An Entity of Type: InterstellarSpace108500989, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

In astronomy, extinction is the absorption and scattering of electromagnetic radiation by dust and gas between an emitting astronomical object and the observer. Interstellar extinction was first documented as such in 1930 by Robert Julius Trumpler. However, its effects had been noted in 1847 by Friedrich Georg Wilhelm von Struve, and its effect on the colors of stars had been observed by a number of individuals who did not connect it with the general presence of galactic dust. For stars that lie near the plane of the Milky Way and are within a few thousand parsecs of the Earth, extinction in the visual band of frequencies (photometric system) is roughly 1.8 magnitudes per kiloparsec.

Property Value
dbo:abstract
  • En astronomia, l'extinció designa el fenomen responsable de l'absorció i de la dispersió de la llum emesa pels objectes astronòmics a causa de la matèria (gas i pols) situada entre l'objecte emissor i l'observador. El concepte d'extinció interestel·lar s'atribueix a Robert Julius Trumpler Per a un observador situat a la Terra, l'extinció ve provocada alhora pel medi interestel·lar i per l'atmosfera terrestre. La forta extinció de certes regions de l'espectre electromagnètic (com els raigs X, els ultraviolats o els infraroigs) provocada per l'atmosfera fan que sigui necessari la utilització de telescopis espacials. En el domini òptic, la llum blava s'atenua més que la llum vermella, els objectes es veuen sovint més vermells que a l'origen. Aquest fenomen no té res a veure amb el desplaçament cap al vermell causat per l'efecte Doppler o a l'expansió de l'univers. (ca)
  • في علم الفلك الأطفأ الفلكي، أوالإخماد الفلكي هو امتصاص وتشتت الإشعاع الكهرومغناطيسي بسبب وجود الغبار والغاز بين الجرم الفلكي الباعث للضوء والمراقب. وثق الإخماد الفلكي بين النجوم لأول مرة في عام 1930 بواسطة الفلكي السويسري روبرت يوليوس ترومبلر. الذي اكتشف أن العناقيد النجمية البعيدة تبدو باهتة أكثر مما كان متوقعا استنادا إلى بعدها فقط .علي الرغم من أن آثار الإخماد الفلكي لوحظت في عام 1847 من قبل الفلكي الألماني فريدريك جورج ويهيلم فون ستروف وتأثير الإخماد الفلكي على ألوان النجوم لوحظ أيضا من قبل عدد من الأفراد الذين لم يربطوا بينة وبين الوجود السائد للغبار المجري. الإخماد الفلكي للنجوم التي تقع بالقرب من مستوى درب التبانة والتي تقع ضمن بضعة آلاف من الفراسخ الفلكية من الأرض في النطاق الترددي البصري هو قيمة مرتبة من 1.8 مقدار لكل ألف فرسخ فلكي. وبالنسبة لمراقب من الأرض، ينشأ الإخماد سواء من الوسط بين النجوم أو الغلاف الجوي للأرض وقد ينشأ أيضا من الغبار المحيط بالجرم المرصود.لذلك يتطلب الإخماد الجوي القوي في بعض مناطق الطول الموجي (مثل الأشعة السينية والأشعة فوق البنفسجية والأشعة تحت الحمراء) استخدام المراصد الفضائية.وبما أن الضوء الأزرق موهون بقوة أكثر بكثير من الضوء الأحمر، يجعل الإخماد الأجسام تبدو محمرة مما كان متوقعا، وهي ظاهرة يشار إليها بإحمرار ما بين النجوم . يحدث الإخماد الفلكي لأن الحجم النموذجي لحبيبات الغبار بين النجوم مماثل لطول موجة الضوء الأزرق. وينتج عن ذلك تشتت الضوء الأزرق أو تستوعبة حبيبات الغبار، وتزيل بفعالية موجات الضوء الأقصر التي تصل إلينا وتبدو الأجسام باهتة ومحمرة (إحمرار ما بين النجوم) مما هي عليه في الواقع. (ar)
