| p:abstract
| - According to many followers of the theories of Karl Marx (or Marxists), dialectical materialism is the philosophical basis of many strands of Marxism. The name, which was never used by Marx himself, refers to the social and economic change as the result of material forces dialectics and materialism.
It is sometimes seen as the complement of historical materialism (or the "materialist conception of history") which is the name given to Marx's methodology in the study of society, economics and history.
Dialectical materialism is often defined by reference to two claims by Marx: first that he "put Hegel's dialectics back on its feet" and second, that "the history of all hitherto existing society is the history of class struggles." (The Communist Manifesto, 1848). Dialectical materialism is essentially characterized by the belief that history is the product of class struggle and obeys the general Hegelian principle of philosophy of history, that is the development of the thesis into its antithesis which is sublated by the "Aufhebung" (~ synthesis, a term not employed by Hegel in describing his dialectics.) — which conserves the thesis and the antithesis while at the same time abolishing it (Aufheben — this contradiction explains the difficulties of Hegel's thought).
Hegel's dialectics aims at explaining the growth and development of human history. He considered that truth was the product of history and passed through various moments, including the moment of error — error, or also negativity, is part of the development of truth — Marx's dialectical materialism considers, against Hegel's idealism, that history is not the product of the Spirit (Geist or also Zeitgeist — the "Spirit of the Time") but the effect of material class struggle in society. Theory thus has its roots in the materiality of social existence. However, "dialectical materialism" also refers to diamat (an abbreviation for "dialectical materialism"), imposed by Stalin on the Comintern and on Communist states.
The term dialectical materialism was probably invented in 1887 by Joseph Dietzgen, a socialist tanner who corresponded with Marx. Casual mention of the term is also found in Kautsky's Frederick Engels, written in the same year, 1887. Georgi Plekhanov, the father of Russian socialism, later used it and it thus entered Marxist theory. Marx had talked about the "materialist conception of history", which was later shortened to "historical materialism" by Engels. Engels exposed the "materialist dialectic" — not "dialectical materialism" — in his Dialectics of Nature (1883). Diamat was debated and criticized by many Marxist philosophers, which led to various political and philosophical struggles in the Marxist movement in general and in the Comintern in particular. (en)
- El materialismo dialéctico es la corriente del materialismo filosófico de acuerdo a los planteamientos originales de Friedrich Engels y Karl Marx que posteriormente fueron enriquecidos por Vladimir I. Lenin y ulteriormente sistematizados por miembros de la Academia de las Ciencias de la ex Unión Soviética. Esta corriente filosófica define la materia como el sustrato de toda realidad objetiva (física) y subjetiva (el pensamiento) e interacción de la misma, emancipa la primacía e independencia de la materia ante la conciencia y lo espiritual, declara la cognoscibilidad del mundo en virtud de su naturaleza material, y aplica la dialéctica –basada en las leyes dialécticas propuestas por Engels– para interpretar el mundo. El materialismo dialéctico es uno de los tres componentes –la base filosófica– del comunismo marxista-leninista. Denominado “Diamat”, el materialismo dialéctico fue también la filosofía oficial de la ex Unión Soviética.
El materialismo dialéctico, como sistema filosófico, es una concepción e interpretación del mundo opuesta al idealismo filosófico representado por la concepción mágica de la religión y su primacía del espíritu (Dios) por sobre la materia. Como tal, el materialismo dialéctico se apoya en los datos, resultados y avances de las ciencias y su espíritu se mantiene en correspondencia y vigencia con la tradicional orientación progresista del pensamiento racional científico. Asimismo está opuesto a la corriente filosófica del agnosticismo al declarar la cognoscibilidad del mundo en virtud de su materialidad y de su existencia objetiva en el tiempo y en el espacio. Engels lo manifestó de esta manera: “Las formas básicas de todo ser son el espacio y el tiempo, y existir fuera del tiempo es un absurdo tan grosero como existir fuera del espacio”.
Engels y Marx sintetizaron su materialismo dialéctico a partir de su demoledora crítica del materialismo mecánico de Ludwig Feuerbach y a la dialéctica idealista de Georg Wilhelm Friedrich Hegel. Al materialismo de Feuerbach lo consideraron como un materialismo influido por corrientes del pensamiento filosófico metafísico e idealista. Famosas son las 11 tesis sobre Feuerbach de Marx y Engels, en particular la undécima que reza así: “Los filósofos solo han interpretado el mundo de varios modos; la cuestión es, sin embargo, cambiarlo”. De la dialéctica hegeliana Engels dice que ésta se encontraba cabeza abajo con Hegel y que fue Marx quien la colocó sobre sus pies. Posteriormente, Engels describió las leyes de la dialéctica en su obra Anti-Duhring.
