An Entity of Type: software, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

The subjunctive is a grammatical mood, a feature of the utterance that indicates the speaker's attitude towards it. Subjunctive forms of verbs are typically used to express various states of unreality such as: wish, emotion, possibility, judgment, opinion, obligation, or action that has not yet occurred; the precise situations in which they are used vary from language to language. The subjunctive is one of the irrealis moods, which refer to what is not necessarily real. It is often contrasted with the indicative, a realis mood which is used principally to indicate that something is a statement of fact.

Property Value
dbo:abstract
  • Konjunktiv (z pozdně latinského modus coniunctivus, v překladu způsob sloužící k větné vazbě, z lat. coniungere – spojovat) či (v některých jazycích) subjunktiv, francouzsky subjonctif (česky spojovací způsob) je slovesný způsob, který vyjadřuje zpravidla podmíněnost či hypotetičnost děje. Existoval již v praindoevropském jazyce a udržel se v mnoha živých jazycích. V češtině a některých dalších slovanských jazycích převzal jeho funkci kondicionál a částečně též imperativ. V jiných jazycích splynul konjunktiv s optativem. Vyjadřuje akce možné, pravděpodobné, hypotetické, žádoucí, obávané nebo potřebné (slouží tak k vyjádření postojové modality mluvčího). Je to způsob akcí myšlených, které se nemusí stát v žádném časovém bodě. Označuje především subjektivnost, pochybnosti či nejistotu sdělení. (cs)
  • El subjuntiu és un mode verbal dels modes , és a dir, que es refereix a aquelles afirmacions que podrien esdevenir-se però que encara no tenen lloc (i podrien no passar pas). El seu nom fa referència al fet que sol aparèixer en una oració subordinada, i depèn d'una altra proposició expressada en indicatiu. Pot adoptar formes concretes, com en les llengües romàniques, o deduir-se de la construcció gramatical malgrat que presenti un aspecte idèntic a altres modes, com en la major part de les llengües germàniques. El català inclou quatre temps del subjuntiu: present, , perfet i plusquamperfet, que es formen amb arrels derivades del llatí i que al seu torn són una síntesi de dos modes del protoindoeuropeu: el subjuntiu i l'. (ca)
  • الشرط هو مزاج نحوي ، صفة من صفات الكلام الذي يشير إلى موقف المتحدث تجاهه. تُستخدم الأشكال الشرطية من الأفعال عادةً للتعبير عن حالات مختلفة من عدم الواقعية مثل: الرغبة أو العاطفة أو الاحتمال أو الحكم أو الرأي أو الالتزام أو الشك أو الفعل الذي لم يحدث بعد ؛ تختلف المواقف المحددة التي يتم استخدامها فيها من لغة إلى أخرى. الشرط هو أحد الحالات المزاجية غير الواقعية ، والتي تشير إلى ما ليس بالضرورة حقيقيًا. غالبًا ما يتناقض مع الدلالة ، وهو مزاج واقعي يستخدم بشكل أساسي للإشارة إلى أن شيئًا ما هو بيان للحقيقة. (ar)
  • Der Konjunktiv (aus spätlateinisch modus coniūnctīvus, eigentlich „eine der Satzverbindung dienende Aussageweise“ zu lat. coniungere ‚verbinden‘) ist im Deutschen neben dem Indikativ und dem Imperativ einer der drei Modi eines Verbs. Da Aussagen im Konjunktiv häufig in den Bereich des Möglichen fallen, wird er auch als Möglichkeitsform bezeichnet. Der Konjunktiv zeigt jedoch nicht an, dass etwas möglich ist. Im Deutschen gibt es zwei Arten des Konjunktivs, die jeweils in die Zeitstufen der Gegenwart, der Vergangenheit und der Zukunft untergliedert sind: * Der Konjunktiv I wird hauptsächlich in der indirekten Rede verwendet. * Der Konjunktiv II wird unter anderem in Konditionalsätzen gebraucht. Zudem wird er als Ersatz für den Konjunktiv I in der indirekten Rede verwendet, wenn die Form des Konjunktivs I mit der Form des Indikativ Präsens identisch ist. In manchen Funktionsarten kann in der deutschen Standardsprache statt eines Konjunktivs auch der Indikativ verwendet werden. (de)
