About: Gladiator

An Entity of Type: person, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

A gladiator (Latin: gladiator, "swordsman", from gladius, "sword") was an armed combatant who entertained audiences in the Roman Republic and Roman Empire in violent confrontations with other gladiators, wild animals, and condemned criminals. Some gladiators were volunteers who risked their lives and their legal and social standing by appearing in the arena. Most were despised as slaves, schooled under harsh conditions, socially marginalized, and segregated even in death.

Property Value
dbo:abstract
  • Un gladiador (en llatí: gladiator ) era el terme emprat per referir-se als lluitadors dels jocs públics de l'antiga Roma. Aquests espectacles es van originar com a ofrenes privades en honor d'un difunt en el dia del seu funeral (munus), però van acabar sent espectacles massius que podien consistir a lluitar contra altres gladiadors, o contra un animal (venatio). La teoria més acceptada sobre l'origen d'aquest mot és que deriva de la paraula gladius, l'espasa que feien servir. (ca)
  • غلادياتر (gladiator) هي كلمة لاتينية الأصل مشتقة من غلاديوس (gladius) وتعني السيف. فالغلادياتر هو رجل السيف، المصارع الشرس الذي يخوض لعبة الموت مع أشرس الحيوانات المفترسة وأقوى المقاتلين لإمتاع الجمهور. وهو مقاتل محترف ليس لديه ما يخسره، فقتاله داخل الحلبة قتال حتى الموت. كان معظم الغلادياتر من العبيد وأسرى الحرب الأشداء والأقوياء، يتم تدريبهم داخل مدارس أشبه بسجون، على يد محترفين من الجيش الروماني. وكان بعض الملوك يدخلون الحلبة لكسب شهرة وشعبية بين الناس. فينازلون مصارعين شبه عزل مزودين سيوفًا خشبية، أو حيوانات مريضة وعاجزة. وبذلك ينال هؤلاء الملوك الشهرة من دون أن يعرّضوا حياتهم لخطر حقيقي. كان لكلّ أسرة حاكمة وغنية غلادياتر خاص بها يعكس مستواها الاجتماعي من خلال لباسه وتدريبه. فإعداد غلادياتر كان عملية باهظة الكلفة، لما يتطلبه المقاتل من ملبس وغذاء وعناية طبية. وكان من يرفض التدريب أو خوض المعارك، يرسل مباشرة إلى الحلبة ليلقى حتفه ويكون عبرة للآخرين. مهد هذه اللعبة، هو مدينة كوبوا الإيطالية حيث المدارس ومعسكرات التدريب. (ar)
  • Gladiátor (latinsky gladiator, „ten, kdo používá meč“, šermíř) byl člověk bojující v zápasech pro pobavení publika. Výraz gladiátor je odvozen od názvu krátkého meče (gladius), s nímž gladiátoři za časů starověkého Říma často bojovali. Gladiátoři byli často otroci, váleční zajatci a odsouzení zločinci, existovali však i gladiátoři-profesionálové. (cs)
  • Ο μονομάχος (λατινικά: Gladiator, «ξιφομάχος», από το gladius, «σπαθί») ήταν ένας ένοπλος πολεμιστής που διασκέδαζε το κοινό κατά τη Ρωμαϊκή Δημοκρατία και Ρωμαϊκή Αυτοκρατορία, σε βίαιες συγκρούσεις με άλλους μονομάχους, άγρια ζώα, και κατάδικους. Μερικοί μονομάχοι ήταν εθελοντές που διακινδύνευσαν τη νομική και κοινωνική θέση τους, καθώς και τις ζωές τους με την εμφάνισή τους στην αρένα. Οι περισσότεροι ήταν περιφρονημένοι ως σκλάβοι κι εκπαιδεύονταν κάτω από σκληρές συνθήκες, ενώ πολλές φορές οδηγούνταν ακόμη και σε θάνατο.Ανεξάρτητα από την καταγωγή τους, οι μονομάχοι που προσφέρονταν στα ακροατήρια αποτελούσαν ένα παράδειγμα της πολεμικής ηθικής και της Ρώμης, και ενέπνεαν το θαυμασμό. Η αξία τους ως διασκεδαστές τιμήθηκε με πολύτιμα αντικείμενα και ήταν ένα σύνηθες φαινόμενο σε όλο τον ρωμαϊκό κόσμο.Η προέλευση των μονομάχων μάχης είναι θέμα ανοικτό προς συζήτηση. Υπάρχουν ενδείξεις πως εμφανίστηκαν σε τελετές κατά τη διάρκεια του Καρχηδονιακού Πολέμου τον 3ο αιώνα π.Χ., ενώ στη συνέχεια έγιναν γρήγορα ένα βασικό χαρακτηριστικό της πολιτικής και κοινωνικής ζωής στον ρωμαϊκό κόσμο. Η δημοτικότητά τους οδήγησε στη διοργάνωση όλο και πιο πλούσιων και δαπανηρών θεαμάτων ή μονομαχιών.Οι μονομαχίες έφτασαν στο αποκορύφωμά τους μεταξύ του 1ου αιώνα π.Χ. και του 2ο αιώνα μ.Χ., και τελικά μειώθηκαν σημαντικά κατά τις αρχές του 5ου αιώνα μετά την υιοθέτηση του χριστιανισμού ως επίσημη θρησκεία το 390, αν και τα «κυνήγια θηρίων» συνεχίστηκαν μέχρι και τον 6ο αιώνα. (el)
  • Ein Gladiator (lateinisch gladiator zu gladius für „[Kurz-]Schwert“) war im antiken Rom ein Berufskämpfer, der in öffentlichen Schaustellungen gegen andere Gladiatoren kämpfte. Der Kampf der Gladiatoren gegeneinander wird als Gladiatur bezeichnet. Gladiatorenkämpfe waren Bestandteil des römischen Lebens von 264 v. Chr. bis Anfang des 5. Jahrhunderts n. Chr. (de)
