About: Iaido

An Entity of Type: WikicatCombatSports, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

Iaidō (居合道), abbreviated iai (居合), is a Japanese martial art that emphasizes being aware and capable of quickly drawing the sword and responding to sudden attacks. Iaido consists of four main components: the smooth, controlled movements of drawing the sword from its scabbard (or saya), striking or cutting an opponent, shaking blood from the blade, and replacing the sword in the scabbard. While beginning practitioners of iaido may start learning with a wooden sword (bokken) depending on the teaching style of a particular instructor, most of the practitioners use a blunt-edged sword called an iaitō or mogitō. Few, more experienced, iaido practitioners use a sharp-edged sword (shinken).

Property Value
dbo:abstract
  • Iaido (居合道 iaidō), també anomenada iaijutsu (居合術 iaijutsu) o battojutsu (抜刀術 battōjutsu) és bàsicament l'art japonesa de desembeinar i enfundar la katana. Es tracta d'evitar l'enfrontament armat amb katana sentenciant-lo de manera immediata: tallar l'oponent, netejar-ne la sang amb un cop sec, i després enfundar la katana, tot en un moviment fluid. Avui dia els practicants usen principalment un iaito almenys en les albors de l'estudi. L'èmfasi és en desembeinar l'espasa i atacar al més ràpidament possible. Les posicions inicials poden ser postures de combat o posició d'assegut. Els practicants esperen un atac per sorpresa, i l'habilitat per a reaccionar ràpidament des d'una posició diària és considerat essencial. L'entrenament tradicional del iaido es fa amb espases extremadament afilades amb l'objecte d'aguditzar l'atenció del practicant. (ca)
  • Iaidó (japonsky: 居合道), (čti jako iaidó) je souhrnný název pro některé způsoby japonského šermu. V překladu se dá slovo Iaidó zhruba vyložit jako „cesta duševní rovnováhy a okamžité reakce“. Způsob použití meče je v iaidó založen na skutečnosti, že již tasení meče z pochvy je bojovou reakcí na okolnosti, kdekoliv se člověk nachází, tak je schopen bezprostředně a adekvátně reagovat na vzniklou situaci. Tasením meče se útok blokuje, odráží, či se rovnou eliminuje samotný protivník nebo popřípadě až dalším následným sekem. O významu předpony "I Ai" ve slově iaidó: "Fráze Tsune Ni ITTE Kyu Ni Awasu" znamená "Vždy, co děláte, ať už spíte, jdete, běžíte nebo sedíte (Tsune Ni)" a "Ať jste kdekoliv (ITTE, Iru)" musíte "Být napojeni (Awasu) " (být napojeni na dění kolem sebe, být jeho součástí). I pochází z ITTE a Ai z Awasu a je zkrácené vyjádření a způsob, jak si pamatovat tuto frázi. Dalšími významy awasu 合わす – spojit, sjednotit, stmelit, přizpůsobit, uvést do harmonie. Tím je zcela jasné, v jakém kontextu je zamýšlen význam awasu ve frázi "Tsune Ni ITTE Kyu Ni Awasu". Být spojen se svým okolím (v celek) / sjednotit své chování s okolím / být se svým okolím stmelen v jeden celek / přizpůsobit se svému okolí / být v harmonii se svým okolím. Některé prameny definují iaidó jako bojové umění reakce na protivníkův pohyb bezprostředním tasením meče a sekem, kdekoliv a kdykoliv. Cvičení Iaidó vyžaduje klid ducha, extrémní soustředění a dovednost. Každý pohyb, jako pohyby rukou či nohou a těla, musí být dokonale koordinovány. Provedení technik je jenom jednou částí iaidó, druhou je posilování ducha a charakteru skrz cvičení technik meče, , způsob dýchání, ovládání těla, boků a , trpělivosti, udržení si pozornosti, klidu a rozvahy v situacích ohrožení života. Tréninkem a osvojováním iai principů se člověk učí