An Entity of Type: SocialGroup107950920, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

Celtic Christianity (Cornish: Kristoneth; Welsh: Cristnogaeth; Scottish Gaelic: Crìosdaidheachd; Manx: Credjue Creestee/Creestiaght; Irish: Críostaíocht/Críostúlacht; Breton: Kristeniezh; Galician: Cristianismo celta) is a form of Christianity that was common, or held to be common, across the Celtic-speaking world during the Early Middle Ages. Some writers have described a distinct Celtic Church uniting the Celtic peoples and distinguishing them from adherents of the Roman Church, while others classify Celtic Christianity as a set of distinctive practices occurring in those areas. Varying scholars reject the former notion, but note that there were certain traditions and practices present in both the Irish and British churches that were not seen in the wider Christian world.

Property Value
dbo:abstract
  • يشير مصطلح المسيحية الكلتية أو المسيحية العشائريَّة إلى أشكال المسيحية التي كانت شائعة أو التي كانت مشتركة، بين العشائر الناطقة بالكلتية خلال العصور الوسطى المبكرة. وقد تم تصور المسيحية الكلتية مع مستويات مختلفة من الخصوصية؛ حيث وصف بعض الباحثين «الكنيسة الكلتية» ككنيسة متميزة توحدت تحتها شعوب الكلت وتمييز عن الكنيسة الكاثوليكية «الرومانية»، في حين صنفها الباحثين الآخرين ببساطة أنها مجموعة من الممارسات المميزة التي تشكلَّت في تلك المناطق. في حين يرفض العديد من الباحثين الفكرة السابقة، ولكنهم لاحظوا أن هناك تقاليد وممارسات معينة أستخدمت في كل من الكنائس الأيرلندية والبريطانية ولكن لم تكن منتشرة في العالم المسيحي الأوسع. والتي شملت نظامًا مميزًا لحساب عيد الفصح المسيحي، وأسلوب حياة الرهبان الرهباني، ونظام فريد من نوعه من التكفير عن الذنب. بالإضافة إلى ذلك كانت هناك ممارسات أخرى تطورت في أجزاء معينة من بريطانيا أو أيرلندا، ولكن ليس من المعروف أنها انتشرت خارج حدود هذه المنطقة المعينة. وبالتالي فإن المصطلح يدل على الممارسات الإقليمية بين الكنائس العازلة وشركائها، بدلاً من الاختلافات اللاهوتية الفعلية. في الآونة الأخيرة تم اهمال مصطلح «المسيحية الكلتيَّة» من قبل العديد من المؤرخين لأنه ينطوي على كيان موحد ومنفصل تمامًا عن التيار الرئيسي للمسيحية الغربية. ويفضل حاليًا المؤرخرين مصطلح «المسيحية العشائرية» لهذه الممارسات المسيحية بين العشائر الكلتيَّة والتي نشأت حول البحر الأيرلندي. وتشمل بعض تلك الممارسات: نظامًا معينًا لتحديد تاريخ عيد الفصح، وأسلوبَ جَزّ الترهّب، ووجودَ نظامٍ فريد للتكفير عن الذنوب، وشعبية الذهاب إلى «المنفى في سبيل المسيح». علاوةً على ما تقدّم، ظهرت ممارسات أخرى في مناطق من بريطانيا وأيرلندا لم يثبت أنها انتشرت ما وراء تلك المناطق. وهكذا، عادةً ما يُشير المصطلح إلى الممارسات المناطقية في الكنائس الجزيريّة وتوابعها، وليس للدلالة على اختلافات لاهوتية فعلية. انتقد العديد من المؤرخين مصطلحَ الكنيسة الكلتية لأنه معناه ينطوي على وجود كيان موحَّد ومميز ومنفصل تمامًا عن جسم المسيحية الغربية السائدة. لهذا السبب، يفضل الكثير من المؤرخين مصطلح «المسيحية الجزيرية». ووفقًا لما أوضحه باتريك ورمالد، «من أحد المفاهيم الخاطئة السائدة هو وجود كنيسة لاتينية عارضتها الكنيسة الكلتية من منطلق وطني». ومن المصطلحات التي اكتسبت شعبيةً بفضل المؤرخ الألماني لوتس فون بادبرغ هو مصطلح «الأيرلندي-الأسكتلندي» للإشارة إلى ذلك الانقسام المزعوم بين المسيحية الأيرلندية-الأسكتلندية والرومانية. على العموم، كانت المناطق الناطقة بالقلطية جزءًا من العالم المسيحي اللاتيني في زمنٍ شهد اختلافات ملموسة على الصعيد الإقليمي في بنية الكنائس وطقوسها. إنما لم يكن يعني هذا غياب الاحترام الشعبي للبابوية الكاثوليكية في المناطق الناطقة بالقلطية. ومع ذلك، تطورت طقوس دينية مميزة وانتشرت في كل من أيرلندا وبريطانيا العظمى، لا سيما في القرنين السادس والسابع. من المحتمل أن بعض الممارسات دخلت إلى أيرلندا على يد القديس باتريك الروماني البريطاني، وفيما بعد وصلت ممارساتٍ أخرى من أيرلندا إلى بريطانيا العظمى عبر البعثة الهايبرنية الأسكتلندية للقديس كولومبا. بالرغم من ذلك، فإن تاريخ كلّ من الكنائس الأيرلندية، والويلزية، والأسكتلندية، والبريطونية، والكورنية، والمانكسية أخذ مساراتٍ متباعدة بشكل كبير بعد القرن الثامن. أفضى الاهتمام بالموضوع إلى نشوء سلسلة من حركات إحياء المسيحية الكلتية، وهي ما صاغ التصورات الشعبية بخصوص القلطيين وممارساتهم الدينية المسيحية. (ar)
