About: Cantata

An Entity of Type: musical work, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

A cantata (/kænˈtɑːtə/; Italian: [kanˈtaːta]; literally "sung", past participle feminine singular of the Italian verb cantare, "to sing") is a vocal composition with an instrumental accompaniment, typically in several movements, often involving a choir.

Property Value
dbo:abstract
  • Una cantata és una composició musical vocal amb acompanyament instrumental, habitualment amb diversos moviments i sovint amb un cor. El significat del terme va canviar amb el pas del temps, des del simple madrigal d'una sola veu de principis del segle XVII, fins a la "cantata de càmera" de diverses veus i la "cantata d'església" de la part final d'aquest segle. Després va passar per formes dramàtiques del segle xviii fins a la cantata del segle XIX, que era un tipus d'oratori breu. Les cantates que s'utilitzen en la litúrgia dels serveis de l'església s'anomenen cantates d'església o cantata sagrada; també hi ha cantates seculars. Diverses cantates es van escriure i continuen escrivint-se per a ocasions especials, com ara les cantates de Nadal. Christoph Graupner, Georg Philipp Telemann i Johann Sebastian Bach van compondre cicles de cantates d'església per a les ocasions de l'any litúrgic. (ca)
  • الكنتاتا (بالإيطالية: cantata "غنى، أغنية") هي صنف من التآليف الموسيقية الغربية يوضع لصوت واحد أو أصوات كثيرة، تكون مرفوقة بعزف آلات موسيقية. (ar)
  • Kantáta (lat., it. cantare = zpívat) je rozsáhlejší vokálně instrumentální dílo, zpravidla pro sóla, sbor a orchestr. Obsazením, strukturou a absencí scénické akce se kantáta blíží oratoriu, od něhož se liší menším rozměrem a menší dramatičností. V kantátě se mohou střídat recitativy, árie, ariosa, sborové věty, chorály a hudební předehry a mezihry v libovolném počtu i pořadí. Svého největšího rozšíření dosáhla tato hudební forma v první polovině 18. století. Existují jak světské, tak duchovní kantáty. (cs)
  • Η καντάτα (ιτ. Cantata, γερμ. Kantate, από το ιταλικό cantare: τραγουδώ) είναι είδος μουσικής φωνητικής σύνθεσης, θρησκευτικού ή κοσμικού περιεχομένου, με οργανική ή ορχηστρική συνοδεία. Οι καντάτες αποτελούνται από αρκετά μουσικά μέρη (ή κινήσεις), ενώ συχνή είναι η χρήση της χορωδίας. Συχνή είναι και η χρήση μεμονωμένων τραγουδιστών (σόλο) χωρίς ωστόσο να είναι επιβεβλημένη. Η δε γλώσσα των κειμένων που χρησιμοποιείται στις καντάτες είναι τόσο τα λατινικά, όσο και η καθομιλουμένη. Η σημασία του όρου δεν είναι ταυτόσημη σε όλες τις εποχές της κλασικής μουσικής: στην Ιταλία του 17ου αιώνα ήταν αντίστοιχη στο μονοφωνικό μαδριγάλι, ενώ αργότερα διαχωρίστηκε στους υπότυπους καντάτα δωματίου (cantata da camera) και εκκλησιαστική καντάτα (cantata da chiesa). Έφτασε την ακμή της κατά την περίοδο του Μπαρόκ, με κύριο εκπρόσωπο τον Γιόχαν Σεμπάστιαν Μπαχ, ο οποίος έγραψε πάνω από 200. Την κλασική εποχή της μουσικής παραμερίστηκε, δίνοντας τα ηνία σε άλλα είδη μουσικής, ωστόσο, αρκετοί ρομαντικοί συνθέτες όπως ο Ρόμπερτ Σούμαν και ο Φέλιξ Μέντελσον-Μπαρτόλντυ, επανέφεραν την καντάτα στο προσκήνιο. (el)
  • Die Kantate (lat. cantare „singen“) bezeichnet in der Musik eine Formenfamilie von mehrsätzigen Werken für eine oder mehrere Gesangsstimmen und Instrumentalbegleitung. Rezitative, Arien, Ariosi, Chorsätze, Choräle und instrumentale Vor- und Zwischenspiele können sich in beliebiger Anzahl abwechseln. „Cantata, pl. Cantate, [ital.] Cantate pl. cantates [gall.] ist eigentlich ein langes Musik-Stück, dessen Text Italiänisch, und aus Arien mit untermischten Rezitativ; die Composition aber aus verschiedenen Tact-Arten, und gemeiniglich à Voce sola nebst einem Continuo bestehet öffters aber auch mit zwey und mehrern Instrumenten versehen ist. Vor weniger Zeit haben die Franzosen in ihrer Sprache Cantates zu setzen angefangen, und die Teutschen thun dergleichen.“ – Johann Gottfried Walther: Musicalisches Lexikon 1732 Es gibt sowohl geistliche (Johann Gottfried Walther: Cantata spirituali) als auch weltliche Kantaten. Als Kammerkantate wird eine Kantate ab dem 17. Jahrhundert bezeichnet, wenn sie nur für eine Vokalstimme, Generalbass und gelegentlich auch wenige Melodieinstrumente bestimmt ist. Die Choralkantate folgt im Duktus und Inhalt einem geistlichen Choral. Die Kinderkantate ist ein Werk für Kinderchor, die auch szenische und pädagogische Elemente enthalten kann. Für das Weihnachtsfest werden bis heute Weihnachtskantaten geschrieben. Als Teil der Verkündigung im Gottesdienst erlangte die Kantate ihre größte Bedeutung in der ersten Hälfte des 18. Jahrhunderts. (de)