přiměřeně reagovat na situace kolem sebe a tím udržovat rovnováhu ve svém okolí. To vše se pak při usilovném tréninku a vedení od učitelů prolíná do osobnosti cvičence a utváří tak jeho chování v životních situacích. Cvičenci iaidó cvičí nejdříve techniky iai s dřevěným mečem bokutó s plastovou pochvou a posléze cvičí s mečem na iai . Je obvyklé používat nejdříve tupou repliku meče a posléze pokročilejší cvičenci cvičí se skutečným ostrým mečem šinken. Většina technik iai je cvičena jako boj proti imaginárnímu (pomyslnému) nepříteli . To umožňuje plné provedení techniky a zase na druhou stranu to vyžaduje velké nároky na představivost cvičence. Proto některé školy také kladou důraz na cvičení ve dvojicích, kde se simuluje reálný útok, či obrana. V některých rjúha se též používá k pochopení ovládání meče testování seku . (cs)
  • Το Ιάιντο (ιαπωνικά: 居合道‎) είναι ιαπωνική πολεμική τέχνη, στην οποία κάποιος ασκείται να ξιφουλκεί όσο πιο γρήγορα γίνεται και να αντεπιτίθεται εναντίον ενός ή και περισσοτέρων αντιπάλων. Η εξάσκησή του αναπτύσσει τον συντονισμό σώματος και κινήσεων, βελτιώνει την φυσική κατάσταση και αναπτύσσει την ικανότητα πνευματικής συγκέντρωσης του ασκουμένου, μια μορφή "ενεργού διαλογισμού". (el)
  • الإيايدو (باليابانية 居合道) فن من الفنون القتالية اليابانية الحديثة يهتم بطريقة تجريد السيوف (أي سحبها من غمدها). وتذكر أحيانا تحت مسمى باتو وإياي نوكي وهي فن من الفنون الذي كان يتدرب عليه الساموراي القدامى، وأسس هذا الفن . ومن أشهر مدربي هذا الفن المايسترو الياباني إيساو ماتشي. (ar)
  • Iaidō (japane 居合道) estas japana luktosporto. Gravas en ĝi elingigi la katanon kaj tranĉi per ĝi en unu movo. La termino iaidō, skribita per tri kanji (居合道), signifas proksimume: * 居 i: vivi, ekzisti * 合 ai: harmonio, unio * 道 dō: vojo Iaidō povas esti tradukita por «la vojo de la vivo kun harmonio», aŭ «ekzisti kun unio kun la vojo». En Iaidō exzistas movoj kiu nomas kata. Tiuj kata konsistas principe el kvar stadioj: * elingigo kaj unua tranĉo (nukitsuke aŭ nukiuchi) * tranĉo (kiri oroshi) * purigo de la klingo (chiburi) * reeningigo de la klingo (notō) (eo)
  • Iaidō [iaidoː] (japanisch 居合道) ist der japanische „Weg des Schwertziehens“ und gehört zum großen Bereich der Budō-Disziplinen. Es ist aus der Kampfkunst Iaijutsu der alten Kriegerkaste Japans, der Samurai, entstanden. Die Besonderheit liegt darin, dass das Schwert so gezogen wird, dass es noch während des Ziehens als Waffe eingesetzt werden kann. (de)
  • Iaidō (居合道), abbreviated iai (居合), is a Japanese martial art that emphasizes being aware and capable of quickly drawing the sword and responding to sudden attacks. Iaido consists of four main components: the smooth, controlled movements of drawing the sword from its scabbard (or saya), striking or cutting an opponent, shaking blood from the blade, and replacing the sword in the scabbard. While beginning practitioners of iaido may start learning with a wooden sword (bokken) depending on the teaching style of a particular instructor, most of the practitioners use a blunt-edged sword called an iaitō or mogitō. Few, more experienced, iaido practitioners use a sharp-edged sword (shinken). Practitioners of iaido are called iaidoka. (en)
