An Entity of Type: school, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

The Frankfurt School (German: Frankfurter Schule) is a school of social theory and critical philosophy associated with the Institute for Social Research, at Goethe University Frankfurt in 1929. Founded in the Weimar Republic (1918–1933), during the European interwar period (1918–1939), the Frankfurt School initially comprised intellectuals, academics, and political dissidents dissatisfied with the contemporary socio-economic systems (capitalist, fascist, communist) of the 1930s. The Frankfurt theorists proposed that social theory was inadequate for explaining the turbulent political factionalism and reactionary politics occurring in 20th century liberal capitalist societies. Critical of both capitalism and of Marxism–Leninism as philosophically inflexible systems of social organization, th

Property Value
dbo:abstract
  • La teoria crítica és un conjunt de teories de pensadors de diferents disciplines associades a l'Escola de Frankfurt: Theodor W. Adorno, Walter Benjamin, Max Horkheimer, Herbert Marcuse, Jürgen Habermas, Oskar Negt o Hermann Schweppenhäuser, entre d'altres. La teoria crítica serà la resposta crítica a la teoria de la comunicació desenvolupada des dels anys vint per l'Escola Sociològica de Chicago, les teories de la qual s'engloben dintre del funcionalisme. L'Institut per a la Investigació Social que estava afiliat a la Universitat de Frankfurt va ser fundat l'any 1923. El financer jueu serà el creador del projecte, ja que va veure necessari un centre d'estudis avançats que analitzés la societat del moment des d'un punt de vista marxista. Els autors de la primera generació de l'Escola de Frankfurt articulen un projecte crític, intentant desenvolupar un marxisme heterodox i psicoanalític. No serà un marxisme obsessionat amb l'economia, sinó que es pretén desenvolupar una sèrie de teories preocupades pels problemes socials, com la desigualtat de classes i no sols des del punt de vista sociològic, sinó també filosòfic. L'institut haurà d'exiliar-se el 1933 amb l'arribada del nazisme al poder a Alemanya. Després de recórrer diverses ciutats (Ginebra, París, Londres), l'institut s'instal·larà a Nova York fins a l'any 1950, quan va tornar de nou a Frankfurt. (ca)
  • مدرسة فرانكفورت هي مدرسة للنظرية الاجتماعية والفلسفة النقدية مرتبطة بمعهد الأبحاث الاجتماعية في جامعة غوته في مدينة فرانكفورت. ضمّت مدرسة فرانكفورت التي تأسست في جمهورية فايمار (1918-1933) خلال فترة ما بين الحربين العالميتين (1918-1939) المفكرين والأكاديميين والمنشقين السياسيين غير المتفقين مع الأنظمة الاقتصادية-الاجتماعية المعاصرة (الرأسمالية، الفاشية، الشيوعية في ثلاثينيات القرن العشرين. اقترح مفكرو مدرسة فرانكفورت أن النظرية الاجتماعية غير كافية لتفسير الفصائلية السياسية والسياسات الرجعية التي تحدث في المجتمعات الليبرالية الرأسمالية في القرن العشرين. وفي نقدها للرأسمالية وللماركسية اللينينية كأنظمة تنظيم اجتماعي غير مرنة فلسفياً، أشارت أبحاث مدرسة فرانكفورت في النظرية النقدية إلى مسارات بديلة لتحقيق التنمية الاجتماعية للمجتمع وللأمة. بُني منظور مدرسة فرانكفورت في البحث النقدي (القائم على النقد الذاتي وغير المحدد بأمد) على الأسس الفرويدية والماركسية والهيغلية للفلسفة المثالية. ولإكمال ما أغفلته ماركسية القرن التاسع عشر الكلاسيكية التي لم تعالج مشاكل القرن العشرين الاجتماعية، قام رواد المدرسة بتطبيق علم الاجتماع اللاوضعي لـ التحليل النفسي والفلسفة الوجودية. تم اقتباس أعمال المدرسة في العلوم الاجتماعية من توليفات من الأعمال وثيقة الصلة موضوعياً لـ إيمانويل كانط وجورج فيلهلم فريدريش هيغل وكارل ماركس وسيغموند فرويد وماكس فيبر وجورج سيمل وجورج لوكاش. وكما فعل كارل ماركس، اهتم أعضاء مدرسة فرانكفورت بالحالات (السياسية والاقتصادية والمجتمعية) التي تسمح بالتغيير الاجتماعي الذي يتحقق عبر المؤسسات الاجتماعية العقلانية. استمد التشديد على المكون النقدي للنظرية الاجتماعية من تجاوز الحدود الايديولوجية للفلسفة الوضعية والمادية والحتمية، من خلال العودة إلى فلسفة كانط النقدية وخلفائه في المثالية الألمانية - بشكل أساسي فلسفة هيغل التي شددت على الديالكتيك والتناقض كخصائص فكرية متأصلة في إدراك الإنسان للواقع المادي. ومنذ ستينيات القرن العشرين، قام يورغن هابرماس بتوجيه أبحاث النظرية النقدية لمعهد البحث الاجتماعي في مجالات العقلانية التواصلية واللسانيات والذاتية-المشتركة اللغوية والنهج الفلسفي للحداثة. على الرغم من ذلك، قام الباحثان الاجتماعيان ريموند غويس ونيكولاس كومبريديس بمعارضة اقتراحات هابرماس، زاعمين أنه قام بتقويض أهداف التغيير الاجتماعي الأصلية لمشاكل النظرية النقدية مثل: ما تعريف العقلانية؟ وتحليل وتوسعة الظروف الضرورية لتحقيق التحرر الاجتماعي وكذلك الانتقادات الموجهة صوب الرأسمالية المعاصرة. (ar)
  • في الإنسانيات والعلوم الاجتماعية، يستخدم مصطلح النظرية النقدية للإشارة إلى تقييم ونقد فكري للمجتمع والثقافة، بواسطة المعرفة المستمدة من العلوم الاجتماعية والإنسانيات. ويوجد للنظرية النقدية أصول في علم الاجتماع والنقد الأدبي أيضًا. وتصبح النظرية نقدية، كما وصفها عالم الاجتماع ماكس هوركهايمر، بقدر ما تسعى إلى تحرير البشر من الظروف التي تستعبدهم. يصف مصطلح النظرية النقدية كما هو مستخدمًا في علم الاجتماع والفلسفة السياسية، الفلسفة الماركسية الغربية لمدرسة فرانكفورت، والتي تم تطويرها في ألمانيا خلال ثلاثينيات القرن العشرين. ويتطلب هذا المعنى استخدام حروف كبيرة في المصطلح، بينما نفس المصطلح بالأحرف الصغيرة critical theory أو النظرية الاجتماعية النقدية، قد يشير على نفس المكونات الفكرية لكنه لا يؤكد على انتسابه لمدرسة فرانكفورت على وجه التحديد. اعتمد مُنظرو مدرسة فرانكفورت النقدية على المناهج النقدية لكارل ماركس وسيجموند فرويد. وتؤكد النظرية النقدية على أن الأيديولوجيا هي العقبة الأساسية بالنسبة لتحرير الإنسان. تأسست النظرية النقدية كمدرسة فكرية بشكل أولي، من خلال منظري مدرسة فرانكفورت: هربرت ماركوزه، وتيودور أدورنو، وماكس هوركهايمر، ووالتر بنيامين، وإريك فروم. وتأثرت النظرية النقدية الحديثة بالإضافة إلى ذلك، بأعمال جورج لوكاتش وأنطونيو جرامشي، فضلًا عن الجيل الثاني من مفكري مدرسة فرنكفورت، وعلى وجه التحديد يورجن هابرماس. فالنظرية النقدية في عمل هابرماس تجاوزت أصولها النظرية في المثالية الألمانية وأحرزت واقتربت بشكل متزايد من البراجماتية الأمريكية. ويُعد الاهتمام بفكرة البنية التحتية والبنية الفوقية الاجتماعية، واحدة من المفاهيم الفلسفية الماركسية المتبقية في الكثير من النظرية النقدية المعاصرة. تعمل النظرية النقدية فيما بعد الحداثة على تسييس المشكلات الاجتماعية من خلال وضعها في سياقات تاريخية وثقافية، لتدفع بنفسها في عمليات جمع وتحليل البيانات، ونسبية نتائجها. (ar)
  • Es coneix com a Escola de Frankfurt una tendència filosòfica representada per un grup de pensadors alemanys agrupats entorn de l'Institut de Recerca Social, (en alemany: Institut für Sozialforschung) de Frankfurt, creat el 1922. El seu tret més representatiu, si més no a les primeres etapes, fou l'adscripció al marxisme com a base de les seves reflexions. No obstant això, es tracta en tots els casos d'un marxisme heterodox, que absorbeix elements i influències de corrents diversos, especialment de la psicoanàlisi, per tal de bastir una crítica de la societat postindustrial que abasta temes tan diversos com el qüestionament del valor de la tecnologia, la societat de consum, l'alienació o l'autoritarisme. El pressupòsit d'aquesta crítica el constitueix la transformació de l'ordre establert, tant en l'àmbit individual com col·lectiu, en un sentit pretesament progressista. Les principals figures de l'escola van intentar sintetitzar les obres de pensadors tan diversos com Kant, Hegel, Marx, Freud, Weber i Lukács. Entre els principals pensadors d'aquesta escola destaquen Theodor Adorno, Max Horkheimer, Herbert Marcuse, Erich Fromm, Walter Benjamin, els quals són la representació de la primera generació de l'Escola. Pel que fa a la segona generació destaquen Jürgen Habermas i Karl-Otto Apel. Alguns dels temes més estudiats pels membres de l'Escola de Frankfurt entre 1920 i 1985 van ser quatre: En primer lloc la dialèctica de la raó il·lustrada i crítica de la ciència; en segon les dues cares de la cultura i la discussió de la indústria cultural. També van tractar la qüestió de l'Estat i de les seves formes de legitimitat en la societat de consum moderna, i per acabar cal destacar la seva teoria crítica agreujada pel desencís amb la realitat, el que fa que sigui una "". El projecte de l'Institut consistia a renovar la teoria marxista de l'època, ja que es va considerar que alguns seguidors de Karl Marx havien adoptat tan sols una selecció molt específica de les seves idees -distorsionant així el conjunt de la teoria- usualment en defensa dels partits comunistes ortodoxos. Va posar l'accent en el desenvolupament interdisciplinari i en la reflexió filosòfica sobre la pràctica científica, i va agrupar estudiosos d'altra banda molt diversos. Va ser la primera institució acadèmica d'Alemanya que va abraçar obertament el marxisme. Amb l'ascens del nazisme, molts dels seus membres hagueren d'emigrar als EUA, on prosseguiren la docència i on tingueren una considerable influència en els moviments de protesta dels anys seixanta. Després de la Segona Guerra Mundial, la tradició d'aquesta escola de pensament ha continuat en un cert nombre de pensadors alemanys. Tot i que l'institut continua actiu avui sota la direcció d'Axel Honneth, habitualment es considera Jürgen Habermas l'últim membre de l'Escola de Frankfurt pròpiament dita, encara que aquest no es consideri marxista. (ca)
  • Frankfurtská škola je označení skupiny sociologů a filosofů sdružených v (Institut für Sozialforschung, IFS), založeném roku 1923 ve Frankfurtu nad Mohanem. Frankfurtská škola je jedna z nejvlivnějších v filosofii 20. století a zvláště. V širokých kruzích západoevropských a amerických filosofů, sociologů a publicistů se frankfurtská škola sociálních výzkumů nezřídka nazývá „neomarxismem“ nebo „západním marxismem“, který je obvykle kladen proti „východnímu marxsismu“, tj. marxisticko-leninskému světovému názoru. Max Horkheimer (1895–1973), jeden z jejích hlavních představitelů, označil za její hlavní cíl vysvobodit lidské bytosti z okolností, jež je zotročují. Max Horkheimer byl současně také tvůrcem kritické teorie. IFS působil hlavně v Německu a za druhé světové války v americkém exilu. Po válce se vliv Frankfurtské školy rozšířil v celé Západní Evropě. (cs)