  • Kantato (itale cantata, kiu signifas "kanto aŭ historio enmuzikigita") estas voĉa komponaĵo akompanata de instrumentoj kaj ĝenerale enhavanta pli ol unu movimenton. En la 16-a jarcento, kiam ĉia serioza muziko estis voĉa, la termino estis neniel bezonata, sed post la graviĝo de instrumenta muziko en la 17-a jarcento kantatoj komencis aperi sub tiu nomo post kiam la instrumenta arto fariĝis sufiĉe certa por enmetiĝi en sonatojn. De la mezo de la 17-a ĝis malfrue en la 18-a jarcento unu el la plej amataj formoj de itala ĉambra muziko estis la kantato por unu aŭ du solistaj voĉoj, kun akompano de klaviceno kaj eble kelkaj aliaj solistaj instrumentoj. Ĝi konsistis unue el deklama rakonto aŭ sceno en recitativo, kuntenata de primitiva ario ripetata je intervaloj. Bonaj ekzemploj troviĝas en la preĝeja muziko de Carissimi; kaj la anglaj voĉaj soloj de Henry Purcell (ekz. Mad Tom kaj Mad Bess)montris la plej bonan, kion oni povas fari el tiu ĉi arkaika formo. Post la oftiĝo de la triparta ario la kantato fariĝis grupo de du aŭ tri arioj ligitaj de recitativo. La multaj italaj duetoj kaj tercetoj de Georg Friedrich Händel estas ekzemploj sur sufiĉe granda skalo. Lia latina moteto Silete Venti, por soprano sola, montris uzadon de tiu ĉi formo en preĝeja muziko. La itala solista kantato emis,kiam ĝi estis sur granda skalo,fariĝi nedistingebla de sceno en opero.Tiel same la preĝeja kantato, solista aŭ ĥora,estas nedistingebla de malgranda oratorioaŭ parto de oratorio.Tio ĉi estas egale videbla,se ni esploras la senparalelajn preĝejajn kantatojn de Bach,el kiuj 200 restas,aŭ la Chandos-himnojn de Händel.En la okazo de Johann Sebastian Bach,multaj el la pli grandaj kantatojefektive nomiĝas oratorioj;kaj la Kristnaska Oratorio estas kolektode ses preĝejaj kantatoj efektive destinitajpor prezento je ses apartaj tagoj,kvankam ili kune formas artan tutontiel kompletan, kiel kiu ajn klasika oratorio. Tamen la ĉefa punktopri la preĝejaj kantatoj de Bachestas tio, ke ili formis partonde diservo, kaj aparte de diservo,en kiu la organizo de la muzikoestis multe pli kohera olestis eble en la anglikana eklezio.Multaj el la plej grandaj kantatoj de Bachkomenciĝas per detalriĉa ĥorosekvata de kelkaj arioj kaj recitativoj,kaj finiĝas per modesta ĥoralo.Tion ĉi oni ofte prikomentiskiel ekzemplon de manko de intereso flanke de Bachpri arta klimakso en la verko kiel tuto.Sed neniu tion asertos,kiu konscias pri la loko,kiun okupis la preĝeja kantatoen la luterana diservo.La teksto estis zorge bazitasur la evangelio aŭ lecionoj por la tago;krom se la kantato estis mallonga,la prediko verŝajne okazis post la unua ĥoroaŭ unu el la arioj,kaj la kongregacio ekkunkantis en la fina ĥoralo.Tiel la unueco de la diservoestis la unueco de la muziko;kaj, en okazoj kiam ĉiuj movimentojbaziĝis sur la sama ĥoralmelodio,tiun ĉi unuecon nenio iam superis,krom tiuj 16-jarcentaj mesoj kaj motetoj,kiuj baziĝis sur la gregoriaj tonoj de la solenaĵo,por kiu ili estis verkitaj. En la moderna tempo la termino kantatoestas aplikata preskaŭ ekskluzive al ĥora muziko,distinge de solista voĉa muziko.Estis eble nur unu speco de kantato post Bach,kiu povas esti rekonita kiel artformokaj ne nura titolo por verkoj alie neklaseblaj.Estas eble rekoni kiel apartan artotipontian fruan 19-jarcentan kantaton,en kiu la ĥoro estas prezentilopor muziko pli lirika kaj kantecaol la oratoria stilo,kvankam ĝi ne malebligas brilan klimaksonen la formo de leĝera speco de fugo.Gorreiche Augenblick de Ludwig van Beethovenestas brila vivtenaĵo en tiu ĉi stilo,Jubel Cantata de Carl Maria von Weberestis tipa ekzemplo, kaj la Walpurgisnachtde Felix Mendelssohn estas la klasika.La simfonio-kantato de Mendelssohn,la Lobgesang, estas hibrida verko,parte en la oratoria stilo.