About: Hypatia

An Entity of Type: animal, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

Hypatia (born c. 350–370; died 415 AD) was a neoplatonist philosopher, astronomer, and mathematician, who lived in Alexandria, Egypt, then part of the Eastern Roman Empire. She was a prominent thinker in Alexandria where she taught philosophy and astronomy. Although preceded by Pandrosion, another Alexandrine female mathematician, she is the first female mathematician whose life is reasonably well recorded. Hypatia was renowned in her own lifetime as a great teacher and a wise counselor. She wrote a commentary on Diophantus's thirteen-volume Arithmetica, which may survive in part, having been interpolated into Diophantus's original text, and another commentary on Apollonius of Perga's treatise on conic sections, which has not survived. Many modern scholars also believe that Hypatia may hav

Property Value
dbo:abstract
  • هيباتيا السكندرية (350-370 تقريبًا - 415) (باليونانية: Υπατία)‏ هي فيلسوفة تخصصت في الفلسفة الأفلاطونية المحدثة، وهي تعد أول امرأة في التاريخ يلمع اسمها كعالمة رياضيات، كما لمعت في تدريس الفلسفة وعلم الفلك. لا توجد معلومات مؤكدة عن تاريخ ميلادها لكن دراسات أجريت مؤخراً تشير إلى أنها قد ولدت عام 370م بالإسكندرية. أي أنها كانت تبلغ 45 عامًا عند وفاتها. يبدو أن هيياتيا كان تعرف باسمين مختلفين أو كان هناك طريقتان لكتابة نفس الاسم، الأولى هيباتيا والثانية هيباشيا. وقد كان هناك آنذاك امرأتان تحملان ذلك الاسم، هيباتيا ابنة ثيون السكندري، وهيباتيا ابنة اريتريوس. كان والد الأولى هو عالم الرياضيات والفلك الشهير ثيوس الذي عاصر ببس الرومي الذي عاش بالإسكندرية خلال فترة حكم الإمبراطور ثيوذوسيوس الأول. وقد اعتبر كُتّاب السيرة الذاتية لثيون، رئيس جامعة الإسكندرية، أنه كان فيلسوفًا. كانت هيباتيا تتبع المدرسة الأفلاطونية المحدثة الفلسفية القديمة، لذا فكانت تتبع النهج الرياضي لأكاديمية أفلاطون في أثينا، التي مثّلها إيودوكيوس الكنيدوسي، تأثرت هيباتيا بفكر أفلوطين الذي عاش في القرن الثالث الميلادي، الذي كان يفضّل الدراسة المنطقية والرياضياتية بدلاً من المعرفة التجريبية، ويرى أن للقانون أفضلية على الطبيعة. حياة العقل لأتباع أفلوطين كان الهدف منها الاتحاد مع الصوفية الإلهية. عاشت هيباتيا في مصر الرومانية، وماتت على يد حشد من المسيحيين بعد اتهامها بممارسة السحر والإلحاد والتسبب في اضطرابات دينية. ترى كاثلين وايلدر أن مقتل هيباتيا يُعدّ نهاية للعصر الكلاسيكي القديم، كما لاحظ ستيفن غرينبلات إن مقتلها «أثَّر بشدة في انحدار الحياة الفكرية السكندريَّة»، وعلى النقيض فيرى كريستيان فيلدبرغ وماريا زيليسكا أن الفلسفة الهلنستية ظلت في حالة متألقة خلال القرنين الخامس والسادس، وربما حتى إبَّان عهد الإمبراطور جستينيان الأول. (ar)
  • Hipàcia (grec antic: Ὑπατία, Hipatia; nascuda cap al 350-370 i morta el 415) fou una filòsofa, astrònoma i matemàtica hel·lenística neoplatònica d'Alexandria, a la província romana d'Orient d'Egipte. Era una de les ments més brillants de l'escola neoplatònica de la ciutat, on donava classes de filosofia i astronomia. Tot i que fou posterior a , una altra matemàtica alexandrina, és la primera matemàtica coneguda amb un cert grau de detall. Era una mestra de gran renom, famosa pels seus savis consells. Escrigué un comentari sobre Aritmètica, una obra de tretze volums de Diofant, del qual potser han sobreviscut alguns fragments gràcies a la seva interpolació en el text original, i un altre, que no s'ha conservat, sobre el tractat d'Apol·loni de Perge relatiu a les seccions còniques. El títol del comentari del seu pare, Teó, sobre el llibre III de l'Almagest fa pensar a molts estudiosos moderns que Hipàcia fou probablement l'editora del text supervivent d'aquesta obra de Ptolemeu. Seguidora de Plotí, va conrear els estudis lògics i les ciències exactes, i va portar una vida ascètica. (ca)
  • Hypatia z Alexandrie (řecky ‛Υπατία – Hypatiá, v češtině též Hypatie; mezi lety 350/370 – březen 415, příp. 416) byla pohanská platonská či spíše novoplatonská filosofka a první historicky známá matematička. Žila v závěru řecko-římské doby v egyptské Alexandrii, a je „považovaná za jednu z hlavních postav pohanské filosofie a víry v té době.“ Svými současníky byla pokládána za charismatickou učitelku a významnou učenkyni se značným rozsahem odbornosti. Současně požívala ve městě všeobecné obliby a úcty. Její působení bylo dokladem životaschopnosti pozdně antické tradice jako intelektuální a do jisté míry i náboženské alternativy k tehdy už dominujícímu křesťanství. Přestože na rozdíl od jiných novoplatoniků nezaujímala protikřesťanskou pozici a velmi pravděpodobně sama stejně jako její křesťanští žáci zastávala přesvědčení o kompatibilitě své nauky s křesťanstvím, představitelé církve její působení ve „městě tak důležitém a bouřlivém, jako je Alexandrie,“ pokládali za nebezpečné a snad i za největší překážku úplného pokřesťanštění jeho obyvatel. Byla, podle některých zdrojů přičiněním patriarchy Kyrilla, brutálně zavražděna davem v období vyhrocených náboženských sporů; proto někdy bývá označována jako „pohanská mučednice“ a poslední představitelka helénismu. Ačkoli je možné, že její smrt byla více důsledkem otevřeného mocenského konfliktu a osobní nevraživosti mezi dvěma alexandrijskými frakcemi než čistě náboženského antagonismu pohanů a křesťanů a snahy omezit pohanský intelektuální vliv. Dle některých autorů pozdější křesťanská tradice z Hypatie umučené zfanatizovanými křesťany vytvořila legendární postavu svaté mučednice Kateřiny popravené údajně pohanským císařem pro své křesťanské vyznání. Tato hypotéza ovšem není obecně přijímána. Ačkoli se z Hypatiina vědeckého díla nic nezachovalo, v dobových souvislostech vedl její osud ke vzniku až do současnosti tradovaného literárního mýtu, v němž se stala emblematickou postavou v „zápase mezi duchem kritičnosti a duchem dogmatismu“ – symbolem „tragických důsledků fanatismu“. Počínaje 18. stoletím se (zejména v deistických a osvícenských kruzích) v tomto smyslu opakovaně objevuje jako předmět interpretací autorů novověké a moderní literatury, kteří si o ní mnohdy vytvářejí svůj vlastní a skutečnosti ne zcela odpovídající obraz. Často je její osud chápán jako argument pro kritiku církve a křesťanství vůbec; bývá v něm spatřován projev jejich údajné nesnášenlivosti a anti-vědeckého postoje. Ve feministické literatuře je Hypatia uváděna jako příklad emancipace ženství a oběť misogynie svých nepřátel. (cs)