  • Gladiatoro estis spektakla batalanto en antikva Romio, kiu je amuzo de la publiko batalis en cirko kontraŭ alia homo aŭ sovaĝa besto. La nomo deriviĝas de la latina vorto gladius (= glavo). Sed estis diversaj specoj de gladiatoroj, kiuj batalis per diversaj bataliloj. Gladiatoroj foje, sed ne ĉiam, estis sklavoj. Kelkaj estis kondamnitaj krimuloj. La batalo inter gladiatoroj foje estis ĝismorta; okaze de malvenko de brave batalinta gladiatoro la publiko povis indulgi aŭ malindulgi lin; la gesto, kiun oni uzis tiucele, estas disputata (laŭ kelkaj levo de mano kun polekso montranta supren/malsupren, kiel sur pentraĵo de Jean-Leon Gerome). Probable la gladiatoraj bataloj originas en kutimo de etruskoj, kiuj kredis, ke la sango de batalantoj helpas mortintojn pluvivi en transtomba mondo. La origino de la nomo Gladiatoro estas "Gladius" - glavo en la latina. Gladiatoro Spartacus gvidis la plej faman ribelon de romiaj sklavoj. Konstantino la 1-a malpermesis gladiatorajn batalojn. (eo)
  • A gladiator (Latin: gladiator, "swordsman", from gladius, "sword") was an armed combatant who entertained audiences in the Roman Republic and Roman Empire in violent confrontations with other gladiators, wild animals, and condemned criminals. Some gladiators were volunteers who risked their lives and their legal and social standing by appearing in the arena. Most were despised as slaves, schooled under harsh conditions, socially marginalized, and segregated even in death. Irrespective of their origin, gladiators offered spectators an example of Rome's martial ethics and, in fighting or dying well, they could inspire admiration and popular acclaim. They were celebrated in high and low art, and their value as entertainers was commemorated in precious and commonplace objects throughout the Roman world. The origin of gladiatorial combat is open to debate. There is evidence of it in funeral rites during the Punic Wars of the 3rd century BC, and thereafter it rapidly became an essential feature of politics and social life in the Roman world. Its popularity led to its use in ever more lavish and costly games. The gladiator games lasted for nearly a thousand years, reaching their peak between the 1st century BC and the 2nd century AD. Christians disapproved of the games because they involved idolatrous pagan rituals, and the popularity of gladatorial contests declined in the fifth century, leading to their disappearance. (en)
  • Gladiatoreak, Erromatar Errepublikan eta Erromatar Inperioan, Erromako edo beste hirietako anfiteatroetan elkarren aurka aritzen ziren ziren. Erromako anfiteatroa Koliseoa da. (eu)
  • Un gladiador (del latín: gladiātor, de gladius 'espada')​​ era un combatiente armado que entretenía al público durante la República y el Imperio romano en confrontaciones violentas contra otros gladiadores, animales salvajes y condenados a muerte. Algunos gladiadores eran voluntarios que arriesgaban sus vidas y su posición legal y social al presentarse en la arena. La mayoría eran menospreciados por ser esclavos, educados en duras condiciones, marginados socialmente y segregados incluso tras la muerte. Independientemente de su origen, los gladiadores ofrecían a los espectadores un modelo de la ética militar de Roma y, al combatir o morir con dignidad, podían inspirar admiración y reconocimiento popular. Su origen es dudoso. Hay evidencias de esta práctica en los ritos funerarios durante las guerras púnicas del siglo III a. C., y pronto se convirtió en un rasgo esencial de la política y de la vida social del mundo romano. Su popularidad conllevó que se utilizaran en ludi cada vez más lujosos y costosos. Los juegos de gladiadores se prolongaron durante casi mil años, alcanzando su apogeo entre el siglo I a. C. y el siglo II d. C. Finalmente decayeron durante los primeros años del siglo V tras la adopción del cristianismo como religión estatal del Imperio romano en 380, aunque las venatio (caza de bestias) continuaron hasta el siglo VI. Se les representó tanto en la alta cultura como en la cultura popular, en objetos preciosos o comunes en todo el mundo romano. (es)
