About: Poète maudit

An Entity of Type: person, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

A poète maudit (French pronunciation: ​[pɔɛt modi], "accursed poet") is a poet living a life outside or against society. Abuse of drugs and alcohol, insanity, crime, violence, and in general any societal sin, often resulting in an early death, are typical elements of the biography of a poète maudit.

Property Value
dbo:abstract
  • Els poetes maleïts (del francès Els Poètes maudits) és una prosa poètica de Paul Verlaine publicada el 1888. En aquesta obra s'honra sis poetes: Tristan Corbière, Arthur Rimbaud, Stéphane Mallarmé, Marceline Desbordes-Valmore, Auguste Villiers de L'Isle-Adam i Pauvre Lelian (anagrama de Paul Verlaine). Els comentaris que Verlaine donà sobre cadascun dels poetes és la descripció d'una font primària. El qualificatiu de "poeta maleït" es va fer ràpidament famós, i va passar a ser utilitzat per a referir-se a altres escriptors que no necessàriament eren amics de Verlaine. També s'usa el terme maleïtisme. En general, el qualificatiu es refereix a un talentós poeta que, des de la seua joventut, rebutja els valors de la societat, encapçala provocacions perilloses, és antisocial o lliure; en general, mor abans que el seu geni siga reconegut pel seu valor raonable. Per la qual cosa, a més del mateix Paul Verlaine i els altres cinc poetes, també es poden definir com a "poetes maleïts" François Villon, , Aloysius Bertrand, Gérard de Nerval, Charles Baudelaire, el , , Charles Cros, Germain Nouveau, Antonin Artaud, , , , John Keats, Edgar Allan Poe i Leopoldo María Panero. * Tristan Corbière * Arthur Rimbaud * Stéphane Mallarmé * Marceline Desbordes-Valmore * Auguste Villiers de L'Isle-Adam * Pauvre Lelian (anagrama de Paul Verlaine) (ca)
  • Prokletí básníci je označení francouzských nekonformních básníků poslední třetiny 19. století, poprvé užité Paulem Verlainem ve stejnojmenném eseji roku 1883 (knižně 1884) – viz níže. Často s nimi bývá spojena představa o užívání drog a alkoholu, zločinnosti, násilí a obecně dekadentním životním stylu spojeném s neúctou k většinové společnosti a jejím pravidlům. Hlavním znakem tohoto stylu poezie bylo hledat krásu v ošklivosti, psát i o dosud tabuizovaných tématech (příkladem je známá báseň Zdechlina Ch. Baudelaira). Za prvního prokletého básníka a jeho prototyp je obvykle považován Charles Baudelaire (1821–1867).Charles Baudelaire, Paul Verlaine, Walt Whitman a Arthur Rimbaud jsou označováni za typické příklady. Pojem se ale vžil do širšího povědomí až vydáním sbírky Paula Verlaina (1884). Původně se používal pouze jako označení spisovatelů zmíněných v jeho knize (viz níže), ale později se stal jménem pro spisovatele (a umělce obecně), jejichž život a umění byl mimo společnost nebo proti společnosti. Například, básník a vydavatel vydal sbírku Poètes maudits d'aujourd'hui: 1946–1970 (Prokletí básníci dneška) v Paříži roku 1972, obsahující díla autorů jako Antonin Artaud, a 10 dalších, z nichž někteří (např. Artaud) se stali posmrtně uznávanými. Mezi předchůdce prokletých básníků bývá někdy řazen i francouzský renesanční básník François Villon či praotec literárního horroru Edgar Allan Poe. (cs)
  • Poète maudit (dt. verfemter Dichter) bezeichnet eine seit der zweiten Hälfte des 19. Jahrhunderts typisierte Lebenshaltung in Literaten- und Künstlerkreisen. Als Poète maudit gilt der begabte avantgardistische Schriftsteller, der sich an den Rand der Gesellschaft stellt und deren Werte, die er als vulgär erleidet, in provokanter und oft selbstzerstörerischer Weise zurückstößt. Zum Typ und Topos des Poète maudit gehört auch, dass sein künstlerisches Werk erst nach seinem (oft frühen) Tod Anerkennung findet. Sinngemäß erscheint der Begriff erstmals bei Alfred de Vigny, in dessen Drama Stello aus dem Jahr 1832 der Dichter ("Poète") als zur «race toujours maudite par les puissances de la