An Entity of Type: animal, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

Jacques René Hébert (French: [ebɛʁ]; 15 November 1757 – 24 March 1794) was a French journalist and the founder and editor of the extreme radical newspaper Le Père Duchesne during the French Revolution. Hébert was a leader of the French Revolution and had thousands of followers as the Hébertists (French Hébertistes); he himself was sometimes called Père Duchesne, a name which he shared with his newspaper.

Property Value
dbo:abstract
  • جاك-رينيه ايبير (بالفرنسية: Jacques-René Hébert)‏ من أشهر الصحافيين والثوريين الفرنسيين ولد في ألونسون وعاش ما بين (1757-1794). كان من ذوي الفاقه، يحتال على المعيشة في باريس حتى إذا ما اندلعت الثورة، أقبل على نصرتها بلسانه وقلمه. ولم يلبث أن أنشأ سنة 1790 جريدة دعاها «» (لو بير دوشان) وكرّسها للدعوة إلى الثورة، بأسلوب شعبي وتعبير عامي لا يخلو من بذاءة وشتائم. كان شديد الاندفاع ضد خصوم الثورة، لا يكاد يستثني أحدا ممن يخالف آراءه حتى وصل باتهاماته إلى روبسبير، أحد أبرز قادة الثورة المتشددين، إلى أن تم القاء القبض عليه مع فريق من دعاته ومديريه وحشروا جميعاً في السجن حتى حكم عليهم بألاٍعدام مع غيره من المتهمين ونفذ الحكم في 24 آذار سنة 1794 م، وما زالت ذكراه مخلدة إلى الآن وبالذات في فرنسا حيث أعيد في القرن التاسع عشر ثم في القرن العشرين إصدار صحيفة بنفس الاسم ونفس الأسلوب. (ar)
  • Jacques-René Hébert (15. listopadu 1757 v Alençonu – 24. března 1794 v Paříži) byl francouzský publicista, politik a jedna z nejvýznamnějších postav Francouzské revoluce. (cs)
  • Jacques René Hébert (Alençon, 15 de novembre de 1757 - París, 24 de març de 1794) fou durant la Revolució Francesa l'editor del diari extremista radical . Els seus seguidors eren denominats ; a vegades, a Hébert li donaven el sobrenom de Père Duchesne, tret de la capçalera del seu diari. (ca)
  • Jacques-René Hébert (* 15. November 1757 in Alençon; † 24. März 1794 in Paris) war ein französischer Publizist und Kirchengegner. Als Führer der Ultrarevolutionären war er eine der wesentlichen Figuren der Französischen Revolution. Er war von 1790 bis 1794 Herausgeber der volkstümlichen revolutionären Zeitschrift Le père Duchesne. (de)
  • Ο Ζακ Εμπέρ (Jacques René Hébert, 15 Νοεμβρίου 1757 – 24 Μαρτίου 1794) ήταν Γάλλος δημοσιογράφος και εκδότης της ακραίας ριζοσπαστικής εφημερίδας ("Μπαρμπα-Ντισέν") στη διάρκεια της Γαλλικής Επανάστασης (1790-94). Συνήθως οι οπαδοί του αναφέρονται με την ονομασία Εμπερτιστές (Hébertistes) και ίδιος μερικές φορές αυτοαποκαλούνταν Père Duchesne, από το όνομα της εφημερίδας του. (el)
  • Jacques René HÉBERT (naskiĝis la 15-an de novembro 1757 en Alençon, mortis la 24-an de marto 1794 en Parizo) estis franca ĵurnalisto kaj politikisto. Li fondis en 1790 Le Père Duchesne la gazeton de la revoluciaj ekstremuloj. Li partoprenis en la faligo de la monarĥio en 1792 rolante kiel publika akuzisto kaj de la Ĝirondanoj en 1793. Kun siaj partizanoj la (Chaumette, , , kaj aliaj) li forte influis la kaj la . Robespiero kies "moderecon" li estis denuncita arestigis lin kaj liajn partizanojn kaj ekzekutigis lin. (eo)
  • Jacques-René Hébert (Alençon, 15 de noviembre de 1757 - París, 24 de marzo de 1794) fue un político, revolucionario y periodista francés, editor del periódico radical Le Père Duchesne (El Padre Duchesne) durante la Revolución francesa. Sus seguidores eran conocidos como los hébertistas. Él mismo era llamado algunas veces Père Duchesne, por el nombre de su periódico. (es)