  • El cristianisme cèltic o cristianisme insular (també anomenat Església celta o Església britànica) es refereix a grans trets a les pràctiques cristianes de l'alta edat mitjana desenvolupades en les illes Britàniques durant l'última fase de la dominació romana al voltant de les àrees costaneres del Mar d'Irlanda. La progressiva retirada de les legions romanes i les subsegüents invasions anglosaxons van reduir el contacte entre els cristians celtes i britans de les illes i els del continent. L'aïllament va afavorir l'aparició de pràctiques religioses diferenciades, sobretot a Irlanda, des d'on es van passar posteriorment a Gran Bretanya, gràcies a la feina de missioners com Columba d'Iona i de Aidan, entre altres. Algunes vegades, el terme «cristianisme cèltic» s'utilitza també per descriure les pràctiques cristianes vigents en aquestes zones en dates posteriors; tanmateix, perquè la història de les esglésies irlandeses, gal·leses, escoceses, britanes, de Cornualla i de l'illa de Man divergeixen significativament després del segle viii, els historiadors en general eviten l'ús del terme en aquest context. A més a més, els historiadors no empren el terme «Església celta», perquè això implica un sentit de ser una entitat unificada i identificable separada del gran Cristianisme occidental. (ca)
  • Die iroschottische Kirche war das Christentum, wie es bis zum 10. Jahrhundert in Irland, auf der Isle of Man und in Schottland verbreitet war. Die iroschottische Kirche war kurz Teil der lateinischen Kirche, deren Hierarchie und Liturgie sie erst zwischen dem 12. und dem 13. Jahrhundert infolge der normannischen Eroberung Irlands übernahm. Der Begriff iroschottisch (auch iro-schottisch) bezieht sich auf den irischen Stamm der Skoten, der sich vom 3. bis 5. Jahrhundert auf beiden Seiten der Irischen See ausbreitete. Im Lateinischen wurde Irland Scotia maior genannt. Entsprechend werden diese Gemeinden als iroschottisch bezeichnet. Irland, die Isle of Man und der Norden Schottlands waren in Europa insofern eine Ausnahme, als sie christianisiert wurden, ohne je Teil des Römischen Reiches gewesen zu sein. Ebenso war Irland, im Gegensatz zum übrigen Europa, von der Völkerwanderung nicht betroffen. Diese Faktoren, die Tradition und die eine weltliche oder kirchliche Zentralgewalt verhindernde politische Situation trugen wesentlich zur Prägung des iroschottischen Christentums bei. Von den damaligen häretischen Bewegungen gelangten der Pelagianismus und der Quartodecimanismus in die Region. (de)
  • Celtic Christianity (Cornish: Kristoneth; Welsh: Cristnogaeth; Scottish Gaelic: Crìosdaidheachd; Manx: Credjue Creestee/Creestiaght; Irish: Críostaíocht/Críostúlacht; Breton: Kristeniezh; Galician: Cristianismo celta) is a form of Christianity that was common, or held to be common, across the Celtic-speaking world during the Early Middle Ages. Some writers have described a distinct Celtic Church uniting the Celtic peoples and distinguishing them from adherents of the Roman Church, while others classify Celtic Christianity as a set of distinctive practices occurring in those areas. Varying scholars reject the former notion, but note that there were certain traditions and practices present in both the Irish and British churches that were not seen in the wider Christian world. Such practices include: a distinctive system for determining the dating of Easter, a style of monastic tonsure, a unique system of penance, and the popularity of going into "exile for Christ". Additionally, there were other practices that developed in certain parts of Britain and Ireland that were not known to have spread beyond particular regions. The term typically denotes the regional practices among the insular churches and their associates rather than actual theological differences. The term Celtic Church is deprecated by many historians as it implies a unified and identifiable entity entirely separate from that of mainstream Western Christendom. For this reason, many prefer the term Insular Christianity. As Patrick Wormald explained, "One of the common misconceptions is that there was a Roman Church to which the Celtic Church was nationally opposed." Popularized by German historian Lutz von Padberg, the term "Iroschottisch" is used to describe this supposed dichotomy between Irish-Scottish and Roman Christianity. As a whole, Celtic-speaking areas were part of Latin Christendom at a time when there was significant regional variation of liturgy and structure. But a general collective veneration of the Papacy was no less intense in Celtic-speaking areas. Nonetheless, distinctive traditions developed and spread to both Ireland and Great Britain, especially in the 6th and 7th centuries. Some elements may have been introduced to Ireland by the Romano-British Saint Patrick, and later, others from Ireland to Great Britain through the Irish mission system of Saint Columba. However, the histories of the Irish, Welsh, Scots, Breton, Cornish, and Manx Churches diverge significantly after the 8th century. Interest in the subject has led to a series of Celtic Christian Revival movements, which have shaped popular perceptions of the Celts and their Christian religious practices. (en)
