. Bíonn hidrigin nasctha le hadaimh charbóin fosta sa chnámharlach seo agus tugtar hidreacarbón ar an chomhdhúil a dhéantar, rud a chiallaíonn nach bhfuil ann ach carbón agus hidrigin. Adaimh eile ar nós ocsaigin,nitrigin agus sulfar, is féidir iad a cheangal le naisc chomhfhiúsacha leis an chnámharlach carbóin (ag glacadh áit na n-adamh hidrigine). Na comhdhúile a bhíonn ann dá thoradh seo, is gnách leo bheithníos imoibríche ná an hidreacarbón bunúsach. Tugtar feidhmghrúpaí ar ghrúpaí dá leithéid agus is iad na grúpaí seo a chinneann imoibrithe cheimiceacha an mhóilín. Lena rá ar dhóigh eile, tá an cheimic a bhaineann le comhdhúil orgánach á cinneadh ag a feidhmghrúpa agus is é an feidhmghrúpa an grúpa imoibríoch taobh istigh de chomhdhúil. Móilíní orgánacha a bhfuil an feidhmghrúpa céanna iontu, is baill iad den tsraith homalógach chéanna. I sraith homalógach, tá comhdhúile ann a bhfuil an fhoirmle ghinearálta chéanna acu; léiríonn airíonna comhchosúla ceimiceacha grádú maidir le hairíonna fisiceacha agus bíonn gach ball difriúil leis an cheann ina dhiaidh le haonad CH2. (ga)
  • Kimia organik adalah percabangan studi ilmiah dari ilmu kimia mengenai struktur, sifat, komposisi, reaksi, dan sintesis senyawa organik. Senyawa organik dibangun terutama oleh karbon dan hidrogen, dan dapat mengandung unsur-unsur lain seperti nitrogen, oksigen, fosfor, halogen dan belerang. Definisi asli dari kimia organik ini berasal dari kesalahpahaman bahwa semua senyawa organik pasti berasal dari organisme hidup, tetapi telah dibuktikan bahwa ada beberapa perkecualian. Bahkan sebenarnya, kehidupan juga sangat bergantung pada kimia anorganik; sebagai contoh, banyak enzim yang mendasarkan kerjanya pada logam transisi seperti besi dan tembaga, juga gigi dan tulang yang komposisinya merupakan campuran dari senyawa organik maupun anorganik. Contoh lainnya adalah larutan HCl, larutan ini berperan besar dalam proses yang hampir seluruh organisme (terutama organisme tingkat tinggi) memakai larutan HCl untuk mencerna makanannya, yang juga digolongkan dalam senyawa anorganik. Mengenai unsur karbon, kimia anorganik biasanya berkaitan dengan senyawa karbon yang sederhana yang tidak mengandung misalnya oksida, garam, asam, karbida, dan mineral. Namun, hal ini tidak berarti bahwa tidak ada senyawa karbon tunggal dalam senyawa organik misalnya metana dan turunannya. Ada banyak sekali penerapan kimia organik dalam kehidupan sehari-hari, di antaranya, penerapan pada bidang makanan, obat-obatan, bahan bakar, pewarna, tekstil, parfum, dan lain sebagainya. (in)
  • 유기화학(有機化學, 영어: organic chemistry)은 유기 화합물의 구조나 특성, 제법 및 응용 등을 연구하는 화학의 한 분야이다. 원래는 살아있는 생명체에 의해 만들어진 물질(유기물)을 연구하는 학문으로 정의되었으나, 1828년 프리드리히 뵐러가 무기물인 사이안산 암모늄으로부터 요소를 합성하여 유기 화합물이 생명체에 의해서 뿐만 아니라 실험실에서도 만들어질 수 있음이 알려진 이후로는 탄소를 포함하는 화합물을 연구하는 학문으로 재정의되었다. 유기화학에서의 유기 화합물은 일반적으로 탄소를 포함하고 있는 화합물을 지칭한다. (ko)
  • Organische chemie of koolstofchemie is de tak van de scheikunde die zich bezighoudt met organische verbindingen; dat wil zeggen chemische verbindingen die koolstof- en, bijna altijd, waterstof-atomen bevatten. De term organisch stamt uit de tijd (voor 1828) dat deze moleculen alleen uit levende wezens (organismen) bekend waren. (nl)
