About: Marshall Plan

An Entity of Type: organisation, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

The Marshall Plan (officially the European Recovery Program, ERP) was an American initiative enacted in 1948 to provide foreign aid to Western Europe. The United States transferred over $13 billion (equivalent of about $115 billion in 2021) in economic recovery programs to Western European economies after the end of World War II. Replacing an earlier proposal for a Morgenthau Plan, it operated for four years beginning on April 3, 1948. The goals of the United States were to rebuild war-torn regions, remove trade barriers, modernize industry, improve European prosperity and prevent the spread of communism. The Marshall Plan proposed the reduction of interstate barriers and the economic integration of the European Continent while also encouraging an increase in productivity as well as the ad

Property Value
dbo:abstract
  • El Pla Marshall, nom popular de l'European Recovery Program (ERP) era un pla dels Estats Units per a la reconstrucció dels països europeus després de la Segona Guerra Mundial. La iniciativa va rebre el nom del Secretari d'estat americà George Marshall i fou dissenyat principalment pel Departament d'Estat, en especial per William L. Clayton i George F. Kennan. El pla de reconstrucció es va desenvolupar en una cimera el juliol de 1947. La Unió Soviètica i els estats de l'Europa de l'Est també hi van ser convidats, però Ióssif Stalin va veure el pla com una amenaça i no va permetre la participació de cap dels països de la seva òrbita. El pla va tenir una vigència de quatre anys fiscals a partir de l'estiu de 1947. Durant aquest període, els estats europeus que van ingressar a l'OCDE van rebre un total de 13 mil milions de dòlars de l'època. Un cop es va completar el pla, l'economia de tots els països participants, excepte la República Federal d'Alemanya, havia superat els nivells d'abans de la guerra. En les dues dècades següents, Europa occidental va assolir un creixement i una prosperitat sense precedents. El Pla Marshall també és vist com un dels elements que impulsà la unificació europea, ja que eliminà els aranzels i creà institucions per a coordinar l'economia a nivell europeu. Una conseqüència directa va ser la introducció sistemàtica de tècniques de gestió d'inspiració americana. En els darrers anys, molts historiadors han qüestionat tant les motivacions subjacents com l'eficàcia del Pla. En qualsevol cas, en general se'l valora positivament i com a molt reeixit. (ca)
  • Marshallův plán, oficiálně Plán evropské obnovy (angl. European Recovery Program), byl přijat Kongresem USA 3. dubna 1948 s cílem organizovaně zabezpečit americkou pomoc poválečné Evropě. Protože SSSR a země východního bloku nabídku odmítly, byl plán omezen na západní Evropu. Plán poprvé vyhlásil jeho iniciátor a tvůrce, ministr zahraničí USA George Catlett Marshall 5. června 1947 v projevu na Harvardově univerzitě. V letech 1948–1952 poskytly Spojené státy v rámci tohoto plánu západní Evropě pomoc ve výši přibližně 13 miliard dolarů (zhruba 190 miliard USD v cenách roku 2016). Marshallův plán přispěl k hospodářské rekonstrukci západní Evropy, pomohl obnovit průmysl i zemědělství a oživit mezinárodní obchod. USA si touto hospodářskou pomocí zabezpečily vliv a prestiž v Evropě a to jak ekonomicky, tak i vojensky. Evropa však byla rozdělena na Západ a Východ, který podléhal moci SSSR a který začal postupem let ekonomicky zaostávat. Generál Marshall byl v roce 1953 za svoji celoživotní práci oceněn Nobelovou cenou za mír. Mapa ukazuje země, které přijaly Marshallův plán (zeleně). Modré sloupce ukazují relativní míru celkové obdržené pomoci.Generál G. C. Marshall (cs)
  • مشروع مارشال هو المشروع الاقتصادي لإعادة تعمير أوروبا بعد انتهاء الحرب العالمية الثانية الذي وضعه الجنرال جورج مارشال رئيس هيئة أركان الجيش الأميركي أثناء الحرب العالمية الثانية ووزير الخارجية الأميركي منذ يناير 1947 والذي اعلنه بنفسه في 5 يونيو من ذلك عام (1947) في خطاب امام جامعة هارفارد وكانت الهيئة التي اقامتها حكومات غرب أوروبا للاشراف على إنفاق 12.9925 مليار دولار أميركي قد سميت «منظمة التعاون والاقتصادي الاوربي» وقد ساهمت هذه الأموال في إعادة اعمار وتشغيل الاقتصاد والمصانع الاوربية. فلقد ترتب على الحرب العالمية الثانية تدمير الاقتصاد الاوربي وانهياره وكساده إلى حدٍ كبير وعميق مما ادى إلى انتشار الفقر والبطالة بشكل واسع، مما خلق تربة خصبة لانتشار الشيوعية كما كان هذا واضحاً من الخطط السوفيتية انذاك، فكان لابد من الولايات المتحدة الأمريكية صاحبة اقوى اقتصاد انذاك والتي لم تتضرر كثيراً جراء الحرب ان تتصرف بسرعة وان تهتم بمحور الاقتصاد كأهم عامل مؤثر، فكان مشروع مارشال بادرة أولية لإنعاش اقتصاديات غرب أوروبا . (ar)
  • Με τον όρο σχέδιο Μάρσαλ εννοείται η οικονομική ενίσχυση κρατών της ευρωπαϊκής ηπείρου, αποκύημα της εξωτερικής πολιτικής των Η.Π.Α. μετά τη λήξη του Δευτέρου Παγκοσμίου Πολέμου και της αντίληψης ότι η επικράτηση του κομμουνισμού θα αποτελούσε κίνδυνο για τα συμφέροντα και των Ηνωμένων Πολιτειών. Πήρε το όνομά του από τον υπουργό εξωτερικών των ΗΠΑ Τζορτζ Μάρσαλ. «[…] το κύριο χαρακτηριστικό της αμερικανικής πολιτικής απέναντι στην Σοβιετική Ένωση θα πρέπει να είναι μία υπομονετική αλλά σταθερή και άγρυπνη ανάσχεση (containment) των επεκτατικών τάσεων της […]». - Τζορτζ Κίναν, Αμερικανός διπλωμάτης Με τα λόγια αυτά δόθηκε το στίγμα της αμερικανικής πολιτικής που ακολουθήθηκε τα επόμενα χρόνια. Στις 12 Μαρτίου του 1947 ο πρόεδρος των ΗΠΑ Χάρι Τρούμαν, αγορεύοντας στο Κογκρέσο, δεσμεύθηκε ότι η χώρα του θα παρείχε γενναία οικονομική ενίσχυση στα κράτη που θα επιθυμούσαν και θα «[…] αντιστέκονταν σε απόπειρες καθυπόταξης από οπλισμένες μειοψηφίες ή από ξένες πιέσεις […]». Οι θέσεις, αυτές, της αμερικανικής εξουσίας εκδηλώθηκαν στην Ευρώπη διαμέσου του Σχεδίου Μάρσαλ. Επρόκειτο για οικονομική βοήθεια που χορηγήθηκε σε χώρες της Ευρώπης. Αποσκοπούσε αφενός στην τόνωση των οικονομιών τους, (που με σημαντικά δάνεια χρηματοδότησαν έτσι τις κατεστραμμένες από τον πόλεμο αγορές τους) και αφετέρου, εξυπηρετούσε άμεσα την αμερικανική εξωτερική πολιτική, που επιθυμούσε να αποφευχθεί ο κίνδυνος να περιέλθουν οι χώρες αυτές, εξαιτίας ανέχειας, στη σφαίρα επιρροής της Σοβιετικής Ένωσης. Η χορηγία της βοήθειας αυτής δεν έγινε με διμερείς διαδικασίες, αλλά με όρους που τέθηκαν από την Ουάσιγκτον. Αυτοί