About: Duel

An Entity of Type: military conflict, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

A duel is an arranged engagement in combat between two people, with matched weapons, in accordance with agreed-upon rules. During the 17th and 18th centuries (and earlier), duels were mostly single combats fought with swords (the rapier and later the small sword), but beginning in the late 18th century in England, duels were more commonly fought using pistols. Fencing and shooting continued to co-exist throughout the 19th century.

Property Value
dbo:abstract
  • Un duel és un tipus formal de combat, com s'ha practicat des del segle xv fins al xx en les societats occidentals. Pot ser definit com un combat consensuat entre dos cavallers, que utilitzen armes mortals d'acord amb regles explícites o implícites que es respecten per l'honor dels contendents, acompanyats per padrins, que poden al seu torn lluitar o no entre si. En general -i especialment en les últimes dècades- un duel és un acte il·legal en la majoria dels països. El duel es desenvolupava per voluntat d'una de les parts -el desafiador- per a rentar un insult al seu honor. L'objectiu no era en general matar l'oponent, sinó assolir "satisfacció", per exemple restaurant l'honor propi en posar en joc la vida per a defensar-lo. Ha de distingir-se dels duels de les proves de combat, ja que els primers no es van usar per a determinar culpabilitat o innocència, ni van constituir procediments oficials. Els duels van anar sent generalment il·legalitzats, tot i que a la majoria de les societats on van ser usuals van comptar amb acceptació social. Els participants d'un duel correctament plantejats no eren en general perseguits, i en els casos que sí que ho eren, no els empresonaven per tal motiu. Es considerava que només els cavallers tenien un honor per defensar, i per tant la pertinença a la classe social alta era allò que qualificava per a realitzar-lo: si un cavaller era insultat per algú de classe baixa, aquell no el reptava a duel, sinó que li infligia algun càstig físic o comissionava els seus servents perquè ho fessin. (ca)
  • Souboj nebo duel je dobrovolné střetnutí dvou osob se zbraněmi, které se řídí pravidly a má poskytnout satisfakci uraženému, to jest odčinit předchozí urážku, resp. obnovit jeho čest. Výzvou k souboji („hozenou rukavicí“) uražený prokázal, že si své cti cení víc než života a tím se urážky zbavil. Pro satisfakci nebylo důležité, kdo v souboji zvítězí a taková otázka se ani nekladla. Souboje patřily ke starému kodexu cti bojovníků, šlechty a později zejména důstojníků. V době romantismu se souboje rozšířily i mezi měšťany a hlavně studenty. Souboje se konaly za účasti sekundantů, přátel obou účastníků, kteří se pokusili spor urovnat smírem, případně vyjednali podmínky souboje. Souboje se konaly šavlemi, pistolemi nebo někdy i okovanými holemi. U soubojů s pistolemi sekundanti vyjednali vzdálenost (obvykle kolem 50 m) a počet výstřelů a dbali na to, aby obě zbraně byly stejné. U souboje šavlemi se bojovalo buď do první krvavé rány, anebo až do zneschopnění protivníka. Křesťanská církev souboje od roku 1215 zakazovala a klasifikovala jako vraždu (respektive dvojí pokus o vraždu), podobně jako pozdější právní systémy států, v důstojnických sborech se však za jistých okolností pokládaly za povinnost, v Německu a v Rakousku až do první světové války. Protože však byly už v 19. století většinou zakázané, konaly se brzy ráno na nějakém odlehlém místě. V Jižní Americe docházelo k soubojům ještě v polovině 20. století, jedním ze slavných duelantů byl Salvador Allende. Mezi slavné oběti soubojů patří ruští básníci Alexandr Sergejevič Puškin (1837) a Michail Jurjevič Lermontov (1841), americký politik Alexander Hamilton (1804), francouzský matematik Évariste Galois (1832) nebo německý dělnický vůdce Ferdinand Lassalle (1864). Souboje se hojně vyskytují v literatuře 19. století, například v románech „Kronika Pickwickova klubu“ Ch. Dickense, „Tři mušketýři“ A. Dumase, „Dáma s kaméliemi“ A. Dumase mladšího, „Pochod Radeckého“ J. Rotha, „Souboj“ J. Conrada nebo v románu maďarského spisovatele S. Máraie „Svíce dohořívají“ (1942). (cs)