  • Jacques René Hébert (Alençon, Orne, 1757ko azaroaren 15a — Paris, 1794ko martxoaren 24a) Frantziako Iraultzan izeneko egunkaria ezker muturreko editorea izan zen. Bere jarraitzaileek hebertistak izena hartu zuten. Berari Père Duchesne ere deitu zioten, kazeta zela eta. (eu)
  • Jacques-René Hébert, né le 15 novembre 1757 à Alençon et guillotiné le 24 mars 1794 (4 germinal de l'an II) à Paris, est un homme politique et journaliste français. Pamphlétaire très populaire, membre du Club des cordeliers, il a été un des grands animateurs de la Révolution française par son journal, Le Père Duchesne, fondé à l’été 1790, où les événements politiques sont présentés dans un langage populaire, souvent jugé grossier, entremêlé de jurons. Ses articles ont accompagné, et peut-être contribué à déclencher dans les milieux sans-culottes de nombreux événements révolutionnaires qu'il appelait de ses vœux dans leurs colonnes : journée du 10 août 1792 qui entraîne la chute de la royauté, massacres de Septembre, chute des girondins, grande manifestation du 5 septembre 1793 au cours de laquelle la mise à l'ordre du jour de la Terreur est demandée par les sans-culottes à la Convention. Le tirage de son journal atteint 600 000 exemplaires en 1793 grâce aux abonnements du ministère de la Guerre qui le diffuse aux armées. Son programme est notamment de « pourchasser les traîtres ». En octobre 1793, lors du procès de la reine Marie-Antoinette, il est celui qui l'accuse d'inceste. Non-éligible aux premières assemblées en raison de son manque de fortune, il échoue aux élections de septembre 1792 à la Convention. Il entre toutefois au ministère de la Guerre de Pache, qui dure d'octobre à janvier 1793. Il est ensuite élu, dans un poste secondaire, à la Commune de Paris. Fin 1793, désireux de jouer un rôle politique plus important, au moment où la crise des subsistances, aggravée par la loi sur le maximum général, marque une reprise de l’agitation populaire, Hébert entre dans l’opposition au Comité de salut public et prépare avec les chefs cordeliers une nouvelle journée révolutionnaire qui, mal organisée, échoue. Présentés comme des complices du « complot de l’étranger », tous sont exécutés le 24 mars 1794 sans que les sans-culottes bougent. Mais la base populaire sur laquelle le gouvernement révolutionnaire s'appuie s'en trouve rétrécie. « La Révolution est glacée », comme le dit alors Saint-Just. Les historiens ont donné après coup le nom d’hébertistes à cette faction de révolutionnaires radicaux — Hébert, Chaumette et leurs amis du Club des cordeliers, Momoro, Vincent, Ronsin — partisans à l’extérieur de la guerre à outrance jusqu’à la victoire complète et à l’intérieur de mesures sociales radicales comme l’application de la loi du maximum et de la déchristianisation. (fr)
  • Jacques René Hébert (French: [ebɛʁ]; 15 November 1757 – 24 March 1794) was a French journalist and the founder and editor of the extreme radical newspaper Le Père Duchesne during the French Revolution. Hébert was a leader of the French Revolution and had thousands of followers as the Hébertists (French Hébertistes); he himself was sometimes called Père Duchesne, a name which he shared with his newspaper. (en)
