About: Feudalism

An Entity of Type: drug, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

Feudalism, also known as the feudal system, was the combination of the legal, economic, military, cultural and political customs that flourished in medieval Europe between the 9th and 15th centuries. Broadly defined, it was a way of structuring society around relationships that were derived from the holding of land in exchange for service or labour.Although it is derived from the Latin word feodum or feudum (fief), which was used during the Medieval period, the term feudalism and the system which it describes were not conceived of as a formal political system by the people who lived during the Middle Ages. The classic definition, by François Louis Ganshof (1944), describes a set of reciprocal legal and military obligations which existed among the warrior nobility and revolved around the th

Property Value
dbo:abstract
  • و اساباب تفكك النظام الاطاعي و قد تم تعديل هاذا المقال من طرف مروان النور الإقطاعية هو نظام اجتماعي وسياسي واقتصادي له تعريفات عديدة ظهر في أوروبا خلال العصور المظلمة وشبه القارة الهندية وشبه الجزيرة العربية واليابان وإثيوبيا ومناطق أخرى من العالم في فترات مختلفة من التاريخ من مصر القديمة إلى الحضارات القديمة في أمريكا الجنوبية. لا يوجد تعريف عالمي متفق عليه بشأن هذا المصطلح. هناك تعريفات عديدة وتعريفات مضادة للنظريات السابقة ولكن بالمعنى الضيق، فإن المصطلح ارتبط في الغالب بأوروبا في العصور المظلمة من القرن التاسع وحتى القرن الخامس عشر وأول إستخداماته كان في القرن السابع عشر، غالباً ضمن حملات سياسية دعائية. أما الإقطاع في العالم الإسلامي: فلم يركزوا على الأراضي في بداية الامر لكونهم مشغولين في الفتوحات الإسلامية والجهاد، وفيما مضى رفض خليفة المسلمين عمر بن الخطاب إقطاع ارض السواد لقادة الفتح وذلك لحفظ حق اصحاب الأراضي ومنع حدوث التنافس فيما بينهم مما يؤدي إلى ضعف المسلمين، ضعف النسيج الاجتماعي، وكذلك الخليفة علي بن ابي طالب نظام الإقطاع لانه يؤدي إلى التنافس والاطماع بين الاقطاعين ونهاية المطاف يؤدي إلى الانقسامات والترهلات داخل الدولة وضعفها، وفي عصر الأمويين توسعوا في الإقطاع ما عدا الخليفة عمر بن عبد العزيز في إعطاء اقطاعات بالمفهوم الإسلامي، والذي أدى إلى ملكية تامة للأرض مع دفع العشر. وتعزز هذا الاتجاه بعد قيام الدولة العباسية فقد أستغل العباسيون ضعف الامراء الأمويين لصالحهم ولقد أنشاؤا ديوانا خاصا للخلافة السابقة (الخلافة الأموية), التي كانت ممتدة على مساحات شاسعة من الانهار، والبحار، والثروات الغنية بالموارد ونجد هناك فرقا في الإقطاع في المفهوم الإسلامي والإقطاع الأوروبي ففي عهد الخلافة الإسلامية لم يكن الفلاح ملكا لصاحب الإقطاع، ولم يكونوا يقطعون معها إضافة إلى أن صاحب الإقطاع لم يكن يورثه. الإقطاع العسكري المملوكي: في فترة حكم المماليك لمصر كانت أراضي مصر جميعها يتم إقطاعها للسلطان والامراء، وكان السلطان يشتري الأراضي واملاك من بيت مال المسلمين أو ماله الخاص، وتسمى هذه الاملاك بالأملاك الشريفة وهذا الملك الحر لم يسلم من الإقطاع، وتم تطوير نظام اقتصادي قوي ومتناهي في الدقة، حيث طوروه سلاطين المماليك، وكان للمقطع زمن المماليك له حق الاستغلال والارتقاق فالشخص إذا ورث عن ابيه يكون له مثل ما كان لابيه فلا يملك الرقبة، فالسلطان هو من كان يأمر بنقل الإقطاع من شخص إلى اخر وتغير الاقطاعين أو عزلهم أو مصادرة إلاقطاع. فكان الطابع العسكري هو الطابع السائد على نظام الإقطاع بشكل عام مع اختلافته من وقت إلى اخر ومن دولة إلى أخرى، غلب على دولة السلاجقة نظام الإقطاع وتزامن معه نظام إقطاعي حربي صليبي في المشرق، فكانت الاقطاعات متمركزة بيد السلطان وهو من يتصرف بالارض والملك التي كانت تسمى ب (الاملاك الشريفة) اما الاملاك الغير شريفة كان السلطان يشتريها بماله الخاص، ويعطي إقطاعه بسدس مساحة الأرض التي يديرها ويحرص عليها ويحصد الأرض ولاكنه لا يملكها، وكان يعتبر أبناء السلاطين منن رجال السيف، وكان يعين أميرا، وحتى لو لم يعمل بشغل الأمير يمنح الأمير العلاوات والمرتبات المالية، وبعد ترتيب الامراء أمراء العسكر. (ar)
  • Feudalismus neboli feudální zřízení je systém lenních vztahů charakteristický pro evropský, zejména vrcholný středověk. V širším smyslu se tak označuje celá tehdejší společnost nebo období. Mimo něj se s ním lze výjimečně setkat i jinde, například výrazně v císařském Japonsku. V marxistické ideologii je tak nazýváno uspořádání společnosti a celá lidská epocha od zániku otrokářského starověku do převládnutí kapitalismu; charakteristická je půda vlastněná feudály a obdělávaná osobně závislými a ekonomicky vykořisťovanými poddanými (nevolníky). Název je odvozen z latinského slova feudum, česky léno. (cs)
  • El feudalisme fou el sistema polític, jurídic, econòmic i social dut a terme durant l'Edat mitjana a Europa, amb l'objectiu de protegir la població d'aquella època. Els regnes es dividien en petits territoris semi-independents, en els quals el senyor proporcionava protecció als seus vassalls a canvi de tributs i treball a les seves terres. Els senyors feudals eren nobles o membres de l'Església i tenien una relació de dependència més o menys forta amb el rei de cada regió. Alguns dels seus aspectes van prolongar-se fins al final de l'Edat moderna. (ca)
  • Feudalismus (wie „feudal“ zu lateinisch feudum/feodum ‚Lehen‘) bezeichnet in den Sozialwissenschaften vor allem die Gesellschafts- und Wirtschaftsform des europäischen Mittelalters. (de)