  • Kritická teorie je souhrnné označení pro různé emancipační proudy filosofie, literární vědy a dalších společenských věd ve 20. století. Všem je společná kritika moderní společnosti i kultury, obvykle opřená o formu marxismu. Pozornost je věnovaná psychoanalýze a má tendenci ke společenské praxi. Jejím cílem má být zejména: * emancipace člověka od společenských tlaků, * odhalování a demystifikace ideologických argumentů konservativních obhájců kapitalismu a liberalismu, * příprava radikálních společenských změn. Kritická teorie chce využívat vysvětlující úlohu věd, stanovit normativní cíle a přispívat k jejich prosazování ve společnosti, ke společenským změnám. Hlavními oblastmi jsou sociální a politická filosofie a literární věda, které se však od sedmdesátých let 20. století různě překrývají. (cs)
  • Als Frankfurter Schule wird eine Gruppe von Philosophen und Wissenschaftlern verschiedener Disziplinen bezeichnet, die an die Theorien von Hegel, Marx und Freud anknüpfte und deren Zentrum das 1924 in Frankfurt am Main eröffnete Institut für Sozialforschung war. Sie werden auch als Vertreter der dort begründeten Kritischen Theorie begriffen. Die Bezeichnung „Frankfurter Schule“ wird seit den späten 1960er Jahren verwendet. Die Bezeichnung Kritische Theorie geht auf den Titel des programmatischen Aufsatzes Traditionelle und kritische Theorie von Max Horkheimer aus dem Jahre 1937 zurück. Als Hauptwerk der Schule gilt das von Horkheimer und Theodor W. Adorno 1944 bis 1947 gemeinsam verfasste Buch Dialektik der Aufklärung, dessen Essaycharakter sie mit dem zurückhaltenden Untertitel Philosophische Fragmente bezeichneten. (de)
  • Η Σχολή της Φρανκφούρτης είναι μια σχολή , κοινωνιολογικής έρευνας, και φιλοσοφίας. Η ομάδα αναδύθηκε στο Ινστιτούτο για την Κοινωνική Έρευνα (γερμανικά:Institut für Sozialforschung) στο Πανεπιστήμιο της Φρανκφούρτης στη Γερμανία όταν ο Μαξ Χορκχάιμερ έγινε ο διευθυντής του Ινστιτούτου το 1930. Ο όρος «Σχολή της Φρανκφούρτης» είναι άτυπος και χρησιμοποιείται για να περιγράψει τους στοχαστές που συνδέονταν με το Ινστιτούτο για την Κοινωνική Έρευνα ή επηρεάστηκαν από αυτό. Δεν είναι τίτλος για κάποιον θεσμό, και οι κύριοι στοχαστές της Σχολής της Φρανκφούρτης δεν χρησιμοποιούσαν τον όρο για να περιγράψουν τον εαυτό τους. Η Σχολή της Φρανκφούρτης συνένωσε διαφωνούντες μαρξιστές, αυστηρούς επικριτές του καπιταλισμού που πίστευαν ότι κάποιοι από τους ιδεολογικούς επιγόνους του Καρλ Μαρξ υποστήριζαν ένθερμα μία επιλεκτική και παραπλανητική ανάγνωση του μαρξικού έργου, με στόχο συνήθως την υπεράσπιση των ορθόδοξων λενινιστικών Κομμουνιστικών Κομμάτων. Επηρεασμένοι κυρίως από την αποτυχία των επαναστάσεων της εργατικής τάξης στην Δυτική Ευρώπη μετά τον Α Παγκόσμιο Πόλεμο (π.χ. η Γερμανική Επανάσταση του 1918-1919) και από την άνοδο του Ναζισμού σε ένα οικονομικά και τεχνολογικά προηγμένο έθνος (Γερμανία), ανέλαβαν το καθήκον να επιλέξουν ποια κομμάτια από τη σκέψη του Μαρξ θα μπορούσαν να βοηθήσουν στην κατανόηση κοινωνικών συνθηκών που ο ίδιος ο Μαρξ ποτέ του δεν είχε δει. Στράφηκαν επομένως σε άλλες σχολές σκέψης για να συμπληρώσουν τις παραλείψεις του μαρξισμού. Ο Μαξ Βέμπερ άσκησε την μεγαλύτερη επίδραση, όπως και ο Σίγκμουντ Φρόιντ (δείτε ενδεικτικά τη -μαρξιστική σύνθεση στο έργο του Χέρμπερτ Μαρκούζε του 1954 ). Η έμφασή τους στο «κριτικό» κομμάτι της θεωρίας πήγαζε σε σημαντικό βαθμό από την προσπάθειά τους να υπερβούν τα όρια του θετικισμού, του ωμού υλισμού, και της φαινομενολογίας επιστρέφοντας στην του Εμμάνουελ Καντ και τους επιγόνους του γερμανικού ιδεαλισμού, κυρίως τη φιλοσοφία του Χέγκελ με την έμφασή της στην άρνηση και την αντίφαση ως εγγενείς ιδιότητες της πραγματικότητας. Μια σημαντική επιρροή προήλθε επίσης από τη δημοσίευση στην δεκαετία του 1930 των έργων του Μαρξ Οικονομικά και Φιλοσοφικά χειρόγραφα του 1844 και Η Γερμανική Ιδεολογία, τα οποία έδειχναν τη συνέχεια με τον Εγελιανισμό που υποκρύπτονταν στη σκέψη του Μαρξ. Ο Μαρκούζε ήταν ο πρώτος που θα αρθρογραφούσε εκτενώς για τη θεωρητική σημασία αυτών των κειμένων. (el)
  • Als Kritische Theorie wird eine Gesellschaftstheorie aus der ersten Hälfte des 20. Jahrhunderts bezeichnet, die von Hegel, Marx und Freud inspiriert ist und deren Vertreter (vornehmlich Max Horkheimer, Theodor W. Adorno, Herbert Marcuse und der Sozialpsychologe Erich Fromm) auch unter dem Begriff Frankfurter Schule zusammengefasst werden. Die Vertreter der Kritischen Theorie hatten im Institut für Sozialforschung ihr institutionelles Zentrum und in der Zeitschrift für Sozialforschung ihr publizistisches Organ. Aus dem assoziierten Wirkungskreis von Autoren und Rezensenten bildete der Philosoph und Kulturtheoretiker Walter Benjamin die bedeutsamste Inspirationsquelle für die theoretischen Konstruktionen der Schule. Gegenstand der Theorie ist die ideologiekritische Analyse der bürgerlich-kapitalistischen Gesellschaft, das heißt: die Aufdeckung ihrer Herrschafts- und Unterdrückungsmechanismen und die Hinterfragung ihrer Ideologien, mit dem Ziel einer vernünftigen Gesellschaft mündiger Menschen. Ihr Anspruch ist, die Totalität der gesellschaftlichen Verhältnisse und die Notwendigkeit ihrer Veränderung theoretisch darzulegen. Ihre Begriffe beschreiben, was ist, und antizipieren, was sein soll oder sein könnte. Wenn Theorie in diesem Verständnis als eine Form der Praxis begriffen wird – „Denken ist ein Tun“ (Adorno) –, heißt das: Mit der theoretischen Aufklärung werden die gesellschaftlichen Verhältnisse entschleiert, und mit dem neuen Blick auf sie beginnt die verändernde Praxis im Bewusstsein der aufgeklärten Menschen. Stand an ihrem Anfang das Projekt einer sozialwissenschaftlichen, interdisziplinären Zeitdiagnose mit emanzipatorischem Anspruch, so veränderte sie sich, unter dem Einfluss der zeitgeschichtlichen Ereignisse (Weltwirtschaftskrise, Krise der liberalen Demokratien, Aufkommen diktatorischer Regime, Zweiter Weltkrieg, Expansion der Kulturindustrie), in eine negative Geschichtsphilosophie ohne Hoffnung auf absehbare Umgestaltung der „totalitär“ (Horkheimer/Adorno) und „eindimensional“ (Marcuse) gewordenen gesellschaftlichen Verhältnisse. Von dieser „älteren“ oder „klassischen“ Kritischen Theorie, die hier fokussiert wird, ist die auf Jürgen Habermas zurückgehende „jüngere“ Kritische Theorie zu unterscheiden, die an den gesellschaftskritischen Motiven zwar festhält, aber die radikale Vernunftskepsis und die pessimistische Geschichtskonstruktion verwirft und mit dem Begriff der „kommunikativen Vernunft“ emanzipatorische Motive ins Zentrum der Theorie rückt. Zu beobachten ist auch, dass in anderen Wissenschaftsgebieten, vornehmlich im englischsprachigen Bereich, Theorieansätze mit dem Attribut „Kritisch“ bzw. "kritisch" versehen werden, z. B. Kritische Geographie oder Kritische Kriminologie, die ähnlich wie die hier dargestellte Theorie ihr spezifisches Wissensgebiet aus gesellschaftskritischer Perspektive erforschen. (de)
  • En sociologio kaj politika filozofio, la termino kritika teorio en ĝenerala senco principe devus nomi teorian taksadon kaj kritikadon de la socio kaj kulturo per aplikado de scioj el la sociaj kaj homaj sciencoj. Fakte, ĝi estas kutime uzata en tre speciala senco: kiel nomo de branĉo en (nov)marksisma filozofio. (eo)
  • La Frankfurta Skolo estas skolo de socia teorio kaj politika filozofio, parte asociita kun la ĉe Universitato de Frankfurto. Fondita dum la intermilita periodo, la skolo konsistis de disidentoj, kiuj ne sentis sin apartenantaj al la ekzistaj kapitalismaj, faŝismaj, aŭ komunismaj sistemoj kiuj ĝis tiam formiĝis. Multal el tiuj teoriistoj kredis, ke la tradiciaj teorioj ne povas sufiĉe klarigi la tumultan kaj neatenditan evoluon de la kapitalismaj socioj de la 20-a jarcento. Kritikemaj kaj pri kapitalismo, kaj pri soveta socialismo, iliaj verkoj rimarkis la eblon de alternativa vojo al . Kvankam fojfoje nur nefirme afiliataj, la teoriistoj de la Frankfurta Skolo pensis kaj parolis laŭ komuna paradigmo; ili kunhavis la marksismajn hegelajn antaŭsupozojn kaj okupiĝis pri similaj demanodj. Por plenigi la perceptitajn mankojn en klasika marksismo, ili klopodis trovi respondojn en aliaj pensoskoloj, do utiligis la trovaĵojn de kontraŭpozitivisma sociologio, psikoanalizo, ekzistadisma filozofio, kaj aliaj fakoj. La eminentuloj de la fako klopodis lerni kaj sintezi la verkojn de tiel diversaj pensantoj kiel Kant, Hegel, Marx, Freud, Weber, kaj Lukács. Sekvante Markson, ili interesiĝis pri la kondiĉoj, kiuj permesas kaj la establon de raciaj institucioj. Ilia emfazo pri la "kritika" komponaĵo de teorio signife deriviĝis de ilia klopodo venki la limojn de pozitivismo, materiismo, kaj determinismo per reiro al la de Kant kaj ties posteuloj en la , precipe la filozofio de Hegel kun ĝia emfazo pri dialektiko kaj kontraŭdiro kiel imanentaj ecoj de la homa realo. Ekde la 1960-aj jaroj la kritikan teorion de la Frankfurta Skolo pli kaj pli gvidis la verko de Jürgen Habermas pri , lingva kaj tio, kion Habermas nomas "la filozofia diskurso de moderneco." Kritikaj teoriistoj kiaj kaj esprimis kontraŭecon al Habermas, pretendante, ke li subfosis la esperojn por socia ŝanĝo, kiuj unue donis la celon al la diversaj projektoj de kritika teorio—ekzemple, la problemo, pri kion signifu racio, la analizo kaj pligrandigo de "kondiĉoj de ebleco" por socia emancipiĝo, kaj la kritiko pri moderna kapitalismo. (eo)
  • En filosofía, se conoce como teoría crítica a la doctrina que nació en la Escuela de Fráncfort para establecer una crítica a la teoría tradicional y a la cultura y moral occidental. Esta corriente tuvo su origen en el Instituto de Investigación Social de la universidad de Fráncfort del Meno. La Teoría crítica es representada principalmente por Theodor Adorno, Walter Benjamin, Max Horkheimer, Herbert Marcuse, Jürgen Habermas, Oskar Negt o Hermann Schweppenhäuser, Erich Fromm, Albrecht Wellmer, Axel Honneth e incluso Paulo Freire, entre otros. Como enfoque de la filosofía social, la teoría crítica se centra en la evaluación reflexiva y la crítica de la sociedad y la cultura con el fin de revelar y desafiar las estructuras de poder. Con raíces en la sociología y la crítica literaria, sostiene que los problemas sociales provienen más de las estructuras sociales y los supuestos culturales que de los individuos. Sostiene que la ideología es el principal obstáculo para la liberación humana.​ (es)
