About: Infidel

An Entity of Type: Whole100003553, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

An infidel (literally "unfaithful") is a person accused of disbelief in the central tenets of one's own religion, such as members of another religion, or the irreligious. Infidel is an ecclesiastical term in Christianity around which the Church developed a body of theology that deals with the concept of infidelity, which makes a clear differentiation between those who were baptized and followed the teachings of the Church versus those who are outside the faith. The term infidel was used by Christians to describe those perceived as the enemies of Christianity.

Property Value
dbo:abstract
  • كافر (بالإنجليزية: Infidel)‏ (معناه الحرفي: «غير المؤمن») مصطلح مستخدم في أديان معينة للإشارة إلى المتهمين بعدم الإيمان بالتعاليم الأساسية لتلك الأديان، وإلى أتباع الأديان الأخرى، وإلى غير المتدينين. مصطلح الكافر هو مصطلح خاص بالدراسات الكنسية في المسيحية، طورت حوله الكنيسة بناءً لاهوتيًّا متكاملًا يتعامل مع مفهوم الكُفر، ويوضح الفرق بين أولئك الذين تم «تعميدهم» الذين يتبعون تعاليم الكنيسة في مقابل أولئك الخارجين عن الإيمان المسيحي. استخدم المسيحيون مصطلح كافر لوصف أولئك الذين اعتبروهم أعداءً للمسيحية. بعد العالم القديم أصبح مفهوم الغيرية، إشارة إقصائية إلى الخارج من المجتمعات ذات الحدود الثقافية المتوافقة إلى حد ما، مترافقًا مع تطور الأديان التوحيدية والنبوية التي هي اليهودية والمسيحية والإسلام (بالمقارنة مع الأديان الوثنية). يشمل مصطلح كافر، في الكتابات الحديثة، الملحدين والمؤمنين بتعدد الآلهة والإحيائيين والهيثانيين والوثنيين. تتوافق الرغبة في تصنيف الأشخاص المتدينين المنتمين للديانات الأخرى على أنهم كفارًا مع خيارات المعتقدات الأرثوذكسية (الأصولية) حول التعددية. (ar)
  • Mit Unglaube, seltener auch Unglauben, historisch von griechisch auch Apistie, wird vor allem der Zweifel an einer Darstellung oder einem Sachverhalt bezeichnet (siehe Skeptizismus). Unterschieden werden im Sprachgebrauch der Zweifel an der Richtigkeit einer Behauptung, einer Einschätzung sowie der Zweifel an der Existenz und am Wirken eines Gottes, an der Lehre einer Kirche oder Religion. Unglaube kann also sowohl einen Zweifel an der Richtigkeit einer Sache, der Wahrheit einer Aussage bzw. ein mangelndes Vertrauen in eine Sache oder einer Entwicklung, wie auch aus religiöser Sicht die Ablehnung eines religiösen Bekenntnisses bezeichnen. (de)
  • Άπιστος είναι όρος που χρησιμοποιείται σε ορισμένες θρησκείες για εκείνους που κατηγορούνται για απιστία στα κεντρικά δόγματα της δικής τους θρησκείας, για μέλη μιας άλλης θρησκείας ή για τους άθρησκους. Άπιστος είναι εκκλησιαστικός όρος στον Χριστιανισμό γύρω από τον οποίο η Εκκλησία ανέπτυξε ένα σώμα θεολογίας που ασχολείται με την έννοια της απιστίας, η οποία κάνει μια σαφή διαφοροποίηση μεταξύ εκείνων που βαπτίστηκαν και ακολούθησαν τις διδασκαλίες της Εκκλησίας έναντι εκείνων που είναι εκτός της πίστης. Ο όρος άπιστος χρησιμοποιήθηκε από τους Χριστιανούς για να περιγράψει αυτούς που θεωρούνται ως εχθροί του Χριστιανισμού. Μετά τον αρχαίο κόσμο, η έννοια της διαφορετικότητας, μια αποκλειστική έννοια του έξω κόσμου από κοινωνίες με περισσότερο ή λιγότερο συνεκτικά πολιτιστικά όρια, συνδέθηκε με την ανάπτυξη των μονοθεϊστικών και προφητικών θρησκειών του Ιουδαϊσμού, του Χριστιανισμού και του Ισλάμ (cf. παγανισμός). Στη σύγχρονη βιβλιογραφία, ο όρος άπιστος περιλαμβάνει στο πεδίο εφαρμογής του τους άθεους, πολυθεϊστές, ανιμιστές,, ειδωλολάτρες και παγανιστές. Η προθυμία να αναγνωριστούν άλλοι θρησκευτικοί άνθρωποι ως άπιστοι αντιστοιχεί στην προτίμηση της ορθοδοξίας έναντι του . (el)
