An Entity of Type: book, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

Jewish history is the history of the Jews, and their nation, religion, and culture, as it developed and interacted with other peoples, religions, and cultures. Although Judaism as a religion first appears in Greek records during the Hellenistic period (323–31 BCE) and the earliest mention of Israel is inscribed on the Merneptah Stele around 1213–1203 BCE, religious literature tells the story of Israelites going back at least as far as c. 1500 BCE.

Property Value
dbo:abstract
  • تاريخ اليهود هو مصطلح يُعنى بدراسة تاريخ اليهود وديانتهم وثقافتهم، بتطوراتها وتفاعلاتها مع الأشخاص والأديان والثقافات الأخرى. يمتد تاريخ اليهود إلى أكثر من 4000 عام ويضم مئات من التجمعات المختلفة. تتركز دراسة تاريخ اليهود القدامى، ودول الجوار، بالدرجة الأولى على دراسة منطقة الهلال الخصيب والساحل الشرقي للبحر المتوسط. فنجده يبدأ بالشعب الذي احتل المنطقة الواقعة بين نهر النيل ودجلة والفرات. وحيث أنها محاطة بمراكز قديمة للحضارات في مصر وبابل وصحراء شبه الجزيرة العربية ومرتفعات آسيا الصغرى، كانت أرض كنعان (تعني على الأرجح إسرائيل الحديثة والأراضي الفلسطينية والأردن ولبنان) ملتقى تلك الحضارات. وتمر في تلك الأراضي طرق التجارة التي تم إنشاؤها منذ القدم ولها موانئ هامة على خليج العقبة وعلى ساحل البحر الأبيض المتوسط، وهذا الساحل يعرضها لتأثير الثقافات الوافدة من منطقة الهلال الخصيب. وفقًا لـلكتابات المقدسة اليهودية، التي أصبحت تعرف بـالكتاب المقدس العبري، ينحدر اليهود شعب إسرائيل القديم الذي استقر في أرض كنعان الواقعة بين الساحل الشرقي للبحر الأبيض المتوسط ونهر الأردن (1451 قبل الميلاد). ينتسب بنو إسرائيل إلى أصول مشتركة من نسل إبراهيم وابنه إسحاق وابنه يعقوب، وهؤلاء هم العبرانيون الذين تركزت تنقلاتهم حول الخليل في ما بين عامي 1991 و1706 قبل الميلاد، ويبدو أن هذا هو ما دعاهم إلى إنشاء الحرم الإبراهيمي في الخليل ليكون مكان دفن موتاهم. ويتكون بنو إسرائيل من اثني عشر قبيلة تنحدر كل منها من ابن من أبناء يعقوب الإثني عشر: روبين وشمعون ولاوي ويهوذا وياساكر وزفولون ودان وجاد ونفتالي وعشير ويوسف وبنيامين. يؤكد الكتاب المقدس أن يعقوب وأبناءه الاثنا عشر تقريبًا تركوا كنعان في خضم مجاعة شديدة واستقروا في جاسان في شمال مصر. وفي الفترة التي عاشوها في مصر كانت الحكومة المصرية بقيادة فرعون تسترق من هم من نسلهم. بعد 400 سنة من العبودية، أرسل يهوه - الإله عند بني إسرائيل - النبي العبري موسى وهو من قبيلة لاوي، لإطلاق سراح بني إسرائيل من الاسترقاق المصري. وينص الكتاب المقدس على أن العبرانيين هاجروا بمعجزة من مصر (المعروفة باسم الخروج)، وعادوا إلى أرض آبائهم وأجدادهم في أرض كنعان. هذا الحدث يمثل بداية تكوين إسرائيل لتكون أمة لها شأن سياسي في كنعان، في 1400 قبل الميلاد. إلا أن علم الآثار يظهر رواية مختلفة من أصول الشعب اليهودي؛ حيث أنه لم يثبت أنهم غادروا بلاد الشام. فالأدلة الأثرية بخصوص أصول بني إسرائيل تؤكد أنها كنعانية، وليست مصرية، وتغلق الباب أمام أي احتمال «للخروج من مصر أو رحلة الأربعين عامًا في صحراء سيناء» اللذين يقول بهما أتباع مدرسة كوبنهاغن. ولهذا السبب، تنحى كثير من علماء الآثار عن التحقيقات الأثرية لموسى والخروج ووصفوه بأنه «جدل عقيم». فبعد أبحاث استمرت لقرن من الزمان قام بها علماء الآثار وعلماء المصريات اتضح أنه ليس ثمة دليل مباشر يؤكد رواية الخروج من السبي المصري أو الهروب أو رحلات البرية، مما يدعو إلى القول بأن العصر الحديدي لإسرائيل - مملكتي يهوذا وإسرائيل - كان في كنعان، وليس مصر: فثقافة المستوطنات الإسرائيلية القديمة كنعانية بامتياز، والأشياء التعبدية تعود لإله الكنعانيين، ويبقى الفخار من تقاليد الكنعانيين المحليين، والأبجدية المستخدمة هي الكنعانية القديمة. المعلم الوحيد تقريبا الذي يميز القرى «الإسرائيلية» عن الأماكن الكنعانية هو عدم وجود عظام خنزير، رغم أنه لا يزال يدور جدل حول ما إذا كان هذا علامة حقيقية أو أنه راجع إلى عوامل أخرى. ويذكر الكتاب المقدس أنه بعد تحرر بني إسرائيل من العبودية المصرية، تاهوا وعاشوا في سيناء لفترة بلغت الأربعين عامًا قبل فتح كنعان سنة 1400 قبل الميلاد بقيادة يوشع بن نون. ويشير الكتاب المقدس إلى أنه أثناء الفترة التي قضوها في صحراء سيناء نزلت عليهم الوصايا العشر على جبل موسى من يهوه إلى نبيه موسى. وكانت هذه هي البداية الحقيقية لليهودية ليظهر أول دين إبراهيمي. بعد دخول كنعان، أخذت كل قبيلة من الاثنتي عشرة قبيلة جزءًا من الأرض. وظلت أرض إسرائيل لبضع مئات من السنين اتحادًا مقسمًا إلى اثنتي عشرة قبيلة يحكمها سلسلة من القضاة. ثم جاءت الملكية الإسرائيلية، كما يقول الكتاب المقدس. تكون الحكم الملكي سنة 1000 قبل الميلاد تحت حكم شاول، ثم جاء الملك داود وابنه سليمان. وفي عهد داود، أصبحت مدينة القدس الموجودة حينئذ هي العاصمة الوطنية والروحية لإسرائيل. بنى سليمان أول معبد على جبل موريا (Mount Moriah) في القدس. ومع ذلك، كانت القبائل تمر بفترة من التفتت السياسي. وإثر وفاته اندلعت حرب أهلية بين عشر قبائل شمالية من بني إسرائيل وبين قبيلتي يهوذا (شمعون ضُمّت إلى يهوذا) وبنيامين في الجنوب. وانقسمت الأمة إلى مملكة إسرائيل في الشمال، ومملكة يهوذا في الجنوب. ثم خضعت إسرائيل لسيطرة الملك شلمنصر الخامس حاكم آشور في القرن الخامس قبل الميلاد. وليس هناك سجلات تاريخية معتبرة لتوثيق مصير القبائل العشر الشمالية التي يطلق عليها البعض القبائل العشر المفقودة من إسرائيل، رغم كثرة الأقاويل حول هذا الأمر. (ar)
