About: Theocracy

An Entity of Type: LanguageUnit106284225, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

Theocracy is a form of government in which one or more deities are recognized as supreme ruling authorities, giving divine guidance to human intermediaries who manage the government's daily affairs.

Property Value
dbo:abstract
  • الثيُقراطية، بضم الياء أو الثيوقراطية (بالإنجليزية: Theocracy)‏ وتعني حكم رجال الدين أو الحكومة الدينية أو الحكم الديني. تتكون كلمة ثيقراطية من كلمتين مدمجتين في اللغة اليونانية هما ثيو وتعني الدين وقراط وتعني الحكم وعليه فان الثيقراطية هي نظام حكم يستمد الحاكم فيه سلطته مباشرة من الإله، حيث تكون الطبقة الحاكمة من الكهنة أو رجال الدين الذين يعتبروا موجهين من قبل الإله أو يمتثلون لتعاليم سماوية، وتكون الحكومة هي الكهنوت الديني ذاته أوعلى الأقل يسود رأي الكهنوت عليها. (ar)
  • La teocràcia (del grec θεός [theós], ‘Deu’ y κράτος [kratos], ‘poder’, ‘govern: «govern de Deu») és una forma de govern que estableix que l'autoritat per governar, dirigir i decidir, no pertany al poble, com en el cas de la democràcia, sinó que pertany a Déu, i per tant, als seus representants ací a la Terra. Estableix una jerarquia religiosa que interpreta la Paraula de Déu per a legislar i governar, i que sol imposar una religió d'estat o limitar immensament les llibertats civils (tot i que això no es compleix necessàriament, com és el cas del Vaticà). Els teòcrates governen sia sols, sia mitjançant una monarquia o un govern elegit més o menys democràticament. Hi ha estats que, tot i no ésser purament una teocràcia, imposen una religió d'estat en atorgar poques o gens llibertats als seguidors d'altres postures religioses o creences. També han existit històricament estats que han imposat un ateisme d'estat, fonamentalment les repúbliques socialistes. D'altra banda, hi ha estats on, tot i no tenir una religió d'estat, certs grups religiosos tenen molta influència. Els oponents a aquesta preponderància religiosa solen emprar el mot teocràcia en les seves crítiques. (ca)
  • Teokracie (též theokracie; z řečtiny theos = bůh, kratein = vládnout) je forma vlády, která se přímo odvolává na božskou moc a božské právo. Prostředníkem a vykladačem božské vůle a práva je v teokracii obvykle kněžstvo, které mohlo být součástí panovnického dvora (Starověký Egypt), anebo na něm mohlo být do jisté míry nezávislé (biblický Izrael). Pokud vládní moc vykonává kněžstvo, je přesnější mluvit o hierokracii, pokud je moderní státní moc pod přímým vlivem duchovenstva či (křesťanského) kléru, hovoříme o klerikalismu. (cs)
  • Με τον όρο θεοκρατία (κράτος θεού) εννοείται εκείνο το σύστημα διακυβέρνησης στο οποίο ο θεός ή μια θεότητα θεωρείται ανώτατος άρχων και η διακυβέρνηση γίνεται συχνά από έναν εγκόσμιο άρχοντα, ελέω θεού μονάρχη. Το ρόλο της διακυβέρνησης αναλαμβάνει ενίοτε πέραν του ελέω θεού μονάρχη το ιερατείο της επίσημης θρησκείας του κράτους. Κοινός τόπος οι θεοκρατίες σε κοινωνίες της αρχαιότητας υπήρξαν στην αρχαία Αίγυπτο και άλλους αρχαίους πολιτισμούς της Ανατολής. Ο όρος πρωτοεμφανίζεται στον Ιώσηπο, που τον χρησιμοποίησε για να υποδείξει την πολιτική οργάνωση των Εβραίων. Τούτο γιατί πριν την εγκαθίδρυση της βασιλείας στο ο Θεός θεωρείτο υπέρτατος κυβερνήτης των Εβραίων και οι νόμοι του αφορούσαν τόσο σε θρησκευτικές, όσο και πολιτικές υποχρεώσεις. Από τη σκιώδη μορφή του βασιλέα-ιερέα Μελχισεδέκ, στον βασιλέα Δαβίδ και τον Μωυσή, φαίνεται πως η θεοκρατία στη μορφή της θεότητας ως ανώτατου άρχοντα ή ως κυβερνώντος ιερατείου δεν είναι άγνωστη στον ιουδαιοχριστιανικό κόσμο. Παρόλα αυτά η ιστορία γενικά προσδιορίζει την Περσία ως τόπο ανάπτυξης της ιδέας του θείου μονάρχη. Ιδέα που απαντάται