  • Subjunktivo. Ĝi estas identa kun la ordona modo. Oni uzas ĝin ĉiam kun la konjunkcio KE, en kazoj, kiam la ĉefpropozicio esprimas celadon aŭ neceladon, helpon aŭ malhelpon, devigon aŭ malpermeson por io (deziri, voli, pretendi, peti, postuli, proponi, ordoni, instigi, helpi, lasi, konsenti, permesi, konsili, necesi, bezoni ktp. kaj ĉies ĉi malo). Ĉar la konjunkcio ,por ke' enhavas ĉiam la sencon de celado, post ĝi oni devas uzi ĉiam S-on. Post esperi oni devas uzi futuron, same post timi. Tamen ĉe Zamenhof oni renkontas post timi S-on kun ne: „Mi timas, ke vi ne malsukcesu“. Ĉi tiun frazkonstruon eble oni povus klarigi per la subkompreno de DEZIRI. „Mi time deziras, ke vi ne malsukcesu“. Multaj diras, ke en Esperanto ne ekzistas S; la fundamento de esperanto diras (en Esperanto)«us : markas la kondicionalon (aŭ la subjunkcion) | finaĵo de kondiĉa en verboj | indikas la kondiĉan (aŭ subjunkcion) | signifas kondiĉan inklinon |signifas kondiĉa » laŭ ili la ordonan modon postulas ne la verbo de l' ĉefpropozicio, sed la senco de l' dependa prop-o. „Mi volas, ke vi iru“ diras simple: „Mi volas, iru.“ Sed ĉi tiu rezonado fiaskas ĉe la mal-verboj. „Mi malpermesas, ke vi iru“ certe ne diras: „Mi malpermesas, iru!“ Kaj vere, Sentis eĉ proponas, ke oni diru: „Mi malpermesas, ke vi iros.“ Sed tio estus tia rompo de la vivanta tradicio de l' lingvo, ke ŝajnas nepre preferinde rekoni la ekziston de l' S. Tamen aliflanke, por ne erarigi pri tio, ke la S en E estus uzata same larĝe kiel en aliaj lingvoj, pli bone estas ne uzi en E la nomon S, sed nomi ĝin aŭ efikeca modo.KALOCSAY Noto de M. C. Butler. Kelkaj diras, ke ĉar -u montras deziron, oni ne rajtas diri: ,Mi malpermesas, ke vi -u.“ Tamen mi mem preferus uzi tion, ol . . . ke vi iros.“ Ĉu oni nepre devas diri: „Mi malpermesas vian iron“. (kiel diras Bailey)? EdE-S (eo)
  • El modo subjuntivo es un modo gramatical presente en muchas lenguas con diferentes valores, entre los cuales suelen estar las afirmaciones hipotéticas, inciertas, o los deseos; todos ellos caracterizados por el rasgo irrealis, que se opone al rasgo realis del indicativo. Es característico de muchas lenguas indoeuropeas, como las lenguas romances y las lenguas germánicas. En gramática tradicional se dice que es el modo de la oración adjunta cuya acción, mediante el contenido de la oración principal o el tipo de nexo con ella, toma el carácter subjetivo de posible, probable, hipotética, creída, deseada, temida o necesaria. Sin embargo, el subjuntivo aparece igualmente marcando hechos que son perfectamente objetivos, reales y constatados («Me alegra que estés aquí», en oposición al indicativo: «Me alegra que estás aquí»), así como el indicativo lo hace en cualquiera de los contextos que la tradición adjudica al modo subjuntivo, como la posibilidad («Posiblemente ya lo sabe», en oposición al subjuntivo: «Posiblemente ya lo sepa»), la probabilidad («Probablemente está durmiendo», subjuntivo: «Probablemente esté durmiendo»), la hipótesis («Si llueve, no voy», subjuntivo: «Tal vez llueva»), el deseo («Tú te comes eso ahora mismo», subjuntivo: «Quiero que te comas eso ahora mismo»), el temor («Lo que me da miedo es que tenga una pistola»), o la necesidad («Necesito que te comas eso»). El subjuntivo está mejor caracterizado como la suspensión de la modalidad declarativa que expresa el indicativo sobre el hecho que marca, esto es, como el modo de la no-declaración. (es)