  • المبارزة كما نعرفها هي صدام مرتب مسبقاً، وفقاً لأنظمة معينة، وتستخدم فيه أسلحة قاتلة ما بين شخصين، وسببها يتعلق بالشرف. وطبقاً لهذا التعريف، لم تكن المعارك الشهيرة المعنية بين شخصين مبارزة حقيقة فمثلاً كان هكتور (بطل طروادة) وآخيل (بطل الإغريق)، يتقاتلان معاً، ولكن لم يكن هذا مبارزة حقيقة. وفي العصور الأولى، كانت تسمى ((المبارزة الشرعية )). وهي شكل قانوني للنزال، تُقرر فيه العدالة. وليست مسألة شرف شخصية، مثلاً: عندما تكون المعركة أحياناً وشيكة الوقوع، يكون الأسير من القبيلة المعادية مسلحاً. ويتقدم ليحارب البطل الوطني، ونتيجة المبارزة، إن الفائز هو من يستحق الانتصار، أو بمعنى آخر المبارزة بديل عن المحاكمة في المحكمة. وبقي هذا النوع من المبارزة، حتى بدأت المبارزة من أجل الشرف في القرن السادس عشر، وأصبحت عادة شعبية من أعوام 1601 م ـ 1609 م، وقد قتل أكثر من ألفي نبيل فرنسي، لذا أحتجت الكنيسة والقوانين الأخرى ضد هذه العادة، وفي عام 1602 م، أصدر الملك الفرنسي مرسوماً، يستنكر فيه الموت بحق كل من ًقبل التحدي بالمبارزة أو أن يقوم بدور المشاهد، وطبق هذا المرسوم بصرامة، وفي عام 1609 م تغير هذا الشكل، وثم السماح بالمبارزة على أن تكون بموافقة الملك. وأصبحت المبارزة عامة في إنكلترا. وفي ألمانيا تعدّ جزءاً من حياة الألمان، وعمت كل بلدان العالم حالياً. (ar)
  • Duelo estas antaŭkonsentita batalo inter du personoj pro privata malakordo, laŭ antaŭdifinitaj reguloj. Caesar kaj Tacitus mencias, ke en la ĝermanaj triboj oni decidadis pri disputoj en duelo. Tiu praktiko iĝis kutimo en la fru-mezepoka okcidenta Eŭropo. Oni akceptis la decidan duelon, ĉar oni ofte rompis la ĵuron. Se iu akuzis iun antaŭ juĝisto pri pekfaro kaj la akuzato respondis, ke la akuzanto mensogas, la juĝisto ordenis duelon kaj samtempe antaŭskribis ties kondiĉojn (loko, tempo, armilo) kaj petis garantiaĵon de ambaŭ pri la partorpeno. La eltiron simbolis grundoĵeto de ganto, la akcepton ties desurpreno fare de la kontraŭulo. Oni pensis, ke Dio defendas tiun, kiu pravas; la malvenkinto iĝis pekulo antaŭ la leĝoj. La duelo estis libera por ĉiuj – krom la ekleziuloj, virinoj, malsanuloj, aĝaj malpli ol 20 kaj pli ol 60. En plimulto de la landoj, oni duelis ne pro privataj disputoj sed pri aliaj aferoj. En Hispanio oni duelis en 1085 por decidi pri uzo de latina aŭ mozaraba rito en la toledo-a liturgio (venkis Ruiz de Mastanza, mozaraba ĉampiono). Oni detale reguligis la duelon. Tie loko estis la champs clos (sorompó), kie aperis la ĉefuloj de la lando, anoj de la kortego. Se iu vundiĝis aŭ terenfalis, la kontraŭulo genuis sur lian bruston kaj murdpikis lin – se tiu ne petis indulgi lin. En Anglio la duelon enkondukis Vilhelmo la 1-a en la 11-a jc., kiun oni ĉesigis en 1819. En Francio la mortfinaj dueloj tiel oftiĝis, ke oni povis multfoje obstakli ĝin. La lasta duelo kun reĝa permeso okazis la 10-an de julio 1547. Karlo la 9-a, franca reĝo eldonis leĝon en 1566 minacante je mortpuno la duelantojn. La lastaj dueloj okazis eĉ komence de la 20-a jc. La porhonestaj dueloj disvastiĝis fine de la 15-a jc. el Italio. En Germanio la permesis la porhonestajn duelojn ĝis fino de la unua mondmilito. Tio estis leĝe permesita denove ekde 1936, sub regado de Hitler. En Aŭstrio-Hungario oni malpermesis la duelojn en 1917, sed punis la partoprenantojn nur je monpago, tiel ankaŭ poste okazis kelkfoje dueloj. Ĉar la oficiroj ofte misuzis siajn rajtojn je duelo - ili rajtis defendi sian supozitan honeston per armilo - okazis eĉ popola premo malpermesi la duelojn. (eo)
  • A duel is an arranged engagement in combat between two people, with matched weapons, in accordance with agreed-upon rules. During the 17th and 18th centuries (and earlier), duels were mostly single combats fought with swords (the rapier and later the small sword), but beginning in the late 18th century in England, duels were more commonly fought using pistols. Fencing and shooting continued to co-exist throughout the 19th century. The duel was based on a code of honor. Duels were fought not so much to kill the opponent as to gain "satisfaction", that is, to restore one's honor by demonstrating a willingness to risk one's life for it, and as such the tradition of dueling was originally reserved for the male members of nobility; however, in the modern era, it extended to those of the upper classes generally. On occasion, duels with swords or pistols were fought between women. Legislation against dueling goes back to the medieval period. The Fourth Council of the Lateran (1215) outlawed duels, and civil legislation in the Holy Roman Empire against dueling was passed in the wake of the Thirty Years' War.From the early 17th century, duels became illegal in the countries where they were practiced. Dueling largely fell out of favour in England by the mid-19th century and in Continental Europe by the turn of the 20th century. Dueling declined in the Eastern United States in the 19th century and by the time the American Civil War broke out, dueling had begun to wane even in theSouth. Public opinion, not legislation, caused the change. Research has linked the decline of dueling to increases in state capacity. (en)