  • Nekredanto (la termino uzata precipe en religio) prezentas malon al vorto kredanto kaj ĝi povas signifi la jenon: 1. * Malo al nocio kredanto kiel al membro de certa religia grupo; ĉiokaze la nekredanto markas kiun ajn, kiu ne estas membro de la donita religio (ekz. kristanismo aŭ islamo). En kelkaj difinitaj teokrataj socioj povas okazi identigo de la nekredanto (kvazaŭ iun, kiu ne estas membro de la grupo) kaj fremdulon aŭ malamikon. La nekredantoj tiel povas esti ekspoziciataj al diversa mezuro de pozitiva aŭ negativa diskriminacioj. 2. * La nekredanto povas priskribi ankaŭ tiun, kiu dubas pri la doktrino aŭ pri principoj de certa religio, ideologio aŭ sistemo aŭ rifuzas tiujn ĉi doktrinon aŭ principojn. 3. * En la islama medio la nocio nekredanto markas (arabe kafir‎) tiun, kiu ne kredas en Dio aŭ kiu malpreĝas al Li, do nemuslimon; sed la ĝusta uzo ensumigas membrojn de , t.e. kristanojn, judojn kaj . 4. * Tiu, kiu ne kredas (en ĝusta senco de tiu ĉi vorto), t.e. homo, kiu kredas en nenia supernaturaj fortoj aŭ dioj; ĉiokaze povas la nekredanto ateiston aŭ agnostikulon. (eo)
  • An infidel (literally "unfaithful") is a person accused of disbelief in the central tenets of one's own religion, such as members of another religion, or the irreligious. Infidel is an ecclesiastical term in Christianity around which the Church developed a body of theology that deals with the concept of infidelity, which makes a clear differentiation between those who were baptized and followed the teachings of the Church versus those who are outside the faith. The term infidel was used by Christians to describe those perceived as the enemies of Christianity. After the ancient world, the concept of otherness, an exclusionary notion of the outside by societies with more or less coherent cultural boundaries, became associated with the development of the monotheistic and prophetic religions of Judaism, Christianity, and Islam (cf. pagan). In modern literature, the term infidel includes in its scope atheists, polytheists, animists, heathens, and pagans. A willingness to identify other religious people as infidels corresponds to preference for orthodoxy over pluralism. (en)
  • Un mécréant désigne une personne qui n'adhère pas à la religion considérée comme la seule vraie. Issu du terme mescreant, lui-même formé à partir du verbe croire et du préfixe péjoratif més-. On peut trouver un équivalent dans la religion islamique avec le terme kâfir. Le terme est désuet, mais peut toutefois désigner aujourd'hui, dans une acception moderne et plaisante, quelqu'un qui n'a aucune religion. (fr)
  • Infiel es un término que aplicado en el ámbito religioso refiere a aquel que no profesa una fe considerada como verdadera,​ en referencia al cristianismo o al islam. También se suele aplicar a aquel que posee dudas o rechaza principios centrales de una religión o no posee creencias religiosas. Cuando se utiliza en un sentido islámico sirve como una traducción de la palabra árabe kafir (literalmente el que niega las bendiciones de Dios) y se refiere a aquellos que niegan la existencia de Dios, adoran a más de un dios, o profesan culto a otra cosa que no sea Dios. Es también utilizada para aquella persona que realiza actos de «infidelidad» (del latín infidelĭtas). Una persona fiel es aquella que se comporta con lealtad, que mantiene un compromiso asumido o que ejecuta algo con exactitud. El individuo infiel, por lo tanto, hace exactamente lo contrario. También se utiliza la palabra «infiel» para referirse al cónyuge que rompe el pacto monogámico del matrimonio. (es)