  • El cristianismo celta o cristianismo insular (también llamado Iglesia celta o Iglesia británica) se refiere en líneas generales a las prácticas cristianas de la Alta Edad Media desarrolladas en las islas británicas durante la última fase de la dominación romana en torno a las áreas costeras del mar de Irlanda. La progresiva retirada de las legiones romanas y las subsiguientes invasiones anglosajonas redujeron el contacto entre los cristianos celtas y britanos de las islas y los del continente. El aislamiento favoreció la aparición de prácticas religiosas diferenciadas, sobre todo en Irlanda (ver Patricio de Irlanda), desde donde se pasaron posteriormente a Gran Bretaña, gracias a la labor de misioneros como Columba de Iona y de Aidan, entre otros. Algunas veces, el término "Cristianismo celta" se utiliza también para describir las prácticas cristianas vigentes en estas zonas en fechas posteriores; sin embargo, debido a que la historia de las iglesias irlandesas, galesas, escocesas, britanas, de Cornualles y de la isla de Man divergen significativamente después del siglo VIII, los historiadores generalmente evitan el uso del término en este contexto.​ Además, los historiadores no emplean el término "Iglesia celta", debido a que ello implica un sentido de ser una entidad unificada e identificable separada de la gran Cristiandad occidental.​​ (es)
  • Le christianisme celtique (ou « chrétientés celtiques ») est un mode d’organisation de la vie religieuse, au sein du christianisme d’Occident. À l'inverse du système romain, il est fondamentalement décentralisé. Il apparaît au ve siècle, connaît son apogée au vIIe siècle, et s’éteint au xIIe siècle. On peut y distinguer deux cultures : la culture brittonique (de langue brittonique) et la culture scottique, ou gaélique (de langue gaélique), ou christianisme irlandais. Le christianisme celtique, d’une orthodoxie reconnue, est d’abord circonscrit aux terres peu ou pas du tout romanisées, et vierges d'invasions germaniques (Ouest de la Bretagne insulaire, Ouest de la Bretagne armoricaine, Irlande). Au vIIe siècle, grâce aux missionnaires irlandais (Gaels), il connaît un fulgurant essor en Occident, jusqu’en Italie et en Germanie. (fr)
  • Kekristenan Kelt (Celtic Christianity) atau Kekristenan Insuler (Insular Christianity) merujuk secara luas untuk fitur-fitur tertentu dari agama Kristen yang umum, atau dianggap umum, di seluruh tempat yang menggunakan bahasa Keltik pada masa Abad Pertengahan Awal. "Kekristenan Kelt" telah dipahami dengan tingkat kekhasan yang berbeda: beberapa penulis telah menjelaskan suatu "Gereja Kelt" tersendiri yang menyatukan orang Kelt dan membedakan mereka dari Gereja Katolik "Roma", sementara yang lain mengklasifikasikan hanya sebagai satu set praktik khas yang terjadi di sejumlah daerah. Para sarjana sekarang menolak gagasan yang terdahulu, tetapi memperhatikan bahwa ada beberapa tradisi dan praktik yang digunakan dalam gereja-gereja di Irlandia dan Inggris yang tidak diterapkan lebih luas dalam dunia Kristen. Ini termasuk sistem khas untuk menentukan penanggalan Paskah, gaya monastik mencukur ubun-ubun (tonsur), sebuah sistem yang unik mengenai penebusan dosa, dan popularitas untuk menjalani "pengasingan bagi Kristus". Selain itu, ada praktik-praktik lain yang berkembang dalam bagian-bagian tertentu di Inggris atau Irlandia, tetapi yang tidak tersebar di luar wilayah tertentu tersebut. Karenanya, istilah Kekristenan Kelt menunjukkan praktik kedaerahan di antara gereja-gereja insuler (terpisah) dan kaitannya, daripada perbedaan teologis yang sebenarnya. Istilah "Gereja Kelt" sudah jarang dipakai oleh banyak sejarawan karena menyiratkan suatu entitas kesatuan dan teridentifikasi yang sama sekali terpisah dari