An Entity of Type: societal event, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

The Italian War of 1521–1526, sometimes known as the Four Years' War, (French: Sixième guerre d'Italie) was a part of the Italian Wars. The war pitted Francis I of France and the Republic of Venice against the Holy Roman Emperor Charles V, Henry VIII of England, and the Papal States. It arose from animosity over the election of Charles as Emperor in 1519–1520 and from Pope Leo X's need to ally with Charles against Martin Luther.

Property Value
dbo:abstract
  • الحرب الإيطالية 1521-1526 والتي تعرف أحياناً باسم حرب السنوات الأربع وكانت جزءاً من الحروب الإيطالية. دارت الحرب بين فرانسوا الأول ملك فرنسا وجمهورية البندقية ضد الإمبراطور الروماني المقدس كارلوس الخامس وهنري الثامن ملك إنجلترا والدولة البابوية. نشأ النزاع بسبب انتخاب كارلوس إمبراطوراً عام 1519-1520 وحاجة البابا ليو العاشر للتحالف مع كارلوس ضد مارتن لوثر. اندلعت الحرب في جميع أنحاء أوروبا الغربية في أواخر العام 1521 عندما حاولت حملة فرنسية-نافارية استعادة نبرة، في الوقت الذي غزا فيه جيش فرنسي البلدان المنخفضة. اضطرّ جيشٌ إسباني القواتِ النافارية التراجع مرة أخرى إلى جبال البيرينيه، وهاجمت القوات الإمبراطورية الأخرى شمال فرنسا، حيث وُضع حدّ لتقدّمها. بعد ذلك، وقع البابا والإمبراطور وهنري الثامن تحالفًا رسميًا ضد فرنسا واستؤنفت الأعمال القتالية في شبه الجزيرة الإيطالية؛ ولكن مع صرف كل من فرانسيس وشارلكان كامل تركيزهما على ساحة المعركة في شمال شرق فرنسا، أصبح الصراع في إيطاليا حدثًا ثانويًا. في معركة بيكوكا في 27 أبريل 1522، هزمت القوات الإمبراطورية والبابوية الفرنسيين وطردتهم من لومبارديا. بُعيد المعركة، امتدّ القتال مرة أخرى نحو الأراضي الفرنسية، في حين وقعت جمهورية البندقية معاهدة سلام منفصلة. غزا الإنجليز فرنسا في العام 1523 في حين أن شارل دي بوربون، الذي أُبعد بسبب محاولات فرانسيس الاستيلاء على ميراثه، خان فرانسيس وتحالف مع الإمبراطور. فشلت محاولة فرنسية لاستعادة لومبارديا في العام 1524 ومنحت بوربون الفرصة لغزو بروفنس على رأس جيش إسباني. قاد فرانسيس بنفسه هجومًا ثانيًا على ميلان في العام 1525 ومُني بهزيمة ماحقة في معركة بافيا، حيث وقع في الأسر وقُتل العديد من كبار نبلائه، وهو ما أدى إلى انتهاء الحرب. نجم عن سجن فرانسيس في إسبانيا سلسلة من المناورات الدبلوماسية التي ركزت على إطلاق سراحه، كان منها بعثة فرنسية خاصة أرسلتها والدة فرانسيس لويز سافوي إلى بلاط سليمان القانوني، وأثمر عنها صدور إنذار عثماني لشارلكان –وهو ما شكل سابقةً في التحالف بين ملوك مسيحيين ومسلمين تسببت في فضيحة في العالم المسيحي وأرست أساسات التحالف الفرنسي العثماني. استغل سليمان الفرصة لغزو المجر في صيف العام 1526 وهزم حلفاء شارلكان في معركة موهاج. وعلى الرغم من هذه الجهود، وقّع فرانسيس على معاهدة مدريد متخليًا بذلك عن مطالباته بحكم إيطاليا وفلاندر وبورغونيا. بعد أسابيع قليلة من إطلاق سراحه، تنكّر فرانسيس لشروط المعاهدة، وبدأ حرب عصبة كونياك. على الرغم من أن الحروب الإيطالية استمرت لمدة ثلاثة عقود أخرى، إلا أنها انتهت بفشل فرنسا في استعادة أراض واسعة في إيطاليا. (ar)
  • La guerra italiana del 1521-1526, coneguda igualment com a Guerra dels Quatre Anys, forma part de les Guerres d'Itàlia. El conflicte es desenvolupà entre el 1521 i el 1526 i hi lluitaren Francesc I de França i la República de Venècia contra l'emperador del Sacre Imperi Romanogermànic Carles V, Enric VIII d'Anglaterra i els Estats Pontificis. Entre les causes del conflicte hi ha l'elecció el 1519-1520 de Carles I com a emperador del Sacre Imperi Romanogermànic i la necessitat del papa Lleó X d'aliar-se amb Carles per combatre Martí Luter. La guerra esclatà a l'Europa occidental el 1521, quan França envaí els Països Baixos i intentà ajudar Enric II de Navarra a recuperar el seu regne. Les forces imperials repel·liren la invasió i atacaren el nord de França, on els francesos aturaren la seva avançada. Aleshores, l'emperador, el papa i Enric VIII signaren una aliança formal contra França i les hostilitats començaren a la península Itàlica. A la batalla de Bicocca, els exèrcits imperial i papal derrotaren l'exèrcit francès i l'expulsaren del Milanesat. Després de la batalla, la lluita tornà al territori francès, mentre que Venècia signava la pau per separat. L'exèrcit anglès envaí França el 1523, mentre que Carles de Borbó, enutjat pels intents de Francesc d'apoderar-se de la seva herència, el traí i s'alià amb Carles I. El 1524 fracassà una temptativa francesa de recuperar el Ducat de Milà, cosa que donà al Borbó l'oportunitat d'envair Provença al capdavant d'un exèrcit espanyol. El mateix Francesc dirigí un segon atac contra el Ducat de Milà (l'actual Llombardia) el 1525. La seva desastrosa derrota a la batalla de Pavia, en la qual fou capturat i la majoria dels seus principals nobles moriren, conduí al final de la guerra. Mentre estava empresonat a Espanya, Francesc signà el tractat de Madrid, en el qual renunciava a les seves aspiracions a Itàlia, Borgonya i Flandes. Unes setmanes després del seu alliberament, tanmateix, repudià les provisions del tractat, començant d'aquesta manera la Guerra de la Lliga de Cognac. Tot i que les Guerres d'Itàlia continuaren durant tres dècades més, aquestes s'acabaren sense que França pogués recuperar cap territori substancial a Itàlia. (ca)