  • La extinción es un término utilizado en astronomía para describir la absorción y la dispersión de la radiación electromagnética emitida por objetos astronómicos. Estos fenómenos son debidos a la existencia de materia, principalmente gas y polvo, entre el objeto emisor y el observador. El concepto de extinción interestelar se atribuye generalmente a Robert Julius Trumpler,​ aunque sus efectos fueron identificados por primera vez en 1847 por Friedrich Georg Wilhelm von Struve.​ En el caso de observadores en la Tierra, los efectos de la extinción provienen tanto del medio interestelar como de la atmósfera terrestre. Asimismo, puede haber extinción debida al polvo circunestelar alrededor del objeto observado (por ejemplo, en discos de acrecimiento alrededor de estrellas). La acentuada extinción atmosférica en ciertas longitudes de onda (por ejemplo, rayos X, ultravioleta e infrarrojo) requiere el uso de observatorios espaciales. Debido a que, en longitudes de onda visibles, la luz azul es atenuada con mayor intensidad que la luz roja, los objetos se observan más enrojecidos de lo esperado, por lo cual, la extinción estelar es llamada muchas veces «enrojecimiento interestelar». (es)
  • In astronomy, extinction is the absorption and scattering of electromagnetic radiation by dust and gas between an emitting astronomical object and the observer. Interstellar extinction was first documented as such in 1930 by Robert Julius Trumpler. However, its effects had been noted in 1847 by Friedrich Georg Wilhelm von Struve, and its effect on the colors of stars had been observed by a number of individuals who did not connect it with the general presence of galactic dust. For stars that lie near the plane of the Milky Way and are within a few thousand parsecs of the Earth, extinction in the visual band of frequencies (photometric system) is roughly 1.8 magnitudes per kiloparsec. For Earth-bound observers, extinction arises both from the interstellar medium (ISM) and the Earth's atmosphere; it may also arise from circumstellar dust around an observed object. Strong extinction in earth's atmosphere of some wavelength regions (such as X-ray, ultraviolet, and infrared) is overcome by the use of space-based observatories. Since blue light is much more strongly attenuated than red light, extinction causes objects to appear redder than expected, a phenomenon referred to as interstellar reddening. (en)
  • Als Extinktion (von lateinisch extinctio „Auslöschung“) bezeichnet man in der Astronomie die Schwächung des Lichts von Himmelskörpern beim Durchgang durch die Erdatmosphäre oder interstellare Materie. Unter dem Begriff Extinktion wird die Schwächung durch Absorption im durchquerten Medium sowie durch Streuung zusammengefasst, vgl. Extinktion (Optik). Diese Schwächung ist von der Wellenlänge abhängig, also mit einer Verfärbung verbunden. Sie hängt außerdem vom Volumen der durchstrahlten Atmosphäre sowie von deren spezifischen Gehalten an Wasserdampf, Kohlenstoffdioxid, Ozon, Wolken, und Aerosol ab. (de)