  • La chimica organica si occupa delle caratteristiche chimiche e fisiche delle molecole organiche. Si definiscono convenzionalmente composti organici i composti del carbonio con eccezione degli ossidi, monossido e diossido, e dei sali di quest'ultimo: anione idrogenocarbonato ed anione carbonato rispettivamente, derivati solo formalmente dall'acido carbonico (in realtà inesistente in soluzione acquosa), oltre ad altre piccole eccezioni. (it)
  • 有機化学(ゆうきかがく、英語: organic chemistry)は、有機化合物の製法、構造、用途、性質についての研究をする化学の部門である。 構造有機化学、反応有機化学(有機反応論)、合成有機化学、生物有機化学などの分野がある。 炭素の酸化物を除き、炭素化合物はすべて有機化合物である。また、生体を構成する物質のうち、タンパク質や核酸、糖、脂質といった化合物は炭素化合物である。ケイ素はいくぶん似た性質を持つが、炭素に比べると Si-Si 結合やSi=Si結合等の安定度が低いために炭素ほどの多様性をもたない。 (ja)
  • Organisk kemi är vetenskapen om de allra flesta kolföreningars kemi. Organiska föreningar innehåller alltid kol och ofta väte, och ofta även andra grundämnen. Atomer som ofta ingår i organiska föreningar är syre, kväve, halogener, och ibland fosfor eller svavel. Organiska molekyler som består av enbart kol och väte benämns kolväten. En stor del av den organiska kemin som ämne och forskningsområde handlar om de organiska föreningarnas kemiska reaktioner, och särskilt sådana reaktioner som kan användas för syntes av organiska föreningar. (sv)
  • Chemia organiczna – dziedzina chemii zajmująca się badaniem budowy, właściwości oraz reakcji związków chemicznych zawierających węgiel, a także opracowywaniem różnorodnych metod syntezy tych połączeń. Ponadto związki organiczne zawierać mogą atomy innych pierwiastków, takich jak wodór, tlen, azot, fosfor, krzem oraz siarka. (pl)
  • A química orgânica é o campo da química dedicado ao estudo dos compostos de carbono, também conhecidos como compostos orgânicos. bem como de suas propriedades físico-químicas: composição, reações e síntese. O carbono é um elemento que forma quatro ligações químicas estáveis com a maioria dos elementos da tabela periódica, sendo os mais comuns hidrogênio, oxigênio, nitrogênio, enxofre, fósforo e os halogênios (família 17 da tabela periódica). O objeto de estudo inicial foi proposto em 1777 pelo químico sueco Torbern Olof Bergman, quando a química orgânica foi definida como o ramo da química voltado ao estudo dos compostos extraídos dos organismos vivos, contrastando com a química inorgânica, que tratava dos compostos existentes no então chamado "reino mineral". Em 1807, foi formulada a teoria da força vital por Jöns Jacob Berzelius, propondo que os compostos orgânicos precisavam de uma força maior — a vida — para serem sintetizados, e considerava impossível a síntese artificial desses compostos. No entanto, em 1828, Friedrich Wöhler, discípulo de Berzelius produziu a ureia, composto existente na urina animal, a partir do aquecimento de cianato de amônio. Wöhler demonstrou ser possível a síntese de um composto orgânico, a ureia, a partir de um composto inorgânico. A descoberta é conhecida como síntese de Wöhler o que refutou a teoria da força vital. Em seguida, Pierre Eugene Marcellin Berthelot realizou uma série de experiências e sintetizou o acetileno em 1862, sintetizou o benzeno a partir do aquecimento do acetileno (etino) em 1866, sepultando de vez a teoria da força vital. Os compostos orgânicos poderiam ser sintetizados em laboratório, e a química orgânica ganhou impulso. O conceito de química orgânica foi reformulado pelo químico Friedrich August Kekulé propôs, em 1858, a definição aceita atualmente: "Química orgânica é o ramo da química que estuda os compostos do carbono." Todos os compostos orgânicos contêm carbono, contudo, nem todo o composto que contém carbono é considerado como orgânico, como é o caso do dióxido de carbono, o ácido carbônico, a grafite, etc.. (pt)