την εποχή της κατάκτησης της Περσίας από τον Αλέξανδρο Γ' τον Μακεδόνα, αναλαμβάνεται από τον έλληνα μονάρχη και εισρέει έκτοτε στα ελληνιστικά βασίλεια. Θα πρέπει να τονιστεί εδώ ότι η ιδέα της κοσμικής εξουσίας του Θεού δεν είναι άγνωστη στους αρχαίους Έλληνες, για παράδειγμα τον Αριστοτέλη, που θεωρεί ότι ο ιδανικός βασιλέας είναι η γήινη εικόνα του Δία. Από την εποχή του Αυγούστου Καίσαρα και μετά η ρωμαϊκή εξουσία προβαλλόταν ως επέκταση της θεϊκής, με τον αυτοκράτορα να έχει αρχιερατικό ρόλο (pontifex maximus) και να λατρεύεται και ο ίδιος ως θεός. Σε αυτό το πλαίσιο, η ρωμαϊκή Σύγκλητος τελούσε θρησκευτικά καθήκοντα. Η ιδέα του ελέω θεού μονάρχη είναι παρούσα στη Βυζαντινή αυτοκρατορία, με αυτοκράτορες που προσπαθούσαν σε γενικές γραμμές, όχι πάντα επιτυχώς να προωθήσουν την εικόνα του μονάρχη ως κεφαλή της εκκλησίας, και στην αγία ρωμαϊκή αυτοκρατορία με εσωτερικές συγκρούσεις της μεσαιωνικής Γερμανίας και της Καθολικής εκκλησίας. (el)
  • Teokratio (el la greka theos = dio, kratein = regi) estas nomo, kiu estas uzata por ŝtata establo, en kiu la decidan kvocienton en la potenco havas religiaj reprezentantoj. (eo)
  • Theokratie (altgriechisch θεοκρατία theokratía, von θεός theós „Gott“ und κρατεῖν krateín „herrschen“) ist eine Herrschaftsform, bei der die Staatsgewalt allein religiös legitimiert und von einer (in der Sicht der Anhänger der Staatsreligion) göttlich erwählten Person (gottberufener Prophet, gottbegnadeter König usw.), einer Priesterschaft (Klerus) oder sakralen Institution (Hierokratie) auf der Grundlage religiöser Prinzipien ausgeübt wird. Ein auf der Theokratie basierender Staat wird auch als Gottesstaat bezeichnet, da die sozialen Normen göttlichen und nicht menschlichen Ursprungs sein sollen. Es gibt dort weder eine Trennung von Staat und Religion noch von weltlichem Recht und religiösen Vorschriften. Damit widerspricht die Konzeption einer Theokratie dem Ideal eines liberal-demokratischen Rechtsstaats. Führt die religiöse Legitimierung von Macht zu einer klerikalen Herrschaft, spricht man in der Politikwissenschaft von Priesteraristokratie. (de)
  • Teokrazia, buruzagi politikoak eta buruzagi erlijiosoak bat datozten eta bertako erlijioak gobernuaren politikan eragin handia duen gobernu era edo sistema politiko bat da; normalean gobernuak jainkoaren izenean agintzen duela aldarrikatzen du. Teokrazia mota desberdinak daude. Adibidez, botereak buruzagi sekular batek (enperadore batek, Cesar batek) eta buruzagi erlijioso batek (Aita Santu batek elkarbana dezakete. Teokrazia kleroak aplika dezake, zuzenean (Iranen bezala) edo zeharka (erregeen eskubide jainkotiarren bidez, adibidez). Gaur egungo teokrazien artean Saudi Arabia, Iran eta Vatikanoa aurki daitezke. (eu)
  • La teocracia (del griego θεός [theós], ‘dios’ y κράτος [kratos], ‘poder’, ‘gobierno: «gobierno de Dios») es la forma de gobierno donde los administradores estatales coinciden con los líderes de la religión dominante, y las políticas de gobierno son idénticas o están muy influidas por los principios de la religión dominante. Generalmente, el gobierno afirma mandar en nombre de la divinidad, tal como especifica la religión local. El DRAE definía «teocracia» como el «gobierno ejercido directamente por Dios», y en una segunda acepción: «Sociedad en que la autoridad política, considerada emanada de Dios, se ejerce por sus ministros».​ En la edición de 2014, escindió esa segunda acepción en dos, ampliando esa posibilidad de ejercicio al indicar que «es ejercida directa o indirectamente por un poder religioso, como una casta sacerdotal o un monarca»; e introduciendo como tercera acepción la posibilidad de denominar «teocracia» al país que tiene esta forma de gobierno.