  • Jacques René Hébert (lahir 15 November 1757 di Alençon, Prancis - meninggal 24 Maret 1794 di Paris, Prancis pada umur 36 tahun) adalah seorang wartawan politik selama Revolusi Prancis dan juru bicara utama kaum revolusioner ekstrem radikal Prancis (Parisian sansculottes). Dia dan para pengikutnya biasa disebut , yaitu mereka yang menekan rezim Jakobin sejak tahun 1793 hingga 1794 dengan melembagakan langkah-langkah radikal di sebagian besar masa revolusi. Hébert lahir dari keluarga borjuis. Ia mulai menetap di Paris pada tahun 1780 dan selama sepuluh tahun berikutnya ia hidup dalam kemiskinan. Ia antusias menyambut pecahnya Revolusi Prancis pada tahun 1789. Pada tahun 1790 ia memulai kariernya sebagai wartawan dengan menulis serangkaian tulisan cabul dan satir politik asusila. Hébert mengadopsi nama pena Le Père Duchesne yang diambil dari nama tokoh komik populer. Ia juga menerbitkan korannya yang bernama "Le Père Duchesne" untuk pertama kali pada bulan November 1790 dan menjadi salah satu surat kabar yang paling sukses ketika Revolusi Prancis. Meskipun Hébert pada awalnya fokus pada korannya yang mengecam aristokrasi dan pendeta, tetapi pada musim semi tahun 1792, ia kemudian melakukan kampanye radikal untuk melawan Raja Louis XVI. (in)
  • Jacques-René Hébert (Alençon, 15 novembre 1757 – Parigi, 24 marzo 1794) è stato un giornalista e rivoluzionario francese.Fondatore nel 1790 del giornale Le Père Duchesne, iscritto al Club dei Cordiglieri e a quello dei Giacobini, divenne il rappresentante, dopo gli arrabbiati, dell'ala più radicale della Rivoluzione francese, dagli avversari chiamata "gruppo degli esagerati" o hébertisti. Fu arrestato e giustiziato durante il Regime del Terrore. (it)
  • 자크 르네 에베르(Jacques René Hébert, 1757년 11월 15일 - 1794년 3월 24일)는 근대 프랑스 왕국과 프랑스 제1공화국 기간의 정치인, 언론인, 작가이다. 프랑스 혁명 때 자코뱅파의 상퀼로트 파벌의 대변인이자 나중에 상퀼로트 파벌이 에베르 파벌과 당통 파벌로 갈라섰을 때는, 강경파인 에베르 파벌의 지도자였다. 프랑스 대혁명 당시 자코뱅당 강경파 인사 중의 한 사람이었다. 1790년 《페르 뒤셴》(Père Duchesne)이라는 잡지를 창간한다. 이 잡지를 통해 비어를 이용하여 우파를 격렬하게 공격했고 상 퀼로트 지도자로서 두각을 나타냈다. 그러나 무차별 처형을 원치 않으면서, 타협, 관용도 원치 않던 막시밀리앙 로베스피에르의 미움을 산데다가 반대파인 조르주 당통 파벌의 집중공격 등을 받고 1794년 3월 24일 처형당했다. (ko)
  • ジャック=ルネ・エベール(フランス語: Jacques René Hébert, 1757年11月15日 - 1794年3月24日)は、フランス革命時のジャーナリストで政治活動家。山岳派のエベール派のリーダー。 (ja)
  • Jacques-René Hébert (Alençon, 15 maart 1759 - Parijs, 24 maart 1794) was een Frans revolutionair, journalist, uitgever, procureur, en samen met Marat leider van de Parijse Commune van 1792. Hij nam het op voor de gewone man. Hébert was een kleine, beleefde man. Als lid van de Nationale Conventie en als leider van de maniakale hébertisten had hij veel invloed. Zij protesteerden tegen hoge prijzen, lage lonen, voedseltekorten en speculanten. Na de executie van Hébert werd de greep op de buitenlandse handel minder strak. (nl)
  • Jacques-René Hébert (ur. 15 listopada 1757 w Alençon, zm. 24 marca 1794 w Paryżu) – francuski dziennikarz i działacz polityczny doby rewolucji francuskiej, przywódca hebertystów. Charyzmatyczny propagator najradykalniejszych poglądów, zwolennik całkowitej dechrystianizacji Europy, zwany „psem na Kościół”. Pochodził z zamożnej rodziny mieszczańskiej – był synem jubilera. W czasach przedrewolucyjnych prowadził dość awanturniczy tryb życia, nie stroniąc od skandali. Po przegranym procesie o zniesławienie został zmuszony do opuszczenia rodzinnego miasta i zamieszkania w Paryżu, gdzie aż do wybuchu rewolucji żył w skrajnym ubóstwie. Jego przeciwnicy – już w epoce rewolucyjnej – wypominali mu m.in. to, że będąc administratorem paryskiego teatru Varietes, zdefraudował poważną sumę pieniędzy. Na fali wydarzeń 1789 roku włączył się aktywnie w rewolucyjną politykę. Znalazł się wśród czołowych działaczy stworzonego w kwietniu 1790 Stowarzyszenia Przyjaciół Praw Człowieka i Obywatela. Stowarzyszenie zyskało potoczne miano klubu kordelierów. Określany przez lewicowych historyków