An Entity of Type: disease, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

The mind–body problem is a philosophical debate concerning the relationship between thought and consciousness in the human mind, and the brain as part of the physical body. The debate goes beyond addressing the mere question of how mind and body function chemically and physiologically. Interactionism arises when mind and body are considered as distinct, based on the premise that the mind and the body are fundamentally different in nature.

Property Value
dbo:abstract
  • El problema ment-cos és el nom que rep en filosofia de la ment l'estudi de les relacions entre la ment i el cos, és a dir, entre la part física de l'ésser humà i la seva part no material, anomenada històricament ànima o esperit. Segons la postura que hom adopti per definir aquesta relació, es parla de monisme, dualisme o postures alternatives. Els defensors del monisme sostenen que només existeix una realitat en la persona i que la distinció correspon a aspectes culturals o manifestacions d'aquesta única realitat. Per contra, els dualistes afirmen que les dimensions física i espiritual de l'individu pertanyen a realitats diferents, però discrepen sobre el pes que ocupa cadascuna i sobre com interaccionen entre elles. Les postures dites alternatives intenten fugir de la dicotomia històrica entre monisme i dualisme i aposten per esquivar o dissoldre el problema, argumentant que és una qüestió merament lingüística o conceptual o bé que és un afer que escapa a la capacitat d'explicació actual. El problema sorgeix en intentar explicar com una entitat material, sigui el cos o sigui el cervell, pot engendrar consciència (i autoconsciència), que és el primer pas per poder parlar de ment. (ca)
  • Problém mysli a těla, problém těla a duše (anglicky mind-body problem) nebo také problém psychofyzikálního dualismu označuje ve filosofii a v neurovědě otázku vztahu mentálních vztahů naší psychologie (vědomí, myšlenky – qualia) a fyzického světa (hmotného mozku a jeho algoritmů). Někteří filosofové říkají, že vůbec otázka interakce těchto „dvou světů“ je položena již od Aristotelových úvah špatně, filosofové s opačným názorem se řadí buďto mezi tzv. monisty (Zde řadíme směry jako je fyzikalismus, a idealismus) či mezi dualisty (např. , typický postoj pro náboženství). (cs)
  • تتعلق معضلة العقل والجسد بالجدال حول العلاقة بين الفكر والوعي في العقل البشري، والدماغ باعتباره جزءًا من الجسم المادي. وتختلف المعضلة عن السؤال حول كيفية عمل العقل والجسد كيميائيًا وفسيولوجيًا؛ لأن السؤال يفترض مُسبقًا وجود تفاعل بين العقل والجسد. ويبرز هذا السؤال عندما يتمايز العقل عن الجسد، استنادًا على فرضية أن العقل والجسد متمايزان جوهريًا في طبيعتيهما. عُولجت المشكلة بواسطة رينيه ديكارت في القرن السابع عشر، ونتج عن ذلك ظهور الثنائية الديكارتية، بالإضافة لفلاسفة ما قبل أرسطو، والفلسفة السيناوية (نسبةَ لابن سينا)، والتقاليد الفكرية الأسيوية القديمة. قُدمت مجموعة متنوعة من المناهج الفكرية. معظمها إما مثنوي أو وحدوي الفكر. تؤسس الثنوية على وجود تمايز صارم بين عوالم العقل والمادة. بينما تؤسس الوحدوية على وجود حقيقة واحدة، جوهرًا وماهية واحدة، يمكن من خلالها تفسير كل شئ. تحتوي كل فئة من تلك الفئات على متغيرات عديدة. فالمكونان الرئيسيان للثنوية هما ثنوية مادية، والتي تعتبر العقل مُكونًا من نوع مميز من المادة لا تحكمه القوانين الفيزيائية، وثنوية ذهنية، تعتبر أن الخصائص العقلية، مُتضمنة التجارب الواعية، خصائص رئيسية، بجانب الخصائص الرئيسية التي حددتها فيزياء مكتملة. أما الأشكال الثلاثة الرئيسية للوحدوية هي المذهب الفيزيائي، الذي يعتبر العقل مكونًا من مادة مُرتبة بصورة مُعينة، والمثالية، التي تعتقد أن الفكر فقط هو الموجود حقًا والمادة ماهي إلا وهم، والأحادية المحايدة، التي تعتبر العقل والمادة صورًا لجوهر واحد مماثل لهما. أما التوازي المادي النفسي فهو احتمال ثالث يوضح العلاقة بين العقل والجسد، أو بين التفاعل بينهما (الثنوية) أو تفاعل واحد منهما (الأحادية). طُورت العديد من الأراء الفلسفية التي ترفض وجود تمايز بين العقل والجسد. فالمادية التاريخية لكارل ماركس والكتاب اللاحقين له، شكلت بحد ذاتها شكلًا من أشكال المذهب الفيزيائي، واعتبرت أن الوعي ناتج عن الظروف المادية لبيئة الفرد. ويوجد رفض صريح لذلك التمايز في البنيوية الفرنسية، وهو موقف يميز عمومًا الفلسفة القارية مابعد الحرب. أثبت عدم وجود نقطة التقاء محددة تجريبيًا بين العقل اللامادي (إذا كان هناك شيئًا من هذا القبيل) وامتداده المادي (إذا كان هناك شيئًا من هذا القبيل) وجود إشكالية في الثنوية، ويؤكد العديد من فلاسفة الفكر الحديثين أن العقل ليس شيئًا