An Entity of Type: GroupAction101080366, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

The Monroe Doctrine was a United States foreign policy position that opposed European colonialism in the Western Hemisphere. It held that any intervention in the political affairs of the Americas by foreign powers was a potentially hostile act against the United States. The doctrine was central to American foreign policy for much of the 19th and early 20th centuries.

Property Value
dbo:abstract
  • مبدأ مونرو بيان أعلنه الرئيس الأمريكي جيمس مونرو في رسالة سلّمها للكونغرس الأمريكي في 2 ديسمبر 1823م. نادى مبدأ مونرو بضمان استقلال كلِّ دول نصف الكرة الغربي ضد التدخل الأوروبي بغرض اضطهادهم، أو التّدخّل في تقرير مصيرهم. ويشير مبدأ مونرو أيضاً إلى أن الأوروبيين الأمريكييّن لايجوز اعتبارهم رعايا مستعمرات لأي قُوى أوروبية في المستقبل. والقصد من هذا البيان هو أن الولايات المتحدة لن تسمَح بتكوين مستعمرات جديدة في الأمريكتين، بالإضافة إلى عدم السماح للمستعمرات التي كانت قائمة بالتوسع في حدودها. ومن المحتمل أن مبدأ مونرو لم يأت بفائدة تذكر للولايات المتحدة من وجهة النظر التجارية؛ لأن أوروبا استمرت في الحصول على النصيب الأكبر من تجارة أمريكا اللاتينية، والتي حصلت بريطانيا على أكثرها. كما أن المبدأ لم يحسن العلاقات بين الولايات المتحدة وأقطار أمريكا اللاتينية أيضاً. إن الدول التي يفترض أن تحميها هذه الفلسفة قد استاءت من الطريقة التي فرضت بها الولايات المتحدة استعلاءها عليها؛ فقد تخوفت هذه الدول من هيمنة الشمال أكثر من تخوفها من أي دولة أوروبية. وفي أوائل القرن العشرين الميلادي، أعطى الرئيس الأمريكي ثيودور روزفلت حياة ومعنىً جديدين لمبدأ مونرو؛ فقد أشار إلى أن الضعف والممارسَات الخاطئة في أي من الدول الأمريكية الصغيرة ربما تغري الدول الأوروبية بالتدخل. ظهر للرئيس روزفلت أنَّ الدول الأوروبية لها مايبرِّر مُحاولتها حماية أرواح مواطنيها وممتلكاتهم أو جمع الديون المُستحَقَّه لهم. لقد أكد روزفلت أنَّ الدّفاع عن مبدأ مونرو يتطلّب من الولايات المتحدة منع هذا التّدّخل المبرَّر؛ وذلك عن طريق التّدخّل بنفسها. وتحت هذه السياسة، سياسة العصا الغليظة أرسلتْ الولايات المتحدة جيوشها إلى جمهورية الدومنيكان في عام 1905م، وإلى نيكاراغوا عام 1912م وهاييتي عام 1915م. وعموما، فقد اتبع الرئيس وودرو ويلسون سياسة روزفلت، ولكنه وعد بأن الولايات المتحدة لن تستولي بالقوة مرة ثانية على موطئ قدم إضافي. كما أبدى أيضاً التحفظ في التعامل مع الثورة المكسيكية التي أخذت مجراها أثناء فترة رئاسته. وكان في إمكانه استخدام تفسير روزفلت لمبدأ مونرو بتبرير الاحتلال الكامل للمكسيك، ولكنه اتبع سياسة الانتظار الحَذِر. سياسة حسن الجوار. عَملت الولايات المتحدة على تحسين علاقاتها مع دول أمريكا اللاتينية بعد الحرب العالمية الأولى (1914م - 1918م). وقد قام الرئيس هربرت هوفر بجولة النوايا الحسنة في أمريكا الجنوبّية قبل تولّيه الرئاسة. أعلن الرئيس فرانكلين ديلانو روزفلت سياسة حسن الجوار في مستهل فترة رئاسته. وقال: إن جميع الأمريكيين يجب أن يساهموا في دعم مبدأ مونرو، وبالتالي أصبح الدّفاع عن نصف الكرة الغربي واجباً جماعياً. وأثناء فترتي إدارة هوفر وروزفلت سحبت الولايات المتحدة قواتها تدريجياً من الدول الأمريكية الصغيرة التي احتلتها، وتنازلت عن امتيازاتها الخاصة التي تحصلت عليها. ونتيجة لسلسلة من الاتفاقات التجارية المتبادلة، استمرت الولايات المتحدة في تخفيض حواجز التعرفة العالية التي فعلت فعلتها في الإبقاء على عزلة الأمريكيين. عقدت المؤتمرات حول الشؤون الأمريكية الداخلية في مونتفيديو عام 1933م، وفي بوينس أيريس عام 1936م، وفي ليما عام 1938م وفي هافانا عام 1940م. قرَّب الخوف من العدوان الشقة بين جميع الجمهوريات الأمريكية، وقد اجتمعوا مرة ثانية في ريودي جانيرو عام 1942م، وفي مكسيكو سيتي عام 1945م، وفي بيتروبوليس ـ البرازيل عام 1947م. كما أنشؤوا منظّمة الدول الأمريكية في اجتماع بوجوتا ـ كولومبيا عام 1948م. سوء الفهم. خلط كثير من النّاس في الولايات المتحدة ـ غالباً ـ بين مبدأ مونرو ومبدأ الانعزالية، أو الابتعاد عن الشؤون العالمّية، التي أشار إليها جورج واشنطن في خطاب وداعه عام 1796م. وفي الحقيقة فإنَّ مونرو قد ردد في رسالته سياسة البلاد في الابتعاد عن الشؤون الأوروبية، ولكنه استخدمها لمجرد دعم حجته بأن الدول الأوروبية يجب أن تبتعد هي الأخرى عن الشؤون الأمريكيّة. ولذلك لايمكن اعتبار مبدأ الانعزالية جزءًا من مبدأ مونرو، وماحدث، هو أنّ الانعزالية كانت السّياسة التي اتّبعتها حكومة الولايات المتحدة في الوقت الذي أعلنت فيه فلسفة مونرو. (ar)
  • La doctrina Monroe és un principi de política internacional, formulat pel president dels EUA James Monroe l'any 1823, que es resumeix en la seva cèlebre frase: Amèrica pels americans. Aquest principi serví per la política nord-americana durant tot el segle xix i bona part del XX, i demostra la seva hostilitat a la intervenció europea en els afers del continent americà. Aquest mateix principi ha permès que els EUA desenvolupessin una política colonial en molts aspectes respecte als altres països del continent americà. (ca)