terre», „seit jeher von den Mächtigen der Erde verfemte Rasse“ gehörig bezeichnet wird. Seine feste Prägung erhielt er durch das Buch Les Poètes maudits von Paul Verlaine, eine 1884 erschienene Hommage an die Dichtergruppe der Parnassiens während des ausgehenden Zweiten Kaiserreichs und der beginnenden Dritten Republik. In der 1888 erweiterten Ausgabe präsentiert Verlaine sechs Schreibende und ihr Schaffen: Tristan Corbière, Arthur Rimbaud, Stéphane Mallarmé, Marceline Desbordes-Valmore, Villiers de L’Isle Adam sowie sich selbst unter dem Pseudonym Pauvre Lelian (einem Anagramm seines eigenen Namens). Als Prototyp des Poète maudit gilt bereits François Villon, doch ist der Typus letztlich eine Erscheinung der Moderne. Insbesondere zu nennen sind die französischen Dichter des Umbruchs von der Romantik zu Symbolismus und Impressionismus, d. h. neben den von Verlaine präsentierten Autoren z. B. Gérard de Nerval, Charles Baudelaire oder Alfred Jarry sowie der von Baudelaire in Frankreich heimisch gemachte Edgar Allan Poe. Bis ins 20. Jahrhundert herauf findet die Bezeichnung poète maudit Anwendung zur Kurz-Charakterisierung von Autoren. Zudem hat der Begriff Genregrenzen übersprungen und im anderen Kunstsparten Anwendung gefunden. Als Poètes maudits gelten beispielsweise Jim Morrison oder Klaus Kinski – letzterer vor allem aufgrund seiner Villon-Rezitationen. (de)
  • Οι καταραμένοι ποιητές (γαλλικά: poètes maudits) είναι ποιητές που διάγουν τη ζωή τους έξω από τα κοινωνικά πλαίσια ή και ενάντια σε αυτά. Η κατάχρηση αλκοόλ και ναρκωτικών, η τρέλα, το έγκλημα, η βία, και γενικά κάθε μη αποδεκτή κοινωνική πράξη, όπως και ο πρόωρος θάνατος είναι τυπικά στοιχεία της βιογραφίας ενός καταραμένου ποιητή. Ο πρώτος καταραμένος ποιητής υπήρξε ο Φρανσουά Βιγιόν, που έζησε τον 15ο αιώνα, η φράση όμως κατοχυρώθηκε στις αρχές του 19ου αιώνα από τον Αλφρέντ ντε Βινύ στο δραματουργικό του έργο του 1832 Stello όπου αποκαλεί συλλογικά τους ποιητές ράτσα των παντοτινά καταραμένων από τους ισχυρούς της γης. Τυπικά παραδείγματα καταραμένων ποιητών υπήρξαν ο Σαρλ Μπωντλαίρ, ο Πωλ Βερλαίν και ο Αρθούρος Ρεμπώ. Ξεχωριστή θέση ανάμεσά τους κατέχει και ο πρόδρομος του Υπερρεαλισμού, Λωτρεαμόν. (el)
  • Fipoeto estas la vorto en Esperanto por la koncepto kiu en multaj lingvoj aperas per la francaj vortoj poète maudit (pɔɛt modi, fia poeto) kio estas poeto kiu vivas vivon for aŭ kontraŭ socio. Troa uzado de drogoj kaj alkoholo, frenezo, krimo, violento, kaj ĝenerale iu ajn socia peko, ofte rezulte en frua morto, estas tipaj elementoj de la biografio de poète maudit. La unua fipoeto, kaj ties prototipo, estis François Villon (1431 - ĉ. 1474) sed la esprimo ne estis stampita ĝis la komenco de la 19a jarcento fare de Alfred de Vigny en sia teatraĵo de 1832 nome Stello, kie li nomas la poeton "la race toujours maudite par les puissants de la terre" (la raso ĉiam malbenita fare de ĉiuj povuloj de la tero). Charles Baudelaire, Paul Verlaine kaj Arthur Rimbaud estas konsiderataj tipaj ekzemploj. Lautréamont aŭ estas ankaŭ konsiderataj poètes maudits. La termino venis al pli ampleksa uzado ekde la antologio de Verlaine. Origine ĝi estis uzata ĝuste por la verkistoj de lia libro (vidu sube), sed poste ĝi iĝis nomo por verkistoj (aŭ eĉ artistoj ĝenerale) kies vivoj kaj arto estas for aŭ kontraŭ ties socio. Ekzemple, la poeto kaj eldonisto publikis antologion "Poètes maudits d'aujourd'hui: 1946-1970" (Nunaj fipoetoj) en Parizo en 1972, kolektante aŭtorojn kiaj Antonin Artaud, kaj 10 aliaj, kelkaj el kiuj (kia Artaud) ixgis tre famaj postmorte. La termino en sia franclingva maniero estas uzata ankaŭ for de Francio. Kaj same por la koncepto kiaj ĉe la ĉeĥa poeto Karel Hynek Mácha, la pola poeto kaj la itala poeto ; Wojaczek kaj Toma memmortiĝis je frua aĝo. Ĉe la fako de kinkritikaro, Jean-Luc Godard diris pri Alfred Hitchcock: "Li estis la ununura poète maudit kiu trafis enorman sukceson." (eo)