  • Les gladiateurs (du latin gladiatores, de gladius, glaive, signifiant « combattants à l'épée », ou « épéistes ») sont des combattants qui s'affrontent généralement par paires bien définies, chacun des deux adversaires appartenant à une catégorie appelée armatura, dotée d'armes, d'une panoplie et de techniques de combat spécifiques. Il s'agit de combats d'hommes athlétiques, plus rarement de femmes (les gladiatrices) et exceptionnellement de nains ou d'enfants. Phénomène pluriséculaire qui touche la plupart des sociétés antiques, le combat spectacle a connu des formes diverses et plusieurs phases d'évolutions. Dans la Rome antique, l'origine du munus (l'affrontement de gladiateurs) se retrouve en Italie du sud, où le combat en armes entre membres de l'entourage du défunt ou de prisonniers de guerre a pour but d'honorer la mémoire d'un mort. Cet art martial devient dans l'empire romain un sport-spectacle codifié, exécuté par de vrais professionnels, mis en scène pour satisfaire la plèbe et offrir un divertissement de qualité où la mort est en jeu. La gladiature est l'institution romaine qui fait combattre des gladiateurs lors de jeux de cirque. Plus qu'un amusement sanglant dont les arts visuels et la littérature continuent de véhiculer bon nombre de clichés (Pollice verso, mort systématique du vaincu, esclaves obligés de se battre contre leur gré, armes et panoplie fantastiques… autant de poncifs qui tirent généralement leur inspiration de la vision moralisante et du voyeurisme issus de l'époque romantique du XIXe siècle) contredits par les sources et l'archéologie expérimentale, la gladiature comprend différents aspects fondamentaux pour la compréhension de la civilisation romaine : aspects religieux (jeux funèbres, dimensions sacrée des Ludi), politiques (évergétisme, préparation idéologique à la guerre, propagande impériale), sportifs (entraînement, technicité très élaborée), militaires (incarnation de l'esprit combatif des Romains, de leur bravoure guerrière et leur mépris de la mort, vertus militaires formant l'un des piliers de la société romaine), économiques (poids financier de l'organisation des spectacles) et sociaux (panem et circenses, représentation symbolique, voire théâtrale, et non mise à mort véritable). (fr)
  • Is éard a bhí i gceist le gliaire (Laidin: gladiator, "claimhteoir", ón bfhréamh gladius, "claíomh") ná comhraiceoir armtha a bhí i mbun troda in aghaidh gliairí eile agus ainmhithe fiáine fiú ar mhaithe le siamsaíocht an phobail thiar in aimsir agus Impireacht na Róimhe. Sclábhaithe ab ea formhór dóibh, oilte i ndroch-choinníollacha, gan meas madra orthu agus ag saothrú ar imeall an tsaoil. Sin ráite, bhí an oiread sin tóir orthu ná go raibh fonn ar ghnáth-daoine dul sa tseans san iomaíocht leo, maithe agus móruaisle na Róimhe fiú. Níltear ar aon tuairim maidir lena bhfíor-bhunús. Creidtear go bhfuil baint ag an gcomhrac le deasghnátha sochraide le linn na Cogaí Púnacha sa 3ú haois RC. Níorbh fhada go raibh áit lárnach greamaithe aige i gcroílár na polaitíochta agus an tsaoil sóisialta fud fad na hImpireachta. Níor chuir teacht naofacht na Críostaíochta isteach air, beag nó mór. (ga)
  • Gladiator (bahasa Latin: gladiator, "ahli pedang", dari kata gladius, "pedang") adalah petarung bersenjata yang melakukan pertarungan untuk menghibur para penonton di Republik Romawi dan Kekaisaran Romawi. Mereka bertarung melawan sesama gladiator, binatang buas dan narapidana. Beberapa gladiator merupakan sukarelawan yang mempertaruhkan kehidupan sosial dan nyawa mereka di arena. Sementara sebagian besar gladiator direndahkan sebagai budak, dididik secara keras, terpinggirkan secara sosial, dan dipisahkan bahkan setelah mati. Terlepas dari asal usul mereka, gladiator memberikan contoh etika pertarungan Romawi kepada para penonon, dan, ketika bertarung ataupun ketika mati, mereka dapat menimbulkan kekaguman dan pujian. Mereka digambarkan dalam seni kelas atas maupun kelas bawah, dan nilai mereka sebagai penghibur dikenang dalam objek-objek berharga dan biasa di penjuru dunia Romawi. Asal mula pertarungan gladiator tidak diketahui secara pasti. Ada bukti mengenai pertarungan ini dalam ritus pemakaman selama Perang Punisia pada abad ke-3 SM, dan setelah itu dengan cepat menjadi bagian penting dalam kehidupan sosial dan politik di dunia Romawi. Ketenarannya membuatnya berkembang menjadi tontonan yang jauh lebih mahal dan mewah yang disebut "pertandingan gladiator." Pertandingan ini mencapai puncaknya antara abad ke-1 SM dan ke-2 SM, dan mulai menurun pada awal abad ke-5 M setelah diterimanya Kristen sebagai agama negara pada tahun 390-an, meskipun "perburuan hewan buas" terus dilakukan hingga abad ke-6 M. * l * * s (in)