​ La utilización más antigua registrada del término «teocracia» se encuentra en el historiador judeo-romano Flavio Josefo, quien aparentemente la acuña al explicar a los lectores gentiles la organización de la comunidad judía de su época (el siglo I). Al contraponer esta con las formas de gobierno definidas por los griegos clásicos —monarquías, oligarquías y repúblicas— añade: «Nuestro legislador [Moisés] no tuvo en cuenta ninguna de estas formas, sino que ordenó nuestro gobierno a lo que, con expresión forzada, podría llamarse una teocracia [theokratian], al atribuir el poder y la autoridad a Dios, y persuadir a todo el pueblo de que lo tuviera en cuenta como autor de todas las cosas buenas» (Contra Apión, libro II, 17).​ Por el contrario, en el cesaropapismo, el poder de un líder secular (un líder político -César, emperador, rey o cualquier otro título de soberanía-) se impone, incluso en cuestiones religiosas, sobre el que pudieran aspirar a tener o compartir, incluso en cuestiones terrenales, los líderes religiosos (Papa, sumo sacerdote o casta sacerdotal), subordinando la Iglesia al Estado.​ Todas las monarquías tienen un componente sacro (de hecho, todas las formas de poder lo tienen en mayor o menor medida, pues ha sido universalmente utilizado para la escenificación del poder político)​ y muchas se definen como «divinas» en naturaleza (derecho divino de los reyes) o están directamente relacionadas con una religión. Por ejemplo: el zar o autócrata de Rusia con la Iglesia ortodoxa rusa, el Absolutismo en Francia considerándose el rey un heraldo de Dios en la Tierra, el rey de Inglaterra (que es, a su vez, Cabeza o Gobernador supremo de la Iglesia de Inglaterra) con el anglicanismo, el rey de Tailandia con el budismo, la religión egipcia considerando al faraón un dios entre los vivos, el emperador de China (considerado un ser divino cuyos dominios se justificaban como la traslación terrenal de su «Celeste Imperio») con la religión tradicional china, el rey de Bután con el lamaísmo, el emperador de Japón (considerado un dios viviente hasta la derrota japonesa en la Segunda Guerra Mundial -1945-) con el sintoísmo, etc. Han existido y existen muchos tipos de teocracias o pseudo-teocracias, algunos definidos con términos como hierocracia (de hieros -«sagrado»-), eclesiocracia (de ecclesia -«iglesia»-) o episcopocracia (de episcopus -«obispo»-).​ Para designar la forma en la que algunos regímenes constitucionales adoptan rasgos teocráticos se ha propuesto el concepto de «».​ El clericalismo es la «influencia excesiva del clero en los asuntos políticos» o la «marcada afección y sumisión al clero y a sus directrices»;​ que, cuando afecta a las autoridades civiles significa una teocracia o hierocracia en la práctica. El concepto contrario es el anticlericalismo; que, cuando se ejerce sistemáticamente desde el gobierno puede significar una verdadera persecución religiosa. (es)
  • Une théocratie (du grec Θεός (Theós) , « Dieu » et κράτος (krátos) , « pouvoir ») est, au sens premier, un gouvernement dans lequel une ou plusieurs divinités sont reconnues comme autorités suprêmes, ou, au sens dérivé, un régime politique fondé sur des principes religieux ou gouverné par des religieux. Inventé par Flavius Josèphe, le terme désigne dans son acception première l'idée que Dieu gouverne, afin de justifier un désintérêt des croyants pour la politique. En ce sens, l'idée de théocratie implique que « l'agir humain, dans toute son ampleur, reçoit sa norme du divin », mais ne correspond à aucune forme de gouvernement humain. Depuis le XIXe siècle, le terme théocratie est le plus souvent employé pour désigner des régimes politiques fondés sur des principes religieux ou gouvernés par des religieux. Dans ce cas, certains auteurs préfèrent parler de « hiérocratie » (du grec ancien : ἱερός, hierós, « sacré »), terme proposé par Max Weber et qui désigne spécifiquement le gouvernement des religieux. Cependant, l'usage le plus répandu est de parler de théocratie dès qu'il y a confusion entre politique et religion. (fr)