منفصلًا عن الجسد. أثرت تلك الآراء في العلوم، خصوصًا علم الأحياء الاجتماعي، علوم الكومبيوتر، علم النفس التطوري، وعلوم الأعصاب. فسر نموذج قديم، يعرف باسم نموذج المجموعات الخمس، ومشروح في التعاليم البوذية، العقل على أنه انطباعات حسية وظواهر عقلية متغيرة باستمرار. وبالنظر إلى هذا النموذج، يُمكن فهم أن التغير المستمر في الانطباعات الحسية والظواهر العقلية (أي العقل) تختبر وتحلل كل الظواهر الخارجية في العالم بالإضافة للظواهر الداخلية مثل تشريح الجسم، والجهاز العصبي وكذلك المخ. يؤدي هذا التصور إلى مستويين من التحليلات: الأول هو التحليلات التي يتم إجراؤها من منظور الشخص الثالث حول آلية عمل الدماغ، والثاني هو التحليل اللحظي للتيار الفكري للفرد (تحليل من منظور شخص أول). بالنظر إلى هذا الأخير، يُوصف التيار الفكري بحدوثه داخل كل فرد طوال الوقت، وذلك حتى لدى العالم الذي يحلل الظواهر المختلفة في العالم، بما في ذلك تحليل الدماغ وتكوين الفرضيات بخصوصه. (ar)
  • En filosofía del espíritu y ciencia cognitiva, el problema mente-cuerpo es el problema de explicar la relación entre la mente (alma para algunos autores) y la materia: cómo es que estados mentales o subjetivos (ej. sensaciones, creencias, decisiones, recuerdos) explican a, interactúan con, o bien supervienen de las sustancias y procesos del mundo de objetos estudiado por la ciencia.​ Se trata por lo tanto de un problema ontológico; mientras que el problema de otras mentes puede ser entendido como su homólogo epistémico. El problema fue descrito por René Descartes en el siglo XVII, y por los filósofos aristotélicos, en la filosofía de Avicena, y en las anteriores tradiciones asiáticas.​​​ Una variedad de ontologías han sido propuestas; la mayoría de ellas dualistas (como la cartesiana) o monistas. El dualismo sostiene una distinción entre las esferas material y mental; pudiendo llegar a ser esta última algo sobrenatural. El monismo sostiene que existe solo una realidad, sustancia o esencia unificadora en cuyos términos todo puede ser explicado. El problema mente-cuerpo está estrechamente ligado a la intencionalidad, la causalidad mental, el problema difícil de la consciencia, el del libre albedrío, el de la significación de los símbolos, el de la identidad del individuo, el problema de otras mentes, etc. La ausencia de un punto de interacción causal identificable entre la mente no-física y su extensión física ha demostrado ser problemática para el dualismo de sustancias, y muchos filósofos de la mente contemporáneos piensan que la psique no es algo separado del cuerpo.​​ Las posturas no cartesianas y no idealistas también van ganando terreno en círculos científicos. A esto ha ayudado el advenimiento de la sociobiología, la computación, la psicología evolutiva, la revolución cognitiva y las evidencias de la neurociencia que ponen de manifiesto la dependencia de los fenómenos mentales en sustratos corporales.​​​​​ Aun así, se considera que el problema mente-cuerpo sigue abierto y está lejos de ser sepultado. En efecto, filósofos de corte materialista como David Chalmers y Colin McGinn advierten que algunas de las preguntas planteadas podrían ser inasequibles a la explicación científica o de cualquier otro tipo. Otros como Daniel Dennett dan pronósticos más optimistas, sin dejar de reconocerlo en calidad de problema. (es)
  • The mind–body problem is a philosophical debate concerning the relationship between thought and consciousness in the human mind, and the brain as part of the physical body. The debate goes beyond addressing the mere question of how mind and body function chemically and physiologically. Interactionism arises when mind and body are considered as distinct, based on the premise that the mind and the body are fundamentally different in nature. The problem was popularized by René Descartes in the 17th century, resulting in Cartesian dualism, and by pre-Aristotelian philosophers, in Avicennian philosophy, and in earlier Asian traditions. A variety of approaches have been proposed. Most are either dualist or monist. Dualism maintains a rigid distinction between the realms of mind and matter. Monism maintains that there is only one unifying reality as in neutral or substance or essence, in terms of which everything can be explained. Each of these categories contains numerous variants. The two main forms of dualism are substance dualism, which holds that the mind is formed of a distinct type of substance not governed by the laws of physics, and