| dbo:abstract
|
- Eino Sakari Repo (September 6, 1919, Isokyrö – December 15, 2002, Helsinki) was the president of state owned Finnish Broadcasting Company from 1965 to 1969 and head of the radio from 1969 to 1974. His time as president was known as Repo's Radio. Eino S. Repo took part in the Winter and Continuation War, and left the field in 1944 as captain. In 1948 he graduated as a Candidate of Philosophy from the University of Helsinki; his main subject was literature. Repo was a free literary critic and wrote criticisms to the Uusi Suomi newspaper and Parnasso magazine. Repo was known as a radical, and soon Uusi Suomi didn't like his writing any more, and also he didn't have a very good relationship with the main critic Veikko Antero Koskenniemi. From 1958 to 1964 Repo was a reporter for Apu magazine, and then became a program manager at MTV3. When Finnish Broadcasting Company's president Einar Sundström retired in 1965, Repo became his successor as candidate of Agrarian Party. One of his supporters in Finnish Broadcasting Company was Urho Kekkonen, then the President of Finland. During the Repo presidency, big reforms were made at Finnish Broadcasting Company. During the Repo era left-wing student extremism was growing also in Finnish Broadcasting Company. Repo gave support to left-wing students and to their critical social programs, these offers started the so-called Repo's Radio. Many critics wrote that Finnish Broadcasting Company during Repo presidency wasn't so much radio as it was a political institute. Finnish Broadcasting Company was blamed for supporting the lefts' victory in the parliament elections in 1966. Repo was not elected to a second five-year term to Finnish Broadcasting Company, but he was made head of the radio. He retired in 1974. During the , Kekkonen's advisor Antero Jyränki told in his questioning that he gave the place of documents which were the part of the Zavidovo notepad, to Repo. (en)
- Eino Sakari Repo, född 6 september 1919 i Storkyro, död 15 december 2002 i Helsingfors, var en finländsk radio- och tv-man. Han var bror till . Repo, som var son till direktör Vihtori Repo och Hilja Ina Krank, blev student 1944 och filosofie kandidat 1948. Han var förlagstjänsteman vid förlagsbolaget Aura, vid WSOY 1945–1947, vid Otava 1951, litterär redaktör vid Uusi Suomi 1949–1950, verkställande direktör för Kudosteollisuus Oy 1957–1958, litterär redaktör vid tidskriften Apu 1959–1963, programchef vid Oy Mainos-TV-Reklam Ab 1964 och generaldirektör vid Oy Yleisradio-Rundradion Ab 1965–1969. Han avlägsnades från sistnämnda post, sedan missnöjet med redigeringen av samhällsprogrammen vuxit sig starkt på borgerligt håll och var 1970–1974 chef för ljudradion. Repo var redaktionssekreterare vid Ajan Kirja 1949–1950, film- och radiokritiker vid Uusi Suomi 1951–1952, huvudredaktör för tidningen Ulkopolitiikka – Utrikespolitik 1961–1964. Han var sekreterare i Eino Leino-sällskapet 1950–1953, viceordförande 1954–1956, ordförande 1957–1965, medlem av förvaltningsrådet för K.J. Gummerus Ab 1953–1963, för Europeiska radio- och TV-unionen (EBU) och för Intervision (OIRT) från 1965, medlem av fullmäktige för Paasikivi-samfundet från 1964 och av direktionen för Finska Notisbyrån (FNB) från 1965. Repo var redaktör bland annat Toiset pidot Tornissa (1954), Urho Kekkosen juhlakirja (1960), Ny finsk lyrik (1960), Urho Kekkonen idässä ja lännessä (1962) och Helsingin puhelinlaitos 1882–1957. Han skrev kritik och essäer i dagspressen, bland annat i Hufvudstadsbladet, och utgav 1975 memoarverket Pihlajanmarjat. (sv)
|
| rdfs:comment
|
- Eino Sakari Repo (September 6, 1919, Isokyrö – December 15, 2002, Helsinki) was the president of state owned Finnish Broadcasting Company from 1965 to 1969 and head of the radio from 1969 to 1974. His time as president was known as Repo's Radio. Eino S. Repo took part in the Winter and Continuation War, and left the field in 1944 as captain. In 1948 he graduated as a Candidate of Philosophy from the University of Helsinki; his main subject was literature. (en)
- Eino Sakari Repo, född 6 september 1919 i Storkyro, död 15 december 2002 i Helsingfors, var en finländsk radio- och tv-man. Han var bror till . Repo, som var son till direktör Vihtori Repo och Hilja Ina Krank, blev student 1944 och filosofie kandidat 1948. Han var förlagstjänsteman vid förlagsbolaget Aura, vid WSOY 1945–1947, vid Otava 1951, litterär redaktör vid Uusi Suomi 1949–1950, verkställande direktör för Kudosteollisuus Oy 1957–1958, litterär redaktör vid tidskriften Apu 1959–1963, programchef vid Oy Mainos-TV-Reklam Ab 1964 och generaldirektör vid Oy Yleisradio-Rundradion Ab 1965–1969. Han avlägsnades från sistnämnda post, sedan missnöjet med redigeringen av samhällsprogrammen vuxit sig starkt på borgerligt håll och var 1970–1974 chef för ljudradion. (sv)
|
.jpg?width=300)
.jpg){kind=link}
.jpg){kind=link}