  • Monroeova doktrína (anglicky: Monroe Doctrine) je zahraničně politická doktrína, již 2. prosince 1823 ve svém poselství Kongresu vyhlásil prezident Spojených států amerických James Monroe. Evropské mocnosti podle této doktríny nemají právo zasahovat do záležitostí nezávislých států na území amerického kontinentu a Spojené státy americké budou jejich případné vojenské akce na území světadílu považovat za „ohrožení svého míru a bezpečnosti“ a „manifestaci nepřátelského postoje vůči USA“. Spojené státy vyjadřují, že není a nikdy nebylo v jejich zájmu nějak zasahovat do válek mocností v Evropě, tedy pokud není vážně ohrožena bezpečnost Spojených států. (cs)
  • Το Δόγμα Μονρόε (Monroe Doctrine) αποτελεί μια πολιτική των ΗΠΑ σχετικά με τον αποικισμό και η οποία εισήχθη στις 2 Δεκεμβρίου του 1823. Πήρε το όνομά του από τον Πρόεδρο Τζέιμς Μονρόε, τον πρώτο που το διατύπωσε, ενώ συντάχθηκε από τον τότε Υπουργό Εξωτερικών Τζον Κουίνσι Άνταμς. Ανέφερε ότι περαιτέρω προσπάθειες των ευρωπαϊκών εθνών να αποικίσουν ή να αναμειχθούν στα πολιτικά πράγματα των κρατών της Βόρειας ή Νότιας Αμερικής θα μπορούσε να θεωρηθεί επιθετική ενέργεια, που απαιτεί παρέμβαση των ΗΠΑ. Το Δόγμα Μονρόε αποτέλεσε καθοριστική στιγμή στην εξωτερική πολιτική των Ηνωμένων Πολιτειών και διαδραμάτισε σημαντικό ρόλο, δεδομένου ότι ήταν αποδεκτό από πολλούς μελλοντικούς προέδρους, όπως τον Θίοντορ Ρούζβελτ, τον Τζον Κένεντι και τον Ρόναλντ Ρήγκαν. (el)
  • La usona prezidento James Monroeen sia novjara mesaĝo (decembre) de 1823 deklaris principon,kiu poste iĝis bazo aŭ ĝermo de la tiel nomatadoktrino de Monroe.Ĝi havis gravan influon al la historiode la Amerikoj. (eo)
  • Die Monroe-Doktrin (englisch Monroe Doctrine) geht auf die Rede zur Lage der Nation vom 2. Dezember 1823 zurück, in der US-Präsident James Monroe vor dem Kongress die Grundzüge einer langfristigen Außenpolitik der Vereinigten Staaten entwarf. In der Tradition Jeffersons stellte er dabei eine irreversible Unabhängigkeit der Staaten auf dem amerikanischen Doppelkontinent von den europäischen Mächten fest, d. h. von der Alten Welt. Monroe formulierte die Existenz zweier politischer Sphären (two spheres). Er betonte das Prinzip der Nichteinmischung (non-intervention) der Vereinigten Staaten in europäische Konflikte und forderte ein Ende aller Kolonialisierungsbestrebungen in der westlichen Hemisphäre (non-colonization). Außerdem kündigte er ein Eingreifen der USA für den Fall an, dass die europäischen Kolonialmächte diese politischen Grundsätze ignorieren sollten. Die Forderung an die europäischen Mächte, die nunmehr unabhängigen Staaten Lateinamerikas nicht zu rekolonialisieren, wurde verkürzt zur Parole „Amerika den Amerikanern“. Mit seiner Doktrin prägte Monroe die angloamerikanische Variante des Panamerikanismus entscheidend. 1848 unter Präsident Polk und 1870 unter Präsident Grant wurde die Doktrin um das Verbot des Transfers (auch früheren) kolonialen Besitzes an andere Mächte erweitert (non-transfer), das von Secretary of State John Quincy Adams in einer Botschaft an den damaligen russischen Zaren (Alexander I.) bereits 1823 aufgegriffen, von Monroe jedoch nicht in den Bericht an den Kongress übernommen worden war. (de)
  • La Doctrina Monroe, sintetizada en la frase «América para los americanos», fue elaborada en 1823 en Estados Unidos por John Q. Adams y atribuida al presidente James Monroe. Establecía que cualquier intervención de los europeos en América sería vista como un acto de agresión que requeriría la intervención de los Estados Unidos de América.​ La doctrina fue presentada por el presidente Monroe durante su QUINTO discurso al Congreso sobre el Estado de la Unión. Recibida inicialmente con dudas, y luego con entusiasmo, constituyó un momento decisivo en la política exterior de los Estados Unidos. La doctrina fue concebida por sus autores, en especial John Quincy Adams, como una proclamación por parte de los Estados Unidos de su oposición al colonialismo en respuesta a la amenaza que suponía la restauración monárquica en Europa y la Santa Alianza tras las guerras napoleónicas. (es)
  • Monroe doktrina 1823ko abenduaren 2an James Monroe estatubatuar presidenteak hasitako politika bati deritzo. Doktrina horren arabera, AEBek erasotzat hartuko zuten europar gobernuek Ameriketako herrialdeak kolonizatu edo horien barne politikan eragin nahi izatea, eta eragotziko zuten. Monroe doktrinak adierazten duenez, mendebaldeko lurraldeak jada ez zeuden prest europar herrialdeek kolonizatuak izateko eta, AEBek Europako barne gaietan eragina ez zuten bezala, AEBek europarrengandik berdina espero zuten Ameriketan. Doktrina eman zuten Amerikako hainbat herrialde Espainiatik independizatzen ari zirenean: Trafalgarko guduaren ondoren (1805), Ingalaterrari Atlantiko mendebaldea ireki zitzaion lehiarik gabe Espainiaren kaltetan, eta beldurrez ziren berriki askatasuna lortutako Ameriketako herrialdeak Ingalaterraren edo beste botere inperialisten kolonia bihur zitezkeela. Kontrako erantzunak, ordea, berehala heldu ziren: 1821ean, Errusiak Ipar Amerikako ipar-mendebaldeko (Alaska eta kostaldeko lur-zerrenda bateko) portuetara hurbiltzeko debekua ezarri zuten, baita lurralde horren gaineko nagusitza aldarrikatu ere. (eu)