  • Dějiny Židů či židovské dějiny jsou dějiny židovského národa, jeho náboženství a kultury. Podle Tóry pochází celý národ z jednoho rodu patriarchů, jimiž byli Abrahám, Izák a Jákob. Nejstarší dochované zmínky o židovském národě pochází ze 13. století př. n. l. z Merenptahovy stély. V 11. a 10. století př. n. l. došlo ke sjednocení izraelských kmenů do Sjednoceného izraelského království. Významný dopad na židovské dějiny mělo vyhnání většiny Židů ze země izraelské po zničení prvního a druhého jeruzalémského chrámu a vznik židovské diaspory, která se postupně rozšířila po celém světě. Ve 20. století je nejvíce ovlivnil návrat Židů do země izraelské (započal v 80. letech 19. století), který vyvrcholil v roce 1948 vznikem Izraele, a druhá světová válka, kdy bylo během holocaustu systematicky vyvražděno šest milionů Židů. (cs)
  • La història dels jueus és la del poble del judaisme. Aquesta història abraça gairebé quatre mil anys i a centenars de diverses poblacions. De la mateixa manera que altres religions, el judaisme va conèixer diferents corrents o cismes. La particularitat del poble jueu, i el que el diferencia d'altres, és la seva distribució al món i la seva unitat entorn dels valors culturals transmesos pels llibres religiosos (Torà, Talmud) i per les pràctiques rituals (Sàbat, Péssah, Yom Kippur, Caixrut…). El Gènesi remunta el principi de la història a tres patriarques, Abraham, Isaac i Jacob, l'últim també conegut com a Israel i del qual va derivar posteriorment el nom de la Terra Promesa. Tanmateix, el primer esment és de fonts assíries, que parlen de la victòria de Salmanasar III sobre Jehú, de la casa d'Omrí, el 838 aC. Per Flinders Petrie, a l'Estela de Merneptah s'esmenta per primera vegada als israelites, el 1200 aC. (ca)
  • Der Artikel gibt einen kurzen Abriss über mehr als 1200 Artikel in der Wikipedia zum engeren Thema Geschichte der Juden, wobei 10.355 Artikel in der Kategorie „Jüdische Geschichte“, 10362 Artikel in der Kategorie „Israel“ (Stand: 12/2021) und 28.363 Artikel, die im weitesten Sinne mit dem Thema zu tun haben, in der Kategorie „Judentum“ einsortiert sind. Er enthält zur Geschichte der Juden in Ländern, Städten, Gemeinden und spezifischen Themen. Juden sind ein ursprünglich nach dem Stamm und späteren Königreich Juda benanntes Volk. Sie haben über lange Zeit weitgehend weltweit zerstreut außerhalb von Eretz Israel gelebt. Das jüdische Volk hat sich über 2000 Jahre hinweg als ein solches begriffen und wurde auch von außen als ein solches verstanden, obwohl ein jüdischer Staat in dieser Zeit bis 1948 nicht existierte. Die Geschichte der Juden ist sowohl von Unterdrückung, Verfolgung, Ermordung und Vertreibung als auch von Toleranz, friedlichem Miteinander und Gleichberechtigung geprägt. Sie beinhaltet die Geschichte der Juden in der Diaspora und die Gründung des Staates Israel. (de)
  • Historia judismo estas unu el la fazoj de hebreismo. La historion de judajmo oni igas tradicie komencanta kun la deportado al Babilono de la 587 a.K. (la tieldirita "ekzilo babilona"), kiu malaperigis la regnon de Jehuda (la norda izraela reĝlando en kiu jam malmulte tuj post la morto de Salomono estis komnciĝinta la procezo de sinkretismo kun la religioj de la kanaanaj popoloj, estis detruita jam 135 jaroj antaŭe, en 722 a.K., iniciate de , asira imperiestro.) Kun la babilona okupo de la regno de Jehuda, do, kompletiĝas la hebrea disporo de la dek du izraelaj triboj komenciĝinta kun la asira okupo de la Norda Regno. Nur parto de tiuj havis poste la eblecon reveni patrujon kaj rekonstrui la Duan Templon.. La restaĵo de Izraelo kaj la perditaj triboj de Izraelo rekonstruiĝintaj post la reveno el la babilona ekzilo, inkluzivis parton de iuj triboj kaj la tutan t[Tribo de Jehuda|tribon de Jehuda]], nome la sola restanta fidela al la , nome al la hebreaj preceptoj. El la nomo de tiu tribo, Jehuda, devenas la termino judismo. La hebreoj de Palestino kaj tiuj vivantaj fore (en Aleksandrio, en Babilono ktp) formis religian komunumon unuigitan de la monoteisma kredo, la studo pri la Leĝo (Torao) kaj la mesia espero: kelktempe post la reveno el la ekzilo, la religia aktiveco rekomenciĝis en la Templo de Jerusalemo, sed la palestina judismo provizas al si novajn instituciojn: la Sinedrio kaj la sinagogo, kie skribistoj kaj leĝdoktoroj akiras ĉiam pli altan pozicion. (eo)
  • Juduen historia judu-herriaren eta beren nazio, erlijio eta kulturaren historia da. Nahiz eta judaismoa erlijio gisa lehen aldiz Greziako erregistroetan agertzen den garai helenistikoan (K.a. 323–31), eta Israelen lehenengo aipamena dagoen grabatua (K.a. 1213–1203), israeldarren istorioa kontatzen duen erlijio-literaturak K.a. 1500. urteraino atzera egiten du. Diaspora judua hasi zen eta neurri askoz handiagoan jarraitu zuen Babiloniako gatibualdian. Juduak Erromatar Inperio osoan zehar ere egon ziren hedatuta, baita Mediterraneoaren erdialdean eta ekialdean ere, Bizantziar Inperioaren agintepean. 