  • Poeta madarikatuak (frantsesez "Les Poètes maudits") Paul Verlaine olerkari frantsesaren saiakera liburu baten izenburua da. Liburuaren lehenengo bertsioa 1884an agertu zen eta 1888 bigarrena. (eu)
  • Los poetas malditos (del francés Les Poètes maudits) es un libro de ensayos del poeta francés Paul Verlaine publicado por primera vez en 1884, y luego en una versión aumentada y definitiva en 1888. (es)
  • Les Poètes maudits est un ouvrage de Paul Verlaine, publié une première fois en 1884 puis dans une édition augmentée et illustrée en 1888. (fr)
  • A poète maudit (French pronunciation: ​[pɔɛt modi], "accursed poet") is a poet living a life outside or against society. Abuse of drugs and alcohol, insanity, crime, violence, and in general any societal sin, often resulting in an early death, are typical elements of the biography of a poète maudit. (en)
  • Seorang poète maudit (pengucapan bahasa Prancis: [p??t modi] penyair yang terkutuk) adalah seorang penyair yang menjalani kehidupan di luar atau melawan masyarakat. Banyak poète maudit yang mati muda karena penyalahgunaan obat dan alkohol, kegilaan, kejahatan, kekerasan, dan dosa sosial lainnya. Poète maudit yang pertama adalah François Villon (1431 - 1474), namun pada saat itu istilah poète maudit belum ada, sampai pada abad ke 19 oleh Alfred de Vigny pada tahun 1832 dalam drama Stello dimana dia menyebut puisinya sebagai "la race toujours maudite par les puissants de la terre" (Bangsa yang akan selalu dikutuk oleh oleh kekuatan bumi). Charles Baudelaire, Paul Verlaine dan Arthur Rimbaud bisa dianggap sebagai contoh poète maudit. atau juga dianggap sebagai poète maudit. Istilah ini mulai umum digunakan sejak antologi Verlaine. Awalnya Ia hanya menggunakannya pada tulisan di bukunya, namun akhirnya istilah ini menjadi sebuah nama bagi penulisnya (atau bahkan artis secara umum) yang hidup dan karyana di luar atau bertentangan dengan masyarakat sosialnya. Sebagai contoh, penyair dan penerbit menerbitkan antologi "" (Para penyair terkutuk saat ini) di Paris tahun 1972, mengumpulkan penulis seperti Antonin Artaud, dan 10 lainnya, beberapa diantaranya menjadi sangat terkenal (seperti Artaud). Istilah ini digunakan juga di luar Prancis. Contohnya termasuk penyair Ceko , penyair Polandia dan penyair Italia ; Wojaczek dan Toma melakukan bunuh diri pada usia muda. (in)
  • L'espressione poeta maledetto (in francese poète maudit) qualifica in generale un poeta (ma anche un musicista, o artista in genere) di talento che, incompreso, rigetta i valori della società, conduce uno stile di vita provocatorio, pericoloso, asociale o autodistruttivo (in particolare consumando alcol e droghe), redige testi di una difficile lettura e, in generale, muore ancor prima che al suo genio venga riconosciuto il suo giusto valore. La nozione romantica di maledizione del poeta appare già nel 1832 nell'opera di Alfred de Vigny Stello, che espose il problema dei rapporti tra poeti e società, anticipante la pièce Chatterton: Fu Paul Verlaine ad attribuire a se stesso l'appellativo di maledetto, e sebbene, in origine, designasse gli amici di Verlaine, esso avvolge in un alone indefinibile autori di epoche diverse come Cecco Angiolieri, François Villon, Thomas Chatterton, Aloysius Bertrand, Gérard de Nerval, Charles Baudelaire, Lautréamont, Petrus Borel, Charles Cros, Germain Nouveau, Guy de Maupassant, Antonin Artaud, , Armand Robin, , John Keats ed Edgar Allan Poe, così come artisti attivi in campi diversi da quello unicamente poetico, per esempio il pittore Vincent van Gogh e i cantanti Jim Morrison e Nick Drake. Figura tragica spinta agli estremi, sprofondata non di rado nella demenza, l'immagine del poète maudit costituisce il vertice insuperabile del pensiero romantico e decadente. Esso domina una concezione della poesia caratteristica della seconda metà del XIX secolo. (it)