arus utama Kristen Barat. yang lain lebih memilih istilah "Kekristenan Insuler". Sebagaimana Patrick Wormald menjelaskan, "salah satu kesalahpahaman umum adalah bahwa ada suatu 'Gereja Romawi' yang ditentang secara nasional oleh bangsa 'Kelt'." Di Jerman, digunakan istilah "Iroschottisch", di mana von Lutz Padberg menempatkannya juga pada dikotomi antara Kekristenan Irlandia-Skotlandia dan Kekristenan Romawi. Wilayah berbahasa Keltik adalah bagian dari Kekristenan Latin secara keseluruhan pada suatu waktu di mana tidak ada variasi regional dari liturgi dan struktur yang signifikan dengan penghormatan kolektif secara umum bagi Uskup Roma yang sama kuatnya di daerah berbahasa Keltik. Meskipun demikian, beberapa tradisi khas dikembangkan dan menyebar ke Irlandia dan Britania Raya, terutama pada abad ke-6 dan ke-7. Beberapa elemen mungkin telah diperkenalkan ke Irlandia oleh St. Patrick yang berasal dari Britania, dan kemudian orang lain menyebarkan dari Irlandia ke Inggris melalui sistem misi Irlandia St. Columba. Sejarah gereja Irlandia, Wales, Skotlandia, Breton, Cornish, dan Manx bercabang secara signifikan setelah abad ke-8 (yang mengakibatkan perbedaan besar bahkan persaingan dengan tradisi Irlandia). Minat akan subjek ini pada waktu kemudian telah menyebabkan serangkaian gerakan "kebangkitan kembali orang Kristen Kelt", yang telah membentuk persepsi populer dari budaya dan praktik keagamaan Kelt. (in)
  • ケルト系キリスト教(ケルトけい キリストきょう、Celtic Christianity) は、ケルト系共同体によって受容され、実践されたキリスト教である。ケルト教会 (Celtic Church) とも言う。中世前期のアイルランドからスコットランド、イングランド北部に広がり、その修道院制度は西ヨーロッパにも伝えられた。西欧の歴史から一度は消滅したこの流れが近年再びケルト教会として蘇っている。 (ja)
  • Het Keltische christendom (ook wel Iers christendom, Insulair Christendom, Eilandchristendom of Iro-Schotse Kerk) is een religieuze praktijk die in de eerste eeuwen na Christus ontstaan is op de Britse eilanden en Ierland. Deze geïsoleerde of insulaire vorm van christendom is, met vele van zijn gebruiken, blijven bestaan tot in de 12e eeuw. In 1172, bij de synode van Cashel (County Tipperary), werd de Romeinse ritus aan de Keltische gebieden opgelegd door koning Hendrik II van Engeland. Moderne historici wijzen op het feit, dat er geen inhoudelijk theologische tegenstelling bestond tussen de Keltische christenen en de Heilige Stoel, maar dat de gewoonten, liturgische gebruiken en kerkstructuur wel degelijk verschillend waren. Desondanks behoorde het insulaire Keltische christendom wel degelijk tot de Westerse of Latijnse Kerk en erkende de paus van Rome. Toch was het Pelagius en zijn beweging, verketterd door de Roomse paus, die de gemeenschappelijke 'Keltische Kerk' definieerde. Mogelijk is in de late oudheid en vanaf de vroege middeleeuwen onder de heiligen Columba van Iona en Patricius (Saint Patrick) de eigen identiteit van het Keltisch christendom gegroeid. Gekerstende Noormannen en Angelsaksen legden in de hoge middeleeuwen steeds vaker de Romeinse ritus en continentale kerkelijke gebruiken op zoals deze in het Frankische Rijk en Normandië gebruikelijk waren geweest. (nl)
  • 켈트 기독교(아일랜드어: Críostaíocht 크리스티크트, 스코틀랜드 게일어: Crìosdaidheachd, 웨일스어: Cristnogaeth 크리스트노가에스, 콘월어: Kristoneth, 맨어: Credjue Creestee, 브르타뉴어: Kristeniezh, 영어: Celtic Christianity)는 중세 초기(6세기-7세기)에 켈트어권 지역에서 두드러졌던 특정한 특징의 기독교를 포괄적으로 이르는 말이다. "켈트 기독교"라는 말은 사람마다 그 사용하는 함의가 다르다. 일각에서는 켈트인들이 로마의 라틴 교회와는 명확히 구분되는 기독교를 믿었다고 주장하는 반면, 일각에서는 그저 켈트어권에서 행해진 몇몇 특정 전례를 가리키는 용어로만 사용한다. 전자의 견해는 다수 학자들에게 기각되고 있지만, 중세 초기에 아일랜드섬과 브리튼섬에서 다른 기독교 세계와는 구분되는 전통과 전례가 나타났음은 주지의 사실이다. 켈트 기독교가 로마식 기독교와 구분되는 대표적인 특징으로는 부활절의 날짜 계산(부활절 논쟁), 수도승의 삭발 스타일, 특유의 고행 시스템, "그리스도를 위한 유배"의 성행, 이런 특징은 아일랜드, 브리튼 양 도서(insular)의 교회들과 그 성도들에게서 나타나는 관습적인 것이었지, 로마와 신학적인 차이가 있었다고 말하기는 어렵다. 켈트 기독교는 각지에서 행해진 교회회의에 의해 폐기되고 로마식 기독교에 패배해 사라졌지만, 근대에 들어 켈트 기독교 복고주의(Celtic Christian Revival)가 있었다. (ko)
  • Il cristianesimo celtico è il cristianesimo praticato in Irlanda, Galles, Cornovaglia e Bretagna, e originato dalle missioni di san Patrizio e san Niniano nel V secolo (anche conosciuto come Vecchia chiesa britannica, Chiesa cattolica celtica, Chiesa culdee o Céli Dé). In Scozia fu invece portato da una missione del 563, mentre nell'Inghilterra anglosassone, dal 635 fino al sinodo di Whitby nel 664, fu fatto un tentativo di riconciliazione con il rito latino. (it)