  • 투사(라틴어: gladius, 글라디우스)는 고대 로마의 볼거리 중 하나로 투기장에서 싸우는 투사를 뜻한다. 명칭의 유래는 스키피오 아프리카누스가 제2차 포에니 전쟁 중 에스파냐를 점령한 후 에스파냐 원주민의 검을 채택했는데, 투사 중에 일부가 이 무기, 글라디우스를 사용했던 것에서 왔다고 한다.. 다른 명칭으로는 검노(剣奴, 일본), 글라디에이터(영어권)가 있다. 로마 공화정이나 로마 제국의 많은 도시에는 원형극장(원형투기장)이 존재했으며, 그곳에서 투사들은 투사끼리 싸우거나, 또한 인공 연못 등을 준비해 모의해전(나우마치아)을 벌이기도 했다. 투기 대회에 비판적이었던 기독교의 영향으로 쇠퇴하였으며 404년에 서로마 황제 호노리우스의 명령으로 투기장이 폐쇄되었으나 그 후에도 각지에서 계속되다가 681년 공식적으로 금지되자 소멸되었다. (ko)
  • Il gladiatore (lat. gladiator) era un particolare lottatore dell'antica Roma. Il nome deriva da gladio, la spada d'ordinanza del legionario romano passata in uso anche ai lottatori. I gladiatori combattevano in specifici spettacoli chiamati munera per la realizzazione dei quali si sviluppò la struttura architettonica dell'anfiteatro. L'origine della figura del gladiatore è ricollegata all'istituzione del cosiddetto munus (al plurale munera, da cui il nome degli spettacoli), il dovere/obbligo dovuto dalle famiglie benestanti ai propri defunti, durante le quali uomini armati, alla presenza di un arbitro, si battevano per onorare il defunto. Legati all'iniziativa dei privati e comunque destinati al popolo romano, i munera erano in origine distinti dai Ludi, gli spettacoli sponsorizzati dallo Stato. L'origine dei munera è ancora oggetto di dibattito, seppur si tenda a leggerla come una pratica proveniente dall'Etruria che, come molti altri aspetti della cultura etrusca, fu adottata dai Romani. Se ne hanno testimonianze sistematiche a partire dai riti funebri romani durante le guerre puniche (III secolo a.C.) e da allora in poi divennero rapidamente un elemento essenziale della politica e della vita sociale del mondo romano. Col tempo infatti questi combattimenti persero l'originale connotazione di cerimonia funebre e si trasformarono in spettacoli di massa offerti da facoltosi personaggi e dall'imperatore stesso, assumendo spesso la funzione di propaganda politica per procurarsi consenso ed accrescere il proprio prestigio, divenendo forse il più iconico esempio di quell'influente meccanismo di potere efficacemente descritto dalla nota locuzione di Giovenale panem et circenses. Entrati de facto nel novero dei Ludi in epoca imperiale, i munera, ormai controllati dallo Stato, potevano essere ordinaria, previsti cioè in occasione di certe festività, o extraordinaria per celebrare particolari occasioni. La tradizione dei munera corse parallelamente alla storia repubblicana ed imperiale di Roma per circa sette secoli, raggiungendo il loro apice tra il I secolo a.C. e il II secolo d.C., finché l'imperatore Onorio ne ordinò l'abolizione nel 404 e Valentiniano III li proibì definitivamente nel 438. I munera, certamente mortali, erano molto regolamentati e non somigliavano per niente alla rappresentazione presentata dai film di Hollywood. Tuttavia, gli stessi romani si interrogarono molto presto sull'interesse e la legittimità di un tale spettacolo. Alla gladiatura necessitava, in effetti, il riconoscimento ai diritti legati alla cittadinanza romana; ma ciò era pressappoco un'eresia per i romani. Per certuni, il gioco valeva la candela poiché la gloria e la fortuna raccolta nell'arena erano veramente considerevoli. Non bisogna però confondere i combattimenti di gladiatori con i veri spettacoli nei quali venivano impiegati animali selvatici (le venationes) o venivano proposte ricostruzioni di battaglie, come le naumachie. Parimenti, è importante ricordare che i munera non furono praticati uniformemente nelle terre dell'Impero romano: in Egitto e in Medio Oriente, in particolare, lo spettacolo principe restò sempre la corsa dei carri, in uso anche a Roma. Gli storici studiano ormai con una nuova ottica più sportiva la gladiatura romana, in netta contrapposizione alla storiografia classica, influenzata dalla fede cristiana, molto ostile a certe pratiche. (it)