  • Teokrasi adalah bentuk pemerintahan di mana prinsip-prinsip ilahi memegang peran utama. Teokrasi adalah sistem pemerintahan yang menjunjung dan berpedoman pada prinsip ilahi. Teokrasi merupakan bentuk identitas yang lebih absolut dalam sistem agama negara. Di mana pemimpin negara juga sekaligus pemimpin agama spiritual. (in)
  • Theocracy is a form of government in which one or more deities are recognized as supreme ruling authorities, giving divine guidance to human intermediaries who manage the government's daily affairs. (en)
  • La teocrazia (dal greco θεός (theós) "dio" e κράτος (kràtos) "potere") è la forma di governo secondo cui la gestione delle attività religiose e quelle governative laiche coincidono. Spesso la religione nella teocrazia diventa mero strumento della politica. Differisce dalla ierocrazia, che è invece un rapporto filiale tra il governo civile e quello religioso. Il termine teocrazia significa governo di Dio o da parte di Dio e nella sua accezione più estesa indica un governo basato sulla volontà di Dio o degli Dei. Nell'antico Israele, quando esso era il popolo di Dio, vigeva una teocrazia, era cioè Dio il Legislatore e colui che stabiliva norme, regole, leggi e princìpi oltre che legali, di comportamento, ecc., anche dal punto di vista religioso. Sempre nella nazione di Israele antica, i sacerdoti non dovevano interferire nelle questioni politiche e i re non dovevano immischiarsi nelle questioni religiose. Nei sistemi indicati come teocratici spesso i governanti civili coincidono con i capi religiosi (per esempio l'imperatore bizantino come capo della Chiesa o il presidente di Cipro arcivescovo Makarios III nel periodo 1960-1974), le politiche governative coincidono con quelle religiose oppure sono fortemente influenzate dai principi di una religione (solitamente quella più diffusa) e tipicamente il governo dichiara di comandare per volere di Dio (come la maggior parte delle monarchie medievali europee, ma anche il regno di Francia fino alla rivoluzione francese) o di un altro potere superiore, come specificato dalla religione nazionale. (it)
  • 신권 정치(神權政治, 영어: theocracy) 줄여서 신정(神政)은 지배자가 자기의 권력을 신으로부터 주어진 절대적인 것이라고 주장하여 인민의 절대적인 복종을 요구하는 정치이다. 그 관념은 샤머니즘의 유제이며 주술사가 신의 신탁이라 칭하여 자기의 판단을 절대화하고 그것을 국민에게 강제하는 낡은 종교적 관습에 유래하고 있다. 정치조직으로서 성립한 것은 로마교회, 절대주의 군주정치 등에 있어서이다. 특히 후자는 영국의 로버트 필머 등이 주장한 왕권신수설을 낳았다. (ko)
  • 神権政治(しんけんせいじ、ギリシア語: θεοκρατια)またはシオクラシー(英語: theocracy)とは、国家の政体の一種で、特定宗教を統括する組織と、国家を統治する機構が実体的に同等な場合のことである。神政政治、神聖政治(しんせいせいじ)とも呼ばれる。対比概念は世俗主義である。 ウェブスター辞典においては「神の直接の導きによる、または神に導かれたと看做された高官による国家の統治」と定義している。 (ja)
  • Een theocratie is een staatsvorm waarin de godheid als onmiddellijke gezagsdrager wordt beschouwd. Het woord komt van de Griekse woorden θεός (theos), "God", en κρατία (kratia), "macht, kracht", en betekent "heerschappij van god". Bij sommige godsdiensten werd de koning als zoon van god beschouwd. Bij godsdiensten met een 'heilig boek', wordt deze als directe boodschap van god gebruikt. Tegenwoordig wordt er ook een bestuursvorm mee aangeduid, waar geestelijken de macht hebben. (nl)