638. urtean Bizantziar Inperioak Sortaldearen kontrola galdu zuen. Rasidar Kalifaldiak, Omar kalifaren ardurapean, Jerusalem eta Mesopotamia, Siria eta Egiptoko lurrak konkistatu zituen. eta Europako Erdi Aroa aldi berean gertatu ziren, Iberiar penintsula ia osoa musulmanen mende zegoenean. Garai hartan, juduak orokorrean onartuak zeuden gizartean, eta juduen bizitza erlijioso, kultural eta ekonomikoa loratu egin zen. XII. eta XV. mendeen artean, askenazi juduek jazarpen izugarria jasan zuten Erdialdeko Europan, eta ondorioz Poloniara emigratu zuten masiboki. Otomandar Inperioaren hasieratik aro klasikoaren amaierara arte (1300–1600), juduek, inperioaren beste komunitate gehienekin batera, nolabaiteko oparotasun-maila izan zuten. XVII. mendean, populazio judu garrantzitsu ugari zeuden Mendebaldeko Europan. Pizkundean eta Ilustrazioan aldaketa nabarmenak izan ziren juduen artean. Juduak XVIII. mendean hasi ziren neurri murriztaileen aurka aldarrikatzen eta, oro har, Europako gizartean integratzearen alde borrokatzen. Mendebaldeko Europako juduei gero eta berdintasun handiagoa ematen zitzaien legearen aurrean, baina gero eta jazarpen eta lege-murrizketa handiagoak izan zituzten , pogrom orokortuak barne, eta bi milioi judu baino gehiagok Estatu Batuetara egin zuten ihes 1881 eta 1924 artean. 1870ko eta 1880ko hamarkadetan, Europako juduak Israelera itzultzeko eta nazio judua bertan ezartzeko eztabaidatzen hasi zen. Mugimendu sionista 1897an sortu zen ofizialki. Europako eta Estatu Batuetako juduek arrakasta izan zuten zientziaren, kulturaren eta ekonomiaren alorretan. Famatuenen artean Albert Einstein zientzialaria eta Ludwig Wittgenstein filosofoa daude. Nobel Sariaren irabazle asko juduak izan dira. 1933an, Adolf Hitlerrek eta naziek Alemanian boterea hartu zutenean, juduen egoera gogorragoa bihurtu zen. Krisi ekonomikoek, lege antisemitek eta gertatzear zegoen gerrarekiko beldurrak judu askok Europatik Palestinara, Estatu Batuetara eta Sobietar Batasunera ihes egitea eragin zuten. 1939an Bigarren Mundu Gerra hasi zen eta 1941 urtera arte Hitlerrek ia Europa osoa hartu zuen, Frantzia eta Polonia barne, non milioika judu bizi ziren. 1941ean, Sobietar Batasunaren inbasioaren ondoren, Azken Konponbidea hasi zen. Aurrekaririk gabeko eskala batean antolatutako operazio zabala izan zen, judu-herria suntsitzeko egina. Europa politikoan juduen jazarpena eta hilketa eragin zuen, Europaren mendeko Iparraldeko Afrika barne (Marokoko Protektoratu Frantsesa, Aljeria Frantsesa, Tunisiako Protektoratu Frantsesa eta Libia italiarra). Genozidio horri Holokaustoa edo, hebreeraz, Shoah, deitzen zaio. Sei milioi judu inguru sarraskitu zituzten. Polonian hiru milioi judu hil zituzten guztira sarraski-esparruetako gas ganberetan, eta milioi bat Auschwitzeko sarraski-esparruan soilik. Palestinara, 1920tik Britainiar Mandatuaren mende egon zen tokira, juduen migrazio-olatu handiak joan ziren Holokaustoaren aurretik eta hura gertatzen ari zen bitartean. 1948an mandatua amaitu ondoren, David Ben-Gurionek maiatzaren 14an Eretz Israel-en Estatu judu baten ezarpena aldarrikatu zuen, Israelgo Estatua deritzona. 1948tik 1949ra lehen gerra arabiar-israeldarra gertatu zen. 1949an amaitu zen gerra, eta Israel estatua eraikitzen hasi zen, mundu osoko milaka judu bertara bizitzera joan ziren bitartean. 2020ean Israelen 9,2 milioi pertsona bizi ziren, eta horietatik 6,7 milioi juduak ziren. Juduen komunitate handienak Israelen eta Estatu Batuetan daude eta komunitate garrantzitsuak daude Frantzian, Kanadan, Argentinan, Errusian, Erresuma Batuan, Australian eta Alemanian. (eu)
  • Jewish history is the history of the Jews, and their nation, religion, and culture, as it developed and interacted with other peoples, religions, and cultures. Although Judaism as a religion first appears in Greek records during the Hellenistic period (323–31 BCE) and the earliest mention of Israel is inscribed on the Merneptah Stele around 1213–1203 BCE, religious literature tells the story of Israelites going back at least as far as c. 1500 BCE. The first dispersal began with the Israelite diaspora during the Assyrian captivity and continued on a much larger scale with the Babylonian captivity. Jews were also widespread throughout the Roman Empire, and this carried on to a lesser extent in the period of Byzantine rule in the central and eastern Mediterranean. In 638 CE, the Byzantine Empire lost control of the Levant. The Arab Islamic Empire under Caliph Omar conquered Jerusalem and the lands of Mesopotamia, Syria and Egypt. The Golden Age of Jewish culture in Spain coincided with the Middle Ages in Europe, a period of Muslim rule throughout much of the Iberian Peninsula. During that time, Jews were generally accepted in society and Jewish religious, cultural, and economic life blossomed. Between the 12th and 15th centuries, Ashkenazi Jews experienced extreme persecution in Central Europe, which prompted their massive immigration to Poland. During the Classical Ottoman period (1300–1600), Jews, together with most other communities of the empire, enjoyed a certain level of prosperity. In the 17th century, there were many significant Jewish populations in Western Europe. During the period of the European Renaissance and