jako „awangarda paryskiego ruchu demokratycznego”, klub skupiał takich polityków, jak Georges Danton, Camille Desmoulins, Jean Paul Marat. Początkowo nie występowały głębokie różnice między kordelierami a jakobinami – radykalni lewicowi działacze zasiadali w obu stronnictwach. Jego frakcja rywalizowała o wpływy wśród sankiulotów z frakcją wściekłych. Ideą, która zapewniła Hébertowi entuzjazm paryskiej ulicy – zwłaszcza kręgów półpiśmiennych proletariuszy – było wydawanie gazety „Le père Duchesne”, założonej we wrześniu 1792 roku. Ogromna liczba tytułów prasowych, które powstały na fali rewolucji i zazwyczaj egzystowały bardzo krótko, nie była nastawiona wyłącznie na zysk. Dzięki umiejętnemu dotarciu z tytułem do tysięcy mieszkańców Paryża, redaktor i wydawca (najczęściej też jedyny autor tekstów) zapewniał sobie znakomity środek politycznej reklamy i możliwość sterowania nastrojami zwolenników. Hébertowi udało się połączyć sukces finansowy gazety z sukcesem osobistym: „Père Duchesne” odróżniał się od współczesnych periodyków swoistym stylem pisania, będącym połączeniem radykalnej retoryki z wulgarnym językiem. Tytułowy „ojciec Duchesne” to postać z ludowych przedstawień i historyjek – prostak służący wszystkim dobrą radą. W swoim piśmie Hébert ustami Duchesne'a komentował bieżące wydarzenia i oskarżał przeciwników w niezbyt wybredny sposób. W życiu prywatnym Hébert był przeciwieństwem lumpenproletariusza – zawsze elegancko ubrany i modnie ufryzowany, lubił wystawny tryb życia. Gazeta Héberta była również trybuną rzeczników świeckiego państwa. Hébert otwarcie raz przyznawał, że jest ateistą, że nie wierzy ni w piekło, ni w raj, a innym razem mówił, że Chrystus był pierwszym sankiulotą. Chwalił zamykanie świątyń, ich zamianę w „Świątynie Rozumu” i represjonowanie księży – także tych, którzy przysięgli na wierność konstytucji. To, co chwalił Hébert-dziennikarz, realizował Hébert-urzędnik, będący od grudnia 1792 zastępcą prokuratora Komuny Paryża. Z biegiem czasu narastał konflikt między Robespierrem a Hébertem. Wcześniejsza admiracja Héberta dla tego pierwszego wynikała prawdopodobnie z powodów taktycznych, chociaż Robespierre nie krył swej niechęci do dziennikarza, m.in. za wulgarne oblicze jego publicystyki. W 1793 Hébert wraz z innymi radykałami został na krótko aresztowany pod wpływem żyrondystów, obawiających się, grożącego im zagładą, ataku ze strony skrajnej lewicy. Tym razem dziennikarza poparł Robespierre i delegacja Komuny Paryża. Wzmocniony, korzystając ze swoich prerogatyw, niedługo potem rozprawił się z konkurencyjnym ultralewicowym stronnictwem – wściekłymi pod wodzą byłego księdza Jacques’a Roux. Grupa ta, zwolennicy „rządów ludu”, atakowała jakobinów za rzekomy moderantyzm, domagając się natychmiastowej rozprawy z przeciwnikami rewolucji; ich nastroje dobrze tłumaczą słowa Rouxa: „Jest rzeczą konieczną, by sierp wolności przeszedł po głowach bogaczy”. Jesienią 1793 przeciwko Hébertowi zaczęto wysuwać coraz liczniejsze oskarżenia, m.in. o próby spisku, korumpowanie deputowanych do Konwencji. Robespierre zaatakował Héberta i jego zwolenników, zarzucając im bandycką dechrystianizację; na ich zarzuty, że popiera księży i katolicyzm, Robespierre odpowiadał oskarżeniami o kontakty ze „spiskiem z zagranicy”. Tocząc otwartą już wojnę, Hébert aluzyjnie nawoływał na łamach „Père Duchesne” do obalenia przeciwnika – „Nie szczędźcie nikogo, nie bójcie się obalenia dzisiejszego bożyszcza”. Hébert i jego zwolennicy stali się celem gwałtownych