An Entity of Type: Thing, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

A canon (from the Latin canonicus, itself derived from the Greek κανονικός, kanonikós, "relating to a rule", "regular") is a member of certain bodies in subject to an ecclesiastical rule. Originally, a canon was a cleric living with others in a clergy house or, later, in one of the houses within the precinct of or close to a cathedral or other major church and conducting his life according to the customary discipline or rules of the church. This way of life grew common (and is first documented) in the 8th century AD. In the 11th century, some churches required clergy thus living together to adopt the rule first proposed by Saint Augustine that they renounce private wealth. Those who embraced this change were known as Augustinians or Canons Regular, whilst those who did not were known as se

Property Value
dbo:abstract
  • الكنسي (الكلمة اللاتينية canonicus مشتقة من اليونانية κανονικός kanonikós، "التي تشير إلى"، "الشئ العادي") هو عضو في بعض الهيئات الخاضعة لقانون كنسي. في الأصل، كان الكنسي رجل دين يعيش مع آخرين في دار لرجال الدين، وفي وقت لاحق، في أحد المنازل داخل دائرة أو بالقرب من كاتدرائية ويدير حياته وفقا لأوامر أو قواعد الكنيسة. هذه الطريقة في الحياة أصبحت شائعة (وموثقة لأول مرة) في القرن الثامن. في القرن الحادي عشر، احتاجت بعض الكنائس إلى رجال دين ليعيشوا معًا لاعتماد القاعدة التي اقترحها القديس أوغسطينوس أولاً بأنهم يتخلون عن الثروة الخاصة بهم. عرف أولئك الذين اعتنقوا هذا التغيير باسم أوغسطينيون أو شانون منتظمون، في حين أن أولئك الذين لم يتبعو هذه الخطى عرفوا باسم الشرائع العلمانية. (ar)
  • Un canonge és un dignitari dins l'església catòlica, membre d'un capítol d'una catedral o d'una col·legiata. Cal diferenciar entre els canonges seculars i els canonges regulars, com ara els canonges agustinians, els premonstratencs o els del Sant Sepulcre. La funció dels canonges d'un capítol està regulada pels cànons 503 a 510 del codex del dret canònic. Les antigues dignitats que corresponien als canonges catalans ja al segle x eren l'ardiaca, l'arxiprest, el sagristà i el cabiscol. Amb el càrrec concorrien sovint beneficis eclesiàstics com la prebenda. La contínua evolució d'aquesta institució ha anat creant noves canongies fins al punt que, segons el concordat de l'any 1851, el nombre de canonges de les seus metropolitanes era de 24 i el de les sufragànies, de 16. (ca)
  • Kanovník, někdy též kapitulár (lat. canonicus), je duchovní (kněz), příslušející ke katedrální kapitule nebo ke kapitulnímu chrámu nebo také označení pro kněze vykonávajícího slavnostní liturgické funkce v určitém kostele. Kanovnická funkce úzce souvisí s kanonikátem. Naproti tomu pojmem řeholní kanovník se označují členové kněžských řádů s řeholí sv. Augustina. Označení kanovník se začalo používat v době od 4. do 8. stol. jako označení kleriků žijících ve městech a vedoucích společný, čili kanonický život podle řehole podobné řeholi mnišské. Odtud vzešly kapitulní katedrály. (cs)
  • Kanoniker, auch Stiftsherren oder Chorherren genannt, sind Kleriker aller Weihestufen zumeist der römisch-katholischen bzw. der anglikanischen Kirche, die als Mitglieder eines Domkapitels oder eines Stiftskapitels an einer Kathedrale, Basilika oder Ordenskirche (Regularkanoniker) an der gemeinsamen Liturgie mitwirken. Unter gemeinsamer Liturgie versteht man die Feier der heiligen Messe und des Stundengebets, zu der alle Priester verpflichtet sind, ob allein oder in Gemeinschaft. Daher stammt auch der Name „Kanoniker“, der vom kirchenlateinischen Begriff canonicus abgeleitet ist, der seinerseits