  • 剣闘士(けんとうし、羅: Gladiātor、グラディアトル、グラディアートル)は、古代ローマにおいて見世物として闘技会で戦った剣士。名前の由来は、剣闘士の一部がローマ軍団の主要な武器でもあったグラディウスと呼ばれる剣を使用していたことから来ている。 共和政ローマやローマ帝国の多くの都市にはアンフィテアトルム(円形闘技場)が存在しており、そこで剣闘士同士、あるいは剣闘士と猛獣などとの戦いが繰り広げられた。また人工池などを用いて模擬海戦が行なわれることもあった。闘技会に批判的なキリスト教の影響によって衰退し、404年に西ローマ皇帝ホノリウスの命令で闘技場が閉鎖されたが、その後も各地で続けられていたようであり、681年に公式に禁止されて消滅した。 (ja)
  • Gladiador, do latim gladiātor, de gladius (modelo de espada utilizada pelos romanos), era uma pessoa que, na Roma Antiga, lutava com outra pessoa ou animal, às vezes, até a morte, para o entretenimento do público romano. (pt)
  • Een gladiator was bij de oude Romeinen iemand die een gevecht leverde als volksvermaak. Het woord gladiator is afgeleid van gladius, Latijn voor zwaard, en betekent ‘zwaardvechter’, hoewel gladiatoren ook wel andere wapens gebruikten. (nl)
  • För filmen Gladiator, se Gladiator (film). För TV-programmet Gladiatorerna, se Gladiatorerna (TV-program) Gladiator (latin för "svärdskämpe") var en slagskämpe under antikens Rom, som i underhållningssyfte tvingades kämpa inför publik mot andra gladiatorer eller vilda djur på liv och död. De tränades och hölls inlåsta i särskilda gladiatorskolor samt uppträdde vid de många gladiatorspelen under tidsepoken. Gladiatorerna var ofta dödsdömda förbrytare, krigsfångar eller slavar men det var en tredjedel som var fria romerska medborgare som också antogs till att vara gladiatorer. Gladiatorspelen är omgivna av myter och berättelser som ofta inte kan bekräftas. Gladiatorernas hälsning till kejsaren, om denne närvarade vid arenan sägs ha varit "Ave Caesar, morituri te salutant!" ("Ärade Kejsare, de som är på väg in i döden hälsar dig"). Det nämns dock endast i ett enda sammanhang i romersk litteratur; i Suetonius biografi över kejsar Claudius (som skriver Imperator och inte Caesar) och senare även i Cassius Dios Romanum historiarum. Då skall det ha yttrats av dödsdömda fångar (och alltså inte av gladiatorer) vid ett arrangerat sjöslag. Det saknas belägg för att det skulle ha varit en standardfras. En gladiator kunde be om nåd under gladiatorspelen genom att lägga sig på rygg och sträcka upp vänster arm. Åskådarna kunde då rösta ifall de tyckte att gladiatorn skulle skonas. Tummen upp antas ha betytt att gladiatorn skulle benådas och tummen ner att denne skulle dödas. Hur det verkligen förhöll sig är inte fastlagt i några källor, förutom det faktum att tummen vreds åt ett eller annat håll. Huruvida detta alls var vanligt förekommande är okänt. Om kejsaren var närvarande hade han det slutgiltiga avgörandet om nåd skulle beviljas. Den historiskt mest kände gladiatorn var Spartacus. År 73 f.Kr. ledde han en armé på 70 000 män, bestående av gladiatorer och slavar, i kamp mot Rom. Två år senare - 71 f.Kr. - besegrades han dock av Crassus vid floden . (sv)
  • Gladiator (łac. gladiator, l.mn. gladiatores, od gladius – miecz) – najczęściej niewolnik toczący walkę na arenie, na przykład w starożytnym Rzymie. Zwyczaj walk gladiatorów Rzymianie przejęli od Etrusków i Samnitów. Wywodził się on z rytualnych ofiar z ludzi, składanych podczas uroczystości pogrzebowych. Herodot wskazywał na Scytów jako prekursorów tych krwawych rytuałów. W Etrurii oprócz walk między wojownikami popularne były walki gladiatorów ze zwierzętami i walki zwierząt (zob. też walka byków, ). W Rzymie pierwsze walki gladiatorów (munus) odbyły się w III wieku p.n.e., w okresie wojen punickich. W 105 p.n.e. odbyły się pierwsze zawody gladiatorskie, zorganizowane z urzędu przez konsulów. Gladiatorzy zazwyczaj wywodzili się z jeńców wojennych, głównie z Traków, Galów i Germanów, ale do szkół trafiali również przestępcy oraz ludzie wolni, zmuszeni do tego nędzą lub zadłużeniem. Walki gladiatorów były jedną z najpopularniejszych rozrywek rzymskich. Wielu bogatych Rzymian miało swoich gladiatorów i płaciło fortuny za ich szkolenie. Walki gladiatorów rzadko kończyły się śmiercią któregoś z nich, dotyczyło to średnio 10% walk, a powodem był duże koszty wyszkolenia dobrego gladiatora. W przypadku walk kobiet toczyły się one zwykle do pierwszej krwi. Wśród gladiatorów zdarzały się także kobiety, jednak niemożliwa jest ocena skali tego zjawiska ze względu na szczupłość materiałów źródłowych. Obecność kobiet prawnie ograniczano, jednak ograniczenia te nie były przestrzegane. Prawdopodobnie już cesarz August ustanowił prawo zakazujące występów na areny kobietom z elit społecznych i ograniczające im wstęp do większości miejsc na widowni, a w początkach III w. zupełnie zakazano kobietom walk na arenach, jednak aż do przełomu V i VI w. n.e. zdarzały się występy kobiet. (pl)