Ĝin antaŭas tri simfoniaj movimentoj,montrantaj teknikon laŭkonfese sugestitande la naŭa simfonio de Betoveno;sed la analogio ne estas akurata,ĉar la verko de Betoveno estas simfonio,kies kvara movimento estas ĥora finalohavanta esence unuecan planon,kaj male la simfonio-kantato de Mendelssohnestas kantato havanta tri simfoniajn preludojn.La plenajn lirikajn eblecojn en serio de ĥoraj kantojplenumis finfine Johannes Brahmsen sia Rinaldo, verko enmuzikiginta tekston,kiun verkis Goeto samtempe dum tiu verkisla tekston de la Walpurgisnacht.La intencon de la verko de Brahms(lia sola provo en tiu ĉi ĝenro)maltrafis kritikistoj,kiuj atendis en tia grandega komponaĵola kvalitojn de detalriĉa ĥora muziko,kun kiu ĝi havis nenian rilaton.Brahms verŝajne diris la finan vortonpri tiu ĉi temo;kaj la ceteraj specoj de kantato(komence je la Meeres-stille de Betoveno,kaj inkluzive plej multajn el la ĥoraj verketojde Brahms kaj angloj)estis nure diversaj manierojenmuzikigi en ĥoran muzikon poemon,kiu estas tro longa por enteniĝi en unu movimento. (eo)
  • A cantata (/kænˈtɑːtə/; Italian: [kanˈtaːta]; literally "sung", past participle feminine singular of the Italian verb cantare, "to sing") is a vocal composition with an instrumental accompaniment, typically in several movements, often involving a choir. The meaning of the term changed over time, from the simple single-voice madrigal of the early 17th century, to the multi-voice "cantata da camera" and the "cantata da chiesa" of the later part of that century, from the more substantial dramatic forms of the 18th century to the usually sacred-texted 19th-century cantata, which was effectively a type of short oratorio. Cantatas for use in the liturgy of church services are called church cantata or sacred cantata; other cantatas can be indicated as secular cantatas. Several cantatas were, and still are, written for special occasions, such as Christmas cantatas. Christoph Graupner, Georg Philipp Telemann and Johann Sebastian Bach composed cycles of church cantatas for the occasions of the liturgical year. (en)
  • Kantata, literalki, kantatzen den musika mota bat da eta jotzeko musika motatik bereizten da gertaera katolikoetan ("sonata"). Garai barrokotik, kantata, ahots bakarlari bat edo gehiagorentzako konposaketa bat da, musika tresnekin lagunduta dagoena. Kantata, erritu erlijiosoetarako sortu ziren, katolikoak (kantata sakratuak) zein protestanteentzako. Kantata horiek, ahozko zati oso sendoa zuten, eliztarrek kantatzeko eginak zirenak. Kantata erlijiosoaren maisu handia, Johann Sebastian Bach izan zen. Bachen kantatek, orokorrean, hasierako abesbatz bat zuten, non sopranoek hasten zuten gai musikala gainontzeko ahotsekin jarraitua, errezitatibo laburdun ariekin jarraitzen zen, batzuetan, ahotsarentzat prestatuta zegoen melodia jotzen zuten musika tresnekin (obligato deitzen dena). Fededunen kongregazioak aurretik jakiten zituen koralak, zerbitzu erlijiosoa "sarrera koral" batekin hasten baitzen, organoak jotzen zuena. Bachen koral hauek, oratorio handien koroen oinarria izan ziren, Eguberriko oratorioa eta Pasioa San Mateo eta San Juanen arabera. Baina, garai barrokoan, kantata profanoa ere existitzen da, italiar jatorrikoa 1620an, jada genero bezala agertzen dena eta XVII. mendearen amaieran sendotzen dena Alessandro Scarlatti konposatzaile italiarrak, bere kantatak, denbora azkarreko errezitatibo eta aria de capoko jarraipen baten bidez konposatu zituen (hasierako gaia errepikatzen zutenak, azkeneko zati bokalean A-B-A egituraren arabera). Scarlattik, kantata hauek, oso publiko hautatu batentzat pentsatu zituen, eta, beraz, harmonia eta kontrapuntuzko melodiak oso konplexuak ziren, ariosozko idazkera gehiegi ez nabarmentzeko joera hartuz, garrantzi gehiago, ritornelli instrumentalei emateko. Eredu hau, maisuki hartu zuen Vivaldik kantata sakratuetan eta Haendelek. Haendelek, opera txikien antzerakoak ziren kantatak idatzi zituen. Eduki dramatiko handiko kantata lirikoak ziren, batzuk ahotsa eta jarraikako baxuarentzat pentsatuak, beste batzuk, ahotsa, jarraikako baxua eta orkestrarentzat. Azis, Galatea eta Polifemo eta Apolo eta Dafne eta eta nabarmendu ziren. Musikalan mota hauek idatzi zituzten konposatzaileen artean, , Claudio Monteverdi, Jacopo Peri, Alessandro Scarlatti, Vivaldi eta italiarrak eta Heinrich Schütz, Georg Philipp Telemann, George Frideric Handel, eta Johann Sebastian Bach alemaniarrak nabarmentzen dira. (eu)