auf das Griechische zurückgeht (κανών „Regel, Richtscheit“ bzw. κανονικός „regelhaft, verpflichtend“). Die Zeiten der „kanonischen Stunden“ (horae canonicae), das heißt, die des Stundengebets, sind im Abendland seit der Mitte des 6. Jahrhunderts durch die Benediktregel umschrieben. Kanoniker leben in Gemeinschaft. Der Vorsteher eines Kapitels ist in der Regel ein Propst, manchmal ist die Leitung auch einem Dekan oder Prior übertragen. Einige Kapitel werden direkt vom Diözesanbischof geleitet; an den römischen Patriarchalbasiliken führt der Vorsteher den Titel eines Erzpriesters. Als Canonicus a latere (Episcopi) (‚Kanoniker an der Seite‘) wurden Domherren bezeichnet, die vom Bischof in ein Vertrauensverhältnis an seinen Hof berufen wurden und dort für ihn besondere Aufgaben ausführten. Die Chorherren sind heute meist in der Seelsorge tätig und werden mehr oder weniger vollständig aus den Kirchengütern unterhalten. Das Mitglied eines Kathedralkapitels bezeichnet man als Domkapitular, das Mitglied eines Säkularkanonikerstiftes oder eines Ordens regulierter Chorherren (Regularkanoniker) als Kanonikus oder Chorherr. Ein jedes dieser Kapitel kann darüber hinaus verdiente Geistliche, im Ausnahmefall auch Laien besonderen Ranges, mit dem Titel eines Ehrenkanonikers auszeichnen. Grundsätzlich unterscheidet man zwischen zwei Arten von Stiftsherren: die Regularkanoniker, oder geregelten Chorherren, deren Gemeinschaftsgrundlage meist die Augustinusregel ist, und die Säkularkanoniker, die nach Consuetudines, also Auslegungen mönchischer Ordensregeln, leben. (de)
  • Kanoniko (el la latina: clerici canonici) estas honora titolo donebla de episkopo al pastro alligita al katedralo por reciti la publikajn preĝojn kaj konsili la episkopon. (ReVo) (eo)
  • A canon (from the Latin canonicus, itself derived from the Greek κανονικός, kanonikós, "relating to a rule", "regular") is a member of certain bodies in subject to an ecclesiastical rule. Originally, a canon was a cleric living with others in a clergy house or, later, in one of the houses within the precinct of or close to a cathedral or other major church and conducting his life according to the customary discipline or rules of the church. This way of life grew common (and is first documented) in the 8th century AD. In the 11th century, some churches required clergy thus living together to adopt the rule first proposed by Saint Augustine that they renounce private wealth. Those who embraced this change were known as Augustinians or Canons Regular, whilst those who did not were known as secular canons. (en)
  • Kalonje elizgizon karguduna da, katedral bateko biltzarreko kide dena. Katedraletan ez ezik kolegiatatan ere badaudela, biak biltzar batek zuzenduak direlako. Zuzenbide kanonikoaren arabera, Aulki Santuak izendatuak diren arren, normalean aukeraketa edo apezpikuen eskuetan uzten du. (eu)
  • El canónigo es el eclesiástico provisto de una canonjía. Algunas iglesias no son regidas por un sacerdote individual, sino por un colegio o cabildo: son las catedrales y las colegiatas. Entre las funciones de los cabildos está la recitación del oficio público de la Iglesia. Actualmente, el nombramiento de canónigos corresponde a la Santa Sede, que suele delegar esa función en cabildos y obispos. En España la provisión de canonjías está regulada por el Concordato vigente. El hábito de los canónigos se compone generalmente de roquete o sobrepelliz y muceta, cuyo color varía según la diócesis. En términos jurídicos, es el asesor del obispo y debe estar graduado en derecho canónico. Canónigo es la