  • Le subjonctif est un mode grammatical exprimant un fait pensé ou imaginé (opinion, fait irréel, incertain ou simplement envisagé), par contraste avec l'indicatif, qui est censé rapporter les faits réels. Le portugais, l'espagnol et quelques autres langues romanes sont les langues (autre que le français) où il existe un subjonctif futur, servant à exprimer l'éventuel du futur (en portugais : Se tu tiveres dúvidas, liga-me. : « Si tu en viens à douter, appelle-moi. »). (fr)
  • Modus subjungtif adalah modus yang menegaskan kemungkinan obyektif. Modus ini menganggap bahwa tindakan bukanlah suatu fakta yang terjadi sekarang, tetapi kemungkinan atau berpotensi menjadi fakta, tergantung kepada situasi. Ini adalah modus probabilitas, yang dipergunakan dalam nasihat, peringatan, pertanyaan deliberatif (menimbang), larangan, dan kalimat kondisi. (in)
  • The subjunctive is a grammatical mood, a feature of the utterance that indicates the speaker's attitude towards it. Subjunctive forms of verbs are typically used to express various states of unreality such as: wish, emotion, possibility, judgment, opinion, obligation, or action that has not yet occurred; the precise situations in which they are used vary from language to language. The subjunctive is one of the irrealis moods, which refer to what is not necessarily real. It is often contrasted with the indicative, a realis mood which is used principally to indicate that something is a statement of fact. Subjunctives occur most often, although not exclusively, in subordinate clauses, particularly that-clauses. Examples of the subjunctive in English are found in the sentences "I suggest that you be careful" and "It is important that she stay by your side." (en)
  • Il congiuntivo è un modo verbale di diverse lingue, comprese l'italiano e le altre lingue romanze, la cui funzione basilare è quella di indicare un evento soggettivo, irreale, non sicuro, ipotetico o non rilevante. Rispetto all'indicativo che esprime un dato di realtà che può essere provato vero o falso, il congiuntivo sottolinea invece la dimensione soggettiva, individuale: * Penso che sia ubriaco. * È possibile che sia così. * Temo che non venga. I suoi tempi rispecchiano, seppure in maniera ridotta, il sistema verbale dell'indicativo. La lingua italiana ne è dunque abbastanza ricca: * Congiuntivo presente (che io arrivi, che io prenda, che io senta) * Congiuntivo imperfetto (che io arrivassi, che io prendessi, che io sentissi) * Congiuntivo passato (che io sia arrivato/a, che io abbia preso, che io abbia sentito) * Congiuntivo trapassato (che io fossi arrivato/a, che io avessi preso, che io avessi sentito) Le regole della concordanza dei tempi determinano la loro scelta. (it)