  • Teokracja (gr. theokratía, od theós – bóg, krátos – władza) – doktryna polityczna, według której władzę w państwie sprawuje kapłan lub kapłani i w której duchowni decydują o sprawach cywilnych i religijnych. Utrzymuje się wtedy, że sprawujący władzę w państwie są powoływani przez Boga lub bogów, którzy sprawują w nim rzeczywistą władzę. Celem władzy ziemskiej jest realizacja nadrzędnej woli, władzy boskiej i urzeczywistnienie uniwersalnych zasad ustanowionych przez Boga lub bogów. (pl)
  • Teokrati betyder "Gudsvälde", och är ett statsskick där Gudomen anses inneha den högsta makten och där den eller de styrande har sin makt från denne eller är dennes ställföreträdare. Teokrati används således även som synonym till hierokrati, de statsskick där den yttersta politiska makten ligger hos prästerna genom att dessa fungerar som ställföreträdare för Gud (eller dylikt) och inte på något sätt svarar inför folket. Påven och den katolska kyrkan hade av och till en sådan makt i Europa under medeltiden. Prästerna kan även kontrollera domstolarna. I sådana fall utgår lagstiftningen från religionen ifråga och tolkningen av de heliga skrifterna har stort inflytande vid rättskipning. Exempel på detta är Iran efter den islamiska revolutionen 1979. Det finns ett antal rörelser som har teokrati som slutmål. Enligt exempelvis kristna föreställningar ska ett Gudsvälde upprättas genom Jesu återkomst. Vissa tolkningar av de kristna lärorna ett teokratiskt ideal, Jehovas vittnen är ett exempel på detta. Även en del kristna räknar enligt Uppenbarelseboken med att en värld direkt styrd av Jesus kommer att upprättas (beror på tolkning av bokens texter). Jean Calvin sökte införa teokrati i Genève i mitten av 1500-talet. Rastafarianerna menar i regel att när konflikterna i Afrika upphört och endräkt och fred råder på denna kontinent kommer ett heligt rike under Jah att upprättas för alla afrikaner. Bahá'íernas människosyn innebär en tro på att en enad värld kommer att ge upphov till ett paradisiskt världssamhälle under Gud utan att han för den skull stiger ned på jorden. En anhängare kallas teokrat. (sv)
  • Teocracia (do grego Teo: Deus + cracia: poder) é o sistema de governo em que as ações políticas, jurídicas e policiais são submetidas às normas de algumas religiões. O poder teocrático pode ser exercido direta ou indiretamente pelos clérigos de uma religião: a sub-divisão de cargos políticos pode ser designada pelos próprios líderes religiosos (tal como foi Justiniano I) ou podem ser cidadãos laicos submetidos ao controle dos clérigos (como ocorre atualmente no Irã, onde os chefes de governo, estado e poder judiciário estão submetidos ao aiatolá e ao conselho dos clérigos). Sua forma corrupta é também denominada clerocracia. Exemplos atuais de regimes desse tipo são o Vaticano, regido pela Igreja Católica e tendo como chefe de Estado um sacerdote (o Papa), e o Irã, que é controlado pelos aiatolás, líderes religiosos islâmicos, desde a Revolução Islâmica, em 1979. (pt)
  • Теокра́тия (от др.-греч. θεός «Бог» + κράτος «власть») — светская и духовная власть в одном лице. * Форма правления, при которой власть в государстве находится в руках религиозного института и духовенства (юридическое определение); * политическая система, при которой религиозные деятели имеют решающее влияние на политику государства (политологическое определение); * система правления, при которой важные общественные дела решаются по божественным указаниям, откровениям или законам (теологическое определение). (ru)
  • 神權政治(英語:Theocracy)是一种政治體制,在这种政体中,某种神明被认为是最高的统治权威,为管理政治事务的人类代理人提供神圣的指引。神權政治即神的代理人——国家元首具有神性且为宗教领袖,而世俗的国家元首利用教会行使权力仅是政教合一制度。 现存的神權政治如尊奉伊斯兰教法的伊斯兰国家:沙烏地阿拉伯、伊朗伊斯蘭共和國、阿富汗伊斯蘭酋長國等。還有天主教教宗領導的梵蒂岡城國。 (zh)