  • El iaidō en japonés, 居合道 es un arte marcial japonés​ relacionado con el desenvainado y el envainado de la katana. Era practicado por los samuráis, especialmente en el periodo Edo. Estas técnicas surgen principalmente para poder atacar o defenderse a la vez que se desenvainaba, comenzando por tanto el enfrentamiento con el arma aún en la saya (vaina) y desenvainando con la velocidad apropiada para atacar o contraatacar al oponente sin darle tiempo a reaccionar. La principal idea del iaidō es ser capaz de reaccionar correctamente ante cualquier situación inesperada. Estas técnicas de desenvainado surgieron entre los siglos XV y XVI, y existieron una gran cantidad de tradiciones marciales o "ryū" (escuelas) que las incluían dentro de sus enseñanzas. Cada una de estas escuelas enseñaba técnicas, estrategias y conceptos diferentes, y tenían formas de enseñanza y entrenamiento distintas. Hoy en día se utiliza el término koryū para referirse a esas escuelas antiguas, e incluso existieron algunas de ellas dedicadas exclusivamente a enseñar técnicas de desenvainado. Algunas de estas escuelas han llegado hasta nuestros días y continúan practicándose. También se han creado programas modernos que reúnen formas de iai adaptadas de algunas de esas escuelas tradicionales, como el caso del ZNKR Iaidō (o seitei iai), o el . Para diferenciarlas de las formas antiguas, no se utiliza el término "escuela" para referirse a estas formas modernas de trabajo. Es habitual que los principiantes comiencen practicando formas de trabajo modernas, para más adelante profundizar practicando además una koryū o escuela, aunque esto no tiene por qué ser siempre así. Se suele entender que las formas modernas están más orientadas al desarrollo personal, emocional, técnico y físico del practicante que a la efectividad en combate, mientras que en las escuelas clásicas se destacaban por el realismo y la efectividad. No obstante esto es una simplificación, ya que las diferencias no son siempre tan claras y esto no tiene por qué cumplirse en todos los casos. (es)
  • L’iaidō (居合道) est un art martial d'origine japonaise basé sur l'action de dégainer le sabre et de frapper (de taille ou d'estoc) en un seul geste. Plus exactement, le but est d'exécuter une technique, avant l'adversaire, choisie en fonction du lieu et du contexte de la situation. Tout comme pour les autres budō, cette discipline se focalise principalement sur la perfection des mouvements et la démarche spirituelle (influence du zen), l'efficacité technique, quant à elle, devient de plus en plus importante au fur et à mesure que le pratiquant augmente en grade. Depuis quelques années, certains sensei japonais prônent une démarche plus offensive, dirigée vers un iaidō de « combat », plus proche du . (fr)
  • Iaido (居合道, Iaidō), disingkat iai (居合), adalah seni bela diri modern Jepang dan olahraga yang mengandalkan kesadaran dan kecepatan untuk menarik pedang dan merespon terhadap serangan mendadak. Iaido dikaitkan dengan pengendalian gerakan menarik pedang secara halus, dari sarung pedang atau juga disebut saya, dan digunakan untuk menyerang dan memotong lawan. Praktisi yang baru berlatih iaido akan memulai pelajaran menggunakan pedang kayu (bokken), tetapi juga tergantung pada gaya pengajaran instruktur tertentu, sebagian besar praktisi menggunakan pedang bermata tumpul, yang disebut iaitō. Sebagian praktisi iaido yang lebih berpengalaman menggunakan pedang bermata tajam (shinken). Praktisi iaido sering disebut sebagai iaidoka. (in)
  • 거합도(일본어: 居合道 이아이도우[*])는 고류무술의 일종인 발도술을 현대무술화한 무술이다. 거합도의 원류인 발도술은 센고쿠 시대로부터 에도 시대 초기에 걸쳐 에 의해 확립되었다고 하며, 이후 에도 시대에 수많은 유파가 생겨났다. 메이지 유신 이후 신정부 정책에 따라 발도술은 쇠망했으나, 메이지 28년(서기 1895년) 가 결성되어 다른 무술과 함께 발도술도 진흥을 도모했다. 대일본무덕회는 뛰어난 발도술 연무자에게 각종 칭호를 수여했다. 당대에는 "거합도"보다는 "거합술"이라는 호칭이 일반적이며, 대일본무덕회에서는 거합술이라고 호칭하였다. 쇼와 20년(서기 1945년) 태평양 전쟁에서 일본이 패전한 후 대일본무덕회는 미군정에 의해 해산되고 다수의 일본도가 압수 및 폐기되었다. 미군정이 끝난 쇼와 27년(서기 1952년) 대일본무덕회의 사실상 후계단체인 이 발족했지만 전검련은 검도만을 소관하고 거합도는 다루지 않았다. 이에 제20대 종가 등이 쇼와 29년(서기 1954년) 을 결성했다. (ko)