traducción menos precisa, de la voz latina canonicus, que no siempre tuvo la misma significación en la historia eclesiástica y en el derecho. En ellos vemos que usada, como adjetivo, según el género y los casos, se aplicaba a cosas y personas, a lo que procedía de los cánones y reglas de la Iglesia o era conforme a ellas. Sustantivada, se aplicó solo a las personas, expresó una clase y categoría eclesiástica y por tanto, no a todos los que vivían o debían vivir según las reglas de la Iglesia, en cuyo caso se hallaban todos los cristianos; sino a los clérigos que para mayor perfección se reunían en vida común, subordinados a un prelado o superior bajo reglas especiales de disciplina y obediencia. En esta acepción es como la palabra canónigo es traducción de la de canonicus. (es)
  • Kanonik (dari bahasa Latin canonicus, yang berasal dari bahasa Yunani κανονικός, kanonikós, "berkaitan dengan suatu peraturan", "secara rutin") adalah seorang imam Gereja Katolik atau Komuni Anglikan yang merupakan anggota dari suatu ordo yang diatur oleh seperangkat peraturan gerejawi (hukum kanonik). (in)
  • Un chanoine (du nom latin médiéval canonicus de même sens, lui-même issu de l'adjectif du latin classique canonicus : « relatif à une règle, régulier » ; et du grec ancien κανών (kanôn), règle) est un clerc (voire un laïc) appartenant à un chapitre ou à une congrégation, et consacré à la prière liturgique au chœur (chanter la gloire de Dieu en plain-chant monodique fait partie intégrante de la liturgie), à la prédication, au secours des pauvres, ainsi qu'à la direction du chœur professionnel (le « bas-chœur ») conjointement à une fonction d'enseignement dans le but de pouvoir diriger le chœur d'enfants (la maîtrise). Cette fonction de maître de musique, même lorsque celui-ci devient chanoine, installe généralement son bénéficiaire à un rang inférieur dans la hiérarchie canoniale, etc. Il s'agit à l'origine d'un clerc séculier doté d'une règle canonique (règle d'Aix) analogue à celle de saint Benoît et détenteur d'une prébende. Bien que cette règle s'inspire de la tradition apostolique de renoncement, elle permet aux chanoines de posséder des biens privés, ce qui les distingue des moines. Progressivement, la très grande variété des intitulés des dignités et des offices selon les chapitres (différents selon leur fondateur, la richesse de leur patrimoine) a donné naissance à différentes catégories de chanoines qu'il est difficile de sérier. Au haut Moyen Âge, le mot peut désigner certains membres du personnel laïc des églises. Aujourd'hui, il existe des chanoines ecclésiastiques (séculiers ou réguliers), des chanoines laïcs et des femmes religieuses régulières (chanoinesses). (fr)
  • 의전사제(라틴어: canonicus) 또는 가대사제는 교회법에 따라 정해진 기독교의 특정한 성직자 단체의 일원을 가리키는 명칭이다. 원래 의전사제는 사제관에서 다른 성직자들과 함께 살았던 성직자였으나, 나중에 교회의 질서 또는 규칙에 따라 생활방식이 재조정되면서 특정한 구역 안에 있거나 대성당과 가까운 특수한 건물에 거주하게 되었다. 이와 같은 생활방식은 8세기부터 통속적인 일이 되었다고 원고들에 언급되어 있다. 11세기에 어떤 성당들은 필수로 성 아우구스티노가 처음으로 제시한 사유재산을 포기해야 한다는 규칙을 채택하여 성직자들이 함께 살라고 요구하였다. 이러한 변화를 수용한 이들은 아우구스티노회원 또는 수도의전사제라고 부르며, 반면에 수용하지 않은 이들은 재속의전사제라고 부른다. 가톨릭교회에서 대성당 의전사제들의 역할 가운데 하나는 을 선출하여 사도좌 공석 동안 봉사하도록 하는 것이다. (ko)
  • Kanunnik (Latijn: canonicus, afgeleid van Grieks: κανονικός, kanonikós (regulier, betrokken op een regel)), ook koorheer, is een titel die wordt verleend aan bepaalde geestelijken binnen enkele christelijke kerkgemeenschappen. Onderscheiden worden: * seculiere kanunnik, ook domheer, stiftsheer of kapittelheer * reguliere kanunnik Vrouwen in wereldlijke stiften worden stiftdames, joffers of kanunnikessen genoemd. (nl)