  • De aanvoegende wijs of conjunctief is een in onder meer de Indo-Europese talen voorkomende werkwoordswijs (kortweg ook wel 'wijs' of 'modus'). Een grammaticale vorm van vergelijkbare strekking is ook bekend in de Semitische en Fins-Oegrische talen. Deze wijs drukt meestal een handeling uit die de spreker als onwerkelijk (irrealis) of mogelijk (potentialis) beschouwt; dit kan over het verleden, het heden of de (nabije) toekomst gaan. Specifiekere voorbeelden van het gebruik van de aanvoegende wijs zijn: twijfel, aansporing (adhortativus), wens (optativus, bijv. God zij met ons), toegeving, doel, of slechts onwerkelijkheid van de handeling (irrealis) of mogelijkheid (potentialis). De term 'aanvoegende wijs' is afgeleid van modus coniunctivus – de benaming voor dit verschijnsel in het Latijn – waarbij "aanvoegend" betrekking had op het feit dat de wijs oorspronkelijk vooral werd gebruikt in bijzinnen, die zich naar hun aard "voegen aan" een hoofdzin. (nl)
  • 接続法(せつぞくほう、ラテン語: coniunctivus、英: subjunctive、仏: subjonctif、独: Konjunktiv、伊: congiuntivo、西: subjuntivo)は、インド・ヨーロッパ語族に属する言語での法の1つ。勧告・命令・禁止・願望・後悔など、願われたことや考えられたことを述べる法 (mood) である。対語は直説法 (indicative mood)。 英語ではあまり意識されることはないが、フランス語やドイツ語など英語以外の言語では頻繁に使われる。なお、日本語では英語にある subjunctive と呼ばれる同様の法に仮定法という訳語を当てているが、ここでまとめて取り扱う。 主な使い方としては、 * 命令法の代用(特に一人称複数や三人称の活用を使う敬称二人称への命令) * 意見や不確実な概念などの表現 * 現在や過去の事実に反する仮定(例:「もし私が鳥だったら…」) * 現在はまだ起きていないが、将来起きる可能性のある事象(例: 「この法案が可決された場合…」) が挙げられる。 総じて、直説法と対比すると、その内容が実際に成立している、事実であるという話者による主張を少なくとも直接的には伴わず、内容そのものとして、想定されうる事態として提示するときに使われる傾向がある。日本語で言えば、「……ということ」に当たるような用法である。そのため、間接話法や間接疑問文、目的文や結果文などの従属文で使われる。主文に接続し、それだけでは多くの場合完結しないというこの点が、接続法という名の由来である。多くの場合、従属文では、そこで述べられる事態は、(結果文は例外であるが)それが事実であると述べることには主眼がなく、その内容自体がどのようなものであるかに主眼がある。ただし、印欧語でも言語によっては上記のものについても接続法以外の活用で対応するものもあるため、この辺りには一定の基準はない。 (ja)
  • Tryb łączący (łac. coniunctivus, subiunctivus) – tryb gramatyczny, występujący w wielu językach indoeuropejskich, służący do wyrażania życzeń, poleceń, emocji, możliwości, osądów, potrzeb oraz stwierdzeń przeciwnych aktualnym faktom. Użycie trybu jest zależne od zasad kierujących językiem. Zrekonstruowany język praindoeuropejski, hipotetyczny „rodzic” wielu rodzin językowych, miał dwa bliskie sobie tryby: łączący oraz życzący. Wiele języków od niego pochodzących połączyło lub przemieszało te tryby. Tylko albański, awestyjski, starogrecki i sanskryt zachowały dokładne rozróżnienie, a język staro-cerkiewno-słowiański do pewnego stopnia. (pl)
  • Сослага́тельное наклоне́ние (конъюнктив, субъюнктив, лат. modus conjunctivus или subjunctivus) — ряд особых форм глагольного наклонения большинства индоевропейских языков, выражающих через субъективное отношение возможное, предположительное, желательное или описываемое действие. (ru)
  • Modo subjuntivo (português brasileiro) ou conjuntivo (português europeu) é o modo verbal que não expressa certeza, e sim uma dúvida (uma coisa que não temos certeza que vá ocorrer) ou desejo. Exemplos: * se eu jogasse * que tu jogues * quando eu jogar (pt)
  • Konjunktiv är ett grammatiskt modus. Konjunktivens ursprungliga huvudfunktion är som predikat i vissa bisatser som har med hypotetiska och möjliga förhållanden att göra. I de germanska och romanska språken har dock konjunktiven även övertagit funktioner från det försvunna moduset optativ, vilket man kan använda även i huvudsatser och som uttrycker talarens önskan, indirekta uppmaning eller syn på vad som vore lämpligast. (sv)