  • Iaido (居合道; Japans: iaidō) is te omschrijven als de kunst van het snel en vloeiend trekken van het zwaard, gevolgd door een aanval en behoort tot het budo. Iaido is sterk verwant aan andere Japanse vechtkunsten als kendo, shinkendo en jodo. Het komt voort uit de culturele krijgstraditie van de samoerai (bushi) van het klassieke Japan. Iaido wordt beoefend met een houten zwaard (木剣 = bokken), metalen oefenzwaard (居合刀 = iaitō) of gesmeed scherp zwaard (真剣 = shinken). Welk type zwaard wordt gebruikt heeft veelal te maken met de mate van geoefendheid van de iaidoka. Iaido is opgebouwd uit de elementen: * Nukitsuke, het trekken van het zwaard, gevolgd door een snijdende slag * Kiritsuke, de snijdende of stekende slag na nukitsuke * Chiburi, het afschudden van het bloed van het zwaardblad * Noto, het insteken van het zwaard in de schede Alle bewegingen dienen vloeiend, zuiver en resoluut te worden uitgevoerd. De vele kata omvatten zittende en staande technieken, waarbij aanvallen van voor, achter en opzij kunnen komen. Hierbij kan het om één of meerdere (denkbeeldige) tegenstanders gaan. De uitvoering wordt gekenmerkt door concentratie en voortdurende waakzaamheid (残心 = zanshin). De meeste kata (oefenvormen) worden zonder daadwerkelijke tegenstander uitgevoerd. Bij de uitvoering van technieken moet men zich echter wel een tegenstander voor de geest halen zodat je een zo realistisch mogelijke situatie creëert. Het gevoel van een werkelijk gevecht moet worden opgebouwd. Bij het onderdeel tameshigiri worden de slagen geoefend op opgerolde tatami. (nl)
  • 居合道(いあいどう)とは、古武道の居合術を現代武道化したものである。 形の演武による試合形式を本旨として、段級位制を取るが、それらを除けば、思想的・技術的な面からして、「居合道」と「居合術」の境界は明確には存在しない。 (ja)
  • Lo iaidō (居合道? lett. "via (道 dō?) dell'unione (合 ai?) dell'essere (居 i?)") è un'arte marziale giapponese, influenzata dalla dottrina zen, che trae le sue radici dalle antiche scuole di kenjutsu e frequentate dai in genere (ma specialmente dai samurai) e che hanno avuto il loro massimo splendore intorno al XVI secolo. Lo iaidō è l'arte dell'estrazione della spada. Scopo ultimo di questa disciplina è la perfetta e armonica unione con sé stessi e con l'Universo. Storicamente, lo iaidō trovava applicazione nei duelli tra samurai dove la morte di uno (o entrambi) i contendenti solitamente avveniva dopo uno o al massimo due scambi. Ovviamente in tali condizioni l'abilità tecnica richiesta era massima e infatti era altresì possibile che un duello si concludesse anche solo con l'estrazione della spada e il successivo singolo fendente. Ecco quindi spiegata l'importanza fondamentale dell'arte dell'estrazione della spada nella vita del samurai. Al giorno d'oggi, e a cominciare dalla Restaurazione Meiji, lo studio della katana ha acquisito valore prettamente interiore, come mezzo di indagine del profondo alla scoperta dell'essere, ed è in base a questi presupposti che le koryū di kenjutsu e iaijutsu sono evolute verso il kendō e lo iaidō. L'essenza dello iaidō è racchiusa nella frase saya no uchi de katsu (鞘の内で勝つ) («vincere [con la spada] nel fodero», vincere senza sfoderare), ovvero avere e dimostrare una conoscenza tale da indurre l'avversario ad abbandonare la contesa ancora prima di averla iniziata. Tale principio è espresso, ad esempio, da nel suo trattato Heihō kadenshō ed esplicitato ne «la spada che dà la vita» (katsushinken). La