  • Een poète maudit (gedoemde dichter) is de benaming voor een miskende of maatschappelijk onaangepaste dichter. De dichter wordt gezien als een verschoppeling die niet thuishoort in de maatschappij. Les poètes maudits was oorspronkelijk de titel van een in 1884 verschenen bloemlezing door Paul Verlaine met onder meer werk van Charles Baudelaire, Arthur Rimbaud, Comte de Lautréamont, Tristan Corbière, Gérard de Nerval en Stéphane Mallarmé. Al snel begonnen deze en een hele generatie dichters na hen zich onder deze noemer te presenteren en werd het bijna een soort van literaire stroming. Als prototypes werden gezien: François Villon, Oscar Wilde en Edgar Allan Poe. Veelvoorkomende thema’s in het werk van de 'poètes maudits' waren ongezonde levenswijzen, drank- en drugsgebruik, misdaad, zondig leven, ziekte, decadentie, perversies, satanisme en voortijdig overlijden (de ware 'poète maudit' richt zichzelf te gronde). Er was duidelijk sprake van een verwantschap met het symbolisme, met name ook in vormexperimenten als het prozagedicht. Typerend was de tweestrijd tussen de vrijheid van de dichter en de eisen van de maatschappij, waaraan vele dichters ten onder gaan. Spoedig bleef de term 'poètes maudits' niet meer beperkt tot Franse schrijvers en dichters, maar werd ze ook in het buitenland geadopteerd. In de Nederlandse literatuur valt bijvoorbeeld te denken aan Willem Kloos en J. Slauerhoff en later in Vlaanderen aan Jotie T'Hooft. Vaak werd de term ook onmiskenbaar gecultiveerd, bijvoorbeeld door de Dadaïsten. (nl)
  • I poeti maledetti è il titolo che Paul Verlaine diede alla sua opera uscita nella sua prima edizione nel 1884 e comprendente alcune tra le migliori opere di Tristan Corbière, Arthur Rimbaud e Stéphane Mallarmé.In seguito nel 1888 uscì una edizione rinnovata nella quale l'autore aggiunse anche le opere di Marceline Desbordes-Valmore, Villiers de l'Isle-Adam e Pauvre Lelian - pseudonimo dello stesso Paul Verlaine, utilizzato in un suo tentativo di restare nell'anonimato. La scelta di ampliare l'opera è da alcuni criticata in quanto si accusa l'autore di far venire così a mancare l'incisività che caratterizzava l'opera originale. Ma a Verlaine va riconosciuto senz'altro il grande merito grazie a quest'opera di aver reso celebri autori, che altrimenti sarebbero senz'altro rimaste figure sconosciute.Verlaine stesso spiega che per "poeti maledetti", intende "poeti assoluti", "assoluti per l'immaginazione, assoluti nell'espressione". Si nota subito in questa scelta l'assenza di Charles Baudelaire ma la sua esclusione è giustificata dal raggruppamento degli autori in un arco di tempo ristretto in cui essi operarono, un periodo che trova il suo baricentro nel 1873, anno in cui appaiono Una stagione all'inferno di Rimbaud e di Corbière. (it)
  • Poeci przeklęci (fr. poètes maudits) – grupa poetów, którzy byli negatywnymi bohaterami licznych skandali obyczajowych. Ich twórczość była często nieakceptowana za ich życia, natomiast po śmierci stawała się przedmiotem kultu. Poeta przeklęty, to poeta zbuntowany przeciw społeczeństwu, outsider przekraczający normy obyczajowe. Typowe elementy biografii poety przeklętego to nadużywanie bądź uzależnienie od alkoholu lub narkotyków, obłęd, popadanie w konflikty z prawem, wczesna, często samobójcza śmierć. Za pierwowzór poety przeklętego uznaje się francuskiego średniowiecznego poetę François Villona, który prowadził awanturniczy tryb życia. Chociaż Villon uzyskał wykształcenie na Sorbonie, wybrał życie przestępcy. W literaturze po raz pierwszy termin ten pojawił się w sztuce Alfreda de Vigny’ego Stello (1832). Rozpowszechniony został przez Paula Verlaine’a, który użył go w swoim zbiorze esejów Les Poètes maudits (1884, 1888) do określenia sześciu współczesnych mu poetów (w tym siebie). Poètes maudits według Verlaine’a to: Tristan Corbière, Arthur Rimbaud, Stéphane Mallarmé, Marceline Desbordes-Valmore, Villiers de