  • Itzaltze edo iraungitzea astronomian, objektu astronomikoek igorritako erradiazio elektromagnetikoaren xurgapena eta sakabanaketa deskribatzeko erabiltzen den terminoa da. Fenomeno horiek objektu igorlearen eta behatzailearen artean materia dagoelako gertatzen dira, batez ere, gasa eta hautsa. Izarrarte itzaltzearen kontzeptua, oro har, Robert Julius Trumplerri egozten zaio, nahiz eta haren ondorioak Friedrich Georg Wilhelm von Struve-k identifikatu zituen lehen aldiz 1847an. Lurreko behatzaileen kasuan, itzaltzearen ondorioak izarrarteko ingurunetik zein lurreko atmosferatik datoz. Halaber, behatutako objektuaren inguruan, hautsak itzaltzea eragin dezake (adibidez, izarren inguruko gorotze-diskoetan). Zenbait uhin-luzeratan (adibidez, X izpiak, ultramorea eta infragorria) itzaltze atmosferiko nabarmena gertatzen bada, espazio-behatokiak erabili behar dira. Ikusten diren uhin-luzeretan argi urdina argi gorria baino intentsitate handiagoz arintzen denez, objektuak uste baino gorriago ikusten dira, eta, beraz, izar-itzaltzeari «izarren arteko gorritzea» esaten zaio askotan. (eu)
  • En astronomie, l'extinction désigne le phénomène – dû à la matière (du gaz et de la poussière en grande majorité) située entre un objet céleste et l'observateur – responsable de l'absorption et de la diffusion de la lumière émise par les objets astronomiques. Pour un observateur situé sur Terre, l'extinction est provoquée à la fois par le milieu interstellaire et par l'atmosphère terrestre. La forte extinction de certaines régions sur spectre électromagnétique (telles que les rayons X, les ultraviolets ou les infrarouges) provoquée par l'atmosphère requiert l'utilisation de télescopes spatiaux. Dans le domaine optique, la lumière bleue étant bien plus fortement atténuée que la lumière rouge, les objets sont souvent vus plus rouges qu'à l'origine. Ce phénomène n'a aucun rapport avec le décalage vers le rouge dû à l'effet Doppler ou à l'expansion de l'Univers. (fr)
  • Sa réalteolaíocht, is é is ciall le díobhadh ná an dóigh a scaipeann agus a n-ionsúnn an damhna idir an réad réalteolaíoch agus an breathnóir an solas, nó pé radaíocht eile, a thagann ón réad. Ba é an réalteolaí ba luaithe a thug cur síos ceart ar an díobhadh agus ar a chúiseanna, sa bhliain 1930, ach d'aithin iarmhairt an díofa chomh fada siar le 1847. B'iomaí duine a thug an díobhadh faoi deara roimhe sin féin, ach níor thuig siad an bhaint atá aige leis an damhna idir-réaltach, le dusta Bhealach na Bó Finne mar shampla. Má tá an réalta suite i gcóngar do phlána ár réaltra, agus í suite roinnt mhílte de pharsoiceanna ón Domhan, is féidir a ghlacadh leis go n-athróidh méid dhealraitheach na réalta timpeall is 1.8 aonad méide in aghaidh míle parsoic, de thoradh an díofa (tá an luach seo bunaithe ar radaíocht an V-bhanna, is é sin an banna micreathonnta idir 50 agus 75 GHz). Más ag tagairt do bhreathnóirí ar dhroim an domhain atáimid, is léir gurb é an t-atmaisféar is cúis le cuid mhór den díobhadh a aithníonn siad, sa bhreis ar an meán idir-réaltach. Thairis sin cuireann an dusta timpeall ar an réad féin leis an díobhadh. Sciath láidir chosanta é an t-atmaisféar ar chineálacha áirithe radaíochta ar nós na n-x-ghathanna, an tsolais agus an tsolais infridheirg, agus leis an díobhadh seo a sheachaint tá sé riachtanach na réadlanna a chur ag timpeallú an Domhain le taighde ceart a dhéanamh ar an raon seo den speictream leictreamaighnéadach. Ní hionann tionchar an díofa ar gach cineál solais, agus de ghnáth, fágann sé na réaltaí níos deirge ná a bheidís dá bhféadfá dul ina n-aice. Tugtar deargadh idir-réaltach ar an deargadh seo. Ní mór cuimhne a choinneáil air nach bhful baint dá laghad ag an deargadh idir-réaltach leis an deargaistriú. (ga)