περιλάμβαναν την καταστολή των κομμουνιστικών απειλών και την έμμεση περιστολή της ανεξαρτησίας των δικαιούχων κρατών, μιας και με όπλο το μπλοκάρισμα των πιστώσεων η αμερικανική ηγεσία μπορούσε να πιέσει τις κυβερνήσεις σε περίπτωση που αρνούνταν να ανταποκριθούν στις επιθυμίες της. Τον Ιούλιο του 1947 ιδρύθηκε η «Επιτροπή για την Ευρωπαϊκή Οικονομική Συνεργασία» (OEEC), που αποσκοπούσε στη διαχείριση του Σχεδίου Μάρσαλ, ενώ το 1949 ακολούθησε η ίδρυση από τους Σοβιετικούς του «Συμβουλίου Αμοιβαίας Οικονομικής Βοήθειας (COMECON). Πρώτοι παραλήπτες της βοήθειας που παρείχε το σχέδιο Μάρσαλ, ήταν οι χώρες που κατά τη γνώμη της αμερικανικής ηγεσίας κινδύνευαν άμεσα από την εξάπλωση του κομμουνισμού, δηλαδή της Ελλάδας και της Τουρκίας. Ήδη την ίδια περίοδο, δηλαδή αμέσως μετά το τέλος του πολέμου, στην Ελλάδα, κομμουνιστές αντάρτες είχαν έρθει σε ένοπλη αντιπαράθεση ενάντια στη φιλομοναρχική κυβέρνηση η οποία υποστηριζόταν από τους Βρετανούς που διατηρούσαν σημαντικές στρατιωτικές δυνάμεις στην χώρα. Στις 21 Φεβρουαρίου του 1947, όμως, η βρετανική κυβέρνηση ανακοίνωσε ότι θα διέκοπτε κάθε βοήθεια στην Ελλάδα, αδυνατώντας να επωμιστεί το βάρος. Η αμερικανική κυβέρνηση αντέδρασε άμεσα, θεωρώντας ότι αν η Ελλάδα έπεφτε στα χέρια των κομμουνιστών, τότε όλη η Μέση Ανατολή και ένα μέρος της Βόρειας Αφρικής θα υπάγονταν στον έλεγχο της Μόσχας. Οι Αμερικανοί αντικατέστησαν τους Βρετανούς και η παρέμβασή τους αυτή κατέληξε στην επικράτηση της μοναρχικής κυβέρνησης τον Αύγουστο του 1949. Με τον ελληνικό εμφύλιο πόλεμο έχουμε την απαρχή ενός αμερικανικού παρεμβατισμού που με πρόσχημα τον κομμουνιστικό κίνδυνο «πρόσφερε» την πλήρη συμπαράσταση, οικονομική και στρατιωτική, σε οποιαδήποτε χώρα κινδύνευε να συμπεριληφθεί στη σφαίρα επιρροής της Σοβιετικής Ένωσης. Ο παρεμβατισμός αυτός καθόρισε την αμερικανική εξωτερική πολιτική για τα επόμενα είκοσι χρόνια, ενώ παράλληλα αποτέλεσε και τον ακρογωνιαίο λίθο του Βορειοατλαντικού Συμφώνου (North Atlantic Treaty Organization ή NATO), που ιδρύθηκε στις 4 Απριλίου του 1949. Ο όρος "Σχέδιο Μάρσαλ" εδραιώθηκε ως μεταφορική έννοια, οποιουδήποτε μεγάλης κλίμακας κρατικού προγράμματος, που έχει ως στόχο να λύσει ένα κοινωνικό πρόβλημα. Χρησιμοποιείται κυρίως από τους Αμερικανούς φιλελεύθερους όταν ζητούν ομοσπονδιακή οικονομική κάλυψη για να διορθωθεί κάποια "αποτυχία" στον ιδιωτικό τομέα. (el)
  • La Plano Marshall (Marŝal) estis parto de la "Doktrino de Truman", anoncita en marto 1947 de prezidento de Usono Harry S. Truman. La plano estis projekto de ekonomia restaŭrigo de landoj kiuj partoprenis en la dua mondmilito, kaj estis anoncita je la 5-a de junio 1947, en Harvard. La plano estis kreita de Generalo George Catlett Marshall, ŝtata sekretario (ministro de eksterlandaj aferoj) de Truman. Meze de 1947, la eŭropaj landoj alvenis al sojlo de krizo, ili ne havis monon por importo (ili ja apenaŭ povis eksporti). Unu vojo estis la malkreskigo de la konsumado. Tion provis Francio, Italio, sed la komunistoj eluzis la situon kaj organizis grandajn protestojn. Pro la protestoj kaj fortiĝo de la komunistoj, Usono tuj ŝanĝas la politikon kaj ekz. Francio ricevas ene de unu semajno 247 milionon da dolara monhelpo. Ankaŭ la aliaj landoj ricevas monhelpon por stabiligi la politikan situon. Truman prezentis antaŭ la usona kongreso - la 177-an de decembro 1947 - planon pri 17-miliarda monhelpo. Oni proponis 3/4 donaci, 1/4 krediti de la proponita sumo. La kongreso akceptis la planon la 3-an de aprilo 1948. Laŭ la plano, Usono decidis ne plu kunlabori kun Sovetunio kaj investis forte en Okcidentan Eŭropon por haltigi la kreskadon de la komunismo kaj garantii sian propran hegemonion en tiu regiono. Vaŝingtono ofertis materialojn, produktojn kaj kapitalon per kredito kaj donacoj. Redone, eŭropaj landoj evitis meti ian malfacilaĵon al agado de usonaj firmaoj. La distribuo de fondusoj estis farata de , fondita en Parizo en 1948. De 1948 ĝis 1952 la Plano Marshall donis 14 miliardojn da dolaroj al eŭropa rekonstruo. Dum la okcidentaj eŭropaj landoj aliĝis al la Plano entuziasme, Sovetunio ne nur malakceptis ĝin, sed malpermesis al siaj satelitaj landoj (Pollando, Hungario, Ĉeĥoslovakio, Jugoslavio, Rumanio kaj Bulgario) akcepti ĝin. Tiel Plano Marshall pligrandigis la disigon de l' mondo laŭ du influaj rondoj. La Plano Marshall donis al sia kreanto, kiu naskiĝis en la 31-a de decembro 1880, la Nobelpremion pri paco en 1953. Marshall mortis en la 16-a de oktobro 1959. (eo)
  • El Plan Marshall —oficialmente llamado European Recovery Program (ERP)— fue una iniciativa de Estados Unidos para ayudar a Europa Occidental, tomó como nombre el del Secretario de Estado que lo diseñó, George Marshall, y consistió en proporcionar ayudas económicas por valor de unos 12 000 millones de dólares de la época​ para la reconstrucción de aquellos países de Europa devastados tras la Segunda Guerra Mundial. El plan estuvo en funcionamiento durante cuatro años desde 1948. Los objetivos de Estados Unidos eran reconstruir aquellas zonas destruidas por la guerra, eliminar barreras al comercio, modernizar la industria europea y hacer próspero de nuevo al continente; todos estos objetivos estaban destinados a evitar la propagación del comunismo, que tenía una gran y creciente influencia en la Europa de posguerra.​ El Plan Marshall requirió de una disminución de las barreras interestatales, una menor regulación de los negocios y alentó un aumento de la productividad, la afiliación sindical y nuevos modelos de negocio «modernos».​ Las ayudas del plan se dividieron entre los países receptores sobre una base más o menos per cápita. Se dieron cantidades mayores a las grandes potencias industriales, ya que la opinión dominante era que su reactivación sería esencial para la prosperidad general de Europa. Aquellas naciones aliadas recibieron algo más de ayuda per cápita que los antiguos miembros del Eje o que se habían mantenido neutrales. El mayor receptor de dinero del Plan Marshall fue el Reino Unido, que recibió el 26 % del total, seguido de Francia con el 18 % y la nueva Alemania Occidental con el 13 %. En total 18 países europeos se beneficiaron del plan.