l'Isle-Adam i Pauvre Lelian (anagram imienia i nazwiska Paula Verlaine’a). We Francji do poetów przeklętych zalicza się tradycyjnie: Charles’a Baudelaire’a, Arthura Rimbaud, Paula Verlaine’a, czasem również Stéphane’a Mallarmégo, Comte de Lautréamonta i Maxa Jacoba. W literaturze amerykańskiej są to: Edgar Allan Poe i Jim Morrison; w literaturze angielskiej – William Blake i John Keats; w literaturze rosyjskiej – Aleksandr Błok, a w literaturze polskiej: Andrzej Bursa, Edward Stachura, Ludwik Stanisław Liciński, Kazimierz Ratoń, Jan Rybowicz, Christian Belwit, Ireneusz Iredyński, Ryszard Milczewski-Bruno, Walek Dzedzej, Stanisław Grochowiak, Rafał Wojaczek, Stanisław Czycz, Marian Ośniałowski, Włodzimierz Szymanowicz, Józef Gielo i Andrzej Babiński. Do tego grona zalicza się również Olę Hanssona, szwedzkiego pisarza i eseistę. Życie poety wyklętego prowadził również amerykański pisarz i poeta Charles Bukowski. (pl)
  • Poeta maldito (em francês: poète maudit) é um termo utilizado para referir os poetas que mantêm um estilo de vida que pretende demarcar-se do resto da sociedade, considerada como meio alienante e que aprisiona os indivíduos nas suas normas e regras, excluindo-se mesmo dela ao adoptar hábitos considerados autodestrutivos, como o abuso de drogas. Sob este conceito está o mito de que o génio criador tem terreno especialmente fértil entre indivíduos mergulhados num ambiente de insanidade, crime, violência, miséria e melancolia, frequentemente resultando no suicídio ou outro género de morte prematura. A rejeição de regras manifesta-se também, geralmente, com a recusa em pertencer a qualquer ideologia instituída. A desobediência, enquanto conceito moral exemplificado no mito de Antígona é uma das características dos poetas malditos. Os escritores do Romantismo utilizaram o termo, aplicando-o a François Villon (1431-c. 1474), considerado, por isso, como sendo o primeiro poeta maldito da história da literatura. O autor da expressão foi Alfred de Vigny, que a utilizou em 1832 na sua peça dramática Stello, onde se refere aos poetas como "la race toujours maudite par les puissants de la terre" ("a raça sempre maldita para os poderosos da terra"). O termo popularizou-se a partir da sua utilização para referir-se a um grupo de poetas, emprestado de uma série de artigos dos anos de 1884-1888 de Paul Verlaine intitulado "Les poètes maudits" (Os poetas reprovados), no "Boletim Lutèce", no qual poetas como Tristan Corbière, Rimbaud e Mallarmé eram enfatizados. Charles Baudelaire, Paul Verlaine, Arthur Rimbaud e Lautréamont são considerados exemplos típicos. O termo é relevante para as vanguardas do século XX, não apenas porque alguns dos seus precursores foram qualificados como malditos, mas porque estas, com sua postura polemista, iconoclasta, tendiam a sofrer grande resistência nos meios culturais. Em diversas ocasiões na história, normalmente por razões políticas, grupos de poetas precisaram se colocar à margem dos meios tradicionais de difusão de cultura, a fim de manterem viva a sua arte. Isto se deu no Brasil, com a chamada Poesia marginal, por exemplo. De certa forma, o termo poderia ser aplicado e, de fato, é, a poetas independentes, com um estilo não aceito pela mídia, tal como o compositor e poeta brasileiro Jorge Mautner que, por suas referências literárias e seu trabalho majoritariamente musical, não ocupa um grande espaço nas preocupações, nem do meio literário, nem do meio musical. (pt)
  • Os Poetas Malditos (Les Poètes Maudits no original) é uma obra em prosa do poeta francês Paul Verlaine que foi publicada pela primeira vez em 1884 e mais tarde numa versão ampliada. Em Os Poetas Malditos, Verlaine presta homenagem ao Parnasianismo "decadente" francês que marcou o fim do Segundo Império e o início da Terceira República. Na primeira edição, publicada em 1884, três poetas são objecto de referências alargadas: Tristan Corbière, Arthur Rimbaud et Stéphane Mallarmé. Na segunda edição, publicada em 1888, três outros poetas foram adicionados à selecção anterior: Marceline Desbordes-Valmore, Villiers de l'Isle-Adam e Pauvre Lelian (anagrama do próprio Paul Verlaine). Os comentários esclarecidos de Paul Verlaine, que conviveu com aqueles autores, são pontuados por anedotas em primeira mão. (pt)