  • Kościół iroszkocki, Kościół iryjski – specyficzna, odrębna od Kościoła rzymskokatolickiego forma organizacji kościelnej we wczesnym średniowieczu na obszarze Irlandii, później także Szkocji i Northumbrii. Kościół iroszkocki ukształtował się na przełomie V i VI wieku wskutek przerwania kontaktów z Kościołem rzymskim w wyniku anglosaskiego najazdu na Brytanię. Charakteryzował się m.in. własnym rytem, niehierarchiczną, opartą na monastycyzmie formą organizacji, własnym sposobem wyznaczania daty Wielkanocy i charakterystyczną formą tonsury noszoną przez duchownych. Po ponownym zetknięciu się Kościołów rzymskiego i iroszkockiego w VII wieku wybuchł między nimi spór, który zakończył się na synodzie w Whitby w 664, kiedy to wiernym Kościoła iroszkockiego nakazano podporządkowanie się Kościołowi rzymskiemu. Ostatnią bazą oporu Kościoła iroszkockiego była do roku 715/716 wyspa Iona. Iroszkocki typ liturgii i organizacji życia zakonnego utrzymał się do czasów reformy gregoriańskiej. (pl)
  • A expressão cristianismo céltico ou cristianismo irlandês (às vezes denominado Igreja Céltica ou Igreja Celta) refere-se amplamente ao cristianismo praticado na Idade Média pelos povos celtas e que se desenvolveu ao redor do Mar da Irlanda nos séculos V e VI: isto é, entre povos celtas/britânicos tais como irlandeses, escoceses, galeses, córnicos e os habitantes da Ilha de Man. Por extensão, pode referir-se às redes monásticas fundadas como instituições-satélite de comunidades célticas da Escócia e da Europa Continental, especialmente da Gália (França). Neste sentido, cristianismo céltico (ou insular) pode ser distinguido por certas tradições únicas (especialmente em questões de liturgia e ritual) que eram diferentes daquelas do grande mundo romano. A Igreja Anglicana tem sua origem entre os antigos celtas, e que no século VI teve sua igreja incorporada à Igreja Católica Romana pelas missões gregorianas do século VI, lideradas por Agostinho da Cantuária. A expressão "cristianismo céltico" é por vezes estendido além do século VII para descrever práticas cristãs posteriores nestas áreas; todavia, por conta da história das igrejas irlandesas, galesas, escocesas, bretãs, córnicas, que divergem significativamente após o século VIII (resultando numa grande diferença mesmo entre tradições irlandesas rivais), os historiadores geralmente evitam o uso da expressão neste contexto. Alguns historiadores não utilizam a expressão "Igreja Céltica", visto que consideram que a expressão implica o sentido de que houve uma entidade unificada e identificável separada da grande Cristandade Latina. (pt)
  • Keltisk kristendom är ett samlingsnamn för vissa företeelser inom kristendomen så som den utövades i den keltisktalande världen under tidig medeltid. Olika författare har haft olika syn; en del har beskrivit förekomsten av en utpräglad keltisk kyrka som utövade , som enade de keltiska folken och skiljer dem därmed från det som kom att bli den romersk-katolska kyrkan i och med den östliga schismen. Andra historiker beskriver keltisk kristendom som en särpräglad trospraxis i de aktuella områdena. Den förra uppfattningen avvisas numera helt av historiker, men man noterar att det fanns vissa traditioner och praxis som förekom såväl i de iriska som i de brittaniska kyrkorna, men inte i den kristna världen i allmänhet. Bland dessa märks , stilen på den tonsur man kunde anlägga, ett unikt botgöringssystem och att det var populärt att "gå i exil för Kristus". Därutöver fanns det olika praxis som utvecklades i vissa delar av Britannien och Irland, men som inte tycks ha spritt sig utanför respektive region. Begreppet keltisk kristendom betecknar därför regionala sedvanor som utmärkte vissa av kyrkorna på Brittiska öarna, snarare än specifika teologiska olikheter. "Den keltiska kyrkan" som begrepp anses därför vara missvisande eftersom det skulle ha inneburit att det fanns en enad och identifierbar kyrka, helt skild från resten av den västerländska kristendomen. En annan term som förekommer är "insulär kristendom". säger att "en vanlig missuppfattning är att det skulle ha funnits en "romersk kyrka" som den "keltiska kyrkan" stod i motsatt förhållande till" På tyska används begreppet Iroschottisch där på samma sätt som Wormald pekar på det orimliga i tanken att det skulle funnits en direkt och motsatt skillnad mellan irländsk-skotsk