| p:abstract
| - Earl Kenneth Hines, universally known as Earl "Fatha" Hines, (28 December, 1903 Duquesne, Pennsylvania – 22 April, 1983 in Oakland, California) was one of a small number of pianists whose playing shaped the history of jazz. (en)
- Earl Hines (surnommé Fatha) était un pianiste et chef d'orchestre américain né le 28 décembre 1903 à Duquesne en Pennsylvanie et mort le 28 décembre 1983 à Oakland. (fr)
- Earl "Fatha" Hines (ur. 28 grudnia 1903, Duquesne, stan Pensylwania - zm. 22 kwietnia 1983, Oakland) - amerykański pianista jazzowy. Pochodził z muzykalnej rodziny, ojciec grał na kornecie, matka była kościelną organistką. Naukę muzyki zaczynał od trąbki, stąd też jego styl gry został okrzyknięty jako "trumpet style". Polegał na częstym stosowaniu pojedynczych dźwięków podczas frazowania i wykorzystywaniu arpeggia. Hines w sposób nowatorski podchodził również do rytmu i akcentowania, dlatego uważa się go za prekursora nowoczesnego jazzu. Pochodził z przedmieścia Pittsburgha, toteż właśnie w tym mieście około 1921 roku stawiał pierwsze kroki jako profesjonalny pianista, początkowo wyłącznie jako akompaniator.W roku 1923 przeniósł się do Chicago. gdzie nawiązał współpracę z Deppe's Seranaders, Erskine Tate's Vendome Orchestra, czy Carrollem Dickersonem. W 1926 roku poznał Louisa Armstronga, z którym przyjaźnił się przez wiele lat. Krótko współdziałał z Louis Armstrong's Stompers. Rok 1928 był szczególny w twórczości Hinesa, nagrał dziesięć pierwszych solówek fortepianowych i powołał do życia swój pierwszy band. Współpracował wówczas z Jimmie Noone's Apex Club Orchestra. Był członkiem Hot Five i Hot Seven Louisa Armstronga i brał udział w ich sesjach nagraniowych. Do 1948 roku grał w zakładanych przez siebie zespołach. W latach 1948-1951 był członkiem grupy All-Stars Armstronga. W 1951 przeniósł się do Kalifornii. Jego twórczość cieszyła się dużą popularnością do końca lat 50. (pl)
- Earl Kenneth "Fatha" Hines, född 28 december 1903 i Duquesne, Pennsylvania, död 22 april 1983 i Oakland, Kalifornien, var en amerikansk jazzmusiker och orkesterledare. Earl Hines föddes i en musikalisk familj: hans far spelade kornett, hans mor orgel och hans syster piano. Earl Hines började själv, liksom fadern, som kornettist men övergick vid nio års ålder till piano. Efter high school började han arbeta professionellt med lokala orkestrar i Pittsburgh innan han flyttade till Chicago. Här lärde Hines känna Louis Armstrong, med vilken han skulle ha ett mycket fruktbart samarbete under 1920-talets senare del. Hines dirigerade Armstrongs band på Sunset Cafe 1927, medverkade från 1928 på de klassiska inspelningarna med Armstrongs "Hot Five"/"Savoy Ballroom Five" och drev också tillsammans med Armstrong och trumslagaren Zutty Singleton under en kortare tid en egen nattklubb på Warwick Hall. En berömd inspelning från denna tid är piano- och trumpetduetten Weather Bird (Okeh 41454). Parallellt med samarbetet med Armstrong spelade Hines 1927-28 med Jimmie Noones orkester på Apex Club och gjorde skivinspelningar som solopianist för bland annat Okeh.Från december 1928 ledde Hines egen orkester på Grand Terrace i Chicago, och turnerade även, bland annat till New York. 1940 upplöste han orkestern och drev i stället en egen klubb innan han åter samlade ett storband för engagemang i Kalifornien. Han fortsatte att leda egna orkestrar fram till 1947, men hoppade också tillfälligt in som ledare för Duke Ellingtons orkester våren 1944 när Ellington själv var borta på grund av sjukdom. 