  • La cantata ("cantada", del italiano cantare) es una pieza musical escrita para una o más voces solistas con acompañamiento musical, generalmente en varios movimientos y en ocasiones con un coro. Se distingue de la pieza para ser tocada o «sonada» (la sonata). La cantata tiene su origen a principios del siglo XVII, de forma simultánea a la ópera y al oratorio. El tipo más antiguo de cantata, conocido como cantata da camera, fue compuesto para voz solista sobre un texto secular. Contenía varias secciones en formas vocales contrapuestas, como son los recitativos y las arias. Entre los italianos que escribieron estas obras se incluyen Giulio Caccini, Claudio Monteverdi y Jacopo Peri. Hacia finales del siglo XVII, la cantata da camera se convirtió en una composición para dos o tres voces. (es)
  • Une cantate est une prière ou poème chanté (de l'italien : cantata, en français: « chantée »). Le genre s'est développé en composition vocale avec accompagnement instrumental, requérant parfois un chœur, qui comporte plusieurs mouvements. La cantate se développe et se partage en deux catégories : elle peut être basée sur un texte au thème profane (cantata da camera) ou sacré (cantata da chiesa). À la différence de l'opéra, la cantate ne comporte aucun aspect théâtral ni dramatique : la priorité est donnée à l'expression mise en musique. C'est à l'époque baroque que la cantate prend véritablement son essor et qu'elle s'est imposée comme un genre majeur, cultivée par un public de connaisseurs, tant de la poésie que de la musique. (fr)
  • Is éard is cantáid ann ná ceol a chantar agus a ghlac foirmeacha éagsúla thar na céadta. Véarsaí neamheaglasta (grá, de ghnáth) a bhíodh i gcantáidí aonair na hIodáile sa 17ú-18ú céad, le háiria is reacaireacht i ndiaidh a chéile. Ba chumadóireacht eaglasta na cantáidí Liútaracha i comhair ceoltóra aonair, córlainne is gléasanna (mar shampla, cantáidí Bach). Níos déanaí léiríodh is léirítear candáidí, eaglasta nó neamheaglasta, mar shaothair córlainne is ceolfhoirne, uaireanta le ceoltóirí aonair. Go minic is cumadóireachtaí féile nó cuimhneacháin iad. (ga)
  • Kantata adalah komposisi vokal dengan iringan instrumental, biasanya dalam beberapa gerakan, sering melibatkan paduan suara. Arti istilah berubah dari waktu ke waktu, dari satu suara sederhana madrigal dari awal abad ke-17, ke multi-suara "kantata da kamera" dan "kantata da chiesa" pada bagian akhir abad itu, dari yang lebih substansial bentuk dramatis dari abad ke-18 hingga cantata abad ke-19 yang biasanya bertuliskan teks suci, yang secara efektif merupakan jenis oratorio pendek. Kantata untuk digunakan dalam liturgi kebaktian gereja disebut cantata gereja atau cantata sakral; cantatas lain dapat diindikasikan sebagai cantata sekuler. Beberapa kantata telah, dan masih, ditulis untuk acara-acara khusus, seperti kantata Natal. , Georg Philipp Telemann dan Johann Sebastian Bach menyusun siklus kantata gereja untuk acara-acara tahun liturgi. Istilah ini berasal pada awal abad ke-17 bersamaan dengan opera dan oratorio. Sebelum itu, semua musik "berbudaya" adalah vokal. Dengan munculnya musik instrumental istilah muncul, sedangkan seni instrumental menjadi cukup berkembang untuk diwujudkan dalam sonata. (in)
  • La cantata è una forma musicale vocale di origine italiana tipica della musica barocca, formata da una sequenza, di brani come arie, recitativi, duetti, cori e brani strumentali. Ha una certa affinità con l', ma l'esecuzione avviene senza apparato scenico e lo spettacolo è di dimensioni minori. Le cantate possono essere profane e avere soggetto mitologico o morale, oppure sacre, ispirate perlopiù a vicende tratte dalle Sacre Scritture, in latino o in lingue moderne. (it)