  • Un canonico, nella Chiesa cattolica e nelle Chiese della Comunione Anglicana, è un chierico membro del capitolo di una chiesa cattedrale, concattedrale o collegiata. La parola deriva dal greco antico κανονικός (trasl. kanonikós) "conforme alla regola, regolare", che a sua volta deriva da κανών (trasl. kanṓn) "regola". Varie congregazioni religiose portano il nome di canonici regolari, come i Canonici Regolari del Santissimo Salvatore Lateranense. Si tratta di forme di vita comune del clero, sviluppatesi all'inizio del II millennio, che per lo più vivono sotto la regola di sant'Agostino, con voti solenni di povertà, obbedienza e castità. (it)
  • 律修司祭(英語: Canon) とはカトリック教会における聖職者の位階で、特に大聖堂に附属し、その運営のある側面で責任を負う司祭職を指す。 (ja)
  • Kanonik (łac. canonicus) – wczesnośredniowieczna nazwa duchownych, żyjących według przy kościołach biskupich (katedrach); obecnie kapłan uhonorowany tą godnością za szczególne zasługi dla kościoła lokalnego, zobowiązany do sprawowania określonych obrzędów liturgicznych wraz z innymi kanonikami lub miejscowym biskupem. Dawniej od kanoników nie wymagano posiadania święceń, lecz jedynie tonsury (tzw. kanonicy „świeccy”). Kanonicy tworzą kapituły katedralne oraz kolegiackie. Zasadniczo dzielą się na: * kanoników gremialnych (inaczej rzeczywistych, czyli tytularnych) * kanoników ponadliczbowych (bez prebendy) * kanoników honorowych. (pl)
  • Cônego (português brasileiro) ou cónego (português europeu) (do latim canonĭcus pelo grego antigo κανονικός, de κανών, "regra") é o presbítero que vive sob uma regra que o obriga a realizar as funções litúrgicas mais solenes na igreja catedral ou colegiada. O conjunto dos cônegos forma o Cabido (do latim Capitulus) ou seja o colégio reunido sob uma mesma cabeça, um chefe ou superior. O Cabido, seja catedralício ou colegial, é obrigado a ter seus estatutos próprios estabelecidos por legítimo acto capitular e aprovados pelo bispo diocesano (can. 504). (pt)
  • Кано́ник (др.-греч. κανονικός, лат. canonicus, нем. Stiftsherr, Chorherr, англ. canon, фр. chanoine) в католической церкви — член кафедрального либо коллегиального капитула. Термин имеет греческое происхождение: κανονικός — название священнослужителя, внесённого в список, канон, то есть каталог епархии. (ru)
  • Kanik, även historiskt korherre eller domherre, latin canonicus, kallas en medlem av domkapitel (i romersk-katolsk eller anglikansk mening) eller av kollegialkapitel. Det kan också vara en lärare vid en domkyrkoskola. Kaniker lever till skillnad från andra präster och diakoner i en gemenskap enligt någon form av kanonisk regel. Beroende på hur strikta dessa regler är skiljer man mellan reguljärkaniker och sekulärkaniker. Reguljärkanikerna är prästvigda och lyder vanligtvis under den helige Augustinus regel. Deras främsta uppgift är det högtidliga firandet av liturgin, såväl den fulla tidegärden som konventualmässan. Det finns även reguljärkorherrinnor. Korherrar såväl som korherrinor äger rätt att bära rochett. Sekulärkanikerna däremot avger inte något ordenslöfte och heller inget armodslöfte. De behövde inte nödvändigtvis bo tillsammans men skulle genomföra gemensam korbön under särskilt fastställda tidpunkter. Sekulärkaniker var vanliga under medeltiden men eftersom de var fria att äga privat egendom uppstod ofta problemet att vissa kaniker byggde upp egna förmögenheter på stiftets inkomster. Sekulärkaniker tillhörde ofta så kallade kollegiatstift, som dock är mycket ovanliga idag. Flera romersk-katolska religiösa ordnar hör antingen till korherrarnas familj (till exempel premonstratensorden, även kallade norbertiner) eller står dem nära (dominikanerna, augustinereremiterna). (sv)