  • Η Υπατία (Αλεξάνδρεια, 370 - Αλεξάνδρεια, 8 Μαρτίου 415) ήταν Ελληνίδα νεοπλατωνική φιλόσοφος, αστρονόμος και μαθηματικός, διευθύντρια της νεοπλατωνικής σχολής στην Αλεξάνδρεια. Δίδαξε φιλοσοφία και αστρονομία στην Αλεξάνδρεια, όπου και δολοφονήθηκε από όχλο φανατικών Χριστιανών. (el)
  • Hipatia, aŭ Hipatio (greke Yπατία; naskiĝis ĉirkaŭ 370 en Aleksandrio, murdita la 12-an de marto 415 en Aleksandrio) estis filozofino helena. Ŝi ankaŭ estis la unue konata matematikistino en historio. Ŝi estis filino kaj lernantino de Teono de Aleksandrio, fama matematikisto kaj astronomo, kiu ĉefadministris la Bibliotekon de Aleksandrio. Ŝi neniam edziĝis kaj ŝajne vivis celibatan vivon, do ŝi estis disponebla por studado kaj instruado en la muzea lernejo. Laŭ iuj rakontoj, ŝi estas kredata esti la inventisto de la astrolabo kaj la hidrometro. Instruante ŝi havis multajn problemojn kaŭze de ŝia ineco. Kvankam ŝi ne estis kristanino tamen ŝi estis protektita de Orestes (ang) la romia guberniestro de Aleksandrio kies lia konsilistino ŝi estis. La disputoj inter la episkopo Cirilo de Aleksandrio kaj Orestes akriĝis ĝispunkte impliki ankaŭ Hipatian, malgraŭ ke ties filozofia skolo altiris kaj bonvenigis ankaŭ kristanojn: unu el tiuj ŝiaj ŝatantoj estis Sinezio el Kireno estonta kristana episkopo de . Aprecoj pri ŝi naskiĝis ankaŭ el la fakto ke ŝi, konfesante novplatonismon, sed ne estis kristana, certe ne plu adheris al la tradicia paganismo. En la kontrasto inter la du, pro la provo de Orestes cezaropapisme gvidi ankaŭ la ekleziajn aferojn, inter la du intermetiĝis tria protagonisto: la kristanoj, precipe monaĥoj, nomataj “parabolaroj” pro ilia sinteno simila al tiuj de la iamaj gladiatoroj. Ilia centra doktrino estis fanatika serĉado de martireco (ili flegis pestajn malsanulojn kun la espero trafiĝi per la kontaĝo kaj tiel morti pro amo al la proksimularo!). Iuj el tiuj, suspektitaj je herezo far la espiskopo Cirilo, en la marto 415 grupe sturmis Hipation kaj kruele mortigis ŝin akuzante kiel la kaŭzo de la kontrasto inter regno kaj eklezio kaj pro akuzo pri magio kaj nekromancio (aŭ mortint-aŭgurado, kontakto kun fantomoj). La kristanaro de Aleksandrio jam mortigis sian episkopon, en 361, Georgon el Kapadokio (ang), kaj tion ripetados en 467 mortigante Proterion (ang), episkopon senditan el Konstantinopolo. Facile naskiĝis voĉo ke komisiinto estis episkopo Cirilo de Aleksandrio, kiu ne batalis kontraŭ paganismo (preskaŭ ne plu ekzistanta en la urbo) aŭ novplatonismo sed kontraŭ diversaj kristanaj, bedaŭrinde ne pacigaj, herezuloj. Probable ĉiuj verkoj de Hipatia estis en la bruligita biblioteko de Aleksandrio tamen oni scias ke ŝi komentis Almagest de Ptolemeo kaj Aritmetikon de Diofanto. (eo)
  • Hypatia (auch Hypatia von Alexandria, griechisch Ὑπατία Hypatía; * um 355 in Alexandria; † März 415 oder März 416 in Alexandria) war eine griechische spätantike Mathematikerin, Astronomin und Philosophin. Von ihren Werken ist nichts erhalten geblieben, Einzelheiten ihrer Lehre sind nicht bekannt. Sie unterrichtete öffentlich und vertrat einen vermutlich mit kynischem Gedankengut angereicherten Neuplatonismus. Als Vertreterin einer nichtchristlichen philosophischen Tradition gehörte sie im überwiegend christlichen Alexandria der bedrängten paganen Minderheit an. Dennoch konnte sie lange unangefochten lehren und erfreute sich hohen Ansehens. Schließlich wurde sie aber das Opfer eines politischen Machtkampfs, in dem der Kirchenlehrer Kyrill von Alexandria religiöse Gegensätze instrumentalisierte. Ein aufgehetzter Mob aus christlichen Laienbrüdern und Mönchen brachte sie schließlich in eine Kirche und ermordete sie dort. Der Leichnam wurde zerstückelt. Der Nachwelt blieb Hypatia hauptsächlich wegen der spektakulären Umstände ihrer Ermordung in Erinnerung. Seit dem 18. Jahrhundert wird der Fall von Heidenverfolgung oft von Kritikern der Kirche als Beispiel für Intoleranz und Wissenschaftsfeindlichkeit angeführt. Aus feministischer Sicht erscheint die Philosophin als frühe, mit überlegenem Wissen ausgestattete Vertreterin einer emanzipierten Weiblichkeit und als Opfer einer frauenfeindlichen Haltung ihrer Gegner. Moderne nichtwissenschaftliche Darstellungen und belletristische Bearbeitungen des Stoffs zeichnen ein Bild, das die spärliche antike Überlieferung ausschmückt und teils stark abwandelt. Schon vor Hypatia gab es eine Frau, die nach dem Zeugnis von Pappos in Alexandria Mathematik lehrte, Pandrosion. (de)
  • Hipatia (Alexandria, Egipto, 370 - 415) zientzialari, filosofo, neoplatoniko eta irakaslea izan zen, bere jakinduria eta ikasketekin matematikaren eta astronomiaren garapenean lagundu zuena. Goi karguak bete zituzten aristokrata kristau eta jentileak hezi zituen, , horien artean, Zireneko apezpiku Sinesio (berarekin korrespondentzia handia izan zuena), Alexandriako Hesikio eta Orestes, Egiptoko prefektua hil zenean. (eu)