  • Ein Duell (mlat. duellum ‚Zweikampf‘, von alat. duellum ‚Krieg‘ und später volksetymologisch mit duo ‚zwei‘ verbunden) ist ein freiwilliger Zweikampf mit gleichen, potenziell tödlichen Waffen, der von den Kontrahenten vereinbart wird, um eine Ehrenstreitigkeit auszutragen. Das Duell unterliegt traditionell festgelegten Regeln. Duelle sind heute verboten. Der Begriff wird im übertragenen Sinne auch auf sportliche Wettkämpfe und Wortgefechte angewandt. (de)
  • Duelo es el combate en el que se enfrentan dos personas que se han desafiado individualmente, por lo general caballeros, aunque también puede llamarse "duelo" al combate entre dos grupos, especialmente si cada uno envía como representante a un campeón para que dispute el combate en su representación. Suele estar ritualizado y reglamentado, y ser consecuencia de un reto (riepto) o desafío previo, que surge a partir de una enemistad nacida de una ofensa tenida como tal por alguna de las dos partes o por ambas, o por otra cualquier causa. Se halla vinculado a los conceptos clásicos de honor y venganza,​ y jurídicamente en la Edad Media tenía que ver con el llamado juicio de Dios u ordalía. Ya en la Iliada de Homero se narran duelos como el de Paris y Menelao o el de Héctor y Aquiles. A veces se narra también la costumbre de evitar conflictos colectivos reduciéndolos a un combate singular entre campeones o grupos pequeños de guerreros que los dirimieran; un ejemplo lo ofrece el combate entre Horacios y Curiacios que narra Tito Livio, el historiador romano, para resolver sin demasiadas pérdidas una guerra entre Roma y Alba Longa; el equivalente es, en la Biblia, el combate entre el hebreo David y el filisteo Goliath. Pero el duelo entre dos hombres es una práctica en su origen sobre todo germánica: el medieval juicio por combate. En su modalidad más formalizada, el duelo fue practicado desde el siglo XV hasta comienzos del siglo XX en las sociedades occidentales, como evolución de las justas o torneos medievales.​ Era consensuado entre dos caballeros, que utilizaban armas mortales de acuerdo con reglas explícitas o implícitas que se respetaban por el honor de los contendientes, acompañados por padrinos, quienes podían a su vez luchar o no entre sí. Desde sus inicios el duelo, a pesar de su aceptación social y popularidad literaria (Joanot Martorell, Tirante el Blanco, -Tirant lo Blanch-, 1490, Jovellanos, El delincuente honrado, 1773, Pierre Choderlos de Laclos, Las amistades peligrosas -Les liaisons dangereuses-, 1782, Joseph Conrad, Los duelistas -The duel o Point of honor-, 1908), recibió distintos grados de condena por las autoridades eclesiásticas y civiles, llegando a su ilegalización, que no fue efectiva hasta las primeras décadas del siglo XX. El duelo es considerado un acto ilegal (asesinato en primer y segundo grado) en la mayoría de los países. El duelo se desarrollaba por voluntad de una de las partes —el desafiante— para lavar un insulto u ofensa a su honor (injuria). El objetivo no era en general matar al oponente, sino lograr «satisfacción» restaurando el honor propio, cosa que se obtenía al poner en juego la vida para defenderlo. Deben distinguirse los duelos de las pruebas de combate, ya que los primeros no se usaron para determinar culpabilidad o inocencia, ni constituyeron procedimientos oficiales. Los duelos fueron en cambio generalmente ilegales, a pesar de que en la mayoría de las sociedades donde fue usual, contó con aceptación social. Los participantes de un duelo correctamente planteado no eran por lo general perseguidos, y en los casos en que sí lo eran, no se los encarcelaba por tal motivo. Se consideraba que solo los caballeros (aristócratas o adinerados) los cuales tenían un honor que defender y, por lo tanto, la clase social alta era la que calificaba para realizarlo: si un caballero era insultado por alguien de la clase baja, aquel no lo retaba a duelo, sino que le infligía algún castigo físico o comisionaba a sus sirvientes para que lo hicieran. En algunos países, en especial de origen anglosajón, el reto era realizado públicamente con el golpe de un guante en la cara del oponente o se dejaba caer el guante ante los pies del desafiado quien lo recogía si aceptaba; desde entonces ha perdurado el dicho popular «recogió el guante» para indicar que alguien respondía a la provocación de un opositor.​ (es)