disciplina è praticabile sia da uomini e donne, senza limiti di età. La diffusione della disciplina dello Iaido ha molti artefici in Giappone e nel mondo. Tra tutti questi, un ruolo di preminenza organizzativa, e nel numero di praticanti attivi nella disciplina, spetta alla All Japan Kendo Federation che nel tempo ha raccolto ed elaborato l'esercizio pratico di 12 kata seitei-iai ideali per avvicinarsi alla pratica e per approfondirla successivamente. Acquisita la padronanza di tali kata dopo un periodo di pratica variabile, ma comunque dell'ordine del paio d'anni, è possibile approfondire lo studio dei vari stili delle diverse koryū tradizionali, fra le quali una delle più note è la . Lo iaidō, insieme al kendō e al jodo, nella sua corrente maggiore per numero di praticanti, afferisce alla All Japan Kendo Federation (AJKF/ZNKR) e alla International Kendo Federation (FIK) che ne promuovono lo sviluppo a livello mondiale, mentre a livello europeo il riferimento è la European Kendo Federation (EKF). In Italia lo iaidō ZNKR (Seitei) è promosso dalla Confederazione Italiana Kendo (l'unica riconosciuta dalla IKF e dall'EKF) e dalla Federazione Italiana Kendo (l'unica riconosciuta dall'antica Dai Nippon Butoku Kai). Una delle principali koryū praticate in Italia è la Hoki Ryu la cui pratica è promossa dall'Istituto Iaido Italia. (it)
  • Iaidō (jap. 居合道 iaidō) – sztuka dobywania miecza (katana), japońska odmiana szermierki. Jest to zarazem jedna z japońskich sztuk walki określanych wspólnym mianem budō. Słowo iaidō składa się z trzech znaków oznaczających w uproszczeniu: i – być; ai – pasować, nadawać się, być właściwym; dō – droga, sposób, metoda. (pl)
  • Iaidō (居合道) är en japansk modern budōart. Iaidō kan beskrivas som konsten att dra det japanska svärdet, katana. Iaidōns ursprungliga tekniker kom till för att användas i strid, men har numera ersatts av andra intentioner. Man tränar Iaidō ensam mot tänkta motståndare enligt noga bestämda rörelsemönster. För de som tränar på avancerad nivå kan det snarare beskrivas som en slags meditation i rörelse för att öva upp sitt intuitiva handlande, för att bevara lugnet i stressade situationer, balans, harmoni med mycket fokus på koncentration. Iaidō kan översättas till "vägen till harmoni med nuet" eller "vägen till harmonisk närvaro". Karaktäristiskt för iaidō är att utövaren drar svärdet och hugger i samma rörelse. Detta kallas nuki-tsuke på japanska. Iaidōn utvecklades under den japanska senmedeltiden för att användas och fungera i strid och övningarna hade striden som huvudsyfte. Idag övar man i princip samma tekniker som då, dock utan en reell strid som mål. Man utövar Iaidō t.ex. av intresse för japanska traditioner, motion, eller själslig utveckling. (sv)
  • Иайдо (яп. 居合道 иайдо:, дословно, искусство встречать сидя) — искусство внезапной атаки или контратаки с использованием японского меча (катана). В отличие от кэндо здесь изучается не само фехтование, а именно мгновенное поражение противника с изначально убранным в ножны клинком. Под «мгновенным поражением» понимается быстрое обнажение меча с последующим нанесением удара при опасности, например, когда сидящий впереди человек проявляет признаки агрессии или же берётся за меч. Также в этом виде фехтования нет доспехов, как в кэндо — защитного шлема, жилета и перчаток. (ru)