  • Теокра́тія (грец. θεοκρατία — боговладдя) — форма державного правління, за якої політична влада належить духовенству або главі церкви, що обґрунтовувалося волею Бога. Передбачає ототожнення світської і духовної влад, регламентацію функціонування держави та її інституцій, усього суспільного життя панівною релігією та її інституціями, пригнічення наукового розвитку та переслідування інакодумців. * теологічне визначення: Система правління, за якої важливі суспільні справи вирішуються за божественними вказівками, відповідно до одкровень чи законів; * юридичне визначення: Форма правління, за якої влада в державі знаходиться в руках релігійного інституту і духовенства; * політологічне визначення: Політична система, за якої релігійні діячі мають вирішальний вплив на політику держави. (uk)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 30875 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 56207 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1124710333 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
rdf:type
rdfs:comment
  • الثيُقراطية، بضم الياء أو الثيوقراطية (بالإنجليزية: Theocracy)‏ وتعني حكم رجال الدين أو الحكومة الدينية أو الحكم الديني. تتكون كلمة ثيقراطية من كلمتين مدمجتين في اللغة اليونانية هما ثيو وتعني الدين وقراط وتعني الحكم وعليه فان الثيقراطية هي نظام حكم يستمد الحاكم فيه سلطته مباشرة من الإله، حيث تكون الطبقة الحاكمة من الكهنة أو رجال الدين الذين يعتبروا موجهين من قبل الإله أو يمتثلون لتعاليم سماوية، وتكون الحكومة هي الكهنوت الديني ذاته أوعلى الأقل يسود رأي الكهنوت عليها. (ar)
  • Teokracie (též theokracie; z řečtiny theos = bůh, kratein = vládnout) je forma vlády, která se přímo odvolává na božskou moc a božské právo. Prostředníkem a vykladačem božské vůle a práva je v teokracii obvykle kněžstvo, které mohlo být součástí panovnického dvora (Starověký Egypt), anebo na něm mohlo být do jisté míry nezávislé (biblický Izrael). Pokud vládní moc vykonává kněžstvo, je přesnější mluvit o hierokracii, pokud je moderní státní moc pod přímým vlivem duchovenstva či (křesťanského) kléru, hovoříme o klerikalismu. (cs)
  • Teokratio (el la greka theos = dio, kratein = regi) estas nomo, kiu estas uzata por ŝtata establo, en kiu la decidan kvocienton en la potenco havas religiaj reprezentantoj. (eo)
  • Teokrasi adalah bentuk pemerintahan di mana prinsip-prinsip ilahi memegang peran utama. Teokrasi adalah sistem pemerintahan yang menjunjung dan berpedoman pada prinsip ilahi. Teokrasi merupakan bentuk identitas yang lebih absolut dalam sistem agama negara. Di mana pemimpin negara juga sekaligus pemimpin agama spiritual. (in)
  • Theocracy is a form of government in which one or more deities are recognized as supreme ruling authorities, giving divine guidance to human intermediaries who manage the government's daily affairs. (en)
  • 신권 정치(神權政治, 영어: theocracy) 줄여서 신정(神政)은 지배자가 자기의 권력을 신으로부터 주어진 절대적인 것이라고 주장하여 인민의 절대적인 복종을 요구하는 정치이다. 그 관념은 샤머니즘의 유제이며 주술사가 신의 신탁이라 칭하여 자기의 판단을 절대화하고 그것을 국민에게 강제하는 낡은 종교적 관습에 유래하고 있다. 정치조직으로서 성립한 것은 로마교회, 절대주의 군주정치 등에 있어서이다. 특히 후자는 영국의 로버트 필머 등이 주장한 왕권신수설을 낳았다. (ko)
  • 神権政治(しんけんせいじ、ギリシア語: θεοκρατια)またはシオクラシー(英語: theocracy)とは、国家の政体の一種で、特定宗教を統括する組織と、国家を統治する機構が実体的に同等な場合のことである。神政政治、神聖政治(しんせいせいじ)とも呼ばれる。対比概念は世俗主義である。 ウェブスター辞典においては「神の直接の導きによる、または神に導かれたと看做された高官による国家の統治」と定義している。 (ja)
  • Een theocratie is een staatsvorm waarin de godheid als onmiddellijke gezagsdrager wordt beschouwd. Het woord komt van de Griekse woorden θεός (theos), "God", en κρατία (kratia), "macht, kracht", en betekent "heerschappij van god". Bij sommige godsdiensten werd de koning als zoon van god beschouwd. Bij godsdiensten met een 'heilig boek', wordt deze als directe boodschap van god gebruikt. Tegenwoordig wordt er ook een bestuursvorm mee aangeduid, waar geestelijken de macht hebben. (nl)