  • ( 전한 후기의 관료에 대해서는 소광 (전한) 문서를 참고하십시오.) 소광(消光, extinction) 또는 감광(減光)이란 천문학에서 전자기파를 방출하는 천체와 관측자 사이에 존재하는 물질(티끌이나 기체 등)에 의해 그 전자기파가 흡수 또는 산란되는 것을 이르는 용어이다. 성간 소광은 1930년 (Robert Julius Trumpler)에 의해 처음 문서화되었다. 그러나 소광의 효과들은 1847년 에 의해 밝혀졌으며 항성의 색들의 효과는 수많은 사람들에 의해 관찰되었다. 우리가 밤하늘을 여러 방향에서 볼 때 우리는 별들이 분포된 곳 안에서 ""구멍"을 볼 수 있다. 이 구멍들은 별들이 없는 곳에 간격들이 아니고 이것이 바로 성간먼지구름이다. 먼지는 두꺼운 구름 안에서 올 필요는 없으며 공간들을 통해서 퍼지곤 한다. 먼지가 빛에 무슨 작용을 하는지 알아보자면, 먼지는 빛을 흡수한다. 먼지는 빛을 빨갛게 보이게 만든다. 먼지는 또한 빛을 산란한다. 소광(The extinction)은 먼지 때문이지만 먼지라고 모두 같은 효과를 낳진 않는다. 작은 파장의 먼지일 수록 큰 소광효과를 낳는다. 파란빛은 빨간빛보다 더 크게 영향을 주며 따라서 별들은 먼지 뒤에서 실제보다 더 빨갛게 보인다. 이 현상을 성간적화(Interstellar reddening)라고 부른다. 우리가 B-V의 색지수를 구하면 우리는 실제 색지수((B-V)0 )보다 더 빨간빛을 구하게 될것이다. 우리는 적화를 이렇게 정의한다. E(B-V) = (B-V) - (B-V)0 만약 더 많은 소광효과가 있다면 더 많은 적화가 일어날 것이다. 소광효과와 적화와의 관계식도 있다. AV=3.2E(B-V) 소광효과는 먼지 구름의, 빛의 흡수만으로 일어나지 않는다 산란효과도 소광효과에 영향을 준다. 그래서 우리는 검은 먼지구름뿐 아니라 산란되고 반사된 운하들의 푸른 빛을 볼 수 있는 것이다. (ko)
  • In astronomia, estinzione è il termine usato per descrivere l'assorbimento e la dispersione della radiazione elettromagnetica ad opera della materia (gas e polveri) che si trova tra l'oggetto celeste e l'osservatore. (it)
  • De term extinctie wordt in de astronomie gebruikt om de absorptie en verstrooiing te beschrijven van elektromagnetische straling door materie (stof en gas) die zich bevindt tussen een stralend hemellichaam en de waarnemer. Waarnemers op Aarde hebben te maken met extinctie in het interstellair medium (ISM) en in de aardatmosfeer; extinctie wordt ook veroorzaakt door rond een waargenomen object. Voor sterren die binnen een paar duizend parsec van de zon liggen in het vlak van de Melkweg, is de extinctie in the V band (Visueel, 540 nm) van het ongeveer 1,8 magnitude per kiloparsec (loodrecht op het vlak van de Melkweg is de extinctie kleiner). (nl)
  • 天文学における減光(げんこう、extinction)とは、天体から放射された電磁波が、その進行する空間に存在する物質によって吸収や散乱を受けることで、観測者に到達する電磁波のエネルギー総量が減る現象、及びその減衰量を表す指標のことである。 減光の最も重要な要因は、星間物質によるものである。観測する天体によっては、銀河間物質や、天体を取り巻く星周物質、周銀河物質によっても生じる。また、観測者が地上にいる場合には、星間物質に加えて、地球の大気による天体からの電磁波の吸収・散乱の影響も重要となる。電磁波の波長によっては、大気中の分子による減光は非常に強く、ガンマ線、X線、紫外線、一部の波長の赤外線と電波は、地上からは観測できないが、宇宙望遠鏡などの特別な手段による観測では、全ての波長で高感度の観測ができる。 可視光から近赤外線の波長域では、波長が長い(つまり赤い)光ほど減光を受けにくいため、減光が大きいほど天体の色は赤く見える。このことから、減光は赤化とも呼ばれる。 (ja)
  • Extinção é um termo usado em astronomia para descrever a absorção e espalhamento da radiação eletromagnética emitida por objeto astronômicos pela matéria (poeira e gas) entre o objeto que emite a radiação e o observador. O conceito da extinção interestelar é atribuído a Robert Julius Trumpler, apesar de seus efeitos terem sido primeiro identificados em 1847 por . Para observadores na terra, a extinção decorre tanto do meio interestelar (ISM) e a atmosfera terrestre; e também pode decorrer da em torno do objeto observado. A forte extinção atmosférica em alguns comprimentos de onda (por exemplo raio-X, ultravioleta e infravermelho) exige o uso de observatórios no espaço. Como a luz azul é muito mais atenuada que a vermelha nas regiões de comprimento de onda visíveis, resulta que um objeto é visto mais vermelho que o esperado, a extinção interestelar é geralmente referida como . (pt)