  • Η φεουδαρχία (ή φεουδαλισμός) ήταν ένα κοινωνικό, πολιτικό και οικονομικό σύστημα που μορφοποιείται τελειωτικά, ως ολοκληρωμένο σύστημα, γύρω στον 11ο αιώνα που επικράτησε ιδίως στα δυτικοευρωπαϊκά κράτη που προήλθαν από τη διάλυση της Αυτοκρατορίας των Καρολιδών. Τα φέουδα έχουν τις ρίζες τους στην τελευταία περίοδο της Ρωμαϊκής αυτοκρατορίας (μολονότι πολλοί εντοπίζουν στοιχεία φεουδαλισμού στην Αίγυπτο, στην Ιαπωνία κ.α.) και στις λεγόμενες βαρβαρικές επιδρομές. Γενικά μπορούμε να χωρίσουμε τον φεουδαλισμό σε τρία στάδια: το στάδιο της προσφοράς φόρου σε εργασία, προϊόντα και χρήμα. Παρόλα αυτά, δεν υπάρχει κατ' ανάγκη χρονική σειρά στα τρία διαφορετικά είδη φεουδαλισμού, ενώ ρόλο στο ποιο υπερισχύει, παίζουν και οι ιδιαίτερες συνθήκες κάθε χώρας. (el)
  • Feŭdismo estis reĝima sistemo, kiu disvolviĝis en Eŭropo dum la mezepoko. Baze, nobelo havis landon (konatan kiel feŭdo) kaj pruntedonis ĝin al vasalo. La vasalo devis militservi por la nobelo aŭ pagi al li dekonaĵon. (eo)
  • Feudalism, also known as the feudal system, was the combination of the legal, economic, military, cultural and political customs that flourished in medieval Europe between the 9th and 15th centuries. Broadly defined, it was a way of structuring society around relationships that were derived from the holding of land in exchange for service or labour.Although it is derived from the Latin word feodum or feudum (fief), which was used during the Medieval period, the term feudalism and the system which it describes were not conceived of as a formal political system by the people who lived during the Middle Ages. The classic definition, by François Louis Ganshof (1944), describes a set of reciprocal legal and military obligations which existed among the warrior nobility and revolved around the three key concepts of lords, vassals, and fiefs. A broader definition of feudalism, as described by Marc Bloch (1939), includes not only the obligations of the warrior nobility but the obligations of all three estates of the realm: the nobility, the clergy, and the peasantry, all of whom were bound by a system of manorialism; this is sometimes referred to as a "feudal society". Since the publication of Elizabeth A. R. Brown's "The Tyranny of a Construct" (1974) and Susan Reynolds's Fiefs and Vassals (1994), there has been ongoing inconclusive discussion among medieval historians as to whether feudalism is a useful construct for understanding medieval society. (en)
  • Feudalismoa Erdi Aroko Europako sistema politiko, ekonomiko eta soziala izan zen, IX-XV. mendeen artean iraun zuena. Erreinuak konderri eta jaurerri txikiagoetan banatuta zeuden, non jauntxoek beraien basailuei babesa ematen zieten. Basailuek, trukean, zergak eta tributuak ordaindu behar izaten zituzten, jaunaren lurrak erabiltzeagatik. Jauntxo feudal haiek nobleak edota Elizako kide ziren, eta erregearekin menpekotasun erlazio bat zuten, batzuetan handiagoa eta batzuetan txikiagoa izan zitekeena. Feudalismoaren jatorria Erromatar Inperioaren gainbeheraren ondoko herri barbaro inbasioetan, nekazaritzaren nagusitasunean, garaiko eta gizartearen kontzeptu piramidalean datza. Historiografian, feudalismo hitza erabiltzen da, orobat, materialismo historikoak (historiografia marxistak, alegia) feudaltzat jotzen dituen ekoizpen-moduan oinarritutako antolabide sozioekonomikoa ere izendatzeko. Antolabide sozioekonomiko modura, feudalismoak antzinaro berantiarrean izan zuen hasiera, ekoizpen esklabistatik ekoizpen feudalera igarotzean, III. mendeko krisialditik aurrera eta, bereziki, Mendebaldeko Erromatar Inperioa desagertu ondoren (V. mendea) eta erresuma germaniarrak eta Karolingiar Inperioa sortu eta gero (VIII. eta IX. mendeak). Zenbait tradizio juridikotan (erromatar nahiz germaniar zuzenbideetakoak, hala nola bezerotza, jarraigo eta basailutza) oinarrituta, feudalismoa hainbat mendetan gertatu ziren inbasioen (herri germaniarrak, eslaviarrak, magyarrak, musulmanak eta bikingoak) garaiko ezegonkortasun eta segurtasun ezagatik sortu zen. Estatuko erakunde urrunen ezgaitasuna zela eta, segurtasun bakarra tokian tokiko agintarien eskutik zetorren, noble laiko edo eklesiastikoen eskutik, zeinen eskumendean baitzeuden landa-inguruetako gaztelu edo monasterio gotortuak, hirien gainbeheraren ondorioz boteregune berriak izatera iritsiak. (eu)
  • La féodalité est un système politique, ayant notamment existé en Occident chrétien (actuelle Europe) entre les Xe et XIIe siècles, dans lequel l'autorité centrale s'associe avec les seigneurs locaux et ceux-ci avec leur population, selon un système complet d'obligations et de services. Le terme « féodalité » est issu du latin médiéval feodum, « fief », apparenté au vieux haut allemand fehu, « bétail » et au gotique faihu, « argent, possession ». Le mot « féodalité » est un mot savant et tardif employé au XVIIe siècle, dérivé du mot « fief » par l’intermédiaire de l’adjectif « féodal » ; « fief » et « féodal » sont beaucoup plus anciens : sous leur forme latine — la seule usitée à l’origine —, « fief », en latin fevum, remonte au Xe siècle, mais ne s’est guère répandu qu’au XIe siècle, tandis que « féodal », en latin feodalis, date du XIe siècle. En France, certains aspects de la féodalité se maintiennent jusqu'à l'abolition des privilèges en 1789. (fr)