  • The Frankfurt School (German: Frankfurter Schule) is a school of social theory and critical philosophy associated with the Institute for Social Research, at Goethe University Frankfurt in 1929. Founded in the Weimar Republic (1918–1933), during the European interwar period (1918–1939), the Frankfurt School initially comprised intellectuals, academics, and political dissidents dissatisfied with the contemporary socio-economic systems (capitalist, fascist, communist) of the 1930s. The Frankfurt theorists proposed that social theory was inadequate for explaining the turbulent political factionalism and reactionary politics occurring in 20th century liberal capitalist societies. Critical of both capitalism and of Marxism–Leninism as philosophically inflexible systems of social organization, the School's critical theory research indicated alternative paths to realizing the social development of a society and a nation. The Frankfurt School perspective of critical investigation (open-ended and self-critical) is based upon Freudian, Marxist and Hegelian premises of idealist philosophy. To fill the omissions of 19th-century classical Marxism, which did not address 20th-century social problems, they applied the methods of antipositivist sociology, of psychoanalysis, and of existentialism. The School's sociologic works derived from syntheses of the thematically pertinent works of Immanuel Kant, Georg Wilhelm Friedrich Hegel, and Karl Marx, of Sigmund Freud and Max Weber, and of Georg Simmel and Georg Lukács. Like Karl Marx, the Frankfurt School concerned themselves with the conditions (political, economic, societal) that allow for social change realized by way of rational social institutions. Their emphasis on the critical component of social theory derived from their attempts to overcome the ideological limitations of positivism, materialism, and determinism by returning to the critical philosophy of Kant and his successors in German idealism – principally the philosophy of Hegel, which emphasized dialectic and contradiction as intellectual properties inherent to the human grasp of material reality. Since the 1960s, the critical-theory work of the Institute for Social Research has been guided by Jürgen Habermas's work in communicative rationality, linguistic intersubjectivity, and "the philosophical discourse of modernity." More recently, the "third generation" critical theorists Nikolas Kompridis, Raymond Geuss, and Axel Honneth have opposed Habermas's propositions, claiming he has undermined the original social-change purposes of critical-theory-problems, such as what should reason mean; analysis of the conditions necessary to realize social emancipation; and critiques of contemporary capitalism. (en)
  • Frankfurteko eskola (alemanez: Frankfurter Schule) hainbat pentsalarik garatu zuten teoria sozial neo-marxista da, Frankfurteko Gizarte Ikerkuntzaren Institutuarekin lotua zegoena. Eskola honetako kideek iritzi ezberdinak izan zituzten arren, pentsalariek egitasmo intelektual bat partekatu zuten: intelektual batek gizarteari egin ziezaiokeen zerbitzurik ederrena marxismoaren aldeko aukera egitea zen (ekonomia politikoaren kontra). Horretarako, Gizarte Ikerkuntzaren Institutua sortu zuten, eta Max Horkheimer izanik fundatzaileen artean. Beharrezkoa zen marxismoaren alde teorikoa errebisatzea, baina ondo egiteko independentzia politikoa, ekonomikoa eta finantzarioa behar zuten; hala nola arlo anitzeko diziplinak parte hartzea: filosofia, soziologia, historia, ekonomia, etab. Teoria Kritikoaren proiektua praxiarekin estu lotuta zegoen, modu irekian ulertutako materialismo marxista baten testuinguruan.Marxismoarekin identifikatuta, Alemaniatik ihes egin behar izan zuten naziek boterea eskuratu zutenean. Institutua lehenik Genevara eraman zuten eta azkenik, 1934an Estatu Batuetan finkatu ziren, Columbiako Unibertsitatean hain zuzen. Nazismoa gertakari historiko gisa funtsezkoa da pentsalari multzo honen ibilbide intelektuala eta bizitza-esperientzia ulertzeko.Denboraren poderioz, Max Horkheimer-ek gidatutako institutuan marxismoak utzi egin zion hasierako urteetan zuen garrantzia izateari. Hobeto esanda, hasierako urteetako marxismo ortodoxoa materialismo historikoaren oinarrizko printzipioez hustu zen: * Langile-klasearen potentzial iraultzailean sinesteari utzi zitzaion. * Klase-borroka historiaren motorra zela zioen printzipioari ere bai. * Azpiegitura ekonomikoa ez zen jadanik gizarte-analisiaren zentroan kokatuko. 1950ean Frankfurtera bueltatu ziren Institutuko kide gehienak, Herbert Marcuse-ren salbuespen garrantzitsuarekin. Bueltan gauzak asko aldatu ziren, eta horrek pentsamendu mailan ere norabide aldaketa eragin zuen. Gizarte errealitatea erabat aldatuta zegoen: * Aliatuak ez ziren Alemaniaren kontra borrokatu nazismoa deuseztatzearren, botere-kontuengatik baizik. * Proletalgoa sistema industrialean integratuta zegoen, gutxienez kontzientzia subjektiboaren aldetik. * Herrialde sozialistetan sozialismoa dominazio-tresna bilakatu zen. Hori guztia ikusita, egin beharrekoa ez zen jada ekonomia burgesaren kritika, baizik eta gizarte industriala, liberal zein sozialista izan, sostengatzen zuen arrazionaltasunaren kritika. Eskolakideen arteko ika-mika filosofikoak handiak izan ziren, politikoak ere garrantzitsuak izan ziren. Marcuse esker berriaren intelektual nagusia bilakatzen zen bitartean, Hokheimer, Habermas-ek desakordio garratzak izan zituzten esker aktibistarekin. Kritika latzak jaso zituzten: elitismoa, kontserbadurismoa, errebisionismoa izan ziren esker politiko eta sozialetik egotzi zitzaizkien joerak. Frankfurteko Eskolako kideen egitasmoaren akuilua giza askapena zen, gizarte injustiziarekin amaitzea zen Teoria Kritikoaren motibazio-indarra, eta arrazoian oinarritutako gizartearen alde egin zuten. Beharrezkoa zen zientzia-eredu burgesetik aldentzea, produkzio-prozesuaren mesedetan eraikia izan baitzen. Teoria Kritikoaren helburua hauxe izan zen: prozesu sozialen arrazionaltasuna argitara ekarriko duen gizartearen gaineko jakintza eraikitzea. (eu)
  • Teoria kritikoa Frankfurteko eskolako pentsalariek 1960ko hamarkadan garatu zuten pentsamenduen multzoa da, marxismoan oinarrituta gizarte kapitalistaren kritika zabala egiten duena, arlo zenbaitetako ekarpenak bilduz (soziologia, psikoanalisia, artea, ...) garai hartan marxismo ortodoxoa definitzen zuten alderdi komunistetatik ofizialetatik aldenduz. Izan ere, Teoria kritikoa marxismoa eguneratzea eta interpretatzea bere estiloaren arabera proposatu zuen. Horregatik, Teoria Kritikoarentzat jakintza ez da errealitatean dauden datu objektiboen erreprodukzio kontzeptuala, baizik eta benetako formakuntza eta eraketa. Frankfurteko Eskolak bi etapa nagusi izan zituen. Lehenengo etapan Max Horkheime, Theodor W. Adorno eta Herbert Marcuse nabarmentzen dira. Bigarren etapan, Jürgen Habermas, Karl-Otto Apel, , Alfred Schmidt eta egon ziren. Teoria hau pentsamendu pentsakorra eta kritikoa bultzatzen du eta indar eraldatzailea izan nahi du. (eu)
  • La escuela de Fráncfort (en alemán, Frankfurter Schule) fue una escuela alemana de teoría social y filosofía crítica asociada al Instituto de Investigación Social de la Universidad Goethe de Fráncfort del Meno, en Alemania.​ En el sentido más amplio del término, se conoce como el grupo de investigadores e intelectuales de dicha escuela, críticos con las políticas socioeconómicas de la década de 1930 (el capitalismo, el fascismo y el comunismo en su variante marxista-leninista)​​ y con el empleo de la teoría social para explicar el turbulento faccionalismo político y las políticas reaccionarias que se daban en la sociedad capitalista y liberal del siglo xx. Su objetivo en términos generales fue alcanzar el desarrollo social de la sociedad y de la nación por métodos alternativos,​ para lo que se adhirieron fundamentalmente a las teorías de Hegel, Karl Marx y Sigmund Freud. El núcleo de la teoría crítica de la escuela de Fráncfort es la discusión crítico-ideológica de las condiciones sociales e históricas en las que ocurre la construcción de toda teoría, y la crítica —así mediada— de esas condiciones sociales. La relación resulta de la pretensión de conceptualizar teóricamente la totalidad de las condiciones sociales y la necesidad de su cambio. En la concepción de la escuela de Fráncfort, la teoría se entiende como una forma de entender cómo aquellos sentidos son mayormente reformados por la política ambientalmente construida. La denominación «teoría crítica» se remonta al título del ensayo programático Teoría tradicional y teoría crítica (Traditionelle und kritische Theorie), de Max Horkheimer, del año 1937. Se considera la obra principal de esta escuela la colección de ensayos Dialéctica de la Ilustración (Dialektik der Aufklärung), compilada y editada conjuntamente por Horkheimer y Theodor W. Adorno entre 1944 y 1947. (es)
  • La théorie critique est une approche de la philosophie sociale qui vise à analyser la société et la culture en mobilisant les sciences sociales et les humanités afin de révéler et mettre en question les structures de pouvoir. Elle considère que les problèmes sociaux sont créés et influencés davantage par des structures sociétales et des présupposés culturels que par des facteurs individuels ou psychologiques. La théorie critique a été établie comme une école de pensée soutenant que l'idéologie est le principal obstacle à la libération humaine. Elle doit son origine principalement aux théoriciens de l'école de Francfort, Theodor Adorno et Max Horkheimer. Horkheimer décrit une théorie comme étant critique dans la mesure où elle cherche à "libérer les êtres humains des circonstances qui les asservissent". En sociologie et philosophie politique, la "théorie critique" désigne la philosophie marxiste occidentale de l'école de Francfort, développée en Allemagne dans les années 1930, inspirée des idées de Karl Marx et Sigmund Freud. Elle retient du marxisme, l’idée que la philosophie doit être utilisée comme critique sociale du capitalisme et non comme justification et légitimation de l’ordre existant, critique qui doit servir à faire avancer la transformation. La théorie critique moderne a également été influencée par Georg Lukàcs, Antonio Gramsci, Jürgen Habermas. (fr)