  • The Monroe Doctrine was a United States foreign policy position that opposed European colonialism in the Western Hemisphere. It held that any intervention in the political affairs of the Americas by foreign powers was a potentially hostile act against the United States. The doctrine was central to American foreign policy for much of the 19th and early 20th centuries. President James Monroe first articulated the doctrine on December 2, 1823, during his seventh annual State of the Union Address to Congress (though it would not be named after him until 1850). At the time, nearly all Spanish colonies in the Americas had either achieved or were close to independence. Monroe asserted that the New World and the Old World were to remain distinctly separate spheres of influence, and thus further efforts by European powers to control or influence sovereign states in the region would be viewed as a threat to U.S. security. In turn, the United States would recognize and not interfere with existing European colonies nor meddle in the internal affairs of European countries. By the end of the 19th century, Monroe's declaration was seen as a defining moment in the foreign policy of the United States and one of its longest-standing tenets. The intent and effect of the doctrine persisted for over a century, with only small variations, and would be invoked by many American statesmen and several American presidents, including Ulysses S. Grant, Theodore Roosevelt, John F. Kennedy, and Ronald Reagan. After 1898, the Monroe Doctrine was reinterpreted by Latin American lawyers and intellectuals as promoting multilateralism and non-intervention. In 1933, under President Franklin D. Roosevelt, the United States affirmed this new interpretation, namely through co-founding the Organization of American States. Into the 21st century, the doctrine continues to be variably denounced, reinstated, or reinterpreted. (en)
  • Beartas eachtrach de chuid na Stát Aontaithe ab ea Dúnghaois an Rothaigh (Béarla: Monroe Doctrine) a chuir i gcoinne an choilíneachais Eorpaigh sa Leathsféar Thiar. Chinn sí go bhféadfadh aon idirghabháil, i ngnóthaí polaitiúla Mheiriceá ó chumhachtaí eachtracha, a bheith ina gníomh naimhdeach i gcoinne na SA. Bhí an dúnghaois lárnach i mbeartas eachtrach na SA ar feadh cuid mhór den 19ú haois. Chuir an tUachtarán Seumas Rothach (Béarla: James Monroe) an dúnghaois in iúl don chéad uair an 2 Nollaig 1823, le linn a sheachtú haitheasc bliantúil ar Staid an Aontais don Chomhdháil (cé nach n-ainmneofaí ina dhiaidh go dtí 1850 í). Ag an am, bhí beagnach gach coilíneacht Spáinneach i Meiriceá tar éis neamhspleáchas a bhaint amach nó a bheith gar do neamhspleáchas. Dhearbhaigh an Rothach go bhfanfadh an Domhan Nua agus an Sean-Domhan ina réimsí tionchair ar leith, agus mar sin d’fhéachfaí ar iarrachtaí breise ó chumhachtaí Eorpacha stáit cheannasacha sa réigiún a rialú nó tionchar a imirt orthu mar bhagairt do shlándáil SAM. Ina dhiaidh sin, d’aithneodh SAM na coilíneachtaí Eorpacha atá ann faoi láthair agus ní chuirfidís isteach ar chúrsaí inmheánacha na dtíortha Eorpacha. Faoi dheireadh an 19ú haois, breathnaíodh ar Dhúnghaois an Rothaigh mar mhóimint shainitheach i mbeartas eachtrach na Stát Aontaithe agus ar cheann de na prionsabail is faide atá ann. Mhair rún agus éifeacht na dúnghaoise ar feadh breis agus céad bliain, gan ach éagsúlachtaí beaga ann, agus d'agrófaí go leor státairí SAM agus roinnt uachtarán de chuid na Stát Aontaithe uirthi, lena n-áirítear Ulysses S. Grant, Theodore Roosevelt, John F. Kennedy, agus Ronald Reagan . Tar éis 1898, rinne dlíodóirí agus intleachteach Mheiriceá Laidineach athléiriú ar Dhúnghaois an Rothaigh mar rud a chuir iltaobhachas agus neamh-idirghabháil chun cinn. Sa bhliain 1933, faoin Uachtarán Franklin D. Roosevelt, dhaingnigh na Stáit Aontaithe an léirmhíniú nua seo, eadhon trí Eagraíocht na Stát Mheiriceá a chomhbhunú . Sa 21ú haois, leantar den fhoirceadal a shéanadh, a athbhunú nó a athléiriú ar bhealach éagsúil. (ga)
  • Doktrin Monroe adalah kebijakan luar negeri Amerika Serikat yang diterapkan pada 2 Desember 1823. Dalam kebijakan ini, upaya negara-negara Eropa untuk menjajah atau melakukan campur tangan terhadap negara-negara di benua Amerika akan dipandang sebagai agresi, sehingga AS akan turun tangan. Akan tetapi, Amerika Serikat tidak akan mengganggu jajahan Eropa yang sudah ada. Doktrin ini diterapkan setelah sebagian besar jajahan Spanyol dan Portugal di Amerika Latin telah merebut kemerdekaannya. Presiden James Monroe mengumumkan doktirn ini dalam pidatonya di hadapan kongres. Selanjutnya, Doktrin Monroe digunakan oleh beberapa negarawan dan presiden AS, seperti Theodore Roosevelt, John F. Kennedy dan Ronald Reagan. (in)