ataków; wypominano im m.in. korzyści odniesione dzięki dostawom „Père Duchesne” dla wojska. Hébert został aresztowany w marcu 1794 przez Komitet Ocalenia Publicznego z polecenia Robespierre’a. Redaktora ludowej gazetki i jego stronników oskarżono o to, że są agentami władzy zagranicznej, korumpują lud i chcą siłą zagarnąć władzę. Oskarżonych skazano na śmierć i stracono 24 marca 1794. Jako ostatni na gilotynie (nazywanej przez niego wcześniej „okno Republiki”) zginął sam Hébert, przed śmiercią krzycząc: Jeszcze nie! Jeszcze nie!. (pl)
  • Jacques Hébert (Alençon, 15 de novembro de 1757 – Paris, 24 de março de 1794) foi um político francês e um jornalista francês. Redactor do Père Duchesne, exerceu preponderante influência na Comuna de Paris. Chefe da facção ultra-revolucionária, da extrema-esquerda jacobina, entrou em luta com Robespierre, que mandou aprisioná-lo. Subiu ao cadafalso com seus partidários, chamados hebertistas. Jacques Hébert, também foi responsável por propor na França, no período de Terror, o processo de Descristianização. (pt)
  • Jacques René Hébert, känd under pseudonymen Père Duchesne, född 15 november 1757 i Alençon, död 24 mars 1794 i Paris, var en fransk tidningsman och politiker. Hébert sökte med sina tämligen grovkorniga artiklar i det folkliga bladet Le Père Duchesne föra underklassens talan mot den förhatliga kungamakten i Frankrike. Vid kungadömets avskaffade fick han i augusti 1792 plats i kommunen. Här var han en av ledarna för motståndet mot konventet och spelade vid girondens fall 2 juni 1793 en framträdande roll. Hébert, som inom cordelierklubben ledde vänsterflygeln, de s.k. hébertisterna, hade under en tid stort inflytande över den folkliga opinionen. Hébert var även en av de mest drivande bakom dödsdomen mot Marie-Antoinette 1793. Han krävde hennes huvud som ett offer till staten. Enligt källor hade möjligen Marie Antoinette överlevt (fått leva i kloster eller utvisats) utan Héberts starka engagemang i frågan. Som ledare för hébertisterna förordade Hébert långtgående sociala reformer. Han gjorde sig känd som tillskyndare av dyrkan av "förnuftet" som ersättning för religionen. Efter att i skarpa ordalag ha kritiserat Maximilien de Robespierre i religionsfrågan och sökt vända den folkliga opinionen mot denne, häktades och giljotinerades Hébert våren 1794 efter en närmast parodisk rättegång. (sv)
  • Жак-Рене Ебер (фр. Jacques-René Hébert; 15 листопада 1757[[:Національна_бібліотека_Франції|Bibliothèque_nationale_de_France]]_[http://data.bnf.fr/ark:/12148/cb12520097x_Ідентифікатор_BNF]:_платформа_відкритих_даних_—_2011.[[d:Track:Q19938912]][[d:Track:Q54837]][[d:Track:Q193563]] (uk)
  • Жак-Рене Эбе́р (фр. Jacques-Réné Hébert; 15 ноября 1757, Алансон — 24 марта 1794, Париж) — французский журналист; деятель Великой французской революции, крайне левый среди якобинцев, «предводитель» эбертистов и защитник санкюлотов. (ru)
  • 雅克·勒內·埃貝爾(法語:Jacques-René Hébert,法语发音:[ʒak ʁəne ebɛʁ];1757年11月15日-1794年3月24日)是法蘭西大革命時期的一名記者,創辦並編輯極端激進的《》。他的追隨者通常被稱為埃貝爾派,他自己有時也以他的報紙為名,自稱為「迪歇纳老爹」。在《》这一象征法国人民的形象化的名称下,在不同时期曾经出版了一些政治讽刺报纸:在1790—1794年法国资产阶级革命时期;在1848年,即1848—1849年革命时期,以及在1871年巴黎公社时期。虽然在不同时期有不同的政治方向,但这些报纸在每个阶段都反映了广大群众的情绪。在1871年,报纸经常使用这样一个副报头:“迪歇纳老爹勃然大怒”(La Grande Colère du Père Duchene)。 (zh)
dbo:birthDate
  • 1757-11-15 (xsd:date)
dbo:birthName
  • Jacques René Hébert (en)
dbo:birthPlace
dbo:deathCause
dbo:deathDate
  • 1794-03-24 (xsd:date)
dbo:deathPlace
dbo:nationality
dbo:party
dbo:residence
dbo:signature
  • Jacques-René Hébert (signature).jpg