  • Ο Ιταλικός πόλεμος του 1521–1526, αναφέρεται και ως Έκτος Ιταλικός πόλεμος, ήταν μέρος του ευρύτερου πλαισίου των Ιταλικών πολέμων του 1494-1559. Αντιμέτωποι βρέθηκαν ο Φραγκίσκος Α' της Γαλλίας και οι σύμμαχοί του Βασίλειο της Ναβάρρας και Δημοκρατία της Βενετίας κατά του συνασπισμού του αυτοκράτορα Καρόλου Ε', του Ερρίκου Η' της Αγγλίας, και των Παπικών κρατών. Ο πόλεμος ήταν το αποτέλεσμα των εντάσεων λόγω της εκλογής του Καρόλου Ε' στον αυτοκρατορικό θρόνο το 1519, αλλά και της ανάγκης συμμαχίας του Πάπα Λέοντα Ι' με τον αυτοκράτορα για να αντιμετωπίσει την άνοδο του Λουθηρανισμού. (el)
  • Lau Urteko Gerra edo Italiako 1521-26ko Gerra Habsburgotarren eta Valois leinuaren arteko gerretako beste gatazka bat izan zen. Alde batetik, Frantziako Frantzisko I.a eta Veneziako Errepublika batu ziren Karlos V.a enperadorearen, Ingalaterrako Henrike VIII.aren eta Aita Santuen Lurraldeen kontra. Gatazka sortu zen Karlos 1519-20an enperadore hautatu izanak sortutako nahigabearengatik eta Leon X.a aita santuak Martin Lutherren aurka egiteko Karlosekin bat egiteko zuen premiarengatik. Gerra 1521ean piztu zen, Frantziako eta Nafarroako espedizio bat saiatu baitzen Nafarroa berreskuratzen eta Frantziako armada batek Herbehereak inbaditu baitzituen. Espainiako armada batek geldiarazi zituen nafarrak Pirinioetan, eta Inperioko beste indar batzuek Frantziako iparraldeari eraso zioten. Aita santuak, enperadoreak eta Henrike VIII.ak aliantza bat eratu zuten Frantziaren aurka eta gerra piztu zen berriz Italiako penintsulan. Bicoccan, 1522ko apirilaren 27an, enperadorearen eta aita santuaren indarrak Frantziakoei gailendu zitzaizkien eta Lonbardiatik kanporatu zituzten. Ingalaterrak Frantzia inbaditu zuen 1523an eta Karlos Borboikoa, Frantziskok haren oinordetza bere egin nahi zuelakoan, enperadorearekin aliatu zen. Frantziarrak saiatu ziren Lonbardia bereganatzen berriz 1524an, baina porrot eginda, Borboikoak Proventza inbaditu zuen Espainiako armada baten buru. Frantzisko bera buru zela, Frantziak Milani eraso zion berriz 1525ean. Baina Pavian garaituta, atzeman zuten, eta bere noble nagusietako batzuk hil. Frantzisko Espainian atxilo zegoela, haren ama maniobratzen hasi zen hura liberatzeko, besteak beste Otomandar Inperioko Suleimanekin. Horrek eskandalua ekarri zuen mundu kristaura, baina bi herrialdeen arteko aliantzaren hasiera izan zen. Suleimanek egoera probestu eta Hungaria inbaditu zuen 1526an (Mohácseko gudua). Ahaleginak ahalegin, Frantziskok Madrilgo Hitzarmena sinatu zuen eta uko egin zien Italian, Flandrian eta Borgoinan zituen errebindikazioei. Aske gelditu eta aste batzuetara, dena dela, hitzarmena arbuiatu eta gerra piztu zen berriz (Cognaceko Ligaren Gerra). Italiako gerrek beste hiru hamarkada iraun zuten, baina amaierarako Frantziak ezer gutxi lortu zuen Italian. (eu)
  • The Italian War of 1521–1526, sometimes known as the Four Years' War, (French: Sixième guerre d'Italie) was a part of the Italian Wars. The war pitted Francis I of France and the Republic of Venice against the Holy Roman Emperor Charles V, Henry VIII of England, and the Papal States. It arose from animosity over the election of Charles as Emperor in 1519–1520 and from Pope Leo X's need to ally with Charles against Martin Luther. The war broke out across Western Europe late in 1521, when a French–Navarrese expedition attempted to reconquer Navarre while a French army invaded the Low Countries. A Spanish army drove the Navarrese forces back into the Pyrenees, and other Imperial forces attacked northern France, where they were stopped in turn. In 1521 Charles V and Henry VIII signed the Treaty of Bruges in secret against France, and hostilities resumed on the Italian Peninsula. At the Battle of Bicocca on 27 April 1522, Imperial and Papal forces defeated the French, driving them from Lombardy. Following the battle, fighting again spilled onto French soil, while Venice made a separate peace. The English invaded France in 1523, while the French military leader Charles de Bourbon, alienated by Francis's attempts to seize his inheritance, betrayed Francis and allied himself with the Emperor. The failure of a French attempt to regain Lombardy in 1524 provided Bourbon with an opportunity to invade