  • Duelua bi pertsonaren arteko borroka da, irain bat garbitzeko, lekukoen aurrean, eta gehienetan armak erabiliz, egiten dena. Erritualizatuta eta araututa egon ohi da, eta aldez aurreko erronka (riepto) edo desafio baten ondorioa izan ohi da, bi aldeetako batek edo biek edo beste batek egindako irain batetik sortutako etsaigotik sortua. Ohore eta mendeku kontzeptu klasikoekin lotuta dago, Erdi Aroan Jainkoaren epaia edo ordalia deiturikoarekin zerikusia izanda. Jada Homeroren Iliadan, Paris eta Menelaorena edo Hektor eta Akilesena bezalako dueluak agertzen ziren. Batzuetan, gatazka kolektiboak saihesteko ohitura ere bilakatu zen, txapeldunen edo horiek erabakitzen dituzten gerlari-talde txikien arteko borroka berezi batera murriztuz; adibiderik nabarmenena horaziotarren eta kuriaziotarren arteko borroka izan zen, Tito Livio historialari erromatarrak kontatzen duena, galera handirik gabe Erromaren eta Alba Longaren arteko gerra bat konpontzeko; horren baliokidea, Biblian, David hebrearraren eta Goliath filistearren arteko borroka da. Baina bi gizonen arteko duelua jatorrizko germaniar praktika bat da: Erdi Aroko borroka bidezko epaia. (eu)
  • Perang tanding atau duel ialah perkelahian antara dua orang, dengan bersenjata lengkap, sesuai dengan yang telah ditetapkan. Perang tanding dalam bentuk ini dipraktikkan pada dengan preseden dalam kode kekesatriaan Abad Pertengahan, dan berlanjut hingga kurun waktu modern (kira-kira abad ke-18 hingga akhir abad ke-19) terutama dalam kalangan perwira militer. Selama abad ke-17 dan 18 (dan lebih awal), perang tanding kebanyakan dilakukan dengan menggunakan pedang (rapier, dan ), tetapi bermula pada akhir abad ke-18 di Inggris, perang tanding lebih umum dilakukan dengan menggunakan pistol. Duel anggar dan pistol terus ada sepanjang abad ke-19. Perang tanding didasarkan pada kode . Pertarungan ini dilakukan bukan untuk membunuh lawan, melainkan untuk mendapatkan "kepuasan", yaitu untuk mengembalikan kehormatan seseorang dengan menunjukkan kesediaan untuk mempertaruhkan nyawanya dengan berduel, walaupun tradisi perang tanding pada mulanya diperuntukkan untuk golongan bangsawan lelaki. Bagaimanapun, pada zaman modern, pertarungan ini telah meluas kepada kelas atas secara umum. Perang tanding dengan pistol atau pedang terkadang dilakukan antara perempuan. Undang-undang menentang perang tanding kembali pada periode pertengahan. Konsili Lateran IV (1215) melarang perang tanding, dan undang-undang sipil di Kekaisaran Romawi Suci yang menentang perang tanding telah disahkan di tengah Perang Tiga Puluh Tahun.Sejak awal abad ke-17, perang tanding menjadi ilegal di negara-negara tempatnya dipraktikkan. Pertarungan ini sebagian besar ditinggalkan di Inggris pada pertengahan abad ke-19 dan di Eropa Daratan pergantian abad ke-20 dan menurun di pada abad ke-19 dan pada saat Perang Saudara Amerika meletus, perang tanding mulai berkurang, bahkan di Selatan. Pendapat umum, bukan undang-undang, menyebabkan perubahan tersebut. Penelitian mengaitkan penurunan perang tanding dengan peningkatan kapasitas negara. (in)
  • Le duel est en Occident comme en Orient une coutume de combattre par les armes, selon des règles précises, pour trancher un différend entre deux adversaires, l'un demandant à l’autre réparation d’une offense ou d’un tort. En Europe, il est précédé d'un défi, habituellement signifié par un cartel. Le combat se déroule devant des arbitres, appelés aujourd'hui « témoins », qui veillent au respect des règles ainsi que des conventions particulières fixées au préalable. Celles-ci fixent, entre autres, éventuellement, le nombre de coups à l'arme blanche ou à feu. Dans un duel de plaisance, c'est-à-dire pour la galerie, elles fixent le nombre de touches. Si elles conviennent d'un combat à mort, on parle de duel à mort. Le duel visait à réglementer et limiter la violence suscitée par un conflit entre deux individus. En fixant les termes de la résolution du conflit, il obligeait les parties adverses à convenir par le dialogue de conditions convenues et constituait une sorte de droit pénal contractuel, le duel judiciaire. Intégré au bas Moyen Âge à la procédure pénale par les différentes coutumes, le duel judiciaire évolue entre la Guerre de Cent Ans et la Renaissance en contrat de droit privé à mesure que les parlements affinent la