  • Кано́нік (від лат. canonicus, грец. κανων, «правило»), також крилошанин, або капітуляр — у католицькій і англіканській церквах член капітули духовних осіб соборів і колегіальних церков. Є дійсні (при єпископській резиденції) та почесні каноніки, що мають лише титул, без будь-яких обов'язків і прав.. У православній церкві термін «канонік» має інше значення і стосується богослужбової книги, що містить канони Богородиці та ін. (uk)
  • 法政(canon),為一聖公宗與天主教都有的教會神職榮銜,因為現今角色的不同,在羅馬天主教翻作詠禱司鐸團。是主教可依教會傳統任命的榮譽職份,職責無清楚界定,有解釋教會神學法規,並保衛教會教義的權威。或是做為教會隆重禮儀的推行者,並協助教會行政。亦曾譯作名譽牧師,一般是沒有期限的。然而,也有一些教區法政牧師,是指在座堂有特殊職務的聖品人。 (zh)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 1067968 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 19958 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1102926489 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:date
  • April 2019 (en)
dbp:text
  • together (en)
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
rdf:type
rdfs:comment
  • الكنسي (الكلمة اللاتينية canonicus مشتقة من اليونانية κανονικός kanonikós، "التي تشير إلى"، "الشئ العادي") هو عضو في بعض الهيئات الخاضعة لقانون كنسي. في الأصل، كان الكنسي رجل دين يعيش مع آخرين في دار لرجال الدين، وفي وقت لاحق، في أحد المنازل داخل دائرة أو بالقرب من كاتدرائية ويدير حياته وفقا لأوامر أو قواعد الكنيسة. هذه الطريقة في الحياة أصبحت شائعة (وموثقة لأول مرة) في القرن الثامن. في القرن الحادي عشر، احتاجت بعض الكنائس إلى رجال دين ليعيشوا معًا لاعتماد القاعدة التي اقترحها القديس أوغسطينوس أولاً بأنهم يتخلون عن الثروة الخاصة بهم. عرف أولئك الذين اعتنقوا هذا التغيير باسم أوغسطينيون أو شانون منتظمون، في حين أن أولئك الذين لم يتبعو هذه الخطى عرفوا باسم الشرائع العلمانية. (ar)
  • Kanovník, někdy též kapitulár (lat. canonicus), je duchovní (kněz), příslušející ke katedrální kapitule nebo ke kapitulnímu chrámu nebo také označení pro kněze vykonávajícího slavnostní liturgické funkce v určitém kostele. Kanovnická funkce úzce souvisí s kanonikátem. Naproti tomu pojmem řeholní kanovník se označují členové kněžských řádů s řeholí sv. Augustina. Označení kanovník se začalo používat v době od 4. do 8. stol. jako označení kleriků žijících ve městech a vedoucích společný, čili kanonický život podle řehole podobné řeholi mnišské. Odtud vzešly kapitulní katedrály. (cs)
  • Kanoniko (el la latina: clerici canonici) estas honora titolo donebla de episkopo al pastro alligita al katedralo por reciti la publikajn preĝojn kaj konsili la episkopon. (ReVo) (eo)
  • Kalonje elizgizon karguduna da, katedral bateko biltzarreko kide dena. Katedraletan ez ezik kolegiatatan ere badaudela, biak biltzar batek zuzenduak direlako. Zuzenbide kanonikoaren arabera, Aulki Santuak izendatuak diren arren, normalean aukeraketa edo apezpikuen eskuetan uzten du. (eu)
  • Kanonik (dari bahasa Latin canonicus, yang berasal dari bahasa Yunani κανονικός, kanonikós, "berkaitan dengan suatu peraturan", "secara rutin") adalah seorang imam Gereja Katolik atau Komuni Anglikan yang merupakan anggota dari suatu ordo yang diatur oleh seperangkat peraturan gerejawi (hukum kanonik). (in)
  • 의전사제(라틴어: canonicus) 또는 가대사제는 교회법에 따라 정해진 기독교의 특정한 성직자 단체의 일원을 가리키는 명칭이다. 원래 의전사제는 사제관에서 다른 성직자들과 함께 살았던 성직자였으나, 나중에 교회의 질서 또는 규칙에 따라 생활방식이 재조정되면서 특정한 구역 안에 있거나 대성당과 가까운 특수한 건물에 거주하게 되었다. 이와 같은 생활방식은 8세기부터 통속적인 일이 되었다고 원고들에 언급되어 있다. 11세기에 어떤 성당들은 필수로 성 아우구스티노가 처음으로 제시한 사유재산을 포기해야 한다는 규칙을 채택하여 성직자들이 함께 살라고 요구하였다. 이러한 변화를 수용한 이들은 아우구스티노회원 또는 수도의전사제라고 부르며, 반면에 수용하지 않은 이들은 재속의전사제라고 부른다. 가톨릭교회에서 대성당 의전사제들의 역할 가운데 하나는 을 선출하여 사도좌 공석 동안 봉사하도록 하는 것이다. (ko)