Provence at the head of a Spanish army. Francis led a second attack on Milan in 1525. His disastrous defeat at the Battle of Pavia, where he was captured by the Imperial captain Charles de Lannoy and many of his chief nobles were killed, led to the end of the war. Francis was imprisoned in the Lombard city of Pizzighettone and then in Madrid. Diplomatic maneuvers to obtain his release included a French mission sent by his mother, Louise of Savoy, to the court of Suleiman the Magnificent that resulted in an Ottoman ultimatum to Charles. This unprecedented alignment between Christian and Muslim monarchs caused a scandal in the Christian world, and laid the foundation for the Franco-Ottoman alliance. Suleiman invaded Hungary in the summer of 1526, defeating Charles' allies at the Battle of Mohács. Despite these efforts, Francis signed the , surrendering his claims to Italy, Artois, Flanders, and Burgundy. A few weeks after his release, he repudiated the terms of the treaty, starting the War of the League of Cognac. The Italian Wars continued for another three decades, ending with France having failed to regain any substantial territories in Italy. (en)
  • La sixième guerre d'Italie, parfois appelée la guerre de Quatre Ans, est un conflit qui opposa la France de François Ier et ses alliés Henri II de Navarre et la république de Venise à une coalition rassemblant l'empereur Charles Quint, Henri VIII et les États pontificaux. Cette guerre, qui s'inscrit dans le contexte plus large des grandes guerres d'Italie du début du XVIe siècle, résulte des tensions suscitées par l'accession de Charles au trône impérial, mais aussi du besoin du pape Léon X de s'allier avec l'empereur pour contrer la montée en puissance du luthéranisme. La guerre éclata au printemps de l'année 1521, lorsque les Français pénétrèrent en Navarre et aux Pays-Bas. Les troupes impériales parvinrent à repousser l'invasion et à atteindre le nord de la France, où elles furent stoppées à leur tour. Le pape, l'empereur et Henri VIII signèrent alors une alliance formelle contre la France, et le théâtre des hostilités se déplaça vers la péninsule italienne. À la bataille de la Bicoque, les forces impériales et papales vainquirent les Français et les chassèrent de Lombardie. Les combats, par la suite, se poursuivirent à nouveau sur le sol français, tandis que Venise négociait une paix séparée et que les Anglais organisaient une offensive depuis Calais. Le connétable de Bourbon, furieux des manœuvres du roi de France visant à s'emparer de son héritage, finit en outre par trahir ce dernier pour s'allier à l'empereur : une nouvelle déconvenue des Français en Lombardie, en 1524, offrit à Charles l'occasion d'envahir la Provence à la tête d'une armée espagnole. François Ier prit lui-même la tête d'une seconde offensive contre Milan en 1525. Malgré quelques succès initiaux remportés contre les soldats espagnols et impériaux, sa désastreuse défaite à Pavie, face à Charles de Lannoy, se solda par sa capture et la mort de nombreux officiers, ce qui précipita la fin de la guerre. Au cours de son emprisonnement en Espagne, le roi de France signa le traité de Madrid, renonçant à ses revendications territoriales en Italie, dans les Flandres et en Bourgogne. François Ier répudia cependant les clauses du traité à peine quelques semaines après sa libération, ce qui entraîna la formation de la ligue de Cognac et le début de la septième guerre d'Italie. Bien que les guerres d'Italie aient encore continué pendant près de trois décennies, la France ne réalisa plus par la suite de conquêtes significatives dans la péninsule. (fr)
  • La Guerra italiana de 1521–1526, también conocida como la Guerra de los Cuatro Años,​ forma parte de las Guerras italianas. El conflicto se desarrolló entre 1521 y 1526 y en ella lucharon Francisco I de Francia y la República de Venecia contra el emperador del Sacro Imperio Romano Germánico Carlos V, Enrique VIII de Inglaterra y los Estados Pontificios. Entre las causas del conflicto están la elección en 1519–1520 de Carlos I como emperador del Sacro Imperio Romano Germánico y la necesidad del papa León X de aliarse con Carlos para combatir a Martín Lutero. (es)