Luego en el siglo XX en Rusia, Lenin contribuyó a las ideas materialistas dialécticas al desarrollar polémicas con sus adversarios, particularmente con filósofos (idealistas) positivistas como el austriaco Ernst Mach y los rusos Alexander M. Bogdanov y V. Bazarov (nombre real: Vladimir A. Rudnev), y, por sobre todo, su empiro-monismo. (es)
- Der Begriff Dialektischer Materialismus wurde im Rahmen der Systematisierung des Marxismus vor allem von Lenin und Stalin als Einheit mit dem Historischen Materialismus gebildet und entwickelt die Geschichtstheorie von Karl Marx und Friedrich Engels als Lehre in der Sowjetideologie. Abkürzend wird er auch als Diamat bezeichnet.
Die deutlichste Formulierung findet sich in Josef Stalins Schrift Über Dialektischen und Historischen Materialismus. (de)
- Dialektinen materialismi on Karl Marxin ja Friedrich Engelsin luoma filosofinen teoria, joka yhdisti Hegelin luoman idealistisen dialektiikan materialismiin, siten että Hegelin dialektiikasta poistettiin objektiivinen idealismi ja se siirrettiin materialistiselle pohjalle. (fi)
- Selon de nombreux partisans des théories de Karl Marx, et bien que ce terme ne fut jamais employé par l'intéressé, le matérialisme dialectique est le fondement philosophique du marxisme, qu'il présente comme une synthèse du matérialisme et de la dialectique. (fr)
- Il materialismo dialettico è la "filosofia" del marxismo elaborata da Marx ed Engels. I due pensatori rivoluzionari tedeschi la presentarono come una "concezione del mondo", una teoria dialettica della Natura e della Storia, fondata sulla base del metodo dialettico di Hegel, utilizzato però in chiave materialista. Essa può definirsi come dottrina della materia in movimento e logica della contraddizione.
Il termine "dialettico" esprime l'inclusione nel punto di vista materialista della consapevolezza della dinamica interconnessione tra i processi e dell'universalità del mutamento: qualsiasi ente è, secondo questa dottrina, soggetto ad un processo di autotrasformazione, dovuto al fatto che il suo contenuto è costituito da forze in opposizione (o "contraddittorie" nel gergo hegeliano); ciascuna cosa si muta insomma costantemente in qualcosa di diverso da sé. In tale contesto, pertanto, si ripudiano il meccanicismo inteso come materialismo non dialettico e la metafisica nel senso dell'ontologia idealista.
Il materialismo storico da questo punto vista non è altro che l'applicazione del materialismo dialettico alla storia delle società umane. Sebbene i marxisti, e specialmente Marx stesso, si siano occupati soprattutto del materialismo storico, è possibile rintracciare un'importante elaborazione teorica di carattere marxista anche riguardo alla storia naturale (di cui secondo la filosofia materialista la storia dell'umanità fa comunque parte). (it)
- 唯物弁証法(ゆいぶつべんしょうほう、Materialistische Dialektik)または、弁証法的唯物論(べんしょうほうてきゆいぶつろん、Dialektischer Materialismus)は、カール・マルクスによって定式化された歴史発展の法則であり、「階級闘争」の理論。 (ja)
- Den dialektiske materialisme er et element av den marxistisk-leninistiske kommunistiske filosofi som først ble utviklet av Friedrich Engels og til en viss grad av Karl Marx. Selve begrepet ble imidlertid først gjort til en del av marxismen av Georgi Plekhanov etter disses død. Den er primært inspirert av Friedrich Hegels idealistiske dialektikk som sa at ideer og idestrømninger utvikles ved et syklisk forløp der en tese utløser en antitese som den står i motsetningsforhold til, og at spenningen utløses ved at det oppstår en syntese mellom de to. Denne syntesen blir så den neste tese, og slik fortsetter utviklingen.
Denne dialektikk utviklet så kommunismens tenkere i to retninger: Videre til den historiske materialisme som forklaringsmodell på samfunnsutvilkingen som ble ansett å gå uavvendelig mot detekte kommunistiske samfunn, og den dialektiske materialisme, som anvendte de samme prinsippene på naturvitenskapens områder.