  • Органи́ческая хи́мия — раздел химии, изучающий структуру, свойства и методы синтеза соединений углерода с другими химическими элементами, относящихся к органическим соединениям. Первоначальное значение термина органическая химия подразумевало изучение только соединений углерода растительного и животного происхождения. По этой причине ряд углеродсодержащих соединений традиционно не относят к органическим (например, монооксид углерода, диоксид углерода, циановодород, сероуглерод, карбонилы металлов), а рассматривают как неорганические соединения. Условно можно считать, что структурным прототипом органических соединений являются углеводороды. Наибольшее количество соединений углерод образует с так называемыми элементами-органогенами: H, N, O, S, P. Способность углерода соединяться с большинством элементов и образовывать молекулы различного состава и строения обусловливает многообразие органических соединений. Органические соединения играют ключевую роль в существовании живых организмов (например, нуклеотиды, природные аминокислоты, углеводы). Предмет органической химии включает следующие цели, экспериментальные методы и теоретические представления: * Выделение индивидуальных веществ из растительного, животного или ископаемого сырья * Синтез и очистка соединений * Определение структуры веществ * Изучение механизмов химических реакций * Выявление зависимостей между структурой органических веществ и их свойствами (ru)
  • 有机化学是研究有机化合物及有機物質的结构、性质、反應的学科,是化学中极重要的一个分支。有机化学研究的對象是以不同形式包含碳原子的物質,又称为碳化合物的化学。有關有机化合物或有機物質結構的研究包括用光譜、核磁共振、红外光谱、紫外光谱、质谱或其他物理或化學方式來確認其組成的元素、組成方式、實驗式及化學式。有關性質的研究包括其物理性質及化學性質,也需評估其,目的是要了解有機物質在其純物質形式(若是可能的話),以及在溶液中或是混合物中的性質。有機反應的研究包括有機物質的製備(可能是有機合成或是其他方式),以及其化學反應,可能是在實驗室中的,或是In silico(經由電腦模擬的)。有机化学研究的範圍包括碳氫化合物,也就是只由碳和氫組成的化合物,化合物中也有可能还会参与其他的元素,包括氮、氧和卤素,还有诸如磷、硫等元素(以稀有氣體以外的非金屬元素為主,不包括類金屬元素硼、矽、鍺、砷、銻、碲、釙、砈)。。有机化学和許多相關領域有重疊,包括药物化学、生物化学、有机金属化学、高分子化学以及材料科学等。有机化合物之所以引起研究者浓厚的兴趣,是因为碳原子可以形成稳定的长碳链或碳环以及许许多多种的官能基,这种性质造就有机化合物的多样性。有機化合物是所有碳基生物的基礎。有機化合物的應用範圍很廣,包括醫學、塑膠、藥物、、食物、化妆品、护理用品、炸藥及塗料等。 (zh)
  • Органі́чна хі́мія — один з найважливіших розділів хімії, який вивчає структуру та властивості органічних сполук, вуглеводнів та їхніх похідних (тобто майже всіх сполук вуглецю з іншими хімічними елементами), займається розробленням методів синтезу, досліджує реакційну здатність таких сполук. Здатність вуглецю з'єднуватися з більшістю елементів і утворювати молекули різного складу і будови обумовлює різноманіття органічних сполук (до кінця XX століття їх число перевищило 10 млн, зараз понад 20 млн). В органічних сполуках вуглець завжди знаходиться в збудженому стані (явище переходу електронів на більш високі енергетичні рівні за розпаду заповненої комірки на нижчому енергетичному рівні), коли його максимальна валентність дорівнює IV, а не II (за спокійного стану). Органічні сполуки відіграють ключову роль в існуванні живих організмів. Основною метою фундаментальних досліджень у галузі органічної хімії є: * встановлення залежності властивостей органічних сполук від їх будови, * вивчення фізичних і хімічних властивостей органічних сполук, зокрема практично цінних властивостей, з метою використання цих сполук у різних галузях господарства, * вивчення нових типів і механізмів органічних реакцій, розвиток методів синтетичної органічної хімії. (uk)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 22208 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 36645 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1124272529 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:alt