jurisprudence et que la monarchie se renforce. Aux temps modernes, le duel n'est plus qu'une forme de bravade à l'endroit du droit commun, le duel du point d'honneur. Une forme de duel s'est observée dans d'autres sociétés, en particulier au Japon, mais il a été alors une pratique réservée aux militaires. Toutefois, en imposant les armes de guerre individuelles, c'est-à-dire en interdisant l'emploi des poings par exemple, le duel s'adressait de fait principalement à la noblesse, formée à l'escrime et au tir. Les gentilshommes finirent par ne condescendre à s'y prêter qu'entre eux : « Jeu de mains, jeu de vilains ». L'esprit qui le gouvernait donnait ainsi plus de prix à la dignité qu'à la vie, à la manière qu'à l'intérêt, et revendiquait la primauté de la liberté individuelle de régler ses affaires sans le recours à la justice publique. Défendu autrefois tant par des tenants d'un régime aristocratique que par des républicains, le duel est aujourd'hui proscrit dans la plupart des pays. (fr)
  • Un duello è un combattimento formalizzato tra due persone. Nelle modalità in cui è stato praticato dal XV secolo in poi nelle società occidentali, un duello ricade sotto una precisa definizione: combattimento consensuale e prestabilito che scaturisce per la difesa dell'onore, della giustizia e della rispettabilità e che si svolge secondo regole accettate in modo esplicito o implicito tra uomini di medesimo ceto sociale e armati nel medesimo modo. (it)
  • ( 영화에 대해서는 결투 (1971년 영화) 문서를 참고하십시오.) 결투(決鬪)는 무기를 가지고 정해진 규정에 따라 이루어지는 두 사람 간의 싸움이다. 17~18세기 동안 결투에 사용된 무기는 대부분 도검이었지만 18세기 말 잉글랜드에서는 피스톨을 더 많이 사용하여 겨루게 된다. 펜싱과 피스톨 결투는 19세기 동안 공존을 계속하였다. (ko)
  • 決闘(けっとう、英: duel )とは、名誉の獲得・回復、紛争の解決、恨みを晴らすなどの目的で当事者双方が同意して、あらかじめ了解し合ったルールに基づいて行う闘争のことをいう。「果合(はたしあい)」と同義である。不良少年による俗語は「タイマン」(一対一の喧嘩から) (ja)
  • Een tweegevecht of duel (Latijn: duellum) is een gewelddadig treffen tussen twee personen. (nl)
  • Pojedynek (łac. duelium, gr. μονομαχία) – zaaranżowana walka pomiędzy dwoma uzbrojonymi przeciwnikami stanowiąca honorowy sposób rozstrzygnięcia sporu. W średniowieczu pojedynek sądowy był częstym i ostatecznym środkiem dowodowym w procesie sądowym. Pojedynek toczyli rywale osobiście zaangażowani w konflikt, który zainicjować mogła przykładowo obraza, spór czy potrzeba ochrony dobrego imienia. Pojedynki i sposób ich przygotowania zaczęły z czasem przyjmować formę rytuału, powstawały nieformalne prawa i obowiązki pojedynkujących się oraz ich sekundantów (do obowiązków sekundanta należało przykładowo ustalenie miejsca i czasu pojedynku oraz zasad i warunków walki). W pojedynkach najczęściej stosowano broń białą (np. miecz, rapier, szpadę, szablę), a po upowszechnieniu się broni palnej również pistolety. (pl)
  • Дуэ́ль (фр. duel < лат. duellum — «поединок», «борьба двух») — регламентированный писаными правилами или обычаями вооружённый поединок, цель которого — удовлетворить желание одного из дуэлянтов (вызывающего на дуэль) ответить на нанесённое его чести оскорбление с соблюдением заранее условленных и равных условий боя. Как правило, дуэли происходят только внутри отдельных общественных слоёв и зачастую ассоциируются с аристократией, хотя на самом деле не привязаны ни к одному из них.В настоящее время запрещена законодательством подавляющего большинства государств мира. (ru)
  • O duelo é uma disputa em combate de confronto entre duas pessoas, motivadas, em geral, por desagravo à honra, desavenças individuais, familiares, em facções ou grupais, e outros tipos de confronto de cunho fortemente emocional. Várias são as formas do duelo, inclusive sem a utilização de armas brancas ou de fogo; na forma de luta livre, ou também chamada "Apache", dentro de um círculo (às vezes de fogo, as noturnas). De forma geral, cada duelante poderia ter um ou mais padrinhos, que o assessorassem. Cada duelo teria de ter um juiz imparcial, que obedecia às regras tratadas previamente, conforme ordenamento dessas leis que toleravam tais práticas, muito antigas, que quase sempre vitimava um ou mais dos duelantes que acabam por morrer, muitas vezes por "falta de socorro - proposital", pois "tinham perdido o duelo", ou seja, o perdedor somente tinha direito, e era apoiado pelos seus padrinhos; mesmo que tivesse um médico renomado do outro lado, "pois era uma questão de honra". Como exemplo mais corriqueiro (emocional), temos os duelos do antigo Oeste americano e do sertão brasileiro, esses também individuais ou entre famílias, facções ou grupos, rivais, donde dois ou mais valentões ou valentonas, representantes dos grupos se ofendiam e se digladiavam mutuamente. Provocações essas disputadas no confronto através do "gatilho mais rápido", "chicote mais rápido", e assim por diante. Como podemos observar, foi modelo de disputa em confrontos muito usados no Oriente Próximo, na Europa e nas Américas. O último país do mundo ocidental em que o duelo era legal foi o Uruguai, que o manteve em legislação própria até a década de 1980. (pt)