  • Ekstynkcja międzygwiazdowa, poczerwienienie międzygwiazdowe – suma procesów pochłaniania i rozpraszania światła w przestrzeni międzygwiazdowej przez znajdującą się tam materię (pył i gaz). Ekstynkcję w widmie ciągłym powoduje wyłącznie materia pyłowa. W związku z tym widzimy ciała niebieskie mniej jasnymi i bardziej czerwonymi niż są w rzeczywistości (synonim ekstynkcji – poczerwienienie). Wynika to z faktu, że ekstynkcja maleje ze wzrostem długości fali światła. Dlatego gołym okiem nie jesteśmy w stanie obserwować centrum naszej Galaktyki, mimo że można je badać w innych zakresach widma, np. w zakresie mikrofal. Obecność ziaren pyłu w obłokach międzygwiazdowych odgrywa kluczową rolę w procesach formowania gwiazd. (pl)
  • Extinktion är en term som används inom astronomi för att beskriva den absorption och spridning av ljus från astronomiska objekt orsakat av materia (huvudsakligen rymdstoft och gas) mellan observatören och det utstrålande objektet. För observatörer på jorden uppstår extinktion både från det interstellära mediet och från jordens atmosfär. I båda fallen är blått ljus starkare filtrerat än rött (inte att förväxla med rödförskjutning) vilket bland annat är orsaken till att objekt ser rödare ut ju närmare horisonten man observerar det. Speciellt tydligt är detta för solen. (sv)
  • Межзвёздное поглощение, или межзвёздное ослабление (также межзвёздная (галактическая) экстинкция, от лат. exstinctio — гашение), — поглощение и рассеяние электромагнитного излучения веществом, находящимся в межзвёздном пространстве. Для звёзд в диске Млечного Пути экстинкция в диапазоне V составляет примерно 1,8m на килопарсек. (ru)
  • Міжзоряне поглинання — сумарний ефект розсіювання й справжнього поглинання світла пиловими частинками в міжзоряному середовищі. (uk)
  • 消光(Extinction)是天文學中觀測者用來描述被觀測的天體發射的电磁辐射被路途中的物質(氣體和塵埃)吸收和散射的过程。星際消光在1930年首次被記錄下來。然而,其影響在1847年就被瓦西里·雅可夫列維奇·斯特魯維注意到;它對恆星顏色的影響已經被一些人觀測到,但尚未與普遍存在的星系塵埃連繫在一起。對於位在銀河系盤面附近,並且距離地球數千秒差距以內的恆星,在可見光的波段(測光系統)的消光大約是每千秒差距1.88星等。 對地面的觀測者而言,消光來自於星際物質(ISM)和地球大氣層,它也可能來自於被觀測天體周圍的星周塵。大氣層的消光在一些波段(X射線、紫外線和紅外線)上非常強烈,必須進入太空才能觀測。在可見光的波段上,由于较短的波长被吸收散射更加严重,藍色遠比紅色被稀釋的強烈,結果是天體會比預期的偏紅,星際消光也會使天體紅化 (不要與紅移混淆)。 (zh)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 1231797 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 32260 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1120922510 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • Als Extinktion (von lateinisch extinctio „Auslöschung“) bezeichnet man in der Astronomie die Schwächung des Lichts von Himmelskörpern beim Durchgang durch die Erdatmosphäre oder interstellare Materie. Unter dem Begriff Extinktion wird die Schwächung durch Absorption im durchquerten Medium sowie durch Streuung zusammengefasst, vgl. Extinktion (Optik). Diese Schwächung ist von der Wellenlänge abhängig, also mit einer Verfärbung verbunden. Sie hängt außerdem vom Volumen der durchstrahlten Atmosphäre sowie von deren spezifischen Gehalten an Wasserdampf, Kohlenstoffdioxid, Ozon, Wolken, und Aerosol ab. (de)