  • De fördömda poeterna (fr. Les poètes maudits), är en essäsamling av Paul Verlaine, första gången utgiven 1884, andra gången i en utökad utgåva 1888. Flera av texterna publicerades ursprungligen i tidskriften Lutèce. Verlaine beskriver i detta verk ett antal franska poeter, Tristan Corbière, Arthur Rimbaud och Stéphane Mallarmé i den första utgåvan, med tillägg av Marceline Desbordes-Valmore, Villiers de l'Isle-Adam och Pauvre Lelian (anagram av Paul Verlaine) i den andra utgåvan. Både deras ofta olyckliga livsöden och deras betydelse för förnyelsen av lyriken lyfts fram. En svensk översättning av Elias Wraak utkom 2002. (sv)
  • Про́клятые поэ́ты (фр. Les Poètes maudits) — название цикла статей Поля Верлена, посвящённых его отверженным и непризнанным собратьям по перу, которые и сами не желали вписываться в окружающий мир буржуазного успеха и скучной добропорядочности, — Тристану Корбьеру, Артюру Рембо и Стефану Малларме. (ru)
  • Poète maudit (på svenska ungefär fördömd poet) är en litterär term som myntades av Paul Verlaine i en essäsamling med samma namn. Termen syftar på poeter, företrädesvis under slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet, som sågs som utstötta av samhället likväl av sig själva. För många, däribland Verlaine, framstod Charles Baudelaire som den sanne, hjältelike fördömde poeten. (sv)
  • Про́кляті поети (фр. Les Poètes maudits) — назва циклу статей Поля Верлена, присвячених знедоленим і невизнаним побратимам по перу, які й самі не бажали вписуватися в світ буржуазного успіху і нудної доброчесності. Це були поети Трістан Корб'єр, Артюр Рембо та Стефан Малларме. (uk)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 1340604 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 3693 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1120530508 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • Poeta madarikatuak (frantsesez "Les Poètes maudits") Paul Verlaine olerkari frantsesaren saiakera liburu baten izenburua da. Liburuaren lehenengo bertsioa 1884an agertu zen eta 1888 bigarrena. (eu)
  • Los poetas malditos (del francés Les Poètes maudits) es un libro de ensayos del poeta francés Paul Verlaine publicado por primera vez en 1884, y luego en una versión aumentada y definitiva en 1888. (es)
  • Les Poètes maudits est un ouvrage de Paul Verlaine, publié une première fois en 1884 puis dans une édition augmentée et illustrée en 1888. (fr)
  • A poète maudit (French pronunciation: ​[pɔɛt modi], "accursed poet") is a poet living a life outside or against society. Abuse of drugs and alcohol, insanity, crime, violence, and in general any societal sin, often resulting in an early death, are typical elements of the biography of a poète maudit. (en)
  • De fördömda poeterna (fr. Les poètes maudits), är en essäsamling av Paul Verlaine, första gången utgiven 1884, andra gången i en utökad utgåva 1888. Flera av texterna publicerades ursprungligen i tidskriften Lutèce. Verlaine beskriver i detta verk ett antal franska poeter, Tristan Corbière, Arthur Rimbaud och Stéphane Mallarmé i den första utgåvan, med tillägg av Marceline Desbordes-Valmore, Villiers de l'Isle-Adam och Pauvre Lelian (anagram av Paul Verlaine) i den andra utgåvan. Både deras ofta olyckliga livsöden och deras betydelse för förnyelsen av lyriken lyfts fram. En svensk översättning av Elias Wraak utkom 2002. (sv)
  • Про́клятые поэ́ты (фр. Les Poètes maudits) — название цикла статей Поля Верлена, посвящённых его отверженным и непризнанным собратьям по перу, которые и сами не желали вписываться в окружающий мир буржуазного успеха и скучной добропорядочности, — Тристану Корбьеру, Артюру Рембо и Стефану Малларме. (ru)