  • Een ongelovige is iemand die geen religie aanhangt of iemand die in de ogen van een ander de verkeerde religie aanhangt. In de islam wordt een onderscheid gemaakt tussen ongelovigen enerzijds en joden en christenen anderzijds, die zij, samen met de moslims, mensen van het Boek noemen. Leden van een joodse, christelijke of islamitische familie of gemeenschap die niet langer het geloof aanhangen waaruit zij voortkomen, worden soms ook afvalligen genoemd. (nl)
  • Infiel (literalmente, "sem fé") é um termo usado em certas religiões monoteístas - especialmente o cristianismo e o islamismo - para quem não tem crenças religiosas, ou que duvida ou rejeita os dogmas básicos desta religião. Neste contexto, o termo "infiel" é diferenciado de pagão, que designa aquele que professa uma outra fé. Particularmente, "infiel" é um termo eclesiástico do cristianismo, desenvolvido em torno da análise teológica do conceito de infidelidade, que faz uma clara diferenciação entre aqueles que foram batizados e seguem os ensinamentos da Igreja, e aqueles que estão fora da fé. O termo "infiel" foi usado pelos cristãos para descrever os não-cristãos ou aqueles tidos como os inimigos do cristianismo. O termo é também às vezes aplicado como sinônimo de ateu, aquele que não professa nenhuma crença religiosa. O ateísmo é geralmente considerado pelos religiosos como ainda mais perigoso do que a idolatria, a heresia ou a infidelidade. (pt)
  • Hedning är i urkyrkan och bibliskt språkbruk en beteckning på en person som inte är jude. Därav kommer ett uttryck som hednakristen på den som är kristen utan att vara jude. Ordet har övertagits av kristendomen och därmed betecknat sådana som inte bekänner sig till den kristna tron. Utvidgat har det använts om sådana som i sitt handlande eller i sitt religiösa eller moraliska tänkesätt inte följer kristna normer. Därmed har ordet fått en negativ klang. Dessutom har det använts i synnerhet om naturreligioner, som ansetts primitiva. Termen uppfattas i dag ofta som ett nedsättande tilltal av icke kristna. Hundhedning är ett avlett uttryck som tydliggör den nedsättande innebörden. Å andra sidan har det i framför allt religiöst språkbruk länge använts neutralt i ord som hednamission. Dessutom har det på senare tid upptagits som självbeskrivning av olika grupperingar som söker andlighet i förkristet orienterade miljöer. I allmänt språkbruk är en hedning en person som inte omfattar den etablerade monoteistiska religionen, till exempel en schamanist eller asatroende. I svensk folktro betraktades ett nyfött barn som hedet, tills det blev döpt, och måste under tiden skyddas mot ont, särskilt mot trollen (se bortbyting). Inom judendomen (i Talmud) används hedning i betydelsen icke-jude. Inom islam är det skillnad mellan ” judar och kristna” och ”hedningar” (icke-muslimer). (sv)
  • Неверные — термин, используемый в некоторых религиях, особенно в христианстве и исламе, для обозначения атеистов, представителей других религий и тех, кто сомневается или отвергает основные догматы религии. (ru)
  • 不信者,或異教徒(英語:Infidel,字面意“不信者”)為基督教或伊斯蘭教對無宗教或異教人士的稱呼。在一神教世界通常為罵人詞彙。不過某些伊斯兰教学者认为伊斯蘭教中引用“異教徒”一詞為中性詞,泛指有不同信仰的人,不過一般不信教者都統稱為卡菲勒。 (zh)