  • La doctrine Monroe a caractérisé la politique étrangère des États-Unis durant le XIXe jusqu'au début du XXe siècle. Tirée du nom du cinquième président des États-Unis James Monroe (1817–1825), elle condamne toute intervention européenne dans les affaires « des Amériques » (Nord et Sud), comme celle des États-Unis dans les affaires européennes. La doctrine Monroe est aussi utilisée par les dirigeants des États-Unis depuis la fin de la Seconde Guerre mondiale pour illustrer le combat mené contre les puissances étrangères perçues comme une menace (surtout l'URSS sous les différents présidents de la Guerre Froide, mais aussi la Chine en particulier sous Donald Trump). (fr)
  • La dottrina Monroe indica un messaggio ideologico di James Monroe contenuto nel discorso sullo stato dell'Unione pronunciato innanzi al Congresso il 2 dicembre 1823, che esprime l'idea della supremazia degli Stati Uniti nel continente americano. Monroe affermò in quel discorso che gli Stati Uniti non avrebbero tollerato alcuna intromissione negli affari americani. Inoltre, per Monroe i processi di indipendenza dell'America Latina non potevano essere sedati da nessuna potenza europea (dalla Spagna soprattutto). (it)
  • 먼로주의(영어: Monroe Doctrine)는 1823년 12월 2일에 미국의 제5대 대통령 제임스 먼로가 의회에 제출한 연두교서에서 밝힌 외교방침으로 유럽과 아메리카 대륙 간에 상호 불간섭을 주요내용으로 하는 외교적 고립정책을 말한다. 아울러 유럽 국가들에 의해 아메리카 대륙에 식민지 건설을 배격한다는 내용을 분명히 표방하였다. 이 선언으로 인해 중남미 국가들은 미국으로부터 독립을 인정 받게 되었으나 아메리카 대륙내에 질서가 미국 주도하에 일방적으로 재편되는 부작용도 발생하였다. 일방적인 외교방침의 선언이라 국제법과 같은 강제력은 없었으나 외교상 실질적인 효과를 불러왔다. (ko)
  • モンロー主義(モンローしゅぎ、英: Monroe Doctrine)は、アメリカ合衆国がヨーロッパ諸国に対して、アメリカ大陸とヨーロッパ大陸間の相互不干渉を提唱したことを指す。 第5代アメリカ合衆国大統領ジェームズ・モンローが、1823年に議会で行った7番目の年次教書演説で発表した。モンロー宣言と訳されることもあるが、実際に何らかの宣言があったわけではないので、モンロー教書と訳されることも多い。この教書で示された孤立主義を掲げる外交姿勢がその後のアメリカ外交の基本方針となった。原案はアメリカ合衆国国務長官ジョン・クィンシー・アダムズが起草した。 (ja)
  • De monroedoctrine was een beginsel in de buitenlandse politiek van de Verenigde Staten vanaf de 19e eeuw. De term is ontleend aan een speech die de Amerikaanse president James Monroe in 1823 hield voor het Amerikaans Congres. Monroe verklaarde elke vorm van Europese bemoeienis op het westelijk halfrond taboe, waarmee hij doelde op politiek ingrijpen in de pas kort onafhankelijke naties in Zuid-Amerika en op nieuwe pogingen Amerika te koloniseren. Monroe beloofde evenwel de bestaande kolonies in handen van de Europese machten te respecteren. De rede van Monroe was een reactie op de Franse inval in Spanje, waarbij in dat land namens de Heilige Alliantie de liberale buiten werking werd gesteld. De afgezette liberalen deden een beroep op de Amerikanen om tussenbeide te komen in Spanje. In zijn boodschap aan het Congres wees president Monroe een Amerikaanse bemoeienis met Spanje van de hand. Tegelijk waarschuwde hij, dat Europese restauratiepogingen in Zuid-Amerika niet zouden worden geaccepteerd. Monroe hoopte met het verbod op interventie ook een stokje te steken voor mogelijke Europese pogingen om het Amerikaanse expansieproces te saboteren. Vooral de Britten, de Spanjaarden en de Russen werden met argusogen gadegeslagen, omdat ze aangrenzende territoria op het continent hadden. Daarnaast hadden vele kolonies in Zuid-Amerika met succes hun onafhankelijkheid bevochten, waarna ze al gauw diplomatieke erkenning van de Verenigde Staten hadden verworven. Om de voormalige kolonisatoren, Spanje voorop, iedere lust te ontnemen de nieuwe naties weer onder hun gezag te brengen, verbood Monroe daarom kolonisatie op het westelijk halfrond. Kolonies die de onafhankelijkheidsgolf hadden doorstaan respecteerde hij echter wel. De monroedoctrine was defensief bedoeld, namelijk om het interne Amerikaanse expansieproces veilig te stellen. Monroes ideeën waren vooral ingegeven door pragmatisme. De Verenigde Staten zouden er pas rond 1850 in slagen het territorium tot ongeveer de huidige omvang uit te breiden, door enkele gebiedsaankopen en oorlogen met Spanje en Mexico. Alaska en Hawaï zouden nog later volgen. (nl)
  • Doktryna Monroego lub doktryna Monroe (nazwa występuje również w wersjach niepoprawnych: doktryna Monroe’go i doktryna Monroe’a) – doktryna w polityce amerykańskiej, autorstwa sekretarza stanu Johna Quincy’ego Adamsa, którą 2 grudnia 1823 przedstawił w dorocznym orędziu do Kongresu prezydent James Monroe. Głosiła, iż kontynent amerykański nie może podlegać dalszej kolonizacji ani ekspansji politycznej ze strony Europy, w zamian zaś zapowiadała, że Stany Zjednoczone nie będą ingerowały w sprawy państw europejskich i ich kolonii. Doktryna ta stała się fundamentem amerykańskiej polityki izolacjonizmu (hasło „Ameryka dla Amerykanów”). Podobne idee głoszono wcześniej, na przykład George Washington w 1796 r., w mowie pożegnalnej z okazji zakończenia drugiej prezydentury. Prezydent Monroe przedstawił w orędziu do Kongresu zasady amerykańskiej polityki zagranicznej. Brzmiały one następująco: 1. * Żaden z amerykańskich kontynentów nie może być obecnie ani w przyszłości obiektem kolonizacji. 