Engels' versjon av den dialektiske materialisme, uttrykt i verket «Naturens dialektikk» (1875/76), ble videreutviklet i Sovjetunionen, og det kortfattede verk som ble utgitt med Josef Stalin anført som forfatter, «Om den historiske og den dialektiske materialisme» (1938), ble pliktlesning innen de sovjetiske varianter av kommunismen. Begrepet har også blitt kritisert fra marxistisk hold, blant annet av Antonio Gramsci og Louis Althusser. (no)
- Materializm dialektyczny, diamat – kierunek filozoficzny zapoczątkowany w II poł. XIX wieku przez Karola Marksa i Fryderyka Engelsa, a następnie rozwinięty przez W. I. Lenina, Lwa Trockiego i Różę Luksemburg. Kierunek ten jest połączeniem i syntezą wcześniejszych nurtów materializmu, pewnych elementów darwinizmu, pozytywizmu, naturalizmu i heglizmu. Istotną cechą odróżniającą marksizm od innych rodzajów materializmu, jest przyjęcie, że jedną z niezbywalnych cech materii jest jej charakter ewolucyjny i dialektyczny. Forma "diamat" to skrótowiec pochodzenia rosyjskiego (rusycyzm), używany w latach 50. XX wieku.
Jako podstawa filozoficzna marksizmu odegrał i nadal odgrywa znaczącą rolę w historii, stanowiąc fragment oficjalnej ideologii państwowej Związku Socjalistycznych Republik Radzieckich, Chin, Kuby, Korei Północnej, Wietnamu i ogólnie całego ruchu komunistycznego i części bardziej umiarkowanych nurtów lewicowych na świecie. (pl)
- No século XIX, houve a efetivação da sociedade burguesa e a implantação do capitalismo industrial, que trouxe a implantação de um novo modelo de sociedade, que desde o seu surgimento já é criticada pelas suas contradições internas e principalmente pelas desigualdades sociais que traz consigo
Na linha destas críticas e do estudo da sociedade capitalista destacam-se dois pensadores: Karl Marx e Friedrich Engels. Ambos elaboram uma nova concepção filosófica do mundo, o “materialismo histórico e dialético”, e ao fazerem a crítica da sociedade em que vivem, apresentam propostas para sua transformação: o socialismo científico. Seu método de explicação da sociedade, aplicado à história é o “materialismo histórico e dialético”. (pt)
- Диалектический материализм (диамат) — философское учение, утверждающее (гносеологическую) первичность материи и постулирующее три основных закона её движения и развития:
* Закон единства и борьбы противоположностей
* Закон перехода количественных изменений в качественные
* Закон отрицания отрицания (ru)
- Materialistisk dialektik är en filosofi utvecklad av Friedrich Engels och till viss del Karl Marx. Den är främst inspirerad av Friedrich Hegels idealistiska dialektik som sa att idéer och idéströmningar utvecklades i ett cykliskt förlopp där en tes svängde över i sin motsättning, antites för att sedan enas i en syntes. Denna syntes blev då den nya tesen, och så började förloppet om.
Marx var materialist men ansåg ändå att Hegel hade rätt om samhällets utveckling, och utvecklade en dialektisk historiesyn, historiematerialismen. Engels utvecklade detta vidare i sina böcker Anti Dühring och Naturens dialektik, där han menade att dialektiken omfattade allt i naturen, inte bara samhällets utveckling.
Dialektiken indelar världen i motsättningar.
I samhället är det Klasskampen, kampen för produktionen och det vetenskapliga experimentet som driver utvecklingen framåt.
I naturen delas naturlagarna upp i motsättningar såsom elektricitetens + och - .
Magnetismens nordpol och sydpol.
De två könen Man och Kvinna.
Lågtryck och högtryck inom meteorologin.
Inom geologin kampen mellan nedbrytande och uppbyggande krafter.
Symmetrin höger och vänster i naturen.
Materialistiska dialektiken skiljer mellan antagonistiska och icke antagonistiska motsättningar.
Dessa motsättningar kan lösas, men på olika sätt.
Det har sagts att i en tendens döljer sig en mottendens. Med det menas att huvudsidan i en motsättning växlar. Det gäller att försöka bestämma vilken sida i en motsättning som är starkast. Detta är huvudsidan. Men det kan växla från den ena sidan via ett jämviktsläge till den andra sidan. När vi tippar försöker vi i förhand bestämma vilket lag som blir vinnare, det bygger på ett antagande om starkaste lag i en uppställning om två och två.
På liknande sätt bygger marxister upp resonemang med den materialistiska dialektiken.
Ett icke antagonistisk motsättning kan omvandlas i en antagonistisk motsättning.
De inre motsättningarna är överordnade de yttre, och världen utvecklas i form av negationer och negationens negation.
Med det menas exempelvis att en blomma ger ifrån sig ett frö som slår rot och sedan bildar en ny blomma.
Inte samma blomma, blomman har utvecklats och bildat ny form. Blomma-frö-blomma. Negationens negation. Vilket direkt bygger på Hegel.
Marx och Engels ansåg sig kunna förutspå samhällets utveckling som lagbunden, dvs delvis deterministisk.
Samhällslagarna betraktas såsom naturlagarnas avspegling på samhället.
Men utvecklingen kunde påskyndas med spridandet av socialismens idéer.
Således ledde klasskampen till den socialistiska revolutionen.