property dualism, which holds that mental properties involving conscious experience are fundamental properties, alongside the fundamental properties identified by a completed physics. The three main forms of monism are physicalism, which holds that the mind consists of matter organized in a particular way; idealism, which holds that only thought truly exists and matter is merely a representation of mental processes; and neutral monism, which holds that both mind and matter are aspects of a distinct essence that is itself identical to neither of them. Psychophysical parallelism is a third possible alternative regarding the relation between mind and body, between interaction (dualism) and one-sided action (monism). Several philosophical perspectives have been developed which reject the mind–body dichotomy. The historical materialism of Karl Marx and subsequent writers, itself a form of physicalism, held that consciousness was engendered by the material contingencies of one's environment. An explicit rejection of the dichotomy is found in French structuralism, and is a position that generally characterized post-war Continental philosophy. The absence of an empirically identifiable meeting point between the non-physical mind (if there is such a thing) and its physical extension (if there is such a thing) has been raised as a criticism of dualism, and many modern philosophers of mind maintain that the mind is not something separate from the body. These approaches have been particularly influential in the sciences, particularly in the fields of sociobiology, computer science, evolutionary psychology, and the neurosciences. An ancient model of the mind known as the Five-Aggregate Model, described in the Buddhist teachings, explains the mind as continuously changing sense impressions and mental phenomena. Considering this model, it is possible to understand that it is the constantly changing sense impressions and mental phenomena (i.e., the mind) that experiences/analyzes all external phenomena in the world as well as all internal phenomena including the body anatomy, the nervous system as well as the organ brain. This conceptualization leads to two levels of analyses: (i) analyses conducted from a third-person perspective on how the brain works, and (ii) analyzing the moment-to-moment manifestation of an individual's mind-stream (analyses conducted from a first-person perspective). Considering the latter, the manifestation of the mind-stream is described as happening in every person all the time, even in a scientist who analyses various phenomena in the world, including analyzing and hypothesizing about the organ brain. (en)
  • Le problème corps-esprit est un questionnement philosophique concernant le type de relation que l'esprit entretient avec le corps, en particulier avec le cerveau. Bien que ce problème ait pu déjà se poser depuis les premiers développements de la philosophie, chez Platon notamment, et qu'il ait trouvé sa formulation moderne dès le XVIIe siècle, ce n'est que durant le XXe siècle qu'il est explicitement mis en avant comme une question fondamentale, voire comme la question centrale de la philosophie de l'esprit sous l'expression anglaise de mind-body problem. On parle aussi de « dichotomie corps-esprit ». C'est sur le constat apparent que le corps et l'esprit diffèrent et qu'ils interagissent ensemble que réside le point de départ historique du problème corps-esprit. Le principal obstacle théorique à la compréhension de cette interaction est celui de l'« exclusion causale » du domaine physique, nommée aussi « complétude causale » : si les processus physiques, comme ceux qui se réalisent dans notre corps ou notre cerveau, n'ont de causes ou d'effets que physiques, alors ils ne peuvent avoir de causes proprement mentales ou d'effets sur l'esprit. Cette difficulté à concevoir l'interaction entre le corps et l'esprit a d'abord constitué le cœur du problème auquel se sont confrontés les philosophes de l'esprit depuis Descartes. À partir du XIXe siècle, une autre question essentielle concernant la relation corps-esprit a surgi dans le cadre du matérialisme : comment concevoir la spécificité de l'esprit par rapport au corps si l'esprit n'est rien d'autre qu'un processus physique ? Le problème corps-esprit se pose aujourd'hui à l'intérieur d'un nouveau champ disciplinaire, celui de la philosophie