  • Kanunnik (Latijn: canonicus, afgeleid van Grieks: κανονικός, kanonikós (regulier, betrokken op een regel)), ook koorheer, is een titel die wordt verleend aan bepaalde geestelijken binnen enkele christelijke kerkgemeenschappen. Onderscheiden worden: * seculiere kanunnik, ook domheer, stiftsheer of kapittelheer * reguliere kanunnik Vrouwen in wereldlijke stiften worden stiftdames, joffers of kanunnikessen genoemd. (nl)
  • 律修司祭(英語: Canon) とはカトリック教会における聖職者の位階で、特に大聖堂に附属し、その運営のある側面で責任を負う司祭職を指す。 (ja)
  • Cônego (português brasileiro) ou cónego (português europeu) (do latim canonĭcus pelo grego antigo κανονικός, de κανών, "regra") é o presbítero que vive sob uma regra que o obriga a realizar as funções litúrgicas mais solenes na igreja catedral ou colegiada. O conjunto dos cônegos forma o Cabido (do latim Capitulus) ou seja o colégio reunido sob uma mesma cabeça, um chefe ou superior. O Cabido, seja catedralício ou colegial, é obrigado a ter seus estatutos próprios estabelecidos por legítimo acto capitular e aprovados pelo bispo diocesano (can. 504). (pt)
  • Кано́ник (др.-греч. κανονικός, лат. canonicus, нем. Stiftsherr, Chorherr, англ. canon, фр. chanoine) в католической церкви — член кафедрального либо коллегиального капитула. Термин имеет греческое происхождение: κανονικός — название священнослужителя, внесённого в список, канон, то есть каталог епархии. (ru)
  • Кано́нік (від лат. canonicus, грец. κανων, «правило»), також крилошанин, або капітуляр — у католицькій і англіканській церквах член капітули духовних осіб соборів і колегіальних церков. Є дійсні (при єпископській резиденції) та почесні каноніки, що мають лише титул, без будь-яких обов'язків і прав.. У православній церкві термін «канонік» має інше значення і стосується богослужбової книги, що містить канони Богородиці та ін. (uk)
  • 法政(canon),為一聖公宗與天主教都有的教會神職榮銜,因為現今角色的不同,在羅馬天主教翻作詠禱司鐸團。是主教可依教會傳統任命的榮譽職份,職責無清楚界定,有解釋教會神學法規,並保衛教會教義的權威。或是做為教會隆重禮儀的推行者,並協助教會行政。亦曾譯作名譽牧師,一般是沒有期限的。然而,也有一些教區法政牧師,是指在座堂有特殊職務的聖品人。 (zh)
  • Un canonge és un dignitari dins l'església catòlica, membre d'un capítol d'una catedral o d'una col·legiata. Cal diferenciar entre els canonges seculars i els canonges regulars, com ara els canonges agustinians, els premonstratencs o els del Sant Sepulcre. La funció dels canonges d'un capítol està regulada pels cànons 503 a 510 del codex del dret canònic. Les antigues dignitats que corresponien als canonges catalans ja al segle x eren l'ardiaca, l'arxiprest, el sagristà i el cabiscol. Amb el càrrec concorrien sovint beneficis eclesiàstics com la prebenda. (ca)
  • A canon (from the Latin canonicus, itself derived from the Greek κανονικός, kanonikós, "relating to a rule", "regular") is a member of certain bodies in subject to an ecclesiastical rule. Originally, a canon was a cleric living with others in a clergy house or, later, in one of the houses within the precinct of or close to a cathedral or other major church and conducting his life according to the customary discipline or rules of the church. This way of life grew common (and is first documented) in the 8th century AD. In the 11th century, some churches required clergy thus living together to adopt the rule first proposed by Saint Augustine that they renounce private wealth. Those who embraced this change were known as Augustinians or Canons Regular, whilst those who did not were known as se (en)