​ A pesar de que se le había prometido durante la guerra y se le ofreció, la Unión Soviética se negó a participar en el programa por temor a la pérdida de independencia económica; con su negativa también bloqueó la posible participación de países de Europa del Este, como Alemania Oriental o Polonia. Al plan pronto se le criticó la poca importancia dada a la recuperación de ciertos sectores estratégicos europeos para favorecer la entrada de empresas estadounidenses y el temor a que los países europeos se convirtieran en estados clientelares y dependientes de EE. UU. Los Estados Unidos desarrollaron programas similares en Asia, pero bajo otras denominaciones. Sin embargo, su papel en la rápida recuperación ha sido debatido. La mayoría rechaza la idea de que el Plan Marshall, en solitario, reviviviera milagrosamente a Europa, ya que la evidencia muestra que ya se estaba llevando a cabo una recuperación general. Las subvenciones del Plan Marshall se proporcionaron a una tasa que no era mucho más alta en términos de flujo que la ayuda anterior de UNRRA y representaban menos del 3 % del ingreso nacional combinado de los países receptores entre 1948 y 1951,​ lo que significaría un aumento en el crecimiento del PIB de solo 0,3 %.​​ Además, no existe una correlación entre la cantidad de ayuda recibida y la velocidad de recuperación: tanto Francia como el Reino Unido recibieron más ayuda, pero Alemania Occidental se recuperó significativamente más rápido.​ La iniciativa lleva el nombre del entonces secretario de estado George Marshall, que también había sido uno de los más célebres generales estadounidenses durante la guerra. El plan tuvo el apoyo en Estados Unidos de los dos grandes partidos, los republicanos controlaban el Congreso, mientras los demócratas controlaban la Casa Blanca con Harry Truman como presidente. El plan fue en gran medida creado por funcionarios del Departamento de Estado, especialmente por William L. Clayton y George F. Kennan, con la ayuda de la Institución Brookings, conforme a lo solicitado por el senador Arthur Vandenberg, presidente del .​ Marshall habló de la necesidad urgente de ayudar a la recuperación europea en su discurso en la Universidad de Harvard de julio de 1946.​​ Desde entonces, se han utilizado términos como «nuevo o equivalente Plan Marshall» para describir programas o propuestas de rescate económico a gran escala.​ (es)
  • Der Marshallplan, offiziell European Recovery Program (ERP), war ein historisch bedeutendes Wirtschaftsförderungsprogramm der USA für den Wiederaufbau der Staaten Europas nach dem Zweiten Weltkrieg. Im Zeitraum von 1948 bis 1952 wurden Hilfen im Wert von ca. 13,12 Milliarden US-Dollar (entspricht 2020 rund 141,67 Milliarden Dollar) an viele, insbesondere westeuropäische Staaten geleistet. Unter den am Programm teilnehmenden Staaten befanden sich neben den im Zweiten Weltkrieg mit den USA verbündeten Staaten wie Großbritannien, Frankreich und den Beneluxländern auch die Kriegsgegner Bundesrepublik Deutschland und Österreich. Den mittel- und osteuropäischen Staaten und der Sowjetunion wurden die Hilfen ebenfalls angeboten. Allerdings zog sich die Sowjetunion bald aus den Verhandlungen zurück und verbot auch den unter ihrem Einfluss stehenden europäischen Staaten die Teilnahme. Die Hilfsleistungen bestanden zu einem großen Teil aus Krediten sowie Lieferung von Rohstoffen, Lebensmitteln und Industriegütern. Das Programm verstand sich als Hilfe zur Selbsthilfe und war an Bedingungen geknüpft, wie dem Abbau von Handelshemmnissen, der Stabilisierung der eigenen Währung oder der zwischenstaatlichen Kooperation. Die Initiative ging vom damaligen US-Außenminister George C. Marshall (Amtszeit 1947 bis 1949) aus, nach dem das Programm benannt und der deshalb auch 1953 mit dem Friedensnobelpreis ausgezeichnet wurde. Da in den westeuropäischen Ländern spätestens ab 1950 der Nachkriegsboom einsetzte, galt und gilt der Marshallplan in der Bevölkerung als sehr erfolgreich, insbesondere in der Bundesrepublik Deutschland. Wie groß sein tatsächlicher Anteil am Wirtschaftsaufschwung war, ist aber umstritten. Ohne Zweifel beschleunigte der Marshallplan die wirtschaftliche Erholung in Europa. Zudem war er ein entscheidender Impuls für die europäische Integration und den Abbau von Handelshemmnissen zwischen den westeuropäischen Staaten. Im Rahmen des Marshallplans wurde die Organisation für wirtschaftliche Zusammenarbeit (OECD bzw. erst OEEC) gegründet. In Deutschland verwaltet die Kreditanstalt für Wiederaufbau (KfW) noch heute das ursprünglich aus dem Marshallplan entstandene Sondervermögen. (de)
  • Marshall Plana (ofizialki Europa Suspertzeko Programa) Bigarren Mundu Gerraren ondoren AEBek Europako herrialde aliatuen gainean (baita Alemanian eta Italian ere, etsaiak izan baziren ere) garatutako egitasmoa izan zen. Haren helburua herrialde horien egoera ekonomikoa suspertzea eta haietatik komunismoa uxatzea zen. Izena George Catlett Marshall AEBetako Estatu Idazkariaren omenez du izena. eta George F. Kennan Estatu Saileko ofizialak nabarmendu ziren plana sortzerakoan. Sobiet Batasunari eta haren aliatuei ere laguntza bera eskaini zitzaien, baldin eta aldaketa politiko zein ekonomikoak egiten baziren nahiz eta kanpoko hainbat kontrol onartzen bazuten. Sobiet Batasunak, halere, muzin egin zion proposamenari. Vyacheslav Molotovek dolarren inperialismotzat jo zuen. Plana 1947ko uztailean jarri zen martxan. Lau urtean, 13.000 miloi dolar eman ziren laguntza ekonomiko eta teknikorako, sartu ziren herrialdeak susper zitezen. Plana amaitu orduko, parte hartu zuten herrialde guztiak, Alemania izan ezik, gerra aurreko ekonomia mailetara iritsiak ziren. Hurrengo bi hamarkadetan, Mendebaldeko Europako eskualde andanak inoiz izandako hazkunde ekonomikoa garatu zuten. Halaber, Marshall Plana Europako batasunerako bidean lehenengoetako mugarritzat hartu da, muga zeharkatzeko zenbait zerga ezabatu baitzituzten eta kontinentean ekonomia kontrolpean edukitzeko hainbat erakunde sortu baitziren. Azken urteotan, historialariek planaren azken asmoak eta eraginkortasuna zalantzan jarri dituzte. Nazio Batuen Erakundeak —miloika errefuxiatuei lagundu zien—, gerra ondoko suspertzean paper garrantzitsua jokatu zuela ere onartzen da. (eu)