  • Кон'юнкти́в (лат. modus conjunctivus), суб'юнкти́в (лат. modus subjunctivus) або суб'єктний спосіб — низка особливих форм дієслівного способу більшості індоєвропейських мов, що виражає через суб'єктне сприйняття можливу, здогадну, бажану або описувану дію. Прикметник conjunctivus (coniunctivus) утворений від дієслова conjungō/coniungō («з'єдную», «спрягаю»), а subjunctivus (subiunctivus) — від дієслова subjungō/subiungō («під'єднаю», «підпрягаю»). В українському мовознавстві modus conjunctivus часто передається як «умовний спосіб», але це слід визнати неточним: бо під цим словосполученням можуть матися на увазі два різних граматичних способи: як «кон'юнктив», так і власне умовний або «кондиціоналіс». Подібне нерозрізнення пояснюється тим, що в українській мові, як і в інших східнослов'янських, обидва способи збігаються за формою в «умовному способі», лише деякі функції кон'юнктива виражаються за допомогою дійсного. (uk)
  • 虚拟语气是一种語法上的非现实语气,通常用于表达各种非现实場景,如:愿望、情感、可能性、判断、意见或尚未做出的舉動;在不同的语言中,其使用的确切情况也不同。 (zh)
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 287913 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 84419 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1112707835 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:date
  • October 2017 (en)
dbp:reason
  • German has * Konjunktiv Präsens, which is a Konjunktiv I, e.g. "er gehe" * Konjunktiv Imperfekt , which is a Konjunktiv II, e.g. "er ginge" * Konjunktiv Perfekt, which is a Konjunktiv I too, e.g. "er sei gegangen" * Konjunktiv Plusquamperfekt, which is a Konjunktiv II too, e.g. "er wäre gegangen" If the Konjunktiv II of the Futur I, e.g. "ich würde gehen", and of the Futur II, e.g. "ich würde gegangen sein", are called "conditional", the numbers can be dropped.''' (en)
  • This lacks information, and might confuse things.''' (en)
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • الشرط هو مزاج نحوي ، صفة من صفات الكلام الذي يشير إلى موقف المتحدث تجاهه. تُستخدم الأشكال الشرطية من الأفعال عادةً للتعبير عن حالات مختلفة من عدم الواقعية مثل: الرغبة أو العاطفة أو الاحتمال أو الحكم أو الرأي أو الالتزام أو الشك أو الفعل الذي لم يحدث بعد ؛ تختلف المواقف المحددة التي يتم استخدامها فيها من لغة إلى أخرى. الشرط هو أحد الحالات المزاجية غير الواقعية ، والتي تشير إلى ما ليس بالضرورة حقيقيًا. غالبًا ما يتناقض مع الدلالة ، وهو مزاج واقعي يستخدم بشكل أساسي للإشارة إلى أن شيئًا ما هو بيان للحقيقة. (ar)
  • Le subjonctif est un mode grammatical exprimant un fait pensé ou imaginé (opinion, fait irréel, incertain ou simplement envisagé), par contraste avec l'indicatif, qui est censé rapporter les faits réels. Le portugais, l'espagnol et quelques autres langues romanes sont les langues (autre que le français) où il existe un subjonctif futur, servant à exprimer l'éventuel du futur (en portugais : Se tu tiveres dúvidas, liga-me. : « Si tu en viens à douter, appelle-moi. »). (fr)
  • Modus subjungtif adalah modus yang menegaskan kemungkinan obyektif. Modus ini menganggap bahwa tindakan bukanlah suatu fakta yang terjadi sekarang, tetapi kemungkinan atau berpotensi menjadi fakta, tergantung kepada situasi. Ini adalah modus probabilitas, yang dipergunakan dalam nasihat, peringatan, pertanyaan deliberatif (menimbang), larangan, dan kalimat kondisi. (in)
  • Сослага́тельное наклоне́ние (конъюнктив, субъюнктив, лат. modus conjunctivus или subjunctivus) — ряд особых форм глагольного наклонения большинства индоевропейских языков, выражающих через субъективное отношение возможное, предположительное, желательное или описываемое действие. (ru)