  • To be supplied (en)
dbp:caption
  • Space-filling representation (en)
  • Ball-and-stick representation (en)
  • Line-angle representation (en)
dbp:footer
  • Three representations of an organic compound, 5α-Dihydroprogesterone , a steroid hormone. For molecules showing color, the carbon atoms are in black, hydrogens in gray, and oxygens in red. In the line angle representation, carbon atoms are implied at every terminus of a line and vertex of multiple lines, and hydrogen atoms are implied to fill the remaining needed valences . (en)
dbp:image
  • 5 (xsd:integer)
dbp:width
  • 164 (xsd:integer)
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
rdf:type
rdfs:comment
  • Kimika organikoa karbonozko hezurduraz osaturiko konposatu kimikoen egitura, propietateak, sintesia eta erreakzioak aztertzen duen kimikaren arloa da. Konposatu organikoen elementu nagusia karbonoa izan arren, hidrogenoa, oxigenoa eta, noizbehinka, halogenoak, fosforoa, silizioa eta sufrea ere eduki dezakete. (eu)
  • La química orgánica es la rama de la química que estudia una clase numerosa de moléculas que en su gran mayoría contienen carbono formando enlaces covalentes: carbono-carbono o carbono-hidrógeno y otros heteroátomos, también conocidos como compuestos orgánicos. Debido a la omnipresencia del carbono en los compuestos que esta rama de la química estudia, esta disciplina también es llamada química del carbono.​ (es)
  • 유기화학(有機化學, 영어: organic chemistry)은 유기 화합물의 구조나 특성, 제법 및 응용 등을 연구하는 화학의 한 분야이다. 원래는 살아있는 생명체에 의해 만들어진 물질(유기물)을 연구하는 학문으로 정의되었으나, 1828년 프리드리히 뵐러가 무기물인 사이안산 암모늄으로부터 요소를 합성하여 유기 화합물이 생명체에 의해서 뿐만 아니라 실험실에서도 만들어질 수 있음이 알려진 이후로는 탄소를 포함하는 화합물을 연구하는 학문으로 재정의되었다. 유기화학에서의 유기 화합물은 일반적으로 탄소를 포함하고 있는 화합물을 지칭한다. (ko)
  • Organische chemie of koolstofchemie is de tak van de scheikunde die zich bezighoudt met organische verbindingen; dat wil zeggen chemische verbindingen die koolstof- en, bijna altijd, waterstof-atomen bevatten. De term organisch stamt uit de tijd (voor 1828) dat deze moleculen alleen uit levende wezens (organismen) bekend waren. (nl)
  • La chimica organica si occupa delle caratteristiche chimiche e fisiche delle molecole organiche. Si definiscono convenzionalmente composti organici i composti del carbonio con eccezione degli ossidi, monossido e diossido, e dei sali di quest'ultimo: anione idrogenocarbonato ed anione carbonato rispettivamente, derivati solo formalmente dall'acido carbonico (in realtà inesistente in soluzione acquosa), oltre ad altre piccole eccezioni. (it)
  • 有機化学(ゆうきかがく、英語: organic chemistry)は、有機化合物の製法、構造、用途、性質についての研究をする化学の部門である。 構造有機化学、反応有機化学(有機反応論)、合成有機化学、生物有機化学などの分野がある。 炭素の酸化物を除き、炭素化合物はすべて有機化合物である。また、生体を構成する物質のうち、タンパク質や核酸、糖、脂質といった化合物は炭素化合物である。ケイ素はいくぶん似た性質を持つが、炭素に比べると Si-Si 結合やSi=Si結合等の安定度が低いために炭素ほどの多様性をもたない。 (ja)
  • Organisk kemi är vetenskapen om de allra flesta kolföreningars kemi. Organiska föreningar innehåller alltid kol och ofta väte, och ofta även andra grundämnen. Atomer som ofta ingår i organiska föreningar är syre, kväve, halogener, och ibland fosfor eller svavel. Organiska molekyler som består av enbart kol och väte benämns kolväten. En stor del av den organiska kemin som ämne och forskningsområde handlar om de organiska föreningarnas kemiska reaktioner, och särskilt sådana reaktioner som kan användas för syntes av organiska föreningar. (sv)