  • Le plan Marshall (après son élaboration, il est officiellement appelé « Programme de rétablissement européen », en anglais : European Recovery Program, ou ERP), ou Foreign Assistance Act of 1948, est un programme américain de prêts accordés aux différents États d'Europe pour aider à la reconstruction des villes et des installations bombardées lors de la Seconde Guerre mondiale. Ces prêts sont assortis de la condition d'importer pour un montant équivalent d'équipements et de produits américains. En quatre ans, les États-Unis prêtent à l'Europe 16,5 milliards de dollars (l'équivalent de 173 milliards de dollars en 2020), soit plus de 10 % du PIB des pays concernés. Le gouvernement de Truman le préfère au plan Morgenthau qui prévoit alors de faire payer les réparations par l'Allemagne. En effet, plusieurs experts[Qui ?] considèrent qu'après la Première Guerre mondiale, la question des réparations allemandes contribue à la création d'un sentiment d'injustice et avait facilité la prise du pouvoir par les nazis. L'initiative est baptisée, par les journalistes, du nom du secrétaire d'État des États-Unis, le général George Marshall, qui, lors d'un discours à l'université Harvard (5 juin 1947), expose la volonté du gouvernement fédéral des États-Unis de contribuer au rétablissement de l'Europe. Ainsi dans ce discours, Marshall affirme : « Il est logique que les États-Unis fassent tout pour aider à rétablir la santé économique du monde, sans laquelle il ne peut y avoir aucune stabilité politique et aucune paix assurée. » Les modalités du plan sont discutées lors de la conférence de Paris, lequel est finalement signé par 16 pays le 20 septembre 1947. (fr)
  • The Marshall Plan (officially the European Recovery Program, ERP) was an American initiative enacted in 1948 to provide foreign aid to Western Europe. The United States transferred over $13 billion (equivalent of about $115 billion in 2021) in economic recovery programs to Western European economies after the end of World War II. Replacing an earlier proposal for a Morgenthau Plan, it operated for four years beginning on April 3, 1948. The goals of the United States were to rebuild war-torn regions, remove trade barriers, modernize industry, improve European prosperity and prevent the spread of communism. The Marshall Plan proposed the reduction of interstate barriers and the economic integration of the European Continent while also encouraging an increase in productivity as well as the adoption of modern business procedures. The Marshall Plan aid was divided among the participant states roughly on a per capita basis. A larger amount was given to the major industrial powers, as the prevailing opinion was that their resuscitation was essential for the general European revival. Somewhat more aid per capita was also directed toward the Allied nations, with less for those that had been part of the Axis or remained neutral. The largest recipient of Marshall Plan money was the United Kingdom (receiving about 26% of the total). The next highest contributions went to France (18%) and West Germany (11%). Some eighteen European countries received Plan benefits. Although offered participation, the Soviet Union refused Plan benefits and also blocked benefits to Eastern Bloc countries, such as Romania and Poland. The United States provided similar aid programs in Asia but they were not part of the Marshall Plan. Its role in rapid recovery has been debated. The Marshall Plan's accounting reflects that aid accounted for about 3% of the combined national income of the recipient countries between 1948 and 1951, which means an increase in GDP growth of less than half a percent. Graham T. Allison states that "the Marshall Plan has become a favorite analogy for policy-makers. Yet few know much about it." Some new studies highlight not only the role of economic cooperation but approach the Marshall Plan as a case concerning strategic thinking to face some typical challenges in policy, as problem definition, risk analysis, decision support to policy formulation, and program implementation. In 1947, two years after the end of the war, industrialist Lewis H. Brown wrote, at the request of General Lucius D. Clay, A Report on Germany, which served as a detailed recommendation for the reconstruction of post-war Germany, and served as a basis for the Marshall Plan. The initiative was named after United States Secretary of State George C. Marshall. The plan had bipartisan support in Washington, where the Republicans controlled Congress and the Democrats controlled the White House with Harry S. Truman as president. The Plan was largely the creation of State Department officials, especially William L. Clayton and George F. Kennan, with help from the Brookings Institution, as requested by Senator Arthur Vandenberg, chairman of the United States Senate Committee on Foreign Relations. Marshall spoke of an urgent need to help the European recovery in his address at Harvard University in June 1947. The purpose of the Marshall Plan was to aid in the economic recovery of nations after World War II and secure US geopolitical influence over Western Europe. To combat the effects of the Marshall Plan, the USSR developed its own economic recovery program, known as the Molotov Plan. The phrase "equivalent of the Marshall Plan" is often used to describe a proposed large-scale economic rescue program. In 1951 the Marshall Plan was largely replaced by the Mutual Security Act. (en)
  • Rencana Marshall atau Marshall Plan adalah program ekonomi skala besar pada tahun 1947 - 1951 oleh Amerika Serikat yang bertujuan membangun kembali kekuatan ekonomi negara - negara di Eropa setelah Perang Dunia II usai. Inisiatif penamaan diambil dari sekretaris negara George Marshall. Pembagian bantuan Rencana Marshall ini tidak hanya untuk negara - negara Eropa namun juga negara Asia yang terkena imbas dari Perang Dunia II. (in)
  • Il Piano Marshall, ufficialmente chiamato piano per la ripresa europea (in lingua originale "European Recovery Program"), fu uno dei piani politico-economici statunitensi per la ricostruzione dell'Europa dopo la seconda guerra mondiale. Annunciato in un discorso del segretario di Stato statunitense George Marshall il 5 giugno 1947 all'Università di Harvard, questo piano consisteva in uno stanziamento di oltre 12,7 miliardi di dollari. (it)