  • Hypatia (born c. 350–370; died 415 AD) was a neoplatonist philosopher, astronomer, and mathematician, who lived in Alexandria, Egypt, then part of the Eastern Roman Empire. She was a prominent thinker in Alexandria where she taught philosophy and astronomy. Although preceded by Pandrosion, another Alexandrine female mathematician, she is the first female mathematician whose life is reasonably well recorded. Hypatia was renowned in her own lifetime as a great teacher and a wise counselor. She wrote a commentary on Diophantus's thirteen-volume Arithmetica, which may survive in part, having been interpolated into Diophantus's original text, and another commentary on Apollonius of Perga's treatise on conic sections, which has not survived. Many modern scholars also believe that Hypatia may have edited the surviving text of Ptolemy's Almagest, based on the title of her father Theon's commentary on Book III of the Almagest. Hypatia constructed astrolabes and hydrometers, but did not invent either of these, which were both in use long before she was born. She was tolerant towards Christians and taught many Christian students, including Synesius, the future bishop of Ptolemais. Ancient sources record that Hypatia was widely beloved by pagans and Christians alike and that she established great influence with the political elite in Alexandria. Towards the end of her life, Hypatia advised Orestes, the Roman prefect of Alexandria, who was in the midst of a political feud with Cyril, the bishop of Alexandria. Rumors spread accusing her of preventing Orestes from reconciling with Cyril and, in March 415 AD, she was murdered by a mob of Christians led by a lector named Peter. Hypatia's murder shocked the empire and transformed her into a "martyr for philosophy", leading future Neoplatonists such as Damascius to become increasingly fervent in their opposition to Christianity. During the Middle Ages, Hypatia was co-opted as a symbol of Christian virtue and scholars believe she was part of the basis for the legend of Saint Catherine of Alexandria. During the Age of Enlightenment, she became a symbol of opposition to Catholicism. In the nineteenth century, European literature, especially Charles Kingsley's 1853 novel Hypatia, romanticized her as "the last of the Hellenes". In the twentieth century, Hypatia became seen as an icon for women's rights and a precursor to the feminist movement. Since the late twentieth century, some portrayals have associated Hypatia's death with the destruction of the Library of Alexandria, despite the historical fact that the library no longer existed during Hypatia's lifetime. (en)
  • Hipatia ​ (griego helenístico: Ὑπᾰτία; neogriego: Υπατία; Latín: Hypatia. Alejandría, 355 ó 370-ibíd., marzo de 415 ó 416​) fue una filósofa y maestra neoplatónica griega, natural de Egipto,​ que destacó en los campos de las matemáticas y la astronomía,​ miembro y cabeza de la Escuela neoplatónica de Alejandría a comienzos del siglo V. Seguidora de Plotino, cultivó los estudios lógicos y las ciencias exactas, llevando una vida ascética. Educó a una selecta escuela de aristócratas cristianos y paganos que ocuparon altos cargos, entre los que sobresalen el obispo Sinesio de Cirene —que mantuvo una importante correspondencia con ella—, Hesiquio de Alejandría y Orestes, prefecto de Egipto en el momento de su muerte. Hija y discípula del astrónomo Teón, Hipatia fue una de las primeras mujeres matemáticas de la historia.​ Escribió sobre geometría, álgebra y astronomía, mejoró el diseño de los primitivos astrolabios —instrumentos para determinar las posiciones de las estrellas sobre la bóveda celeste— e inventó un densímetro, por ello está considerada como una pionera en la historia de las mujeres en la ciencia.​ Hipatia fue asesinada a los 45 ó 60 años (dependiendo de cuál sea su fecha correcta de nacimiento), linchada por una turba de cristianos. La motivación de los asesinos y su vinculación con la autoridad eclesiástica, ha sido objeto de muchos debates. El asesinato se produjo en un contexto de tensiones entre el culto cristiano y el resto de religiones, contra el declinante paganismo y las luchas políticas entre las distintas facciones de la Iglesia, el patriarcado alejandrino y el poder imperial, representado en Egipto por el prefecto Orestes, exalumno de la filósofa. Sócrates Escolástico, el historiador más cercano a los hechos, afirma que la muerte de Hipatia fue causa de «no poco oprobio» para el patriarca Cirilo y la iglesia de Alejandría,​ y fuentes posteriores, tanto paganas como cristianas, le achacan directamente el crimen, por lo que muchos historiadores consideran probable la implicación de Cirilo, si bien el debate al respecto sigue abierto.​ Su carácter singular de mujer entregada al pensamiento y la enseñanza en plena antigüedad tardía, su fidelidad a su filosofía y principios en el momento de auge del catolicismo teodosiano como nueva religión del Estado romano, y su muerte a manos de cristianos le han conferido gran fama. La figura de Hipatia se ha convertido en un verdadero mito: desde la época de la Ilustración se la presenta como a una «mártir de la ciencia», víctima del fanatismo religioso y símbolo del fin del pensamiento clásico ante el avance del cristianismo.​ No obstante, en la actualidad se destaca que su asesinato fue un caso excepcional y que, de hecho, la escuela neoplatónica alejandrina, progresivamente cristianizada, floreció hasta pleno siglo VII.​ Por su parte, los movimientos feministas la han reivindicado como paradigma de mujer liberada, incluso sexualmente,​ aunque, según la Suda, estuvo casada con otro filósofo —llamado Isidoro— y se mantuvo virgen.​ También se la ha asociado con la Biblioteca de Alejandría, si bien no hay ninguna referencia que vincule a ambas: se cree que la Gran Biblioteca ptolemaica desapareció en un momento incierto del siglo III, o quizá del IV, y su sucesora, la Biblioteca-hija del Serapeo, fue ocupada y expoliada por los cristianos en 391 d. C. (es)