  • L’École de Francfort (en allemand Frankfurter Schule) est le nom donné, à partir des années 1950, à un groupe d'intellectuels allemands réunis autour de l'Institut de recherche sociale fondé à Francfort en 1923, et par extension à un courant de pensée issu de celui-ci, souvent considéré comme fondateur ou paradigmatique de la philosophie sociale ou de la théorie critique. Il retient en effet du marxisme et de l'idéal d'émancipation des Lumières l'idée principale que la philosophie doit être utilisée comme critique sociale du capitalisme et non comme justification et légitimation de l'ordre existant, critique qui doit servir à faire avancer la transformation. Parmi ses premiers membres, on compte Max Horkheimer (1895-1973), qui fut le directeur de l'Institut à partir de 1930, son collègue Theodor W. Adorno (1903-1969), avec qui il écrira après-guerre La Dialectique de la raison, qui porte une critique de la société de consommation, Erich Fromm (1900-1980), considéré comme l'un des fondateurs du freudo-marxisme, et qui mêla psychanalyse et sociologie quantitative, Walter Benjamin (1892-1940), écartelé entre ses influences messianiques hébraïques et un marxisme inspiré de Lukács (1895-1971), ou encore le juriste, davantage social-démocrate, Franz Neumann (1900-1954). Dans son projet général des années 1930, qui voit la montée en force des fascismes, l'Institut de recherche sociale s'emploie à favoriser la collaboration interdisciplinaire, et à mêler philosophie et sciences sociales dans une optique critique, qui se veut détachée tant du « marxisme orthodoxe », incarné par le léninisme, l'URSS et la Troisième Internationale, que du « marxisme révisionniste », c'est-à-dire social-démocrate, de Bernstein (1850-1932). L'arrivée d'Hitler au pouvoir contraint l'Institut à fermer ses portes, et ses membres, dispersés, à l'exil. Une partie d'entre eux, notamment Horkheimer, Adorno et Marcuse (1898-1979) iront aux États-Unis, où ils rouvriront l'Institut à New York. En 1950, l'Institut rouvrira ses portes à Francfort. C'est cette période qui verra les premiers écrits célèbres sur la société de consommation, tels que La Dialectique de la Raison (1944/47), d'Adorno et Horkheimer, ou Éros et civilisation (1955) de Marcuse. En 1958, après une série d'allers-retours entre l'Europe et les États-Unis, Adorno prend la succession d'Horkheimer à la tête de l'Institut. Les années 1950-1960 voient s'ouvrir une nouvelle phase de l'École de Francfort, tant en raison du nouveau contexte international (Guerre froide puis Détente et « Coexistence pacifique »), que de la venue d'une nouvelle génération de penseurs, dont Habermas, qui après s'être éloigné de l'Institut à l'époque de L'espace public : archéologie de la publicité comme dimension constitutive de la société bourgeoise (1962), reviendra y donner des cours au milieu des années 1960, période lors de laquelle il écrira Connaissance et intérêt (1968). L'un de ses élèves, Axel Honneth, célèbre pour sa théorie de la reconnaissance, est aujourd'hui l'actuel directeur de l'Institut. (fr)
  • Is scoil fealsúnacht na 1920ú ina raibh a tacadóirí i mbun athmheasúnú Marxachas í Scoil Frankfurt. (ga)
  • Mazhab Frankfurt (bahasa Jerman: Frankfurter Schule) adalah istilah yang diberikan kepada pemikiran yang dihasilkan oleh kelompok filsuf yang masih memiliki afiliasi dengan Institut für Sozialforschung di Frankfurt, Jerman, dan pemikir-pemikir lainnya yang dipengaruhi oleh mereka. Tahun yang dianggap sebagai tahun awal dimulai Mazhab Frankfurt ini adalah tahun 1930, ketika Max Horkheimer diangkat sebagai direktur lembaga riset sosial tersebut. Beberapa filsuf terkenal yang dianggap sebagai anggota Mazhab Frankfurt ini antara lain Theodor Adorno, Walter Benjamin, dan Jürgen Habermas. Perlu diingat bahwa para pemikir ini tidak pernah mendefinisikan diri mereka sendiri di dalam sebuah kelompok ataupun 'mazhab', dan bahwa penamaan ini diberikan secara retrospektif. Walaupun kebanyakan dari mereka memiliki sebuah ketertarikan intelektual dengan pemikiran neo-Marxisme dan kritik terhadap budaya (yang di kemudian hari memengaruhi munculnya bidang ilmu Studi Budaya), masing-masing pemikir mengaplikasikan kedua hal ini dengan cara-cara dan terhadap subyek kajian yang berbeda. Ketertarikan Mazhab Frankfurt terhadap pemikiran Karl Marx disebabkan antara lain oleh ketidakpuasan mereka terhadap penggunaan teori-teori Marxisme oleh kebanyakan orang lain, yang mereka anggap merupakan pandangan sempit terhadap pandangan asli Karl Marx. Menurut mereka, pandangan sempit ini tidak mampu memberikan 'jawaban' terhadap situasi mereka pada saat itu di Jerman. Setelah Perang Dunia Pertama dan meningkatnya kekuatan politik Nazi, Jerman yang ada pada saat itu sangatlah berbeda dengan Jerman yang dialami Karl Marx. Sehingga jelaslah bagi para pemikir Mazhab Frankfurt bahwa Marxisme harus dimodifikasi untuk bisa menjawab tantangan zaman. Patut dicatat bahwa beberapa pemikir utama Mahzab Frankfurt beragama Yahudi, dan terutama di perioda awal secara langsung menjadi korban Fasisme Nazi. Yang paling tragis ialah kematian Walter Benjamin, yang dicurigai melakukan bunuh diri setelah isi perpustakaannya disita oleh tentara Nazi. Beberapa yang lainnya, seperti Theodor Adorno dan Max Horkheimer terpaksa melarikan diri ke negara lain, terutama Amerika Serikat. Contoh karya-karya terkenal yang dihasilkan para pemikir Mazhab Frankfurt antara lain Dialectic of Enlightenment, Minima Moralia, Illuminations. (in)
  • Teori kritis adalah sebuah aliran pemikiran yang menekankan penilaian reflektif dan kritik dari masyarakat dan budaya dengan menerapkan pengetahuan dari ilmu-ilmu sosial dan humaniora. Sebagai istilah, teori kritis memiliki dua makna dengan asal-usul dan sejarah yang berbeda: pertama berasal dari sosiologi dan yang kedua berasal dari kritik sastra, di mana digunakan dan diterapkan sebagai istilah umum yang dapat menggambarkan teori yang didasarkan atas kritik; dengan demikian, teori Max Horkheimer menggambarkan teori kritis adalah, sejauh berusaha "untuk membebaskan manusia dari keadaan yang memperbudak mereka." Dalam filsafat, istilah teori kritis menggambarkan filosofi neo-Marxis dari Frankfurt School, yang dikembangkan di Jerman pada 1930-an. Teori Frankfurt menarik tentang metode kritis Karl Marx dan Sigmund Freud. Teori Kritis menyatakan bahwa ideologi adalah kendala utama untuk pembebasan manusia. Teori Kritis didirikan sebagai sebuah sekolah pemikiran terutama oleh lima tokoh teori Mazhab Frankfurt: Herbert Marcuse, Theodor Adorno, Max Horkheimer, Walter Benjamin, dan Erich Fromm. Teori kritis modern telah bertambah dipengaruhi oleh dan Antonio Gramsci, serta generasi kedua sarjana Mazhab Frankfurt, terutama Jürgen Habermas. Dalam karya Habermas, teori kritis melampaui akar teoretis dalam , dan berkembang lebih dekat dengan pragmatisme Amerika. Kepedulian terhadap "dasar dan suprastruktur" sosial adalah salah satu yang tersisa dari konsep filsafat Marxis di banyak teori kritis kontemporer. Sementara teori kritis telah sering kali didefinisikan sebagai intelektual Marxis, kecenderungan mereka untuk mengecam beberapa konsep Marxis dan untuk menggabungkan analisis Marxian dengan tradisi sosiologis dan filosofis lainnya telah menimbulkan tuduhan revisionisme oleh para Klasik, Ortodoks, dan Analisis Marxis, dan oleh filsuf Marxis Leninis. telah menyatakan bahwa generasi pertama teori kritis paling baik dipahami dengan tidak mempromosikan agenda filosofis tertentu atau ideologi tertentu, tetapi sebagai "pengganggu dari sistem lain". (in)
  • 프랑크푸르트 학파(Frankfurt 學派, 독일어: Frankfurter Schule )는 1930년대 이후 등장한 프랑크푸르트암마인 대학교의 를 중심으로 한 신 마르크스주의 사회 이론가 집단을 가리키는 말이다. (ko)
  • フランクフルト学派(フランクフルトがくは、ドイツ語: Frankfurter Schule)は、ルカーチ、グラムシの理論をベースにマルクス主義を進化させ、これにヘーゲルの弁証法とフロイトの精神分析理論の融合を試みた、批判理論によって啓蒙主義を批判する社会理論や哲学を研究したグループの他称。 道具的理性という概念を提唱し、社会の近代化によって人間が自然(人間を含む)を支配し、搾取することを批判した。 (ja)
  • 批判理論(ひはんりろん、独:Kritische Theorie、英:critical theory、仏:Théorie critique)は、アドルノやホルクハイマーらフランクフルト学派によって展開された社会哲学の理論。批評理論(ひひょうりろん)とも訳される。 (ja)
  • 비판 이론(批判理論, 영어: critical theory)은 사회과학과 인문학의 지식을 적용한 반성적 연구와 사회와 문화에 대한 비판에 중점을 둔다. "비판이론"이라는 용어는 서로 다른 기원과 역사를 가진 두 가지 의미로 사용된다. 첫 번째 의미는 사회학과 정치철학에서 기원하고 있으며, 두 번째 의미는 문학 연구와 문학 이론에서 기원한다. 사회학과 정치철학에서 "비판 이론"(혹은 "사회 비판 이론")이라는 용어는 1930년대 독일에서 성장한 프랑크푸르트학파의 신마르크스주의 철학을 가리킨다. 프랑크푸르트학파의 이론가 막스 호르크하이머는 이론이 "인간 존재를 인간을 예속시키는 환경에서 해방"하고자 하는 이론은 "비판적"이라고 묘사한다. (ko)
  • La Scuola di Francoforte è una scuola sociologico-filosofica di orientamento neo-marxista. Il nucleo originario di tale scuola, formato per lo più da filosofi e sociologi tedeschi di origine ebraica, emerse nel 1923 nell'ambiente del neonato "Istituto per la Ricerca Sociale" (Institut für Sozialforschung) dell'Università Johann Wolfgang Goethe di Francoforte sul Meno, in Germania, sotto la guida dello storico marxista Carl Grünberg. Il nucleo successivamente si ampliò per numero di studiosi ed ambiti di ricerca. Il primo periodo di attività della scuola si inquadra nel primo dopoguerra, tra gli anni venti e gli anni trenta; all'avvento del Nazionalsocialismo il gruppo lasciò la Germania e si trasferì dapprima a Ginevra, poi a Parigi e infine a New York, dove continuò la sua attività. Dopo la seconda guerra mondiale alcuni esponenti (tra cui Adorno, Horkheimer e Pollock) tornarono in Germania per fondare un nuovo Istituto per la ricerca sociale. (it)
  • De kritische theorie is een door Hegel, Marx, Nietzsche, Weber en Freud geïnspireerde sociologisch-filosofische analyse van de burgerlijk-kapitalistische samenleving, die onder andere door vertegenwoordigers van de Frankfurter Schule werd gebezigd. De theorie legt de nadruk op de culturele factoren in de ideologie van het kapitalisme. Doelstelling van deze theorie is niet alleen het geven van een verklaring voor de werkelijkheid, maar ook het veranderen van de werkelijkheid. De term kritische theorie verwijst naar de titel van het programmatische opstel Traditionelle und kritische Theorie (Traditionele en kritische theorie) van Max Horkheimer uit 1937. (nl)