  • 마셜 플랜(영어: Marshall Plan) 또는 공식적으로 유럽 부흥 계획(영어: European Recovery Program, ERP)은 제2차 세계 대전 이후 유럽의 황폐화된 동맹국을 위해 미국이 계획한 재건, 원조 계획이다. 미국의 국무장관 조지 마셜이 제창했기 때문에 마셜 플랜 또는 마셜 계획이라고도 불리며, 황폐해진 유럽을 재건축하고 미국 경제를 복구시키며 공산주의의 확산을 막는 것이 목적이었다. (ko)
  • マーシャル・プラン(英語:Marshall Plan)は、第二次世界大戦で被災したヨーロッパ諸国のために、アメリカ合衆国が推進した復興援助計画。通常は提唱者の国務長官ジョージ・マーシャルの名を冠してこのように呼ぶが、正式名称は欧州復興計画(おうしゅうふっこうけいかく、European Recovery Program、ERP)という。 (ja)
  • Plan Marshalla (oficjalna nazwa ang. European Recovery Program, pol. Program Odbudowy Europy) – plan Stanów Zjednoczonych mający służyć odbudowie gospodarki krajów Europy Zachodniej po II wojnie światowej, obejmujący pomoc w postaci surowców mineralnych, produktów żywnościowych, kredytów i dóbr inwestycyjnych. Nazwa tej inicjatywy pochodzi od nazwiska sekretarza stanu Stanów Zjednoczonych gen. George’a Marshalla, który przemawiając 5 czerwca 1947 na Uniwersytecie Harvarda, przedstawił deklarację pomocy gospodarczej dla krajów Europy, określając jej charakter i warunki otrzymania. Plan odbudowy został opracowany na spotkaniu państw europejskich latem 1947. Oferował taką samą pomoc ZSRR i jego satelitom, ale został odrzucony przez Stalina, a na jego polecenie także przez rządy Polski i Czechosłowacji, które zostały zaproszone do udziału w planie i wyraziły wstępną akceptację przystąpienia do niego. Plan został uchwalony przez Kongres Stanów Zjednoczonych 3 kwietnia 1948 i wszedł w życie tego samego dnia po podpisaniu przez prezydenta Harry’ego Trumana. Program pomocy był realizowany przez 4 lata, od kwietnia 1948 do czerwca 1952. W tym czasie przekazano około 13 mld dolarów (ok. 122 mld – 128 mld dolarów w 2022) w postaci pomocy technicznej i ekonomicznej, aby wesprzeć odbudowę gospodarek krajów europejskich, które dołączyły do Organizacji Europejskiej Współpracy Gospodarczej (OEEC). Bezpośredni wpływ planu na tempo wzrostu gospodarczego gospodarek Europy Zachodniej, m.in. poprzez odbudowę zasobów kapitałowych czy projekty inwestycyjne, oceniany jest jako niewielki, natomiast podkreśla się efekty pośrednie poprzez wzrost wydajności pracy czy odbudowanie zaufania inwestorów dzięki ustabilizowaniu finansów publicznych i zwrotowi ku gospodarce rynkowej. Przez kolejne dwie dekady wiele regionów Europy Zachodniej doświadczało niespotykanego wcześniej wzrostu i dobrej koniunktury. Plan Marshalla był jednym z pierwszych impulsów do integracji europejskiej. (pl)
  • Het Marshallplan was een omvangrijk materieel hulpplan, dat op initiatief van de toenmalige Amerikaanse minister van Buitenlandse Zaken George C. Marshall drie jaar na de Tweede Wereldoorlog in werking trad. Dit European Recovery Program (ERP) was gericht op de economische wederopbouw van de door de oorlog getroffen landen in Europa. Een belangrijke drijfveer van deze hulp was het vormen van een sterke buffer tegen de expansie van het communisme vanuit de Sovjet-Unie van Stalin. De betrekkingen tussen de Verenigde Staten en de Sovjet-Unie waren namelijk in sneltempo verslechterd en hadden geleid tot de "Trumandoctrine". (nl)
  • O Plano Marshall (conhecido oficialmente como Programa de Recuperação Europeia) foi o principal plano dos Estados Unidos para a reconstrução dos países aliados da Europa nos anos seguintes à Segunda Guerra Mundial. A iniciativa recebeu o nome do Secretário de Estado dos Estados Unidos, George Marshall. Os estadunidenses deram ajuda econômica em valores que variam, a depender das fontes utilizadas, entre 12,6 a 14 bilhões de dólares na época, o equivalente a cerca de cem bilhões de dólares em 2018 ajustado pela inflação. As estimativas de 12,6 bilhões de dólares têm como referência os valores inscritos no orçamento dos Estados Unidos. Este montante, deflacionado para 2020, corresponderia a cerca de 132 bilhões de dólares. Análises mais recentes apontam que esse cálculo subestima o real peso desses recursos empregados pelo Plano. Essa injeção de recursos, tanto considerando o tamanho da economia e do orçamento dos Estados Unidos à época quanto, principalmente, sua importância para uma economia europeia quase completamente destruída pela guerra, teve um peso de fato muito maior. Para evitar subestimar esse peso apenas com a estimativa de gastos deflacionados, um estudo apresentado pelo Instituto de Pesquisa Econômica Aplicada (Ipea) considerou a proporção do orçamento gasto com o Plano Marshall pelo Governo dos Estados Unidos, entre 1948 a 1951, e o quanto isso representaria em proporção equivalente do orçamento de 2020. Para um orçamento total dos Estados Unidos estimado, em 2020, em US$ 4,59 trilhões, um novo Plano Marshall desembolsaria, ao longo dos quatro anos em que esteve vigente, algo em torno de US$ 1,35 trilhão, em valores de 2020, para se equiparar àqueles gastos. Os recursos foram entregues para ajudar na recuperação dos países europeus que se juntaram à Organização Europeia para a Cooperação e Desenvolvimento Econômico. Substituindo o anterior Plano Morgenthau, operou por quatro anos a partir de 2 de abril de 1948. Os objetivos dos Estados Unidos eram reconstruir regiões devastadas pela guerra, remover barreiras comerciais e modernizar a indústria, melhorar a prosperidade europeia e impedir a disseminação do comunismo. O Plano Marshall exigiu uma redução das barreiras interestaduais, uma queda de muitos regulamentos e encorajou um aumento da produtividade, bem como o sindicalismo e os novos modelos de negócios "modernos". A ajuda do Plano foi dividida entre os países beneficiários em uma base per capita. Maiores quantidades foram dadas às grandes potências industriais, já que a principal ideia era de que seu renascimento seria essencial para a prosperidade geral da Europa. Essas nações aliadas receberam um pouco mais de ajuda per capita do que os ex-membros do Eixo ou os países que permaneceram neutros. O maior beneficiário do dinheiro do Plano Marshall foi o Reino Unido (que recebeu cerca de 26% do total), seguido da França (18%) e da Alemanha Ocidental (11%). Cerca de dezoito países europeus receberam benefícios do Plano. Apesar de ter sido prometida, durante a guerra, que receberia ajuda financeira, a União Soviética recusou-se a participar do programa por medo de perder sua independência econômica; além disso, também bloqueou a possível participação de países da Europa Oriental, como