  • Feudalismo es la denominación del sistema político predominante en Europa Occidental durante la Plena y Baja Edad Media, caracterizado por la descentralización del poder político basada en la difusión del poder desde la cúspide —donde se encontraba el rey o el emperador— hacia el poder local ejercido de forma más efectiva y con relativo alto grado de autonomía por una aristocracia llamada nobleza, de varios niveles jerárquicos, que formaba la base de la estratificación social de la época. No hay acuerdo entre los historiadores sobre el comienzo del período feudal europeo ni su duración, que además varía según la región,​ con unas interpretaciones más generosas (entre finales del siglo IX al siglo XV) y otras más limitadas (entre los siglos X y XII-XIII). Más allá del feudalismo europeo occidental, se denomina feudalismo a un sistema similar en Japón (feudalismo japonés) que comienza en la Antigüedad tardía y se adentra en la Edad Media, con su propia periodización y que se forma a partir de un feudalismo militar; mientras que en la Europa Oriental aparece un feudalismo tardío, que comienza a finales de la Baja Edad Media y se da principalmente a comienzos de la Edad Moderna.​ El término feudalismo también es utilizado historiográficamente para denominar las formaciones sociales históricas caracterizadas por el modo de producción que el materialismo histórico (historiografía marxista) denomina feudal.​ Como formación socioeconómica, se puede decir que el feudalismo se inició en la Antigüedad tardía con la transición del modo de producción esclavista al feudal, a partir de la crisis del siglo III y, sobre todo, con la disolución del Imperio romano de Occidente (siglo V) y la formación de los reinos germánicos y el Imperio carolingio (siglos VIII y IX). (es)
  • Ba chóras sóisialta ceannasach sa Mheánaois in Iarthar na hEorpa, agus sa in Oirthear na hEorpa, é an feodachas.Bhí dílárú na cumhachta polaitiúla bunaithe ar an idirleathadh cumhachta ón mbarr (áit ina raibh an impire nó na ríthe go teoiriciúil) go dtí an bonn, ina raibh cumhacht áitiúil á feidhmiú go héifeachtach le féinriail nó neamhspleáchas ag na huasalaicmí, darbh ainm 'na huaisle', le teidil a fuarthas ó ghobharnóirí Impireacht na gCairlínseach (diúic, marcais, ) nó a raibh bunús eile acu (barúin, ridirí, srl.). Úsáidtear an téarma seo freisin sa staireolaíocht chun tagairt a dhéanamh do na heagair shóisialta stairiúla arb iad a shainairíonna a tugtar (sa ) 'feodach' uirthi. Mar fhoirmiú sóisialta-eacnamaíoch, thosaigh an fheodachas sa chianaois leis an aistriú ó sclábhaíocht go modh táirgthe feodach, Ag toiseacht le agus, thar aon rud eile, le díscaoileadh (5ú haois) agus bunú na ríochtaí Gearmánacha agus Impireacht na gCairlínseach (an 8ú agus an 9ú haois). Bunaithe ar thraidisiúin dhlíthiúla éagsúla (an dlí Rómhánach agus araon - caidreamh cliente, lucht coimhdeachta agus vasáilleacht), d'fhreagair an feodachas neamhshláine agus éagobhsaíocht ré na n-ionsaithe a tharla ar feadh na gcéadta bliain (Gearmánaigh, Slavaigh, Maigiaraigh, Moslamaigh, Lochlannaigh). Mar gheall ar neamhábaltacht na n-institiúidí stáit, i bhfad ó bhaile, tháinig an t-aon slándáil ó údaráis áitiúla, a chuir uaisle nó an chléir, a rialaigh caisleáin nó mainistreacha daingne i suíomhanna tuaithe, a tiontaíodh ina n-ionaid chumhachta nua i bhfianaise meath na gcathracha. (ga)
  • Feodalisme adalah struktur pendelegasian kekuasaan (sosial politik) yang dijalankan di kalangan bangsawan/monarki untuk mengendalikan berbagai wilayah yang diklaimnya melalui kerja sama dengan pemimpin-pemimpin lokal sebagai mitra. Dalam pengertian yang asli, struktur ini disematkan oleh sejarawan pada sistem politik di Eropa pada Abad Pertengahan, yang menempatkan kalangan kesatria dan kelas bangsawan lainnya (vassal) sebagai penguasa kawasan atau hak tertentu (disebut fief atau, dalam bahasa Latin, feodum) yang ditunjuk oleh monarki (biasanya raja atau lord). Istilah feodalisme sendiri dipakai sejak abad ke-17 dan oleh pelakunya sendiri tidak pernah dipakai. Semenjak tahun 1960-an, para sejarawan memperluas penggunaan istilah ini dengan memasukkan pula aspek kehidupan sosial para pekerja lahan di lahan yang dikuasai oleh tuan tanah, sehingga muncul istilah "masyarakat feodal". Karena penggunaan istilah feodalisme semakin lama semakin berkonotasi negatif, oleh para pengkritiknya istilah ini sekarang dianggap tidak membantu memperjelas keadaan dan dianjurkan untuk tidak dipakai tanpa kualifikasi yang jelas. Dalam penggunaan bahasa sehari-hari di Indonesia, sering kali kata ini digunakan untuk merujuk pada perilaku-perilaku yang mirip dengan perilaku para penguasa yang lalim, seperti 'kolot', 'selalu ingin dihormati', atau 'bertahan pada nilai-nilai lama yang sudah