2. * Stany Zjednoczone sprzeciwiają się jakimkolwiek próbom restauracji europejskich, niedemokratycznych systemów monarchicznych w Ameryce. 3. * Stany Zjednoczone nie będą ingerować w problemy kolonii europejskich (w tym Kanady). 4. * Stany Zjednoczone odżegnują się od jakichkolwiek ingerencji w wewnętrzne sprawy państw europejskich. Stany Zjednoczone, powołując się na doktrynę Monroe, dążą do realizacji własnych interesów narodowych. Doktryna ta nie została w pełni wprowadzona ze względu na rozkład sił na świecie. Jednakże prezydent Wilson doprowadził do amerykańskiej dominacji w regionie Karaibów, wypierając z tego obszaru wpływy brytyjskie. Z czasem doktryna zaczęła być traktowana jako obowiązująca przez prawo międzynarodowe. Traktat Wersalski (1919) w art. 21 głosił: Zobowiązania międzynarodowe takie, jak traktaty w sprawie rozjemstwa i porozumienia, dotyczące pewnego terytorium, jak doktryna Monroe’go, zapewniające utrzymanie pokoju, nie są uważane za niedające się pogodzić z postanowieniami niniejszej Umowy. Traktat o arbitrażu między Polską i USA z 1928 w art. 2 wykluczał stosowanie go względem jakichkolwiek sporów, których istotaa) wchodziłaby w zakres wewnętrznej jurysdykcji jednej ze Stron lubb) dotyczyłaby interesów państw trzecich lubc) zależałaby od lub związana była z utrzymaniem tradycyjnego stanowiska Stanów Zjednoczonych w stosunku do spraw amerykańskich, pospolicie określanego jako doktryna Monroego lubd) zależałaby od lub związana była z zachowaniem przez Polskę zobowiązań wynikających z Paktu Ligi Narodów. (pl)
  • Доктрина Монро (англ. Monroe Doctrine) — декларация (доктрина) принципов внешней политики США («Америка для американцев»), провозглашённая 2 декабря 1823 года в ежегодном послании президента США Джеймса Монро к Конгрессу США. (ru)
  • Monroedoktrinen (engelska: Monroe Doctrine) utfärdades den 2 december 1823 av USA:s president James Monroe. Monroedoktrinen fastslog att europeisk inblandning i Nya världen var oacceptabel, och att USA inte skulle ingripa i konflikter mellan europeiska stater. Doktrinen grundade sig i flera europeiska staters planer på att ingripa i de latinamerikanska självständighetskrigen till förmån för Spanien, dels i Rysslands besittningstagande av Alaska, samtidigt som det fanns en bred folkopinion i USA för att ingripa på Greklands sida i grekiska frihetskriget. Efter överläggningar mellan dåvarande amerikanske utrikesministern John Quincy Adams och George Canning och därefter mellan John Quincy Adams och James Monroe utfärdades doktrinen den 2 december 1823. Monroedoktrinen slog fast att europeisk kolonisation eller försök att blanda sig i politiken i Nya världen var oacceptabel. Däremot skulle alla existerande europeiska kolonier accepteras. USA skulle i gengäld inte ingripa i konflikter mellan europeiska stater rörande europeiska frågor. Doktrinen har dock under senare tid omtolkats för att rättfärdiga USA:s interventioner i syd- och centralamerikanska länder. I ett tillägg av Theodore Roosevelt 1904, i det så kallade Rooseveltkorollariet (The Roosevelt Corollary), fastslogs att USA har rätt att ingripa som "internationell polis" (international police power) om stater i Karibien och Centralamerika uppträder "ociviliserat". Det tillägget åberopades flitigt som stöd för USA:s inblandning i Latinamerika under kalla kriget. På begäran av Woodrow Wilson förklarades Monroedoktrinen vara i överensstämmelse med Nationernas Förbunds principer. (sv)
  • A chamada Doutrina Monroe foi anunciada pelo presidente americano James Monroe (presidente de 1817 a 1825) em sua mensagem ao Congresso em 2 de dezembro de 1823. Julgarmos propícia esta ocasião para afirmar, como um princípio que afeta os direitos e interesses dos Estados Unidos, que os continentes americanos, em virtude da condição livre e independente que adquiriram e conservam, não podem mais ser considerados, no futuro, como suscetíveis de colonização por nenhuma potência europeia […] (Mensagem do Presidente James Monroe ao Congresso dos EUA, 1823) A frase que resume a doutrina é: "América para os americanos". O seu pensamento consistia em três pontos: * a não criação de novas colônias nas Américas; * a não intervenção nos assuntos internos dos países americanos; * a não intervenção dos Estados Unidos em conflitos relacionados aos países europeus como guerras entre estes países e suas colônias. A Doutrina reafirmava a posição dos Estados Unidos contra o colonialismo europeu, inspirando-se na política isolacionista de George Washington, segundo a qual "a Europa tinha um conjunto de interesses elementares sem relação com os nossos ou senão muito remotamente" (Discurso de despedida do Presidente George Washington, em 17 de Setembro de 1796), e