Henry Addington, 1st Viscount Sidmouth, PC (30 May 1757 – 15 February 1844) was a British statesman, and Prime Minister of the United Kingdom from 1801 to 1804.

PropertyValue
p:abstract
  • Henry Addington, 1st Viscount Sidmouth, PC (30 May 1757 – 15 February 1844) was a British statesman, and Prime Minister of the United Kingdom from 1801 to 1804. Henry Addington was the son of Anthony Addington, Pitt's physician, and Mary Addington, the daughter of the Rev. Haviland John Hiley, headmaster of Reading School. As a consequence of his father's position, Addington was a childhood friend of William Pitt the Younger. Addington studied at Winchester and Brasenose College, Oxford, and then studied law at Lincoln's Inn. He was elected to the House of Commons in 1784 as Member of Parliament (MP) for Devizes, and became Speaker of the House of Commons in 1789. In March, 1801, Pitt resigned from office after his failure to achieve Catholic emancipation, and Addington was chosen to succeed him as Prime Minister. Addington's period as Prime Minister was most notable for the negotiation of the Treaty of Amiens, in 1802 in which an unfavourable peace was agreed to with France. It quickly broke down, and Addington's poor management of the war led to Pitt's return to power in 1804. Addington remained an important political figure, however, and the next year he was created Viscount Sidmouth. He served in Pitt's final Cabinet as Lord President of the Council to 1806, and in the Ministry of All the Talents as Lord Privy Seal and again Lord President to 1807. He returned to government again as Lord President in March, 1812, and, in June of the same year, became Home Secretary. As Home Secretary, Sidmouth brutally crushed radical opposition, being responsible for the suspension of habeas corpus in 1817, the Peterloo Massacre in 1819 and the passage of the repressive Six Acts later that year. Sidmouth left office in 1822, succeeded as Home Secretary by the much more competent Robert Peel, but remained in the Cabinet as Minister without Portfolio for the next two years, fruitlessly opposing British recognition of the South American republics. He remained active in the House of Lords for the next few years, making his final speech in opposition to Catholic Emancipation in 1829 and casting his final vote against the Reform Act 1832. As Prime Minister, in 1802, Addington accepted an honorary position as vice president for life on the Court of Governors of London's Foundling Hospital for abandoned babies. Addington maintained a home at Bulmershe Court, in what is now the Reading suburb of Woodley, but moved to the White Lodge in Richmond Park when he became Prime Minister. However he maintained links with Woodley and the Reading area, as commander of the Woodley Yeomanry Cavalry and High Steward of Reading. He also donated to the town of Reading the four acres (16,000 m²) of land that is today the Royal Berkshire Hospital, and his name is commemorated in the town's Sidmouth Street and Addington Road. (en)