  • Teokracja (gr. theokratía, od theós – bóg, krátos – władza) – doktryna polityczna, według której władzę w państwie sprawuje kapłan lub kapłani i w której duchowni decydują o sprawach cywilnych i religijnych. Utrzymuje się wtedy, że sprawujący władzę w państwie są powoływani przez Boga lub bogów, którzy sprawują w nim rzeczywistą władzę. Celem władzy ziemskiej jest realizacja nadrzędnej woli, władzy boskiej i urzeczywistnienie uniwersalnych zasad ustanowionych przez Boga lub bogów. (pl)
  • Теокра́тия (от др.-греч. θεός «Бог» + κράτος «власть») — светская и духовная власть в одном лице. * Форма правления, при которой власть в государстве находится в руках религиозного института и духовенства (юридическое определение); * политическая система, при которой религиозные деятели имеют решающее влияние на политику государства (политологическое определение); * система правления, при которой важные общественные дела решаются по божественным указаниям, откровениям или законам (теологическое определение). (ru)
  • 神權政治(英語:Theocracy)是一种政治體制,在这种政体中,某种神明被认为是最高的统治权威,为管理政治事务的人类代理人提供神圣的指引。神權政治即神的代理人——国家元首具有神性且为宗教领袖,而世俗的国家元首利用教会行使权力仅是政教合一制度。 现存的神權政治如尊奉伊斯兰教法的伊斯兰国家:沙烏地阿拉伯、伊朗伊斯蘭共和國、阿富汗伊斯蘭酋長國等。還有天主教教宗領導的梵蒂岡城國。 (zh)
  • La teocràcia (del grec θεός [theós], ‘Deu’ y κράτος [kratos], ‘poder’, ‘govern: «govern de Deu») és una forma de govern que estableix que l'autoritat per governar, dirigir i decidir, no pertany al poble, com en el cas de la democràcia, sinó que pertany a Déu, i per tant, als seus representants ací a la Terra. Estableix una jerarquia religiosa que interpreta la Paraula de Déu per a legislar i governar, i que sol imposar una religió d'estat o limitar immensament les llibertats civils (tot i que això no es compleix necessàriament, com és el cas del Vaticà). Els teòcrates governen sia sols, sia mitjançant una monarquia o un govern elegit més o menys democràticament. (ca)
  • Με τον όρο θεοκρατία (κράτος θεού) εννοείται εκείνο το σύστημα διακυβέρνησης στο οποίο ο θεός ή μια θεότητα θεωρείται ανώτατος άρχων και η διακυβέρνηση γίνεται συχνά από έναν εγκόσμιο άρχοντα, ελέω θεού μονάρχη. Το ρόλο της διακυβέρνησης αναλαμβάνει ενίοτε πέραν του ελέω θεού μονάρχη το ιερατείο της επίσημης θρησκείας του κράτους. (el)
  • Theokratie (altgriechisch θεοκρατία theokratía, von θεός theós „Gott“ und κρατεῖν krateín „herrschen“) ist eine Herrschaftsform, bei der die Staatsgewalt allein religiös legitimiert und von einer (in der Sicht der Anhänger der Staatsreligion) göttlich erwählten Person (gottberufener Prophet, gottbegnadeter König usw.), einer Priesterschaft (Klerus) oder sakralen Institution (Hierokratie) auf der Grundlage religiöser Prinzipien ausgeübt wird. Ein auf der Theokratie basierender Staat wird auch als Gottesstaat bezeichnet, da die sozialen Normen göttlichen und nicht menschlichen Ursprungs sein sollen. Es gibt dort weder eine Trennung von Staat und Religion noch von weltlichem Recht und religiösen Vorschriften. Damit widerspricht die Konzeption einer Theokratie dem Ideal eines liberal-demokrati (de)
  • La teocracia (del griego θεός [theós], ‘dios’ y κράτος [kratos], ‘poder’, ‘gobierno: «gobierno de Dios») es la forma de gobierno donde los administradores estatales coinciden con los líderes de la religión dominante, y las políticas de gobierno son idénticas o están muy influidas por los principios de la religión dominante. Generalmente, el gobierno afirma mandar en nombre de la divinidad, tal como especifica la religión local. (es)