  • Hypatie (Ὑπατία, née entre 355 et 370 selon les sources et assassinée par des chrétiens fanatiques en 415) est une philosophe néoplatonicienne, astronome et mathématicienne grecque d'Alexandrie. Femme de lettres et de sciences, elle est à la tête de l'école néoplatonicienne d'Alexandrie, au sein de laquelle elle enseigne la philosophie et l'astronomie. C'est la première mathématicienne dont la vie est bien documentée. Hypatie est reconnue de son vivant pour être une professeure de renom et une sage conseillère. La seule source listant ses œuvres, la Souda, lui attribue un commentaire sur les Arithmétiques de Diophante d'Alexandrie, qui aurait peut-être partiellement survécu en s'incorporant au texte original de Diophante parvenu jusqu'à nous, et un autre, perdu, sur le traité d'Apollonios de Perga portant sur les sections coniques. Elle participe par ailleurs au commentaire ou à l'édition de l'Almageste de Ptolémée par son père. Elle a également instruit d'autres philosophes dans l'art de construire des astrolabes et des hydromètres. Bien que non chrétienne, Hypatie est connue pour sa tolérance à l'égard des premiers chrétiens. Elle enseigne ainsi à de nombreux étudiants chrétiens, dont Synésios de Cyrène, futur évêque de Ptolémaïs. Jusqu'à la fin de sa vie, Hypatie conseille Oreste, alors préfet d'Égypte, qui est en conflit ouvert avec Cyrille, évêque d'Alexandrie. Des rumeurs indiquant qu'elle entretient le conflit entre Oreste et Cyrille poussent une foule de moines chrétiens, en mars 415, à l'assassiner, à la démembrer et à brûler son corps. Ils sont notamment incités à tuer Hypatie par un meneur spirituel nommé Pierre, sous l'influence de Cyrille d'Alexandrie. Sa mort sous les coups des Chrétiens choque l'Empire et fait d'elle une « martyre de la philosophie », menant les futurs néoplatoniciens comme Damascios à devenir de fervents opposants au christianisme. Pendant le Moyen Âge, le symbole d'Hypatie est récupéré et déformé pour en faire une incarnation des vertus chrétiennes ; elle pourrait être à l'origine de la légende de Catherine d'Alexandrie. Pendant le siècle des Lumières, elle redevient un symbole de l'opposition au catholicisme. Elle intègre la littérature européenne sous l'impulsion de Charles Kingsley en 1853, qui rédige un ouvrage romancé sur la vie de la mathématicienne, puis, au XXe siècle, elle devient une icône du mouvement pour les droits des femmes et du féminisme. Plusieurs descriptions associent sa mort à l'incendie de la grande bibliothèque d'Alexandrie ; les faits démontrent cependant que les deux événements sont distincts. (fr)
  • Fealsamh agus eolaí Nua-Phlatónach ab ea Hypatia nó Hypatia Chathair Alastair (Gréigis: Hypatia, Ὑπατία; (c. 370 - Márta 415). Bhí cáil uirthi go háirithe mar mhatamaiticeoir agus réalteolaí. Teagascóir agus ceannaire ar Scoil Nua-Phlatónach Chathair Alastair a bhí inti. Áirítear í mar an chéad bhean a raibh páirt mhór aici i bhforbairt na matamaitice. Iníon le Theon, matamaiticeoir agus ceannaire ar Leabharlann Chathair Alastair, san Éigipt, ab ea Hypatia. Thosaigh sí ar a saol gairmiúil ag glacadh páirte i saothar fealsúnachta a hathar. De réir a bhfuil scríofa fúithi sa seanam, bean álainn ach modhúil í. Mharaigh slua Críostaithe i gCathair Alastair í. (ga)
  • Hipatia (lahir antara 350 dan 370; meninggal tahun 415) adalah seorang filsuf, astronom, dan matematikawan Helenistik yang tinggal di kota Aleksandria, Mesir pada zaman Kekaisaran Romawi. Ia merupakan tokoh neoplatonisme di Aleksandria, dan di kota tersebut ia mengajarkan ilmu filsafat dan astronomi. Ia adalah matematikawan wanita pertama dengan keterangan sejarah yang cukup mudah untuk ditemui. Hipatia dikenal pada masanya sebagai seorang guru besar dan penasihat yang bijak. Ia pernah menulis sebuah ulasan untuk Aritmetika karya Diofantos yang terdiri dari tiga belas jilid, dan ulasan ini telah disisipkan ke dalam naskah aslinya. Ia juga pernah membuat ulasan untuk risalah Apolonios dari Perga mengenai irisan kerucut, tetapi ulasan ini sudah hilang ditelan zaman. Banyak ahli modern yang meyakini bahwa Hipatia mungkin pernah menyunting naskah Almagest karya Ptolemaios berdasarkan judul ulasan buatan ayahnya, Theon, untuk Buku III Almagest. Hipatia dikenal karena pernah membuat astrolab dan hidrometer, tetapi ia bukanlah penemu kedua alat ini, dan alat-alat ini sendiri sudah digunakan jauh sebelum ia lahir. Walaupun Hipatia adalah seorang pagan, ia toleran terhadap orang-orang Kristen dan memiliki banyak murid Kristen, termasuk Sinesios yang kelak akan menjadi Uskup Ptolemais. Sumber-sumber kuno mencatat bahwa Hipatia disukai oleh orang pagan maupun Kristen, dan ia sangat berpengaruh di kalangan elit politik Aleksandria. Menjelang akhir hayatnya, Hipatia menasihati Orestes, prefek Romawi di Aleksandria yang saat itu tengah bersaing secara politik dengan Uskup Aleksandria Kirilos. Muncul desas desus bahwa Hipatia adalah orang yang membuat Orestes tidak bisa rukun dengan Kirilos, dan pada Maret 415, Hipatia dibunuh oleh gerombolan Kristen yang dipimpin oleh seorang lektor yang bernama Petros. Pembunuhan Hipatia mengguncang kekaisaran dan mengubah sosoknya menjadi seorang "martir untuk filsafat", sehingga tokoh-tokoh neoplatonis sesudahnya (seperti Damaskios) menjadi semakin ganas dalam mengkritik agama Kristen. Pada Abad Pertengahan, Hipatia dijadikan simbol kebajikan Kristen, dan para ahli meyakini bahwa legenda Santa Katarina dari Aleksandria dilandaskan pada kisah Hipatia. Pada Abad Pencerahan, Hipatia menjadi simbol perlawanan terhadap agama Katolik. Pada abad ke-19, karya-karya sastra Eropa (khususnya novel Hypatia karya Charles Kingsley dari tahun 1853) meromantisasi Hipatia sebagai "orang Helen terakhir". Pada abad ke-20, Hipatia juga menjadi simbol dalam pergerakan hak wanita. Semenjak akhir abad ke-20, mulai muncul penggambaran yang mengait-ngaitkan kematian Hipatia dengan kehancuran Perpustakaan Aleksandria, meskipun faktanya perpustakaan itu sudah tidak lagi ada pada masa kehidupan filsuf wanita tersebut. (in)