  • Poète maudit (på svenska ungefär fördömd poet) är en litterär term som myntades av Paul Verlaine i en essäsamling med samma namn. Termen syftar på poeter, företrädesvis under slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet, som sågs som utstötta av samhället likväl av sig själva. För många, däribland Verlaine, framstod Charles Baudelaire som den sanne, hjältelike fördömde poeten. (sv)
  • Про́кляті поети (фр. Les Poètes maudits) — назва циклу статей Поля Верлена, присвячених знедоленим і невизнаним побратимам по перу, які й самі не бажали вписуватися в світ буржуазного успіху і нудної доброчесності. Це були поети Трістан Корб'єр, Артюр Рембо та Стефан Малларме. (uk)
  • Els poetes maleïts (del francès Els Poètes maudits) és una prosa poètica de Paul Verlaine publicada el 1888. En aquesta obra s'honra sis poetes: Tristan Corbière, Arthur Rimbaud, Stéphane Mallarmé, Marceline Desbordes-Valmore, Auguste Villiers de L'Isle-Adam i Pauvre Lelian (anagrama de Paul Verlaine). Els comentaris que Verlaine donà sobre cadascun dels poetes és la descripció d'una font primària. * Tristan Corbière * Arthur Rimbaud * Stéphane Mallarmé * Marceline Desbordes-Valmore * Auguste Villiers de L'Isle-Adam * Pauvre Lelian (anagrama de Paul Verlaine) (ca)
  • Prokletí básníci je označení francouzských nekonformních básníků poslední třetiny 19. století, poprvé užité Paulem Verlainem ve stejnojmenném eseji roku 1883 (knižně 1884) – viz níže. Často s nimi bývá spojena představa o užívání drog a alkoholu, zločinnosti, násilí a obecně dekadentním životním stylu spojeném s neúctou k většinové společnosti a jejím pravidlům. Hlavním znakem tohoto stylu poezie bylo hledat krásu v ošklivosti, psát i o dosud tabuizovaných tématech (příkladem je známá báseň Zdechlina Ch. Baudelaira). (cs)
  • Οι καταραμένοι ποιητές (γαλλικά: poètes maudits) είναι ποιητές που διάγουν τη ζωή τους έξω από τα κοινωνικά πλαίσια ή και ενάντια σε αυτά. Η κατάχρηση αλκοόλ και ναρκωτικών, η τρέλα, το έγκλημα, η βία, και γενικά κάθε μη αποδεκτή κοινωνική πράξη, όπως και ο πρόωρος θάνατος είναι τυπικά στοιχεία της βιογραφίας ενός καταραμένου ποιητή. Τυπικά παραδείγματα καταραμένων ποιητών υπήρξαν ο Σαρλ Μπωντλαίρ, ο Πωλ Βερλαίν και ο Αρθούρος Ρεμπώ. Ξεχωριστή θέση ανάμεσά τους κατέχει και ο πρόδρομος του Υπερρεαλισμού, Λωτρεαμόν. (el)
  • Poète maudit (dt. verfemter Dichter) bezeichnet eine seit der zweiten Hälfte des 19. Jahrhunderts typisierte Lebenshaltung in Literaten- und Künstlerkreisen. Als Poète maudit gilt der begabte avantgardistische Schriftsteller, der sich an den Rand der Gesellschaft stellt und deren Werte, die er als vulgär erleidet, in provokanter und oft selbstzerstörerischer Weise zurückstößt. Zum Typ und Topos des Poète maudit gehört auch, dass sein künstlerisches Werk erst nach seinem (oft frühen) Tod Anerkennung findet. (de)
  • Fipoeto estas la vorto en Esperanto por la koncepto kiu en multaj lingvoj aperas per la francaj vortoj poète maudit (pɔɛt modi, fia poeto) kio estas poeto kiu vivas vivon for aŭ kontraŭ socio. Troa uzado de drogoj kaj alkoholo, frenezo, krimo, violento, kaj ĝenerale iu ajn socia peko, ofte rezulte en frua morto, estas tipaj elementoj de la biografio de poète maudit. (eo)
  • Seorang poète maudit (pengucapan bahasa Prancis: [p??t modi] penyair yang terkutuk) adalah seorang penyair yang menjalani kehidupan di luar atau melawan masyarakat. Banyak poète maudit yang mati muda karena penyalahgunaan obat dan alkohol, kegilaan, kejahatan, kekerasan, dan dosa sosial lainnya. Istilah ini digunakan juga di luar Prancis. Contohnya termasuk penyair Ceko , penyair Polandia dan penyair Italia ; Wojaczek dan Toma melakukan bunuh diri pada usia muda. (in)