  • Perang Italia 1521–1526, kadang-kadang juga disebut Perang Empat Tahun, adalah perang yang meletus antara Kerajaan Prancis dan Republik Venesia melawan Kekaisaran Romawi Suci, Imperium Spanyol, Kerajaan Inggris, dan Negara Gereja. Konflik ini meletus akibat rasa permusuhan terhadap terpilihnya Karl sebagai Kaisar Romawi Suci pada tahun 1519–20 dan dari keinginan Paus Leo X untuk bersekutu dengan Karl melawan Martin Luther. Perang ini pecah di Eropa Barat pada akhir tahun 1521 ketika ekspedisi Prancis-Navarra mencoba menaklukan kembali Navarra sementara pasukan Prancis menyerbu Negara-Negara Dataran Rendah. Pasukan Spanyol berhasil mengusir pasukan Navarra ke Pirenia, sementara pasukan kekaisaran melancarkan serangan ke Prancis utara, walaupun serangan ini berhasil dihentikan. Paus, Kaisar, dan Henry VIII dari Inggris kemudian bersekutu melawan Prancis dan peperangan berlanjut di Semenanjung Italia; namun, karena perhatian François dan Karl teralih ke pertempuran di Prancis timur laut, konflik di Italia menjadi konflik sampingan. Dalam Pertempuran Bicocca pada 27 April 1522, pasukan kekaisaran dan paus berhasil mengalahkan Prancis dan mengusir mereka dari Lombardia. Setelah itu, perang meluas ke daratan Prancis, sementara Venesia berdamai dengan musuh secara terpisah. Inggris melancarkan serangan ke Prancis pada tahun 1523, sementara Charles de Bourbon yang tidak menyukai upaya Prancis untuk merebut warisannya mengkhianati Prancis dan bersekutu dengan Kaisar. Upaya Prancis untuk merebut kembali Lombardia pada tahun 1524 gagal dan memberikan kesempatan kepada Bourbon untuk menyerang Provence. François melancarkan serangan kedua ke Milan pada tahun 1525. Dalam Pertempuran Pavia, Prancis mengalami kekalahan besar; François sendiri ditangkap dan banyak bangsawan yang terbunuh. Sementara François dipenjara di Spanyol, berbagai manuver diplomatik dilancarkan agar ia dilepaskan, termasuk misi khusus Prancis yang dikirim oleh ibu François ke istana Suleiman I yang membuat Utsmaniyah melancarkan ultimatum kepada Karl. Suleiman menggunakan kesempatan ini untuk melancarkan serangan ke Hongaria pada musim panas 1526 dan mengalahkan sekutu-sekutu Karl dalam Pertempuran Mohács. Sementara itu, François tetap harus menandatangani yang mengharuskannya melepaskan klaim terhadap Italia, Flandria, dan Bourgogne. Namun, setelah ia dilepas, ia menolak traktat ini dan melancarkan Perang Liga Cognac. Meskipun peperangan Italia tetap berkecamuk selama tiga dasawarsa berikutnya, Prancis tetap gagal memperoleh wilayah di Italia. (in)
  • 第三次イタリア戦争、または四年戦争(英語: Four Years' War)は、イタリア戦争の一部である。フランス王フランソワ1世とその同盟国ヴェネツィア共和国が神聖ローマ皇帝カール5世、イングランド王ヘンリー8世、教皇国家と戦い、最終的には敗北した。この戦争は、カール5世が1519年に神聖ローマ皇帝に選出されたことと、ローマ教皇レオ10世がマルティン・ルターに対抗するためにカール5世と同盟したことに起因する。 1521年、フランス軍がナバラ王国とネーデルラントに侵攻したことで戦争が勃発。ピレネー山脈を越えて進軍してきたフランス軍はスペイン軍に撃退され、神聖ローマ帝国軍はフランス北部に逆侵攻したがそこで足止めされた。 教皇、皇帝、そしてヘンリー8世はすぐさまに対フランス同盟を結成、イタリア半島での戦いを再開させたが、フランソワ1世とカール5世は主戦場をフランス北東部とみなしたため、イタリアでの戦いはほとんど重きをなさなかった。1522年4月27日ので皇帝軍と教皇軍がフランス軍に勝利したことで、フランスはロンバルディアから追い出された。戦場が再びフランス本土に移動した一方、ヴェネツィアはドージェが交代したため単独講和した。イングランドは1523年にフランスを攻撃、同年相続権争いでフランソワ1世を見限ったブルボン公シャルル3世がフランソワ1世を裏切り皇帝と同盟した。フランスは翌年ロンバルディアを再度侵攻したがまたもや失敗、ブルボン公にスペイン軍を率いてプロヴァンスに侵攻する機会を与えた。 ここにきてフランソワ1世は親征を決行、1525年にミラノを攻撃した。しかし、パヴィアの戦いで大敗して捕虜になったことで戦争は終結を迎えた。フランスは講和を模索しなければならなかったが、フランソワはスペインで囚われていたため、彼の母ルイーズ・ド・サヴォワが外交を主導した。彼女はオスマン帝国のスレイマン1世の宮廷へ使節団を派遣、スレイマン1世に神聖ローマ帝国への最後通牒を出させた。これは後のの素地となった。スレイマン1世はこの機会に乗じて1526年の夏にハンガリー王国を侵攻、モハーチの戦いでカール5世の同盟者ラヨシュ2世を戦死させた。こうした外交努力と背後からの一撃にもかかわらず、フランソワ1世はマドリード条約への署名を余儀なくされ、イタリア、フランドル、ブルゴーニュ公国を全て放棄した。しかし、フランソワ1世は解放されるや条約の履行を拒否して戦争を再開した。マドリード条約以降の戦いはコニャック同盟戦争と呼ばれる。 イタリア戦争はこの後30年間続くが、最終的にはフランスのイタリア占領の野望は潰えることになる。 (ja)
  • De Italiaanse Oorlog van 1521–1526 was een van de Italiaanse Oorlogen. Frans I van Frankrijk en de republiek Venetië stonden tegenover keizer Karel V, Hendrik VIII van Engeland en de Kerkelijke Staat. Het conflict ontstond uit onvrede over de verkiezing van Karel V als keizer in 1519–20 en omdat paus Leo X met Karel tegen Maarten Luther streed. Hoewel het huis Habsburg en het huis Valois in eerdere conflicten van de Italiaanse oorlogen al tegenover elkaar hadden gestaan, werd de controverse met de verkiezing van Karel V tot keizer op scherp gezet en zou het tot in de 18e eeuw een grote rol spelen in de Europese politiek. De oorlog brak uit toen koninkrijk Frankrijk eind 1521 Navarra en de Habsburgse Nederlanden aanviel. Keizerlijke troepen keerden de invasie en vielen Noord-Frankrijk binnen, waar zij op hun beurt tot staan werden gebracht. De paus, de keizer en Hendrik VIII sloten daarna een alliantie tegen Frankrijk waarna vijandelijkheden begonnen op het Italiaanse schiereiland. Tijdens de versloegen keizerlijke en pauselijke troepen de Fransen die uit Lombardije werden verdreven. Na de slag begonnen weer gevechten op Frans grondgebied, terwijl Venetië een aparte vrede tekende. De Engelsen vielen Frankrijk in 1523 binnen, terwijl Karel III van Bourbon Frans I verraadde en zich bij de keizer aansloot, omdat Frans I hem zijn gebieden had afgenomen. Een Franse poging in 1524 om Lombardije te