  • ヒュパティア(古代ギリシャ語: Ὑπατία, ラテン文字転写: Hypatia, 350年から370年頃 - 415年3月)は、東ローマ時代のエジプトで活動したギリシャ系の数学者・天文学者・新プラトン主義哲学者。ハイパティアともヒパティアとも呼ばれる。 (ja)
  • 히파티아(고대 그리스어: Ὑπατία, 355년 - 415년)는 고대 이집트 알렉산드리아에서 활동한 신플라톤주의의 대표적인 그리스계 여성 철학자, 수학자이다. (ko)
  • Ipàzia (in greco antico: Ὑπατία, Hypatía, in latino: Hypatia; Alessandria d'Egitto, 355 – Alessandria d'Egitto, marzo 415) è stata una matematica, astronoma e filosofa greca antica. Rappresentante della filosofia neo-platonica, la sua uccisione da parte di una folla di cristiani in tumulto, per alcuni autori composta di monaci detti parabolani, l'ha resa secondo il teosofo Augusto Agabiti una «martire della libertà di pensiero». (it)
  • Hypatia (Oudgrieks: Ὑπατία, Alexandrië, ca. 350-370 - aldaar, maart 415) was een Griekse wiskundige, filosofe en astronome.Zij wordt wel de eerste vrouwelijke wiskundige genoemd. Ze leefde in Alexandrië, in Egypte, en doceerde wiskunde en neoplatonische filosofie. Hypatia werd door de eeuwen heen op verschillende manieren gezien. Voor de klassieke oudheid stierf Hypatia als de kampioen van traditionele religie en filosofie, die het slachtoffer werd van een vijandig gezind, christelijk regime. Tijdens de Verlichting werd ze gezien als de laatste verdediger van de antieke wereld, toen de klassieke rationaliteit werd overheerst door bijgeloof. In de twintigste eeuw werd ze, bij het dagen van een nieuwe tijd, gezien als voorvechtster van de onafhankelijkheid van vrouwen, tegen een patriarchaat dat de sociale rol van vrouwen en hun carrièremogelijkheden beperkte. Zij werd in stukken gereten door een menigte christenen, waarschijnlijk Parabolani. Sommigen beweren dat de patriarch Cyrillus van Alexandrië daar de hand in had. Cyrillus kwam in conflict met de Romeinse gouverneur Orestes, nadat Cyrillus jarenlang tegenstanders onder Alexandrijnse groeperingen probeerde uit te schakelen. Een poging om de gouverneur te intimideren met 'de taal van de straat' door een menigte monniken naar Alexandrië te sturen, was mislukt en bracht de stad op de rand van chaos. Hypatia was al bijna vijfendertig jaar de 'leidende denker' in Alexandrië. Met alleen de waarheid voor ogen en zonder eigenbelang, zonder 'formele autoriteit', waren filosofen het van oudsher gewoon zich alleen met het politieke leven van een stad in te laten, als dit het rechtvaardig regeren ten goede kwam. Met Hypatia aan zijn zij, leek gouverneur Orestes de redelijke partij in dit conflict. Cyrillus' christelijke getrouwen zagen in haar echter een heks, die met haar bezweringen voorkwam dat Orestes en Cyrillus tot een oplossing kwamen. Petrus, een lid van de Alexandrijnse kerk, leidde in maart 415 een menigte aanhangers van Cyrillus door de stad. Zij kwamen Hypatia op het spoor en vermoordden haar op brute wijze. De hele christelijke en niet-christelijke, klassieke wereld reageerde geschokt. Weinig mensen buiten de kring van Petrus en zijn volgelingen begrepen waarom de bende het op Hypatia had gemunt. (nl)
  • Hipátia ou Hipácia (em grego clássico: Ὑπατία; romaniz.: Hypatía; Alexandria, c. 351/370 – Alexandria, 8 de março de 415) foi uma filósofa neoplatônica grega do Egito Romano. Foi a primeira mulher documentada como tendo sido matemática. Como chefe da escola platônica em Alexandria, também lecionou filosofia e astronomia. Como neoplatonista, pertencia à tradição matemática da Academia de Atenas, representada por Eudoxo de Cnido e era da escola intelectual do pensador Plotino, que a incentivou a estudar Lógica e Matemática, no lugar de se dedicar à investigação empírica, e a estudar Direito, em vez de ciências da natureza. De acordo com a única fonte contemporânea, Hipátia foi assassinada por uma multidão de cristãos depois de ser acusada de exacerbar um conflito entre duas figuras proeminentes em Alexandria: o governador Orestes e o bispo de Alexandria, Cirilo de Alexandria. Kathleen Wider propõe que o assassinato de Hipátia marcou o fim da Antiguidade Clássica, e Stephen Greenblatt observa que o assassinato "efetivamente marcou a queda da vida intelectual em Alexandria". Por outro lado, Maria Dzielska e Christian Wildberg notam que a filosofia helenística continuou a florescer nos séculos V e VI, e, talvez, até a era de Justiniano. (pt)
  • Hypatia z Aleksandrii (gr. Ὑπατία, ur. ok. 355 lub 370, zm. w marcu 415 w Aleksandrii) – aleksandryjska filozofka neoplatońska, matematyczka; córka Teona z Aleksandrii. Zwana również „męczennicą nauki”. Legenda przypisuje Hypatii wynalezienie astrolabium i rodzaju areometru. (pl)
  • Hypatia av Alexandria (grekiska: Ὑπατία), född ca 350–370 e.Kr., död mars 415 (mördad), var en grekisk filosof av den nyplatonska skolan, matematiker och astronom, som levde i Alexandria i Egypten, då del av det Östromerska riket. Hon var dotter till matematikern, filosofen och astronomen Theon. Hon studerade faderns ämnen under dennes ledning och anses vara den första kända kvinnliga matematikern vars liv är väldokumenterat. (sv)