och romersk kristendom. De keltiska områdena var en del av den romersk-katolska kristendomen i en tid då det fanns betydande , men med en generell vördnad för biskopen av Rom, som inte var mindre i de keltiska områdena än någon annanstans. Det är emellertid möjligt att diskutera utvecklingen och spridningen av en tydlig keltisk tradition, särskilt under 500- och 600-talet. Vissa av inslagen i dessa traditioner kan ha förts till Irland av Sankt Patrik. Senare kan andra inslag ha letat sig till Britannien från Irland med den under Sankt Columba. De iriska, walesiska, skotska, britanniska, korniska och Manx-kyrkornas historia skiljer sig markant åt efter 700-talet (bland annat med resultatet att det till och med fanns olika iriska traditioner). Senare intresse för ämnet har bland annat lett till ett antal nykyrkliga rörelser, som skapat egna versioner av vad man anser vara keltisk kyrkopraxis. (sv)
  • Кельтская церковь — собирательный термин, под которым обычно подразумевают церковные структуры, существовавшие в раннем Средневековье в Бретани и на заселённой кельтскими народами части Британских островов. В современной историографии термин считается устаревшим и неточным, так как в описываемый период на упомянутых территориях не существовало ни отдельной от Рима единой церковной организации, ни самой концепции о общности населяющих их народов; характерные для этого региона религиозные практики предлагается описывать как кельтское (англ. Celtic Christianity) или островное христианство (Insular Christianity). (ru)
  • Кельтська церква — загальна назва для християнської церковної організації Ірландії, Британії, Уельсу, Шотландії і Бретані, що була поширена у другій половині 1-го тисячоліття — на початку 2-го тисячоліття нашої ери. (uk)
  • 凱爾特基督宗教(Celtic Christianity,或稱Insular Christianity,意即島嶼基督宗教)指的在中世紀早期於凱爾特世界傳播的基督宗教。 其具體定義並不明確,有些人認為凱爾特基督教並不僅僅是基督教的一個發展階段,而已經出現了“凱爾特教會”(Celtic Church)這樣的與羅馬天主教迥異的正式分支。 這種說法虽已被學界否定,但他們承認在愛爾蘭和不列顛確實存在著獨特的基督宗教傳統。 這些獨特之處體現在復活節日期爭論、不同形式的僧侶削髮和苦修等事情上。 (zh)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 70529 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 80997 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1124660315 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
rdf:type
rdfs:comment
  • ケルト系キリスト教(ケルトけい キリストきょう、Celtic Christianity) は、ケルト系共同体によって受容され、実践されたキリスト教である。ケルト教会 (Celtic Church) とも言う。中世前期のアイルランドからスコットランド、イングランド北部に広がり、その修道院制度は西ヨーロッパにも伝えられた。西欧の歴史から一度は消滅したこの流れが近年再びケルト教会として蘇っている。 (ja)
  • Il cristianesimo celtico è il cristianesimo praticato in Irlanda, Galles, Cornovaglia e Bretagna, e originato dalle missioni di san Patrizio e san Niniano nel V secolo (anche conosciuto come Vecchia chiesa britannica, Chiesa cattolica celtica, Chiesa culdee o Céli Dé). In Scozia fu invece portato da una missione del 563, mentre nell'Inghilterra anglosassone, dal 635 fino al sinodo di Whitby nel 664, fu fatto un tentativo di riconciliazione con il rito latino. (it)
  • Кельтская церковь — собирательный термин, под которым обычно подразумевают церковные структуры, существовавшие в раннем Средневековье в Бретани и на заселённой кельтскими народами части Британских островов. В современной историографии термин считается устаревшим и неточным, так как в описываемый период на упомянутых территориях не существовало ни отдельной от Рима единой церковной организации, ни самой концепции о общности населяющих их народов; характерные для этого региона религиозные практики предлагается описывать как кельтское (англ. Celtic Christianity) или островное христианство (Insular Christianity). (ru)
  • Кельтська церква — загальна назва для християнської церковної організації Ірландії, Британії, Уельсу, Шотландії і Бретані, що була поширена у другій половині 1-го тисячоліття — на початку 2-го тисячоліття нашої ери. (uk)
  • 凱爾特基督宗教(Celtic Christianity,或稱Insular Christianity,意即島嶼基督宗教)指的在中世紀早期於凱爾特世界傳播的基督宗教。 其具體定義並不明確,有些人認為凱爾特基督教並不僅僅是基督教的一個發展階段,而已經出現了“凱爾特教會”(Celtic Church)這樣的與羅馬天主教迥異的正式分支。 這種說法虽已被學界否定,但他們承認在愛爾蘭和不列顛確實存在著獨特的基督宗教傳統。 這些獨特之處體現在復活節日期爭論、不同形式的僧侶削髮和苦修等事情上。 (zh)