  • Chemia organiczna – dziedzina chemii zajmująca się badaniem budowy, właściwości oraz reakcji związków chemicznych zawierających węgiel, a także opracowywaniem różnorodnych metod syntezy tych połączeń. Ponadto związki organiczne zawierać mogą atomy innych pierwiastków, takich jak wodór, tlen, azot, fosfor, krzem oraz siarka. (pl)
  • 有机化学是研究有机化合物及有機物質的结构、性质、反應的学科,是化学中极重要的一个分支。有机化学研究的對象是以不同形式包含碳原子的物質,又称为碳化合物的化学。有關有机化合物或有機物質結構的研究包括用光譜、核磁共振、红外光谱、紫外光谱、质谱或其他物理或化學方式來確認其組成的元素、組成方式、實驗式及化學式。有關性質的研究包括其物理性質及化學性質,也需評估其,目的是要了解有機物質在其純物質形式(若是可能的話),以及在溶液中或是混合物中的性質。有機反應的研究包括有機物質的製備(可能是有機合成或是其他方式),以及其化學反應,可能是在實驗室中的,或是In silico(經由電腦模擬的)。有机化学研究的範圍包括碳氫化合物,也就是只由碳和氫組成的化合物,化合物中也有可能还会参与其他的元素,包括氮、氧和卤素,还有诸如磷、硫等元素(以稀有氣體以外的非金屬元素為主,不包括類金屬元素硼、矽、鍺、砷、銻、碲、釙、砈)。。有机化学和許多相關領域有重疊,包括药物化学、生物化学、有机金属化学、高分子化学以及材料科学等。有机化合物之所以引起研究者浓厚的兴趣,是因为碳原子可以形成稳定的长碳链或碳环以及许许多多种的官能基,这种性质造就有机化合物的多样性。有機化合物是所有碳基生物的基礎。有機化合物的應用範圍很廣,包括醫學、塑膠、藥物、、食物、化妆品、护理用品、炸藥及塗料等。 (zh)
  • الكيمياء العضوية (بالإنجليزية: Organic Chemistry) هي إحدى فروع علم الكيمياء. ويدرس بنية وخواص وتفاعلات المركبات والمواد العضوية، أي المواد التي تحتوي على عنصر الكربون. وهي تهتم بالتفاعلات والمواد الداخلة في تكوين الكائنات الحية أو الناتجة من كائن حي، ولهذا سميت بالعضوية. الكيمياء العضوية هي العلم المتعلق بوجود الحياة على الأرض وتبحث في المركبات المرتبطة بالحياة والكائنات الحية. وفي العصر الحديث، اتسع النطاق إلى مزيد من العناصر في الجدول الدوري، مع عناصر المجموعات الرئيسية، بما في ذلك: * الفلزات الانتقالية (مثل الزنك والنحاس والبلاديوم والنيكل والكوبالت والتيتانيوم والكروم، الخ). (ar)
  • La química orgànica o química del carboni és una subdisciplina dins la química que tracta de l'estudi científic de l'estructura, propietats, composició, reaccions, i preparacions (per síntesi orgànica o per altres mitjans) de compostos basats en el carboni, hidrocarburs i els seus derivats. Els objectius fonamentals de la química orgànica també són l'elucidació de l'estructura molecular (anàlisi estructural), l'estudi de les propietats específiques i relacions generals entre els composts, els mecanismes de reacció i l'estereoquímica. (ca)
  • Organická chemie je vědním oborem chemie, který se zabývá strukturou, vlastnostmi, přípravou, reakcemi a využitím organických sloučenin, které obsahují uhlík v kovalentní vazbě. Organická chemie se nezabývá jednoduchými sloučeninami uhlíku (například oxid uhelnatý CO, oxid uhličitý CO2, uhličitan vápenatý CaCO3), ty popisuje anorganická chemie. Řetězec uhlovodíku propanu (cs)
  • Η Οργανική Χημεία είναι ο κλάδος της Χημείας που μελετά τη δομή, τις ιδιότητες και τις αντιδράσεις των οργανικών ενώσεων, περιλαμβάνουν άνθρακα σε ομοιοπολικούς δεσμούς. Η μελέτη της δομής των οργανικών ενώσεων καθορίζει αρχικά τη χημική σύσταση και σταδιακά τα διάφορα είδη χημικών τύπων τους, για την όσο το δυνατό πληρέστερη αποτύπωση της δομής αυτής. Η μελέτη των ιδιοτήτων των οργανικών ενώσεων συμπεριλαμβάνει τις φυσικές και τις χημικές ιδιότητές τους, που οδηγούν στην εκτίμηση της τους, ώστε να γίνει κατανοητή και άρα αξιοποιήσιμη η χημική συμπεριφορά τους. (ανόργανο ) (οργανική ουρία) (el)