banyak ditinggalkan'. Abad kesembilan di Eropa barat adalah periode kekacauan. Charlemagne selama beberapa waktu telah menciptakan integrasi masyarakat yang merupakan hasil dari invasi bangsabangsa Jerman, dan telah mempersatukan suku-suku yang berperang dibawah pemerintahan yang tersentralisasi. Tetapi kekaisaran Charles magne, seperti yang telah kita pelajari, tidak bertahan lama. Kekaisaran ini pecah menjadi beberapa kerajaan yang terpisah. Para penerus (suksesor) Charlemagne di Prancis, Jerman, dan Italia menikmati sedikit otoritas mereka. Mereka memerintah, tetapi tidak menguasai. Selarna abad kegelapan ini sungguh tidak mungkin bagi seorang raja untuk memerintah dengan keras. Ketiadaan jalan-jalan yang bagus atau ketiadaan cara mudah untuk berkomunikasi membuat raja mengalami kesulitan untuk menggerakkan pasukannya dengan cepat dari satu distrik ke distrik lainnya untuk meredam pemberontakan. Bahkan jika jalanjalan bagus tersedia, kekurangan uang akan membuat raja tidak mampu mempertahankan angkatan bersenjatanya yang kuat untuk mewujudkan kepentingan-kepentingan raja. Terlebih lagi, wilayah-wilayah taklukkan yang belum dilebur menjadi sebuah negara, tidak memiliki rasa kesetiaan dan kasih sayang kepada raja. Mereka sedikit sekali peduli dengan raja, yang mereka tidak begitu kenal daripada penguasa-penguasa lokal yang tinggal dekat mereka. (in)
  • Il feudalesimo (detto anche "rete vassalla") era un sistema politico, economico, giuridico e sociale che si affermò nell'Europa occidentale con l'Impero carolingio (IX secolo) e con la morte di Carlo Magno, fino all'avvento dell'età moderna. In senso sociale ed economico fu un'evoluzione della società curtense. Impropriamente l'aggettivazione "feudale" è stata usata anche per fare richiamo a quelle particolari organizzazioni territoriali in cui era evidente la presenza di rapporti personali reciproci e orizzontali tra i vari signori locali, spesso dotati di un potere in vario grado autonomo e di una rilevante forza militare di carattere vicino al privato - piuttosto che soltanto in riferimento alla classica strutturazione sociale strettamente gerarchica avente al vertice della piramide un solo elemento, il sovrano; un esempio in questo senso lo si avrebbe al di fuori dei confini europei medievali e nello specifico nel Giappone durante il periodo dello Shogunato. Il superamento del sistema feudale si ebbe con l'emanazione delle leggi eversive della feudalità nel 1806 da parte di Napoleone Bonaparte, più di tre secoli dopo la fine del Medioevo. (it)
  • 封建制(ほうけんせい)は、君主の下にいる諸侯たちが土地を領有してその土地の人民を統治する社会・政治制度。 諸侯たちは、領有統治権の代わりに君主に対して貢納や軍事奉仕などといった臣従が義務づけられ、領有統治権や臣従義務は一般に世襲される。 (ja)
  • Het feodalisme of de feodaliteit (van het Latijnse feudum of leen) is het gelaagde machts-, bestuurs- en samenlevingssysteem gebaseerd op een leenstelsel dat zich in grote delen van Europa ontwikkelde na de Val van het West-Romeinse Rijk (circa 500) tot in de nieuwe tijd (circa 1500). Het belangrijkste kenmerk is dat grondgebied door de eigenaar of houder in gebruik wordt toebedeeld aan anderen waarbij bindende afspraken worden gemaakt over wederzijdse rechten en verplichtingen, de feodale overeenkomst. Degene die grond onder voorwaarden in gebruik gaf werd leenheer genoemd en de ingebruiknemer vazal of leenman. Leenmannen verplichtten zich in de regel tot het leveren van verschillende soorten diensten als trouw (fidelitate), persoonlijke militaire bijstand (servitia militaria), grondbewerking (servitia ordinaria), en innen van belastingen. Daarnaast kregen ze verschillende rechten als gedeeltelijk vruchtgebruik, bescherming van lijf en goed door de leenheer en het verzorgen van rechtspraak op het grondgebied. Naar de huidige stand van de wetenschap moet feodalisme begrepen worden als verzamelbegrip voor van elkaar naar tijd, plaats en samenleving verschillende structuren waarbij militaire, economische, sociale, politieke, religieuze en culturele sectoren op verschillende manieren met elkaar zijn verbonden. In de Franse revolutie was een van de grote doelstellingen, deze manier van besturen af te breken en burgers zeggenschap te geven. In de politieke stroming van het Marxisme wordt het begrip feodalisme op een kritische manier gebruikt, als stadium tussen de slavenmaatschappij van de oudheid en het modern kapitalisme. (nl)
  • 봉건제(封建制)는 정치·사회 체제의 한 형태이다. 고대 중국과 중세 유럽의 봉건제도는 일부 공통성이 있지만 서로 상이한 제도이나, 한자문화권에서는 유럽에서 시행되었던 feudalism을 중국의 봉건 제도로 번역하여 같은 용어로 사용하고 있다. 중앙 정부가 지방에 직접 행정관을 파견하여 통치하는 중앙집권적인 군현제와 달리 중앙 정부는 수도와 일부 요충지만 직접 통치하고 다른 지방에는 제후나 영주를 임명하여 다스리게 하는 제도이다. (ko)