  • Modo subjuntivo (português brasileiro) ou conjuntivo (português europeu) é o modo verbal que não expressa certeza, e sim uma dúvida (uma coisa que não temos certeza que vá ocorrer) ou desejo. Exemplos: * se eu jogasse * que tu jogues * quando eu jogar (pt)
  • Konjunktiv är ett grammatiskt modus. Konjunktivens ursprungliga huvudfunktion är som predikat i vissa bisatser som har med hypotetiska och möjliga förhållanden att göra. I de germanska och romanska språken har dock konjunktiven även övertagit funktioner från det försvunna moduset optativ, vilket man kan använda även i huvudsatser och som uttrycker talarens önskan, indirekta uppmaning eller syn på vad som vore lämpligast. (sv)
  • 虚拟语气是一种語法上的非现实语气,通常用于表达各种非现实場景,如:愿望、情感、可能性、判断、意见或尚未做出的舉動;在不同的语言中,其使用的确切情况也不同。 (zh)
  • El subjuntiu és un mode verbal dels modes , és a dir, que es refereix a aquelles afirmacions que podrien esdevenir-se però que encara no tenen lloc (i podrien no passar pas). El seu nom fa referència al fet que sol aparèixer en una oració subordinada, i depèn d'una altra proposició expressada en indicatiu. Pot adoptar formes concretes, com en les llengües romàniques, o deduir-se de la construcció gramatical malgrat que presenti un aspecte idèntic a altres modes, com en la major part de les llengües germàniques. (ca)
  • Konjunktiv (z pozdně latinského modus coniunctivus, v překladu způsob sloužící k větné vazbě, z lat. coniungere – spojovat) či (v některých jazycích) subjunktiv, francouzsky subjonctif (česky spojovací způsob) je slovesný způsob, který vyjadřuje zpravidla podmíněnost či hypotetičnost děje. Existoval již v praindoevropském jazyce a udržel se v mnoha živých jazycích. V češtině a některých dalších slovanských jazycích převzal jeho funkci kondicionál a částečně též imperativ. V jiných jazycích splynul konjunktiv s optativem. (cs)
  • Der Konjunktiv (aus spätlateinisch modus coniūnctīvus, eigentlich „eine der Satzverbindung dienende Aussageweise“ zu lat. coniungere ‚verbinden‘) ist im Deutschen neben dem Indikativ und dem Imperativ einer der drei Modi eines Verbs. Da Aussagen im Konjunktiv häufig in den Bereich des Möglichen fallen, wird er auch als Möglichkeitsform bezeichnet. Der Konjunktiv zeigt jedoch nicht an, dass etwas möglich ist. Im Deutschen gibt es zwei Arten des Konjunktivs, die jeweils in die Zeitstufen der Gegenwart, der Vergangenheit und der Zukunft untergliedert sind: (de)
  • Subjunktivo. Ĝi estas identa kun la ordona modo. Oni uzas ĝin ĉiam kun la konjunkcio KE, en kazoj, kiam la ĉefpropozicio esprimas celadon aŭ neceladon, helpon aŭ malhelpon, devigon aŭ malpermeson por io (deziri, voli, pretendi, peti, postuli, proponi, ordoni, instigi, helpi, lasi, konsenti, permesi, konsili, necesi, bezoni ktp. kaj ĉies ĉi malo). Ĉar la konjunkcio ,por ke' enhavas ĉiam la sencon de celado, post ĝi oni devas uzi ĉiam S-on. EdE-S (eo)
  • El modo subjuntivo es un modo gramatical presente en muchas lenguas con diferentes valores, entre los cuales suelen estar las afirmaciones hipotéticas, inciertas, o los deseos; todos ellos caracterizados por el rasgo irrealis, que se opone al rasgo realis del indicativo. (es)