Enlightenment, significant changes occurred within the Jewish community. Jews began in the 18th century to campaign for Jewish emancipation from restrictive laws and integration into the wider European society. While Jews in Western Europe were increasingly granted equality before the law, they faced growing persecution and legal restrictions in the Russian Pale of Settlement, including widespread pogroms, which caused a mass exodus of more than two million Jews to the United States between 1881 and 1924. During the 1870s and 1880s, the Jewish population in Europe began to more actively discuss emigration back to Israel and the re-establishment of the Jewish Nation in its national homeland. The Zionist movement was officially founded in 1897. Meanwhile, the Jews of Europe and the United States gained success in the fields of science, culture and the economy. Among those generally considered the most famous were scientist Albert Einstein and philosopher Ludwig Wittgenstein. Many Nobel Prize winners at this time were Jewish, as is still the case. In 1933, with the rise to power of Adolf Hitler and the Nazis in Germany, the Jewish situation became more severe. Economic crises, racial anti-Semitic laws, and a fear of an upcoming war led many Jews to flee from Europe to Palestine, to the United States and to the Soviet Union. In 1939, World War II began and until 1941 Hitler occupied almost all of Europe, including Poland—where millions of Jews were living at that time—and France. In 1941, following the invasion of the Soviet Union, the Final Solution began, an extensive organized operation on an unprecedented scale, aimed at the annihilation of the Jewish people, and resulting in the persecution and murder of Jews in political Europe, inclusive of European North Africa (pro-Nazi Vichy-North Africa and Italian Libya). This genocide, in which approximately six million Jews were methodically exterminated, is known as the Holocaust or the Shoah (Hebrew term). In Poland, three million Jews were murdered in gas chambers in all concentration camps combined, with one million at the Auschwitz camp complex alone. Palestine, which had been under a British mandate since 1920, saw large waves of Jewish immigration before and during the Holocaust. After the mandate expired in 1948, David Ben-Gurion proclaimed on May 14 the establishment of a Jewish state in Eretz Israel to be known as the State of Israel. Immediately afterwards, all neighbouring Arab states attacked, yet the newly formed IDF resisted. In 1949, the war ended and the state of Israel started building the state and absorbing massive waves of hundreds of thousands of Jews from all over the world. As of 2020, Israel is a parliamentary democracy with a population of 9.2 million people, of whom 6.7 million are Jewish. The largest Jewish communities are in Israel and the United States, with major communities in France, Canada, Argentina, Russia, United Kingdom, Australia, and Germany. For statistics related to modern Jewish demographics, see Jewish population. (en)
  • La historia de los judíos comprende la historia judía o conjunto de hechos históricos relevantes para el pueblo o nación que desciende de los patriarcas hebreos, especialmente de Jacob, quien en la Biblia es renombrado «Israel».​ La historia judía es la historia del pueblo judío, y no exclusivamente la historia del judaísmo en tanto que religión.​ Historia judía es entonces sinónimo de Toldot Am Israel (hebreo: תולדות עם ישראל—Historia del pueblo de Jacob/Israel), entendido ello en su sentido más amplio, es decir, abarcando tanto a hebreos, israelitas y judíos, como a judeo-israelíes,​ así como también a su cultura como conjunto. Por judíos se entiende no solamente al grupo que observa o profesa la religión judía, sino también a los integrantes del mencionado pueblo o nación, más allá de que sean religiosos o laicos, agnósticos o incluso ateos: ser judío no es solo un asunto de religión sino también de condición, y la condición judía es un resultado directo de las vicisitudes de su historia, raramente exentas de interacción con los demás pueblos.​ Inmediatamente después de la destrucción del Segundo Templo de Jerusalén y la pérdida del espacio territorial judío como país independiente en 70 e. c., tuvo lugar una gran dispersión de los judíos por el mundo, a la que se conoce como Diáspora.​ Durante casi 2000 años, la gran mayoría de los judíos residió en tierras de otros pueblos, donde de algún modo u otro logró preservar su religión e identidad colectiva (Am Israel).​ Acogidos por ser históricamente los primeros monoteístas tanto en tierras cristianas como musulmanas, los judíos se adaptaron a nuevos contextos, pero se encontraron generalmente ubicados en los márgenes de las sociedades no judías.​ Conocieron la tolerancia y el intercambio, pero también el antijudaísmo.​ A pesar de ello, a menudo gozaron de cierta autonomía como grupo minoritario, particularmente en el plano religioso-legal y su organización interna como comunidad judía (קהילה יהודית).