heroveren mislukte, waarna Bourbon de Provence binnenviel aan het hoofd van een Spaans leger. Frans leidde zelf de tweede aanval op Milaan in 1525. Aanvankelijk wist hij de Spaanse en keizerlijke troepen terug te drijven, maar na de verpletterende nederlaag in de Slag bij Pavia - waarbij hij gevangen werd genomen en veel van zijn edelen werden gedood - kwam de oorlog tot een einde. Terwijl hij gevangen werd gehouden in Spanje tekende hij de Vrede van Madrid en moest hij zijn aanspraken op Milaan, het koninkrijk Napels, Franche-Comté, Kroon-Vlaanderen en Artesië opgeven. Al slechts enkele weken na zijn vrijlating zei hij het verdrag op en begon de Oorlog van de Liga van Cognac. Hoewel de Italiaanse Oorlogen nog zo'n drie decennia zouden voortduren, eindigden ze zonder dat Frankrijk zijn voormalige bezittingen in Italië kon heroveren. Gedurende deze periode nam de druk van het Ottomaanse Rijk richting het westen toe. (nl)
  • La guerra d'Italia del 1521-1526, nota anche come guerra dei quattro anni, fu parte delle guerre d'Italia. La guerra vide il re di Francia Francesco I e la Repubblica di Venezia affrontare una coalizione costituita dal Sacro Romano Impero di Carlo V, il Regno d'Inghilterra di Enrico VIII e lo Stato Pontificio. Il conflitto fu causato dall'animosità scaturita dall'elezione di Carlo come imperatore nel 1519-1520 e dalla necessità di papa Leone X di allearsi con Carlo contro Martin Lutero. La guerra scoppiò in tutta l'Europa occidentale alla fine del 1521, quando una spedizione francese tentò la riconquista del Regno di Navarra mentre un'armata francese invadeva i Paesi Bassi. Truppe spagnole ricacciarono i francesi verso i Pirenei e le altre forze imperiali attaccarono il nord della Francia venendo bloccate dai francesi. Il papa, l'Imperatore ed Enrico VIII firmarono un'alleanza formale contro la Francia e così iniziarono le ostilità nella penisola italiana. L'anno successivo, nella battaglia della Bicocca le forze imperiali e papali sconfissero i francesi che furono cacciati dalla Lombardia. Dopo la battaglia i combattimenti si spostarono sul suolo francese, mentre Venezia firmò una pace separata. L'Inghilterra invase la Francia nel 1523 mentre Carlo III di Borbone, preoccupato per i tentativi di Francesco di cogliere la sua eredità, lo tradì alleandosi con l'Imperatore. Un tentativo francese di riconquistare la Lombardia, nel 1524, fallì dando così ai Borboni l'opportunità di invadere la Provenza alla testa di un'armata spagnola. Nel 1525 Francesco stesso condusse un secondo attacco su Milano che, anche se inizialmente fece indietreggiare le forze spagnole e imperiali, si concluse con la sconfitta disastrosa alla battaglia di Pavia, dove l'esercito francese fu decimato e lo stesso Francesco venne fatto prigioniero. La battaglia pose fine alla guerra, e con Francesco imprigionato, prima a Pizzighettone e poi in Spagna, iniziarono una serie di manovre diplomatiche incentrate sulla sua liberazione. Tra queste una speciale missione francese inviata dalla madre di Francesco, Luisa di Savoia, alla corte di Solimano il Magnifico, che avrebbe comportato un ultimatum a Carlo da parte dell'Impero ottomano, un'alleanza senza precedenti tra cristiani e musulmani che avrebbe causato uno scandalo nel mondo cristiano. Solimano colse l'occasione per invadere l'Ungheria nell'estate del 1526 sconfiggendo gli alleati di Carlo alla battaglia di Mohács, ma nonostante questi sforzi, Francesco avrebbe firmato il trattato di Madrid cedendo le sue pretese in Italia, Fiandre e Borgogna. Ma a solo poche settimane dopo il suo rilascio, egli ripudiò i termini del trattato dando così vita alla guerra della Lega di Cognac. Anche se le guerre italiane continuarono per altri tre decenni, la Francia non riuscì a riconquistare i territori perduti in Italia. (it)
  • A Guerra Italiana de 1521–1526, também conhecida como Guerra dos Quatro Anos, faz parte das Guerras Italianas. O conflito se desenvolveu entre 1521 e 1526, e nele lutaram Francisco I de França e a República de Veneza contra o imperador Carlos V, Henrique VIII da Inglaterra e os Estados Pontifícios. Entre as causas do conflito estavam a eleição, em 1519-20, de Carlos I da Espanha como imperador do Sacro Império Romano-Germânico e a necessidade do papa Leão X de aliar-se a este para combater as ideias de Martinho Lutero e sua Reforma. O conflito eclodiu na Europa Ocidental, em 1521, quando a França invadiu os Países Baixos e ajudou o rei Henrique II de Navarra a recuperar seu reino. As forças imperiais repeliram a invasão e atacaram o norte da França, onde os francos detiveram seu avanço. Então o imperador, o papa e