a Alemanha Oriental, Checoslováquia, Hungria e Polônia. Os Estados Unidos forneceram programas de ajuda similares na Ásia, mas não faziam parte do Plano Marshall. Destaca-se, no entanto, que o papel dos Estados Unidos na rápida recuperação tem sido debatido. Muitos rejeitam a ideia do país milagrosamente reviver a Europa, já que as evidências mostram que alguma recuperação já estava em andamento. As subvenções do Plano Marshall foram concedidas a uma taxa que não era muito maior em termos de fluxo do que a ajuda anterior da UNRRA e representavam menos de três por cento da renda nacional combinada dos países receptores entre 1948 e 1951, o que significaria um aumento no crescimento do PIB de apenas 0,3%. Eichengreen e Uzan (1992), porém, usaram modelos econométricos para calcular os impactos positivos do Plano na reconstrução europeia que atestam seus efeitos positivos. Em estudo do Ipea, Lassance aponta que o ERP funcionou como uma espécie de “motor de arranque” para a retomada do crescimento europeu. Os aportes foram importantes na medida em que os Estados nacionais europeus, no pós Segunda Guerra, estavam descapitalizados, e havia "um clima de paralisia e desconfiança que amedrontava os agentes econômicos quanto ao futuro da Europa". O pesquisador também ressalta que os efeitos de retomada exuberante alcançados pela Europa foram sobretudo obra dos próprios governos europeus, pelo menos dos que aplicaram esses recursos em infraestrutura, educação e saúde, além de terem desenvolvido uma economia política do bem-estar, por meio da tributação progressiva. Foi essa combinação, e não o Plano Marshall, isoladamente, que garantiu taxas de crescimento elevadas em vários países, mas não todos. Segundo este estudo, o Plano Marshall não colecionou apenas êxitos, mas também fracassos, como foi o caso de Portugal, Grécia e Turquia, que receberam recursos, mas "que não se industrializaram nem se democratizaram ou construíram Estados de bem-estar social mínimos, nas décadas de 1950 e 1960". (pt)
  • Marshallplanen var ett amerikanskt initiativ för att ekonomiskt bidra till återuppbyggnaden av Europa efter andra världskriget. Planen uppkallades efter USA:s dåvarande utrikesminister George C. Marshall. (sv)
  • План Мáршалла (англ. Marshall Plan, официальное название англ. European Recovery Program, «Программа восстановления Европы») — программа помощи Европе после Второй мировой войны. Выдвинут в 1947 году американским государственным секретарём Джорджем К. Маршаллом и вступил в действие в апреле 1948 года. В осуществлении плана участвовали 17 европейских стран, включая Западную Германию. План Маршалла содействовал установлению послевоенного мира в Западной Европе. Заявленной США целью реализации плана было восстановление разрушенной войной экономики Европы, устранение торговых барьеров, модернизация промышленности европейских стран, вытеснение коммунистов из властных структур и развитие Европы в целом. План Маршалла предполагал также и помощь в послевоенном восстановлении экономики СССР, но руководство Советского Союза отказалось от любых форм помощи в рамках Плана. (ru)
  • Пла́н Ма́ршалла (англ. European Recovery Program, Marshall Plan) — програма економічної допомоги європейським державам після Другої світової війни. Висунуто 1947 року держсекретарем США Джорджем К. Маршаллом (почала діяти в квітні 1948).План реконструкції був розроблений на зустрічі європейських країн влітку 1947 р. Він запропонував таку ж допомогу СРСР та його супутникам, але її було відхилено Сталіним та, за його вказівкою, урядами Польщі та Чехословаччини, які були запрошені брати участь у плані та спершу висловили побажання приєднатися до нього. План був прийнятий Конгресом США 3 квітня 1948 року і набув чинності того ж дня після його підписання президентом Гаррі Труманом. Програма допомоги реалізовувалася протягом 4-ох років, з квітня 1948 р. по червень 1952 р. У той час вони передали близько 13 мільярдів доларів (бл. 123 млрд доларів після інфляції) у вигляді технічної і економічної допомоги для підтримки відновлення економіки європейських країн, які приєдналися до Організації європейського економічного співробітництва (ОЄЕС). Прямий вплив плану на темпи економічного зростання країн Західної Європи, в тому числі шляхом відновлення капітальних ресурсів чи інвестиційних проєктів він оцінюється як невеликий, тоді як непрямі наслідки підкреслюються підвищенням продуктивності праці або відновленням довіри інвесторів шляхом стабілізації державних фінансів та переходу до ринкової економіки. Протягом наступних двох десятиліть багато регіонів Західної Європи відчували небувале зростання та процвітання. План Маршалла був один із перших поштовхів до європейської інтеграції. (uk)
  • 馬歇爾計劃(英語:The Marshall Plan),官方名稱為歐洲復興計劃(英語:European Recovery Program),是二戰後美国對战争破壞後的西欧各國進行經濟援助、協助重建的計劃,對歐洲國家的發展和世界政治格局产生了深遠的影響。另外除了歐洲,經濟援助也在韓戰後也在亞洲第一島鏈與其他第三世界國家實施,受援範圍大部分是今日美國的盟邦。 二戰歐洲戰場勝利後,美國憑藉其在二戰後的雄厚實力,为幫助其欧洲盟國恢復因世界大戰而瀕臨崩潰的經濟體系,並同時抗衡苏联和共产主义勢力在歐洲的進一步滲透和擴張而提出此計劃。該計劃因時任美国国务卿喬治·馬歇爾而得名,但事實上真正提出和策劃該計劃的是美国国务院的眾多官員,特別是威廉·克莱顿和乔治·凯南。 重建計劃於1947年7月在一個由歐洲各個國家普遍參加的會議上首次提出。馬歇爾計劃最初曾考慮給予蘇聯及其在东欧的卫星国以相同的援助,條件是蘇聯必須進行政治改革,並允許西方勢力進入蘇聯的勢力範圍。但事實上,美國擔心蘇聯利用該計劃恢復和發展自身實力,因此美國提出了一些蘇聯较难接受的條款,而蘇聯和東歐理所當然地拒绝了该援助计划,最終使蘇聯和東歐各國被排除在援助範圍之外。該計劃於1947年7月間正式啟動,並整整持續了4個财政年度之久。在這段時期內,西歐各國通过參加經濟合作發展組織總共接受了美國包括金融、技術、設備等各種形式的援助合計130億美元。若考慮通货膨胀因素,那麼這筆援助相當於2006年的1300億美元。 當該計劃臨近結束時,西歐國家中除了德国以外的絕大多數參與國的國民經濟都已經恢復到了戰前水平。在接下來的20余年時間裡,整個西歐重新整頓,經歷了前所未有的高速發展時期,社會經濟呈現出一派繁榮景象,可以說這與馬歇爾計劃有部分的關係。同時馬歇爾計劃長期以來也被認為是促成歐洲一體化的重要因素之一。因為該計劃消除,或者說減弱了歷史上長期存在於西歐各國之間的关税及貿易壁壘,同時使西歐各國的經濟聯繫日趨緊密並最終走向一體化。該計劃同時也使西歐各國在經濟管理上系統地學習和適應了美國的經驗。 近年來历史學家與經濟學家又開始注意對於馬歇爾計劃的深層動機及影響的研究。現在一些歷史學家和經濟學家認為,馬歇爾計劃之所以能取得一定的成效,其實應歸功於歐洲新興的社會市場經濟,以及這一種被政府監管的自由市場對經濟增長的穩定作用。而當下也有某種意見認為,美國施行該計劃的本意是為了通过援助使歐洲經濟恢復,並使之成為抗衡蘇聯的重要力量和工具,同時也可使美國更方便地控制和佔領歐洲市場,並通过北約來支配歐洲。但事實上歐洲經濟後來的發展趨勢並未使其成為美國的附庸,反而歐洲通过一體化等途徑成為了世界經濟舞台上可以和美國抗衡的一支重要力量。儘管這不是美國第一次拿本國纳税人金錢援助他國,但是美國國內仍存有大量同時來源於保守派和左派的質疑和批評的聲音。 (zh)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 19766 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 126796 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1124092874 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:citePublicLaw
  • 80 (xsd:integer)
dbp:conferencedate
  • 1948-04-01 (xsd:date)
dbp:date
  • 2019-03-29 (xsd:date)