  • La teoria critica, sviluppatasi nell'ambito dell'Istituto per la ricerca sociale di Francoforte (Scuola di Francoforte), assume anche il nome di filosofia sociale o ricerca sociale, riprendendo aspetti del marxismo eterodosso. (it)
  • Szkoła frankfurcka (niem. Frankfurter Schule) – potoczna nazwa w literaturze przedmiotu filozofii i socjologii grupy pracowników Instytutu Badań Społecznych, istniejącego w latach 1923–1933 na Uniwersytecie we Frankfurcie, a od 1933 roku kolejno: przy paryskiej École normale supérieure i nowojorskim Uniwersytecie Columbia, a od 1949 ponownie we Frankfurcie nad Menem. Szkoła frankfurcka zasłynęła ze sformułowania teorii krytycznej oraz badania podstaw marksizmu. Badacze poświęcający się tym zagadnieniom skupiali się na problematyce relacji „podmiot – przedmiot” poznania i działania, a także podkreślali konieczność widzenia społeczeństwa w roli podmiotu własnych działań. Koncepcje grupy były rozwijane na łamach wydawanego w Instytucie pisma „”. Za najważniejszych przedstawicieli szkoły uważa się takich badaczy jak Max Horkheimer, Theodor Adorno, Herbert Marcuse, Walter Benjamin, Friedrich Pollock, Leo Löwenthal, Erich Fromm. Faktycznie szkoła frankfurcka przestała istnieć po śmierci Theodora Adorna (zm. 1969) i Maksa Horkheimera (zm. 1973), czasami jednak w odniesieniu do Jürgena Habermasa i innych myślicieli rozwijających teorię krytyczną mówi się o kolejnych jej pokoleniach. (pl)
  • De Frankfurter Schule is een Duitse sociologische en filosofische stroming in de hedendaagse filosofie die ontstond in de eerste helft van de 20e eeuw en zich bezighoudt met de maatschappijkritische, neomarxistische, kritische theorie. De stroming heeft zich ontwikkeld als deel van het Institut für Sozialforschung te Frankfurt. De term kritische theorie verwijst naar de titel van het programmatische opstel Traditionelle und kritische Theorie (Traditionele en kritische theorie) van Max Horkheimer uit 1937. Als het belangrijkste werk van de Frankfurter Schule geldt de door Horkheimer en Theodor W. Adorno in de jaren 1944 tot 1947 gezamenlijk geschreven essaybundel Dialektik der Aufklärung (de dialectiek van de verlichting). (nl)
  • A teoria crítica é uma abordagem teórica que, contrapondo-se à teoria tradicional, de matriz cartesiana, busca unir teoria e prática, ou seja, incorporar ao pensamento tradicional dos filósofos uma tensão com o presente. A teoria crítica tem um início definido a partir de um ensaio-manifesto, publicado por Max Horkheimer em 1937, intitulado Teoria Tradicional e Teoria Crítica. A Teoria Crítica tem um significado estreito e amplo na filosofia e na história das ciências sociais. “Teoria crítica” no sentido estrito designa várias gerações de filósofos e teóricos sociais alemães na tradição marxista da Europa Ocidental conhecida como Escola de Frankfurt. De acordo com esses teóricos, uma teoria "crítica" pode ser distinguida de uma teoria "tradicional" de acordo com um propósito prático específico: uma teoria é crítica na medida em que busca a "emancipação humana da escravidão", atua como uma "influência libertadora". Consiste em uma abordagem da filosofia social que se concentra na avaliação reflexiva e crítica da sociedade e da cultura, a fim de revelar e desafiar as estruturas de poder. Com origens na sociologia e na crítica literária, ele argumenta que os problemas sociais são influenciados e criados mais por estruturas sociais e pressupostos culturais do que por fatores individuais e psicológicos. Sustentando que a ideologia é o principal obstáculo à libertação humana, a teoria crítica foi estabelecida como uma escola de pensamento principalmente pelos teóricos da Escola de Frankfurt: Herbert Marcuse, Theodor Adorno, Walter Benjamin, Erich Fromm e Max Horkheimer. Horkheimer descreveu uma teoria como crítica na medida em que visa "libertar os seres humanos das circunstâncias que os escravizam. Em sociologia e filosofia política, "Teoria Crítica" representa a filosofia ocidental-marxista da Escola de Frankfurt, desenvolvida na Alemanha na década de 1930 e inspirada nas ideias de Karl Marx e Sigmund Freud. Embora uma "teoria crítica" ou uma "teoria social crítica" possa ter elementos de pensamento semelhantes, a capitalização da Teoria Crítica como se fosse um nome próprio enfatiza a linhagem intelectual específica da Escola de Frankfurt. Embora a Teoria Crítica seja frequentemente considerada estritamente como referindo-se à Escola de Frankfurt que começa com Horkheimer e Adorno e se estende até Marcuse e Habermas, qualquer abordagem filosófica com objetivos práticos semelhantes poderia ser chamada de "teoria crítica", incluindo feminismo, teoria crítica da raça, e algumas formas de crítica pós-colonial. Na sequência,A Teoria Crítica, quando em maiúscula, refere-se apenas à Escola de Frankfurt. Todos os outros usos do termo são significados em um sentido mais amplo e, portanto, não são capitalizados. Quando usada no singular, “uma teoria crítica” não é capitalizada, mesmo quando a teoria é desenvolvida por membros da Escola de Frankfurt no contexto de seu projeto geral de Teoria Crítica. A teoria crítica moderna também foi influenciada por György Lukács e Antônio Gramsci, bem como por estudiosos da Escola de Frankfurt de segunda geração, notavelmente Jürgen Habermas. Na obra de Habermas, a teoria crítica transcendeu suas raízes teóricas no idealismo alemão e se aproximou do pragmatismo americano. A preocupação com a "base e superestrutura" social é um dos conceitos filosóficos marxistas remanescentes em grande parte da teoria crítica contemporânea. A teoria crítica pós-moderna analisa a fragmentação das identidades culturais a fim de desafiar os construtos da era modernista, como metanarrativas, racionalidade e verdades universais, enquanto politiza os problemas sociais "ao situá-los em contextos históricos e culturais, para se implicar o processo de coleta e analisar dados e relativizar suas descobertas. (pt)
  • Teoria krytyczna (ang. critical theory) – w naukach społecznych i humanistycznych: termin-parasol, określający teorie analizujące i krytykujące kulturę oraz społeczeństwo. (pl)
  • Frankfurtskolan (tyska: Frankfurter Schule) var en tvärvetenskaplig skolbildning inom samhällsteori och kritisk filosofi som växte fram vid Institutet för socialforskning (Institut für Sozialforschung) i Frankfurt från 1929 i relation till, men oberoende från Johann Wolfgang Goethe-universitetet. Frankfurtskolan grundades i Weimarrepubliken under mellankrigstiden och bestod av intellektuella, akademiker och politiska dissidenter som inte var nöjda med de samtida samhälleliga formationerna under 1930-talet. Frankfurtskolans teoretiker ansåg att den dåvarande samhällsteorin inte räckte till för att förklara de turbulenta samhällsklimat som präglade 1900-talets kapitalistiska samhällen. Kritiska mot konventionell kapitalism såväl som mot stalinism, vilka de ansåg vara filosofiskt rigida system för social organisering, efterforskade deltagarna alternativa vägar till att förverkliga social utveckling hos samhällen. Noterbart för skolbildningen är den kritiska teori som utvecklades. Institutet för socialforskning stängdes en kort tid efter det nazistiska maktövertagandet i Tyskland 1933, eftersom många av de som var verksamma vid institutet var av judisk härkomst och dessutom företrädde radikala politiska ståndpunkter. Från 1934 till 1950 verkade därför många av Frankfurtskolans medlemmar i USA. Under de första decennierna var Max Horkheimer, Theodor Adorno och Herbert Marcuse de tongivande personerna inom Frankfurtskolan. Under efterkrigstiden, efter att Institutet för socialforskning återvänt till Frankfurt, var Jürgen Habermas, Oskar Negt, Alfred Schmidt och några av de ledande företrädarna. Frankfurtskolans idéer hade särskilt stark ställning under 1960- och 1970-talen i bland annat USA och Tyskland, och dess tankar anammades bland annat av de radikala studentrörelserna under denna tid. (sv)
  • Фра́нкфуртская шко́ла (нем. Frankfurter Schule) — критическая теория современного (индустриального) общества, разновидность неомарксизма. Основные представители: Теодор Адорно, Макс Хоркхаймер, Герберт Маркузе, Эрих Фромм, Вальтер Беньямин, Лео Лёвенталь, Франц Леопольд Нейман, Фридрих Поллок, из «второго поколения» — Юрген Хабермас, Оскар Негт. Термин «Франкфуртская школа» является собирательным названием, применяемым к мыслителям, связанным с Институтом социальных исследований в Франкфурте-на-Майне; сами представители критической теории никогда не объединяли себя под таким наименованием. Представители данной школы считали, что буржуазное классовое общество превратилось в монолитную тоталитарную Систему, в которой ввиду отсутствия пролетариата революционная роль преобразования общества переходит к интеллигентам и аутсайдерам. Современное общество технократично и существует за счёт распространения ложного сознания посредством средств массовой информации, а также популярной культуры, и навязываемым культом потребления. Тоталитаризм — это практика стирания грани между приватным и публичным существованием. Франкфуртская школа существенно повлияла на различные варианты идеологии левого радикализма. (ru)
  • Крити́ческая тео́рия (англ. critical theory) — ряд подходов, течений и (теоретических) дискурсов, рассматривающий и критикующий общество и культуру для целей эмансипации, опираясь на знания из социальных и гуманитарных наук, а также на растущую трансдисциплинарность и рефлексивную политизацию, как феномены в науках современности. Буквально термин «критическая теория» собирает под собой различные подходы и знания, основанные на критике и рефлексивном отношении к знанию или текущему положению в какой-либо области, а также пытающихся «объяснить возникновение объектов своего познания». (ru)