dbo:spouse
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 402433 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 27254 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1118867988 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:birthDate
  • 1757-11-15 (xsd:date)
dbp:birthName
  • Jacques René Hébert (en)
dbp:birthPlace
dbp:children
  • Scipion-Virginia Hébert (en)
dbp:deathCause
dbp:deathDate
  • 1794-03-24 (xsd:date)
dbp:deathPlace
dbp:imageSize
  • 160 (xsd:integer)
dbp:name
  • Jacques Hébert (en)
dbp:nationality
dbp:occupation
  • Journalist, writer, publisher, politician (en)
dbp:otherparty
  • Jacobin Club (en)
  • Cordeliers Club (en)
dbp:page
  • 167 (xsd:integer)
dbp:parents
  • Jacques Hébert and Marguerite La Beunaiche de Houdré (en)
dbp:party
  • The Mountain (en)
dbp:residence
  • Paris, France (en)
dbp:signature
  • Jacques-René Hébert .jpg (en)
dbp:spouse
dbp:volume
  • 13 (xsd:integer)
dbp:wikiPageUsesTemplate
dbp:wstitle
  • Hébert, Jacques René (en)
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • جاك-رينيه ايبير (بالفرنسية: Jacques-René Hébert)‏ من أشهر الصحافيين والثوريين الفرنسيين ولد في ألونسون وعاش ما بين (1757-1794). كان من ذوي الفاقه، يحتال على المعيشة في باريس حتى إذا ما اندلعت الثورة، أقبل على نصرتها بلسانه وقلمه. ولم يلبث أن أنشأ سنة 1790 جريدة دعاها «» (لو بير دوشان) وكرّسها للدعوة إلى الثورة، بأسلوب شعبي وتعبير عامي لا يخلو من بذاءة وشتائم. كان شديد الاندفاع ضد خصوم الثورة، لا يكاد يستثني أحدا ممن يخالف آراءه حتى وصل باتهاماته إلى روبسبير، أحد أبرز قادة الثورة المتشددين، إلى أن تم القاء القبض عليه مع فريق من دعاته ومديريه وحشروا جميعاً في السجن حتى حكم عليهم بألاٍعدام مع غيره من المتهمين ونفذ الحكم في 24 آذار سنة 1794 م، وما زالت ذكراه مخلدة إلى الآن وبالذات في فرنسا حيث أعيد في القرن التاسع عشر ثم في القرن العشرين إصدار صحيفة بنفس الاسم ونفس الأسلوب. (ar)
  • Jacques-René Hébert (15. listopadu 1757 v Alençonu – 24. března 1794 v Paříži) byl francouzský publicista, politik a jedna z nejvýznamnějších postav Francouzské revoluce. (cs)
  • Jacques René Hébert (Alençon, 15 de novembre de 1757 - París, 24 de març de 1794) fou durant la Revolució Francesa l'editor del diari extremista radical . Els seus seguidors eren denominats ; a vegades, a Hébert li donaven el sobrenom de Père Duchesne, tret de la capçalera del seu diari. (ca)
  • Jacques-René Hébert (* 15. November 1757 in Alençon; † 24. März 1794 in Paris) war ein französischer Publizist und Kirchengegner. Als Führer der Ultrarevolutionären war er eine der wesentlichen Figuren der Französischen Revolution. Er war von 1790 bis 1794 Herausgeber der volkstümlichen revolutionären Zeitschrift Le père Duchesne. (de)
  • Ο Ζακ Εμπέρ (Jacques René Hébert, 15 Νοεμβρίου 1757 – 24 Μαρτίου 1794) ήταν Γάλλος δημοσιογράφος και εκδότης της ακραίας ριζοσπαστικής εφημερίδας ("Μπαρμπα-Ντισέν") στη διάρκεια της Γαλλικής Επανάστασης (1790-94). Συνήθως οι οπαδοί του αναφέρονται με την ονομασία Εμπερτιστές (Hébertistes) και ίδιος μερικές φορές αυτοαποκαλούνταν Père Duchesne, από το όνομα της εφημερίδας του. (el)
  • Jacques René HÉBERT (naskiĝis la 15-an de novembro 1757 en Alençon, mortis la 24-an de marto 1794 en Parizo) estis franca ĵurnalisto kaj politikisto. Li fondis en 1790 Le Père Duchesne la gazeton de la revoluciaj ekstremuloj. Li partoprenis en la faligo de la monarĥio en 1792 rolante kiel publika akuzisto kaj de la Ĝirondanoj en 1793. Kun siaj partizanoj la (Chaumette, , , kaj aliaj) li forte influis la kaj la . Robespiero kies "moderecon" li estis denuncita arestigis lin kaj liajn partizanojn kaj ekzekutigis lin. (eo)