  • En duell är en planerad strid mellan två personer, duellanter, enligt vissa regler. Den moderna duellen uppkom i det som idag är Italien på 1500-talet som en ritual för att reglera hederssaker mellan adelsmän. Duellen spreds i slutet av 1500-talet via Frankrike till stora delar av övriga Europa. Duellens rötter går att spåra tillbaka till medeltidens tornerspel. Redan 1562 beslöt den katolska kyrkan att förbjuda duellerandet och bestämma att både duellanter och sekundanter skulle bannlysas och att den som dog i en duell inte skulle erhålla någon kyrklig begravning. Under 1600-talet instiftades lagar mot duellerande i de flesta länder. Redan vid mitten av 1800-talet började duellerna stävjas i Storbritannien, men på den europeiska kontinenten levde de kvar. Särskilt i Tyskland kom duellerandet att leva kvar länge. Redan 1652 hade duellförbud instiftats i Preussen, men straffen var förhållandevis låga och normal straffskala gällde inte adliga duellanter som följt gängse duellantregler. År 1851 infördes i Brandenburg lagar som jämställde högborgerliga duellanter med adliga. Efterhand utvecklades en sed av "Satisfaktionsfähigkeit", där det ansågs som en hedersbetygelse att anses ha uppnått den sociala status som gav rättighet att få utkämpa en duell. Vilhelm I av Tyskland utfördes till och med 1874 en förordning om Ehrenräte som i praktiken innebar att den ämbetsman eller officerare som blivit kränkt av någon annan ur samma socialgrupp och inte utmanade denne på duell kunde avskedas ur sin tjänst. Att avsiktligt bomma sin motståndare ansågs som feghet och brott mot duellens regler, det ansågs dock även ohedervärt att träffa avtal om duellvillkor som innebar att någon måste dödas. Vilhelm II försökte med nya bestämmelser om krav på förlikningsförsök vid tvister 1897. Det är oklart i vilken grad det regelverket spelade någon roll, men vid denna tid började kritiken mot duellerandet att öka. År 1902 bildades en tysk avdelning av den internationella anti-duelligan, och fick stark anslutning bland tyska adelsmän. Utbrottet av det första världskriget innebar att antalet dueller snabbt minskade. Efter kejsardömets fall och Weimarrepublikens införande blev intresset litet. Nationalsocialisterna romantiserade till en början duellerandet, men från slutet av 1938 ändrade man hållning och började aktivt bekämpa duellerandet. Mensurfäktningen kom dock att leva kvar längre i studentkretsar. (sv)
  • Дуе́ль (фр. duel, лат. duellum — , , «боротьба двох») — суворо регламентований так званим збройний поєдинок між двома людьми, мета якого — задовольнити бажання одного з дуелянтів (що викликає на дуель) відповісти за завдану йому або його честі образу з дотриманням максимально чесних і рівних умов бою. Як правило, дуелі відбуваються тільки всередині окремих суспільних верств, і часто асоціюються з аристократією, хоча насправді не прив'язані до жодної з них. Нині дуелі заборонено законодавством переважної більшості держав світу. (uk)
  • 決鬥(英語:Duel)通常是指兩個人之間使用相似的武器或徒手,在並非比賽的場合下,以武力較量分勝負來贏取對方的降伏,甚至想證明自己的信念正確或無辜等。如果在戰爭中常以一騎討、一騎打、單挑等字眼,形容參與決鬥的有名將士,就以個人勝負來決定戰果的情形也出現過。11世纪到20世纪的欧洲人有时会用决斗解决争执。双方装备的武器必须符合一定的规定。 “决斗”一词有时也用来指战斗机之间的空战,以及战船之间的海战(特别是在航海时代)。中世纪决斗往往被描写得很浪漫。决斗者往往借口保卫荣誉权(有时会为了微不足道的事情决斗),或是为恢复其君主的名誉而提出决斗。决斗的目的一般不是为了获得满足,而是展示自己的骑士精神。决斗一般不充当判罪的依据,反之则为司法决斗。 19世纪初以后很多欧洲国家都立法禁止决斗,但是决斗并没有因此终止,决斗双方——只要决斗是公平的——一般也不会受到指控。只有绅士有荣誉权,因此只有绅士允许决斗。如果绅士被地位较低的人冒犯了,他可以用笞杖、短马鞭、鞭子进行惩罚,或者让他的仆人代劳。决斗现在已被世界上所有国家完全废止。 (zh)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 153833 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 93855 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1123230422 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • Ein Duell (mlat. duellum ‚Zweikampf‘, von alat. duellum ‚Krieg‘ und später volksetymologisch mit duo ‚zwei‘ verbunden) ist ein freiwilliger Zweikampf mit gleichen, potenziell tödlichen Waffen, der von den Kontrahenten vereinbart wird, um eine Ehrenstreitigkeit auszutragen. Das Duell unterliegt traditionell festgelegten Regeln. Duelle sind heute verboten. Der Begriff wird im übertragenen Sinne auch auf sportliche Wettkämpfe und Wortgefechte angewandt. (de)