1948-51 återförenades Hines med Louis Armstrong som medlem av dennes "All Stars" samt ledde därefter en egen sextett i främst San Francisco. 1957 turnerade han och Jack Teagarden med en gemensam orkester i Europa, och skulle senare göra flera ytterligare turnéer till denna världsdel samt även till Asien och Australien. Annars uppehöll han sig under dessa år mest i Kalifornien där han framträdde både med kvartett och som solopianist. Han var musikaliskt verksam ända fram till helgen före sin död. Musikaliskt är Hines känd som den förste dokumenterade pianisten att spela i så kallad "single note-teknik" eller "trumpetstil", där högerhanden improviserar på ett sätt som påminner om ett blåsinstrument. (sv)
- Earl Kenneth Hines, conocido como Earl "Fatha" Hines, (Duquesne, Pennsylvania, 28 de diciembre de 1903 [ – 22 de abril de 1983 en Oakland, California) fue un pianista de jazz. (es)
- left|30px|Questa voce è da wikificare Questa voce non è ancora formattata secondo gli standard: contribuisci a migliorarla seguendo le convenzioni di Wikipedia. Categoria:Da wikificare - maggio 2008 30px|Stub Questa voce Categoria:Stub da classificareCategoria:Stub da classificare è solo un abbozzo: contribuisci a migliorarla secondo le convenzioni di Wikipedia. Earl Hines è stato certamente uno dei più grandi pianisti della storia del jazz. Con Jelly Roll Morton e James P. Johnson creò il pianoforte jazz. E fu uno dei più importanti virtuosi del jazz classico. Fatha Paris One Night Stand, Universal, 2001 (it)
- Earl Kenneth Hines (28 de Dezembro de 1905 - 22 de Abril de 1983), também conhecido por Earl "Fatha" Hines, foi compositor, líder de bandas e um dos mais importantes pianistas da história do Jazz. (pt)
- Earl Kenneth "Fatha" Hines (28. december 1903 - 22. april 1983) var en amerikansk pianist, orkesterleder og komponist. Hos Louis Armstrong udviklede Hines et improvisatorisk og dramatisk klaverspil, som indebar en udvikling fra stride-piano mod et mere genuint jazzklaver med en swingende rytme, en milepæl i klaverspillet og jazzens historie. Fra 1948 var han aktiv som solokunstner, og fik et nyt gennembrud i minten af 1960'erne. Han indspillede bl.a. album med Ellingtonmelodier, hvilket befæstede hans position som en af jazzens store og mest særprægede pianister. (da)
- Earl Kenneth Father (Fatha) Hines war ein US-amerikanischer Jazz-Pianist und Bandleader. Hines' Eltern waren beide Musiker, wodurch er früh mit dem Klavierspiel vertraut wurde. Hines lernte zunächst Kornett, wechselte dann aber zum Piano. Bereits 1922 ging er nach Chicago, wo er unter anderem auch mit Louis Armstrong zusammenarbeitete. 1924 zog er von Pittsburgh nach Chicago. Hier traf er auf den von ihm sehr bewunderten Louis Armstrong, mit dem zusammen er im Jahre 1928 zwei Meilensteine der Jazzgeschichte aufnahm: West End Blues und Weather Bird. Von 1928 bis 1948 hatte er eine eigene Band, um hierauf wieder bei Louis Armstrong aufzutreten . 1948 bis 1951 spielte er in Armstrongs All Stars Band. Nach einer weniger erfolgreichen Phase in den 1950ern, tauchte er ab 1964 wieder erfolgreich in der Jazzszene auf und wurde durch einige Tourneen weltweit bekannt. Ab 1964 hatte er mit einer Reihe von Solokonzerten ein Comeback. 