  • يشير مصطلح المسيحية الكلتية أو المسيحية العشائريَّة إلى أشكال المسيحية التي كانت شائعة أو التي كانت مشتركة، بين العشائر الناطقة بالكلتية خلال العصور الوسطى المبكرة. وقد تم تصور المسيحية الكلتية مع مستويات مختلفة من الخصوصية؛ حيث وصف بعض الباحثين «الكنيسة الكلتية» ككنيسة متميزة توحدت تحتها شعوب الكلت وتمييز عن الكنيسة الكاثوليكية «الرومانية»، في حين صنفها الباحثين الآخرين ببساطة أنها مجموعة من الممارسات المميزة التي تشكلَّت في تلك المناطق. في حين يرفض العديد من الباحثين الفكرة السابقة، ولكنهم لاحظوا أن هناك تقاليد وممارسات معينة أستخدمت في كل من الكنائس الأيرلندية والبريطانية ولكن لم تكن منتشرة في العالم المسيحي الأوسع. والتي شملت نظامًا مميزًا لحساب عيد الفصح المسيحي، وأسلوب حياة الرهبان الرهباني، ونظام فريد من نوعه من التكفير عن الذنب. بالإضافة إلى ذلك كانت هناك ممارسات أخرى تطورت في أجزا (ar)
  • El cristianisme cèltic o cristianisme insular (també anomenat Església celta o Església britànica) es refereix a grans trets a les pràctiques cristianes de l'alta edat mitjana desenvolupades en les illes Britàniques durant l'última fase de la dominació romana al voltant de les àrees costaneres del Mar d'Irlanda. La progressiva retirada de les legions romanes i les subsegüents invasions anglosaxons van reduir el contacte entre els cristians celtes i britans de les illes i els del continent. L'aïllament va afavorir l'aparició de pràctiques religioses diferenciades, sobretot a Irlanda, des d'on es van passar posteriorment a Gran Bretanya, gràcies a la feina de missioners com Columba d'Iona i de Aidan, entre altres. (ca)
  • Celtic Christianity (Cornish: Kristoneth; Welsh: Cristnogaeth; Scottish Gaelic: Crìosdaidheachd; Manx: Credjue Creestee/Creestiaght; Irish: Críostaíocht/Críostúlacht; Breton: Kristeniezh; Galician: Cristianismo celta) is a form of Christianity that was common, or held to be common, across the Celtic-speaking world during the Early Middle Ages. Some writers have described a distinct Celtic Church uniting the Celtic peoples and distinguishing them from adherents of the Roman Church, while others classify Celtic Christianity as a set of distinctive practices occurring in those areas. Varying scholars reject the former notion, but note that there were certain traditions and practices present in both the Irish and British churches that were not seen in the wider Christian world. (en)
  • Die iroschottische Kirche war das Christentum, wie es bis zum 10. Jahrhundert in Irland, auf der Isle of Man und in Schottland verbreitet war. Die iroschottische Kirche war kurz Teil der lateinischen Kirche, deren Hierarchie und Liturgie sie erst zwischen dem 12. und dem 13. Jahrhundert infolge der normannischen Eroberung Irlands übernahm. (de)
  • El cristianismo celta o cristianismo insular (también llamado Iglesia celta o Iglesia británica) se refiere en líneas generales a las prácticas cristianas de la Alta Edad Media desarrolladas en las islas británicas durante la última fase de la dominación romana en torno a las áreas costeras del mar de Irlanda. La progresiva retirada de las legiones romanas y las subsiguientes invasiones anglosajonas redujeron el contacto entre los cristianos celtas y britanos de las islas y los del continente. El aislamiento favoreció la aparición de prácticas religiosas diferenciadas, sobre todo en Irlanda (ver Patricio de Irlanda), desde donde se pasaron posteriormente a Gran Bretaña, gracias a la labor de misioneros como Columba de Iona y de Aidan, entre otros. (es)
  • Le christianisme celtique (ou « chrétientés celtiques ») est un mode d’organisation de la vie religieuse, au sein du christianisme d’Occident. À l'inverse du système romain, il est fondamentalement décentralisé. Il apparaît au ve siècle, connaît son apogée au vIIe siècle, et s’éteint au xIIe siècle. On peut y distinguer deux cultures : la culture brittonique (de langue brittonique) et la culture scottique, ou gaélique (de langue gaélique), ou christianisme irlandais. (fr)
  • Kekristenan Kelt (Celtic Christianity) atau Kekristenan Insuler (Insular Christianity) merujuk secara luas untuk fitur-fitur tertentu dari agama Kristen yang umum, atau dianggap umum, di seluruh tempat yang menggunakan bahasa Keltik pada masa Abad Pertengahan Awal. "Kekristenan Kelt" telah dipahami dengan tingkat kekhasan yang berbeda: beberapa penulis telah menjelaskan suatu "Gereja Kelt" tersendiri yang menyatukan orang Kelt dan membedakan mereka dari Gereja Katolik "Roma", sementara yang lain mengklasifikasikan hanya sebagai satu set praktik khas yang terjadi di sejumlah daerah. Para sarjana sekarang menolak gagasan yang terdahulu, tetapi memperhatikan bahwa ada beberapa tradisi dan praktik yang digunakan dalam gereja-gereja di Irlandia dan Inggris yang tidak diterapkan lebih luas dalam (in)