  • Un duello è un combattimento formalizzato tra due persone. Nelle modalità in cui è stato praticato dal XV secolo in poi nelle società occidentali, un duello ricade sotto una precisa definizione: combattimento consensuale e prestabilito che scaturisce per la difesa dell'onore, della giustizia e della rispettabilità e che si svolge secondo regole accettate in modo esplicito o implicito tra uomini di medesimo ceto sociale e armati nel medesimo modo. (it)
  • ( 영화에 대해서는 결투 (1971년 영화) 문서를 참고하십시오.) 결투(決鬪)는 무기를 가지고 정해진 규정에 따라 이루어지는 두 사람 간의 싸움이다. 17~18세기 동안 결투에 사용된 무기는 대부분 도검이었지만 18세기 말 잉글랜드에서는 피스톨을 더 많이 사용하여 겨루게 된다. 펜싱과 피스톨 결투는 19세기 동안 공존을 계속하였다. (ko)
  • 決闘(けっとう、英: duel )とは、名誉の獲得・回復、紛争の解決、恨みを晴らすなどの目的で当事者双方が同意して、あらかじめ了解し合ったルールに基づいて行う闘争のことをいう。「果合(はたしあい)」と同義である。不良少年による俗語は「タイマン」(一対一の喧嘩から) (ja)
  • Een tweegevecht of duel (Latijn: duellum) is een gewelddadig treffen tussen twee personen. (nl)
  • Дуэ́ль (фр. duel < лат. duellum — «поединок», «борьба двух») — регламентированный писаными правилами или обычаями вооружённый поединок, цель которого — удовлетворить желание одного из дуэлянтов (вызывающего на дуэль) ответить на нанесённое его чести оскорбление с соблюдением заранее условленных и равных условий боя. Как правило, дуэли происходят только внутри отдельных общественных слоёв и зачастую ассоциируются с аристократией, хотя на самом деле не привязаны ни к одному из них.В настоящее время запрещена законодательством подавляющего большинства государств мира. (ru)
  • Дуе́ль (фр. duel, лат. duellum — , , «боротьба двох») — суворо регламентований так званим збройний поєдинок між двома людьми, мета якого — задовольнити бажання одного з дуелянтів (що викликає на дуель) відповісти за завдану йому або його честі образу з дотриманням максимально чесних і рівних умов бою. Як правило, дуелі відбуваються тільки всередині окремих суспільних верств, і часто асоціюються з аристократією, хоча насправді не прив'язані до жодної з них. Нині дуелі заборонено законодавством переважної більшості держав світу. (uk)
  • 決鬥(英語:Duel)通常是指兩個人之間使用相似的武器或徒手,在並非比賽的場合下,以武力較量分勝負來贏取對方的降伏,甚至想證明自己的信念正確或無辜等。如果在戰爭中常以一騎討、一騎打、單挑等字眼,形容參與決鬥的有名將士,就以個人勝負來決定戰果的情形也出現過。11世纪到20世纪的欧洲人有时会用决斗解决争执。双方装备的武器必须符合一定的规定。 “决斗”一词有时也用来指战斗机之间的空战,以及战船之间的海战(特别是在航海时代)。中世纪决斗往往被描写得很浪漫。决斗者往往借口保卫荣誉权(有时会为了微不足道的事情决斗),或是为恢复其君主的名誉而提出决斗。决斗的目的一般不是为了获得满足,而是展示自己的骑士精神。决斗一般不充当判罪的依据,反之则为司法决斗。 19世纪初以后很多欧洲国家都立法禁止决斗,但是决斗并没有因此终止,决斗双方——只要决斗是公平的——一般也不会受到指控。只有绅士有荣誉权,因此只有绅士允许决斗。如果绅士被地位较低的人冒犯了,他可以用笞杖、短马鞭、鞭子进行惩罚,或者让他的仆人代劳。决斗现在已被世界上所有国家完全废止。 (zh)
  • المبارزة كما نعرفها هي صدام مرتب مسبقاً، وفقاً لأنظمة معينة، وتستخدم فيه أسلحة قاتلة ما بين شخصين، وسببها يتعلق بالشرف. وطبقاً لهذا التعريف، لم تكن المعارك الشهيرة المعنية بين شخصين مبارزة حقيقة فمثلاً كان هكتور (بطل طروادة) وآخيل (بطل الإغريق)، يتقاتلان معاً، ولكن لم يكن هذا مبارزة حقيقة. وأصبحت المبارزة عامة في إنكلترا. وفي ألمانيا تعدّ جزءاً من حياة الألمان، وعمت كل بلدان العالم حالياً. (ar)
  • Un duel és un tipus formal de combat, com s'ha practicat des del segle xv fins al xx en les societats occidentals. Pot ser definit com un combat consensuat entre dos cavallers, que utilitzen armes mortals d'acord amb regles explícites o implícites que es respecten per l'honor dels contendents, acompanyats per padrins, que poden al seu torn lluitar o no entre si. En general -i especialment en les últimes dècades- un duel és un acte il·legal en la majoria dels països. (ca)
  • Souboj nebo duel je dobrovolné střetnutí dvou osob se zbraněmi, které se řídí pravidly a má poskytnout satisfakci uraženému, to jest odčinit předchozí urážku, resp. obnovit jeho čest. Výzvou k souboji („hozenou rukavicí“) uražený prokázal, že si své cti cení víc než života a tím se urážky zbavil. Pro satisfakci nebylo důležité, kdo v souboji zvítězí a taková otázka se ani nekladla. Souboje patřily ke starému kodexu cti bojovníků, šlechty a později zejména důstojníků. V době romantismu se souboje rozšířily i mezi měšťany a hlavně studenty. (cs)
  • Duelo estas antaŭkonsentita batalo inter du personoj pro privata malakordo, laŭ antaŭdifinitaj reguloj. Caesar kaj Tacitus mencias, ke en la ĝermanaj triboj oni decidadis pri disputoj en duelo. Tiu praktiko iĝis kutimo en la fru-mezepoka okcidenta Eŭropo. Oni akceptis la decidan duelon, ĉar oni ofte rompis la ĵuron. La duelo estis libera por ĉiuj – krom la ekleziuloj, virinoj, malsanuloj, aĝaj malpli ol 20 kaj pli ol 60. La porhonestaj dueloj disvastiĝis fine de la 15-a jc. el Italio. (eo)