  • Een cantate (ook wel cantata genoemd, Italiaans voor zangstuk) is een muzikale compositie voor een of meer zangers, begeleid door instrumenten, meestal bestaande uit meerdere delen. Het belangrijkste verschil tussen de cantate en het oratorium is de omvang. Een cantate heeft meestal een tijdsduur van 20 à 40 minuten, terwijl een oratorium avondvullend is. Een cantate geschreven voor en uitgevoerd door kinderen wordt een kindercantate genoemd. Dit subgenre was met name gangbaar in de jaren 1850-1950. (nl)
  • ( 다른 뜻에 대해서는 칸타타 (동음이의) 문서를 참고하십시오.) 칸타타(cantata)란 성악곡의 하나로, 독창 · 중창 · 합창과 악기 반주가 동반되는 악곡의 형식이다. 어원적으로는 '노래한다'(이탈리아어: cantare)에서 유래하며 '악기로 연주한다'는 뜻의 소나타와 대비를 이루는 말로서, 처음에는 다만 성악곡 일반을 의미하였다. 칸타타는 몇 개의 악장으로 된 바로크 시대의 중요한 성악곡이다. 하나의 연속적인 서술을 가사로 가지고 있으며, 아리아, 레치타티보, , 합창 등으로 노래하였다. 또한 전곡이 만으로 된 것도 있고, 합창만으로 된 것도 있다. (ko)
  • カンタータ(伊: cantata、独: Kantate、仏: cantate、交声曲)とは、単声または多声のための器楽伴奏付の声楽作品をいう。元来は動詞「歌う(cantare)」の分詞形であり、「歌われるもの」を意味する。典型的なカンタータは、17世紀後半にイタリアで作曲された、レチタティーヴォとアリアからなる独唱と通奏低音のための歌曲であり、18世紀前半のドイツでは、コラールを取り入れた教会カンタータが、18世紀のフランスでは一人または数人の歌手と通奏低音のほか、しばしば小編成の器楽を伴う世俗カンタータが数多く作曲されている。一方、19世紀以降、カンタータは合唱と管弦楽のための多種多様な作品を表すものとなった。 (ja)
  • Cantata (do italiano "cantata", particípio passado substantivado de "cantare") é um tipo de composição vocal, para uma ou mais vozes, com acompanhamento instrumental, às vezes também com coro, de inspiração religiosa ou profana, contendo normalmente mais de um movimento e cujo texto, em vez de ser historiado, descrevendo um fato dramático qualquer, é lírico, descrevendo uma situação psicológica. (pt)
  • Кантата (итал. cantata, от лат. саntare — песня) — вокально-инструментальное произведение для солистов, хора и оркестра. (ru)
  • Kantat (av lat. canto "sjunga", it. cantare) betecknar en måttligt lång komposition skriven för solosång, kör och orkester, med berättande text. Kantater har oftast flera satser. En kantat kan vara profan (kammarkantat), men ett betydande antal kantater är skapade inom det sakrala området (kyrkokantat). Kantater uppstod i Italien under barocken (1600- och tidigt 1700-tal), till en början utvecklad ur monodin såsom ett slags icke-scenisk opera. De första verk som kan kallas kantater, från början av 1600-talet, var skrivna för en röst med ackompanjemang av generalbas, till exempel cembalo, och ersatte madrigalen som genre. Till skillnad från madrigalen bestod kantaten av recitativ och arior. Med tiden blev det vanligt med stråkorkester till kantaterna. Namnet kantat kom av att stycket var sjunget, och inte spelat (sonata). Med Giacomo Carissimi infördes kantaten till kyrkan (cantata da chiesa), men han skrev också kammarkantater (cantata da camera). Särskilt kända är J.S. Bachs kyrkokantater, både för sitt stora antal och sin höga kvalitet. Bach skrev 200 kyrkokantater, för kyrkoårets alla söndagar och helgdagar, samt 16 kammarkantater. Bland kammarkantaterna är de mest kända "Schafe können sicher weiden" och "Bondekantaten" (med den välkända sången "Nu grönskar det i dalens famn") och den så kallade "Kaffekantaten", en hyllning till det njutningfyllda nöjet att dricka kaffe, en nymodighet på 1700-talet. Under sin tid som organist i Thomaskyrkan i Leipzig - från 1723 fram till sin död 1750 - skrev Bach de flesta av sina vokala kyrkomusikaliska verk. Alessandro Scarlatti skrev 600 kantater. Kantat kan också inom litteraturvetenskapen syfta på en dikt som bildar den sjungna texten till en kantat. Sådana kantater är ofta författade till högtidliga tillfällen - inom svensk litteratur märks bland annat Johan Henric Kellgrens Kantat 1789, Viktor Rydbergs Kantat vid jubelfestpromotionen i Uppsala 1877 och Gunnar Mascoll Silfverstolpes Kantat vid Uppsala universitets 450-årsjubileum 1927. (sv)
  • Kantata – niesceniczna forma muzyki wokalno-instrumentalnej; najczęściej rozbudowana, wieloodcinkowa; wykorzystująca różne gatunki tekstów literackich, mające różne funkcje. Ukształtowała się, podobnie jak oratorium i opera, na początku epoki baroku. Była szczególnie popularna w XVII i XVIII wieku (A. Scarlatti, G.P. Telemann, J.S. Bach). (pl)