  • Гладиа́тор (лат. gladiator — «мечник», от gladius — «меч», «гладиус») — боец в Древнем Риме, который сражался с подобными себе или дикими животными на забаву публике на специальных аренах за право быть освобожденным от рабства. (ru)
  • 角斗士(拉丁語:gladiatōrēs),指的是古羅馬競技場上的鬥士,名稱來源自於古羅馬軍團慣用的劍,是古罗马奴隶社会的一种身份特殊的奴隶,通常都是战俘或其他犯了過錯的奴隶。他们的职责是在競技場上进行殊死搏斗,为人们提供野蛮的娱乐。 (zh)
  • Гладіа́тор (лат. gladiator. множина — gladiatores) — боєць на арені цирку у Стародавньому Римі. У вужчому значенні — професіонал, який бився бойовою зброєю з собі подібними в одиночних або групових боях. Проте до гладіаторів часто також відносять венаторів і бестіаріїв, які билися з хижаками, учасників блазенських боїв, боксерів та інших учасників циркових вистав. Слово «гладіатор» походить від лат. gladius («короткий меч», «гладіус») і буквально означає «мечник». Зародившись як масове чоловіче жертвопринесення на тризнах вождів, бої гладіаторів розвилися у своєрідний видовищний спорт, набувши величезної популярності серед усіх верств давньоримського суспільства. Під впливом римської традиції гладіаторські ігри набули поширення й серед інших народів. Так, відомо, що бої гладіаторів проводилися кельтами-лузітанами, германцями, а також у Сирії та Карфагені. (uk)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 12336 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 118057 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1105203384 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • Un gladiador (en llatí: gladiator ) era el terme emprat per referir-se als lluitadors dels jocs públics de l'antiga Roma. Aquests espectacles es van originar com a ofrenes privades en honor d'un difunt en el dia del seu funeral (munus), però van acabar sent espectacles massius que podien consistir a lluitar contra altres gladiadors, o contra un animal (venatio). La teoria més acceptada sobre l'origen d'aquest mot és que deriva de la paraula gladius, l'espasa que feien servir. (ca)
  • Gladiátor (latinsky gladiator, „ten, kdo používá meč“, šermíř) byl člověk bojující v zápasech pro pobavení publika. Výraz gladiátor je odvozen od názvu krátkého meče (gladius), s nímž gladiátoři za časů starověkého Říma často bojovali. Gladiátoři byli často otroci, váleční zajatci a odsouzení zločinci, existovali však i gladiátoři-profesionálové. (cs)
  • Ein Gladiator (lateinisch gladiator zu gladius für „[Kurz-]Schwert“) war im antiken Rom ein Berufskämpfer, der in öffentlichen Schaustellungen gegen andere Gladiatoren kämpfte. Der Kampf der Gladiatoren gegeneinander wird als Gladiatur bezeichnet. Gladiatorenkämpfe waren Bestandteil des römischen Lebens von 264 v. Chr. bis Anfang des 5. Jahrhunderts n. Chr. (de)
  • Gladiatoreak, Erromatar Errepublikan eta Erromatar Inperioan, Erromako edo beste hirietako anfiteatroetan elkarren aurka aritzen ziren ziren. Erromako anfiteatroa Koliseoa da. (eu)
  • 투사(라틴어: gladius, 글라디우스)는 고대 로마의 볼거리 중 하나로 투기장에서 싸우는 투사를 뜻한다. 명칭의 유래는 스키피오 아프리카누스가 제2차 포에니 전쟁 중 에스파냐를 점령한 후 에스파냐 원주민의 검을 채택했는데, 투사 중에 일부가 이 무기, 글라디우스를 사용했던 것에서 왔다고 한다.. 다른 명칭으로는 검노(剣奴, 일본), 글라디에이터(영어권)가 있다. 로마 공화정이나 로마 제국의 많은 도시에는 원형극장(원형투기장)이 존재했으며, 그곳에서 투사들은 투사끼리 싸우거나, 또한 인공 연못 등을 준비해 모의해전(나우마치아)을 벌이기도 했다. 투기 대회에 비판적이었던 기독교의 영향으로 쇠퇴하였으며 404년에 서로마 황제 호노리우스의 명령으로 투기장이 폐쇄되었으나 그 후에도 각지에서 계속되다가 681년 공식적으로 금지되자 소멸되었다. (ko)
  • 剣闘士(けんとうし、羅: Gladiātor、グラディアトル、グラディアートル)は、古代ローマにおいて見世物として闘技会で戦った剣士。名前の由来は、剣闘士の一部がローマ軍団の主要な武器でもあったグラディウスと呼ばれる剣を使用していたことから来ている。 共和政ローマやローマ帝国の多くの都市にはアンフィテアトルム(円形闘技場)が存在しており、そこで剣闘士同士、あるいは剣闘士と猛獣などとの戦いが繰り広げられた。また人工池などを用いて模擬海戦が行なわれることもあった。闘技会に批判的なキリスト教の影響によって衰退し、404年に西ローマ皇帝ホノリウスの命令で闘技場が閉鎖されたが、その後も各地で続けられていたようであり、681年に公式に禁止されて消滅した。 (ja)
  • Gladiador, do latim gladiātor, de gladius (modelo de espada utilizada pelos romanos), era uma pessoa que, na Roma Antiga, lutava com outra pessoa ou animal, às vezes, até a morte, para o entretenimento do público romano. (pt)