  • Iaidô (em japonês: 居合道, iaidō) é a arte marcial japonesa do desembainhar da espada. Consiste em conjuntos de katas, técnicas ou movimentos que permitem ao praticante reagir de forma apropriada a determinadas situações. É também chamado em algumas circunstâncias de iaijutsu (居合術), battōjutsu (抜刀術), porém com características práticas e filosóficas distintas. Não se deve confundir iaidō com kendō (剣道) ou kenjutsu (剣術), sendo artes complementares mas não substitutas. (pt)
  • 居合道(日语:居合道),在日本古代奈良時代或平安时代初期,武士常需要瞬间拔刀制敌,后来经发展成為一种現代化武道。「居合」二字象征对峙双方,而居合剑术最讲求的就是一击必杀。 (zh)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 50739 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 25481 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1112501723 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:country
  • Japan (en)
dbp:focus
dbp:hardness
  • Forms competitions only. (en)
dbp:imagecaption
  • Iaidō (en)
dbp:name
  • Iaidō (en)
  • いあいどう (en)
  • 居合道 (en)
dbp:olympic
  • No (en)
dbp:parenthood
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • Το Ιάιντο (ιαπωνικά: 居合道‎) είναι ιαπωνική πολεμική τέχνη, στην οποία κάποιος ασκείται να ξιφουλκεί όσο πιο γρήγορα γίνεται και να αντεπιτίθεται εναντίον ενός ή και περισσοτέρων αντιπάλων. Η εξάσκησή του αναπτύσσει τον συντονισμό σώματος και κινήσεων, βελτιώνει την φυσική κατάσταση και αναπτύσσει την ικανότητα πνευματικής συγκέντρωσης του ασκουμένου, μια μορφή "ενεργού διαλογισμού". (el)
  • الإيايدو (باليابانية 居合道) فن من الفنون القتالية اليابانية الحديثة يهتم بطريقة تجريد السيوف (أي سحبها من غمدها). وتذكر أحيانا تحت مسمى باتو وإياي نوكي وهي فن من الفنون الذي كان يتدرب عليه الساموراي القدامى، وأسس هذا الفن . ومن أشهر مدربي هذا الفن المايسترو الياباني إيساو ماتشي. (ar)
  • Iaidō (japane 居合道) estas japana luktosporto. Gravas en ĝi elingigi la katanon kaj tranĉi per ĝi en unu movo. La termino iaidō, skribita per tri kanji (居合道), signifas proksimume: * 居 i: vivi, ekzisti * 合 ai: harmonio, unio * 道 dō: vojo Iaidō povas esti tradukita por «la vojo de la vivo kun harmonio», aŭ «ekzisti kun unio kun la vojo». En Iaidō exzistas movoj kiu nomas kata. Tiuj kata konsistas principe el kvar stadioj: * elingigo kaj unua tranĉo (nukitsuke aŭ nukiuchi) * tranĉo (kiri oroshi) * purigo de la klingo (chiburi) * reeningigo de la klingo (notō) (eo)
  • Iaidō [iaidoː] (japanisch 居合道) ist der japanische „Weg des Schwertziehens“ und gehört zum großen Bereich der Budō-Disziplinen. Es ist aus der Kampfkunst Iaijutsu der alten Kriegerkaste Japans, der Samurai, entstanden. Die Besonderheit liegt darin, dass das Schwert so gezogen wird, dass es noch während des Ziehens als Waffe eingesetzt werden kann. (de)
  • 거합도(일본어: 居合道 이아이도우[*])는 고류무술의 일종인 발도술을 현대무술화한 무술이다. 거합도의 원류인 발도술은 센고쿠 시대로부터 에도 시대 초기에 걸쳐 에 의해 확립되었다고 하며, 이후 에도 시대에 수많은 유파가 생겨났다. 메이지 유신 이후 신정부 정책에 따라 발도술은 쇠망했으나, 메이지 28년(서기 1895년) 가 결성되어 다른 무술과 함께 발도술도 진흥을 도모했다. 대일본무덕회는 뛰어난 발도술 연무자에게 각종 칭호를 수여했다. 당대에는 "거합도"보다는 "거합술"이라는 호칭이 일반적이며, 대일본무덕회에서는 거합술이라고 호칭하였다. 쇼와 20년(서기 1945년) 태평양 전쟁에서 일본이 패전한 후 대일본무덕회는 미군정에 의해 해산되고 다수의 일본도가 압수 및 폐기되었다. 미군정이 끝난 쇼와 27년(서기 1952년) 대일본무덕회의 사실상 후계단체인 이 발족했지만 전검련은 검도만을 소관하고 거합도는 다루지 않았다. 이에 제20대 종가 등이 쇼와 29년(서기 1954년) 을 결성했다. (ko)
  • 居合道(いあいどう)とは、古武道の居合術を現代武道化したものである。 形の演武による試合形式を本旨として、段級位制を取るが、それらを除けば、思想的・技術的な面からして、「居合道」と「居合術」の境界は明確には存在しない。 (ja)
  • Iaidō (jap. 居合道 iaidō) – sztuka dobywania miecza (katana), japońska odmiana szermierki. Jest to zarazem jedna z japońskich sztuk walki określanych wspólnym mianem budō. Słowo iaidō składa się z trzech znaków oznaczających w uproszczeniu: i – być; ai – pasować, nadawać się, być właściwym; dō – droga, sposób, metoda. (pl)