  • Henry Addington, 1. Viscount Sidmouth (* 30. Mai 1757 in Holborn, London; † 15. Februar 1844 in Richmond upon Thames, Surrey) war ein britischer Staatsmann und von 1801 bis 1804 Premierminister. Henry Addington war ein Sohn Anthony Addingtons, des Arztes William Pitts des Älteren. Wegen der Position seines Vaters war Addington ein Jugendfreund William Pitts des Jüngeren. Addington erhielt seine Ausbildung am Winchester College und am Brasenose College in Oxford und studierte dann Jura am Lincoln’s Inn. 1784 wurde er ins Unterhaus gewählt und 1789 dessen Sprecher. Als Pitt im März 1801 wegen der Emanzipation der Katholiken zurücktreten musste, wurde Addington als sein Nachfolger ausgewählt. Addingtons Regierung ist am ehesten bemerkenswert wegen der Verhandlungen zum Vertrag von Amiens von 1802, in dem ein unvorteilhafter Friedensvertrag mit Frankreich geschlossen wurde. Der Frieden hielt nicht lange und Addingtons schlechte Kriegsführung führte ein Jahr später zu Pitts Rückkehr ins Amt. Addington blieb jedoch eine wichtige politische Figur. Er wurde zum Viscount Sidmouth erhoben und trat Pitts Kabinett als Lord President of the Council bei. Später bekleidete er in der „Regierung aller Talente“ das Amt des Lord Privy Seal und wieder das des Lord President. Als Pitts Anhänger 1807 wieder an die Macht kamen, ging Addington wieder in die Opposition. Im März 1812 trat er jedoch in der einflussreichen Position als Lord President of the Council wieder in die Regierung ein. Im Juni wurde er Innenminister. In dieser Rolle unterdrückte er brutal die Opposition; er war verantwortlich für die Aussetzung der Habeas-Corpus-Akte im Jahr 1817 und für die Erlassung der repressiven „Sechs Gesetze“ 1819. 1822 schied er aus dem Amt des Innenministers. Sein Nachfolger wurde der wesentlich kompetentere Robert Peel. Addington blieb jedoch für die nächsten zwei Jahre Kabinettsmitglied als Minister ohne Geschäftsbereich, erfolglos ankämpfend gegen die Anerkennung der südamerikanischen Republiken. Er war auch nach seinem Ausscheiden aus der Regierung weiterhin im Oberhaus aktiv. Seine letzte Rede hielt er hier 1829 gegen die Emanzipation der Katholiken. (de)
  • Henry Addington (30. toukokuuta 1757 – 15. helmikuuta 1844) oli Ison-Britannian pääministeri vuosina 1801–1804. Addington onnistui 1802 neuvottelemaan Ranskan kanssa Amiensin rauhan, joka kuitenkin jäi lyhyeksi (1802–1803). Sodan puhjettua uudelleen Addington luopui virastaan 1804. Myöhemmin Addington toimi sisäministerinä vuodet 1812–1821. (fi)
  • Henry Addington, 1vicomte Sidmouth, membre du Conseil privé, né le à Holborn (Londres), mort le à Richmond (Surrey), est un homme d'État britannique. Il fut Premier ministre du 17 mars 1801 au 10 mai 1804. Il est le fils d'Anthony Addington, médecin de William Pitt l'Ancien, et de Mary Hiley, fille du révérend Haviland John Hiley, directeur de l'école de Reading. Du fait des fonctions de son père, il fut l'ami d'enfance de William Pitt le Jeune. Addington étudia à Winchester College et à Brasenose College (Oxford), avant d'apprendre le droit à Lincoln's Inn. Il fut élu à la Chambre des communes en 1784 comme représentant de la circonscription de Devizes, dans le Wiltshire, et en devint le speaker en 1789. En mars 1801, après la chute de Pitt sur la question de l'émancipation des Catholiques, il fut choisi pour lui succéder comme Premier Ministre. Son mandat de Premier ministre est marqué par les négociations de la paix d'Amiens, en 1802, jugée défavorable à leurs intérêts par les Britanniques. Il ne peut bientôt plus faire face aux difficultés que rencontre son gouvernement, et sa médiocre conduite de la guerre entraîne le retour au pouvoir de Pitt en 1804. Addington demeure néanmoins une figure importante du monde politique, et, l'année suivante, il est fait vicomte Sidmouth. Il entre dans le dernier cabinet de Pitt comme Lord Président du Conseil en 1806 puis comme Lord Privy Seal et Lord président dans le ministère de tous les talents de William Grenville, en 