de l'esprit, qui constitue l'une des principales branches de la philosophie analytique. Par « esprit » (mind), il faut entendre l'ensemble des états ou processus mentaux attribués aux êtres humains et aux organismes sensibles ou intelligents. Parmi les différentes sortes d'états mentaux, on peut distinguer les émotions, les sensations, les perceptions, les représentations imaginaires, les croyances, les volitions (comme les désirs). Ces états semblent posséder deux traits caractéristiques majeurs : l'« expérience vécue », éprouvée de façon subjective et qualitative, et l'intentionnalité. L'intentionnalité d'un état mental consiste dans le fait de porter sur quelque chose, d'avoir quelque chose pour objet. Certains états mentaux ont en ce sens une dimension représentative. À l'autre pôle du problème, il faut entendre par « corps » (body) l'ensemble des états physiques qui sont corrélés à ces états mentaux, sans qu'il soit préjugé de la nature de cette corrélation. La notion de corps renvoie généralement dans ce contexte à ce qui se produit dans le cerveau. En philosophie de l'esprit, le problème posé par la nature des relations entre l'esprit et le corps est en partie lié à la difficulté d'expliquer les relations qui existent entre les états physiques qui se réalisent dans le cerveau et les états mentaux qui relèvent de la conscience. Cependant, le problème corps-esprit recouvre un champ de questionnement plus large que celui correspondant au « problème difficile de la conscience », problème qui concerne uniquement les aspects subjectifs et qualitatifs de l'expérience, et il ne doit donc pas être confondu avec lui. Il soulève également la question essentielle du caractère normatif de l'esprit et des actions qui lui sont associées. (fr)
  • Masalah budi-tubuh adalah masalah dalam filsafat yang terkait dengan hubungan antara budi dan materi, dan terutama hubungan antara kesadaran dengan otak. Masalah ini diungkapkan oleh René Descartes pada abad ke-17, tetapi sudah pernah dibahas oleh filsuf-filsuf pra-Aristoteles, Ibnu Sina, dan tradisi Asia awal. Berbagai pendekatan untuk menyelesaikan masalah ini telah diajukan. Pendekatan dualisme meyakini bahwa terdapat perbedaan antara budi dengan materi, sementara menurut monisme hanya terdapat satu substansi. Masing-masing pendekatan memiliki berbagai macam varian. Dua varian utama dualisme adalah , yang menyatakan bahwa budi terbentuk oleh substansi yang berbeda dan tidak diatur oleh hukum fisika, dan dualisme properti, yang meyakini bahwa hukum fisika berlaku secara universal namun tak dapat digunakan untuk menjelaskan budi. Tiga varian utama monisme adalah fisikalisme, yang menyatakan bahwa budi dapat dijelaskan oleh materi; idealisme, yang meyakini bahwa hanya budi yang memang ada dan materi itu hanya ilusi; dan monisme netral, yang meyakini bahwa budi dan materi merupakan aspek dari suatu substansi yang berbeda. Terdapat beberapa pendekatan filosofis yang menolak pemisahan antara budi dan tubuh, seperti materialisme sejarah Karl Marx yang menyatakan bahwa kesadaran dihasilkan oleh kontingensi materi suatu lingkungan, dan strukturalisme Prancis. Ketiadaan bukti empiris untuk keberadaan budi juga dipermasalahkan, sehingga banyak filsuf modern yang menyatakan bahwa budi sebenarnya tidak terpisah dari tubuh. Pendekatan tersebut banyak digunakan dalam sains, terutama dalam bidang sosiobiologi, ilmu komputer, psikologi evolusioner, dan neurosains. (in)
  • 심신 문제(心身問題, mind–body problem)는 인간의 몸과 마음이 서로 어떻게 상호작용하는지에 대한 문제이다. 심신 문제에 관해서는 고대 그리스 이후에 여러 가지 사고방식이 있었다. 원래의 그리스 사상에서는 마음(영혼)은 그림자처럼 엷은 것이라 생각했다. 그런데 북방에서 들어온 디오니소스의 생각으로는 영혼이 독립된 것이라 했다. 이 생각은 피타고라스를 거쳐 플라톤에 이르렀다. 중세에는 신체가 악의 근원이라고 생각했다. 근세에 들어와서 심신문제를 중심 문제로 생각한 사람은 데카르트이다. 그는 정신과 물체는 상호간에 독립한다는 이원론을 수립했다. 자연계는 연장(延長)과 운동으로 보아 완전히 기계적으로 설명되고 사고를 본성으로 삼는 정신과 교섭이 없다. 이 때문에 심신문제의 설명이 곤란해졌다. 스피노자는 이 곤란을 해결하기 위해 심신을 실체의 표리라 생각했는데, 이는 일종의 이면설(二面說)이라고 할 수 있을 것이다. (ko)
