| dbo:abstract
|
- Jacopo Zabarella (latinisiert Jacobus Zabarellus; * 5. September 1533 in Padua; † 15. Oktober 1589 ebenda) war ein italienischer Philosoph. Zabarella studierte Philosophie an der Universität Padua und promovierte 1553 zum Magister. 1564 wurde er Professor für Logik und der Philosophie an der heimatlichen Universität, wo er bis zu seinem Tod blieb. Zabarella war ein Anhänger des Aristotelismus und verfasste mehrere Aristoteles-Kommentare. In erster Linie befasste er sich mit Logik und Methodologie. Seine gesammelten logischen Schriften Opera logica (1578) enthalten Aufsätze zur analytischen und synthetischen Methodologie, und in seinen gesammelten Aufsätzen zur Naturphilosophie De rebus naturalibus (1590) entwickelte er Theorien zur wissenschaftlichen Forschung und äußerte sich über die menschliche Sinne, das Denken und die Intelligenz. Zabarellas logische Schriften waren auch außerhalb Italiens, vor allem in Deutschland, einflussreich. Gottfried Wilhelm Leibniz nahm sie im 17. Jahrhundert als Grundlage an. (de)
- Giacomo (or Jacopo) Zabarella (5 September 1533 – 15 October 1589) was an Italian Aristotelian philosopher and logician. (en)
- Jacopo Zabarella (ou Giacomo Zabarella), né le 5 septembre 1533 à Padoue où il est mort le 15 octobre 1589, est un philosophe humaniste italien. (fr)
- Jacopo Zabarella, spesso indicato come Giacomo Zabarella (Padova, 5 settembre 1533 – Padova, 15 ottobre 1589), è stato un filosofo italiano. (it)
- Jacopo Zabarella (ur. 5 września 1533, zm. 15 października 1589 w Padwie) – włoski filozof renesansowy, logik, przedstawiciel arystotelizmu, kontynuator Pomponazziego. (pl)
- Jacopo (eller Giacomo) Zabarella (latin Jacobus Zabarellus), född den 5 september 1533 i Padua, död där den 15 oktober 1589, var en italiensk filosof. Zabarella är en av de mest betydande representanterna för den aristoteliska skolan i Padua. I sina logiska skrifter, som blev mycket utbredda och allmänt nyttjade läroböcker, framställer han logiken som en instrumentell vetenskap, då den behandlar de under kunskapsinhämtandet utvecklade begreppen, men då det logiska medvetandet bestämmer det vetenskapliga tänkandet, kallar han omvänt detta för använd logik. Kunskapsinhämtandet skrider metodiskt fram, dels från en känd orsak till dess verkan, den kompositiva metoden, dels från verkan till orsak, den resolutiva metoden. Zabarella har sålunda skarpt avgränsat induktion och deduktion från varandra och tillika klart bestämt de två metodernas ömsesidiga avhängighet. Hans verk är ett mycket viktigt led i utvecklingen av metoden i den nya vetenskap, som i full klarhet möter oss hos Galilei och Descartes. Det medvetna kunskapsinhämtandets verkan i individens själ är en verkan av förståndet, som är den princip, som formar materian och sålunda betingar det tänkande väsendet, principen som är identisk med själva den förste röraren av alltet. Denne förste rörare är evig, liksom hela världsalltet, som genom sin eviga rörelse frambringar värme, som ger allting liv, och liksom den förste röraren själv är utan materia, men framkallar liv och verkan i materien, sålunda verkar han också, när den individuella själ, som är en utstrålning av hans väsen, formar materien och blir till en tänkande individ. Sålunda berör Zabarella frågorna om världens evighet och själens odödlighet på ett sätt, som inte kan bringas i överensstämmelse med kyrkans lära, men han avvisar divergensen med att enligt