  • Гипа́тия Александри́йская (также Ипа́тия, др.-греч. Ὑπᾰτία ἡ Ἀλεξάνδρεῖα; около 360, Александрия, преторианская префектура Востока — март 415, Александрия, преторианская префектура Востока) — философ-неоплатоник времён поздней античности, математик, астроном и механик. Схоларх неоплатонической школы в Александрии, где также преподавала философию и астрономию. Гипатия — не первая женщина-математик, но в отличие от предшественниц, таких, как , её жизнь относительно неплохо задокументирована. Написала комментарий к тринадцатитомной «Арифметике» Диофанта, который, возможно, частично сохранился, будучи вставленным в оригинальный текст самого Диофанта, и ещё один комментарий к «Коникам» Аполлония Пергского — трактату о конических сечениях, который не сохранился. Многие современные учёные также полагают, что Гипатия, возможно, отредактировала текст сохранившейся третьей редакции книги комментариев Теона к «Альмагесту» Клавдия Птолемея. Также известны и другие её работы: редакция комментариев Теона к «Началам» Евклида и «Астрономический канон». Занималась конструированием астролябий и ареометров, но не изобретала ни того, ни другого, так как они уже использовались задолго до её рождения. Древние источники свидетельствуют о том, что Гипатия была широко известна и уважаема как язычниками, так и христианами и что она оказывала огромное влияние на политическую элиту Александрии. Ближе к концу жизни была вовлечена в политико-религиозные конфликты. В городе среди черни поднялась волна обвинений Гипатии в чародействе, а также распространились слухи, обвинявшие её в том, что она мешала префекту Оресту помириться с патриархом Кириллом. В марте 415 года была убита разъярённой толпой во главе с неким чтецом Петром. Убийство Гипатии потрясло империю и превратило её в мученицу среди язычников, что привело к тому, что будущие неоплатоники, такие как Дамаский, стали крайне категоричными в своём противостоянии христианству. В эпоху Просвещения стала символом оппозиции католицизму. В XIX веке европейская литература, особенно роман Чарльза Кингсли «Ипатия» 1853 года, романтизировала её как «последнюю из эллинов». В XX веке стала рассматриваться как символ защиты прав женщин и предшественница феминистского движения. С начала XXI века смерть Гипатии стали связывать с разрушением Александрийской библиотеки, создавая путаницу касательно исторических событий, отождествляя уничтожение библиотеки и языческого храма Серапеума, который был разрушен в ходе конфликта между язычниками и христианами. Разночтения в написании имени (Гипатия — Ипатия) связаны с фонетическими изменениями в древнегреческом языке (оформлявшимися в IV—V веках), исчезновением густого придыхания в начале слова и итацизмом (классическое произношение — «Хюпатия», передаваемое ныне по-русски как «Гипатия»; византийское — «Ипатия»). (ru)
  • Гіпатія (Іпатія з Александрії, грец. Ὑπᾰτία ἡ Ἀλεξάνδρεῖα, близько 350-370 — 415) — грецька жінка-астроном, філософ, математик, що працювала в Александрії. Дочка математика , останнього управителя Александрійської бібліотеки. Послідовниця неоплатонівської школи Ямвліха. Займалася обчисленням астрономічних таблиць, написала коментарі до творів Аполлонія (щодо конічних перетинів) і Діофанта (з арифметики), які не збереглися. Гіпатія брала участь у громадських справах міста і користувалася значною популярністю. Згідно зі свідченнями її сучасників, Гіпатія була вбита розлюченим натовпом християн або християнськими фанатиками , відповідальність за що в багатьох джерелах покладається на патріарха Кирила Александрійського, одного з отців Церкви. Вбивство Гіпатії часто вважається подією, що відзначає кінець класичної античності та остаточний занепад інтелектуального життя Александрії. Гіпатія була прообразом Святої Катерини. (uk)
  • 希帕提婭(希腊语:Ὑπατία,生於約350年-370年之間,死於415年3月),又譯作海芭夏、海帕西婭,著名的希臘化古埃及新柏拉圖主義學者,是當時名重一時、廣受歡迎的女性哲學家、數學家、天文學家、以及教師,她居住在希臘化時代古埃及的亞歷山大港,對該城的知識社群做出了極大貢獻。根據後世研究顯示,她曾對丟番圖的《算術》(Arithmetica)、阿波羅尼奧斯的《圓錐曲線論》(Conics)以及托勒密的作品做過評註,但均未留存。從她的學生辛奈西斯寫給她的信中,可以看出她的知識背景:她屬柏拉圖學派──雖然我們只能假設她曾採納普羅提諾的學說(普羅提納斯為公元三世紀時的柏拉圖門人,也是新柏拉圖學派的創始者)。另外有少許證據顯示,希帕提婭在科學上最知名的貢獻,為發明了天體觀測儀以及比重計。她最後被暴徒迫害殺死。2009年其生平被改编成西班牙电影《風暴佳人》搬上银幕。 (zh)
dbo:birthPlace
dbo:birthYear
  • 0350-01-01 (xsd:gYear)
dbo:deathPlace
dbo:deathYear
  • 0415-01-01 (xsd:gYear)
dbo:era
dbo:influenced
dbo:influencedBy
dbo:mainInterest
dbo:philosophicalSchool
dbo:region
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 38375 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 94802 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1123101554 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:align
  • right (en)
dbp:auto
  • 1 (xsd:integer)
dbp:birthDate
  • 350 (xsd:integer)
dbp:birthPlace
dbp:c
  • Category:Hypatia (en)
dbp:caption
  • An actress, possibly Mary Anderson, in the title role of the play Hypatia, 1900. Similarities between this image and the Gaspard portrait at right indicate this one may have served as a model for the Gaspard. (en)
  • Julia Margaret Cameron's 1867 photograph Hypatia, also inspired by Charles Kingsley's novel (en)
  • The play Hypatia, performed at the Haymarket Theatre in January 1893, was based on the novel by Charles Kingsley. (en)
  • This fictional portrait of Hypatia by Jules Maurice Gaspard, originally the illustration for Elbert Hubbard's 1908 fictional biography, has now become, by far, the most iconic and widely reproduced image of her. (en)
dbp:d
  • Q11903 (en)
dbp:deathDate
  • March 415 AD (en)
dbp:deathPlace
  • Alexandria, Province of Egypt, Eastern Roman Empire (en)
dbp:direction
  • horizontal (en)
dbp:era
dbp:image
  • 0001-01-21 (xsd:gMonthDay)
  • Hypatia .png (en)
  • Hypatia portrait.png (en)
  • Hypatia, by Julia Margaret Cameron.jpg (en)
dbp:influenced
dbp:influences
dbp:mainInterests
dbp:name
  • Hypatia (en)
dbp:q
  • Hypatia (en)
dbp:region
dbp:s
  • author:Hypatia (en)
dbp:schoolTradition
dbp:width
  • 207 (xsd:integer)
  • 220 (xsd:integer)
dbp:wikiPageUsesTemplate
dbp:wikt
  • Hypatia (en)
dbp:wordnet_type
dcterms:subject
schema:sameAs
rdf:type
rdfs:comment
  • Η Υπατία (Αλεξάνδρεια, 370 - Αλεξάνδρεια, 8 Μαρτίου 415) ήταν Ελληνίδα νεοπλατωνική φιλόσοφος, αστρονόμος και μαθηματικός, διευθύντρια της νεοπλατωνικής σχολής στην Αλεξάνδρεια. Δίδαξε φιλοσοφία και αστρονομία στην Αλεξάνδρεια, όπου και δολοφονήθηκε από όχλο φανατικών Χριστιανών. (el)
  • Hipatia (Alexandria, Egipto, 370 - 415) zientzialari, filosofo, neoplatoniko eta irakaslea izan zen, bere jakinduria eta ikasketekin matematikaren eta astronomiaren garapenean lagundu zuena. Goi karguak bete zituzten aristokrata kristau eta jentileak hezi zituen, , horien artean, Zireneko apezpiku Sinesio (berarekin korrespondentzia handia izan zuena), Alexandriako Hesikio eta Orestes, Egiptoko prefektua hil zenean. (eu)