1965 wählten ihn die Kritiker in die Down Beat Hall of Fame. Mit Hines wird der sogenannte trumpet style (Trompetenstil-Pianisten) verbunden, mit dem er Armstrongs Spielweise auf dem Klavier wiedergab. Hierdurch gilt er als Wegbereiter des Swing-Pianostils, den Teddy Wilson vervollkommnete. Earl Hines hatte großen Einfluss auf die Entwicklung des Jazzpianos und gilt als einer der herausragenden Interpreten überhaupt. Sein Stil stellt ein wichtiges Bindeglied zwischen traditionellem und modernem Jazz dar. Als Bandleader hatte er in den 1930er Jahren führende Jazzmusiker unter Vertrag. Zu Anfang der 1940er Jahre spielten in seiner Band Jazzgrößen wie Dizzy Gillespie, Charlie Parker oder Billy Eckstine. Hierdurch gelangte Hines' Band zu dem Ruf eine Wiege des Bebop gewesen zu sein. (de)
- Earl Kenneth «Fatha» Hines (født 28. desember 1903 i Pittsburgh, død 22. april 1983 i Oakland, California) var en amerikansk jazzpianist og bandleder. Hines lærte trompet og piano, og spite med Lois Deppes «Serenaders» i hjembyen . Hans spillestil videreutviklet seg fra ragtime og stride piano, til en «trumpet style» med hyppig bruk av arpeggio. Hines flyttet til Chicago der han ble med i Sammy Stewart's band, Erskine Tates band, og Carroll Dickersons band, før han i samme by, tilkom i Louis Armstrong «Stompers», «Hot Five» og «Hot Seven», samt «All-Stars» . Han ledet eget band «Earl Hines and his Orchestra», frem til 1938 basert på Grand Terrace Ballroom i Chicago. Bandet huset musikere som Charlie Parker, George Russell, Billy Eckstine, Dizzy Gillespie og Sarah Vaughan. Etter flytting til California, etablerte han eget Dixieland-band (1951). Rundt 1964 ga han en serie konserter i New York, hvorpå han ledet sporadiske grupper frem til sin død. (no)
|
| rdfs:comment
| - Earl Kenneth Hines, universally known as Earl "Fatha" Hines, (28 December, 1903 Duquesne, Pennsylvania – 22 April, 1983 in Oakland, California) was one of a small number of pianists whose playing shaped the history of jazz. (en)
- Earl Hines (surnommé Fatha) était un pianiste et chef d'orchestre américain né le 28 décembre 1903 � Duquesne en Pennsylvanie et mort le 28 décembre 1983 � Oakland. (fr)
- Earl "Fatha" Hines (ur. 28 grudnia 1903, Duquesne, stan Pensylwania - zm. (pl)
- Earl Kenneth "Fatha" Hines, född 28 december 1903 i Duquesne, Pennsylvania, död 22 april 1983 i Oakland, Kalifornien, var en amerikansk jazzmusiker och orkesterledare. Earl Hines föddes i en musikalisk familj: hans far spelade kornett, hans mor orgel och hans syster piano. (sv)
- Earl Kenneth Hines, conocido como Earl "Fatha" Hines, (Duquesne, Pennsylvania, 28 de diciembre de 1903 [ – 22 de abril de 1983 en Oakland, California) fue un pianista de jazz. (es)
- left|30px|Questa voce è da wikificare Questa voce non è ancora formattata secondo gli standard: contribuisci a migliorarla seguendo le convenzioni di Wikipedia. (it)
- Earl Kenneth Hines (28 de Dezembro de 1905 - 22 de Abril de 1983), também conhecido por Earl "Fatha" Hines, foi compositor, líder de bandas e um dos mais importantes pianistas da história do Jazz. (pt)
- Earl Kenneth "Fatha" Hines (28. december 1903 - 22. april 1983) var en amerikansk pianist, orkesterleder og komponist. (da)
- Earl Kenneth Father (Fatha) Hines war ein US-amerikanischer Jazz-Pianist und Bandleader. (de)
- Earl Kenneth «Fatha» Hines (født 28. desember 1903 i Pittsburgh, død 22. (no)
|
![[RDF Data]](http://dbpedia.org/statics/sw-cube.png)