  • Het lichaam-geestprobleem is een centraal thema in de filosofie van de geest, dat gaat over de ogenschijnlijk onverklaarbare wisselwerking tussen de onstoffelijke geest en het stoffelijke lichaam, en tegenwoordig met name de relatie tussen het bewustzijn en de hersenen. Voor zover bekend is Plato de eerste filosoof die zich met dit probleem bezighield. Daarnaast is het probleem vooral sinds de 17e eeuw door René Descartes uitgebreider omschreven en bekender gemaakt. Hij stelde dat de wisselwerking tussen lichaam en ziel plaatsvond in de pijnappelklier. Er zijn veel verschillende benaderingen voorgesteld, niet alleen vanuit de klassieke filosofie maar ook vanuit Avicenna's filosofie en vroegere Aziatische tradities. De meesten zijn over het algemeen dualistisch of monistisch. Het dualisme maakt een duidelijk onderscheid tussen geest en materie. Het monisme maakt geen duidelijk onderscheid en stelt dat er een van iets is, namelijk een geest en/of materie. Elk van deze twee categorieën bevat talloze varianten. De twee belangrijkste vormen van dualisme zijn substantiedualisme, die stelt dat de geest als geheel afzonderlijk wordt gevormd buiten de natuurwetten, en eigenschapsdualisme, die stelt dat het verschil in de verschillende eigenschappen van zowel materie als geest zit, zoals in emergentie. De drie belangrijkste vormen van monisme zijn fysicalisme, die stelt dat de geest is samengesteld vanuit materie op een bepaalde manier. Het idealisme, die stelt dat alleen de geest werkelijk bestaat en dat materie slechts een illusie is. En het neutrale monisme, die stelt dat geest en materie weliswaar van één type zijn, maar ieder met een eigen uiterlijke manifestatie daarvan. Er zijn verschillende filosofische stromingen ontwikkeld die het lichaam-geestprobleem verwerpen. Bijvoorbeeld het historisch materialisme door Karl Marx en de daaropvolgende schrijvers, overigens een vorm van fysicalisme die beoordeelde dat bewustzijn werd voortgebracht door het materiële in de vorm van contingentie. Een expliciete afwijzing van de tweedeling geest en materie komt vanuit het Franse structuralisme. De afwezigheid van een empirisch identificeerbaar ontmoetingspunt tussen de niet-fysieke geest en het fysieke lichaam bewijst een problematiek bij het dualisme, en bij de andere filosofen van de geest die blijven beweren dat de geest geheel losstaat van het lichaam. Deze benaderingen zijn bijzonder invloedrijk geweest in de wetenschappen, met name op het gebied van: sociobiologie, informatica, evolutionaire psychologie en de neurowetenschappen. (nl)
  • Dylemat psychofizyczny, inaczej problem psychofizyczny lub problem stosunku umysłu do ciała (ang. body-mind problem). Z racji na to, że prym w tych badaniach wiedzie filozofia anglosaska, we współczesnych dyskusjach używa się określenia angielskiego. Dyskusję nad stosunkiem duszy do ciała w czasach nowożytnych zainicjował Kartezjusz. Jego zdaniem istotą duszy jest świadomość lub (co traktował synonimicznie) myślenie. Dusza to res cogitans – rzecz myśląca. Nie ma żadnych innych przymiotów. Od Kartezjusza wywodzi się przekonanie, że świadomość jest czymś zupełnie różnym od ciała, konsekwencją czego jest radykalny dualizm duszy i ciała. Istotą ciała (res extensa) jest jego rozciągłość i tylko ona. Posługiwał się tu przykładem zaczerpniętym od św. Augustyna: wystarczy rozgrzać kawałek wosku, aby przekonać się, że zmieni wszystkie swoje własności oprócz rozciągłości. Podstawową zaś własnością rozciągłości jest jej nieskończona podzielność. Ruch nie jest własnością ciał, jest im nadany przez Boga i jego ilość we wszechświecie jest stała, a ciała nie mogą ani spotęgować, ani osłabić nadanego im ruchu. Jego stanowisko nazywane jest dualizmem: W świecie istnieją tylko dwie substancje rozciągłe i myślące, które nie sprowadzają się do siebie – stanowią dwa oddzielne światy. Poza jednym wyjątkiem, jakim jest człowiek, w ogóle się ze sobą nie stykają. Nie mogąc wymyślić nic innego, na miejsce ich złączenia w człowieku wyznaczył szyszynkę, bo jej rola w jego czasach była w ogóle nieznana. Kartezjusz z jednej strony radykalnie oddzielił od siebie dusze i ciała, z drugiej zaś strony nie mógł nie zgodzić się z tym, że jakoś na siebie oddziałują. Zaproponował rozwiązanie, które tak naprawdę nikogo, łącznie z nim samym, nie zadowalało. Ciało nie może powodować żadnych zmian w duszy ani dusza w ciele, ale ciało wpłynąć może na zmianę tego, co dzieje się w duszy, a dusza wpłynąć na zmianę tego, co dzieje się w ciele. Za jego sprawą stosunek duszy do ciała stał się głównym zagadnieniem siedemnastego stulecia. Problem ten przybrał następujące rozwiązania: * Malebranche i Geulincx – okazjonalizm – obserwowalne wzajemne oddziaływanie duszy na ciało i ciała na duszę to tylko złudzenie. Jako dwie jakościowo różne substancje nie