  • Feudalizm (z łac. feodum lub feudum – lenno) – nazwa określająca ustrój społeczno-gospodarczo-polityczny rozpowszechniony w średniowiecznej Europie, trwający do rewolucji francuskiej, uznany za metodę rządzenia opierającą się na systemie hierarchicznej zależności jednostek, z podziałem społeczeństwa na trzy stany: duchowieństwo, rycerstwo i chłopstwo. W skład społeczeństwa feudalnej Polski wchodziły: szlachta, duchowieństwo, mieszczanie i chłopi, aczkolwiek systemy o podobnej konstrukcji i działaniu odnaleźć można również w innych okresach i w innych kręgach kulturowych. Również na kontynencie europejskim pewne pozostałości systemu feudalnego odnaleźć można jeszcze dziś. Co więcej, niektóre jego elementy były istotną częścią ustroju ekonomicznego niektórych państw jeszcze w XIX stuleciu. W teorii marksistowskiej feudalizm jest formacją społeczno-ekonomiczną następującą po niewolnictwie, a przed kapitalizmem. Feudalizm był powodem wielu powstań i buntów, które jednak nie doprowadziły do jego upadku. Według prof. Władysława Góry wpływ na upadek feudalizmu w wielu krajach europejskich miały wojny toczone przez rewolucyjną Francję na przełomie XVIII i XIX wieku. (pl)
  • Feudalismo compreende o sistema político, econômico e social que predominou na Europa Ocidental entre o início da Idade Média até a afirmação dos Estados modernos, tendo seu apogeu entre os séculos XI e XIII. O conceito teórico foi criado nos séculos XVII e XVIII por advogados franceses e ingleses, e popularizado pelo filósofo Charles-Louis de Secondat, barão de Montesquieu. O feudalismo deve sua formação a uma série de fatores, entre eles a desagregação do Império Romano, o declínio da escravidão e do comércio, a ruralização da população, a formação de múltiplos senhorios e reinos bárbaros independentes, a incapacidade da maioria dos sacro-imperadores romano-germânicos em reconstituir uma unidade política abrangente e eficiente, a supressão do paganismo e o fortalecimento político da Igreja Católica e do movimento monástico. O feudalismo evoluiu lentamente até se tornar o modelo dominante na Europa, e se caracterizou, em sua forma madura, pela regionalização ou encelulamento do poder, ou seja, sua concentração em âmbito local nas mãos de uma aristocracia rural que dominava a terra com grande autonomia, e subjugava a maior parte da população através do poder de dominium. O sistema era garantido pelo monopólio das forças militares pela elite, pelo apoio da Igreja, por uma progressiva sustentação jurídica e ideológica, e por uma forte rede de obrigações entre os senhores feudais e seus vassalos e súditos. A partir do século XIII, com o surgimento de novas monarquias centralizadas e poderosas, a reurbanização da Europa, o reaquecimento e diversificação da economia, entre outros fatores, o sistema iniciou seu declínio, que se acelerou a partir do século XIV com a emergência do proto-capitalismo, a concorrência da burguesia, a substituição de grande parte dos servos por trabalhadores assalariados, a maior laicização da sociedade e grandes mudanças culturais, mas algumas instituições feudais, mais notadamente o feudo propriamente dito, perduraram na Europa até depois do fim do Antigo Regime. O sistema foi típico da Europa, onde se desenvolveu com características únicas, mas vários historiadores vêm tentando compará-lo com outros sistemas não-europeus, com resultados muito controversos. Sua imagem pública foi profundamente manchada com as revoluções burguesas, atendendo ao interesse da burguesia em afirmar a legitimidade e superioridade do seu próprio modelo, dissolvendo-se entre os séculos XIX e XX as últimas instituições feudais ainda remanescentes em regiões isoladas da Europa. Devido à negativa propaganda burguesa, por muito tempo o feudalismo foi visto como um sistema autoritário, violento, opressor e explorador, cuja economia era estagnada, cuja política era caótica, e que não tinha flexibilidade para admitir mudanças. Hoje entende-se que precisa ser reavaliado e sua história entendida em suas próprias bases e contexto, e não a partir de projeções judiciosas modernas sobre uma época em que todo o pensamento era diferente. Reconhece-se hoje que o feudalismo foi, também, coerente, dinâmico e adaptável, manteve-se em um estado de contínuo rearranjo sem alterar sua essência, perdurando por muitos séculos, e propiciou o desenvolvimento de novas técnicas e métodos de produção e trocas que impulsionaram um reflorescimento econômico a partir dos séculos XI-XII, com um rico paralelo nas artes, na arquitetura, na literatura e na cultura em geral. Além disso, estudos mais recentes vêm mostrando que o sistema foi muito menos homogêneo do que se pensava, com uma ampla variedade de formas de articulação nas diferentes regiões e épocas, gerando um grande debate sobre sua definição e sobre a aplicabilidade dos conceitos antigamente propostos sobre o tema. (pt)