  • Escola de Frankfurt (em alemão: Frankfurter Schule) é uma escola (ou vertente) de teoria social e filosofia, particularmente associada ao Instituto para Pesquisa Social da Universidade de Frankfurt/Francoforte, na Alemanha. A escola inicialmente consistia de cientistas sociais marxistas dissidentes que acreditavam que alguns dos seguidores de Karl Marx tinham se tornado "papagaios" de uma limitada seleção de ideias de Marx, usualmente em defesa dos partidos comunistas ortodoxos. Entretanto, muitos desses teóricos admitiam que a teoria marxista tradicional não poderia explicar adequadamente o turbulento e inesperado desenvolvimento de sociedades capitalistas no século XX. Críticos tanto do capitalismo e do socialismo da União Soviética, os seus escritos apontaram para a possibilidade de um caminho alternativo para o desenvolvimento social. Apesar de algumas vezes apenas espontaneamente afiliados, os teóricos da Escola de Frankfurt falaram com um paradigma comum em mente, compartilhando, portanto, os mesmos pressupostos e sendo preocupados com questões similares. A fim de preencher as percebidas omissões do marxismo tradicional, eles solicitaram extrair de outras escolas de pensamento, por isso usaram ensaios de sociologia antipositivista, psicanálise, filosofia existencialista e outras disciplinas. As principais figuras da escola foram solicitadas a aprender e sintetizar os trabalhos de variados pensadores, como Immanuel Kant, Georg Wilhelm Friedrich Hegel, Karl Marx, Sigmund Freud, Georg Simmel, Georg Lukács e, sobretudo, Max Weber. Seguindo Marx, eles estavam preocupados com as condições que permitiam mudanças sociais e o estabelecimento de instituições racionais. Sua ênfase no componente "crítico" da teoria foi derivada significativamente da sua tentativa de superar os limites do positivismo, materialismo e determinismo retornando à filosofia crítica de Kant e aos seus sucessores no idealismo alemão, principalmente a filosofia de Hegel, com sua ênfase na dialética e contradição como propriedades inerentes da realidade. Desde a década de 1960, a teoria crítica da Escola de Frankfurt tem sido crescentemente guiada pelo trabalho de Jürgen Habermas na ação comunicativa, intersubjetividade linguística e o que Habermas chama de "discurso filosófico da modernidade". Mais recentemente, teóricos críticos como Nikolas Kompridis se sonorizaram como oposição a Habermas, afirmando que ele tinha minado as aspirações à mudança social que originalmente davam propósito a vários projetos de teóricos críticos — por exemplo, o problema de que razão deve denotar, a análise e a ampliação de "condições de possibilidade" para a emancipação social e a crítica ao capitalismo moderno. (pt)
  • Критична теорія (англ. critical theory) — низка підходів, течій та (теоретичних) дискурсів, яка пильно розглядає і критикує суспільство та культуру, спираючись на знання з соціальних і гуманітарних наук, а також на зростаючу між- / трансдисциплінарність і зростаючу рефлексивну політизацію як феномени в науках сучасності. Буквально термін «критична теорія» збирає під собою різні підходи і знання, засновані на критиці та рефлексивному ставленні до знання або сучасного стану в будь-якій сфері, а також намагаються «пояснити виникнення об'єктів свого пізнання». (uk)
  • Kritisk teori är en socialfilosofisk teoribildning som ämnar uppnå en kritisk förståelse av det samtida kapitalistiska samhället. Teoribildningens grund återfinns främst hos Frankfurtskolan med teoretiker som Herbert Marcuse, Theodor Adorno, Walter Benjamin, Erich Fromm och Max Horkheimer. Samtida kritisk teori har utvecklats i ljuset av nyläsningar av Marx ekonomikritik. (sv)
  • 批判理論(英語:Critical theory),在人文與社會科學中通常指稱各個領域裡大致从1960年代開始的新興理論,其中有結構主義、後結構主義、解構、馬克思主義、女性主義等等。而與它相關的領域之發展則包含有文學理論(這常常是批判理論的一個粗略同義詞)、文化研究、美學、理論社會學、社會理論、歐陸哲學等等。 批判理論這個名詞的第一次使用,是法蘭克福學派(是指法蘭克福大學社會研究所的成員、其知識與社會網絡、以及那些在知識方面受到他們影響的人)用來形容他們自己的著作。從那時候起,這就變成了一個廣泛的名詞,表示那些透過人文學科方法生產出來的論述。這個名詞指涉的領域包括了馬克思理論如法蘭克福學派、如雅克·拉岡、符號學和語言學理論如朱莉娅·克里斯蒂娃與羅蘭·巴特、酷兒研究、文化研究以及批判種族理論等等。不過,批判理論並沒有一個明確的範疇。 要確實說出批判理論是從什麼時候開始變成一個概念是有困難的。有些人覺得這是從法蘭克福學派開始,畢竟那是這個名詞第一次使用的地方。 有些人認為這個名詞會變成目前的樣子來使用與雅克·德希達於1966年在約翰霍普金斯大學發表的《人文科學話語的結構、符號和嬉戲》(Structure, Sign, and Play in the Discourse of the Human Sciences)一文有關。有些人則認為原本就没有一個清楚起點的東西,卻想要為它找出一個清楚的起點,這是一種過度簡化的作法,並且指出傅柯與拉岡早在德希達發表那篇論文之前就已經維持數十年的寫作了,而他們現在顯然被認為是批判理論的一部分。還有些人指出這些批判理論是奠基在尼采、佛洛伊德、馬克思與索緒爾等人的著作之上。有些人甚至追溯到更遠之前。马尔库塞的《理性與革命》(Reason and Revolution,1941年倫敦)提出論點說批判思想是從黑格爾的(negative philosophy)開始的。有些人則覺得是從康德的思想,甚至是從古典哲學開始。 儘管如何去界定其範疇與根源是有困難的,我們還是能夠對批判理論進行一些描述。批判理論通常是受到後現代與理論的形塑,不過它並不絕對屬於後現代主義。它關切的主題是與內的認同問題,尤其是這兩個領域的認同之間不協調的問題。因此,批判理論的一個主要焦點就是關於形成認同的過程。這方面的主要思想家包括了拉康、阿尔都赛與海德格尔。 批判理論的第二個主要焦點是關於文化機構(包括了媒體、宗教一直到科學與學術成果)如何被使用來形塑認同以及指定有哪些東西在一個文化裡面是真實、正常或可被接受的,並且將特權給了某些人,而邊緣化或否定了其他的人。批判理論會注意這些造成特權與邊緣化過程的機制,並常常思考對抗這些機制的政治行動可能。這方面的主要思想家包括了德希達、傅柯與法蘭克福學派。 批判論學者認為批判方式產生的知識除了觀察者可以選擇自己的視角以外,通常都會加上自己個人的價值判斷。舉廣告中的女性模特兒的例來說,批評大眾對於模特兒身材的嚴格要求(苗條)以及對女性身體的物化。 (zh)
  • 法兰克福学派是以德国法蘭克福大學的「」為中心的一群社會科學學者、哲學家、文化批評家所組成的学术共同体。被認為是新馬克思主義、西方马克思主义的一支。 其主要的人物包括第一代的狄奧多·阿多諾、赫伯特·马尔库塞、麦克斯·霍克海默、艾瑞克·弗洛姆、瓦尔特·本雅明;第二代哈贝马斯等人。 (zh)
  • Франкфуртська школа (нім. Frankfurter Schule) — школа соціальної теорії та критичної філософії, що виникла у 1929 році і пов'язана з Інститутом соціальних досліджень у Франкфурті-на-Майні. Франкфуртська школа об'єднувала інтелектуалів, академіків і політичних дисидентів, незадоволених соціально-економічними системами 1930-их (капіталізмом, фашизмом, комунізмом). Теоретики школи вважали, що соціальна теорія неадекватно пояснює бурхливий політичний фракціонізм і реакціоністську політику, що відбувалися у 20 столітті в капіталістичних суспільствах. Критики капіталізму та марксизму-ленінізму як негнучких систем суспільної організації. Основні представники: Теодор Адорно, Макс Горкгаймер, Герберт Маркузе, Еріх Фромм, Вальтер Беньямін, Лео Левенталь, Франц Леопольд Нейман, Фрідріх Поллок, з «другого покоління» — Юрген Габермас, Оскар Негт. Термін «франкфуртська школа» є збірною назвою, вживаною до мислителів, пов'язаних з Інститутом соціальних досліджень у Франкфурті-на-Майні, самі представники критичної теорії ніколи не об'єднували себе під таким найменуванням. (uk)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 229236 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 56647 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1124432782 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:date
  • 2005-01-18 (xsd:date)
  • 2012-10-04 (xsd:date)
dbp:reason
  • Persistent disruptive editing This has been a long term problem. (en)
dbp:small
  • yes (en)
dbp:url
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • En sociologio kaj politika filozofio, la termino kritika teorio en ĝenerala senco principe devus nomi teorian taksadon kaj kritikadon de la socio kaj kulturo per aplikado de scioj el la sociaj kaj homaj sciencoj. Fakte, ĝi estas kutime uzata en tre speciala senco: kiel nomo de branĉo en (nov)marksisma filozofio. (eo)
  • Is scoil fealsúnacht na 1920ú ina raibh a tacadóirí i mbun athmheasúnú Marxachas í Scoil Frankfurt. (ga)
  • 프랑크푸르트 학파(Frankfurt 學派, 독일어: Frankfurter Schule )는 1930년대 이후 등장한 프랑크푸르트암마인 대학교의 를 중심으로 한 신 마르크스주의 사회 이론가 집단을 가리키는 말이다. (ko)
  • フランクフルト学派(フランクフルトがくは、ドイツ語: Frankfurter Schule)は、ルカーチ、グラムシの理論をベースにマルクス主義を進化させ、これにヘーゲルの弁証法とフロイトの精神分析理論の融合を試みた、批判理論によって啓蒙主義を批判する社会理論や哲学を研究したグループの他称。 道具的理性という概念を提唱し、社会の近代化によって人間が自然(人間を含む)を支配し、搾取することを批判した。 (ja)
  • 批判理論(ひはんりろん、独:Kritische Theorie、英:critical theory、仏:Théorie critique)は、アドルノやホルクハイマーらフランクフルト学派によって展開された社会哲学の理論。批評理論(ひひょうりろん)とも訳される。 (ja)
  • 비판 이론(批判理論, 영어: critical theory)은 사회과학과 인문학의 지식을 적용한 반성적 연구와 사회와 문화에 대한 비판에 중점을 둔다. "비판이론"이라는 용어는 서로 다른 기원과 역사를 가진 두 가지 의미로 사용된다. 첫 번째 의미는 사회학과 정치철학에서 기원하고 있으며, 두 번째 의미는 문학 연구와 문학 이론에서 기원한다. 사회학과 정치철학에서 "비판 이론"(혹은 "사회 비판 이론")이라는 용어는 1930년대 독일에서 성장한 프랑크푸르트학파의 신마르크스주의 철학을 가리킨다. 프랑크푸르트학파의 이론가 막스 호르크하이머는 이론이 "인간 존재를 인간을 예속시키는 환경에서 해방"하고자 하는 이론은 "비판적"이라고 묘사한다. (ko)
  • La teoria critica, sviluppatasi nell'ambito dell'Istituto per la ricerca sociale di Francoforte (Scuola di Francoforte), assume anche il nome di filosofia sociale o ricerca sociale, riprendendo aspetti del marxismo eterodosso. (it)
  • Teoria krytyczna (ang. critical theory) – w naukach społecznych i humanistycznych: termin-parasol, określający teorie analizujące i krytykujące kulturę oraz społeczeństwo. (pl)
  • Крити́ческая тео́рия (англ. critical theory) — ряд подходов, течений и (теоретических) дискурсов, рассматривающий и критикующий общество и культуру для целей эмансипации, опираясь на знания из социальных и гуманитарных наук, а также на растущую трансдисциплинарность и рефлексивную политизацию, как феномены в науках современности. Буквально термин «критическая теория» собирает под собой различные подходы и знания, основанные на критике и рефлексивном отношении к знанию или текущему положению в какой-либо области, а также пытающихся «объяснить возникновение объектов своего познания». (ru)
  • Критична теорія (англ. critical theory) — низка підходів, течій та (теоретичних) дискурсів, яка пильно розглядає і критикує суспільство та культуру, спираючись на знання з соціальних і гуманітарних наук, а також на зростаючу між- / трансдисциплінарність і зростаючу рефлексивну політизацію як феномени в науках сучасності. Буквально термін «критична теорія» збирає під собою різні підходи і знання, засновані на критиці та рефлексивному ставленні до знання або сучасного стану в будь-якій сфері, а також намагаються «пояснити виникнення об'єктів свого пізнання». (uk)
  • Kritisk teori är en socialfilosofisk teoribildning som ämnar uppnå en kritisk förståelse av det samtida kapitalistiska samhället. Teoribildningens grund återfinns främst hos Frankfurtskolan med teoretiker som Herbert Marcuse, Theodor Adorno, Walter Benjamin, Erich Fromm och Max Horkheimer. Samtida kritisk teori har utvecklats i ljuset av nyläsningar av Marx ekonomikritik. (sv)
  • 法兰克福学派是以德国法蘭克福大學的「」為中心的一群社會科學學者、哲學家、文化批評家所組成的学术共同体。被認為是新馬克思主義、西方马克思主义的一支。 其主要的人物包括第一代的狄奧多·阿多諾、赫伯特·马尔库塞、麦克斯·霍克海默、艾瑞克·弗洛姆、瓦尔特·本雅明;第二代哈贝马斯等人。 (zh)