  • Teokrazia, buruzagi politikoak eta buruzagi erlijiosoak bat datozten eta bertako erlijioak gobernuaren politikan eragin handia duen gobernu era edo sistema politiko bat da; normalean gobernuak jainkoaren izenean agintzen duela aldarrikatzen du. Teokrazia mota desberdinak daude. Adibidez, botereak buruzagi sekular batek (enperadore batek, Cesar batek) eta buruzagi erlijioso batek (Aita Santu batek elkarbana dezakete. Teokrazia kleroak aplika dezake, zuzenean (Iranen bezala) edo zeharka (erregeen eskubide jainkotiarren bidez, adibidez). (eu)
  • Une théocratie (du grec Θεός (Theós) , « Dieu » et κράτος (krátos) , « pouvoir ») est, au sens premier, un gouvernement dans lequel une ou plusieurs divinités sont reconnues comme autorités suprêmes, ou, au sens dérivé, un régime politique fondé sur des principes religieux ou gouverné par des religieux. (fr)
  • La teocrazia (dal greco θεός (theós) "dio" e κράτος (kràtos) "potere") è la forma di governo secondo cui la gestione delle attività religiose e quelle governative laiche coincidono. Spesso la religione nella teocrazia diventa mero strumento della politica. Differisce dalla ierocrazia, che è invece un rapporto filiale tra il governo civile e quello religioso. (it)
  • Teocracia (do grego Teo: Deus + cracia: poder) é o sistema de governo em que as ações políticas, jurídicas e policiais são submetidas às normas de algumas religiões. O poder teocrático pode ser exercido direta ou indiretamente pelos clérigos de uma religião: a sub-divisão de cargos políticos pode ser designada pelos próprios líderes religiosos (tal como foi Justiniano I) ou podem ser cidadãos laicos submetidos ao controle dos clérigos (como ocorre atualmente no Irã, onde os chefes de governo, estado e poder judiciário estão submetidos ao aiatolá e ao conselho dos clérigos). Sua forma corrupta é também denominada clerocracia. (pt)
  • Teokrati betyder "Gudsvälde", och är ett statsskick där Gudomen anses inneha den högsta makten och där den eller de styrande har sin makt från denne eller är dennes ställföreträdare. Teokrati används således även som synonym till hierokrati, de statsskick där den yttersta politiska makten ligger hos prästerna genom att dessa fungerar som ställföreträdare för Gud (eller dylikt) och inte på något sätt svarar inför folket. Påven och den katolska kyrkan hade av och till en sådan makt i Europa under medeltiden. Prästerna kan även kontrollera domstolarna. I sådana fall utgår lagstiftningen från religionen ifråga och tolkningen av de heliga skrifterna har stort inflytande vid rättskipning. Exempel på detta är Iran efter den islamiska revolutionen 1979. (sv)
  • Теокра́тія (грец. θεοκρατία — боговладдя) — форма державного правління, за якої політична влада належить духовенству або главі церкви, що обґрунтовувалося волею Бога. Передбачає ототожнення світської і духовної влад, регламентацію функціонування держави та її інституцій, усього суспільного життя панівною релігією та її інституціями, пригнічення наукового розвитку та переслідування інакодумців. (uk)
rdfs:label
  • Theocracy (en)
  • ثيوقراطية (ar)
  • Teocràcia (ca)
  • Teokracie (cs)
  • Theokratie (de)
  • Θεοκρατία (el)
  • Teokratio (eo)
  • Teocracia (es)
  • Teokrazia (eu)
  • Théocratie (fr)
  • Teokrasi (in)
  • Teocrazia (it)
  • 신권 정치 (ko)
  • Theocratie (nl)
  • 神権政治 (ja)
  • Teokracja (pl)
  • Teocracia (pt)
  • Теократия (ru)
  • Teokrati (sv)
  • Теократія (uk)
  • 神權政治 (zh)
rdfs:seeAlso
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:governmentType of
is dbo:ideology of
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:governmentType of
is dbp:ideology of
is gold:hypernym of
is rdfs:seeAlso of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License