  • Feodalism (av franskans féodalisme, en avledning av senlatinets feodum som betyder landområde) är ett hierarkiskt samhällssystem uppbyggt kring förläningar, gods och privilegier, ibland ärftliga, som kungamakten gav till en härskande klass som belöning för tjänster. Termen myntades under 1800-talet för att beteckna det gamla privilegiesamhället i Väst- och Mellaneuropa från tiden före franska revolutionen som man ville komma bort ifrån – en orsak till att begreppet redan från början fick en negativ klang. Numera används det främst för att beteckna ett samhälle uppbyggt i likhet med det medeltida länsväsendet. I Norden var feodaliseringen svag. Det är besläktat med begreppen feodal, feodala relationer och feodalsamhälle, begrepp som används för att beteckna samhällen som präglas av ett visst slags relationer mellan länsherrar och deras vasaller (jämför franskans féodalité och société féodale). Feodala rättigheter innehades endast av vasaller och adel i det feodala samhället. Det innebär att de hade monopol på kvarn, vinpress, bakugn, jakt och fiske samt de högsta ämbetena i samhället.Till begreppet feodalism hör även det feodala samhället där vasaller, kungar och bönder levde. Begreppet feodalism har ingen allmänt accepterad definition hos historiker i dag och har varit föremål för motsättningar. Klassiska definitioner har formulerats av tänkare som Adam Smith och Karl Marx. Den senare utgår ifrån en enkel ekonomisk relation mellan en utsugande parasitär överhet i form av feodalherrar och en utsugen produktiv bondeklass. Många mer moderna historiker som François-Louis Ganshof och Marc Bloch har velat ge andra mindre ekonomiskt inriktade definitioner. (sv)
  • Феодалі́зм — панівна за середньовіччя в Західній і частково в Центральній та Східній Європі суспільно-економічна система. Феодальний лад — це лад, коли землевласник дає залежним селянам землю в обмін на їхню працю. За "класичну добу феодалізму" загалом вважають Х—ХІІІ ст. Провідні дослідники феодалізму розрізняють два феодальні періоди: перший — з ІХ по середину ХІ ст., коли — переважали дрібні, суто станові угоди між полководцями та селянами, і "другий феодальний період" — з середини ХІ по середину ХІІІ ст., коли стався розквіт феодальної культури і сформувалася спадкова аристократія. Політична система європейських країн у Середньовіччі будувалася за принципом васалітету — надання військовій знаті землі в обмін на службу. Центром феодальної ієрархії був король, який у Середньовіччі був передусім полководцем. З 9-го по 14-е століття найважливішою складовою війська були кінні лицарі. Спорядження лицаря, проте, вимагало чималих коштів. Король віддавав землю, відому під назвою феод або лен найвищому прошарку знаті, отримуючи від них лицарів. Ця найвища знать була васалами короля. Найвища знать і собі роздавала землю лицарям, які здавали її в оренду селянам. Король був сюзереном щодо своїх васалів, королівські васали були сюзеренами щодо своїх лицарів. Васали присягали на вірність своїм сюзеренам, проте діяло правило безпосереднього підпорядкування «васал мого васала — не мій васал». Головними елементами феодальної системи були важка кавалерія, васальна залежність, роздача ленів, імунітет, приватні замки і лицарство. (uk)
  • Феодали́зм (от лат. feudum) — исторический период Сред­них ве­ков и раннего Но­во­го вре­ме­ни сословно-классовая структура общества (аграрного типа, доиндустриального), когда основным экономическим ресурсом являлась земля, и находилась она в собственности феодалов. (ru)
  • 歐洲封建制度,又翻譯為封建等級制、封建君主制,指的是一種在歐洲在9世紀~19世紀廣泛流行的制度,它混合了繼承法、軍事單位和行政區劃的功能,把國土分割成一個個小型區域。這種制度最先由中歐的法蘭克王國開創,之後就擴散至歐洲的全體基督教國家,在14世紀開始逐漸瓦解,到19世紀時只剩下俄羅斯帝國在維持著這種模式,在第一次世界大戰後徹底消失。 (zh)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 11298 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 49848 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1124299991 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:date
  • 2009-02-26 (xsd:date)
dbp:title
  • "The Problem of Feudalism: An Historiographical Essay" (en)
dbp:url
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:isPartOf
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • El feudalisme fou el sistema polític, jurídic, econòmic i social dut a terme durant l'Edat mitjana a Europa, amb l'objectiu de protegir la població d'aquella època. Els regnes es dividien en petits territoris semi-independents, en els quals el senyor proporcionava protecció als seus vassalls a canvi de tributs i treball a les seves terres. Els senyors feudals eren nobles o membres de l'Església i tenien una relació de dependència més o menys forta amb el rei de cada regió. Alguns dels seus aspectes van prolongar-se fins al final de l'Edat moderna. (ca)
  • Feudalismus (wie „feudal“ zu lateinisch feudum/feodum ‚Lehen‘) bezeichnet in den Sozialwissenschaften vor allem die Gesellschafts- und Wirtschaftsform des europäischen Mittelalters. (de)
  • Η φεουδαρχία (ή φεουδαλισμός) ήταν ένα κοινωνικό, πολιτικό και οικονομικό σύστημα που μορφοποιείται τελειωτικά, ως ολοκληρωμένο σύστημα, γύρω στον 11ο αιώνα που επικράτησε ιδίως στα δυτικοευρωπαϊκά κράτη που προήλθαν από τη διάλυση της Αυτοκρατορίας των Καρολιδών. Τα φέουδα έχουν τις ρίζες τους στην τελευταία περίοδο της Ρωμαϊκής αυτοκρατορίας (μολονότι πολλοί εντοπίζουν στοιχεία φεουδαλισμού στην Αίγυπτο, στην Ιαπωνία κ.α.) και στις λεγόμενες βαρβαρικές επιδρομές. Γενικά μπορούμε να χωρίσουμε τον φεουδαλισμό σε τρία στάδια: το στάδιο της προσφοράς φόρου σε εργασία, προϊόντα και χρήμα. Παρόλα αυτά, δεν υπάρχει κατ' ανάγκη χρονική σειρά στα τρία διαφορετικά είδη φεουδαλισμού, ενώ ρόλο στο ποιο υπερισχύει, παίζουν και οι ιδιαίτερες συνθήκες κάθε χώρας. (el)