  • Een gladiator was bij de oude Romeinen iemand die een gevecht leverde als volksvermaak. Het woord gladiator is afgeleid van gladius, Latijn voor zwaard, en betekent ‘zwaardvechter’, hoewel gladiatoren ook wel andere wapens gebruikten. (nl)
  • Гладиа́тор (лат. gladiator — «мечник», от gladius — «меч», «гладиус») — боец в Древнем Риме, который сражался с подобными себе или дикими животными на забаву публике на специальных аренах за право быть освобожденным от рабства. (ru)
  • 角斗士(拉丁語:gladiatōrēs),指的是古羅馬競技場上的鬥士,名稱來源自於古羅馬軍團慣用的劍,是古罗马奴隶社会的一种身份特殊的奴隶,通常都是战俘或其他犯了過錯的奴隶。他们的职责是在競技場上进行殊死搏斗,为人们提供野蛮的娱乐。 (zh)
  • غلادياتر (gladiator) هي كلمة لاتينية الأصل مشتقة من غلاديوس (gladius) وتعني السيف. فالغلادياتر هو رجل السيف، المصارع الشرس الذي يخوض لعبة الموت مع أشرس الحيوانات المفترسة وأقوى المقاتلين لإمتاع الجمهور. وهو مقاتل محترف ليس لديه ما يخسره، فقتاله داخل الحلبة قتال حتى الموت. كان معظم الغلادياتر من العبيد وأسرى الحرب الأشداء والأقوياء، يتم تدريبهم داخل مدارس أشبه بسجون، على يد محترفين من الجيش الروماني. وكان بعض الملوك يدخلون الحلبة لكسب شهرة وشعبية بين الناس. فينازلون مصارعين شبه عزل مزودين سيوفًا خشبية، أو حيوانات مريضة وعاجزة. وبذلك ينال هؤلاء الملوك الشهرة من دون أن يعرّضوا حياتهم لخطر حقيقي. كان لكلّ أسرة حاكمة وغنية غلادياتر خاص بها يعكس مستواها الاجتماعي من خلال لباسه وتدريبه. فإعداد غلادياتر كان عملية باهظة الكلفة، لما يتطلبه المقاتل من ملبس وغذاء وعناية طبية. وكان من يرفض التدريب أو خ (ar)
  • Ο μονομάχος (λατινικά: Gladiator, «ξιφομάχος», από το gladius, «σπαθί») ήταν ένας ένοπλος πολεμιστής που διασκέδαζε το κοινό κατά τη Ρωμαϊκή Δημοκρατία και Ρωμαϊκή Αυτοκρατορία, σε βίαιες συγκρούσεις με άλλους μονομάχους, άγρια ζώα, και κατάδικους. Μερικοί μονομάχοι ήταν εθελοντές που διακινδύνευσαν τη νομική και κοινωνική θέση τους, καθώς και τις ζωές τους με την εμφάνισή τους στην αρένα. Οι περισσότεροι ήταν περιφρονημένοι ως σκλάβοι κι εκπαιδεύονταν κάτω από σκληρές συνθήκες, ενώ πολλές φορές οδηγούνταν ακόμη και σε θάνατο.Ανεξάρτητα από την καταγωγή τους, οι μονομάχοι που προσφέρονταν στα ακροατήρια αποτελούσαν ένα παράδειγμα της πολεμικής ηθικής και της Ρώμης, και ενέπνεαν το θαυμασμό. Η αξία τους ως διασκεδαστές τιμήθηκε με πολύτιμα αντικείμενα και ήταν ένα σύνηθες φαινόμενο σε όλο τ (el)
  • Gladiatoro estis spektakla batalanto en antikva Romio, kiu je amuzo de la publiko batalis en cirko kontraŭ alia homo aŭ sovaĝa besto. La nomo deriviĝas de la latina vorto gladius (= glavo). Sed estis diversaj specoj de gladiatoroj, kiuj batalis per diversaj bataliloj. Probable la gladiatoraj bataloj originas en kutimo de etruskoj, kiuj kredis, ke la sango de batalantoj helpas mortintojn pluvivi en transtomba mondo. La origino de la nomo Gladiatoro estas "Gladius" - glavo en la latina. Gladiatoro Spartacus gvidis la plej faman ribelon de romiaj sklavoj. (eo)
  • A gladiator (Latin: gladiator, "swordsman", from gladius, "sword") was an armed combatant who entertained audiences in the Roman Republic and Roman Empire in violent confrontations with other gladiators, wild animals, and condemned criminals. Some gladiators were volunteers who risked their lives and their legal and social standing by appearing in the arena. Most were despised as slaves, schooled under harsh conditions, socially marginalized, and segregated even in death. (en)
  • Un gladiador (del latín: gladiātor, de gladius 'espada')​​ era un combatiente armado que entretenía al público durante la República y el Imperio romano en confrontaciones violentas contra otros gladiadores, animales salvajes y condenados a muerte. Algunos gladiadores eran voluntarios que arriesgaban sus vidas y su posición legal y social al presentarse en la arena. La mayoría eran menospreciados por ser esclavos, educados en duras condiciones, marginados socialmente y segregados incluso tras la muerte. Independientemente de su origen, los gladiadores ofrecían a los espectadores un modelo de la ética militar de Roma y, al combatir o morir con dignidad, podían inspirar admiración y reconocimiento popular. (es)