  • The subjunctive is a grammatical mood, a feature of the utterance that indicates the speaker's attitude towards it. Subjunctive forms of verbs are typically used to express various states of unreality such as: wish, emotion, possibility, judgment, opinion, obligation, or action that has not yet occurred; the precise situations in which they are used vary from language to language. The subjunctive is one of the irrealis moods, which refer to what is not necessarily real. It is often contrasted with the indicative, a realis mood which is used principally to indicate that something is a statement of fact. (en)
  • 接続法(せつぞくほう、ラテン語: coniunctivus、英: subjunctive、仏: subjonctif、独: Konjunktiv、伊: congiuntivo、西: subjuntivo)は、インド・ヨーロッパ語族に属する言語での法の1つ。勧告・命令・禁止・願望・後悔など、願われたことや考えられたことを述べる法 (mood) である。対語は直説法 (indicative mood)。 英語ではあまり意識されることはないが、フランス語やドイツ語など英語以外の言語では頻繁に使われる。なお、日本語では英語にある subjunctive と呼ばれる同様の法に仮定法という訳語を当てているが、ここでまとめて取り扱う。 主な使い方としては、 * 命令法の代用(特に一人称複数や三人称の活用を使う敬称二人称への命令) * 意見や不確実な概念などの表現 * 現在や過去の事実に反する仮定(例:「もし私が鳥だったら…」) * 現在はまだ起きていないが、将来起きる可能性のある事象(例: 「この法案が可決された場合…」) が挙げられる。 (ja)
  • Il congiuntivo è un modo verbale di diverse lingue, comprese l'italiano e le altre lingue romanze, la cui funzione basilare è quella di indicare un evento soggettivo, irreale, non sicuro, ipotetico o non rilevante. Rispetto all'indicativo che esprime un dato di realtà che può essere provato vero o falso, il congiuntivo sottolinea invece la dimensione soggettiva, individuale: * Penso che sia ubriaco. * È possibile che sia così. * Temo che non venga. I suoi tempi rispecchiano, seppure in maniera ridotta, il sistema verbale dell'indicativo. La lingua italiana ne è dunque abbastanza ricca: (it)
  • De aanvoegende wijs of conjunctief is een in onder meer de Indo-Europese talen voorkomende werkwoordswijs (kortweg ook wel 'wijs' of 'modus'). Een grammaticale vorm van vergelijkbare strekking is ook bekend in de Semitische en Fins-Oegrische talen. De term 'aanvoegende wijs' is afgeleid van modus coniunctivus – de benaming voor dit verschijnsel in het Latijn – waarbij "aanvoegend" betrekking had op het feit dat de wijs oorspronkelijk vooral werd gebruikt in bijzinnen, die zich naar hun aard "voegen aan" een hoofdzin. (nl)
  • Tryb łączący (łac. coniunctivus, subiunctivus) – tryb gramatyczny, występujący w wielu językach indoeuropejskich, służący do wyrażania życzeń, poleceń, emocji, możliwości, osądów, potrzeb oraz stwierdzeń przeciwnych aktualnym faktom. Użycie trybu jest zależne od zasad kierujących językiem. (pl)
  • Кон'юнкти́в (лат. modus conjunctivus), суб'юнкти́в (лат. modus subjunctivus) або суб'єктний спосіб — низка особливих форм дієслівного способу більшості індоєвропейських мов, що виражає через суб'єктне сприйняття можливу, здогадну, бажану або описувану дію. Прикметник conjunctivus (coniunctivus) утворений від дієслова conjungō/coniungō («з'єдную», «спрягаю»), а subjunctivus (subiunctivus) — від дієслова subjungō/subiungō («під'єднаю», «підпрягаю»). (uk)
rdfs:label
  • الصيغة الشرطية (ar)
  • Subjuntiu (ca)
  • Konjunktiv (cs)
  • Konjunktiv (de)
  • Subjunktivo (eo)
  • Modo subjuntivo (es)
  • Modus subjungtif (in)
  • Subjonctif (fr)
  • Congiuntivo (it)
  • 接続法 (ja)
  • Tryb łączący (pl)
  • Aanvoegende wijs (nl)
  • Subjunctive mood (en)
  • Modo subjuntivo (pt)
  • Сослагательное наклонение (ru)
  • Konjunktiv (sv)
  • 虚拟语气 (zh)
  • Кон'юнктив (uk)
rdfs:seeAlso
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License