  • L'espressione poeta maledetto (in francese poète maudit) qualifica in generale un poeta (ma anche un musicista, o artista in genere) di talento che, incompreso, rigetta i valori della società, conduce uno stile di vita provocatorio, pericoloso, asociale o autodistruttivo (in particolare consumando alcol e droghe), redige testi di una difficile lettura e, in generale, muore ancor prima che al suo genio venga riconosciuto il suo giusto valore. (it)
  • I poeti maledetti è il titolo che Paul Verlaine diede alla sua opera uscita nella sua prima edizione nel 1884 e comprendente alcune tra le migliori opere di Tristan Corbière, Arthur Rimbaud e Stéphane Mallarmé.In seguito nel 1888 uscì una edizione rinnovata nella quale l'autore aggiunse anche le opere di Marceline Desbordes-Valmore, Villiers de l'Isle-Adam e Pauvre Lelian - pseudonimo dello stesso Paul Verlaine, utilizzato in un suo tentativo di restare nell'anonimato. La scelta di ampliare l'opera è da alcuni criticata in quanto si accusa l'autore di far venire così a mancare l'incisività che caratterizzava l'opera originale. (it)
  • Een poète maudit (gedoemde dichter) is de benaming voor een miskende of maatschappelijk onaangepaste dichter. De dichter wordt gezien als een verschoppeling die niet thuishoort in de maatschappij. Les poètes maudits was oorspronkelijk de titel van een in 1884 verschenen bloemlezing door Paul Verlaine met onder meer werk van Charles Baudelaire, Arthur Rimbaud, Comte de Lautréamont, Tristan Corbière, Gérard de Nerval en Stéphane Mallarmé. Al snel begonnen deze en een hele generatie dichters na hen zich onder deze noemer te presenteren en werd het bijna een soort van literaire stroming. Als prototypes werden gezien: François Villon, Oscar Wilde en Edgar Allan Poe. (nl)
  • Poeci przeklęci (fr. poètes maudits) – grupa poetów, którzy byli negatywnymi bohaterami licznych skandali obyczajowych. Ich twórczość była często nieakceptowana za ich życia, natomiast po śmierci stawała się przedmiotem kultu. Życie poety wyklętego prowadził również amerykański pisarz i poeta Charles Bukowski. (pl)
  • Poeta maldito (em francês: poète maudit) é um termo utilizado para referir os poetas que mantêm um estilo de vida que pretende demarcar-se do resto da sociedade, considerada como meio alienante e que aprisiona os indivíduos nas suas normas e regras, excluindo-se mesmo dela ao adoptar hábitos considerados autodestrutivos, como o abuso de drogas. Sob este conceito está o mito de que o génio criador tem terreno especialmente fértil entre indivíduos mergulhados num ambiente de insanidade, crime, violência, miséria e melancolia, frequentemente resultando no suicídio ou outro género de morte prematura. A rejeição de regras manifesta-se também, geralmente, com a recusa em pertencer a qualquer ideologia instituída. A desobediência, enquanto conceito moral exemplificado no mito de Antígona é uma da (pt)
  • Os Poetas Malditos (Les Poètes Maudits no original) é uma obra em prosa do poeta francês Paul Verlaine que foi publicada pela primeira vez em 1884 e mais tarde numa versão ampliada. Em Os Poetas Malditos, Verlaine presta homenagem ao Parnasianismo "decadente" francês que marcou o fim do Segundo Império e o início da Terceira República. (pt)
rdfs:label
  • Els poetes maleïts (ca)
  • Prokletí básníci (cs)
  • Poète maudit (de)
  • Καταραμένοι ποιητές (el)
  • Fipoeto (eo)
  • Los poetas malditos (es)
  • Poeta madarikatuak (eu)
  • Les Poètes maudits (fr)
  • Poète maudit (in)
  • I poeti maledetti (it)
  • Poeti maledetti (it)
  • Poète maudit (nl)
  • Poète maudit (en)
  • Poeci wyklęci (pl)
  • Poeta maldito (pt)
  • Os Poetas Malditos (Verlaine) (pt)
  • Проклятые поэты (ru)
  • De fördömda poeterna (sv)
  • Poète maudit (sv)
  • Прокляті поети (uk)
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:movement of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:movement of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License