Henrique VIII firmaram uma aliança formal contra a França, e as hostilidades começaram na península Itálica. Na Batalha de Bicocca, os exércitos imperiais e do papado derrotaram as tropas francesas, que foram expulsas do Milanesado. Depois da batalha, a luta voltou novamente para solo francês, enquanto a República de Veneza assinava a paz em separado. O exército inglês invadiu a França em 1523, enquanto Carlos de Bourbon, condestável francês, contrariado pelas tentativas de Francisco em apoderar-se de sua herança, o trai, aliando-se com Carlos I. Em 1524, falha a tentativa francesa de recuperar o ducado milanês, dando a Bourbon a oportunidade de invadir a Provença à frente de um exército espanhol. O mesmo Francisco dirigiu um segundo ataque contra o Milanesado - na atual Lombardia - em 1525. Sua desastrosa derrota na Batalha de Pavia, em que foi capturado e a maioria de seus principais nobres morreu, conduziu ao final da guerra. Enquanto estava encarcerado na Espanha, Francisco assinou o Tratado de Madri, no qual renunciava a suas aspirações italianas, na Borgonha e em Flandres. Depois de algumas semanas de sua libertação, sem titubear, rechaçou os termos do tratado, começando desta forma a Guerra da Liga de Cognac. Ainda que as Guerras Italianas continuassem por outras três décadas, estas terminaram sem que a França pudesse recuperar nenhum território substancial na Itália. (pt)
  • Italienska kriget 1521–1526, också känt som Fyraårskriget, är en del av de italienska krigen. Konflikten uppstod mellan 1521 och 1526 och i den deltog Frans I av Frankrike och Republiken Venedig mot den tysk-romerske kejsaren Karl V, Henrik VIII av England och Kyrkostaten. Bland orsakerna till konflikten är valet 1519–1520 av Karl V som kejsare över Tysk-romerska riket och nödvändigheten för påven Leo X att alliera sig med Karl för att bekämpa Martin Luther. Kriget bröt ut i Västeuropa 1521, då Frankrike invaderade Nederländerna i ett försök att hjälpa Henrik II av Navarra att återta sitt kungarike Navarra. Kejsardömets trupper stod emot invasionen och anföll norra Frankrike, där fransmännen stoppades i sin framryckning. Då slöt kejsaren, påven och Henrik VIII en formell allians mot Frankrike, och fientligheterna började på Apenninska halvön. Vid , besegrade kejsarens och påvens trupper den franska styrkan, och drev bort dem från Hertigdömet Milano. Efter slaget, återgick striderna till fransk jord, medan Republiken Venedig slöt en separatfred. Den engelska armén invaderade Frankrike 1523, medan Charles III, hertig av Bourbon, motsatte sig Frans försök att ta över hans arv, bedrog Frans och allierade sig i stället med Karl V. 1524 misslyckades ett franskt försök att återta det milanesiska hertigdömet och gav möjlighet för Bourbon att invadera Provence i spetsen för en spansk arméstyrka. Frans I ledde 1526 en andra attack mot Hertigdömet Milano – nuvarande Lombardiet. Hans katastrofala nederlag i slaget vid Pavía, vid vilket han blev tillfångatagen och större delen av hans främsta adelsmän dog, ledde till slutet av kriget. Under sin fångenskap i Spanien undertecknade Frans , i vilket han avsade sig sina anspråk i Italien, Bourgogne och Flandern. Men några veckor efter sin frigivning avvisade han fördragets villkor, och började på så sätt . Fastän de italienska krigen fortsatte under ytterligare tre decennier, slutade de utan att Frankrike lyckades återta något substantiellt territorium i Italien. (sv)
  • Итальянская война 1521—1526 гг., иногда также называемая Четырёхлетней войной (так как в 1526 году уже шли только переговоры) — одна из Итальянских войн XVI века. Причинами войны послужили враждебность между французским королём Франциском I и испанским королём Карлом V, возникшая после избрания Карла V императором Священной Римской империи, а также нужда папы Льва X в союзе с Карлом V ради борьбы с влиянием Мартина Лютера. (ru)
  • Італійська війна 1521—1526 років, іноді також називається Чотирирічною війною (оскільки у 1526 році вже тривали тільки перемовини) — одна з Італійських війн XVI століття. Причинами війни послужили ворожість між французьким королем Франциском I та іспанським королем Карлом V, що виникла після обрання Карла V імператором Священної Римської імперії, а також потреба папи Льва X в союзі з Карлом V заради боротьби із впливом Мартіна Лютера. (uk)
dbo:combatant
  • Spain
  • 22pxMarquisate of Saluzzo
  • (1521–1523 and 1525–1526)
  • (1524–1525)
  • *Swiss mercenaries
dbo:commander
dbo:isPartOfMilitaryConflict
dbo:place
dbo:result
  • *Treaty of Madrid (1526)
  • *Treaty of Rome (1525)
  • Capture ofFrancis I of Franceat theBattle of Pavia
  • Habsburgvictory.