  • Feŭdismo estis reĝima sistemo, kiu disvolviĝis en Eŭropo dum la mezepoko. Baze, nobelo havis landon (konatan kiel feŭdo) kaj pruntedonis ĝin al vasalo. La vasalo devis militservi por la nobelo aŭ pagi al li dekonaĵon. (eo)
  • 封建制(ほうけんせい)は、君主の下にいる諸侯たちが土地を領有してその土地の人民を統治する社会・政治制度。 諸侯たちは、領有統治権の代わりに君主に対して貢納や軍事奉仕などといった臣従が義務づけられ、領有統治権や臣従義務は一般に世襲される。 (ja)
  • 봉건제(封建制)는 정치·사회 체제의 한 형태이다. 고대 중국과 중세 유럽의 봉건제도는 일부 공통성이 있지만 서로 상이한 제도이나, 한자문화권에서는 유럽에서 시행되었던 feudalism을 중국의 봉건 제도로 번역하여 같은 용어로 사용하고 있다. 중앙 정부가 지방에 직접 행정관을 파견하여 통치하는 중앙집권적인 군현제와 달리 중앙 정부는 수도와 일부 요충지만 직접 통치하고 다른 지방에는 제후나 영주를 임명하여 다스리게 하는 제도이다. (ko)
  • Феодали́зм (от лат. feudum) — исторический период Сред­них ве­ков и раннего Но­во­го вре­ме­ни сословно-классовая структура общества (аграрного типа, доиндустриального), когда основным экономическим ресурсом являлась земля, и находилась она в собственности феодалов. (ru)
  • 歐洲封建制度,又翻譯為封建等級制、封建君主制,指的是一種在歐洲在9世紀~19世紀廣泛流行的制度,它混合了繼承法、軍事單位和行政區劃的功能,把國土分割成一個個小型區域。這種制度最先由中歐的法蘭克王國開創,之後就擴散至歐洲的全體基督教國家,在14世紀開始逐漸瓦解,到19世紀時只剩下俄羅斯帝國在維持著這種模式,在第一次世界大戰後徹底消失。 (zh)
  • و اساباب تفكك النظام الاطاعي و قد تم تعديل هاذا المقال من طرف مروان النور الإقطاعية هو نظام اجتماعي وسياسي واقتصادي له تعريفات عديدة ظهر في أوروبا خلال العصور المظلمة وشبه القارة الهندية وشبه الجزيرة العربية واليابان وإثيوبيا ومناطق أخرى من العالم في فترات مختلفة من التاريخ من مصر القديمة إلى الحضارات القديمة في أمريكا الجنوبية. لا يوجد تعريف عالمي متفق عليه بشأن هذا المصطلح. هناك تعريفات عديدة وتعريفات مضادة للنظريات السابقة ولكن بالمعنى الضيق، فإن المصطلح ارتبط في الغالب بأوروبا في العصور المظلمة من القرن التاسع وحتى القرن الخامس عشر وأول إستخداماته كان في القرن السابع عشر، غالباً ضمن حملات سياسية دعائية. (ar)
  • Feudalismus neboli feudální zřízení je systém lenních vztahů charakteristický pro evropský, zejména vrcholný středověk. V širším smyslu se tak označuje celá tehdejší společnost nebo období. Mimo něj se s ním lze výjimečně setkat i jinde, například výrazně v císařském Japonsku. V marxistické ideologii je tak nazýváno uspořádání společnosti a celá lidská epocha od zániku otrokářského starověku do převládnutí kapitalismu; charakteristická je půda vlastněná feudály a obdělávaná osobně závislými a ekonomicky vykořisťovanými poddanými (nevolníky). (cs)
  • Feudalism, also known as the feudal system, was the combination of the legal, economic, military, cultural and political customs that flourished in medieval Europe between the 9th and 15th centuries. Broadly defined, it was a way of structuring society around relationships that were derived from the holding of land in exchange for service or labour.Although it is derived from the Latin word feodum or feudum (fief), which was used during the Medieval period, the term feudalism and the system which it describes were not conceived of as a formal political system by the people who lived during the Middle Ages. The classic definition, by François Louis Ganshof (1944), describes a set of reciprocal legal and military obligations which existed among the warrior nobility and revolved around the th (en)
  • Feudalismoa Erdi Aroko Europako sistema politiko, ekonomiko eta soziala izan zen, IX-XV. mendeen artean iraun zuena. Erreinuak konderri eta jaurerri txikiagoetan banatuta zeuden, non jauntxoek beraien basailuei babesa ematen zieten. Basailuek, trukean, zergak eta tributuak ordaindu behar izaten zituzten, jaunaren lurrak erabiltzeagatik. Jauntxo feudal haiek nobleak edota Elizako kide ziren, eta erregearekin menpekotasun erlazio bat zuten, batzuetan handiagoa eta batzuetan txikiagoa izan zitekeena. (eu)
  • Feudalismo es la denominación del sistema político predominante en Europa Occidental durante la Plena y Baja Edad Media, caracterizado por la descentralización del poder político basada en la difusión del poder desde la cúspide —donde se encontraba el rey o el emperador— hacia el poder local ejercido de forma más efectiva y con relativo alto grado de autonomía por una aristocracia llamada nobleza, de varios niveles jerárquicos, que formaba la base de la estratificación social de la época. No hay acuerdo entre los historiadores sobre el comienzo del período feudal europeo ni su duración, que además varía según la región,​ con unas interpretaciones más generosas (entre finales del siglo IX al siglo XV) y otras más limitadas (entre los siglos X y XII-XIII). (es)
  • Ba chóras sóisialta ceannasach sa Mheánaois in Iarthar na hEorpa, agus sa in Oirthear na hEorpa, é an feodachas.Bhí dílárú na cumhachta polaitiúla bunaithe ar an idirleathadh cumhachta ón mbarr (áit ina raibh an impire nó na ríthe go teoiriciúil) go dtí an bonn, ina raibh cumhacht áitiúil á feidhmiú go héifeachtach le féinriail nó neamhspleáchas ag na huasalaicmí, darbh ainm 'na huaisle', le teidil a fuarthas ó ghobharnóirí Impireacht na gCairlínseach (diúic, marcais, ) nó a raibh bunús eile acu (barúin, ridirí, srl.). (ga)