  • Невірні — термін, використовуваний у деяких релігіях, особливо в християнстві й ісламі, для позначення атеїстів, представників інших релігій і тих, хто сумнівається або відкидає основні догмати релігії. (uk)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 19697849 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 31235 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1123488539 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:certain
  • yes (en)
dbp:date
  • December 2017 (en)
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • Mit Unglaube, seltener auch Unglauben, historisch von griechisch auch Apistie, wird vor allem der Zweifel an einer Darstellung oder einem Sachverhalt bezeichnet (siehe Skeptizismus). Unterschieden werden im Sprachgebrauch der Zweifel an der Richtigkeit einer Behauptung, einer Einschätzung sowie der Zweifel an der Existenz und am Wirken eines Gottes, an der Lehre einer Kirche oder Religion. Unglaube kann also sowohl einen Zweifel an der Richtigkeit einer Sache, der Wahrheit einer Aussage bzw. ein mangelndes Vertrauen in eine Sache oder einer Entwicklung, wie auch aus religiöser Sicht die Ablehnung eines religiösen Bekenntnisses bezeichnen. (de)
  • Un mécréant désigne une personne qui n'adhère pas à la religion considérée comme la seule vraie. Issu du terme mescreant, lui-même formé à partir du verbe croire et du préfixe péjoratif més-. On peut trouver un équivalent dans la religion islamique avec le terme kâfir. Le terme est désuet, mais peut toutefois désigner aujourd'hui, dans une acception moderne et plaisante, quelqu'un qui n'a aucune religion. (fr)
  • Een ongelovige is iemand die geen religie aanhangt of iemand die in de ogen van een ander de verkeerde religie aanhangt. In de islam wordt een onderscheid gemaakt tussen ongelovigen enerzijds en joden en christenen anderzijds, die zij, samen met de moslims, mensen van het Boek noemen. Leden van een joodse, christelijke of islamitische familie of gemeenschap die niet langer het geloof aanhangen waaruit zij voortkomen, worden soms ook afvalligen genoemd. (nl)
  • Неверные — термин, используемый в некоторых религиях, особенно в христианстве и исламе, для обозначения атеистов, представителей других религий и тех, кто сомневается или отвергает основные догматы религии. (ru)
  • 不信者,或異教徒(英語:Infidel,字面意“不信者”)為基督教或伊斯蘭教對無宗教或異教人士的稱呼。在一神教世界通常為罵人詞彙。不過某些伊斯兰教学者认为伊斯蘭教中引用“異教徒”一詞為中性詞,泛指有不同信仰的人,不過一般不信教者都統稱為卡菲勒。 (zh)
  • Невірні — термін, використовуваний у деяких релігіях, особливо в християнстві й ісламі, для позначення атеїстів, представників інших релігій і тих, хто сумнівається або відкидає основні догмати релігії. (uk)
  • كافر (بالإنجليزية: Infidel)‏ (معناه الحرفي: «غير المؤمن») مصطلح مستخدم في أديان معينة للإشارة إلى المتهمين بعدم الإيمان بالتعاليم الأساسية لتلك الأديان، وإلى أتباع الأديان الأخرى، وإلى غير المتدينين. مصطلح الكافر هو مصطلح خاص بالدراسات الكنسية في المسيحية، طورت حوله الكنيسة بناءً لاهوتيًّا متكاملًا يتعامل مع مفهوم الكُفر، ويوضح الفرق بين أولئك الذين تم «تعميدهم» الذين يتبعون تعاليم الكنيسة في مقابل أولئك الخارجين عن الإيمان المسيحي. استخدم المسيحيون مصطلح كافر لوصف أولئك الذين اعتبروهم أعداءً للمسيحية. (ar)
  • Άπιστος είναι όρος που χρησιμοποιείται σε ορισμένες θρησκείες για εκείνους που κατηγορούνται για απιστία στα κεντρικά δόγματα της δικής τους θρησκείας, για μέλη μιας άλλης θρησκείας ή για τους άθρησκους. Μετά τον αρχαίο κόσμο, η έννοια της διαφορετικότητας, μια αποκλειστική έννοια του έξω κόσμου από κοινωνίες με περισσότερο ή λιγότερο συνεκτικά πολιτιστικά όρια, συνδέθηκε με την ανάπτυξη των μονοθεϊστικών και προφητικών θρησκειών του Ιουδαϊσμού, του Χριστιανισμού και του Ισλάμ (cf. παγανισμός). (el)