  • Die organische Chemie (kurz OC oder häufig auch Organik) ist ein Teilgebiet der Chemie. Darin werden die chemischen Verbindungen behandelt, die auf Kohlenstoff basieren, abgesehen von einigen Ausnahmen wie manchen anorganischen Kohlenstoffverbindungen und dem elementaren (reinen) Kohlenstoff. Organische Moleküle enthalten als Elemente neben Kohlenstoff häufig Wasserstoff, Sauerstoff, Stickstoff, Schwefel, Halogene; die chemische Struktur und die funktionellen Gruppen sind die Grundlage für die Verschiedenartigkeit der Einzelmoleküle. (de)
  • Organika kemio estas branĉo de ĥemia scienco, kiu okupiĝas pri organikaj kombinaĵoj, kiuj enhavas karbonon; nome, studado de ties strukturo, sintezo kaj reakcioj. La organika kemio ne okupiĝas pri la karbon-monoksido, karbon-dioksido, karbonata acido, karbonatoj kaj karbidoj, aŭ pri la diversaj formoj de la karbono (grafito, diamanto, fulereno); tiuj ĉi temoj apartenas al neorganika kemio. Organika kemio temas pri la studado de molekuloj, kiuj enhavas ĉefe karbonon, hidrogenon kaj ofte aliajn elementojn kiel oksigeno, nitrogeno, halogenoj, sulfuro kaj aliaj. Originae la fako temis pri la studado de la kemio de vivulaj procezoj, sed nun pligrandiĝas kiel scienca fako. Pri la studado de la kemio de vivo okupiĝas biokemio. (eo)
  • La chimie organique est le domaine de la chimie qui étudie les composés organiques, c'est-à-dire les composés du carbone (à l'exception de quelques composés simples qui par tradition relèvent de la chimie minérale). Ces composés peuvent être naturels ou synthétiques. L'aptitude caractéristique du carbone implique qu'« il suffit alors de quelques autres éléments […] pour former avec lui des millions de molécules différentes, dont la masse moléculaire peut atteindre 100 000 ou même 1 000 000 ; on parle alors de macromolécules ». (fr)
  • Organic chemistry is a subdiscipline within chemistry involving the scientific study of the structure, properties, and reactions of organic compounds and organic materials, i.e., matter in its various forms that contain carbon atoms. Study of structure determines their structural formula. Study of properties includes physical and chemical properties, and evaluation of chemical reactivity to understand their behavior. The study of organic reactions includes the chemical synthesis of natural products, drugs, and polymers, and study of individual organic molecules in the laboratory and via theoretical (in silico) study. (en)
  • Is é is ceimic orgánach ann ná staidéar ar chomhdhúile carbón-bhunaithe. Is féidir lehadaimh charbóin naisc chomhfhiúsacha láidre a fhoirmiú le hadaimh eile carbóin, rud a chruthaíonnslabhraí agus fáinní adamh carbóin ar a dtugtar an cnámharlach carbóin. Is féidir leis an charbón naiscshingile, naisc dhúbailte agus naisc thriaracha a fhoirmiú leis féin. Bíonn hidrigin nasctha le hadaimh charbóin fosta sa chnámharlach seo agus tugtar hidreacarbón ar an chomhdhúil a dhéantar, rud a chiallaíonn nach bhfuil ann ach carbón agus hidrigin. Adaimh eile ar nós ocsaigin,nitrigin agus sulfar, is féidir iad a cheangal le naisc chomhfhiúsacha leis an chnámharlach carbóin (ag glacadh áit na n-adamh hidrigine). Na comhdhúile a bhíonn ann dá thoradh seo, is gnách leo bheithníos imoibríche ná an hidreacarb (ga)