  • Feodalisme adalah struktur pendelegasian kekuasaan (sosial politik) yang dijalankan di kalangan bangsawan/monarki untuk mengendalikan berbagai wilayah yang diklaimnya melalui kerja sama dengan pemimpin-pemimpin lokal sebagai mitra. Dalam pengertian yang asli, struktur ini disematkan oleh sejarawan pada sistem politik di Eropa pada Abad Pertengahan, yang menempatkan kalangan kesatria dan kelas bangsawan lainnya (vassal) sebagai penguasa kawasan atau hak tertentu (disebut fief atau, dalam bahasa Latin, feodum) yang ditunjuk oleh monarki (biasanya raja atau lord). (in)
  • La féodalité est un système politique, ayant notamment existé en Occident chrétien (actuelle Europe) entre les Xe et XIIe siècles, dans lequel l'autorité centrale s'associe avec les seigneurs locaux et ceux-ci avec leur population, selon un système complet d'obligations et de services. En France, certains aspects de la féodalité se maintiennent jusqu'à l'abolition des privilèges en 1789. (fr)
  • Il feudalesimo (detto anche "rete vassalla") era un sistema politico, economico, giuridico e sociale che si affermò nell'Europa occidentale con l'Impero carolingio (IX secolo) e con la morte di Carlo Magno, fino all'avvento dell'età moderna. In senso sociale ed economico fu un'evoluzione della società curtense. (it)
  • Feudalizm (z łac. feodum lub feudum – lenno) – nazwa określająca ustrój społeczno-gospodarczo-polityczny rozpowszechniony w średniowiecznej Europie, trwający do rewolucji francuskiej, uznany za metodę rządzenia opierającą się na systemie hierarchicznej zależności jednostek, z podziałem społeczeństwa na trzy stany: duchowieństwo, rycerstwo i chłopstwo. W skład społeczeństwa feudalnej Polski wchodziły: szlachta, duchowieństwo, mieszczanie i chłopi, aczkolwiek systemy o podobnej konstrukcji i działaniu odnaleźć można również w innych okresach i w innych kręgach kulturowych. Również na kontynencie europejskim pewne pozostałości systemu feudalnego odnaleźć można jeszcze dziś. Co więcej, niektóre jego elementy były istotną częścią ustroju ekonomicznego niektórych państw jeszcze w XIX stuleciu. W (pl)
  • Feudalismo compreende o sistema político, econômico e social que predominou na Europa Ocidental entre o início da Idade Média até a afirmação dos Estados modernos, tendo seu apogeu entre os séculos XI e XIII. O conceito teórico foi criado nos séculos XVII e XVIII por advogados franceses e ingleses, e popularizado pelo filósofo Charles-Louis de Secondat, barão de Montesquieu. (pt)
  • Het feodalisme of de feodaliteit (van het Latijnse feudum of leen) is het gelaagde machts-, bestuurs- en samenlevingssysteem gebaseerd op een leenstelsel dat zich in grote delen van Europa ontwikkelde na de Val van het West-Romeinse Rijk (circa 500) tot in de nieuwe tijd (circa 1500). Het belangrijkste kenmerk is dat grondgebied door de eigenaar of houder in gebruik wordt toebedeeld aan anderen waarbij bindende afspraken worden gemaakt over wederzijdse rechten en verplichtingen, de feodale overeenkomst. Degene die grond onder voorwaarden in gebruik gaf werd leenheer genoemd en de ingebruiknemer vazal of leenman. (nl)
  • Feodalism (av franskans féodalisme, en avledning av senlatinets feodum som betyder landområde) är ett hierarkiskt samhällssystem uppbyggt kring förläningar, gods och privilegier, ibland ärftliga, som kungamakten gav till en härskande klass som belöning för tjänster. Termen myntades under 1800-talet för att beteckna det gamla privilegiesamhället i Väst- och Mellaneuropa från tiden före franska revolutionen som man ville komma bort ifrån – en orsak till att begreppet redan från början fick en negativ klang. Numera används det främst för att beteckna ett samhälle uppbyggt i likhet med det medeltida länsväsendet. I Norden var feodaliseringen svag. (sv)
  • Феодалі́зм — панівна за середньовіччя в Західній і частково в Центральній та Східній Європі суспільно-економічна система. Феодальний лад — це лад, коли землевласник дає залежним селянам землю в обмін на їхню працю. За "класичну добу феодалізму" загалом вважають Х—ХІІІ ст. Провідні дослідники феодалізму розрізняють два феодальні періоди: перший — з ІХ по середину ХІ ст., коли — переважали дрібні, суто станові угоди між полководцями та селянами, і "другий феодальний період" — з середини ХІ по середину ХІІІ ст., коли стався розквіт феодальної культури і сформувалася спадкова аристократія. (uk)
rdfs:label
  • Feudalism (en)
  • إقطاعية (ar)
  • Feudalisme (ca)
  • Feudalismus (cs)
  • Feudalismus (de)
  • Φεουδαρχία (el)
  • Feŭdismo (eo)
  • Feudalismo (es)
  • Feudalismo (eu)
  • Feodachas (ga)
  • Feodalisme (in)
  • Féodalité (fr)
  • Feudalesimo (it)
  • 봉건제 (ko)
  • 封建制 (ja)
  • Feodalisme (nl)
  • Feudalizm (pl)
  • Feudalismo (pt)
  • Feodalism (sv)
  • Феодализм (ru)
  • Феодалізм (uk)
  • 封建制度 (歐洲) (zh)
rdfs:seeAlso
owl:sameAs
skos:exactMatch
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:academicDiscipline of
is dbo:commandStructure of
is dbo:governmentType of
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:commandStructure of
is dbp:governmentType of
is dbp:reignType of
is rdfs:seeAlso of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License