  • Nekredanto (la termino uzata precipe en religio) prezentas malon al vorto kredanto kaj ĝi povas signifi la jenon: 1. * Malo al nocio kredanto kiel al membro de certa religia grupo; ĉiokaze la nekredanto markas kiun ajn, kiu ne estas membro de la donita religio (ekz. kristanismo aŭ islamo). En kelkaj difinitaj teokrataj socioj povas okazi identigo de la nekredanto (kvazaŭ iun, kiu ne estas membro de la grupo) kaj fremdulon aŭ malamikon. La nekredantoj tiel povas esti ekspoziciataj al diversa mezuro de pozitiva aŭ negativa diskriminacioj. 2. * La nekredanto povas priskribi ankaŭ tiun, kiu dubas pri la doktrino aŭ pri principoj de certa religio, ideologio aŭ sistemo aŭ rifuzas tiujn ĉi doktrinon aŭ principojn. 3. * En la islama medio la nocio nekredanto markas (arabe kafir‎) tiun, kiu n (eo)
  • An infidel (literally "unfaithful") is a person accused of disbelief in the central tenets of one's own religion, such as members of another religion, or the irreligious. Infidel is an ecclesiastical term in Christianity around which the Church developed a body of theology that deals with the concept of infidelity, which makes a clear differentiation between those who were baptized and followed the teachings of the Church versus those who are outside the faith. The term infidel was used by Christians to describe those perceived as the enemies of Christianity. (en)
  • Infiel es un término que aplicado en el ámbito religioso refiere a aquel que no profesa una fe considerada como verdadera,​ en referencia al cristianismo o al islam. También se suele aplicar a aquel que posee dudas o rechaza principios centrales de una religión o no posee creencias religiosas. Cuando se utiliza en un sentido islámico sirve como una traducción de la palabra árabe kafir (literalmente el que niega las bendiciones de Dios) y se refiere a aquellos que niegan la existencia de Dios, adoran a más de un dios, o profesan culto a otra cosa que no sea Dios. (es)
  • Infiel (literalmente, "sem fé") é um termo usado em certas religiões monoteístas - especialmente o cristianismo e o islamismo - para quem não tem crenças religiosas, ou que duvida ou rejeita os dogmas básicos desta religião. Neste contexto, o termo "infiel" é diferenciado de pagão, que designa aquele que professa uma outra fé. O termo é também às vezes aplicado como sinônimo de ateu, aquele que não professa nenhuma crença religiosa. O ateísmo é geralmente considerado pelos religiosos como ainda mais perigoso do que a idolatria, a heresia ou a infidelidade. (pt)
  • Hedning är i urkyrkan och bibliskt språkbruk en beteckning på en person som inte är jude. Därav kommer ett uttryck som hednakristen på den som är kristen utan att vara jude. Ordet har övertagits av kristendomen och därmed betecknat sådana som inte bekänner sig till den kristna tron. I allmänt språkbruk är en hedning en person som inte omfattar den etablerade monoteistiska religionen, till exempel en schamanist eller asatroende. I svensk folktro betraktades ett nyfött barn som hedet, tills det blev döpt, och måste under tiden skyddas mot ont, särskilt mot trollen (se bortbyting). (sv)
rdfs:label
  • Infidel (en)
  • كافر (ar)
  • Unglaube (de)
  • Άπιστος (el)
  • Nekredanto (eo)
  • Infiel (es)
  • Mécréant (fr)
  • Ongelovige (nl)
  • Неверные (ru)
  • Infiel (pt)
  • Hedning (sv)
  • Невірні (uk)
  • 不信者 (zh)
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License