​ Significativamente, ya en tierras cristianas o musulmanas, la vida de los judíos estuvo siempre estrechamente ligada a su propia religión e identidad colectiva.​ Con el advenimiento de las revoluciones dieciochescas, especialmente la Revolución Francesa en 1789, y el subsecuente surgimiento decimonónico de los nacionalismos europeos, la Emancipación de los judíos y el antisemitismo, la condición sociopolítica de los judíos —o judeidad— pasó a ser asunto debatido en Occidente y, si bien aún no existía un país judío independiente, la noción de los judíos en términos de pueblo poco a poco fue dando lugar a la idea de una nación, por ese entonces apátrida.​ La historia del pueblo judío comprende así una serie de sucesos que atañen a un pueblo en su gran mayoría disperso y por lo general minoritario en relación con los demás grupos humanos que de un modo u otro coexisten con él. Tal situación se verifica por lo menos desde el siglo I de nuestra era en adelante. Mientras que la historia del pueblo hebreo abarca cuatro mil años, la historia del pueblo judío se halla directamente ligada al mismo y data de tres mil años, comprendiendo a su vez a centenares de diversas poblaciones en los cinco continentes.​ En el siglo XXI, fuera de las poblaciones de Estado de Israel, se trata por lo general de poblaciones minoritarias, culturalmente diversas y geográficamente distribuidas en metrópolis y áreas urbanas. Al igual que otras religiones, el judaísmo ha conocido distintas corrientes o cismas. Pero la particularidad del pueblo judío, y lo que le diferencia de otros, es su distribución en el mundo, acompañada de su unidad en torno a creencias y valores que transmitidos por la religión y la cultura judía. Los valores tradicionales emergen del texto sagrado para el judaísmo, la Torá.​ En el Libro de Génesis, la Biblia remonta los inicios de la historia del pueblo hebreo a tres patriarcas: Abraham, Isaac y Jacob. Allí, Jacob es también conocido como Israel (ישראל). En los textos sagrados del judaísmo, Israel es un término que presenta dos significados. Uno de ellos es el de Am Israel (el pueblo de Israel); el otro concierne a la "Tierra Prometida" (הארץ המובטחת),​ territorio que (una vez que las doce Tribus de Israel se encuentran allí establecidas) pasa a ser denominado Eretz Israel (ארץ ישראל).​ Para el pueblo judío, la expresión hebrea Eretz Israel se refiere no solo a un utópico sector territorial en el Levante Mediterráneo sino —y en particular— a la "Tierra de Israel", entendiéndose por ello específicamente a la nación o país de los descendientes de Jacob: en hebreo, el nombre oficial del Estado de Israel no es otro que "Medinat Israel" (מְדִינַת יִשְׂרָאֵל), es decir, el "País de Israel".​ En lo que a registro histórico extra-bíblico se refiere, la Estela de Merenptah, datada hacia el 1208 antes de nuestra era, se menciona por primera vez a los israelitas;​ una fuente asiria, por otra parte, se refiere a la victoria de Salmanasar III sobre de la Casa de Omri (monarquía norteña o Reino de Israel, período de la División o de los dos reinos israelitas),​ en documento pétreo conocido como el Obelisco Negro y que data del año 841 a. C..​ A partir de la Haskalá y la Emancipación del los hebreos en el siglo XIX, la historia del pueblo judío deja de ser solamente sinónimo de historia del judaísmo (religión),​ o de historia de los observantes de la religión mosaica, dado que precisamente a partir del siglo XIX parte considerable de los judíos cuestiona el tradicional punto de vista rabínico (basado en los infortunios de este pueblo como expresiones del castigo divino),​ pasando subsecuentemente a desarrollar una nueva conciencia nacional acerca de su propia condición sociopolítica: los judíos se perciben entonces no solo como miembros de una religión sino también como un pueblo o nación, es decir, el Pueblo de Israel. Como consecuencia de ello, el judaísmo pasa a partir de entonces a compartir todo lo referente a la condición del pueblo o nación judía con una nueva noción: judeidad (Hannah Arendt);​ esta última responde fundamentalmente al concepto de etnia y cultura (y no solo a un plano exclusivamente religioso).​ Es así que la historia del pueblo judío incluye gente religiosa pero también gente con diferentes grados de laicidad, mas no necesariamente atea o indiferente al futuro del pueblo judío (al que reconoce también como pueblo hebreo o pueblo israelita).​ (es)
  • L'histoire du peuple juif est l'histoire des Juifs ou peuple d’Israël qui s'étend sur plus de 3 000 ans, de -1200 à nos jours. La première mention de son existence hors contexte biblique apparaît sur la stèle de Mérenptah au XIIIe siècle av. J.-C. Selon la tradition juive, ses racines remontent aux patriarches Abraham, Isaac et Jacob également appelé Israël. (fr)
  • Sejarah Yahudi adalah sejarah bangsa, agama dan budaya Yahudi. Sejarah Yahudi meliputi periode awal Yahudi, masa pembuangan, hingga pendirian negara Israel dan sejarah Yahudi sekarang (abad ke-21). (in)