  • 2020-02-03 (xsd:date)
dbp:effectiveDate
  • 1948-04-03 (xsd:date)
dbp:enactedBy
  • 80 (xsd:integer)
dbp:introducedin
  • Senate (en)
dbp:longtitle
  • An Act To promote world peace and the general welfare, national interest, and foreign policy of the United States through economic, financial, and other measures necessary to the maintenance of conditions abroad in which free institutions may survive and consistent with the maintenance of the strength and stability of the United States. (en)
dbp:passedbody
  • House (en)
  • Senate (en)
dbp:passeddate
  • 1948-03-13 (xsd:date)
  • 1948-03-31 (xsd:date)
  • 1948-04-02 (xsd:date)
dbp:passedvote
  • 71 (xsd:integer)
  • 321 (xsd:integer)
  • 333 (xsd:integer)
  • agreed (en)
dbp:publicLawUrl
dbp:signeddate
  • 1948-04-03 (xsd:date)
dbp:signedpresident
dbp:url
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:isPartOf
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • Rencana Marshall atau Marshall Plan adalah program ekonomi skala besar pada tahun 1947 - 1951 oleh Amerika Serikat yang bertujuan membangun kembali kekuatan ekonomi negara - negara di Eropa setelah Perang Dunia II usai. Inisiatif penamaan diambil dari sekretaris negara George Marshall. Pembagian bantuan Rencana Marshall ini tidak hanya untuk negara - negara Eropa namun juga negara Asia yang terkena imbas dari Perang Dunia II. (in)
  • Il Piano Marshall, ufficialmente chiamato piano per la ripresa europea (in lingua originale "European Recovery Program"), fu uno dei piani politico-economici statunitensi per la ricostruzione dell'Europa dopo la seconda guerra mondiale. Annunciato in un discorso del segretario di Stato statunitense George Marshall il 5 giugno 1947 all'Università di Harvard, questo piano consisteva in uno stanziamento di oltre 12,7 miliardi di dollari. (it)
  • 마셜 플랜(영어: Marshall Plan) 또는 공식적으로 유럽 부흥 계획(영어: European Recovery Program, ERP)은 제2차 세계 대전 이후 유럽의 황폐화된 동맹국을 위해 미국이 계획한 재건, 원조 계획이다. 미국의 국무장관 조지 마셜이 제창했기 때문에 마셜 플랜 또는 마셜 계획이라고도 불리며, 황폐해진 유럽을 재건축하고 미국 경제를 복구시키며 공산주의의 확산을 막는 것이 목적이었다. (ko)
  • マーシャル・プラン(英語:Marshall Plan)は、第二次世界大戦で被災したヨーロッパ諸国のために、アメリカ合衆国が推進した復興援助計画。通常は提唱者の国務長官ジョージ・マーシャルの名を冠してこのように呼ぶが、正式名称は欧州復興計画(おうしゅうふっこうけいかく、European Recovery Program、ERP)という。 (ja)
  • Marshallplanen var ett amerikanskt initiativ för att ekonomiskt bidra till återuppbyggnaden av Europa efter andra världskriget. Planen uppkallades efter USA:s dåvarande utrikesminister George C. Marshall. (sv)
  • مشروع مارشال هو المشروع الاقتصادي لإعادة تعمير أوروبا بعد انتهاء الحرب العالمية الثانية الذي وضعه الجنرال جورج مارشال رئيس هيئة أركان الجيش الأميركي أثناء الحرب العالمية الثانية ووزير الخارجية الأميركي منذ يناير 1947 والذي اعلنه بنفسه في 5 يونيو من ذلك عام (1947) في خطاب امام جامعة هارفارد وكانت الهيئة التي اقامتها حكومات غرب أوروبا للاشراف على إنفاق 12.9925 مليار دولار أميركي قد سميت «منظمة التعاون والاقتصادي الاوربي» وقد ساهمت هذه الأموال في إعادة اعمار وتشغيل الاقتصاد والمصانع الاوربية. (ar)
  • El Pla Marshall, nom popular de l'European Recovery Program (ERP) era un pla dels Estats Units per a la reconstrucció dels països europeus després de la Segona Guerra Mundial. La iniciativa va rebre el nom del Secretari d'estat americà George Marshall i fou dissenyat principalment pel Departament d'Estat, en especial per William L. Clayton i George F. Kennan. (ca)
  • Marshallův plán, oficiálně Plán evropské obnovy (angl. European Recovery Program), byl přijat Kongresem USA 3. dubna 1948 s cílem organizovaně zabezpečit americkou pomoc poválečné Evropě. Protože SSSR a země východního bloku nabídku odmítly, byl plán omezen na západní Evropu. Mapa ukazuje země, které přijaly Marshallův plán (zeleně). Modré sloupce ukazují relativní míru celkové obdržené pomoci.Generál G. C. Marshall (cs)
  • Με τον όρο σχέδιο Μάρσαλ εννοείται η οικονομική ενίσχυση κρατών της ευρωπαϊκής ηπείρου, αποκύημα της εξωτερικής πολιτικής των Η.Π.Α. μετά τη λήξη του Δευτέρου Παγκοσμίου Πολέμου και της αντίληψης ότι η επικράτηση του κομμουνισμού θα αποτελούσε κίνδυνο για τα συμφέροντα και των Ηνωμένων Πολιτειών. Πήρε το όνομά του από τον υπουργό εξωτερικών των ΗΠΑ Τζορτζ Μάρσαλ. (el)
  • La Plano Marshall (Marŝal) estis parto de la "Doktrino de Truman", anoncita en marto 1947 de prezidento de Usono Harry S. Truman. La plano estis projekto de ekonomia restaŭrigo de landoj kiuj partoprenis en la dua mondmilito, kaj estis anoncita je la 5-a de junio 1947, en Harvard. La plano estis kreita de Generalo George Catlett Marshall, ŝtata sekretario (ministro de eksterlandaj aferoj) de Truman. La Plano Marshall donis al sia kreanto, kiu naskiĝis en la 31-a de decembro 1880, la Nobelpremion pri paco en 1953. Marshall mortis en la 16-a de oktobro 1959. (eo)
  • Der Marshallplan, offiziell European Recovery Program (ERP), war ein historisch bedeutendes Wirtschaftsförderungsprogramm der USA für den Wiederaufbau der Staaten Europas nach dem Zweiten Weltkrieg. Im Zeitraum von 1948 bis 1952 wurden Hilfen im Wert von ca. 13,12 Milliarden US-Dollar (entspricht 2020 rund 141,67 Milliarden Dollar) an viele, insbesondere westeuropäische Staaten geleistet. Unter den am Programm teilnehmenden Staaten befanden sich neben den im Zweiten Weltkrieg mit den USA verbündeten Staaten wie Großbritannien, Frankreich und den Beneluxländern auch die Kriegsgegner Bundesrepublik Deutschland und Österreich. Den mittel- und osteuropäischen Staaten und der Sowjetunion wurden die Hilfen ebenfalls angeboten. Allerdings zog sich die Sowjetunion bald aus den Verhandlungen zurück (de)
  • El Plan Marshall —oficialmente llamado European Recovery Program (ERP)— fue una iniciativa de Estados Unidos para ayudar a Europa Occidental, tomó como nombre el del Secretario de Estado que lo diseñó, George Marshall, y consistió en proporcionar ayudas económicas por valor de unos 12 000 millones de dólares de la época​ para la reconstrucción de aquellos países de Europa devastados tras la Segunda Guerra Mundial. El plan estuvo en funcionamiento durante cuatro años desde 1948. Los objetivos de Estados Unidos eran reconstruir aquellas zonas destruidas por la guerra, eliminar barreras al comercio, modernizar la industria europea y hacer próspero de nuevo al continente; todos estos objetivos estaban destinados a evitar la propagación del comunismo, que tenía una gran y creciente influencia e (es)