  • Kanoniker, auch Stiftsherren oder Chorherren genannt, sind Kleriker aller Weihestufen zumeist der römisch-katholischen bzw. der anglikanischen Kirche, die als Mitglieder eines Domkapitels oder eines Stiftskapitels an einer Kathedrale, Basilika oder Ordenskirche (Regularkanoniker) an der gemeinsamen Liturgie mitwirken. Unter gemeinsamer Liturgie versteht man die Feier der heiligen Messe und des Stundengebets, zu der alle Priester verpflichtet sind, ob allein oder in Gemeinschaft. (de)
  • El canónigo es el eclesiástico provisto de una canonjía. Algunas iglesias no son regidas por un sacerdote individual, sino por un colegio o cabildo: son las catedrales y las colegiatas. Entre las funciones de los cabildos está la recitación del oficio público de la Iglesia. Actualmente, el nombramiento de canónigos corresponde a la Santa Sede, que suele delegar esa función en cabildos y obispos. En España la provisión de canonjías está regulada por el Concordato vigente. El hábito de los canónigos se compone generalmente de roquete o sobrepelliz y muceta, cuyo color varía según la diócesis. (es)
  • Un chanoine (du nom latin médiéval canonicus de même sens, lui-même issu de l'adjectif du latin classique canonicus : « relatif à une règle, régulier » ; et du grec ancien κανών (kanôn), règle) est un clerc (voire un laïc) appartenant à un chapitre ou à une congrégation, et consacré à la prière liturgique au chœur (chanter la gloire de Dieu en plain-chant monodique fait partie intégrante de la liturgie), à la prédication, au secours des pauvres, ainsi qu'à la direction du chœur professionnel (le « bas-chœur ») conjointement à une fonction d'enseignement dans le but de pouvoir diriger le chœur d'enfants (la maîtrise). Cette fonction de maître de musique, même lorsque celui-ci devient chanoine, installe généralement son bénéficiaire à un rang inférieur dans la hiérarchie canoniale, etc. Il s (fr)
  • Un canonico, nella Chiesa cattolica e nelle Chiese della Comunione Anglicana, è un chierico membro del capitolo di una chiesa cattedrale, concattedrale o collegiata. La parola deriva dal greco antico κανονικός (trasl. kanonikós) "conforme alla regola, regolare", che a sua volta deriva da κανών (trasl. kanṓn) "regola". (it)
  • Kanonik (łac. canonicus) – wczesnośredniowieczna nazwa duchownych, żyjących według przy kościołach biskupich (katedrach); obecnie kapłan uhonorowany tą godnością za szczególne zasługi dla kościoła lokalnego, zobowiązany do sprawowania określonych obrzędów liturgicznych wraz z innymi kanonikami lub miejscowym biskupem. Dawniej od kanoników nie wymagano posiadania święceń, lecz jedynie tonsury (tzw. kanonicy „świeccy”). Kanonicy tworzą kapituły katedralne oraz kolegiackie. Zasadniczo dzielą się na: (pl)
  • Kanik, även historiskt korherre eller domherre, latin canonicus, kallas en medlem av domkapitel (i romersk-katolsk eller anglikansk mening) eller av kollegialkapitel. Det kan också vara en lärare vid en domkyrkoskola. Kaniker lever till skillnad från andra präster och diakoner i en gemenskap enligt någon form av kanonisk regel. Beroende på hur strikta dessa regler är skiljer man mellan reguljärkaniker och sekulärkaniker. (sv)
rdfs:label
  • كنسي (الكاهن) (ar)
  • Canonge (ca)
  • Kanovník (cs)
  • Kanoniker (de)
  • Kanoniko (eo)
  • Canónigo (es)
  • Canon (clergy) (en)
  • Kalonje (eu)
  • Chanoine (fr)
  • Kanonik (imam) (in)
  • 律修司祭 (ja)
  • Canonico (it)
  • 의전사제 (ko)
  • Kanunnik (nl)
  • Kanonik (pl)
  • Cônego (pt)
  • Каноник (ru)
  • Kanik (sv)
  • Канонік (uk)
  • 法政牧師 (zh)
owl:differentFrom
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:occupation of
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:honorificPrefix of
is dbp:title of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License