  • Канта́та (італ. cantata, від лат. canto — співаю) — твір урочистого або лірико-епічного характеру, що складається з декількох закінчених номерів, виконується співаками-солістами, хором у супроводі оркестру і призначений для концертного виконання. Кантата — вид ліричної поезії — урочистий багаточастинний вірш. (uk)
  • 清唱套曲,常音译作康塔塔(cantata)是一种包括独唱、、合唱的声乐作品,一般包含多個樂章,大都有管弦乐伴奏。 (zh)
dbo:soundRecording
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 44138 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 18748 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1108444865 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:date
  • 2014-10-27 (xsd:date)
  • April 2018 (en)
dbp:description
  • A sacred cantata by Dieterich Buxtehude (en)
  • From the cantata Herz und Mund und Tat und Leben, BWV 147 by Johann Sebastian Bach (en)
dbp:filename
  • Bach, BWV 147, 10. Jesus bleibet meine Freude.ogg (en)
  • Wo ist doch.ogg (en)
dbp:reason
  • Recentism and WP:INDISCRIMINATE. See comment in wiki text for more information (en)
dbp:title
  • 10 (xsd:integer)
  • Wo ist doch mein Freund geblieben, BuxWV 111 (en)
dbp:url
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • الكنتاتا (بالإيطالية: cantata "غنى، أغنية") هي صنف من التآليف الموسيقية الغربية يوضع لصوت واحد أو أصوات كثيرة، تكون مرفوقة بعزف آلات موسيقية. (ar)
  • Kantáta (lat., it. cantare = zpívat) je rozsáhlejší vokálně instrumentální dílo, zpravidla pro sóla, sbor a orchestr. Obsazením, strukturou a absencí scénické akce se kantáta blíží oratoriu, od něhož se liší menším rozměrem a menší dramatičností. V kantátě se mohou střídat recitativy, árie, ariosa, sborové věty, chorály a hudební předehry a mezihry v libovolném počtu i pořadí. Svého největšího rozšíření dosáhla tato hudební forma v první polovině 18. století. Existují jak světské, tak duchovní kantáty. (cs)
  • La cantata ("cantada", del italiano cantare) es una pieza musical escrita para una o más voces solistas con acompañamiento musical, generalmente en varios movimientos y en ocasiones con un coro. Se distingue de la pieza para ser tocada o «sonada» (la sonata). La cantata tiene su origen a principios del siglo XVII, de forma simultánea a la ópera y al oratorio. El tipo más antiguo de cantata, conocido como cantata da camera, fue compuesto para voz solista sobre un texto secular. Contenía varias secciones en formas vocales contrapuestas, como son los recitativos y las arias. Entre los italianos que escribieron estas obras se incluyen Giulio Caccini, Claudio Monteverdi y Jacopo Peri. Hacia finales del siglo XVII, la cantata da camera se convirtió en una composición para dos o tres voces. (es)
  • Is éard is cantáid ann ná ceol a chantar agus a ghlac foirmeacha éagsúla thar na céadta. Véarsaí neamheaglasta (grá, de ghnáth) a bhíodh i gcantáidí aonair na hIodáile sa 17ú-18ú céad, le háiria is reacaireacht i ndiaidh a chéile. Ba chumadóireacht eaglasta na cantáidí Liútaracha i comhair ceoltóra aonair, córlainne is gléasanna (mar shampla, cantáidí Bach). Níos déanaí léiríodh is léirítear candáidí, eaglasta nó neamheaglasta, mar shaothair córlainne is ceolfhoirne, uaireanta le ceoltóirí aonair. Go minic is cumadóireachtaí féile nó cuimhneacháin iad. (ga)
  • La cantata è una forma musicale vocale di origine italiana tipica della musica barocca, formata da una sequenza, di brani come arie, recitativi, duetti, cori e brani strumentali. Ha una certa affinità con l', ma l'esecuzione avviene senza apparato scenico e lo spettacolo è di dimensioni minori. Le cantate possono essere profane e avere soggetto mitologico o morale, oppure sacre, ispirate perlopiù a vicende tratte dalle Sacre Scritture, in latino o in lingue moderne. (it)