  • In astronomia, estinzione è il termine usato per descrivere l'assorbimento e la dispersione della radiazione elettromagnetica ad opera della materia (gas e polveri) che si trova tra l'oggetto celeste e l'osservatore. (it)
  • De term extinctie wordt in de astronomie gebruikt om de absorptie en verstrooiing te beschrijven van elektromagnetische straling door materie (stof en gas) die zich bevindt tussen een stralend hemellichaam en de waarnemer. Waarnemers op Aarde hebben te maken met extinctie in het interstellair medium (ISM) en in de aardatmosfeer; extinctie wordt ook veroorzaakt door rond een waargenomen object. Voor sterren die binnen een paar duizend parsec van de zon liggen in het vlak van de Melkweg, is de extinctie in the V band (Visueel, 540 nm) van het ongeveer 1,8 magnitude per kiloparsec (loodrecht op het vlak van de Melkweg is de extinctie kleiner). (nl)
  • 天文学における減光(げんこう、extinction)とは、天体から放射された電磁波が、その進行する空間に存在する物質によって吸収や散乱を受けることで、観測者に到達する電磁波のエネルギー総量が減る現象、及びその減衰量を表す指標のことである。 減光の最も重要な要因は、星間物質によるものである。観測する天体によっては、銀河間物質や、天体を取り巻く星周物質、周銀河物質によっても生じる。また、観測者が地上にいる場合には、星間物質に加えて、地球の大気による天体からの電磁波の吸収・散乱の影響も重要となる。電磁波の波長によっては、大気中の分子による減光は非常に強く、ガンマ線、X線、紫外線、一部の波長の赤外線と電波は、地上からは観測できないが、宇宙望遠鏡などの特別な手段による観測では、全ての波長で高感度の観測ができる。 可視光から近赤外線の波長域では、波長が長い(つまり赤い)光ほど減光を受けにくいため、減光が大きいほど天体の色は赤く見える。このことから、減光は赤化とも呼ばれる。 (ja)
  • Ekstynkcja międzygwiazdowa, poczerwienienie międzygwiazdowe – suma procesów pochłaniania i rozpraszania światła w przestrzeni międzygwiazdowej przez znajdującą się tam materię (pył i gaz). Ekstynkcję w widmie ciągłym powoduje wyłącznie materia pyłowa. W związku z tym widzimy ciała niebieskie mniej jasnymi i bardziej czerwonymi niż są w rzeczywistości (synonim ekstynkcji – poczerwienienie). Wynika to z faktu, że ekstynkcja maleje ze wzrostem długości fali światła. Dlatego gołym okiem nie jesteśmy w stanie obserwować centrum naszej Galaktyki, mimo że można je badać w innych zakresach widma, np. w zakresie mikrofal. Obecność ziaren pyłu w obłokach międzygwiazdowych odgrywa kluczową rolę w procesach formowania gwiazd. (pl)
  • Extinktion är en term som används inom astronomi för att beskriva den absorption och spridning av ljus från astronomiska objekt orsakat av materia (huvudsakligen rymdstoft och gas) mellan observatören och det utstrålande objektet. För observatörer på jorden uppstår extinktion både från det interstellära mediet och från jordens atmosfär. I båda fallen är blått ljus starkare filtrerat än rött (inte att förväxla med rödförskjutning) vilket bland annat är orsaken till att objekt ser rödare ut ju närmare horisonten man observerar det. Speciellt tydligt är detta för solen. (sv)
  • Межзвёздное поглощение, или межзвёздное ослабление (также межзвёздная (галактическая) экстинкция, от лат. exstinctio — гашение), — поглощение и рассеяние электромагнитного излучения веществом, находящимся в межзвёздном пространстве. Для звёзд в диске Млечного Пути экстинкция в диапазоне V составляет примерно 1,8m на килопарсек. (ru)
  • Міжзоряне поглинання — сумарний ефект розсіювання й справжнього поглинання світла пиловими частинками в міжзоряному середовищі. (uk)