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 3016271 (xsd:integer)
dbo:wikiPageInterLanguageLink
dbo:wikiPageLength
  • 51987 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1122883012 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:alt
  • oil painting of the Battle of Pavia in 1525 (en)
  • portrait of Charles V (en)
  • portrait of Francis I (en)
dbp:caption
  • The Battle of Pavia, by an unknown Flemish artist (en)
dbp:combatant
  • 22 (xsd:integer)
  • Spain (en)
  • * Swiss mercenaries (en)
dbp:commander
  • 15 (xsd:integer)
  • Franz von Sickingen (en)
  • Andrea Doria (en)
  • Andrea Gritti (en)
  • Anne de Montmorency (en)
  • Antonio Grimani (en)
  • Francis I (en)
  • Georg von Frundsberg (en)
  • Prospero Colonna (en)
  • Charles de Lannoy (en)
  • Jacques de la Palice (en)
  • Charles V (en)
  • Duke of Bourbon (en)
  • Duke of Suffolk (en)
  • Francois de Lorraine (en)
  • Charles Duke of Alençon (en)
  • Guillaume de Bonnivet (en)
  • Henry II of Navarre (en)
  • John Stewart, Duke of Albany (en)
  • Louis de la Tremoille (en)
  • Marquis of Pescara (en)
  • Pierre de Bayard (en)
  • Richard de la Pole (en)
  • Robert III de La Marck (en)
  • Vicomte de Lautrec (en)
dbp:conflict
  • Italian War of 1521–1526 (en)
dbp:date
  • 1521 (xsd:integer)
dbp:direction
  • horizontal (en)
dbp:footer
  • Jean Clouet, Francis I , The Louvre; Jakob Seisenegger, Portrait of Emperor Charles V with Dog , Kunsthistorisches Museum (en)
dbp:image
  • François Ier Louvre.jpg (en)
  • Jakob Seisenegger 001.jpg (en)
dbp:imageSize
  • 300 (xsd:integer)
dbp:partof
  • the Italian Wars (en)
dbp:place
  • Italy, France, and Spain (en)
dbp:result
  • Habsburg victory. (en)
  • Capture of Francis I of France at the Battle of Pavia *Treaty of Rome *Treaty of Madrid (en)
dbp:totalWidth
  • 300 (xsd:integer)
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
rdf:type
rdfs:comment
  • Ο Ιταλικός πόλεμος του 1521–1526, αναφέρεται και ως Έκτος Ιταλικός πόλεμος, ήταν μέρος του ευρύτερου πλαισίου των Ιταλικών πολέμων του 1494-1559. Αντιμέτωποι βρέθηκαν ο Φραγκίσκος Α' της Γαλλίας και οι σύμμαχοί του Βασίλειο της Ναβάρρας και Δημοκρατία της Βενετίας κατά του συνασπισμού του αυτοκράτορα Καρόλου Ε', του Ερρίκου Η' της Αγγλίας, και των Παπικών κρατών. Ο πόλεμος ήταν το αποτέλεσμα των εντάσεων λόγω της εκλογής του Καρόλου Ε' στον αυτοκρατορικό θρόνο το 1519, αλλά και της ανάγκης συμμαχίας του Πάπα Λέοντα Ι' με τον αυτοκράτορα για να αντιμετωπίσει την άνοδο του Λουθηρανισμού. (el)
  • La Guerra italiana de 1521–1526, también conocida como la Guerra de los Cuatro Años,​ forma parte de las Guerras italianas. El conflicto se desarrolló entre 1521 y 1526 y en ella lucharon Francisco I de Francia y la República de Venecia contra el emperador del Sacro Imperio Romano Germánico Carlos V, Enrique VIII de Inglaterra y los Estados Pontificios. Entre las causas del conflicto están la elección en 1519–1520 de Carlos I como emperador del Sacro Imperio Romano Germánico y la necesidad del papa León X de aliarse con Carlos para combatir a Martín Lutero. (es)
  • Итальянская война 1521—1526 гг., иногда также называемая Четырёхлетней войной (так как в 1526 году уже шли только переговоры) — одна из Итальянских войн XVI века. Причинами войны послужили враждебность между французским королём Франциском I и испанским королём Карлом V, возникшая после избрания Карла V императором Священной Римской империи, а также нужда папы Льва X в союзе с Карлом V ради борьбы с влиянием Мартина Лютера. (ru)
  • Італійська війна 1521—1526 років, іноді також називається Чотирирічною війною (оскільки у 1526 році вже тривали тільки перемовини) — одна з Італійських війн XVI століття. Причинами війни послужили ворожість між французьким королем Франциском I та іспанським королем Карлом V, що виникла після обрання Карла V імператором Священної Римської імперії, а також потреба папи Льва X в союзі з Карлом V заради боротьби із впливом Мартіна Лютера. (uk)
  • الحرب الإيطالية 1521-1526 والتي تعرف أحياناً باسم حرب السنوات الأربع وكانت جزءاً من الحروب الإيطالية. دارت الحرب بين فرانسوا الأول ملك فرنسا وجمهورية البندقية ضد الإمبراطور الروماني المقدس كارلوس الخامس وهنري الثامن ملك إنجلترا والدولة البابوية. نشأ النزاع بسبب انتخاب كارلوس إمبراطوراً عام 1519-1520 وحاجة البابا ليو العاشر للتحالف مع كارلوس ضد مارتن لوثر. (ar)
  • La guerra italiana del 1521-1526, coneguda igualment com a Guerra dels Quatre Anys, forma part de les Guerres d'Itàlia. El conflicte es desenvolupà entre el 1521 i el 1526 i hi lluitaren Francesc I de França i la República de Venècia contra l'emperador del Sacre Imperi Romanogermànic Carles V, Enric VIII d'Anglaterra i els Estats Pontificis. Entre les causes del conflicte hi ha l'elecció el 1519-1520 de Carles I com a emperador del Sacre Imperi Romanogermànic i la necessitat del papa Lleó X d'aliar-se amb Carles per combatre Martí Luter. (ca)