  • Jacques-René Hébert (Alençon, 15 de noviembre de 1757 - París, 24 de marzo de 1794) fue un político, revolucionario y periodista francés, editor del periódico radical Le Père Duchesne (El Padre Duchesne) durante la Revolución francesa. Sus seguidores eran conocidos como los hébertistas. Él mismo era llamado algunas veces Père Duchesne, por el nombre de su periódico. (es)
  • Jacques René Hébert (Alençon, Orne, 1757ko azaroaren 15a — Paris, 1794ko martxoaren 24a) Frantziako Iraultzan izeneko egunkaria ezker muturreko editorea izan zen. Bere jarraitzaileek hebertistak izena hartu zuten. Berari Père Duchesne ere deitu zioten, kazeta zela eta. (eu)
  • Jacques René Hébert (French: [ebɛʁ]; 15 November 1757 – 24 March 1794) was a French journalist and the founder and editor of the extreme radical newspaper Le Père Duchesne during the French Revolution. Hébert was a leader of the French Revolution and had thousands of followers as the Hébertists (French Hébertistes); he himself was sometimes called Père Duchesne, a name which he shared with his newspaper. (en)
  • Jacques-René Hébert (Alençon, 15 novembre 1757 – Parigi, 24 marzo 1794) è stato un giornalista e rivoluzionario francese.Fondatore nel 1790 del giornale Le Père Duchesne, iscritto al Club dei Cordiglieri e a quello dei Giacobini, divenne il rappresentante, dopo gli arrabbiati, dell'ala più radicale della Rivoluzione francese, dagli avversari chiamata "gruppo degli esagerati" o hébertisti. Fu arrestato e giustiziato durante il Regime del Terrore. (it)
  • 자크 르네 에베르(Jacques René Hébert, 1757년 11월 15일 - 1794년 3월 24일)는 근대 프랑스 왕국과 프랑스 제1공화국 기간의 정치인, 언론인, 작가이다. 프랑스 혁명 때 자코뱅파의 상퀼로트 파벌의 대변인이자 나중에 상퀼로트 파벌이 에베르 파벌과 당통 파벌로 갈라섰을 때는, 강경파인 에베르 파벌의 지도자였다. 프랑스 대혁명 당시 자코뱅당 강경파 인사 중의 한 사람이었다. 1790년 《페르 뒤셴》(Père Duchesne)이라는 잡지를 창간한다. 이 잡지를 통해 비어를 이용하여 우파를 격렬하게 공격했고 상 퀼로트 지도자로서 두각을 나타냈다. 그러나 무차별 처형을 원치 않으면서, 타협, 관용도 원치 않던 막시밀리앙 로베스피에르의 미움을 산데다가 반대파인 조르주 당통 파벌의 집중공격 등을 받고 1794년 3월 24일 처형당했다. (ko)
  • ジャック=ルネ・エベール(フランス語: Jacques René Hébert, 1757年11月15日 - 1794年3月24日)は、フランス革命時のジャーナリストで政治活動家。山岳派のエベール派のリーダー。 (ja)
  • Jacques-René Hébert (Alençon, 15 maart 1759 - Parijs, 24 maart 1794) was een Frans revolutionair, journalist, uitgever, procureur, en samen met Marat leider van de Parijse Commune van 1792. Hij nam het op voor de gewone man. Hébert was een kleine, beleefde man. Als lid van de Nationale Conventie en als leider van de maniakale hébertisten had hij veel invloed. Zij protesteerden tegen hoge prijzen, lage lonen, voedseltekorten en speculanten. Na de executie van Hébert werd de greep op de buitenlandse handel minder strak. (nl)
  • Jacques Hébert (Alençon, 15 de novembro de 1757 – Paris, 24 de março de 1794) foi um político francês e um jornalista francês. Redactor do Père Duchesne, exerceu preponderante influência na Comuna de Paris. Chefe da facção ultra-revolucionária, da extrema-esquerda jacobina, entrou em luta com Robespierre, que mandou aprisioná-lo. Subiu ao cadafalso com seus partidários, chamados hebertistas. Jacques Hébert, também foi responsável por propor na França, no período de Terror, o processo de Descristianização. (pt)
  • Жак-Рене Ебер (фр. Jacques-René Hébert; 15 листопада 1757[[:Національна_бібліотека_Франції|Bibliothèque_nationale_de_France]]_[http://data.bnf.fr/ark:/12148/cb12520097x_Ідентифікатор_BNF]:_платформа_відкритих_даних_—_2011.[[d:Track:Q19938912]][[d:Track:Q54837]][[d:Track:Q193563]] (uk)