  • Een cantate (ook wel cantata genoemd, Italiaans voor zangstuk) is een muzikale compositie voor een of meer zangers, begeleid door instrumenten, meestal bestaande uit meerdere delen. Het belangrijkste verschil tussen de cantate en het oratorium is de omvang. Een cantate heeft meestal een tijdsduur van 20 à 40 minuten, terwijl een oratorium avondvullend is. Een cantate geschreven voor en uitgevoerd door kinderen wordt een kindercantate genoemd. Dit subgenre was met name gangbaar in de jaren 1850-1950. (nl)
  • ( 다른 뜻에 대해서는 칸타타 (동음이의) 문서를 참고하십시오.) 칸타타(cantata)란 성악곡의 하나로, 독창 · 중창 · 합창과 악기 반주가 동반되는 악곡의 형식이다. 어원적으로는 '노래한다'(이탈리아어: cantare)에서 유래하며 '악기로 연주한다'는 뜻의 소나타와 대비를 이루는 말로서, 처음에는 다만 성악곡 일반을 의미하였다. 칸타타는 몇 개의 악장으로 된 바로크 시대의 중요한 성악곡이다. 하나의 연속적인 서술을 가사로 가지고 있으며, 아리아, 레치타티보, , 합창 등으로 노래하였다. 또한 전곡이 만으로 된 것도 있고, 합창만으로 된 것도 있다. (ko)
  • カンタータ(伊: cantata、独: Kantate、仏: cantate、交声曲)とは、単声または多声のための器楽伴奏付の声楽作品をいう。元来は動詞「歌う(cantare)」の分詞形であり、「歌われるもの」を意味する。典型的なカンタータは、17世紀後半にイタリアで作曲された、レチタティーヴォとアリアからなる独唱と通奏低音のための歌曲であり、18世紀前半のドイツでは、コラールを取り入れた教会カンタータが、18世紀のフランスでは一人または数人の歌手と通奏低音のほか、しばしば小編成の器楽を伴う世俗カンタータが数多く作曲されている。一方、19世紀以降、カンタータは合唱と管弦楽のための多種多様な作品を表すものとなった。 (ja)
  • Cantata (do italiano "cantata", particípio passado substantivado de "cantare") é um tipo de composição vocal, para uma ou mais vozes, com acompanhamento instrumental, às vezes também com coro, de inspiração religiosa ou profana, contendo normalmente mais de um movimento e cujo texto, em vez de ser historiado, descrevendo um fato dramático qualquer, é lírico, descrevendo uma situação psicológica. (pt)
  • Кантата (итал. cantata, от лат. саntare — песня) — вокально-инструментальное произведение для солистов, хора и оркестра. (ru)
  • Kantata – niesceniczna forma muzyki wokalno-instrumentalnej; najczęściej rozbudowana, wieloodcinkowa; wykorzystująca różne gatunki tekstów literackich, mające różne funkcje. Ukształtowała się, podobnie jak oratorium i opera, na początku epoki baroku. Była szczególnie popularna w XVII i XVIII wieku (A. Scarlatti, G.P. Telemann, J.S. Bach). (pl)
  • Канта́та (італ. cantata, від лат. canto — співаю) — твір урочистого або лірико-епічного характеру, що складається з декількох закінчених номерів, виконується співаками-солістами, хором у супроводі оркестру і призначений для концертного виконання. Кантата — вид ліричної поезії — урочистий багаточастинний вірш. (uk)
  • 清唱套曲,常音译作康塔塔(cantata)是一种包括独唱、、合唱的声乐作品,一般包含多個樂章,大都有管弦乐伴奏。 (zh)
  • Una cantata és una composició musical vocal amb acompanyament instrumental, habitualment amb diversos moviments i sovint amb un cor. El significat del terme va canviar amb el pas del temps, des del simple madrigal d'una sola veu de principis del segle XVII, fins a la "cantata de càmera" de diverses veus i la "cantata d'església" de la part final d'aquest segle. Després va passar per formes dramàtiques del segle xviii fins a la cantata del segle XIX, que era un tipus d'oratori breu. Les cantates que s'utilitzen en la litúrgia dels serveis de l'església s'anomenen cantates d'església o cantata sagrada; també hi ha cantates seculars. Diverses cantates es van escriure i continuen escrivint-se per a ocasions especials, com ara les cantates de Nadal. Christoph Graupner, Georg Philipp Telemann i (ca)
  • Η καντάτα (ιτ. Cantata, γερμ. Kantate, από το ιταλικό cantare: τραγουδώ) είναι είδος μουσικής φωνητικής σύνθεσης, θρησκευτικού ή κοσμικού περιεχομένου, με οργανική ή ορχηστρική συνοδεία. Οι καντάτες αποτελούνται από αρκετά μουσικά μέρη (ή κινήσεις), ενώ συχνή είναι η χρήση της χορωδίας. Συχνή είναι και η χρήση μεμονωμένων τραγουδιστών (σόλο) χωρίς ωστόσο να είναι επιβεβλημένη. Η δε γλώσσα των κειμένων που χρησιμοποιείται στις καντάτες είναι τόσο τα λατινικά, όσο και η καθομιλουμένη. (el)
  • A cantata (/kænˈtɑːtə/; Italian: [kanˈtaːta]; literally "sung", past participle feminine singular of the Italian verb cantare, "to sing") is a vocal composition with an instrumental accompaniment, typically in several movements, often involving a choir. (en)