desenvolvia o pensamento de Thomas Jefferson, segundo o qual "a América tem um Hemisfério para si mesma", o qual tanto poderia significar o continente americano como o seu próprio país. O governo dos Estados Unidos, na época um país recém-independente, que havia alcançado sua independência há apenas 2 gerações (40 anos), temia que as potências europeias vitoriosas, as quais emergiam do Congresso de Viena (1814-1815) revivessem seus impérios coloniais nas Américas. À medida que as revolucionárias guerras napoleônicas (1803-1815) terminavam, a Prússia, a Áustria e a Rússia formavam a Santa Aliança para defender o monarquismo. Em particular, a Santa Aliança autorizou incursões militares para restabelecer o domínio dos Bourbon sobre a Espanha como também sob suas colônias, que estavam na época estabelecendo sua independência. À época, a Doutrina Monroe representava uma séria advertência não só à Santa Aliança, como também ao próprio Império Britânico (com quem os americanos haviam travado recentemente a Guerra de 1812), embora seu efeito imediato, o país norte americano não possuía uma marinha e um exército confiáveis ​​na época. É muito importante ressaltar que os Estados Unidos nesta época ainda estava longe de ser considerado sequer uma potência regional. De qualquer forma, a formulação da Doutrina ajudou a Grã-Bretanha a frustrar os planos europeus de recolonização da América e permitiu que os Estados Unidos continuassem a dilatar as suas fronteiras na direção do Oeste. Essa expansão no continente americano teve como pressuposto o Destino Manifesto, e marcou o início da política expansionista do país no continente. Na época, a reação na América Latina à Doutrina Monroe foi geralmente favorável, mas em algumas ocasiões suspeita. , autor de The Epic of Latin America, afirma: "O próprio Simón Bolívar, ainda no meio de sua última campanha contra os espanhóis, Santander na Colômbia, Rivadavia na Argentina, Victoria no México - líderes dos movimentos de emancipação em todos os lugares - receberam as palavras de Monroe com a mais sincera gratidão". Crow argumenta que os líderes da América Latina eram realistas. Em seu contexto histórico, eles sabiam que o Presidente dos Estados Unidos exercia muito pouco poder na época, particularmente sem o apoio das forças britânicas, e descobriram que a Doutrina Monroe era inaplicável se os Estados Unidos estivessem sozinhos contra a Santa Aliança. Enquanto eles apreciavam e louvavam seu apoio no norte, eles sabiam que o futuro de sua independência estava nas mãos dos britânicos e da sua poderosa marinha. Em 1826, Bolívar apelou ao seu Congresso do Panamá para sediar a primeira reunião "Pan-Americana". Nos olhos de Bolívar e seus homens, a Doutrina Monroe devia tornar-se nada mais do que uma simples ferramenta de política nacional dos estadunidenses. De acordo com Crow, "não deveria ser, e nunca foi destinado a ser uma carta de ação hemisférica concertada". (pt)
  • Доктрина Монро (англ. Monroe Doctrine) — політична доктрина США, частина сьомого Звернення до Конгресу (англ. State of the Union Affairs) тогочасного президента США Джеймса Монро (1817—1825), проголошена 2 грудня 1823. (uk)
  • 門羅主義(英語:Monroe Doctrine)是美国总统詹姆斯·门罗的一種思想觀點,是一项关于美洲大陆控制权的美国外交政策。表明美國政府認為歐洲列強不應再殖民美洲,或涉足美國與墨西哥等美洲國家之主權相關事務。而對於歐洲各國之間的爭端,或各國與其美洲殖民地之間的戰事,美國保持中立。相關戰事若發生於美洲,美國將視為具敵意之行為。這是美國涉外事務之轉捩點,直到世界大戰的爆發才有所改變。直到19世纪末,门罗的声明被视为定义美国基本外交政策的起始点,也是持续时间最长的意识形态之一。许多美国政治家都曾援引该声明,包括尤里西斯·格蘭特、西奥多·罗斯福、約翰·肯尼迪、罗纳德·里根等總統。 门罗主义目的和影响持续超过一个世纪的时间,其间只有很小的变化。其主旨在于让拉丁美洲刚独立的殖民地免受欧洲的干预,避免新世界沦为旧世界列强的战场,从而使美国能够不受干扰的施加影响力。该主义宣称,新旧世界两者的势力范围需要保持清晰的区隔。此學說初由約翰·昆西·亞當斯等諸人構思而成,以宣佈美利堅合眾國在道義上反對殖民主義;後經多方重新詮釋為種種廣義之說法;西奧多·羅斯福(老羅斯福)總統即對其之擴充為美洲是美國的勢力範圍(以門羅主義之羅斯福推論而知名)。 (zh)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 8316190 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 59184 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1118066180 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:align
  • right (en)
dbp:b
  • no (en)
dbp:c
  • Category:Monroe Doctrine (en)
dbp:caption
dbp:d
  • Q181026 (en)
dbp:direction
  • vertical (en)
dbp:image
  • James Monroe White House portrait 1819.jpg (en)
  • John Quincy Adams.jpeg (en)
dbp:m
  • no (en)
dbp:mw
  • no (en)
dbp:n
  • no (en)
dbp:q
  • no (en)
dbp:species
  • no (en)
dbp:v
  • no (en)
dbp:voy
  • no (en)
dbp:width
  • 210 (xsd:integer)
dbp:wikiPageUsesTemplate
dbp:wikt
  • Monroeism (en)
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • La doctrina Monroe és un principi de política internacional, formulat pel president dels EUA James Monroe l'any 1823, que es resumeix en la seva cèlebre frase: Amèrica pels americans. Aquest principi serví per la política nord-americana durant tot el segle xix i bona part del XX, i demostra la seva hostilitat a la intervenció europea en els afers del continent americà. Aquest mateix principi ha permès que els EUA desenvolupessin una política colonial en molts aspectes respecte als altres països del continent americà. (ca)