  • Иайдо (яп. 居合道 иайдо:, дословно, искусство встречать сидя) — искусство внезапной атаки или контратаки с использованием японского меча (катана). В отличие от кэндо здесь изучается не само фехтование, а именно мгновенное поражение противника с изначально убранным в ножны клинком. Под «мгновенным поражением» понимается быстрое обнажение меча с последующим нанесением удара при опасности, например, когда сидящий впереди человек проявляет признаки агрессии или же берётся за меч. Также в этом виде фехтования нет доспехов, как в кэндо — защитного шлема, жилета и перчаток. (ru)
  • Iaidô (em japonês: 居合道, iaidō) é a arte marcial japonesa do desembainhar da espada. Consiste em conjuntos de katas, técnicas ou movimentos que permitem ao praticante reagir de forma apropriada a determinadas situações. É também chamado em algumas circunstâncias de iaijutsu (居合術), battōjutsu (抜刀術), porém com características práticas e filosóficas distintas. Não se deve confundir iaidō com kendō (剣道) ou kenjutsu (剣術), sendo artes complementares mas não substitutas. (pt)
  • 居合道(日语:居合道),在日本古代奈良時代或平安时代初期,武士常需要瞬间拔刀制敌,后来经发展成為一种現代化武道。「居合」二字象征对峙双方,而居合剑术最讲求的就是一击必杀。 (zh)
  • Iaido (居合道 iaidō), també anomenada iaijutsu (居合術 iaijutsu) o battojutsu (抜刀術 battōjutsu) és bàsicament l'art japonesa de desembeinar i enfundar la katana. Es tracta d'evitar l'enfrontament armat amb katana sentenciant-lo de manera immediata: tallar l'oponent, netejar-ne la sang amb un cop sec, i després enfundar la katana, tot en un moviment fluid. Avui dia els practicants usen principalment un iaito almenys en les albors de l'estudi. L'èmfasi és en desembeinar l'espasa i atacar al més ràpidament possible. (ca)
  • Iaidó (japonsky: 居合道), (čti jako iaidó) je souhrnný název pro některé způsoby japonského šermu. V překladu se dá slovo Iaidó zhruba vyložit jako „cesta duševní rovnováhy a okamžité reakce“. Způsob použití meče je v iaidó založen na skutečnosti, že již tasení meče z pochvy je bojovou reakcí na okolnosti, kdekoliv se člověk nachází, tak je schopen bezprostředně a adekvátně reagovat na vzniklou situaci. Tasením meče se útok blokuje, odráží, či se rovnou eliminuje samotný protivník nebo popřípadě až dalším následným sekem. (cs)
  • El iaidō en japonés, 居合道 es un arte marcial japonés​ relacionado con el desenvainado y el envainado de la katana. Era practicado por los samuráis, especialmente en el periodo Edo. Estas técnicas surgen principalmente para poder atacar o defenderse a la vez que se desenvainaba, comenzando por tanto el enfrentamiento con el arma aún en la saya (vaina) y desenvainando con la velocidad apropiada para atacar o contraatacar al oponente sin darle tiempo a reaccionar. La principal idea del iaidō es ser capaz de reaccionar correctamente ante cualquier situación inesperada. (es)
  • Iaidō (居合道), abbreviated iai (居合), is a Japanese martial art that emphasizes being aware and capable of quickly drawing the sword and responding to sudden attacks. Iaido consists of four main components: the smooth, controlled movements of drawing the sword from its scabbard (or saya), striking or cutting an opponent, shaking blood from the blade, and replacing the sword in the scabbard. While beginning practitioners of iaido may start learning with a wooden sword (bokken) depending on the teaching style of a particular instructor, most of the practitioners use a blunt-edged sword called an iaitō or mogitō. Few, more experienced, iaido practitioners use a sharp-edged sword (shinken). (en)