  • مدرسة فرانكفورت هي مدرسة للنظرية الاجتماعية والفلسفة النقدية مرتبطة بمعهد الأبحاث الاجتماعية في جامعة غوته في مدينة فرانكفورت. ضمّت مدرسة فرانكفورت التي تأسست في جمهورية فايمار (1918-1933) خلال فترة ما بين الحربين العالميتين (1918-1939) المفكرين والأكاديميين والمنشقين السياسيين غير المتفقين مع الأنظمة الاقتصادية-الاجتماعية المعاصرة (الرأسمالية، الفاشية، الشيوعية في ثلاثينيات القرن العشرين. اقترح مفكرو مدرسة فرانكفورت أن النظرية الاجتماعية غير كافية لتفسير الفصائلية السياسية والسياسات الرجعية التي تحدث في المجتمعات الليبرالية الرأسمالية في القرن العشرين. وفي نقدها للرأسمالية وللماركسية اللينينية كأنظمة تنظيم اجتماعي غير مرنة فلسفياً، أشارت أبحاث مدرسة فرانكفورت في النظرية النقدية إلى مسارات بديلة لتحقيق التنمية الاجتماعية للمجتمع وللأمة. (ar)
  • في الإنسانيات والعلوم الاجتماعية، يستخدم مصطلح النظرية النقدية للإشارة إلى تقييم ونقد فكري للمجتمع والثقافة، بواسطة المعرفة المستمدة من العلوم الاجتماعية والإنسانيات. ويوجد للنظرية النقدية أصول في علم الاجتماع والنقد الأدبي أيضًا. وتصبح النظرية نقدية، كما وصفها عالم الاجتماع ماكس هوركهايمر، بقدر ما تسعى إلى تحرير البشر من الظروف التي تستعبدهم. يصف مصطلح النظرية النقدية كما هو مستخدمًا في علم الاجتماع والفلسفة السياسية، الفلسفة الماركسية الغربية لمدرسة فرانكفورت، والتي تم تطويرها في ألمانيا خلال ثلاثينيات القرن العشرين. ويتطلب هذا المعنى استخدام حروف كبيرة في المصطلح، بينما نفس المصطلح بالأحرف الصغيرة critical theory أو النظرية الاجتماعية النقدية، قد يشير على نفس المكونات الفكرية لكنه لا يؤكد على انتسابه لمدرسة فرانكفورت على وجه التحديد. (ar)
  • Es coneix com a Escola de Frankfurt una tendència filosòfica representada per un grup de pensadors alemanys agrupats entorn de l'Institut de Recerca Social, (en alemany: Institut für Sozialforschung) de Frankfurt, creat el 1922. El seu tret més representatiu, si més no a les primeres etapes, fou l'adscripció al marxisme com a base de les seves reflexions. No obstant això, es tracta en tots els casos d'un marxisme heterodox, que absorbeix elements i influències de corrents diversos, especialment de la psicoanàlisi, per tal de bastir una crítica de la societat postindustrial que abasta temes tan diversos com el qüestionament del valor de la tecnologia, la societat de consum, l'alienació o l'autoritarisme. El pressupòsit d'aquesta crítica el constitueix la transformació de l'ordre establert, (ca)
  • La teoria crítica és un conjunt de teories de pensadors de diferents disciplines associades a l'Escola de Frankfurt: Theodor W. Adorno, Walter Benjamin, Max Horkheimer, Herbert Marcuse, Jürgen Habermas, Oskar Negt o Hermann Schweppenhäuser, entre d'altres. La teoria crítica serà la resposta crítica a la teoria de la comunicació desenvolupada des dels anys vint per l'Escola Sociològica de Chicago, les teories de la qual s'engloben dintre del funcionalisme. (ca)
  • Frankfurtská škola je označení skupiny sociologů a filosofů sdružených v (Institut für Sozialforschung, IFS), založeném roku 1923 ve Frankfurtu nad Mohanem. Frankfurtská škola je jedna z nejvlivnějších v filosofii 20. století a zvláště. V širokých kruzích západoevropských a amerických filosofů, sociologů a publicistů se frankfurtská škola sociálních výzkumů nezřídka nazývá „neomarxismem“ nebo „západním marxismem“, který je obvykle kladen proti „východnímu marxsismu“, tj. marxisticko-leninskému světovému názoru. Max Horkheimer (1895–1973), jeden z jejích hlavních představitelů, označil za její hlavní cíl vysvobodit lidské bytosti z okolností, jež je zotročují. Max Horkheimer byl současně také tvůrcem kritické teorie. IFS působil hlavně v Německu a za druhé světové války v americkém exilu. (cs)
  • Kritická teorie je souhrnné označení pro různé emancipační proudy filosofie, literární vědy a dalších společenských věd ve 20. století. Všem je společná kritika moderní společnosti i kultury, obvykle opřená o formu marxismu. Pozornost je věnovaná psychoanalýze a má tendenci ke společenské praxi. Jejím cílem má být zejména: * emancipace člověka od společenských tlaků, * odhalování a demystifikace ideologických argumentů konservativních obhájců kapitalismu a liberalismu, * příprava radikálních společenských změn. (cs)
  • Als Kritische Theorie wird eine Gesellschaftstheorie aus der ersten Hälfte des 20. Jahrhunderts bezeichnet, die von Hegel, Marx und Freud inspiriert ist und deren Vertreter (vornehmlich Max Horkheimer, Theodor W. Adorno, Herbert Marcuse und der Sozialpsychologe Erich Fromm) auch unter dem Begriff Frankfurter Schule zusammengefasst werden. Die Vertreter der Kritischen Theorie hatten im Institut für Sozialforschung ihr institutionelles Zentrum und in der Zeitschrift für Sozialforschung ihr publizistisches Organ. Aus dem assoziierten Wirkungskreis von Autoren und Rezensenten bildete der Philosoph und Kulturtheoretiker Walter Benjamin die bedeutsamste Inspirationsquelle für die theoretischen Konstruktionen der Schule. (de)
  • Η Σχολή της Φρανκφούρτης είναι μια σχολή , κοινωνιολογικής έρευνας, και φιλοσοφίας. Η ομάδα αναδύθηκε στο Ινστιτούτο για την Κοινωνική Έρευνα (γερμανικά:Institut für Sozialforschung) στο Πανεπιστήμιο της Φρανκφούρτης στη Γερμανία όταν ο Μαξ Χορκχάιμερ έγινε ο διευθυντής του Ινστιτούτου το 1930. Ο όρος «Σχολή της Φρανκφούρτης» είναι άτυπος και χρησιμοποιείται για να περιγράψει τους στοχαστές που συνδέονταν με το Ινστιτούτο για την Κοινωνική Έρευνα ή επηρεάστηκαν από αυτό. Δεν είναι τίτλος για κάποιον θεσμό, και οι κύριοι στοχαστές της Σχολής της Φρανκφούρτης δεν χρησιμοποιούσαν τον όρο για να περιγράψουν τον εαυτό τους. (el)
  • La Frankfurta Skolo estas skolo de socia teorio kaj politika filozofio, parte asociita kun la ĉe Universitato de Frankfurto. Fondita dum la intermilita periodo, la skolo konsistis de disidentoj, kiuj ne sentis sin apartenantaj al la ekzistaj kapitalismaj, faŝismaj, aŭ komunismaj sistemoj kiuj ĝis tiam formiĝis. Multal el tiuj teoriistoj kredis, ke la tradiciaj teorioj ne povas sufiĉe klarigi la tumultan kaj neatenditan evoluon de la kapitalismaj socioj de la 20-a jarcento. Kritikemaj kaj pri kapitalismo, kaj pri soveta socialismo, iliaj verkoj rimarkis la eblon de alternativa vojo al . (eo)
  • La escuela de Fráncfort (en alemán, Frankfurter Schule) fue una escuela alemana de teoría social y filosofía crítica asociada al Instituto de Investigación Social de la Universidad Goethe de Fráncfort del Meno, en Alemania.​ En el sentido más amplio del término, se conoce como el grupo de investigadores e intelectuales de dicha escuela, críticos con las políticas socioeconómicas de la década de 1930 (el capitalismo, el fascismo y el comunismo en su variante marxista-leninista)​​ y con el empleo de la teoría social para explicar el turbulento faccionalismo político y las políticas reaccionarias que se daban en la sociedad capitalista y liberal del siglo xx. Su objetivo en términos generales fue alcanzar el desarrollo social de la sociedad y de la nación por métodos alternativos,​ para lo qu (es)
  • En filosofía, se conoce como teoría crítica a la doctrina que nació en la Escuela de Fráncfort para establecer una crítica a la teoría tradicional y a la cultura y moral occidental. Esta corriente tuvo su origen en el Instituto de Investigación Social de la universidad de Fráncfort del Meno. La Teoría crítica es representada principalmente por Theodor Adorno, Walter Benjamin, Max Horkheimer, Herbert Marcuse, Jürgen Habermas, Oskar Negt o Hermann Schweppenhäuser, Erich Fromm, Albrecht Wellmer, Axel Honneth e incluso Paulo Freire, entre otros. (es)
  • Als Frankfurter Schule wird eine Gruppe von Philosophen und Wissenschaftlern verschiedener Disziplinen bezeichnet, die an die Theorien von Hegel, Marx und Freud anknüpfte und deren Zentrum das 1924 in Frankfurt am Main eröffnete Institut für Sozialforschung war. Sie werden auch als Vertreter der dort begründeten Kritischen Theorie begriffen. (de)
  • The Frankfurt School (German: Frankfurter Schule) is a school of social theory and critical philosophy associated with the Institute for Social Research, at Goethe University Frankfurt in 1929. Founded in the Weimar Republic (1918–1933), during the European interwar period (1918–1939), the Frankfurt School initially comprised intellectuals, academics, and political dissidents dissatisfied with the contemporary socio-economic systems (capitalist, fascist, communist) of the 1930s. The Frankfurt theorists proposed that social theory was inadequate for explaining the turbulent political factionalism and reactionary politics occurring in 20th century liberal capitalist societies. Critical of both capitalism and of Marxism–Leninism as philosophically inflexible systems of social organization, th (en)
  • Teoria kritikoa Frankfurteko eskolako pentsalariek 1960ko hamarkadan garatu zuten pentsamenduen multzoa da, marxismoan oinarrituta gizarte kapitalistaren kritika zabala egiten duena, arlo zenbaitetako ekarpenak bilduz (soziologia, psikoanalisia, artea, ...) garai hartan marxismo ortodoxoa definitzen zuten alderdi komunistetatik ofizialetatik aldenduz. Izan ere, Teoria kritikoa marxismoa eguneratzea eta interpretatzea bere estiloaren arabera proposatu zuen. Horregatik, Teoria Kritikoarentzat jakintza ez da errealitatean dauden datu objektiboen erreprodukzio kontzeptuala, baizik eta benetako formakuntza eta eraketa. (eu)
  • Frankfurteko eskola (alemanez: Frankfurter Schule) hainbat pentsalarik garatu zuten teoria sozial neo-marxista da, Frankfurteko Gizarte Ikerkuntzaren Institutuarekin lotua zegoena. Eskola honetako kideek iritzi ezberdinak izan zituzten arren, pentsalariek egitasmo intelektual bat partekatu zuten: intelektual batek gizarteari egin ziezaiokeen zerbitzurik ederrena marxismoaren aldeko aukera egitea zen (ekonomia politikoaren kontra). Horretarako, Gizarte Ikerkuntzaren Institutua sortu zuten, eta Max Horkheimer izanik fundatzaileen artean. Beharrezkoa zen marxismoaren alde teorikoa errebisatzea, baina ondo egiteko independentzia politikoa, ekonomikoa eta finantzarioa behar zuten; hala nola arlo anitzeko diziplinak parte hartzea: filosofia, soziologia, historia, ekonomia, etab. (eu)