  • Kimia organik adalah percabangan studi ilmiah dari ilmu kimia mengenai struktur, sifat, komposisi, reaksi, dan sintesis senyawa organik. Senyawa organik dibangun terutama oleh karbon dan hidrogen, dan dapat mengandung unsur-unsur lain seperti nitrogen, oksigen, fosfor, halogen dan belerang. Ada banyak sekali penerapan kimia organik dalam kehidupan sehari-hari, di antaranya, penerapan pada bidang makanan, obat-obatan, bahan bakar, pewarna, tekstil, parfum, dan lain sebagainya. (in)
  • A química orgânica é o campo da química dedicado ao estudo dos compostos de carbono, também conhecidos como compostos orgânicos. bem como de suas propriedades físico-químicas: composição, reações e síntese. O carbono é um elemento que forma quatro ligações químicas estáveis com a maioria dos elementos da tabela periódica, sendo os mais comuns hidrogênio, oxigênio, nitrogênio, enxofre, fósforo e os halogênios (família 17 da tabela periódica). O conceito de química orgânica foi reformulado pelo químico Friedrich August Kekulé propôs, em 1858, a definição aceita atualmente: (pt)
  • Органи́ческая хи́мия — раздел химии, изучающий структуру, свойства и методы синтеза соединений углерода с другими химическими элементами, относящихся к органическим соединениям. Первоначальное значение термина органическая химия подразумевало изучение только соединений углерода растительного и животного происхождения. По этой причине ряд углеродсодержащих соединений традиционно не относят к органическим (например, монооксид углерода, диоксид углерода, циановодород, сероуглерод, карбонилы металлов), а рассматривают как неорганические соединения. Условно можно считать, что структурным прототипом органических соединений являются углеводороды. (ru)
  • Органі́чна хі́мія — один з найважливіших розділів хімії, який вивчає структуру та властивості органічних сполук, вуглеводнів та їхніх похідних (тобто майже всіх сполук вуглецю з іншими хімічними елементами), займається розробленням методів синтезу, досліджує реакційну здатність таких сполук. Здатність вуглецю з'єднуватися з більшістю елементів і утворювати молекули різного складу і будови обумовлює різноманіття органічних сполук (до кінця XX століття їх число перевищило 10 млн, зараз понад 20 млн). В органічних сполуках вуглець завжди знаходиться в збудженому стані (явище переходу електронів на більш високі енергетичні рівні за розпаду заповненої комірки на нижчому енергетичному рівні), коли його максимальна валентність дорівнює IV, а не II (за спокійного стану). Органічні сполуки відіграю (uk)
rdfs:label
  • Organic chemistry (en)
  • كيمياء عضوية (ar)
  • Química orgànica (ca)
  • Organická chemie (cs)
  • Organische Chemie (de)
  • Οργανική χημεία (el)
  • Organika kemio (eo)
  • Química orgánica (es)
  • Kimika organiko (eu)
  • Chimie organique (fr)
  • Ceimic orgánach (ga)
  • Kimia organik (in)
  • Chimica organica (it)
  • 有機化学 (ja)
  • 유기화학 (ko)
  • Organische chemie (nl)
  • Chemia organiczna (pl)
  • Química orgânica (pt)
  • Органическая химия (ru)
  • Organisk kemi (sv)
  • 有机化学 (zh)
  • Органічна хімія (uk)
rdfs:seeAlso
owl:sameAs
skos:closeMatch
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:academicDiscipline of
is dbo:almaMater of
is dbo:education of
is dbo:knownFor of
is dbo:notableIdea of
is dbo:occupation of
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:caption of
is dbp:discipline of
is dbp:field of
is dbp:fields of
is dbp:knownFor of
is dbp:mainInterests of
is dbp:subDiscipline of
is rdfs:seeAlso of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License