  • ヒュパティア(古代ギリシャ語: Ὑπατία, ラテン文字転写: Hypatia, 350年から370年頃 - 415年3月)は、東ローマ時代のエジプトで活動したギリシャ系の数学者・天文学者・新プラトン主義哲学者。ハイパティアともヒパティアとも呼ばれる。 (ja)
  • 히파티아(고대 그리스어: Ὑπατία, 355년 - 415년)는 고대 이집트 알렉산드리아에서 활동한 신플라톤주의의 대표적인 그리스계 여성 철학자, 수학자이다. (ko)
  • Ipàzia (in greco antico: Ὑπατία, Hypatía, in latino: Hypatia; Alessandria d'Egitto, 355 – Alessandria d'Egitto, marzo 415) è stata una matematica, astronoma e filosofa greca antica. Rappresentante della filosofia neo-platonica, la sua uccisione da parte di una folla di cristiani in tumulto, per alcuni autori composta di monaci detti parabolani, l'ha resa secondo il teosofo Augusto Agabiti una «martire della libertà di pensiero». (it)
  • Hypatia z Aleksandrii (gr. Ὑπατία, ur. ok. 355 lub 370, zm. w marcu 415 w Aleksandrii) – aleksandryjska filozofka neoplatońska, matematyczka; córka Teona z Aleksandrii. Zwana również „męczennicą nauki”. Legenda przypisuje Hypatii wynalezienie astrolabium i rodzaju areometru. (pl)
  • Hypatia av Alexandria (grekiska: Ὑπατία), född ca 350–370 e.Kr., död mars 415 (mördad), var en grekisk filosof av den nyplatonska skolan, matematiker och astronom, som levde i Alexandria i Egypten, då del av det Östromerska riket. Hon var dotter till matematikern, filosofen och astronomen Theon. Hon studerade faderns ämnen under dennes ledning och anses vara den första kända kvinnliga matematikern vars liv är väldokumenterat. (sv)
  • 希帕提婭(希腊语:Ὑπατία,生於約350年-370年之間,死於415年3月),又譯作海芭夏、海帕西婭,著名的希臘化古埃及新柏拉圖主義學者,是當時名重一時、廣受歡迎的女性哲學家、數學家、天文學家、以及教師,她居住在希臘化時代古埃及的亞歷山大港,對該城的知識社群做出了極大貢獻。根據後世研究顯示,她曾對丟番圖的《算術》(Arithmetica)、阿波羅尼奧斯的《圓錐曲線論》(Conics)以及托勒密的作品做過評註,但均未留存。從她的學生辛奈西斯寫給她的信中,可以看出她的知識背景:她屬柏拉圖學派──雖然我們只能假設她曾採納普羅提諾的學說(普羅提納斯為公元三世紀時的柏拉圖門人,也是新柏拉圖學派的創始者)。另外有少許證據顯示,希帕提婭在科學上最知名的貢獻,為發明了天體觀測儀以及比重計。她最後被暴徒迫害殺死。2009年其生平被改编成西班牙电影《風暴佳人》搬上银幕。 (zh)
  • هيباتيا السكندرية (350-370 تقريبًا - 415) (باليونانية: Υπατία)‏ هي فيلسوفة تخصصت في الفلسفة الأفلاطونية المحدثة، وهي تعد أول امرأة في التاريخ يلمع اسمها كعالمة رياضيات، كما لمعت في تدريس الفلسفة وعلم الفلك. كانت هيباتيا تتبع المدرسة الأفلاطونية المحدثة الفلسفية القديمة، لذا فكانت تتبع النهج الرياضي لأكاديمية أفلاطون في أثينا، التي مثّلها إيودوكيوس الكنيدوسي، تأثرت هيباتيا بفكر أفلوطين الذي عاش في القرن الثالث الميلادي، الذي كان يفضّل الدراسة المنطقية والرياضياتية بدلاً من المعرفة التجريبية، ويرى أن للقانون أفضلية على الطبيعة. حياة العقل لأتباع أفلوطين كان الهدف منها الاتحاد مع الصوفية الإلهية. (ar)
  • Hipàcia (grec antic: Ὑπατία, Hipatia; nascuda cap al 350-370 i morta el 415) fou una filòsofa, astrònoma i matemàtica hel·lenística neoplatònica d'Alexandria, a la província romana d'Orient d'Egipte. Era una de les ments més brillants de l'escola neoplatònica de la ciutat, on donava classes de filosofia i astronomia. Tot i que fou posterior a , una altra matemàtica alexandrina, és la primera matemàtica coneguda amb un cert grau de detall. Era una mestra de gran renom, famosa pels seus savis consells. Escrigué un comentari sobre Aritmètica, una obra de tretze volums de Diofant, del qual potser han sobreviscut alguns fragments gràcies a la seva interpolació en el text original, i un altre, que no s'ha conservat, sobre el tractat d'Apol·loni de Perge relatiu a les seccions còniques. El títol (ca)
  • Hypatia z Alexandrie (řecky ‛Υπατία – Hypatiá, v češtině též Hypatie; mezi lety 350/370 – březen 415, příp. 416) byla pohanská platonská či spíše novoplatonská filosofka a první historicky známá matematička. Žila v závěru řecko-římské doby v egyptské Alexandrii, a je „považovaná za jednu z hlavních postav pohanské filosofie a víry v té době.“ Svými současníky byla pokládána za charismatickou učitelku a významnou učenkyni se značným rozsahem odbornosti. Současně požívala ve městě všeobecné obliby a úcty. Její působení bylo dokladem životaschopnosti pozdně antické tradice jako intelektuální a do jisté míry i náboženské alternativy k tehdy už dominujícímu křesťanství. Přestože na rozdíl od jiných novoplatoniků nezaujímala protikřesťanskou pozici a velmi pravděpodobně sama stejně jako její kř (cs)
  • Hipatia, aŭ Hipatio (greke Yπατία; naskiĝis ĉirkaŭ 370 en Aleksandrio, murdita la 12-an de marto 415 en Aleksandrio) estis filozofino helena. Ŝi ankaŭ estis la unue konata matematikistino en historio. Ŝi estis filino kaj lernantino de Teono de Aleksandrio, fama matematikisto kaj astronomo, kiu ĉefadministris la Bibliotekon de Aleksandrio. Ŝi neniam edziĝis kaj ŝajne vivis celibatan vivon, do ŝi estis disponebla por studado kaj instruado en la muzea lernejo. Laŭ iuj rakontoj, ŝi estas kredata esti la inventisto de la astrolabo kaj la hidrometro. (eo)
  • Hypatia (auch Hypatia von Alexandria, griechisch Ὑπατία Hypatía; * um 355 in Alexandria; † März 415 oder März 416 in Alexandria) war eine griechische spätantike Mathematikerin, Astronomin und Philosophin. Von ihren Werken ist nichts erhalten geblieben, Einzelheiten ihrer Lehre sind nicht bekannt. Sie unterrichtete öffentlich und vertrat einen vermutlich mit kynischem Gedankengut angereicherten Neuplatonismus. Als Vertreterin einer nichtchristlichen philosophischen Tradition gehörte sie im überwiegend christlichen Alexandria der bedrängten paganen Minderheit an. Dennoch konnte sie lange unangefochten lehren und erfreute sich hohen Ansehens. Schließlich wurde sie aber das Opfer eines politischen Machtkampfs, in dem der Kirchenlehrer Kyrill von Alexandria religiöse Gegensätze instrumentalisie (de)