  • 消光(Extinction)是天文學中觀測者用來描述被觀測的天體發射的电磁辐射被路途中的物質(氣體和塵埃)吸收和散射的过程。星際消光在1930年首次被記錄下來。然而,其影響在1847年就被瓦西里·雅可夫列維奇·斯特魯維注意到;它對恆星顏色的影響已經被一些人觀測到,但尚未與普遍存在的星系塵埃連繫在一起。對於位在銀河系盤面附近,並且距離地球數千秒差距以內的恆星,在可見光的波段(測光系統)的消光大約是每千秒差距1.88星等。 對地面的觀測者而言,消光來自於星際物質(ISM)和地球大氣層,它也可能來自於被觀測天體周圍的星周塵。大氣層的消光在一些波段(X射線、紫外線和紅外線)上非常強烈,必須進入太空才能觀測。在可見光的波段上,由于较短的波长被吸收散射更加严重,藍色遠比紅色被稀釋的強烈,結果是天體會比預期的偏紅,星際消光也會使天體紅化 (不要與紅移混淆)。 (zh)
  • في علم الفلك الأطفأ الفلكي، أوالإخماد الفلكي هو امتصاص وتشتت الإشعاع الكهرومغناطيسي بسبب وجود الغبار والغاز بين الجرم الفلكي الباعث للضوء والمراقب. وثق الإخماد الفلكي بين النجوم لأول مرة في عام 1930 بواسطة الفلكي السويسري روبرت يوليوس ترومبلر. الذي اكتشف أن العناقيد النجمية البعيدة تبدو باهتة أكثر مما كان متوقعا استنادا إلى بعدها فقط .علي الرغم من أن آثار الإخماد الفلكي لوحظت في عام 1847 من قبل الفلكي الألماني فريدريك جورج ويهيلم فون ستروف وتأثير الإخماد الفلكي على ألوان النجوم لوحظ أيضا من قبل عدد من الأفراد الذين لم يربطوا بينة وبين الوجود السائد للغبار المجري. (ar)
  • En astronomia, l'extinció designa el fenomen responsable de l'absorció i de la dispersió de la llum emesa pels objectes astronòmics a causa de la matèria (gas i pols) situada entre l'objecte emissor i l'observador. El concepte d'extinció interestel·lar s'atribueix a Robert Julius Trumpler (ca)
  • La extinción es un término utilizado en astronomía para describir la absorción y la dispersión de la radiación electromagnética emitida por objetos astronómicos. Estos fenómenos son debidos a la existencia de materia, principalmente gas y polvo, entre el objeto emisor y el observador. El concepto de extinción interestelar se atribuye generalmente a Robert Julius Trumpler,​ aunque sus efectos fueron identificados por primera vez en 1847 por Friedrich Georg Wilhelm von Struve.​ En el caso de observadores en la Tierra, los efectos de la extinción provienen tanto del medio interestelar como de la atmósfera terrestre. Asimismo, puede haber extinción debida al polvo circunestelar alrededor del objeto observado (por ejemplo, en discos de acrecimiento alrededor de estrellas). La acentuada extinció (es)
  • In astronomy, extinction is the absorption and scattering of electromagnetic radiation by dust and gas between an emitting astronomical object and the observer. Interstellar extinction was first documented as such in 1930 by Robert Julius Trumpler. However, its effects had been noted in 1847 by Friedrich Georg Wilhelm von Struve, and its effect on the colors of stars had been observed by a number of individuals who did not connect it with the general presence of galactic dust. For stars that lie near the plane of the Milky Way and are within a few thousand parsecs of the Earth, extinction in the visual band of frequencies (photometric system) is roughly 1.8 magnitudes per kiloparsec. (en)
  • Itzaltze edo iraungitzea astronomian, objektu astronomikoek igorritako erradiazio elektromagnetikoaren xurgapena eta sakabanaketa deskribatzeko erabiltzen den terminoa da. Fenomeno horiek objektu igorlearen eta behatzailearen artean materia dagoelako gertatzen dira, batez ere, gasa eta hautsa. Izarrarte itzaltzearen kontzeptua, oro har, Robert Julius Trumplerri egozten zaio, nahiz eta haren ondorioak Friedrich Georg Wilhelm von Struve-k identifikatu zituen lehen aldiz 1847an. Lurreko behatzaileen kasuan, itzaltzearen ondorioak izarrarteko ingurunetik zein lurreko atmosferatik datoz. Halaber, behatutako objektuaren inguruan, hautsak itzaltzea eragin dezake (adibidez, izarren inguruko gorotze-diskoetan). Zenbait uhin-luzeratan (adibidez, X izpiak, ultramorea eta infragorria) itzaltze atmosfe (eu)
