Conatus(Latin for effort; endeavor; impulse, inclination, tendency; undertaking; striving) is a term used in early philosophies of psychology and metaphysics to refer to an innate inclination of a thing to continue to exist and enhance itself. This "thing" may be mind, matter or a combination of both. Over the millennia, many different definitions and treatments have been formulated by philosophers.

PropertyValue
p:abstract
  • Conatus(Latin for effort; endeavor; impulse, inclination, tendency; undertaking; striving) is a term used in early philosophies of psychology and metaphysics to refer to an innate inclination of a thing to continue to exist and enhance itself. This "thing" may be mind, matter or a combination of both. Over the millennia, many different definitions and treatments have been formulated by philosophers. Seventeenth-century philosophers René Descartes, Baruch Spinoza, and Gottfried Leibniz, and their Empiricist contemporary Thomas Hobbes made important contributions.The conatus may refer to the instinctive "will to live" of animals or to various metaphysical theories of motion and inertia. Often the concept is associated with God's will in a pantheist view of Nature. The concept may be broken up into separate definitions for the mind and body and split when discussing centrifugal force and inertia. The history of the term conatus is that of a series of subtle tweaks in meaning and clarifications of scope developed over the course of two and a half millennia. Successive philosophers to adopt the term put their own personal twist on the concept, each developing the term differently such that it now has no concrete and universally accepted definition. Today, conatus is rarely used in the technical sense, since modern physics uses concepts such as inertia and conservation of momentum that have superseded it. It has, however, been a notable influence on nineteenth- and twentieth-century thinkers such as Friedrich Nietzsche, Louis Dumont and Arthur Schopenhauer. (en)
  • Conato (del latín "conatus": esfuerzo; empeño; impulso, inclinación, tendencia; empresa) es un término utilizado en las primeras filosofías de la psicología y la metafísica para referirse a una inclinación innata de la materia o la mente por continuar existiendo y mejorándose. A lo largo de los milenios se han formulado muchas definiciones y tratos distintos por filósofos como los racionalistas continentales del siglo XVII René Descartes, Baruch Spinoza y Gottfried Leibniz, y su contemporáneo empirista Thomas Hobbes.El conato puede referirse a la "voluntad de vivir" instintiva de los animales o a varias teorías metafísicas del movimiento y la inercia. A menudo se asocia el concepto a la voluntad de Dios en una visión panteísta de la naturaleza, como en el caso de Spinoza. El concepto se puede descomponer en definiciones separadas para la mente y el cuerpo, o incluso se puede distinguir cuando se explica la fuerza centrífuga o la inercia. La historia del término "conato" es la historia de, a menudo, cambios bruscos en su significado que sirven a los propósitos de los científicos y filósofos que lo han usado en épocas y contextos distintos. Tras su formulación en la Antigua Grecia, cada uno de los sucesivos filósofos que han adoptado el término le han dado su propio giro personal al concepto, alterando el ámbito o el significado del término, de manera que hoy no posee ninguna definición concreta ni aceptada universalmente. Tanto Aristóteles primero como luego Cicerón y Laercio aludieron a una conexión entre el conato y otras emociones. Según su visión, lo primero induce a las segundas. Sostenían que los seres humanos no desean hacer algo porque piensen que es "bueno", sino que piensan que es "bueno" porque quieren hacerlo. En otras palabras, la causa del deseo humano es la inclinación natural de un cuerpo a aumentarse de acuerdo con los principios del conato. (es)
  • Le conatus est un concept fondamental de l'Éthique de Spinoza. Le terme latin signifie littéralement « effort ». (fr)
  • Conatus (av latinet; ansträngning; bemödande; impuls, benägenhet, tendens; bedrivande; strävan) är en term som användes i tidiga psykologiska och metafysiska teorier för att beteckna en inneboende benägenhet hos ett ting att fortsätta existera och i någon mening utöka sig själv. Detta ”ting” kan vara medvetande eller materia, men även en kombination av båda. Över årtusendena har många olika definitioner och behandlingar formulerats av filosofer. De viktigaste av dessa innefattar 1600-talsfilosoferna René Descartes, Baruch Spinoza och Gottfried Leibniz, tillsammans med den samtida empiristen Thomas Hobbes.Conatus kan syfta på den instinktiva ”viljan att leva” hos djur eller på diverse metafysiska teorier om rörelser och tröghet. Begreppet kopplas ofta samman med Guds vilja i en panteistisk syn på naturen. Begreppet kan delas upp i separata definitioner