  • Hypatia (born c. 350–370; died 415 AD) was a neoplatonist philosopher, astronomer, and mathematician, who lived in Alexandria, Egypt, then part of the Eastern Roman Empire. She was a prominent thinker in Alexandria where she taught philosophy and astronomy. Although preceded by Pandrosion, another Alexandrine female mathematician, she is the first female mathematician whose life is reasonably well recorded. Hypatia was renowned in her own lifetime as a great teacher and a wise counselor. She wrote a commentary on Diophantus's thirteen-volume Arithmetica, which may survive in part, having been interpolated into Diophantus's original text, and another commentary on Apollonius of Perga's treatise on conic sections, which has not survived. Many modern scholars also believe that Hypatia may hav (en)
  • Hipatia ​ (griego helenístico: Ὑπᾰτία; neogriego: Υπατία; Latín: Hypatia. Alejandría, 355 ó 370-ibíd., marzo de 415 ó 416​) fue una filósofa y maestra neoplatónica griega, natural de Egipto,​ que destacó en los campos de las matemáticas y la astronomía,​ miembro y cabeza de la Escuela neoplatónica de Alejandría a comienzos del siglo V. Seguidora de Plotino, cultivó los estudios lógicos y las ciencias exactas, llevando una vida ascética. Educó a una selecta escuela de aristócratas cristianos y paganos que ocuparon altos cargos, entre los que sobresalen el obispo Sinesio de Cirene —que mantuvo una importante correspondencia con ella—, Hesiquio de Alejandría y Orestes, prefecto de Egipto en el momento de su muerte. (es)
  • Fealsamh agus eolaí Nua-Phlatónach ab ea Hypatia nó Hypatia Chathair Alastair (Gréigis: Hypatia, Ὑπατία; (c. 370 - Márta 415). Bhí cáil uirthi go háirithe mar mhatamaiticeoir agus réalteolaí. Teagascóir agus ceannaire ar Scoil Nua-Phlatónach Chathair Alastair a bhí inti. Áirítear í mar an chéad bhean a raibh páirt mhór aici i bhforbairt na matamaitice. (ga)
  • Hipatia (lahir antara 350 dan 370; meninggal tahun 415) adalah seorang filsuf, astronom, dan matematikawan Helenistik yang tinggal di kota Aleksandria, Mesir pada zaman Kekaisaran Romawi. Ia merupakan tokoh neoplatonisme di Aleksandria, dan di kota tersebut ia mengajarkan ilmu filsafat dan astronomi. Ia adalah matematikawan wanita pertama dengan keterangan sejarah yang cukup mudah untuk ditemui. Hipatia dikenal pada masanya sebagai seorang guru besar dan penasihat yang bijak. Ia pernah menulis sebuah ulasan untuk Aritmetika karya Diofantos yang terdiri dari tiga belas jilid, dan ulasan ini telah disisipkan ke dalam naskah aslinya. Ia juga pernah membuat ulasan untuk risalah Apolonios dari Perga mengenai irisan kerucut, tetapi ulasan ini sudah hilang ditelan zaman. Banyak ahli modern yang m (in)
  • Hypatie (Ὑπατία, née entre 355 et 370 selon les sources et assassinée par des chrétiens fanatiques en 415) est une philosophe néoplatonicienne, astronome et mathématicienne grecque d'Alexandrie. Femme de lettres et de sciences, elle est à la tête de l'école néoplatonicienne d'Alexandrie, au sein de laquelle elle enseigne la philosophie et l'astronomie. C'est la première mathématicienne dont la vie est bien documentée. Plusieurs descriptions associent sa mort à l'incendie de la grande bibliothèque d'Alexandrie ; les faits démontrent cependant que les deux événements sont distincts. (fr)
  • Hypatia (Oudgrieks: Ὑπατία, Alexandrië, ca. 350-370 - aldaar, maart 415) was een Griekse wiskundige, filosofe en astronome.Zij wordt wel de eerste vrouwelijke wiskundige genoemd. Ze leefde in Alexandrië, in Egypte, en doceerde wiskunde en neoplatonische filosofie. Zij werd in stukken gereten door een menigte christenen, waarschijnlijk Parabolani. Sommigen beweren dat de patriarch Cyrillus van Alexandrië daar de hand in had. (nl)
  • Hipátia ou Hipácia (em grego clássico: Ὑπατία; romaniz.: Hypatía; Alexandria, c. 351/370 – Alexandria, 8 de março de 415) foi uma filósofa neoplatônica grega do Egito Romano. Foi a primeira mulher documentada como tendo sido matemática. Como chefe da escola platônica em Alexandria, também lecionou filosofia e astronomia. De acordo com a única fonte contemporânea, Hipátia foi assassinada por uma multidão de cristãos depois de ser acusada de exacerbar um conflito entre duas figuras proeminentes em Alexandria: o governador Orestes e o bispo de Alexandria, Cirilo de Alexandria. (pt)
  • Гипа́тия Александри́йская (также Ипа́тия, др.-греч. Ὑπᾰτία ἡ Ἀλεξάνδρεῖα; около 360, Александрия, преторианская префектура Востока — март 415, Александрия, преторианская префектура Востока) — философ-неоплатоник времён поздней античности, математик, астроном и механик. Схоларх неоплатонической школы в Александрии, где также преподавала философию и астрономию. Гипатия — не первая женщина-математик, но в отличие от предшественниц, таких, как , её жизнь относительно неплохо задокументирована. (ru)
  • Гіпатія (Іпатія з Александрії, грец. Ὑπᾰτία ἡ Ἀλεξάνδρεῖα, близько 350-370 — 415) — грецька жінка-астроном, філософ, математик, що працювала в Александрії. Дочка математика , останнього управителя Александрійської бібліотеки. Послідовниця неоплатонівської школи Ямвліха. Займалася обчисленням астрономічних таблиць, написала коментарі до творів Аполлонія (щодо конічних перетинів) і Діофанта (з арифметики), які не збереглися. Гіпатія брала участь у громадських справах міста і користувалася значною популярністю. Гіпатія була прообразом Святої Катерини. (uk)
rdfs:label
  • Hypatia (en)
  • هيباتيا (ar)
  • Hipàcia (ca)
  • Hypatia z Alexandrie (cs)
  • Hypatia (de)
  • Υπατία (el)
  • Hipatia (eo)
  • Hipatia (es)
  • Hipatia Alexandriakoa (eu)
  • Hypatia (ga)
  • Hipatia (in)
  • Hypatie (fr)
  • Ipazia (it)
  • ヒュパティア (ja)
  • 히파티아 (ko)
  • Hypatia (nl)
  • Hypatia z Aleksandrii (pl)
  • Hipátia (pt)
  • Hypatia (sv)
  • Гипатия (ru)
  • 希帕提婭 (zh)
  • Гіпатія (uk)
owl:sameAs
skos:exactMatch
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
foaf:name
  • Hypatia (en)
is dbo:influenced of
is dbo:subsequentWork of
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:influenced of
is dbp:namedAfter of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License