  • Is éard a bhí i gceist le gliaire (Laidin: gladiator, "claimhteoir", ón bfhréamh gladius, "claíomh") ná comhraiceoir armtha a bhí i mbun troda in aghaidh gliairí eile agus ainmhithe fiáine fiú ar mhaithe le siamsaíocht an phobail thiar in aimsir agus Impireacht na Róimhe. Sclábhaithe ab ea formhór dóibh, oilte i ndroch-choinníollacha, gan meas madra orthu agus ag saothrú ar imeall an tsaoil. (ga)
  • Les gladiateurs (du latin gladiatores, de gladius, glaive, signifiant « combattants à l'épée », ou « épéistes ») sont des combattants qui s'affrontent généralement par paires bien définies, chacun des deux adversaires appartenant à une catégorie appelée armatura, dotée d'armes, d'une panoplie et de techniques de combat spécifiques. Il s'agit de combats d'hommes athlétiques, plus rarement de femmes (les gladiatrices) et exceptionnellement de nains ou d'enfants. (fr)
  • Gladiator (bahasa Latin: gladiator, "ahli pedang", dari kata gladius, "pedang") adalah petarung bersenjata yang melakukan pertarungan untuk menghibur para penonton di Republik Romawi dan Kekaisaran Romawi. Mereka bertarung melawan sesama gladiator, binatang buas dan narapidana. Beberapa gladiator merupakan sukarelawan yang mempertaruhkan kehidupan sosial dan nyawa mereka di arena. Sementara sebagian besar gladiator direndahkan sebagai budak, dididik secara keras, terpinggirkan secara sosial, dan dipisahkan bahkan setelah mati. * l * * s (in)
  • Il gladiatore (lat. gladiator) era un particolare lottatore dell'antica Roma. Il nome deriva da gladio, la spada d'ordinanza del legionario romano passata in uso anche ai lottatori. I gladiatori combattevano in specifici spettacoli chiamati munera per la realizzazione dei quali si sviluppò la struttura architettonica dell'anfiteatro. (it)
  • Gladiator (łac. gladiator, l.mn. gladiatores, od gladius – miecz) – najczęściej niewolnik toczący walkę na arenie, na przykład w starożytnym Rzymie. Zwyczaj walk gladiatorów Rzymianie przejęli od Etrusków i Samnitów. Wywodził się on z rytualnych ofiar z ludzi, składanych podczas uroczystości pogrzebowych. Herodot wskazywał na Scytów jako prekursorów tych krwawych rytuałów. W Etrurii oprócz walk między wojownikami popularne były walki gladiatorów ze zwierzętami i walki zwierząt (zob. też walka byków, ). W Rzymie pierwsze walki gladiatorów (munus) odbyły się w III wieku p.n.e., w okresie wojen punickich. W 105 p.n.e. odbyły się pierwsze zawody gladiatorskie, zorganizowane z urzędu przez konsulów. Gladiatorzy zazwyczaj wywodzili się z jeńców wojennych, głównie z Traków, Galów i Germanów, ale (pl)
  • För filmen Gladiator, se Gladiator (film). För TV-programmet Gladiatorerna, se Gladiatorerna (TV-program) Gladiator (latin för "svärdskämpe") var en slagskämpe under antikens Rom, som i underhållningssyfte tvingades kämpa inför publik mot andra gladiatorer eller vilda djur på liv och död. De tränades och hölls inlåsta i särskilda gladiatorskolor samt uppträdde vid de många gladiatorspelen under tidsepoken. Gladiatorerna var ofta dödsdömda förbrytare, krigsfångar eller slavar men det var en tredjedel som var fria romerska medborgare som också antogs till att vara gladiatorer. (sv)
  • Гладіа́тор (лат. gladiator. множина — gladiatores) — боєць на арені цирку у Стародавньому Римі. У вужчому значенні — професіонал, який бився бойовою зброєю з собі подібними в одиночних або групових боях. Проте до гладіаторів часто також відносять венаторів і бестіаріїв, які билися з хижаками, учасників блазенських боїв, боксерів та інших учасників циркових вистав. Слово «гладіатор» походить від лат. gladius («короткий меч», «гладіус») і буквально означає «мечник». (uk)
rdfs:label
  • Gladiator (en)
  • غلادياتر (ar)
  • Gladiador (ca)
  • Gladiátor (cs)
  • Gladiator (de)
  • Μονομάχος (el)
  • Gladiatoro (eo)
  • Gladiador (es)
  • Gladiatore (eu)
  • Gliaire (ga)
  • Gladiateur (fr)
  • Gladiator (in)
  • Gladiatore (it)
  • 검투사 (ko)
  • 剣闘士 (ja)
  • Gladiator (nl)
  • Gladiator (pl)
  • Gladiador (pt)
  • Гладиатор (ru)
  • Gladiator (sv)
  • Гладіатор (uk)
  • 角鬥士 (zh)
rdfs:seeAlso
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:genre of
is dbo:occupation of
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:genre of
is dbp:mascot of
is gold:hypernym of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License