  • Marshall Plana (ofizialki Europa Suspertzeko Programa) Bigarren Mundu Gerraren ondoren AEBek Europako herrialde aliatuen gainean (baita Alemanian eta Italian ere, etsaiak izan baziren ere) garatutako egitasmoa izan zen. Haren helburua herrialde horien egoera ekonomikoa suspertzea eta haietatik komunismoa uxatzea zen. Izena George Catlett Marshall AEBetako Estatu Idazkariaren omenez du izena. eta George F. Kennan Estatu Saileko ofizialak nabarmendu ziren plana sortzerakoan. (eu)
  • The Marshall Plan (officially the European Recovery Program, ERP) was an American initiative enacted in 1948 to provide foreign aid to Western Europe. The United States transferred over $13 billion (equivalent of about $115 billion in 2021) in economic recovery programs to Western European economies after the end of World War II. Replacing an earlier proposal for a Morgenthau Plan, it operated for four years beginning on April 3, 1948. The goals of the United States were to rebuild war-torn regions, remove trade barriers, modernize industry, improve European prosperity and prevent the spread of communism. The Marshall Plan proposed the reduction of interstate barriers and the economic integration of the European Continent while also encouraging an increase in productivity as well as the ad (en)
  • Le plan Marshall (après son élaboration, il est officiellement appelé « Programme de rétablissement européen », en anglais : European Recovery Program, ou ERP), ou Foreign Assistance Act of 1948, est un programme américain de prêts accordés aux différents États d'Europe pour aider à la reconstruction des villes et des installations bombardées lors de la Seconde Guerre mondiale. Ces prêts sont assortis de la condition d'importer pour un montant équivalent d'équipements et de produits américains. En quatre ans, les États-Unis prêtent à l'Europe 16,5 milliards de dollars (l'équivalent de 173 milliards de dollars en 2020), soit plus de 10 % du PIB des pays concernés. (fr)
  • Het Marshallplan was een omvangrijk materieel hulpplan, dat op initiatief van de toenmalige Amerikaanse minister van Buitenlandse Zaken George C. Marshall drie jaar na de Tweede Wereldoorlog in werking trad. (nl)
  • O Plano Marshall (conhecido oficialmente como Programa de Recuperação Europeia) foi o principal plano dos Estados Unidos para a reconstrução dos países aliados da Europa nos anos seguintes à Segunda Guerra Mundial. A iniciativa recebeu o nome do Secretário de Estado dos Estados Unidos, George Marshall. Os estadunidenses deram ajuda econômica em valores que variam, a depender das fontes utilizadas, entre 12,6 a 14 bilhões de dólares na época, o equivalente a cerca de cem bilhões de dólares em 2018 ajustado pela inflação. As estimativas de 12,6 bilhões de dólares têm como referência os valores inscritos no orçamento dos Estados Unidos. Este montante, deflacionado para 2020, corresponderia a cerca de 132 bilhões de dólares. (pt)
  • Plan Marshalla (oficjalna nazwa ang. European Recovery Program, pol. Program Odbudowy Europy) – plan Stanów Zjednoczonych mający służyć odbudowie gospodarki krajów Europy Zachodniej po II wojnie światowej, obejmujący pomoc w postaci surowców mineralnych, produktów żywnościowych, kredytów i dóbr inwestycyjnych. Nazwa tej inicjatywy pochodzi od nazwiska sekretarza stanu Stanów Zjednoczonych gen. George’a Marshalla, który przemawiając 5 czerwca 1947 na Uniwersytecie Harvarda, przedstawił deklarację pomocy gospodarczej dla krajów Europy, określając jej charakter i warunki otrzymania. (pl)
  • План Мáршалла (англ. Marshall Plan, официальное название англ. European Recovery Program, «Программа восстановления Европы») — программа помощи Европе после Второй мировой войны. Выдвинут в 1947 году американским государственным секретарём Джорджем К. Маршаллом и вступил в действие в апреле 1948 года. В осуществлении плана участвовали 17 европейских стран, включая Западную Германию. План Маршалла предполагал также и помощь в послевоенном восстановлении экономики СССР, но руководство Советского Союза отказалось от любых форм помощи в рамках Плана. (ru)
  • Пла́н Ма́ршалла (англ. European Recovery Program, Marshall Plan) — програма економічної допомоги європейським державам після Другої світової війни. Висунуто 1947 року держсекретарем США Джорджем К. Маршаллом (почала діяти в квітні 1948).План реконструкції був розроблений на зустрічі європейських країн влітку 1947 р. Він запропонував таку ж допомогу СРСР та його супутникам, але її було відхилено Сталіним та, за його вказівкою, урядами Польщі та Чехословаччини, які були запрошені брати участь у плані та спершу висловили побажання приєднатися до нього. План був прийнятий Конгресом США 3 квітня 1948 року і набув чинності того ж дня після його підписання президентом Гаррі Труманом. Програма допомоги реалізовувалася протягом 4-ох років, з квітня 1948 р. по червень 1952 р. У той час вони передали (uk)
  • 馬歇爾計劃(英語:The Marshall Plan),官方名稱為歐洲復興計劃(英語:European Recovery Program),是二戰後美国對战争破壞後的西欧各國進行經濟援助、協助重建的計劃,對歐洲國家的發展和世界政治格局产生了深遠的影響。另外除了歐洲,經濟援助也在韓戰後也在亞洲第一島鏈與其他第三世界國家實施,受援範圍大部分是今日美國的盟邦。 二戰歐洲戰場勝利後,美國憑藉其在二戰後的雄厚實力,为幫助其欧洲盟國恢復因世界大戰而瀕臨崩潰的經濟體系,並同時抗衡苏联和共产主义勢力在歐洲的進一步滲透和擴張而提出此計劃。該計劃因時任美国国务卿喬治·馬歇爾而得名,但事實上真正提出和策劃該計劃的是美国国务院的眾多官員,特別是威廉·克莱顿和乔治·凯南。 當該計劃臨近結束時,西歐國家中除了德国以外的絕大多數參與國的國民經濟都已經恢復到了戰前水平。在接下來的20余年時間裡,整個西歐重新整頓,經歷了前所未有的高速發展時期,社會經濟呈現出一派繁榮景象,可以說這與馬歇爾計劃有部分的關係。同時馬歇爾計劃長期以來也被認為是促成歐洲一體化的重要因素之一。因為該計劃消除,或者說減弱了歷史上長期存在於西歐各國之間的关税及貿易壁壘,同時使西歐各國的經濟聯繫日趨緊密並最終走向一體化。該計劃同時也使西歐各國在經濟管理上系統地學習和適應了美國的經驗。 (zh)
rdfs:label
  • مشروع مارشال (ar)
  • Pla Marshall (ca)
  • Marshallův plán (cs)
  • Marshallplan (de)
  • Σχέδιο Μάρσαλ (el)
  • Plano Marshall (eo)
  • Plan Marshall (es)
  • Marshall Plana (eu)
  • Rencana Marshall (in)
  • Plan Marshall (fr)
  • Piano Marshall (it)
  • 마셜 플랜 (ko)
  • Marshall Plan (en)
  • マーシャル・プラン (ja)
  • Marshallplan (nl)
  • Plan Marshalla (pl)
  • План Маршалла (ru)
  • Plano Marshall (pt)
  • Marshallplanen (sv)
  • План Маршалла (uk)
  • 马歇尔计划 (zh)
owl:differentFrom
owl:sameAs
skos:closeMatch
skos:exactMatch
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:homepage
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is rdfs:seeAlso of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License