tidens sed hänvisa till, att teologin lär oss tillräckligt om dessa frågor, som det inte är filosofins uppgift att förena med uppenbarelsen. Zabarella har, liksom Pomponazzi, stor betydelse också för att lägga grunden till den nyare psykologin genom de ingående undersökningar av kunskapens väsen, som hans tänkande för honom in i. Det saknas ännu en modern, samlad utgåva av hans verk, bland vilka en kommentar till Aristoteles psykologi är av stor vikt. Av äldre utgåvor kan nämnas Opera, I—V (Leiden 1587), Opera logica (Basel 1594), Opera philosophica (1623). Wikimedia Commons har media relaterad till Jacopo Zabarella. (sv)
- Джа́комо Дзабаре́лла (итал. Giacomo Zabarella; Я́копо Дзабарелла, итал. Jacopo Zabarella, Iacopo Zabarella; Яков Забарелла, лат. Iacobus Zabarella; 5 сентября 1533, Падуя — 15 октября 1589) — итальянский философ, логик и астролог, граф. представитель ренессансного аристотелизма. (ru)
|
| rdfs:comment
|
- Giacomo (or Jacopo) Zabarella (5 September 1533 – 15 October 1589) was an Italian Aristotelian philosopher and logician. (en)
- Jacopo Zabarella (ou Giacomo Zabarella), né le 5 septembre 1533 à Padoue où il est mort le 15 octobre 1589, est un philosophe humaniste italien. (fr)
- Jacopo Zabarella, spesso indicato come Giacomo Zabarella (Padova, 5 settembre 1533 – Padova, 15 ottobre 1589), è stato un filosofo italiano. (it)
- Jacopo Zabarella (ur. 5 września 1533, zm. 15 października 1589 w Padwie) – włoski filozof renesansowy, logik, przedstawiciel arystotelizmu, kontynuator Pomponazziego. (pl)
- Джа́комо Дзабаре́лла (итал. Giacomo Zabarella; Я́копо Дзабарелла, итал. Jacopo Zabarella, Iacopo Zabarella; Яков Забарелла, лат. Iacobus Zabarella; 5 сентября 1533, Падуя — 15 октября 1589) — итальянский философ, логик и астролог, граф. представитель ренессансного аристотелизма. (ru)
- Jacopo Zabarella (latinisiert Jacobus Zabarellus; * 5. September 1533 in Padua; † 15. Oktober 1589 ebenda) war ein italienischer Philosoph. Zabarella studierte Philosophie an der Universität Padua und promovierte 1553 zum Magister. 1564 wurde er Professor für Logik und der Philosophie an der heimatlichen Universität, wo er bis zu seinem Tod blieb. Zabarella war ein Anhänger des Aristotelismus und verfasste mehrere Aristoteles-Kommentare. In erster Linie befasste er sich mit Logik und Methodologie. Seine gesammelten logischen Schriften Opera logica (1578) enthalten Aufsätze zur analytischen und synthetischen Methodologie, und in seinen gesammelten Aufsätzen zur Naturphilosophie De rebus naturalibus (1590) entwickelte er Theorien zur wissenschaftlichen Forschung und äußerte sich über die men (de)
- Jacopo (eller Giacomo) Zabarella (latin Jacobus Zabarellus), född den 5 september 1533 i Padua, död där den 15 oktober 1589, var en italiensk filosof. Zabarella är en av de mest betydande representanterna för den aristoteliska skolan i Padua. I sina logiska skrifter, som blev mycket utbredda och allmänt nyttjade läroböcker, framställer han logiken som en instrumentell vetenskap, då den behandlar de under kunskapsinhämtandet utvecklade begreppen, men då det logiska medvetandet bestämmer det vetenskapliga tänkandet, kallar han omvänt detta för använd logik. Kunskapsinhämtandet skrider metodiskt fram, dels från en känd orsak till dess verkan, den kompositiva metoden, dels från verkan till orsak, den resolutiva metoden. Zabarella har sålunda skarpt avgränsat induktion och deduktion från varand (sv)
|