mogą na siebie oddziaływać. Absolutny dualizm – związek, jaki zachodzi pomiędzy nimi dokonuje się za pośrednictwem Boga. Z okazji zmian dokonujących się w materii Bóg powoduje zmiany w duszy i vice versa. * Hobbes – monizm, nie istnieje nic poza ciałami, problem stosunku duszy do ciała znika. * Spinoza – paralelizm, dwa przymioty jednej substancji, ciało i dusza są objawami tej samej substancji, dlatego obserwujemy ich wzajemne oddziaływanie. Współcześnie badania nad problemem prowadzili m.in.: * Karl Popper i John Carew Eccles, współautorzy książki The Self and Its Brain * , autor m.in. A materialist theory of the mind i The Mind-Body Problem: An Opinionated Introduction * Nathan Brody i Paul Oppenheim, autorzy m.in. pracy Application of Bohr's Principle of Complementarity to the Mind-Body Problem (pl)
  • 心身問題(しんしんもんだい、英語:Mind–body problem)とは哲学の伝統的な問題の一つで、人間の心と体の関係についての考察である。この問題はプラトンの「霊―肉二元論」にその起源を求めることも可能ではあるが、デカルトの『情念論』(1649年)にて、いわゆる心身二元論を提示したことが心身問題にとって大きなモメントとなった。現在では心身問題は、認知科学・神経科学・理論物理学・コンピューターサイエンスといった科学的な知識を前提とした形で語られている。そうした科学的な立場からの議論は、哲学の一分科である心の哲学を中心に行われている。 本稿では、デカルトの時代における心身問題の議論から、心の哲学による科学的な心身問題の議論に至るまでの、大きな流れを記述する。 (ja)
  • Kropp–själ-problemet rör förklaringen av förhållandet mellan medvetandet, eller mentala processer, och kroppsliga tillstånd eller processer. Ett av filosofernas mål är att förklara hur ett påstått icke-materiellt medvetande kan påverka en materiell kropp och vice versa. Våra sinnliga erfarenheter beror på stimuli som träffar våra olika sinnesorgan från den yttre världen; dessa stimuli orsakar förändringar i våra mentala tillstånd, vilket i slutändan får oss att uppleva en så kallad sensation, vilken kan vara behaglig eller obehaglig. En persons vilja att äta en pizza tenderar exempelvis att få den personen att röra sin kropp på ett speciellt sätt och i en speciell riktning för att få tillgång till det åtrådda objektet. Frågan är då hur det kan vara möjligt för medvetna erfarenheter att uppstå ur en klump grå materia bestående endast av elektrokemiska egenskaper. Ett närbeläget problem är hur man ska förklara hur någons propositionella attityder (det vill säga trosuppfattningar och viljeattityder) kan få den personens neuroner att sätta igång och muskler att dra ihop sig på exakt rätt sätt. Dessa är en del av frågetecknen som kunskapsteoretiker och medvetandefilosofer har sysselsatt sig med sedan åtminstone René Descartes. (sv)
  • Психофизиологическая проблема — вопрос об активном системном взаимодействии тела и психики человека. Исторически сложившийся научный спор о роли тела и психики в жизни человека, а также их взаимосвязи. Существуют различные взгляды на то, как соотносятся тело и психика, однако данный спор до сих пор не решён окончательно. (ru)
  • O problema mente-corpo é uma questão filosófica tratada nos campos da metafísica e da filosofia da mente. O problema levantou-se devido ao facto que os fenômenos mentais parecerem qualitativa e substancialmente diferentes dos corpos de onde parecem depender. Existem algumas teorias principais para a resolução do problema. O dualismo mente-corpo é a teoria que diz que a mente e o corpo são duas substâncias diferentes. O monismo é a teoria que diz que a mente e o corpo são, na realidade, uma única substância. Os monistas, também chamados materialistas ou fisicalistas, afirmam que ambas são matéria, e os monistas idealistas apoiam que ambas estão situadas na mente. Os monistas neutrais apoiam que ambas as substâncias são reduzíveis a uma terceira substância neutral. O problema foi identificado por René Descartes, no sentido conhecido pelo mundo ocidental. Mas a questão já havia sido abordada por filósofos da era anterior a Aristóteles e na filosofia do avicenismo. (pt)
  • Дихотомі́я ро́зуму та ті́ла — погляд, що думка не є матеріальною, і тому відмінна від тіла. Дихотомія вважається початковою ідеєю дуалізму. Ця концепція стала відома завдяки філософським працям Рене Декарта. Відповідно до цієї точки зору, матеріалістичний погляд на світ є примітивним і незначним. Відсутність експериментальних доказів цієї точки зору стало проблемою дуалізму, і багато сучасних філософів схильні вважати, що розум від тіла невіддільний. Заперечення дихотомії є однією з основ таких наук як соціобіологія, еволюційна психологія, нейроінформатика. Найсерйозніша заявка на збереження дуалізму в сучасній філософії пов'язана з поняттям квалії. (uk)