  • La usona prezidento James Monroeen sia novjara mesaĝo (decembre) de 1823 deklaris principon,kiu poste iĝis bazo aŭ ĝermo de la tiel nomatadoktrino de Monroe.Ĝi havis gravan influon al la historiode la Amerikoj. (eo)
  • La dottrina Monroe indica un messaggio ideologico di James Monroe contenuto nel discorso sullo stato dell'Unione pronunciato innanzi al Congresso il 2 dicembre 1823, che esprime l'idea della supremazia degli Stati Uniti nel continente americano. Monroe affermò in quel discorso che gli Stati Uniti non avrebbero tollerato alcuna intromissione negli affari americani. Inoltre, per Monroe i processi di indipendenza dell'America Latina non potevano essere sedati da nessuna potenza europea (dalla Spagna soprattutto). (it)
  • 먼로주의(영어: Monroe Doctrine)는 1823년 12월 2일에 미국의 제5대 대통령 제임스 먼로가 의회에 제출한 연두교서에서 밝힌 외교방침으로 유럽과 아메리카 대륙 간에 상호 불간섭을 주요내용으로 하는 외교적 고립정책을 말한다. 아울러 유럽 국가들에 의해 아메리카 대륙에 식민지 건설을 배격한다는 내용을 분명히 표방하였다. 이 선언으로 인해 중남미 국가들은 미국으로부터 독립을 인정 받게 되었으나 아메리카 대륙내에 질서가 미국 주도하에 일방적으로 재편되는 부작용도 발생하였다. 일방적인 외교방침의 선언이라 국제법과 같은 강제력은 없었으나 외교상 실질적인 효과를 불러왔다. (ko)
  • モンロー主義(モンローしゅぎ、英: Monroe Doctrine)は、アメリカ合衆国がヨーロッパ諸国に対して、アメリカ大陸とヨーロッパ大陸間の相互不干渉を提唱したことを指す。 第5代アメリカ合衆国大統領ジェームズ・モンローが、1823年に議会で行った7番目の年次教書演説で発表した。モンロー宣言と訳されることもあるが、実際に何らかの宣言があったわけではないので、モンロー教書と訳されることも多い。この教書で示された孤立主義を掲げる外交姿勢がその後のアメリカ外交の基本方針となった。原案はアメリカ合衆国国務長官ジョン・クィンシー・アダムズが起草した。 (ja)
  • Доктрина Монро (англ. Monroe Doctrine) — декларация (доктрина) принципов внешней политики США («Америка для американцев»), провозглашённая 2 декабря 1823 года в ежегодном послании президента США Джеймса Монро к Конгрессу США. (ru)
  • Доктрина Монро (англ. Monroe Doctrine) — політична доктрина США, частина сьомого Звернення до Конгресу (англ. State of the Union Affairs) тогочасного президента США Джеймса Монро (1817—1825), проголошена 2 грудня 1823. (uk)
  • 門羅主義(英語:Monroe Doctrine)是美国总统詹姆斯·门罗的一種思想觀點,是一项关于美洲大陆控制权的美国外交政策。表明美國政府認為歐洲列強不應再殖民美洲,或涉足美國與墨西哥等美洲國家之主權相關事務。而對於歐洲各國之間的爭端,或各國與其美洲殖民地之間的戰事,美國保持中立。相關戰事若發生於美洲,美國將視為具敵意之行為。這是美國涉外事務之轉捩點,直到世界大戰的爆發才有所改變。直到19世纪末,门罗的声明被视为定义美国基本外交政策的起始点,也是持续时间最长的意识形态之一。许多美国政治家都曾援引该声明,包括尤里西斯·格蘭特、西奥多·罗斯福、約翰·肯尼迪、罗纳德·里根等總統。 门罗主义目的和影响持续超过一个世纪的时间,其间只有很小的变化。其主旨在于让拉丁美洲刚独立的殖民地免受欧洲的干预,避免新世界沦为旧世界列强的战场,从而使美国能够不受干扰的施加影响力。该主义宣称,新旧世界两者的势力范围需要保持清晰的区隔。此學說初由約翰·昆西·亞當斯等諸人構思而成,以宣佈美利堅合眾國在道義上反對殖民主義;後經多方重新詮釋為種種廣義之說法;西奧多·羅斯福(老羅斯福)總統即對其之擴充為美洲是美國的勢力範圍(以門羅主義之羅斯福推論而知名)。 (zh)
  • مبدأ مونرو بيان أعلنه الرئيس الأمريكي جيمس مونرو في رسالة سلّمها للكونغرس الأمريكي في 2 ديسمبر 1823م. نادى مبدأ مونرو بضمان استقلال كلِّ دول نصف الكرة الغربي ضد التدخل الأوروبي بغرض اضطهادهم، أو التّدخّل في تقرير مصيرهم. ويشير مبدأ مونرو أيضاً إلى أن الأوروبيين الأمريكييّن لايجوز اعتبارهم رعايا مستعمرات لأي قُوى أوروبية في المستقبل. والقصد من هذا البيان هو أن الولايات المتحدة لن تسمَح بتكوين مستعمرات جديدة في الأمريكتين، بالإضافة إلى عدم السماح للمستعمرات التي كانت قائمة بالتوسع في حدودها. (ar)
  • Monroeova doktrína (anglicky: Monroe Doctrine) je zahraničně politická doktrína, již 2. prosince 1823 ve svém poselství Kongresu vyhlásil prezident Spojených států amerických James Monroe. Evropské mocnosti podle této doktríny nemají právo zasahovat do záležitostí nezávislých států na území amerického kontinentu a Spojené státy americké budou jejich případné vojenské akce na území světadílu považovat za „ohrožení svého míru a bezpečnosti“ a „manifestaci nepřátelského postoje vůči USA“. (cs)
  • Die Monroe-Doktrin (englisch Monroe Doctrine) geht auf die Rede zur Lage der Nation vom 2. Dezember 1823 zurück, in der US-Präsident James Monroe vor dem Kongress die Grundzüge einer langfristigen Außenpolitik der Vereinigten Staaten entwarf. In der Tradition Jeffersons stellte er dabei eine irreversible Unabhängigkeit der Staaten auf dem amerikanischen Doppelkontinent von den europäischen Mächten fest, d. h. von der Alten Welt. (de)
  • Το Δόγμα Μονρόε (Monroe Doctrine) αποτελεί μια πολιτική των ΗΠΑ σχετικά με τον αποικισμό και η οποία εισήχθη στις 2 Δεκεμβρίου του 1823. Πήρε το όνομά του από τον Πρόεδρο Τζέιμς Μονρόε, τον πρώτο που το διατύπωσε, ενώ συντάχθηκε από τον τότε Υπουργό Εξωτερικών Τζον Κουίνσι Άνταμς. Ανέφερε ότι περαιτέρω προσπάθειες των ευρωπαϊκών εθνών να αποικίσουν ή να αναμειχθούν στα πολιτικά πράγματα των κρατών της Βόρειας ή Νότιας Αμερικής θα μπορούσε να θεωρηθεί επιθετική ενέργεια, που απαιτεί παρέμβαση των ΗΠΑ. (el)
  • La Doctrina Monroe, sintetizada en la frase «América para los americanos», fue elaborada en 1823 en Estados Unidos por John Q. Adams y atribuida al presidente James Monroe. Establecía que cualquier intervención de los europeos en América sería vista como un acto de agresión que requeriría la intervención de los Estados Unidos de América.​ (es)