Detta skulle frigöra arbetarklassens skaparförmåga som vidareutvecklade samhället till det fullständigt kommunistiska samhället.
Dialektikens tes negationens negation fulländas härmed i samhället.
Därmed löses motsättningen mellan klasserna, som definieras såsom motsättningen mellan arbete och kapital. (sv)
- 辩证唯物主义是一種以馬克思和恩格斯學說來研究現實的哲學方法,是用“辩证的观点”和“唯物论的观点”解释和认识世界的理论。一般认为,“辩证唯物主义”和“唯物辩证法”在本质上是一致的。 (zh)
|
| rdfs:comment
| - According to many followers of the theories of Karl Marx (or Marxists), dialectical materialism is the philosophical basis of many strands of Marxism. The name, which was never used by Marx himself, refers to the social and economic change as the result of material forces dialectics and materialism. (en)
- El materialismo dialéctico es la corriente del materialismo filosófico de acuerdo a los planteamientos originales de Friedrich Engels y Karl Marx que posteriormente fueron enriquecidos por Vladimir I. Lenin y ulteriormente sistematizados por miembros de la Academia de las Ciencias de la ex Unión Soviética. (es)
- Der Begriff Dialektischer Materialismus wurde im Rahmen der Systematisierung des Marxismus vor allem von Lenin und Stalin als Einheit mit dem Historischen Materialismus gebildet und entwickelt die Geschichtstheorie von Karl Marx und Friedrich Engels als Lehre in der Sowjetideologie. Abkürzend wird er auch als Diamat bezeichnet. (de)
- Dialektinen materialismi on Karl Marxin ja Friedrich Engelsin luoma filosofinen teoria, joka yhdisti Hegelin luoman idealistisen dialektiikan materialismiin, siten että Hegelin dialektiikasta poistettiin objektiivinen idealismi ja se siirrettiin materialistiselle pohjalle. (fi)
- Selon de nombreux partisans des théories de Karl Marx, et bien que ce terme ne fut jamais employé par l'intéressé, le matérialisme dialectique est le fondement philosophique du marxisme, qu'il présente comme une synthèse du matérialisme et de la dialectique. (fr)
- Il materialismo dialettico è la "filosofia" del marxismo elaborata da Marx ed Engels. I due pensatori rivoluzionari tedeschi la presentarono come una "concezione del mondo", una teoria dialettica della Natura e della Storia, fondata sulla base del metodo dialettico di Hegel, utilizzato però in chiave materialista. Essa può definirsi come dottrina della materia in movimento e logica della contraddizione. (it)
- 唯物弁証法(ゆいぶつべんしょうほう、Materialistische Dialektik)または、弁証法的唯物論(べんしょうほうてきゆいぶつろん、Dialektischer Materialismus)は、カール・マルクスによって定式化された歴史発展の法則であり、「階級闘争」の理論。 (ja)
- Den dialektiske materialisme er et element av den marxistisk-leninistiske kommunistiske filosofi som først ble utviklet av Friedrich Engels og til en viss grad av Karl Marx. Selve begrepet ble imidlertid først gjort til en del av marxismen av Georgi Plekhanov etter disses død. (no)
- Materializm dialektyczny, diamat – kierunek filozoficzny zapoczątkowany w II poł. XIX wieku przez Karola Marksa i Fryderyka Engelsa, a następnie rozwinięty przez W. I. Lenina, Lwa Trockiego i Różę Luksemburg. Kierunek ten jest połączeniem i syntezą wcześniejszych nurtów materializmu, pewnych elementów darwinizmu, pozytywizmu, naturalizmu i heglizmu. (pl)
- No século XIX, houve a efetivação da sociedade burguesa e a implantação do capitalismo industrial, que trouxe a implantação de um novo modelo de sociedade, que desde o seu surgimento já é criticada pelas suas contradições internas e principalmente pelas desigualdades sociais que traz consigo (pt)
- Диалектический материализм (диамат) — философское учение, утверждающее (гносеологическую) первичность материи и постулирующее три основных закона её движения и развития: (ru)
- Materialistisk dialektik är en filosofi utvecklad av Friedrich Engels och till viss del Karl Marx. Den är främst inspirerad av Friedrich Hegels idealistiska dialektik som sa att idéer och idéströmningar utvecklades i ett cykliskt förlopp där en tes svängde över i sin motsättning, antites för att sedan enas i en syntes. Denna syntes blev då den nya tesen, och så började förloppet om. (sv)
- 辩证唯物主义是一種以馬克思和恩格斯學說來研究現實的哲學方法,是用“辩证的观点”和“唯物论的观点”解释和认识世界的理论。一般认为,“辩证唯物主义”和“唯物辩证法”在本质上是一致的。 (zh)
|