  • Sa réalteolaíocht, is é is ciall le díobhadh ná an dóigh a scaipeann agus a n-ionsúnn an damhna idir an réad réalteolaíoch agus an breathnóir an solas, nó pé radaíocht eile, a thagann ón réad. Ba é an réalteolaí ba luaithe a thug cur síos ceart ar an díobhadh agus ar a chúiseanna, sa bhliain 1930, ach d'aithin iarmhairt an díofa chomh fada siar le 1847. B'iomaí duine a thug an díobhadh faoi deara roimhe sin féin, ach níor thuig siad an bhaint atá aige leis an damhna idir-réaltach, le dusta Bhealach na Bó Finne mar shampla. Má tá an réalta suite i gcóngar do phlána ár réaltra, agus í suite roinnt mhílte de pharsoiceanna ón Domhan, is féidir a ghlacadh leis go n-athróidh méid dhealraitheach na réalta timpeall is 1.8 aonad méide in aghaidh míle parsoic, de thoradh an díofa (tá an luach seo (ga)
  • En astronomie, l'extinction désigne le phénomène – dû à la matière (du gaz et de la poussière en grande majorité) située entre un objet céleste et l'observateur – responsable de l'absorption et de la diffusion de la lumière émise par les objets astronomiques. (fr)
  • ( 전한 후기의 관료에 대해서는 소광 (전한) 문서를 참고하십시오.) 소광(消光, extinction) 또는 감광(減光)이란 천문학에서 전자기파를 방출하는 천체와 관측자 사이에 존재하는 물질(티끌이나 기체 등)에 의해 그 전자기파가 흡수 또는 산란되는 것을 이르는 용어이다. 성간 소광은 1930년 (Robert Julius Trumpler)에 의해 처음 문서화되었다. 그러나 소광의 효과들은 1847년 에 의해 밝혀졌으며 항성의 색들의 효과는 수많은 사람들에 의해 관찰되었다. E(B-V) = (B-V) - (B-V)0 만약 더 많은 소광효과가 있다면 더 많은 적화가 일어날 것이다. 소광효과와 적화와의 관계식도 있다. AV=3.2E(B-V) 소광효과는 먼지 구름의, 빛의 흡수만으로 일어나지 않는다 산란효과도 소광효과에 영향을 준다. 그래서 우리는 검은 먼지구름뿐 아니라 산란되고 반사된 운하들의 푸른 빛을 볼 수 있는 것이다. (ko)
  • Extinção é um termo usado em astronomia para descrever a absorção e espalhamento da radiação eletromagnética emitida por objeto astronômicos pela matéria (poeira e gas) entre o objeto que emite a radiação e o observador. O conceito da extinção interestelar é atribuído a Robert Julius Trumpler, apesar de seus efeitos terem sido primeiro identificados em 1847 por . Para observadores na terra, a extinção decorre tanto do meio interestelar (ISM) e a atmosfera terrestre; e também pode decorrer da em torno do objeto observado. A forte extinção atmosférica em alguns comprimentos de onda (por exemplo raio-X, ultravioleta e infravermelho) exige o uso de observatórios no espaço. Como a luz azul é muito mais atenuada que a vermelha nas regiões de comprimento de onda visíveis, resulta que um objeto é (pt)
rdfs:label
  • إخماد (علم الفلك) (ar)
  • Extinció (astronomia) (ca)
  • Extinktion (Astronomie) (de)
  • Extinción (astronomía) (es)
  • Itzaltze (astronomia) (eu)
  • Díobhadh (réalteolaíocht) (ga)
  • Extinction (astronomy) (en)
  • Estinzione (astronomia) (it)
  • Extinction (astronomie) (fr)
  • 소광 (ko)
  • 減光 (ja)
  • Extinctie (astronomie) (nl)
  • Ekstynkcja międzygwiazdowa (pl)
  • Extinção (astronomia) (pt)
  • Межзвёздное поглощение (ru)
  • Extinktion (astronomi) (sv)
  • Міжзоряне поглинання (uk)
  • 消光 (zh)
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is rdfs:seeAlso of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License