för medvetandet och kroppen, eller till och med särskiljas i fråga om centrifugalkraft eller tröghet. Termens historia präglas av en rad subtila vändningar gällande mening och klarlägganden, utvecklad under loppet av två och ett halvt millennium. Efter att den formulerades i det antika Grekland satte efterföljande filosofer som upptog termen sin egen personliga prägel på begreppet och utvecklade var och en termen olikt så att den nu inte har någon konkret och allmänt accepterad definition. Klassiska tänkare, som Marcus Tullius Cicero (106–43 f.Kr.) och Diogenes Laertios (omkring 235 e.Kr.), utvidgade den här principen till att innefatta en motvilja till förstörelse, men fortsatte att begränsa dess användning till motivationen hos icke-mänskliga djur. Till exempel förnekade Diogenes Laertios uttryckligen användningen av termen om växter. Aristoteles, sedan Cicero och Laertios tänkte sig var och en en koppling mellan conatus och andra sinnesrörelser. Ur deras synvinkel medför den tidigare de senare. De hävdade att det inte var så att människor vill göra någonting eftersom de ser det som ”gott”, utan att de snarare ser det som ”gott” eftersom de vill göra det. Med andra ord, orsaken till begär hos människor är den naturliga tendensen hos en kropp att öka sin grad av existens i enlighet med principerna för conatus. (sv)
p:align
  • left (en)
p:harvnbProperty
  • Bidney (en)
  • Book III Prop 4 (en)
  • Hobbes (en)
  • III, xiv, 2 (en)
  • Lachterman (en)
  • LeBuffe (en)
  • Leaman (en)
  • Pietarinen (en)
  • Polt (en)
  • Schmitter (en)
  • Spinoza (en)
  • 1677 (xsd:integer)
  • 1962 (xsd:integer)
  • 1978 (xsd:integer)
  • 1996 (xsd:integer)
  • 1997 (xsd:integer)
  • 2000 (xsd:integer)
  • 2006 (xsd:integer)
p:hasPhotoCollection
p:loc
  • chp. 5 (en)
  • chp. IX (en)
  • chp. VII (en)
  • sec. 3 (en)
p:p
  • 20–1 (en)
  • ix (en)
  • 4 (xsd:integer)
  • 13 (xsd:integer)
  • 16 (xsd:integer)
  • 22 (xsd:integer)
  • 35 (xsd:integer)
  • 36 (xsd:integer)
  • 37 (xsd:integer)
  • 52 (xsd:integer)
  • 66 (xsd:integer)
  • 87 (xsd:integer)
  • 88 (xsd:integer)
  • 91 (xsd:integer)
  • 93 (xsd:integer)
  • 118 (xsd:integer)
  • 124 (xsd:integer)
  • 125 (xsd:integer)
  • 126 (xsd:integer)
  • 135 (xsd:integer)
  • 147 (xsd:integer)
  • 170 (xsd:integer)
  • 199 (xsd:integer)
  • 201 (xsd:integer)
  • 202 (xsd:integer)
  • 204 (xsd:integer)
  • 220 (xsd:integer)
  • 260 (xsd:integer)
  • 292 (xsd:integer)
  • 357 (xsd:integer)
  • 398 (xsd:integer)
  • 399 (xsd:integer)
  • 568 (xsd:integer)
  • 22040 (xsd:integer)
p:portalProperty
p:pp
  • 1174,1175 (en)
  • 120–34 (en)
  • 133–136 (en)
  • 138–9 (en)
  • 140–44 (en)
  • 144–5 (en)
  • 157–61 (en)
  • 159–161 (en)
  • 178–179 (en)
  • 179–213 (en)
  • 180–186 (en)
  • 265–292 (en)
  • 331–356 (en)
  • 365–379 (en)
  • 447–482 (en)
  • 470–475 (en)
  • 66–7 (en)
  • 88–89 (en)
  • 6 (xsd:integer)
  • 110 (xsd:integer)
  • 150154 (xsd:integer)
  • 180184 (xsd:integer)
  • 197200 (xsd:integer)
  • 227228 (xsd:integer)
  • 196199202 (xsd:integer)
p:quote
  • [Conatus] is to motion as a point is to space, or as one to infinity, for it is the beginning and end of motion. (en)
p:reference
p:seeAlsoProperty
  • Medieval philosophy (en)
  • Scholasticism (en)
p:source
p:twoOtherUsesProperty
  • Conatus (book) (en)
  • Platycephalus (en)
  • a term in philosophy (en)
  • the book (en)
  • the species of fish (en)
p:width
  • 20
p:wikiPageUsesTemplate
p:wikipage-es
p:wikipage-fr
p:wikipage-sv
rdfs:comment
  • Conatus(Latin for effort; endeavor; impulse, inclination, tendency; undertaking; striving) is a term used in early philosophies of psychology and metaphysics to refer to an innate inclination of a thing to continue to exist and enhance itself. This "thing" may be mind, matter or a combination of both. Over the millennia, many different definitions and treatments have been formulated by philosophers. (en)
  • Conato (del latín "conatus": esfuerzo; empeño; impulso, inclinación, tendencia; empresa) es un término utilizado en las primeras filosofías de la psicología y la metafísica para referirse a una inclinación innata de la materia o la mente por continuar existiendo y mejorándose. (es)
  • Le conatus est un concept fondamental de l'Éthique de Spinoza. Le terme latin signifie littéralement « effort ». (fr)
  • Conatus (av latinet; ansträngning; bemödande; impuls, benägenhet, tendens; bedrivande; strävan) är en term som användes i tidiga psykologiska och metafysiska teorier för att beteckna en inneboende benägenhet hos ett ting att fortsätta existera och i någon mening utöka sig själv. Detta ”ting” kan vara medvetande eller materia, men även en kombination av båda. Över årtusendena har många olika definitioner och behandlingar formulerats av filosofer. (sv)
rdfs:label
  • Conatus (en)
  • Conato (es)
  • Conatus (fr)
  • Conatus (sv)
skos:subject
foaf:page
p:redirect