  • A duel is an arranged engagement in combat between two people, with matched weapons, in accordance with agreed-upon rules. During the 17th and 18th centuries (and earlier), duels were mostly single combats fought with swords (the rapier and later the small sword), but beginning in the late 18th century in England, duels were more commonly fought using pistols. Fencing and shooting continued to co-exist throughout the 19th century. (en)
  • Duelo es el combate en el que se enfrentan dos personas que se han desafiado individualmente, por lo general caballeros, aunque también puede llamarse "duelo" al combate entre dos grupos, especialmente si cada uno envía como representante a un campeón para que dispute el combate en su representación. Suele estar ritualizado y reglamentado, y ser consecuencia de un reto (riepto) o desafío previo, que surge a partir de una enemistad nacida de una ofensa tenida como tal por alguna de las dos partes o por ambas, o por otra cualquier causa. Se halla vinculado a los conceptos clásicos de honor y venganza,​ y jurídicamente en la Edad Media tenía que ver con el llamado juicio de Dios u ordalía. (es)
  • Duelua bi pertsonaren arteko borroka da, irain bat garbitzeko, lekukoen aurrean, eta gehienetan armak erabiliz, egiten dena. Erritualizatuta eta araututa egon ohi da, eta aldez aurreko erronka (riepto) edo desafio baten ondorioa izan ohi da, bi aldeetako batek edo biek edo beste batek egindako irain batetik sortutako etsaigotik sortua. Ohore eta mendeku kontzeptu klasikoekin lotuta dago, Erdi Aroan Jainkoaren epaia edo ordalia deiturikoarekin zerikusia izanda. (eu)
  • Perang tanding atau duel ialah perkelahian antara dua orang, dengan bersenjata lengkap, sesuai dengan yang telah ditetapkan. Perang tanding dalam bentuk ini dipraktikkan pada dengan preseden dalam kode kekesatriaan Abad Pertengahan, dan berlanjut hingga kurun waktu modern (kira-kira abad ke-18 hingga akhir abad ke-19) terutama dalam kalangan perwira militer. (in)
  • Le duel est en Occident comme en Orient une coutume de combattre par les armes, selon des règles précises, pour trancher un différend entre deux adversaires, l'un demandant à l’autre réparation d’une offense ou d’un tort. En Europe, il est précédé d'un défi, habituellement signifié par un cartel. Le combat se déroule devant des arbitres, appelés aujourd'hui « témoins », qui veillent au respect des règles ainsi que des conventions particulières fixées au préalable. Celles-ci fixent, entre autres, éventuellement, le nombre de coups à l'arme blanche ou à feu. Dans un duel de plaisance, c'est-à-dire pour la galerie, elles fixent le nombre de touches. Si elles conviennent d'un combat à mort, on parle de duel à mort. (fr)
  • Pojedynek (łac. duelium, gr. μονομαχία) – zaaranżowana walka pomiędzy dwoma uzbrojonymi przeciwnikami stanowiąca honorowy sposób rozstrzygnięcia sporu. W średniowieczu pojedynek sądowy był częstym i ostatecznym środkiem dowodowym w procesie sądowym. (pl)
  • O duelo é uma disputa em combate de confronto entre duas pessoas, motivadas, em geral, por desagravo à honra, desavenças individuais, familiares, em facções ou grupais, e outros tipos de confronto de cunho fortemente emocional. Várias são as formas do duelo, inclusive sem a utilização de armas brancas ou de fogo; na forma de luta livre, ou também chamada "Apache", dentro de um círculo (às vezes de fogo, as noturnas). (pt)
  • En duell är en planerad strid mellan två personer, duellanter, enligt vissa regler. Den moderna duellen uppkom i det som idag är Italien på 1500-talet som en ritual för att reglera hederssaker mellan adelsmän. Duellen spreds i slutet av 1500-talet via Frankrike till stora delar av övriga Europa. Duellens rötter går att spåra tillbaka till medeltidens tornerspel. (sv)
rdfs:label
  • Duel (en)
  • مبارزة (ar)
  • Duel (ca)
  • Souboj (cs)
  • Duell (de)
  • Duelo (eo)
  • Duelo (es)
  • Duelu (eu)
  • Perang tanding (in)
  • Duello (it)
  • Duel (fr)
  • 결투 (ko)
  • 決闘 (ja)
  • Tweegevecht (nl)
  • Pojedynek (pl)
  • Duelo (pt)
  • Дуэль (ru)
  • Duell (sv)
  • Дуель (uk)
  • 決鬥 (zh)
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:deathCause of
is dbo:occupation of
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:type of
is gold:hypernym of
is rdfs:seeAlso of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License