  • Kantato (itale cantata, kiu signifas "kanto aŭ historio enmuzikigita") estas voĉa komponaĵo akompanata de instrumentoj kaj ĝenerale enhavanta pli ol unu movimenton. En la 16-a jarcento, kiam ĉia serioza muziko estis voĉa, la termino estis neniel bezonata, sed post la graviĝo de instrumenta muziko en la 17-a jarcento kantatoj komencis aperi sub tiu nomo post kiam la instrumenta arto fariĝis sufiĉe certa por enmetiĝi en sonatojn. De la mezo de la 17-a ĝis malfrue en la 18-a jarcento unu el la plej amataj formoj de itala ĉambra muziko estis la kantato por unu aŭ du solistaj voĉoj, kun akompano de klaviceno kaj eble kelkaj aliaj solistaj instrumentoj. Ĝi konsistis unue el deklama rakonto aŭ sceno en recitativo, kuntenata de primitiva ario ripetata je intervaloj. Bonaj ekzemploj troviĝas en la (eo)
  • Die Kantate (lat. cantare „singen“) bezeichnet in der Musik eine Formenfamilie von mehrsätzigen Werken für eine oder mehrere Gesangsstimmen und Instrumentalbegleitung. Rezitative, Arien, Ariosi, Chorsätze, Choräle und instrumentale Vor- und Zwischenspiele können sich in beliebiger Anzahl abwechseln. – Johann Gottfried Walther: Musicalisches Lexikon 1732 Als Teil der Verkündigung im Gottesdienst erlangte die Kantate ihre größte Bedeutung in der ersten Hälfte des 18. Jahrhunderts. (de)
  • Kantata, literalki, kantatzen den musika mota bat da eta jotzeko musika motatik bereizten da gertaera katolikoetan ("sonata"). Garai barrokotik, kantata, ahots bakarlari bat edo gehiagorentzako konposaketa bat da, musika tresnekin lagunduta dagoena. Kantata, erritu erlijiosoetarako sortu ziren, katolikoak (kantata sakratuak) zein protestanteentzako. Kantata horiek, ahozko zati oso sendoa zuten, eliztarrek kantatzeko eginak zirenak. Kantata erlijiosoaren maisu handia, Johann Sebastian Bach izan zen. Bachen kantatek, orokorrean, hasierako abesbatz bat zuten, non sopranoek hasten zuten gai musikala gainontzeko ahotsekin jarraitua, errezitatibo laburdun ariekin jarraitzen zen, batzuetan, ahotsarentzat prestatuta zegoen melodia jotzen zuten musika tresnekin (obligato deitzen dena). Fededunen ko (eu)
  • Kantata adalah komposisi vokal dengan iringan instrumental, biasanya dalam beberapa gerakan, sering melibatkan paduan suara. Arti istilah berubah dari waktu ke waktu, dari satu suara sederhana madrigal dari awal abad ke-17, ke multi-suara "kantata da kamera" dan "kantata da chiesa" pada bagian akhir abad itu, dari yang lebih substansial bentuk dramatis dari abad ke-18 hingga cantata abad ke-19 yang biasanya bertuliskan teks suci, yang secara efektif merupakan jenis oratorio pendek. Kantata untuk digunakan dalam liturgi kebaktian gereja disebut cantata gereja atau cantata sakral; cantatas lain dapat diindikasikan sebagai cantata sekuler. Beberapa kantata telah, dan masih, ditulis untuk acara-acara khusus, seperti kantata Natal. , Georg Philipp Telemann dan Johann Sebastian Bach menyusun sik (in)
  • Une cantate est une prière ou poème chanté (de l'italien : cantata, en français: « chantée »). Le genre s'est développé en composition vocale avec accompagnement instrumental, requérant parfois un chœur, qui comporte plusieurs mouvements. La cantate se développe et se partage en deux catégories : elle peut être basée sur un texte au thème profane (cantata da camera) ou sacré (cantata da chiesa). À la différence de l'opéra, la cantate ne comporte aucun aspect théâtral ni dramatique : la priorité est donnée à l'expression mise en musique. (fr)
  • Kantat (av lat. canto "sjunga", it. cantare) betecknar en måttligt lång komposition skriven för solosång, kör och orkester, med berättande text. Kantater har oftast flera satser. En kantat kan vara profan (kammarkantat), men ett betydande antal kantater är skapade inom det sakrala området (kyrkokantat). (sv)
rdfs:label
  • Cantata (en)
  • كنتاتا (ar)
  • Cantata (ca)
  • Kantáta (cs)
  • Kantate (de)
  • Καντάτα (el)
  • Kantato (eo)
  • Cantata (es)
  • Kantata (eu)
  • Cantáid (ga)
  • Kantata (in)
  • Cantate (fr)
  • Cantata (it)
  • カンタータ (ja)
  • 칸타타 (ko)
  • Cantate (nl)
  • Cantata (pt)
  • Kantata (pl)
  • Кантата (ru)
  • Kantat (sv)
  • 清唱套曲 (zh)
  • Кантата (uk)
rdfs:seeAlso
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:knownFor of
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:form of
is dbp:genre of
is dbp:type of
is gold:hypernym of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License