1807. En mars 1812, il retrouve ce dernier poste puis, en juin, devient ministre de l'Intérieur (« Home Secretary », en anglais). À ce poste, il s'attire les foudres de l'opposition, étant responsable, notamment, de la suspension de l'habeas corpus en 1817, du massacre de Peterloo en 1819 et du vote de six lois répressives (les « Six Acts ») le 30 décembre de la même année. Il quitte ces fonctions en 1822, remplacé par Robert Peel, mais demeure dans le gouvernement comme Ministre sans portefeuille durant deux années, s'opposant à la reconnaissance, par le Royaume-Uni, des nouvelles républiques d'Amérique du Sud. Il reste actif à la Chambre des Lords durant les quelques années qui suivent. Son ultime discours, où il s'oppose à l'émancipation des Catholiques, date de 1829 et son dernier vote, contre la réforme électorale, de 1832. Il décède à Londres le , à l'âge de 86 ans. À l'époque où il était Premier ministre, en 1802, il avait accepté un poste honoraire de vice-président à vie de la Cour des gouverneurs de l'Hôpital des Enfants-Trouvés de Londres. Il possédait une maison à Bulmershe Court, à Woodley, avant de s'installer à White Lodge, près de Richmond Park, quand il prit la tête du gouvernement. Cependant, il continua à entretenir des liens avec Woodley et la région de Reading comme commandant de la Woodley Yeomanry Cavalry et High Steward de Reading. (fr)
  • È stato Primo Ministro del Regno Unito dal 17 marzo 1801 al 10 maggio 1804. (it)
  • 初代シドマス子爵ヘンリー・アディントン (Henry Addington, 1st Viscount Sidmouth, 1757年5月30日 - 1844年2月15日)は、イギリスの政治家。 (ja)
  • Henry Addington (ur. 30 maja 1757 w Londynie, zm. 15 lutego 1844 w Richmond, Surrey), od 1805 wicehrabia Sidmouth, polityk angielski, torys, od 1784 członek Izby Gmin, a od 1805 Izby Lordów, 1789-1801 spiker Izby Gmin. (pl)
  • Henry Addington, 1º Visconde Sidmouth, PC (30 de maio de 1757 – 15 de fevereiro de 1844) foi um político britânico, primeiro-ministro do Reino Unido de 1801 a 1804. Foi eleito para a Câmara dos Comuns em 1784 como membro do Parlamento (MP) por Devizes, e depois tornou-se Orador da Casa dos Comuns em 1789. Em março de 1801, Pitt resignou-se do cargo logo após o fracasso do Emancipação Católica, e Addington foi escolhido para sucedê-lo. Durante seu governo, conseguiu a notável negociação da Paz de Amiens, pondo fim à Guerra contra a França, em 1802. (pt)
  • Henry Addington, viscount Sidmouth, engelsk statsman, född 30 maj 1757 i London, död 15 februari 1844 i Richmond Park. Addington invaldes 1783 i underhuset och gav där verksamt stöd åt sin barndomsvän William Pitt d.y. Han blev 1782 husets talman och utsågs vid Pitts avgång 1801 på dennes råd till hans efterträdare som premiärminister, själv övertagande posterna som förste skattkammarlord och skattkammarkansler. Fredsfördraget med Frankrike i Amiens (mars 1802) gjorde honom populär, men då han, trots Napoleons hotande hållning, inte företog nödvändiga förberedelser för att möta det nya krigsutbrottet som väntade, undandrog Pitt sitt stöd. Efter krigsutbrottet (maj 1803) gjorde sig behovet av en starkare ledning än den medelmåttige Addingtons snart allt kännbarare. Addington avgick i april 1804 och övertog i underhuset ledningen av den strängt rojalistiska gruppen "king's friends". Snart försonades han med Pitt, inträdde i dennes kabinett som lordpresident och upphöjdes till viscount Sidmouth (januari 1805). Hans anhängares kritiska hållning mot ministären vållade ny brytning mellan Pitt och Sidmouth samt den sistnämndes avgång (juli 1805). I ministären Fox-Grenville var han 1806-07 först sigillbevarare och sedan lordpresident, övertog 1812 sistnämnda ämbete i ministären Perceval och blev i juni samma år inrikesminister vid dennas rekonstruktion under lord Liverpool. Sidmouth blev nu inom kabinettet huvudrepresentanten för den politik, som med tvångslagar, censur, godtyckliga häktningar o.s.v. sökte hålla arbetarbefolkningens missnöje nere. Suspenderingen (1817) av habeas corpus-akten gjorde honom särskilt hatad; i december 1821 lämnade han inrikesportföljen till Peel, men kvarstod inom kabinettet till 1824. Han deltog sedermera föga i det politiska lifvet. Jfr E. Pellew, "Life and correspondence of H. Addington, viscount of S." (3 bd, 1847). (sv)
p:almaMater
p:birth
  • 1757-05-30 (xsd:date)
p:birthDate
p:birthPlace
p:death
  • 1844-02-15 (xsd:date)
p:deathDate
p:deathPlace
p:hasPhotoCollection
p:honorificPrefix
p:honorificSuffix

  • PC (en)
p:imagesize
  • 200px (en)
p:monarch
p:name
  • The Viscount Sidmouth (en)
p:order
p:party
p:predecessor
p:relatedInstance
p:successor
p:termEnd
  • 1804-05-10 (xsd:date)
p:termStart
  • 1801-03-17 (xsd:date)
p:wikiPageUsesTemplate
p:wikipage-de
p:wikipage-fi
p:wikipage-fr
p:wikipage-it
p:wikipage-ja
p:wikipage-pl
p:wikipage-pt
p:wikipage-sv
p:wordnet_type
dc:description
  • Britischer Politiker und Premierminister (de)
rdf:type
rdfs:comment
  • Henry Addington, 1st Viscount Sidmouth, PC (30 May 1757 – 15 February 1844) was a British statesman, and Prime Minister of the United Kingdom from 1801 to 1804. (en)
  • Henry Addington, 1. Viscount Sidmouth (* 30. Mai 1757 in Holborn, London; † 15. Februar 1844 in Richmond upon Thames, Surrey) war ein britischer Staatsmann und von 1801 bis 1804 Premierminister. (de)
  • Henry Addington (30. toukokuuta 1757 – 15. helmikuuta 1844) oli Ison-Britannian pääministeri vuosina 1801–1804. Addington onnistui 1802 neuvottelemaan Ranskan kanssa Amiensin rauhan, joka kuitenkin jäi lyhyeksi (1802–1803). Sodan puhjettua uudelleen Addington luopui virastaan 1804. Myöhemmin Addington toimi sisäministerinä vuodet 1812–1821. (fi)
  • Henry Addington, 1vicomte Sidmouth, membre du Conseil privé, né le à Holborn (Londres), mort le à Richmond (Surrey), est un homme d'État britannique. Il fut Premier ministre du 17 mars 1801 au 10 mai 1804. (fr)
  • È stato Primo Ministro del Regno Unito dal 17 marzo 1801 al 10 maggio 1804. (it)
  • 初代シドマス子爵ヘンリー・アディントン (Henry Addington, 1st Viscount Sidmouth, 1757年5月30日 - 1844年2月15日)は、イギリスの政治家。 (ja)
  • Henry Addington (ur. 30 maja 1757 w Londynie, zm. 15 lutego 1844 w Richmond, Surrey), od 1805 wicehrabia Sidmouth, polityk angielski, torys, od 1784 członek Izby Gmin, a od 1805 Izby Lordów, 1789-1801 spiker Izby Gmin. (pl)
  • Henry Addington, 1º Visconde Sidmouth, PC (30 de maio de 1757 – 15 de fevereiro de 1844) foi um político britânico, primeiro-ministro do Reino Unido de 1801 a 1804. (pt)
  • Henry Addington, viscount Sidmouth, engelsk statsman, född 30 maj 1757 i London, död 15 februari 1844 i Richmond Park. (sv)
rdfs:label
  • Henry Addington, 1st Viscount Sidmouth (en)
  • Henry Addington (de)
  • Henry Addington (fi)
  • Henry Addington (fr)
  • Henry Addington (it)
  • ヘンリー・アディントン (ja)
  • Henry Addington, 1. wicehrabia Sidmouth (pl)
  • Henry Addington (pt)
  • Henry Addington (sv)
skos:subject
foaf:depiction
foaf:givenname
  • Henry (de)
foaf:img
foaf:name
  • Henry Addington (de)
foaf:page
foaf:surname
  • Addington (de)
p:after
p:before
p:predecessor
p:redirect
p:successor
p:title