  • La 'storia degli ebrei risalirebbe, secondo la tradizione ebraica, ai patriarchi Abramo, Isacco e Giacobbe, che vissero a Canaan verso il XVIII secolo a.C.. gli ebrei discendono in gran parte dalle Tribù di Giuda e Simeone, e parzialmente da altre tribù israelite, specialmente quelle di Beniamino e Levi, che insieme avevano formato l'antico Regno d'Israele e, in seguito, il Regno di Giuda. La prima menzione d'Israele come popolo è stata rinvenuta iscritta sulla Stele di Merenptah, che risale agli anni 1213-1203 a.C. (it)
  • De Joodse geschiedenis is de geschiedenis van het Joodse volk, de joodse religie en de Joodse cultuur. Aangezien de Joodse geschiedenis vierduizend jaar overspant en honderden verschillende bevolkingsgroepen omvat, kan de geschiedenis slechts in grote lijnen worden uiteengezet. Extra informatie, toegespitst op de ontwikkeling van de joodse godsdienst, kan worden gevonden in het artikel geschiedenis van het jodendom en in van hieruit gelinkte artikelen. (nl)
  • A história judaica é um subcampo de estudo da História voltado aos assuntos relacionados ao povo, religião e cultura judaicos. Como boa parte da história antiga dos judeus baseia-se na tradição judaica, não é possível determinar-se a veracidade das datas ou dos eventos que geralmente são apresentados sob ponto de vista judaico. Quando outras fontes extra-judaicas apresentam suas versões, também a inserimos para efeito de estudo e comparação. (pt)
  • Judendomens historia är historien om judendomen, deras tro och kultur och innefattar enligt traditionen en tid på drygt 4 000 år. Särskilt för den äldre tiden saknas arkeologiska lämningar eller oberoende urkunder som kan bekräfta uppgifterna i Gamla testamentet, vilka ifrågasätts av många arkeologer och historiker. Judarnas historia är centrerad i området omkring det som nu utgör staten Israel. Judarna befann sig ofta i krig med sina grannländer, vilket kom att prägla deras historia. Under den romerska perioden skingrades judarna och spreds över världen i den så kallade diasporan. Judendomen överlevde, men förföljelser som kulminerade i Förintelsen väckte tanken om ett nytt nationellt hem. Den moderna staten Israels historia behandlas särskilt i artikeln Israels historia. (sv)
  • Історія єврейського народу — історія релігії і культури євреїв. Вона охоплює майже чотири тисячі років і сотні інших різних народів, їхню релігію і культуру, з якими протягом усієї своєї історії взаємодіяв єврейський народ. Істотна частина єврейської історії пов'язана з територією, яка сьогодні називається державою Ізраїль. За Біблією, євреї ведуть своє походження від біблійних патріархів Авраама, Ісака та Якова, які жили в землі Ханаан з XVIII століття до нашої ери. Під час римського періоду євреї були розсіяні та поширилися по всьому світу в так званій діаспорі. Після геноциду євреїв під час Другої світової війни була створена держава Ізраїль. (Сучасна історія Ізраїлю розглядається в окремій статті Історія Ізраїлю). (uk)
  • История еврейского народа — история становления и развития народа евреев. Она охватывает почти четыре тысячи лет и сотни других различных народов, их религию и культуру, с которыми на протяжении всей своей истории взаимодействовал еврейский народ. Существенная часть еврейской истории связана с территорией, которая в настоящее время называется государством Израиль. Согласно Библии и еврейской традиции в целом, евреи ведут своё происхождение от библейских патриархов Авраама, Исаака и Иакова, которые жили в земле Ханаан с XVIII века до нашей эры. Во время римского периода евреи были рассеяны и распространились по всему миру в так называемой диаспоре. После геноцида евреев, во время Второй мировой войны, было создано государство Израиль. (ru)
  • 犹太人历史(或犹太民族的历史)是关于犹太人、以及犹太人的宗教和文化的历史,它也包括在历史进程中犹太人与其他人种、宗教和文化的互动和发展。虽然犹太教作为一个宗教首先出现在希臘化時代(公元前323年-公元前31年)的希腊记载中,而且,最早提到的“以色列”的是公元前1213-1203年刻在麦伦普塔赫石碑上的文字,但是,宗教文献讲述的以色列人的故事至少可以追溯到公元前1500年。犹太人流散开始于亚述征服期间,并且在巴比伦征服后,其流散的规模继续扩大。犹太人在整个罗马帝国也普遍存在,而在拜占庭统治时期,在地中海中部和东部地区的犹太人口也得到进一步发展,虽然其规模并不大。公元638年,拜占庭帝国失去了对黎凡特的控制。在欧麦尔·本·赫塔卜统治下的阿拉伯伊斯兰帝国征服了耶路撒冷和美索不达米亚、叙利亚巴勒斯坦和埃及的土地。西班牙的犹太文化黄金时期发生在欧洲中世纪,这时,在伊比利亚半岛的大部分地区是穆斯林统治时期。在那段时期,犹太人普遍得到社会的接纳,犹太的宗教、文化和经济生活非常繁荣。 在古奥斯曼帝国时期(1300-1600年),犹太人与帝国大多数其他社群一样有一定程度的繁荣。在17世纪,西欧有大量犹太人人口。在欧洲文艺复兴与启蒙时期,犹太社群发生了重大变化。犹太人从十八世纪开始开始发起废除限制性法律的解放运动,更广泛地融入欧洲社会。在1870年代和1880年代,欧洲犹太人开始更积极地讨论迁回到以色列,并在其民族故土上重新建立犹太国家。锡安主义运动于1884年正式成立。同时,欧美的犹太人在科学、文化和经济等领域取得了成功。其中普遍认为最有名的是科学家爱因斯坦和哲学家路德维希·维特根斯坦。那时,许多诺贝尔奖得主都是犹太人,现在情况仍然如此。 1933年,随着希特勒和纳粹在德国的兴起,犹太人的处境变得更加严峻。经济危机、种族的反犹法律以及对即将到来的战争的担忧导致许多犹太人从欧洲逃到巴勒斯坦、美国和苏联。 1939年第二次世界大战发生了,直到1941年,希特勒几乎占领了整个欧洲,包括当时有成千上万犹太人居住的波兰和法国。 1941年,在纳粹入侵苏联后,纳粹开始执行“最终解决方案”,这是一次前所未有的、广泛而有组织的行动,旨在灭绝犹太人,这导致犹太人在欧洲被迫害和谋杀,包括欧洲的北非(支持纳粹的维希-北非和意大利利比亚)。大约600万犹太人被有组织地灭绝,这样的种族灭绝被称为“猶太人大屠殺”或“Shoah”(希伯来语)。在波兰,所有集中营加起来,有三百万犹太人在毒气室中被杀,其中,仅在奥斯威辛集中营就有一百万人被杀。 1945年,巴勒斯坦的犹太抵抗组织统一和组建了犹太抵抗运动。这个运动开始攻击英国当局。戴维·本-古里安在1948年5月14日宣布,在以色列地建立的犹太国家称为以色列。紧接着,所有阿拉伯邻国都来攻击以色列,但新成立的IDF奋力抵挡。1949年战争结束,以色列国家开始建设国家,吸收了来自世界各地的成千上万的犹太人。今天(2016年),以色列是議會制国家,人口超过800万,其中约600万是犹太人。最大的犹太社区在以色列和美国,主要的社群分布在法国,阿根廷,俄罗斯,英国,澳大利亚,加拿大和德国。 (zh)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 304141 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 122124 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1124867687 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:date