  • Monroe doktrina 1823ko abenduaren 2an James Monroe estatubatuar presidenteak hasitako politika bati deritzo. Doktrina horren arabera, AEBek erasotzat hartuko zuten europar gobernuek Ameriketako herrialdeak kolonizatu edo horien barne politikan eragin nahi izatea, eta eragotziko zuten. (eu)
  • The Monroe Doctrine was a United States foreign policy position that opposed European colonialism in the Western Hemisphere. It held that any intervention in the political affairs of the Americas by foreign powers was a potentially hostile act against the United States. The doctrine was central to American foreign policy for much of the 19th and early 20th centuries. (en)
  • Beartas eachtrach de chuid na Stát Aontaithe ab ea Dúnghaois an Rothaigh (Béarla: Monroe Doctrine) a chuir i gcoinne an choilíneachais Eorpaigh sa Leathsféar Thiar. Chinn sí go bhféadfadh aon idirghabháil, i ngnóthaí polaitiúla Mheiriceá ó chumhachtaí eachtracha, a bheith ina gníomh naimhdeach i gcoinne na SA. Bhí an dúnghaois lárnach i mbeartas eachtrach na SA ar feadh cuid mhór den 19ú haois. (ga)
  • Doktrin Monroe adalah kebijakan luar negeri Amerika Serikat yang diterapkan pada 2 Desember 1823. Dalam kebijakan ini, upaya negara-negara Eropa untuk menjajah atau melakukan campur tangan terhadap negara-negara di benua Amerika akan dipandang sebagai agresi, sehingga AS akan turun tangan. Akan tetapi, Amerika Serikat tidak akan mengganggu jajahan Eropa yang sudah ada. Doktrin ini diterapkan setelah sebagian besar jajahan Spanyol dan Portugal di Amerika Latin telah merebut kemerdekaannya. (in)
  • La doctrine Monroe a caractérisé la politique étrangère des États-Unis durant le XIXe jusqu'au début du XXe siècle. Tirée du nom du cinquième président des États-Unis James Monroe (1817–1825), elle condamne toute intervention européenne dans les affaires « des Amériques » (Nord et Sud), comme celle des États-Unis dans les affaires européennes. (fr)
  • De monroedoctrine was een beginsel in de buitenlandse politiek van de Verenigde Staten vanaf de 19e eeuw. De term is ontleend aan een speech die de Amerikaanse president James Monroe in 1823 hield voor het Amerikaans Congres. Monroe verklaarde elke vorm van Europese bemoeienis op het westelijk halfrond taboe, waarmee hij doelde op politiek ingrijpen in de pas kort onafhankelijke naties in Zuid-Amerika en op nieuwe pogingen Amerika te koloniseren. Monroe beloofde evenwel de bestaande kolonies in handen van de Europese machten te respecteren. (nl)
  • A chamada Doutrina Monroe foi anunciada pelo presidente americano James Monroe (presidente de 1817 a 1825) em sua mensagem ao Congresso em 2 de dezembro de 1823. Julgarmos propícia esta ocasião para afirmar, como um princípio que afeta os direitos e interesses dos Estados Unidos, que os continentes americanos, em virtude da condição livre e independente que adquiriram e conservam, não podem mais ser considerados, no futuro, como suscetíveis de colonização por nenhuma potência europeia […] (Mensagem do Presidente James Monroe ao Congresso dos EUA, 1823) O seu pensamento consistia em três pontos: (pt)
  • Doktryna Monroego lub doktryna Monroe (nazwa występuje również w wersjach niepoprawnych: doktryna Monroe’go i doktryna Monroe’a) – doktryna w polityce amerykańskiej, autorstwa sekretarza stanu Johna Quincy’ego Adamsa, którą 2 grudnia 1823 przedstawił w dorocznym orędziu do Kongresu prezydent James Monroe. Podobne idee głoszono wcześniej, na przykład George Washington w 1796 r., w mowie pożegnalnej z okazji zakończenia drugiej prezydentury. Prezydent Monroe przedstawił w orędziu do Kongresu zasady amerykańskiej polityki zagranicznej. Brzmiały one następująco: (pl)
  • Monroedoktrinen (engelska: Monroe Doctrine) utfärdades den 2 december 1823 av USA:s president James Monroe. Monroedoktrinen fastslog att europeisk inblandning i Nya världen var oacceptabel, och att USA inte skulle ingripa i konflikter mellan europeiska stater. Doktrinen grundade sig i flera europeiska staters planer på att ingripa i de latinamerikanska självständighetskrigen till förmån för Spanien, dels i Rysslands besittningstagande av Alaska, samtidigt som det fanns en bred folkopinion i USA för att ingripa på Greklands sida i grekiska frihetskriget. (sv)
rdfs:label
  • Monroe Doctrine (en)
  • مبدأ مونرو (ar)
  • Doctrina Monroe (ca)
  • Monroeova doktrína (cs)
  • Monroe-Doktrin (de)
  • Δόγμα Μονρόε (el)
  • Doktrino de Monroe (eo)
  • Doctrina Monroe (es)
  • Monroe doktrina (eu)
  • Dúnghaois an Rothaigh (ga)
  • Doktrin Monroe (in)
  • Doctrine Monroe (fr)
  • Dottrina Monroe (it)
  • 먼로주의 (ko)
  • モンロー主義 (ja)
  • Monroedoctrine (nl)
  • Doktryna Monroego (pl)
  • Doutrina Monroe (pt)
  • Доктрина Монро (ru)
  • Monroedoktrinen (sv)
  • Доктрина Монро (uk)
  • 门罗主义 (zh)
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:keyEvents of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License