  • 心物問題(英語:Mind–body problem),又譯為心身問題、身心問題,一個傳統的哲學問題,討論心靈(mind)與物質之間的關係,探討心靈如何透過身體,與外在世界進行互動,相互影響。比較狹義的討論中,集中於意識與大腦之間的關係。 這個哲學問題的歷史悠久,在亞里斯多德之前的古希臘哲學家已經開始對它進行討論,中世紀阿拉伯世界的伊本·西那也對這個問題進行討論。近代哲學中,笛卡爾重新審視了這個問題,提出了笛卡爾二元論的見解。唯心主義主張,所有物質都是基於心靈存在,因此只有心靈存在;物理主義認為,心靈是基於物質運作而產生的現象。 (zh)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 11081176 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 56921 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1123579528 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • Problém mysli a těla, problém těla a duše (anglicky mind-body problem) nebo také problém psychofyzikálního dualismu označuje ve filosofii a v neurovědě otázku vztahu mentálních vztahů naší psychologie (vědomí, myšlenky – qualia) a fyzického světa (hmotného mozku a jeho algoritmů). Někteří filosofové říkají, že vůbec otázka interakce těchto „dvou světů“ je položena již od Aristotelových úvah špatně, filosofové s opačným názorem se řadí buďto mezi tzv. monisty (Zde řadíme směry jako je fyzikalismus, a idealismus) či mezi dualisty (např. , typický postoj pro náboženství). (cs)
  • 심신 문제(心身問題, mind–body problem)는 인간의 몸과 마음이 서로 어떻게 상호작용하는지에 대한 문제이다. 심신 문제에 관해서는 고대 그리스 이후에 여러 가지 사고방식이 있었다. 원래의 그리스 사상에서는 마음(영혼)은 그림자처럼 엷은 것이라 생각했다. 그런데 북방에서 들어온 디오니소스의 생각으로는 영혼이 독립된 것이라 했다. 이 생각은 피타고라스를 거쳐 플라톤에 이르렀다. 중세에는 신체가 악의 근원이라고 생각했다. 근세에 들어와서 심신문제를 중심 문제로 생각한 사람은 데카르트이다. 그는 정신과 물체는 상호간에 독립한다는 이원론을 수립했다. 자연계는 연장(延長)과 운동으로 보아 완전히 기계적으로 설명되고 사고를 본성으로 삼는 정신과 교섭이 없다. 이 때문에 심신문제의 설명이 곤란해졌다. 스피노자는 이 곤란을 해결하기 위해 심신을 실체의 표리라 생각했는데, 이는 일종의 이면설(二面說)이라고 할 수 있을 것이다. (ko)
  • 心身問題(しんしんもんだい、英語:Mind–body problem)とは哲学の伝統的な問題の一つで、人間の心と体の関係についての考察である。この問題はプラトンの「霊―肉二元論」にその起源を求めることも可能ではあるが、デカルトの『情念論』(1649年)にて、いわゆる心身二元論を提示したことが心身問題にとって大きなモメントとなった。現在では心身問題は、認知科学・神経科学・理論物理学・コンピューターサイエンスといった科学的な知識を前提とした形で語られている。そうした科学的な立場からの議論は、哲学の一分科である心の哲学を中心に行われている。 本稿では、デカルトの時代における心身問題の議論から、心の哲学による科学的な心身問題の議論に至るまでの、大きな流れを記述する。 (ja)
  • Психофизиологическая проблема — вопрос об активном системном взаимодействии тела и психики человека. Исторически сложившийся научный спор о роли тела и психики в жизни человека, а также их взаимосвязи. Существуют различные взгляды на то, как соотносятся тело и психика, однако данный спор до сих пор не решён окончательно. (ru)
  • Дихотомі́я ро́зуму та ті́ла — погляд, що думка не є матеріальною, і тому відмінна від тіла. Дихотомія вважається початковою ідеєю дуалізму. Ця концепція стала відома завдяки філософським працям Рене Декарта. Відповідно до цієї точки зору, матеріалістичний погляд на світ є примітивним і незначним. Відсутність експериментальних доказів цієї точки зору стало проблемою дуалізму, і багато сучасних філософів схильні вважати, що розум від тіла невіддільний. Заперечення дихотомії є однією з основ таких наук як соціобіологія, еволюційна психологія, нейроінформатика. Найсерйозніша заявка на збереження дуалізму в сучасній філософії пов'язана з поняттям квалії. (uk)
  • 心物問題(英語:Mind–body problem),又譯為心身問題、身心問題,一個傳統的哲學問題,討論心靈(mind)與物質之間的關係,探討心靈如何透過身體,與外在世界進行互動,相互影響。比較狹義的討論中,集中於意識與大腦之間的關係。 這個哲學問題的歷史悠久,在亞里斯多德之前的古希臘哲學家已經開始對它進行討論,中世紀阿拉伯世界的伊本·西那也對這個問題進行討論。近代哲學中,笛卡爾重新審視了這個問題,提出了笛卡爾二元論的見解。唯心主義主張,所有物質都是基於心靈存在,因此只有心靈存在;物理主義認為,心靈是基於物質運作而產生的現象。 (zh)
  • تتعلق معضلة العقل والجسد بالجدال حول العلاقة بين الفكر والوعي في العقل البشري، والدماغ باعتباره جزءًا من الجسم المادي. وتختلف المعضلة عن السؤال حول كيفية عمل العقل والجسد كيميائيًا وفسيولوجيًا؛ لأن السؤال يفترض مُسبقًا وجود تفاعل بين العقل والجسد. ويبرز هذا السؤال عندما يتمايز العقل عن الجسد، استنادًا على فرضية أن العقل والجسد متمايزان جوهريًا في طبيعتيهما. (ar)
  • El problema ment-cos és el nom que rep en filosofia de la ment l'estudi de les relacions entre la ment i el cos, és a dir, entre la part física de l'ésser humà i la seva part no material, anomenada històricament ànima o esperit. Segons la postura que hom adopti per definir aquesta relació, es parla de monisme, dualisme o postures alternatives. El problema sorgeix en intentar explicar com una entitat material, sigui el cos o sigui el cervell, pot engendrar consciència (i autoconsciència), que és el primer pas per poder parlar de ment. (ca)