  • 켈트 기독교(아일랜드어: Críostaíocht 크리스티크트, 스코틀랜드 게일어: Crìosdaidheachd, 웨일스어: Cristnogaeth 크리스트노가에스, 콘월어: Kristoneth, 맨어: Credjue Creestee, 브르타뉴어: Kristeniezh, 영어: Celtic Christianity)는 중세 초기(6세기-7세기)에 켈트어권 지역에서 두드러졌던 특정한 특징의 기독교를 포괄적으로 이르는 말이다. "켈트 기독교"라는 말은 사람마다 그 사용하는 함의가 다르다. 일각에서는 켈트인들이 로마의 라틴 교회와는 명확히 구분되는 기독교를 믿었다고 주장하는 반면, 일각에서는 그저 켈트어권에서 행해진 몇몇 특정 전례를 가리키는 용어로만 사용한다. 전자의 견해는 다수 학자들에게 기각되고 있지만, 중세 초기에 아일랜드섬과 브리튼섬에서 다른 기독교 세계와는 구분되는 전통과 전례가 나타났음은 주지의 사실이다. 켈트 기독교는 각지에서 행해진 교회회의에 의해 폐기되고 로마식 기독교에 패배해 사라졌지만, 근대에 들어 켈트 기독교 복고주의(Celtic Christian Revival)가 있었다. (ko)
  • Het Keltische christendom (ook wel Iers christendom, Insulair Christendom, Eilandchristendom of Iro-Schotse Kerk) is een religieuze praktijk die in de eerste eeuwen na Christus ontstaan is op de Britse eilanden en Ierland. Deze geïsoleerde of insulaire vorm van christendom is, met vele van zijn gebruiken, blijven bestaan tot in de 12e eeuw. In 1172, bij de synode van Cashel (County Tipperary), werd de Romeinse ritus aan de Keltische gebieden opgelegd door koning Hendrik II van Engeland. (nl)
  • A expressão cristianismo céltico ou cristianismo irlandês (às vezes denominado Igreja Céltica ou Igreja Celta) refere-se amplamente ao cristianismo praticado na Idade Média pelos povos celtas e que se desenvolveu ao redor do Mar da Irlanda nos séculos V e VI: isto é, entre povos celtas/britânicos tais como irlandeses, escoceses, galeses, córnicos e os habitantes da Ilha de Man. Por extensão, pode referir-se às redes monásticas fundadas como instituições-satélite de comunidades célticas da Escócia e da Europa Continental, especialmente da Gália (França). Neste sentido, cristianismo céltico (ou insular) pode ser distinguido por certas tradições únicas (especialmente em questões de liturgia e ritual) que eram diferentes daquelas do grande mundo romano. A Igreja Anglicana tem sua origem entre (pt)
  • Kościół iroszkocki, Kościół iryjski – specyficzna, odrębna od Kościoła rzymskokatolickiego forma organizacji kościelnej we wczesnym średniowieczu na obszarze Irlandii, później także Szkocji i Northumbrii. Kościół iroszkocki ukształtował się na przełomie V i VI wieku wskutek przerwania kontaktów z Kościołem rzymskim w wyniku anglosaskiego najazdu na Brytanię. Charakteryzował się m.in. własnym rytem, niehierarchiczną, opartą na monastycyzmie formą organizacji, własnym sposobem wyznaczania daty Wielkanocy i charakterystyczną formą tonsury noszoną przez duchownych. (pl)
  • Keltisk kristendom är ett samlingsnamn för vissa företeelser inom kristendomen så som den utövades i den keltisktalande världen under tidig medeltid. Olika författare har haft olika syn; en del har beskrivit förekomsten av en utpräglad keltisk kyrka som utövade , som enade de keltiska folken och skiljer dem därmed från det som kom att bli den romersk-katolska kyrkan i och med den östliga schismen. Andra historiker beskriver keltisk kristendom som en särpräglad trospraxis i de aktuella områdena. Den förra uppfattningen avvisas numera helt av historiker, men man noterar att det fanns vissa traditioner och praxis som förekom såväl i de iriska som i de brittaniska kyrkorna, men inte i den kristna världen i allmänhet. Bland dessa märks , stilen på den tonsur man kunde anlägga, ett unikt botgöri (sv)
rdfs:label
  • Celtic Christianity (en)
  • مسيحية كلتية (ar)
  • Cristianisme cèltic (ca)
  • Iroschottische Kirche (de)
  • Cristianismo celta (es)
  • Christianisme celtique (fr)
  • Kekristenan Kelt (in)
  • Cristianesimo celtico (it)
  • ケルト系キリスト教 (ja)
  • 켈트 기독교 (ko)
  • Keltisch christendom (nl)
  • Kościół iroszkocki (pl)
  • Cristianismo céltico (pt)
  • Кельтская церковь (ru)
  • Keltisk kristendom (sv)
  • Кельтська церква (uk)
  • 凱爾特基督教 (zh)
rdfs:seeAlso
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:architecturalStyle of
is dbo:region of
is dbo:religion of
is dbo:veneratedIn of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:architecturalType of
is dbp:denomination of
is dbp:order of
is dbp:orientation of
is dbp:religion of
is dbp:style of
is rdfs:seeAlso of
is owl:differentFrom of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License