  • L’iaidō (居合道) est un art martial d'origine japonaise basé sur l'action de dégainer le sabre et de frapper (de taille ou d'estoc) en un seul geste. Plus exactement, le but est d'exécuter une technique, avant l'adversaire, choisie en fonction du lieu et du contexte de la situation. Tout comme pour les autres budō, cette discipline se focalise principalement sur la perfection des mouvements et la démarche spirituelle (influence du zen), l'efficacité technique, quant à elle, devient de plus en plus importante au fur et à mesure que le pratiquant augmente en grade. (fr)
  • Iaido (居合道, Iaidō), disingkat iai (居合), adalah seni bela diri modern Jepang dan olahraga yang mengandalkan kesadaran dan kecepatan untuk menarik pedang dan merespon terhadap serangan mendadak. Iaido dikaitkan dengan pengendalian gerakan menarik pedang secara halus, dari sarung pedang atau juga disebut saya, dan digunakan untuk menyerang dan memotong lawan. Praktisi yang baru berlatih iaido akan memulai pelajaran menggunakan pedang kayu (bokken), tetapi juga tergantung pada gaya pengajaran instruktur tertentu, sebagian besar praktisi menggunakan pedang bermata tumpul, yang disebut iaitō. Sebagian praktisi iaido yang lebih berpengalaman menggunakan pedang bermata tajam (shinken). (in)
  • Lo iaidō (居合道? lett. "via (道 dō?) dell'unione (合 ai?) dell'essere (居 i?)") è un'arte marziale giapponese, influenzata dalla dottrina zen, che trae le sue radici dalle antiche scuole di kenjutsu e frequentate dai in genere (ma specialmente dai samurai) e che hanno avuto il loro massimo splendore intorno al XVI secolo. Lo iaidō è l'arte dell'estrazione della spada. Scopo ultimo di questa disciplina è la perfetta e armonica unione con sé stessi e con l'Universo. (it)
  • Iaido (居合道; Japans: iaidō) is te omschrijven als de kunst van het snel en vloeiend trekken van het zwaard, gevolgd door een aanval en behoort tot het budo. Iaido is sterk verwant aan andere Japanse vechtkunsten als kendo, shinkendo en jodo. Het komt voort uit de culturele krijgstraditie van de samoerai (bushi) van het klassieke Japan. Iaido wordt beoefend met een houten zwaard (木剣 = bokken), metalen oefenzwaard (居合刀 = iaitō) of gesmeed scherp zwaard (真剣 = shinken). Welk type zwaard wordt gebruikt heeft veelal te maken met de mate van geoefendheid van de iaidoka. (nl)
  • Iaidō (居合道) är en japansk modern budōart. Iaidō kan beskrivas som konsten att dra det japanska svärdet, katana. Iaidōns ursprungliga tekniker kom till för att användas i strid, men har numera ersatts av andra intentioner. Man tränar Iaidō ensam mot tänkta motståndare enligt noga bestämda rörelsemönster. För de som tränar på avancerad nivå kan det snarare beskrivas som en slags meditation i rörelse för att öva upp sitt intuitiva handlande, för att bevara lugnet i stressade situationer, balans, harmoni med mycket fokus på koncentration. Iaidō kan översättas till "vägen till harmoni med nuet" eller "vägen till harmonisk närvaro". Karaktäristiskt för iaidō är att utövaren drar svärdet och hugger i samma rörelse. Detta kallas nuki-tsuke på japanska. Iaidōn utvecklades under den japanska senmede (sv)
rdfs:label
  • Iaido (en)
  • إيايدو (ar)
  • Iaido (ca)
  • Iaidó (cs)
  • Iaidō (de)
  • Ιάιντο (el)
  • Iaido (eo)
  • Iaidō (es)
  • Iaido (in)
  • Iaidō (it)
  • Iaidō (fr)
  • 거합도 (ko)
  • 居合道 (ja)
  • Iaido (nl)
  • Iaidō (pl)
  • Iaido (pt)
  • Иайдо (ru)
  • Iaido (sv)
  • 居合道 (zh)
owl:differentFrom
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:ancestorArts of
is dbp:art of
is dbp:martialArt of
is dbp:style of
is gold:hypernym of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License