  • 2018-11-30 (xsd:date)
  • June 2017 (en)
dbp:reason
  • This looks like accidentally poor wording. As written, the entirety of the Second Temple period is left out of this timeline. (en)
dbp:url
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • L'histoire du peuple juif est l'histoire des Juifs ou peuple d’Israël qui s'étend sur plus de 3 000 ans, de -1200 à nos jours. La première mention de son existence hors contexte biblique apparaît sur la stèle de Mérenptah au XIIIe siècle av. J.-C. Selon la tradition juive, ses racines remontent aux patriarches Abraham, Isaac et Jacob également appelé Israël. (fr)
  • Sejarah Yahudi adalah sejarah bangsa, agama dan budaya Yahudi. Sejarah Yahudi meliputi periode awal Yahudi, masa pembuangan, hingga pendirian negara Israel dan sejarah Yahudi sekarang (abad ke-21). (in)
  • La 'storia degli ebrei risalirebbe, secondo la tradizione ebraica, ai patriarchi Abramo, Isacco e Giacobbe, che vissero a Canaan verso il XVIII secolo a.C.. gli ebrei discendono in gran parte dalle Tribù di Giuda e Simeone, e parzialmente da altre tribù israelite, specialmente quelle di Beniamino e Levi, che insieme avevano formato l'antico Regno d'Israele e, in seguito, il Regno di Giuda. La prima menzione d'Israele come popolo è stata rinvenuta iscritta sulla Stele di Merenptah, che risale agli anni 1213-1203 a.C. (it)
  • De Joodse geschiedenis is de geschiedenis van het Joodse volk, de joodse religie en de Joodse cultuur. Aangezien de Joodse geschiedenis vierduizend jaar overspant en honderden verschillende bevolkingsgroepen omvat, kan de geschiedenis slechts in grote lijnen worden uiteengezet. Extra informatie, toegespitst op de ontwikkeling van de joodse godsdienst, kan worden gevonden in het artikel geschiedenis van het jodendom en in van hieruit gelinkte artikelen. (nl)
  • A história judaica é um subcampo de estudo da História voltado aos assuntos relacionados ao povo, religião e cultura judaicos. Como boa parte da história antiga dos judeus baseia-se na tradição judaica, não é possível determinar-se a veracidade das datas ou dos eventos que geralmente são apresentados sob ponto de vista judaico. Quando outras fontes extra-judaicas apresentam suas versões, também a inserimos para efeito de estudo e comparação. (pt)
  • تاريخ اليهود هو مصطلح يُعنى بدراسة تاريخ اليهود وديانتهم وثقافتهم، بتطوراتها وتفاعلاتها مع الأشخاص والأديان والثقافات الأخرى. يمتد تاريخ اليهود إلى أكثر من 4000 عام ويضم مئات من التجمعات المختلفة. تتركز دراسة تاريخ اليهود القدامى، ودول الجوار، بالدرجة الأولى على دراسة منطقة الهلال الخصيب والساحل الشرقي للبحر المتوسط. فنجده يبدأ بالشعب الذي احتل المنطقة الواقعة بين نهر النيل ودجلة والفرات. وحيث أنها محاطة بمراكز قديمة للحضارات في مصر وبابل وصحراء شبه الجزيرة العربية ومرتفعات آسيا الصغرى، كانت أرض كنعان (تعني على الأرجح إسرائيل الحديثة والأراضي الفلسطينية والأردن ولبنان) ملتقى تلك الحضارات. وتمر في تلك الأراضي طرق التجارة التي تم إنشاؤها منذ القدم ولها موانئ هامة على خليج العقبة وعلى ساحل البحر الأبيض المتوسط، وهذا الساحل يعرضها لتأثير الثقافات الوافدة من منطقة الهلال الخصيب. (ar)
  • La història dels jueus és la del poble del judaisme. Aquesta història abraça gairebé quatre mil anys i a centenars de diverses poblacions. De la mateixa manera que altres religions, el judaisme va conèixer diferents corrents o cismes. La particularitat del poble jueu, i el que el diferencia d'altres, és la seva distribució al món i la seva unitat entorn dels valors culturals transmesos pels llibres religiosos (Torà, Talmud) i per les pràctiques rituals (Sàbat, Péssah, Yom Kippur, Caixrut…). (ca)
  • Dějiny Židů či židovské dějiny jsou dějiny židovského národa, jeho náboženství a kultury. Podle Tóry pochází celý národ z jednoho rodu patriarchů, jimiž byli Abrahám, Izák a Jákob. Nejstarší dochované zmínky o židovském národě pochází ze 13. století př. n. l. z Merenptahovy stély. V 11. a 10. století př. n. l. došlo ke sjednocení izraelských kmenů do Sjednoceného izraelského království. Významný dopad na židovské dějiny mělo vyhnání většiny Židů ze země izraelské po zničení prvního a druhého jeruzalémského chrámu a vznik židovské diaspory, která se postupně rozšířila po celém světě. Ve 20. století je nejvíce ovlivnil návrat Židů do země izraelské (započal v 80. letech 19. století), který vyvrcholil v roce 1948 vznikem Izraele, a druhá světová válka, kdy bylo během holocaustu systematicky v (cs)
  • Der Artikel gibt einen kurzen Abriss über mehr als 1200 Artikel in der Wikipedia zum engeren Thema Geschichte der Juden, wobei 10.355 Artikel in der Kategorie „Jüdische Geschichte“, 10362 Artikel in der Kategorie „Israel“ (Stand: 12/2021) und 28.363 Artikel, die im weitesten Sinne mit dem Thema zu tun haben, in der Kategorie „Judentum“ einsortiert sind. Er enthält zur Geschichte der Juden in Ländern, Städten, Gemeinden und spezifischen Themen. (de)