  • Teori kritis adalah sebuah aliran pemikiran yang menekankan penilaian reflektif dan kritik dari masyarakat dan budaya dengan menerapkan pengetahuan dari ilmu-ilmu sosial dan humaniora. Sebagai istilah, teori kritis memiliki dua makna dengan asal-usul dan sejarah yang berbeda: pertama berasal dari sosiologi dan yang kedua berasal dari kritik sastra, di mana digunakan dan diterapkan sebagai istilah umum yang dapat menggambarkan teori yang didasarkan atas kritik; dengan demikian, teori Max Horkheimer menggambarkan teori kritis adalah, sejauh berusaha "untuk membebaskan manusia dari keadaan yang memperbudak mereka." (in)
  • L’École de Francfort (en allemand Frankfurter Schule) est le nom donné, à partir des années 1950, à un groupe d'intellectuels allemands réunis autour de l'Institut de recherche sociale fondé à Francfort en 1923, et par extension à un courant de pensée issu de celui-ci, souvent considéré comme fondateur ou paradigmatique de la philosophie sociale ou de la théorie critique. Il retient en effet du marxisme et de l'idéal d'émancipation des Lumières l'idée principale que la philosophie doit être utilisée comme critique sociale du capitalisme et non comme justification et légitimation de l'ordre existant, critique qui doit servir à faire avancer la transformation. (fr)
  • Mazhab Frankfurt (bahasa Jerman: Frankfurter Schule) adalah istilah yang diberikan kepada pemikiran yang dihasilkan oleh kelompok filsuf yang masih memiliki afiliasi dengan Institut für Sozialforschung di Frankfurt, Jerman, dan pemikir-pemikir lainnya yang dipengaruhi oleh mereka. Tahun yang dianggap sebagai tahun awal dimulai Mazhab Frankfurt ini adalah tahun 1930, ketika Max Horkheimer diangkat sebagai direktur lembaga riset sosial tersebut. Beberapa filsuf terkenal yang dianggap sebagai anggota Mazhab Frankfurt ini antara lain Theodor Adorno, Walter Benjamin, dan Jürgen Habermas. Perlu diingat bahwa para pemikir ini tidak pernah mendefinisikan diri mereka sendiri di dalam sebuah kelompok ataupun 'mazhab', dan bahwa penamaan ini diberikan secara retrospektif. Walaupun kebanyakan dari mer (in)
  • La théorie critique est une approche de la philosophie sociale qui vise à analyser la société et la culture en mobilisant les sciences sociales et les humanités afin de révéler et mettre en question les structures de pouvoir. Elle considère que les problèmes sociaux sont créés et influencés davantage par des structures sociétales et des présupposés culturels que par des facteurs individuels ou psychologiques. La théorie critique moderne a également été influencée par Georg Lukàcs, Antonio Gramsci, Jürgen Habermas. (fr)
  • La Scuola di Francoforte è una scuola sociologico-filosofica di orientamento neo-marxista. Il nucleo originario di tale scuola, formato per lo più da filosofi e sociologi tedeschi di origine ebraica, emerse nel 1923 nell'ambiente del neonato "Istituto per la Ricerca Sociale" (Institut für Sozialforschung) dell'Università Johann Wolfgang Goethe di Francoforte sul Meno, in Germania, sotto la guida dello storico marxista Carl Grünberg. Il nucleo successivamente si ampliò per numero di studiosi ed ambiti di ricerca. Il primo periodo di attività della scuola si inquadra nel primo dopoguerra, tra gli anni venti e gli anni trenta; all'avvento del Nazionalsocialismo il gruppo lasciò la Germania e si trasferì dapprima a Ginevra, poi a Parigi e infine a New York, dove continuò la sua attività. Dopo (it)
  • De Frankfurter Schule is een Duitse sociologische en filosofische stroming in de hedendaagse filosofie die ontstond in de eerste helft van de 20e eeuw en zich bezighoudt met de maatschappijkritische, neomarxistische, kritische theorie. De stroming heeft zich ontwikkeld als deel van het Institut für Sozialforschung te Frankfurt. (nl)
  • De kritische theorie is een door Hegel, Marx, Nietzsche, Weber en Freud geïnspireerde sociologisch-filosofische analyse van de burgerlijk-kapitalistische samenleving, die onder andere door vertegenwoordigers van de Frankfurter Schule werd gebezigd. De theorie legt de nadruk op de culturele factoren in de ideologie van het kapitalisme. Doelstelling van deze theorie is niet alleen het geven van een verklaring voor de werkelijkheid, maar ook het veranderen van de werkelijkheid. (nl)
  • Szkoła frankfurcka (niem. Frankfurter Schule) – potoczna nazwa w literaturze przedmiotu filozofii i socjologii grupy pracowników Instytutu Badań Społecznych, istniejącego w latach 1923–1933 na Uniwersytecie we Frankfurcie, a od 1933 roku kolejno: przy paryskiej École normale supérieure i nowojorskim Uniwersytecie Columbia, a od 1949 ponownie we Frankfurcie nad Menem. Szkoła frankfurcka zasłynęła ze sformułowania teorii krytycznej oraz badania podstaw marksizmu. Badacze poświęcający się tym zagadnieniom skupiali się na problematyce relacji „podmiot – przedmiot” poznania i działania, a także podkreślali konieczność widzenia społeczeństwa w roli podmiotu własnych działań. Koncepcje grupy były rozwijane na łamach wydawanego w Instytucie pisma „”. (pl)
  • Escola de Frankfurt (em alemão: Frankfurter Schule) é uma escola (ou vertente) de teoria social e filosofia, particularmente associada ao Instituto para Pesquisa Social da Universidade de Frankfurt/Francoforte, na Alemanha. A escola inicialmente consistia de cientistas sociais marxistas dissidentes que acreditavam que alguns dos seguidores de Karl Marx tinham se tornado "papagaios" de uma limitada seleção de ideias de Marx, usualmente em defesa dos partidos comunistas ortodoxos. Entretanto, muitos desses teóricos admitiam que a teoria marxista tradicional não poderia explicar adequadamente o turbulento e inesperado desenvolvimento de sociedades capitalistas no século XX. Críticos tanto do capitalismo e do socialismo da União Soviética, os seus escritos apontaram para a possibilidade de um (pt)
  • A teoria crítica é uma abordagem teórica que, contrapondo-se à teoria tradicional, de matriz cartesiana, busca unir teoria e prática, ou seja, incorporar ao pensamento tradicional dos filósofos uma tensão com o presente. A teoria crítica tem um início definido a partir de um ensaio-manifesto, publicado por Max Horkheimer em 1937, intitulado Teoria Tradicional e Teoria Crítica. (pt)
  • Frankfurtskolan (tyska: Frankfurter Schule) var en tvärvetenskaplig skolbildning inom samhällsteori och kritisk filosofi som växte fram vid Institutet för socialforskning (Institut für Sozialforschung) i Frankfurt från 1929 i relation till, men oberoende från Johann Wolfgang Goethe-universitetet. Frankfurtskolan grundades i Weimarrepubliken under mellankrigstiden och bestod av intellektuella, akademiker och politiska dissidenter som inte var nöjda med de samtida samhälleliga formationerna under 1930-talet. Frankfurtskolans teoretiker ansåg att den dåvarande samhällsteorin inte räckte till för att förklara de turbulenta samhällsklimat som präglade 1900-talets kapitalistiska samhällen. Kritiska mot konventionell kapitalism såväl som mot stalinism, vilka de ansåg vara filosofiskt rigida syste (sv)
  • Фра́нкфуртская шко́ла (нем. Frankfurter Schule) — критическая теория современного (индустриального) общества, разновидность неомарксизма. Основные представители: Теодор Адорно, Макс Хоркхаймер, Герберт Маркузе, Эрих Фромм, Вальтер Беньямин, Лео Лёвенталь, Франц Леопольд Нейман, Фридрих Поллок, из «второго поколения» — Юрген Хабермас, Оскар Негт. Термин «Франкфуртская школа» является собирательным названием, применяемым к мыслителям, связанным с Институтом социальных исследований в Франкфурте-на-Майне; сами представители критической теории никогда не объединяли себя под таким наименованием. (ru)
  • Франкфуртська школа (нім. Frankfurter Schule) — школа соціальної теорії та критичної філософії, що виникла у 1929 році і пов'язана з Інститутом соціальних досліджень у Франкфурті-на-Майні. Франкфуртська школа об'єднувала інтелектуалів, академіків і політичних дисидентів, незадоволених соціально-економічними системами 1930-их (капіталізмом, фашизмом, комунізмом). Теоретики школи вважали, що соціальна теорія неадекватно пояснює бурхливий політичний фракціонізм і реакціоністську політику, що відбувалися у 20 столітті в капіталістичних суспільствах. Критики капіталізму та марксизму-ленінізму як негнучких систем суспільної організації. (uk)
  • 批判理論(英語:Critical theory),在人文與社會科學中通常指稱各個領域裡大致从1960年代開始的新興理論,其中有結構主義、後結構主義、解構、馬克思主義、女性主義等等。而與它相關的領域之發展則包含有文學理論(這常常是批判理論的一個粗略同義詞)、文化研究、美學、理論社會學、社會理論、歐陸哲學等等。 批判理論這個名詞的第一次使用,是法蘭克福學派(是指法蘭克福大學社會研究所的成員、其知識與社會網絡、以及那些在知識方面受到他們影響的人)用來形容他們自己的著作。從那時候起,這就變成了一個廣泛的名詞,表示那些透過人文學科方法生產出來的論述。這個名詞指涉的領域包括了馬克思理論如法蘭克福學派、如雅克·拉岡、符號學和語言學理論如朱莉娅·克里斯蒂娃與羅蘭·巴特、酷兒研究、文化研究以及批判種族理論等等。不過,批判理論並沒有一個明確的範疇。 儘管如何去界定其範疇與根源是有困難的,我們還是能夠對批判理論進行一些描述。批判理論通常是受到後現代與理論的形塑,不過它並不絕對屬於後現代主義。它關切的主題是與內的認同問題,尤其是這兩個領域的認同之間不協調的問題。因此,批判理論的一個主要焦點就是關於形成認同的過程。這方面的主要思想家包括了拉康、阿尔都赛與海德格尔。 (zh)
rdfs:label
  • Frankfurt School (en)
  • مدرسة فرانكفورت (ar)
  • النظرية النقدية (مدرسة فرانكفورت) (ar)
  • Teoria crítica (ca)
  • Escola de Frankfurt (ca)
  • Frankfurtská škola (cs)
  • Kritická teorie (cs)
  • Kritische Theorie (de)
  • Frankfurter Schule (de)
  • Σχολή της Φρανκφούρτης (el)
  • Kritika teorio (eo)
  • Frankfurta Skolo (eo)
  • Teoría crítica (es)
  • Escuela de Fráncfort (es)
  • Teoria kritiko (eu)
  • Frankfurteko Eskola (eu)
  • Scoil Frankfurt (ga)
  • Mazhab Frankfurt (in)
  • Teori kritis (in)
  • École de Francfort (fr)
  • Théorie critique (fr)
  • Teoria critica (it)
  • Scuola di Francoforte (it)
  • フランクフルト学派 (ja)
  • 비판 이론 (ko)
  • 프랑크푸르트 학파 (ko)
  • 批判理論 (ja)
  • Frankfurter Schule (nl)
  • Kritische theorie (nl)
  • Teoria krytyczna (pl)
  • Szkoła frankfurcka (pl)
  • Teoria crítica (pt)
  • Критическая теория (ru)
  • Escola de Frankfurt (pt)
  • Франкфуртская школа (ru)
  • Frankfurtskolan (sv)
  • Kritisk teori (sv)
  • Франкфуртська школа (uk)
  • 批判理論 (zh)
  • 法蘭克福學派 (zh)
  • Критична теорія (uk)
rdfs:seeAlso
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:homepage
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:influenced of
is dbo:influencedBy of
is dbo:mainInterest of
is dbo:movement of
is dbo:philosophicalSchool of
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:education of
is dbp:influenced of
is dbp:influences of
is dbp:mainInterests of
is dbp:movement of
is dbp:schoolTradition of
is rdfs:seeAlso of
is owl:differentFrom of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License