  • En filosofía del espíritu y ciencia cognitiva, el problema mente-cuerpo es el problema de explicar la relación entre la mente (alma para algunos autores) y la materia: cómo es que estados mentales o subjetivos (ej. sensaciones, creencias, decisiones, recuerdos) explican a, interactúan con, o bien supervienen de las sustancias y procesos del mundo de objetos estudiado por la ciencia.​ Se trata por lo tanto de un problema ontológico; mientras que el problema de otras mentes puede ser entendido como su homólogo epistémico. (es)
  • The mind–body problem is a philosophical debate concerning the relationship between thought and consciousness in the human mind, and the brain as part of the physical body. The debate goes beyond addressing the mere question of how mind and body function chemically and physiologically. Interactionism arises when mind and body are considered as distinct, based on the premise that the mind and the body are fundamentally different in nature. (en)
  • Masalah budi-tubuh adalah masalah dalam filsafat yang terkait dengan hubungan antara budi dan materi, dan terutama hubungan antara kesadaran dengan otak. Masalah ini diungkapkan oleh René Descartes pada abad ke-17, tetapi sudah pernah dibahas oleh filsuf-filsuf pra-Aristoteles, Ibnu Sina, dan tradisi Asia awal. Berbagai pendekatan untuk menyelesaikan masalah ini telah diajukan. Pendekatan dualisme meyakini bahwa terdapat perbedaan antara budi dengan materi, sementara menurut monisme hanya terdapat satu substansi. Masing-masing pendekatan memiliki berbagai macam varian. Dua varian utama dualisme adalah , yang menyatakan bahwa budi terbentuk oleh substansi yang berbeda dan tidak diatur oleh hukum fisika, dan dualisme properti, yang meyakini bahwa hukum fisika berlaku secara universal namun t (in)
  • Le problème corps-esprit est un questionnement philosophique concernant le type de relation que l'esprit entretient avec le corps, en particulier avec le cerveau. Bien que ce problème ait pu déjà se poser depuis les premiers développements de la philosophie, chez Platon notamment, et qu'il ait trouvé sa formulation moderne dès le XVIIe siècle, ce n'est que durant le XXe siècle qu'il est explicitement mis en avant comme une question fondamentale, voire comme la question centrale de la philosophie de l'esprit sous l'expression anglaise de mind-body problem. On parle aussi de « dichotomie corps-esprit ». (fr)
  • Dylemat psychofizyczny, inaczej problem psychofizyczny lub problem stosunku umysłu do ciała (ang. body-mind problem). Z racji na to, że prym w tych badaniach wiedzie filozofia anglosaska, we współczesnych dyskusjach używa się określenia angielskiego. Za jego sprawą stosunek duszy do ciała stał się głównym zagadnieniem siedemnastego stulecia. Problem ten przybrał następujące rozwiązania: Współcześnie badania nad problemem prowadzili m.in.: (pl)
  • Het lichaam-geestprobleem is een centraal thema in de filosofie van de geest, dat gaat over de ogenschijnlijk onverklaarbare wisselwerking tussen de onstoffelijke geest en het stoffelijke lichaam, en tegenwoordig met name de relatie tussen het bewustzijn en de hersenen. (nl)
  • O problema mente-corpo é uma questão filosófica tratada nos campos da metafísica e da filosofia da mente. O problema levantou-se devido ao facto que os fenômenos mentais parecerem qualitativa e substancialmente diferentes dos corpos de onde parecem depender. O problema foi identificado por René Descartes, no sentido conhecido pelo mundo ocidental. Mas a questão já havia sido abordada por filósofos da era anterior a Aristóteles e na filosofia do avicenismo. (pt)
  • Kropp–själ-problemet rör förklaringen av förhållandet mellan medvetandet, eller mentala processer, och kroppsliga tillstånd eller processer. Ett av filosofernas mål är att förklara hur ett påstått icke-materiellt medvetande kan påverka en materiell kropp och vice versa. (sv)
rdfs:label
  • Mind–body problem (en)
  • معضلة العقل والجسد (ar)
  • Problema ment-cos (ca)
  • Problém mysli a těla (cs)
  • Problema mente-cuerpo (es)
  • Problème corps-esprit (fr)
  • Masalah budi–tubuh (in)
  • 心身問題 (ja)
  • 심신 문제 (ko)
  • Lichaam-geestprobleem (nl)
  • Dylemat psychofizyczny (pl)
  • Problema mente-corpo (pt)
  • Психофизиологическая проблема (ru)
  • Kropp–själ-problemet (sv)
  • 心物問題 (zh)
  • Дихотомія розуму та тіла (uk)
rdfs:seeAlso
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:mainInterest of
is dbo:nonFictionSubject of
is dbo:notableIdea of
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:mainInterests of
is dbp:subject of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License