  • Жак-Рене Эбе́р (фр. Jacques-Réné Hébert; 15 ноября 1757, Алансон — 24 марта 1794, Париж) — французский журналист; деятель Великой французской революции, крайне левый среди якобинцев, «предводитель» эбертистов и защитник санкюлотов. (ru)
  • 雅克·勒內·埃貝爾(法語:Jacques-René Hébert,法语发音:[ʒak ʁəne ebɛʁ];1757年11月15日-1794年3月24日)是法蘭西大革命時期的一名記者,創辦並編輯極端激進的《》。他的追隨者通常被稱為埃貝爾派,他自己有時也以他的報紙為名,自稱為「迪歇纳老爹」。在《》这一象征法国人民的形象化的名称下,在不同时期曾经出版了一些政治讽刺报纸:在1790—1794年法国资产阶级革命时期;在1848年,即1848—1849年革命时期,以及在1871年巴黎公社时期。虽然在不同时期有不同的政治方向,但这些报纸在每个阶段都反映了广大群众的情绪。在1871年,报纸经常使用这样一个副报头:“迪歇纳老爹勃然大怒”(La Grande Colère du Père Duchene)。 (zh)
  • Jacques René Hébert (lahir 15 November 1757 di Alençon, Prancis - meninggal 24 Maret 1794 di Paris, Prancis pada umur 36 tahun) adalah seorang wartawan politik selama Revolusi Prancis dan juru bicara utama kaum revolusioner ekstrem radikal Prancis (Parisian sansculottes). Dia dan para pengikutnya biasa disebut , yaitu mereka yang menekan rezim Jakobin sejak tahun 1793 hingga 1794 dengan melembagakan langkah-langkah radikal di sebagian besar masa revolusi. (in)
  • Jacques-René Hébert, né le 15 novembre 1757 à Alençon et guillotiné le 24 mars 1794 (4 germinal de l'an II) à Paris, est un homme politique et journaliste français. Pamphlétaire très populaire, membre du Club des cordeliers, il a été un des grands animateurs de la Révolution française par son journal, Le Père Duchesne, fondé à l’été 1790, où les événements politiques sont présentés dans un langage populaire, souvent jugé grossier, entremêlé de jurons. (fr)
  • Jacques-René Hébert (ur. 15 listopada 1757 w Alençon, zm. 24 marca 1794 w Paryżu) – francuski dziennikarz i działacz polityczny doby rewolucji francuskiej, przywódca hebertystów. Charyzmatyczny propagator najradykalniejszych poglądów, zwolennik całkowitej dechrystianizacji Europy, zwany „psem na Kościół”. (pl)
  • Jacques René Hébert, känd under pseudonymen Père Duchesne, född 15 november 1757 i Alençon, död 24 mars 1794 i Paris, var en fransk tidningsman och politiker. Hébert sökte med sina tämligen grovkorniga artiklar i det folkliga bladet Le Père Duchesne föra underklassens talan mot den förhatliga kungamakten i Frankrike. Vid kungadömets avskaffade fick han i augusti 1792 plats i kommunen. Här var han en av ledarna för motståndet mot konventet och spelade vid girondens fall 2 juni 1793 en framträdande roll. Hébert, som inom cordelierklubben ledde vänsterflygeln, de s.k. hébertisterna, hade under en tid stort inflytande över den folkliga opinionen. Hébert var även en av de mest drivande bakom dödsdomen mot Marie-Antoinette 1793. Han krävde hennes huvud som ett offer till staten. Enligt källor ha (sv)
rdfs:label
  • جاك-رينيه ايبير (ar)
  • Jacques-René Hébert (ca)
  • Jacques-René Hébert (cs)
  • Jacques-René Hébert (de)
  • Ζακ Ρενέ Εμπέρ (el)
  • Jacques René Hébert (eo)
  • Jacques-René Hébert (es)
  • Jacques-Rene Hebert (eu)
  • Jacques Hébert (in)
  • Jacques Hébert (en)
  • Jacques-René Hébert (fr)
  • Jacques-René Hébert (it)
  • ジャック・ルネ・エベール (ja)
  • 자크 르네 에베르 (ko)
  • Jacques-René Hébert (nl)
  • Jacques-René Hébert (pl)
  • Jacques Hébert (pt)
  • Эбер, Жак-Рене (ru)
  • Jacques René Hébert (sv)
  • 雅克-勒内·埃贝尔 (zh)
  • Жак-Рене Ебер (uk)
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
foaf:name
  • Jacques Hébert (en)
is dbo:commander of
is dbo:editor of
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:commander of
is dbp:editor of
is dbp:leader1Name of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License