  • The Italian War of 1521–1526, sometimes known as the Four Years' War, (French: Sixième guerre d'Italie) was a part of the Italian Wars. The war pitted Francis I of France and the Republic of Venice against the Holy Roman Emperor Charles V, Henry VIII of England, and the Papal States. It arose from animosity over the election of Charles as Emperor in 1519–1520 and from Pope Leo X's need to ally with Charles against Martin Luther. (en)
  • Lau Urteko Gerra edo Italiako 1521-26ko Gerra Habsburgotarren eta Valois leinuaren arteko gerretako beste gatazka bat izan zen. Alde batetik, Frantziako Frantzisko I.a eta Veneziako Errepublika batu ziren Karlos V.a enperadorearen, Ingalaterrako Henrike VIII.aren eta Aita Santuen Lurraldeen kontra. Gatazka sortu zen Karlos 1519-20an enperadore hautatu izanak sortutako nahigabearengatik eta Leon X.a aita santuak Martin Lutherren aurka egiteko Karlosekin bat egiteko zuen premiarengatik. (eu)
  • La sixième guerre d'Italie, parfois appelée la guerre de Quatre Ans, est un conflit qui opposa la France de François Ier et ses alliés Henri II de Navarre et la république de Venise à une coalition rassemblant l'empereur Charles Quint, Henri VIII et les États pontificaux. Cette guerre, qui s'inscrit dans le contexte plus large des grandes guerres d'Italie du début du XVIe siècle, résulte des tensions suscitées par l'accession de Charles au trône impérial, mais aussi du besoin du pape Léon X de s'allier avec l'empereur pour contrer la montée en puissance du luthéranisme. (fr)
  • Perang Italia 1521–1526, kadang-kadang juga disebut Perang Empat Tahun, adalah perang yang meletus antara Kerajaan Prancis dan Republik Venesia melawan Kekaisaran Romawi Suci, Imperium Spanyol, Kerajaan Inggris, dan Negara Gereja. Konflik ini meletus akibat rasa permusuhan terhadap terpilihnya Karl sebagai Kaisar Romawi Suci pada tahun 1519–20 dan dari keinginan Paus Leo X untuk bersekutu dengan Karl melawan Martin Luther. (in)
  • 第三次イタリア戦争、または四年戦争(英語: Four Years' War)は、イタリア戦争の一部である。フランス王フランソワ1世とその同盟国ヴェネツィア共和国が神聖ローマ皇帝カール5世、イングランド王ヘンリー8世、教皇国家と戦い、最終的には敗北した。この戦争は、カール5世が1519年に神聖ローマ皇帝に選出されたことと、ローマ教皇レオ10世がマルティン・ルターに対抗するためにカール5世と同盟したことに起因する。 1521年、フランス軍がナバラ王国とネーデルラントに侵攻したことで戦争が勃発。ピレネー山脈を越えて進軍してきたフランス軍はスペイン軍に撃退され、神聖ローマ帝国軍はフランス北部に逆侵攻したがそこで足止めされた。 イタリア戦争はこの後30年間続くが、最終的にはフランスのイタリア占領の野望は潰えることになる。 (ja)
  • La guerra d'Italia del 1521-1526, nota anche come guerra dei quattro anni, fu parte delle guerre d'Italia. La guerra vide il re di Francia Francesco I e la Repubblica di Venezia affrontare una coalizione costituita dal Sacro Romano Impero di Carlo V, il Regno d'Inghilterra di Enrico VIII e lo Stato Pontificio. Il conflitto fu causato dall'animosità scaturita dall'elezione di Carlo come imperatore nel 1519-1520 e dalla necessità di papa Leone X di allearsi con Carlo contro Martin Lutero. (it)
  • De Italiaanse Oorlog van 1521–1526 was een van de Italiaanse Oorlogen. Frans I van Frankrijk en de republiek Venetië stonden tegenover keizer Karel V, Hendrik VIII van Engeland en de Kerkelijke Staat. Het conflict ontstond uit onvrede over de verkiezing van Karel V als keizer in 1519–20 en omdat paus Leo X met Karel tegen Maarten Luther streed. Hoewel het huis Habsburg en het huis Valois in eerdere conflicten van de Italiaanse oorlogen al tegenover elkaar hadden gestaan, werd de controverse met de verkiezing van Karel V tot keizer op scherp gezet en zou het tot in de 18e eeuw een grote rol spelen in de Europese politiek. (nl)
  • Italienska kriget 1521–1526, också känt som Fyraårskriget, är en del av de italienska krigen. Konflikten uppstod mellan 1521 och 1526 och i den deltog Frans I av Frankrike och Republiken Venedig mot den tysk-romerske kejsaren Karl V, Henrik VIII av England och Kyrkostaten. Bland orsakerna till konflikten är valet 1519–1520 av Karl V som kejsare över Tysk-romerska riket och nödvändigheten för påven Leo X att alliera sig med Karl för att bekämpa Martin Luther. (sv)
  • A Guerra Italiana de 1521–1526, também conhecida como Guerra dos Quatro Anos, faz parte das Guerras Italianas. O conflito se desenvolveu entre 1521 e 1526, e nele lutaram Francisco I de França e a República de Veneza contra o imperador Carlos V, Henrique VIII da Inglaterra e os Estados Pontifícios. Entre as causas do conflito estavam a eleição, em 1519-20, de Carlos I da Espanha como imperador do Sacro Império Romano-Germânico e a necessidade do papa Leão X de aliar-se a este para combater as ideias de Martinho Lutero e sua Reforma. (pt)
rdfs:label
  • الحرب الإيطالية 1521-1526 (ar)
  • Guerra italiana del 1521-1526 (ca)
  • Ιταλικός Πόλεμος (1521–1526) (el)
  • Guerra italiana de 1521-1526 (es)
  • Lau Urteko Gerra (eu)
  • Perang Italia 1521–1526 (in)
  • Sixième guerre d'Italie (fr)
  • Italian War of 1521–1526 (en)
  • Guerra d'Italia del 1521-1526 (it)
  • 第三次イタリア戦争 (ja)
  • Italiaanse Oorlog (1521-1526) (nl)
  • Итальянская война (1521—1526) (ru)
  • Guerra Italiana de 1521–1526 (pt)
  • Italienska kriget 1521–1526 (sv)
  • Італійська війна (1521—1526) (uk)
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
foaf:name
  • Italian War of 1521–1526 (en)
is dbo:battle of
is dbo:isPartOfMilitaryConflict of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:battles of
is rdfs:seeAlso of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License