  • Historia judismo estas unu el la fazoj de hebreismo. La historion de judajmo oni igas tradicie komencanta kun la deportado al Babilono de la 587 a.K. (la tieldirita "ekzilo babilona"), kiu malaperigis la regnon de Jehuda (la norda izraela reĝlando en kiu jam malmulte tuj post la morto de Salomono estis komnciĝinta la procezo de sinkretismo kun la religioj de la kanaanaj popoloj, estis detruita jam 135 jaroj antaŭe, en 722 a.K., iniciate de , asira imperiestro.) (eo)
  • La historia de los judíos comprende la historia judía o conjunto de hechos históricos relevantes para el pueblo o nación que desciende de los patriarcas hebreos, especialmente de Jacob, quien en la Biblia es renombrado «Israel».​ La historia judía es la historia del pueblo judío, y no exclusivamente la historia del judaísmo en tanto que religión.​ Historia judía es entonces sinónimo de Toldot Am Israel (hebreo: תולדות עם ישראל—Historia del pueblo de Jacob/Israel), entendido ello en su sentido más amplio, es decir, abarcando tanto a hebreos, israelitas y judíos, como a judeo-israelíes,​ así como también a su cultura como conjunto. (es)
  • Jewish history is the history of the Jews, and their nation, religion, and culture, as it developed and interacted with other peoples, religions, and cultures. Although Judaism as a religion first appears in Greek records during the Hellenistic period (323–31 BCE) and the earliest mention of Israel is inscribed on the Merneptah Stele around 1213–1203 BCE, religious literature tells the story of Israelites going back at least as far as c. 1500 BCE. (en)
  • Juduen historia judu-herriaren eta beren nazio, erlijio eta kulturaren historia da. Nahiz eta judaismoa erlijio gisa lehen aldiz Greziako erregistroetan agertzen den garai helenistikoan (K.a. 323–31), eta Israelen lehenengo aipamena dagoen grabatua (K.a. 1213–1203), israeldarren istorioa kontatzen duen erlijio-literaturak K.a. 1500. urteraino atzera egiten du. Diaspora judua hasi zen eta neurri askoz handiagoan jarraitu zuen Babiloniako gatibualdian. Juduak Erromatar Inperio osoan zehar ere egon ziren hedatuta, baita Mediterraneoaren erdialdean eta ekialdean ere, Bizantziar Inperioaren agintepean. 638. urtean Bizantziar Inperioak Sortaldearen kontrola galdu zuen. Rasidar Kalifaldiak, Omar kalifaren ardurapean, Jerusalem eta Mesopotamia, Siria eta Egiptoko lurrak konkistatu zituen. eta E (eu)
  • Історія єврейського народу — історія релігії і культури євреїв. Вона охоплює майже чотири тисячі років і сотні інших різних народів, їхню релігію і культуру, з якими протягом усієї своєї історії взаємодіяв єврейський народ. Істотна частина єврейської історії пов'язана з територією, яка сьогодні називається державою Ізраїль. (uk)
  • Judendomens historia är historien om judendomen, deras tro och kultur och innefattar enligt traditionen en tid på drygt 4 000 år. Särskilt för den äldre tiden saknas arkeologiska lämningar eller oberoende urkunder som kan bekräfta uppgifterna i Gamla testamentet, vilka ifrågasätts av många arkeologer och historiker. (sv)
  • История еврейского народа — история становления и развития народа евреев. Она охватывает почти четыре тысячи лет и сотни других различных народов, их религию и культуру, с которыми на протяжении всей своей истории взаимодействовал еврейский народ. Существенная часть еврейской истории связана с территорией, которая в настоящее время называется государством Израиль. (ru)
  • 犹太人历史(或犹太民族的历史)是关于犹太人、以及犹太人的宗教和文化的历史,它也包括在历史进程中犹太人与其他人种、宗教和文化的互动和发展。虽然犹太教作为一个宗教首先出现在希臘化時代(公元前323年-公元前31年)的希腊记载中,而且,最早提到的“以色列”的是公元前1213-1203年刻在麦伦普塔赫石碑上的文字,但是,宗教文献讲述的以色列人的故事至少可以追溯到公元前1500年。犹太人流散开始于亚述征服期间,并且在巴比伦征服后,其流散的规模继续扩大。犹太人在整个罗马帝国也普遍存在,而在拜占庭统治时期,在地中海中部和东部地区的犹太人口也得到进一步发展,虽然其规模并不大。公元638年,拜占庭帝国失去了对黎凡特的控制。在欧麦尔·本·赫塔卜统治下的阿拉伯伊斯兰帝国征服了耶路撒冷和美索不达米亚、叙利亚巴勒斯坦和埃及的土地。西班牙的犹太文化黄金时期发生在欧洲中世纪,这时,在伊比利亚半岛的大部分地区是穆斯林统治时期。在那段时期,犹太人普遍得到社会的接纳,犹太的宗教、文化和经济生活非常繁荣。 (zh)
rdfs:label
  • Jewish history (en)
  • تاريخ اليهود (ar)
  • Història dels jueus (ca)
  • Dějiny Židů (cs)
  • Geschichte der Juden (de)
  • Historia Judismo (eo)
  • Historia de los judíos (es)
  • Juduen historia (eu)
  • Histoire du peuple juif (fr)
  • Sejarah Yahudi (in)
  • Storia degli ebrei (it)
  • Joodse geschiedenis (nl)
  • História judaica (pt)
  • История еврейского народа (ru)
  • Єврейська історія (uk)
  • Judendomens historia (sv)
  • 犹太人历史 (zh)
rdfs:seeAlso
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:homepage
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:academicDiscipline of
is dbo:genre of
is dbo:isPartOfMilitaryConflict of
is dbo:knownFor of
is dbo:nonFictionSubject of
is dbo:occupation of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:category of
is dbp:discipline of
is dbp:fields of
is dbp:focus of
is dbp:knownFor of
is dbp:mainInterests of
is dbp:occupation of
is dbp:subDiscipline of
is dbp:subject of
is dc:subject of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License